Slaveri på bondgård - 2.
Författare: Bondpigan. Datum: 2004-11-17 17:44:04
Kategori: BDSM
Läst:
25 223 gånger
Betyg: 2.2 (597 röster) 3 medlemmar har denna novell som favorit
Slaveri på bondgård - 2.
Det har iallafall varit mer än 4500 läsare av mitt alster, och betyget har ökat, så jag skriver väl färdigt. Här följer andra delen
Kanske en tredje del kommer senare.
Jag gick tillbaka och stängde duschen samt knöt en handduk om underlivet. Så öppnade jag. Där ute stod två stycken kvinnliga poliser, den ena tydligen i befälsställning, den andra något slags aspirant. Hon i befälsställning presenterade sig som polisintendent Inger Larsson och höll upp sitt ID. ”Vi vill tala lite med dig”, sa hon. ”Får jag torka mig och slänga på mig lite kläder bara”, undrade jag. ”Det är inte alls nödvändigt. Din nakenhet generar oss inte. Förresten har jag sett dig naken nere i södra Östergötland för ett par år sen. Minns du nu?” Jag bara gapade. ”Hos Ida Johansson?” ”Jajamensan! Nu har det förflutna hunnit fatt dig! Det tog lite tid att finna dig, men nu är du fast! Du är anhållen för avvikelse från tjänsten på Idas gård!” ”Ja, men Tjänstehjonsstadgan upphörde ju redan 1926, så det är inte straffbart att lämna en tjänst!” ”Jodå om avsevärd skada vållas, särskilt på husdjur, som blev fallet när du avvek. Och ni hade ju ett avtal - du var engagerad som mjölkpiga och ansvarade för korna Flera kor fick juverinflammation på grund av bristfällig mjölkning. Folket på gården hade engagerat dig för att mjölka , och när du avvek, fanns det ingen som tillfullo kunde utöva denna syssla!” ”Jamen , tidigare klarade ju de fem kvinnfolken utan svårighet av mjölkningen!” ”Det hör inte hit, du ansvarade för mjölknlngen. Således måste du stanna kvar och sköta din syssla. Skylla på, att kvarvarande kvinnor kunde mjölka, håller inte inför lagen! Nu kommer vi att återföra dig till Idas gård för fortsatt arbete. Du har ju semester nu, så din nuvarande arbetsgivare blir inte omedelbart lidande. Sen får vi se hur det går i fortsättningen! Det kanske inte blir så skönt att komma i Idas klor efter vad som varit. Men det måste du ta! Att återföra dig är den enklaste vägen - vi slipper ett utdraget domstolsförfarande!”
Jag var förstummad. Kunde det verkligen gå till så i det moderna Sverige?
Poliskvinnorna försåg mig nu med handfängsel och satte en tunn kätting om min hals att leda mig i. Så knöts en badkappa om min nakna lekamen och träskor träddes på fötterna. Vi gick ut i det tomma trapphuset och ner till en bakdörr. Utanför stod en kreatursbil, backad upp tätt intill dörren.
”Det gick ju fint! Inga åskådare! Upp med dig nu i bilen!” Hon klatschade mig i baken och puffade upp mig för en stege. Jag leddes in i transportutrymmet, där det låg fyra jerseykor och idisslade. ”Du får göra resan ner som en kossa bland kossor!”
Sedan tog en gammal bekant över min kedja. Gunilla, askungen, nerifrån gården i Ydre. Hon hade vuxit upp till en vacker ung kvinna. Framtoningen var väl lite lantlig, men det bara ökade charmen. Klädd i blå jeanskostym och lite nedsölad av kodynga, var hon en eggande uppenbarelse. Hon log mot mig och hälsade välkommen. ”Det har gått några år sen sist, men jag har saknat dig mycket. Nu ska vi hålla bättre koll på dig, så det inte blir någon mer fritagning. Det är till oss du hör!”
De fyra båsen på transportbilen var upptagna av kor, så något eget bås kunde jag inte få. Men Gunilla lirkade in mig mellan två kor, sen hon tagit av mig badkappan. Hon fäste fast min kedja i ett av kobindslena, och där måste jag ligga i halm och kodynga inklämd mellan två heta kokroppar. Det var alls inte oangenämt. Själv satte sig Gunilla på en mjölkpall, som hon också lyckades få in. Bilen startade mjukt, sen bakdörren stängts och bommats.
”Nu har vi en lång och skööön resa ner till Ydre framför oss, och det blir tid att talas vid om åtskilligt. Samt även annat,” sa Gunilla menande. ”Visserligen är detta en kotransport, och du ligger fjättrad mellan korna, men du har ändå rätt att tala tills vidare!”
Alltmedan kobilen gled fram på E-fyran, berättade Gunilla utförligt om hur allting blivit nere på gården.
Ida och Per var som förr. Per höll mest på med sina affärer. De tre systrarna Elsa, Iréne och Edit hade gift sig och flyttat. Så Gunilla ansvarade för det mesta arbetet. Tjugo kor fanns numera i lagårn. Traktor hade man köpt, och den körde Gunilla, berättade hon stolt. Inger Larsson var numera polischef i distriktet och hon hade också en speciell anknytning till gården. Genom hennes beskydd var det ingen risk för inblandning utifrån vad gällde slavhållning o.d. Dessutom arbetade hon också själv som slavinna åt Ida. ”Ja de två har nog en del sköööna saker ihop också. Per är sur, för han kommer liksom vid sidan. Förresten saknade han dig mycket när du försvann,” sa Gunilla menande.
Den yngre polisen, som var med och hämtade mig, Rigmor Bengtsson, bodde på gården och hjälpte till på sin fritid. Hon och Gunilla hade också ’speciella relationer’ — Gunilla uttryckte sig oförblommerat.
”När Inger hörde, att en bonde hemma i byn skulle få fyra jerseykor från Uppland, tog hon hand om transporten, och det bestämdes, att tillslaget mot dig skulle göras samtidigt, och här är vi! Inger kör och Rigmor sitter med i hytten. Men du är väl hungrig nu, här får du lite att äta!” Gunilla tog en halväten, jordig foderbeta från en av korna och lade för mig. Jag åt av betan och den var saftig och god. Sen fick jag kallt vatten i en hink och en slicksten.
Gunilla gäspade, sträckte ut benen och lutade ryggen mot en av korna som rest sig. ”Nu, när du är tillåten att tala, ska du passa på att fråga om hur allt ska bli för dig. Frågan är fri.”
”Ja,” började jag,”Hur blir det nere på gården? Kommer ni att pina mig mycket?”
”Inte alls. Meddetsamma får du nog lite smisk för din rymning, men sen blir du bara trimmad in i tjänsten. Du var ju tidigare piga och mjölkerska och det får du fortsätta med. Eftersom vi numera har tjugo kor, har det talats om att köpa mjölkmaskin. Men alla röstade mot det. Handmjölkning är bättre för korna. Och så visste vi ju att du fanns att hämta. Så du blir vår mjölkmaskin!! Fler frågor!”
”Jo, polis Inger överlämnade sig ju till er kvinnor och blev kvigan Angela. Så betäcktes hon av en manlig tjur! Hur gick det sen? Blev hon med kalv?”
”Nej, det blev hon aldrig, men hennes mjölkorgan utvecklades ändå, och hon gav mycket mjölk. Du kan se, att hon har en stor byst, juver alltså. Och ibland får hon hormonsprutor, så vissa tider mjölkar hon mycket. Ida och jag skiftas om att mjölka henne.”
”Blir jag mjölkad också?”
”Var så säker. Till en början är du vår ko. Sen blir du piga, eller slav. Vi bildar en sluten enhet där nere i den lilla byn i Ydre. Vi på gården samt grannarna i byn. De är också tända på slaveri. Flera har fått mjölkpigor via Socialen, så det är allmänt accepterat.”
Plötsligt blev det oro bland korna. Alla reste sig och började kissa. Eftersom jag låg inne bland dem, blev jag rejält duschad. Golden shower, heter det visst. Gunilla drog sig kvickt undan, så hon klarade sig. Men hon gapskrattade åt mitt missöde. ”Ja, det är mycket en manlig ko får utstå.”
Nu, när alla kossorna rest sig, började de högljutt mua. ” Vad är det med dem?” Undrade jag. ”De vill bara bli mjölkade. Alla fyra är nykalvade, så de måste middagsmjölkas. Vi kör strax in på en biväg vid sjön Roxen. Där kan vi alla bada, sen hjälps vi flickor åt att mjölka!” ”Jag, då?”
”Ja, visserligen är du inte nykalvad, men du blir ändå mjölkad!”
Så blev det. Polistjejerna styrde in transportbilen på en smal väg ner på en strandäng intill vattnet. En bygga lades ut, och med en del besvär lyckades flickorna baxa ut korna och mig på ängen. Alla vi kossor leddes ner i det grunda vattnet. Vi gick ut till midjan, sen kom flickorna, som klätt av sig, ut och borstade oss rena. Sedan också flickorna tvättat sig, togs vi kossor upp och bands i rad vid en gärdsgård. Jag i mitten. Polistjejerna tog två fyrspeningar var. ”Jag mjölkar enspeningen,” meddelade Gunilla.
Det blev en mjölkning!!! Något som jag längtat efter ända sen fritagningen. Det sjöööd i hinkarna på båda sidor om Gunilla och mig. Detta ljud eggar mig till salighet. Gunilla hade fulländat sin mjölkningskonst de gångna åren. Trots den suveräna spendragningen, höll hon tillbaka min orgasm tills flickorna var klara med sina fyra. Sen hade hon mig att spruta i sin hink mellan knäna. I långa skjut tömde hennes snabba fingrar mitt juver. Hon eftermjölkade noga— kramade ur varenda droppe. Gunilla visade upp hinkens innehåll för de andra. De nickade beundrande. Så tömdes all mjölk i transportkärlet. ”Kalvmjölk,” sa Gunilla lakoniskt.
Sedan alla vi kossor kommit ombord igen, gick mjölkerskorna åter ner i sjön och tvättade bort klibbet från underlivet. Mjölkning alstrar safter på flera ställen.
Vi startade sen färden ner till Ydre. Det enda som hände under vägen var, att jag fick ge Gunilla tunga. Hon satt på en mjölkpall med låren i sär. Jag måste ligga på alla fyra och ömsom suga och ömsom slicka. ”Du har tagit dig i fittslickning,” konstaterade Gunilla. ”Och du i enspen-mjölkning,” kontrade jag komplimangen. ”Och jag har lärt mig nytt också. Strap on, t.ex. Vi är inte så bakom på landet!”
Till slut var åkturen över och vi stod på gårdsplanen i Ydre. Där stod Ida med en piska i handen.
(forts. följer)
Fler noveller av samma författare
Det var ju trevligt att man är efterlängtad! Nu kommer delarna krypande fram efterhand. Del 3 kom idag. 4 skriver jag på. Kanske en del 5 också kommer. Sen är ni nog trötta på mig.