Utvecklingssamtal
Författare: mäster max Datum: 2018-10-28 15:28:41
E-post: longestmax@yahoo.com
Kategori: Heterosex
Läst:
41 836 gånger
Betyg: 4.5 (16 röster) 10 medlemmar har denna novell som favorit
”Och hur känner du inför arbetsbördan?”
Att behöva hålla på med så’nt här skit år efter år. Men detta är en statlig verksamhet och årliga utvecklingssamtal är reglerat. Det enda positiva är att min chef, Gabriella, är en oerhört sexig kvinna. Vi är jämnåriga och har följts åt i karriären; långt innan vi började på den här myndigheten har vi varit kolleger på minst två olika arbetsplatser. Vi har till och med arbetat ihop och rest i jobbet tillsammans, och jag har flera gånger varit såå nära att stöta på henne, men har helt enkelt inte vågat, det har liksom kunnat gå så fel, har jag känt.
”Det går bra, jag har full koll på mina områden och hinner med allt jag behöver.”
Vi sitter i de gula fåtöljerna i hennes tjänsterum, under den jättelika yuccapalmen (ärvd från hennes föregångare, men för stor att flytta nu). Byggnaden är från 1890-talet; takhöjden på vårt plan är nog nästan fem meter, och det magnifika hörnrummet har höga fönster ut mot vattnet. Solen skiner där ute, snart är det lunch. Gabriella har en beige klänning i tjockt siden, och jag skymtar hennes bh. Det går inte en dag utan att jag betraktar hennes kropp och beundrar hennes eleganta stil. Detta är en dam som vet att hon är attraktiv och gör det mesta av det, men på ett raffinerat sätt. Hon och hennes man – som jag aldrig träffat – har varit ihop sedan gymnasiet. De fick två barn ganska tidigt, bägge utflugna sedan länge. Gabriella har alltid varit väldigt förtegen om sitt privatliv, så det är egentligen allt jag vet.
”Och hemma, hinner du med familjen?”
”Jo, det går bra. Barnen börjar ju bli vuxna nu, så man har ju fått mer tid över.”
(Hon ler så där fint. Å, vad hon är sexig. Det stramar i grenen, skärp dig.)
”Ja, vad skönt…”
Hon sitter tyst en stund.
”Ja, själv är jag ju singel numera.”
(Hm, det var nyheter…)
”…ja, vi känner ju varandra, Max, så jag hoppas att du inte tar illa upp…”
”Nej, men snälla du, är det något jag kan göra, eller?”
”Jag tyckte bara att jag ville berätta…Björn har träffat en annan och flyttat ut. För ett par veckor sedan…”
Gabriella ser inte direkt ledsen ut, bara liksom konstaterar faktum.
”Vad tråkigt, ni som varit tillsammans så länge.” (Det var ju också ett jävla fint svar…)
”Nej, men det var nog bäst så. Jag känner mig ganska lättad, faktiskt.”
Våra ögon möts. (Vibrerar inte luften litegrann…kåtbock!)
”Jamen, då är du fri för nya äventyr, eller?” säger jag med min glättigaste röst, för att lätta upp situationen.
”Mm, jo, jag har ju saknat lite närhet ganska länge, så…”
(Stöter hon på mig, eller inbillar jag mig? Hatar sådana här lekar. Vad kommer nu?)
”Jo, det behöver man ju, jag vet.” (Mia och jag lever numera separata liv, även om vi fortfarande är gifta, det har jag inte gjort någon hemlighet av, så jag antar att jag i praktiken också är singel, singlish…)
Hon tvekar länge, man nästan ser hur hjulen snurrar därinne.
”Tja, det händer ju inte så mycket, man har väl liksom passerat bäst-föredatum.”
(Nu ler hon igen. OK, nu, nu…)
”Gabriella”, jag ser henne i ögonen, ”du är den sexigaste kvinna jag vet, och du vet att jag tycker så.” (Så var det sagt. Bollen på hennes planhalva (jag föraktar sportmetaforer, men ibland…).
”Max, jag hoppas att du vet att jag alltid har gillat dig väldigt mycket. Kommer du ihåg Berlin?”
Berlin? Klart jag minns. Kongress. Flera år sedan. Vi två blev ensamma kvar i baren när resten av kollegerna gick och la sig. Just så här, spänningen i luften, jag ville verkligen kyssa henne, men jag vågade inte. Kanske dra en så’n där grej om att komma upp och se vilket fint rum jag hade fått, som man kan skratta bort som ett skämt om det inte funkar, men, nej, och så var ögonblicket förbi. ”God natt, ses i morgon…”
”Jo, jag minns…”
”Du ska veta att om du hade frågat så hade jag sagt ja.”
Vi sitter tysta. Hon betraktar golvet framför sig. Jag reser mig och sätter mig på huk framför henne, lägger handen på hennes knä.
”Gabriella, jag vill ha dig nu också. Jag har alltid velat ha dig.” (Äntligen en halvschysst replik…)
Hon böjer sig mot mig och våra läppar möts. Hon smakar mint. Och äpple. Hon glider ner på knä framför mig samtidigt som våra tungor möts, jag lägger händerna om hennes huvud, flätar in fingrarna i det långa, blonda håret.
”Vänta…”
Hon reser sig upp, tar några steg bort till de stora dubbeldörrarna och vrider om nyckeln i låset. Sedan vänder hon sig mot mig och börjar knäppa upp de små tygklädda knapparna som går ända ner till midjan. Hon kränger av överdelen och står framför mig i sin släta, vita bh som håller de stora, fasta brösten på plats. Jag reser mig och lägger händerna på hennes axlar. Vi ser på varandra en lång stund, tysta. Sakta för hon upp sina händer och knäpper upp bh:n, som har låset fram, och låter den falla ner. Jag kupar händerna runt hennes perfekt formade bröst. Vi står fortfarande orörliga och ser varandra i ögonen. Sedan känner jag hennes hand mot min bultande lem. Hon smeker den en stund utanpå byxorna, sjunker sedan sakta ner på knä. Jag håller hennes bröst så länge jag kan, och smeker sedan hennes hår, medan hon drar ner gylfen, också detta mycket långsamt.
När jag känner hennes varsamma läppar sluta sig om erektionen och jag hennes varma, våta mun håller jag på att spricka, jag får anstränga mig för att inte börja skaka. Hon leker med tungan en stund och låter sedan läpparna glida längre och längre in tills hennes näsa kittlar mig i magen. (Wow, det där kunde aldrig Mia göra utan att få kräkreflexer!)
Gabriella börjar glida fram och tillbaka med läpparna längs skaftet, sakta och fortfarande helt tyst. Hon har händerna runt mina skinkor och trycker själv in så långt hon kan, så att jag känner hennes svalg ta emot. Jag blundar, men det här går inte längre.
”Sluta, det är för skönt, jag kommer snart!” får jag fram.
Hon vänder sig upp och ser mig i ögonen; sakta, sakta drar hon sig tillbaka och när till slut hennes läppar lämnar mig spricker hon upp i det där varma leendet som jag älskar.
”Jag vill att du tar mig här, över skrivbordet, nu”, viskar hon och reser sig. Hon ställer sig bredbent med ryggen mot mig och lutar sig fram. Försiktigt lyfter jag upp hennes klänning och blottar hennes skinkor, lika perfekta som hennes bröst, smeker hennes bak och drar sakta ner trosorna en bit, öppnar henne mitt i en smekning. Jag nästan känner hur mina pupiller vidgas lite extra: en svart, mjuk skiva sitter inkilad mellan skinkorna: hon bär plugg! Jag rör vid den och hör henne dra efter andan.
”Förlåt, Max, det här var inte planerat, det... Jag hoppas att du inte…”
”Nej, nej. Jag älskar det. Slappna av.” Jag böjer mig ner över henne och kysser hennes bakdel, låter handen åter glida över kurvorna, upp mot hennes midja där skärpet tar emot. Gabriella suckar.
”Jag har nästan alltid en plugg inne, jag blir liksom lite extra kåt av det.”
”Du kan lugnt fortsätta med det” viskar jag och sätter mig på huk bakom henne, särar skinkorna igen och beskådar hennes svullna kön; stora, jämna, hårlösa blygdläppar runt öppningen, som gapar mellan mina händer. Hon är våt, mycket våt.
”Ta mig nu”, väser Gabriella, ”ta mig i fittan, knulla mig hårt!”
Jag gillar dirty talk, men det är nog det som Mia har haft svårast för. Hon brukade vara helt tyst, man fick nästan bända fram ordet ”fitta” ur henne. Och att höra det från Gabriella, från någon som aldrig yttrat ett runt ord, inte ens ett kraftuttryck, i min närvaro, är otroligt sexigt. Jag knäpper upp byxorna – det blir lätt generande fläckar annars – och tränger utan vidare omgång in i henne, en kraftig stöt ända in. Jag känner hur jag bottnar, jag är ganska lång, och Gabriella andas in häftigt. Jag griper om hennes skinkor och knullar henne snabbt och hårt så att hela bordet svajar. Hon är så våt att motståndet är minimalt, men jag är såpass kåt att jag inte behöver någon extra stimulans.
Efter några minuter – eller sekunder, eller timmar, jag vet inte – viskar hon:
”Ta mig därbak nu, knulla mig i stjärten, jag vill känna din kuk där!” Jag drar mig ur, lirkar ut pluggen, som visar sig vara förvånansvärt grov, och ställer den på bordet (vi bör nog plocka bort den inför nästa samtal, tänker jag, och ler för mig själv. Annars kan den kanske bli ett pikant konversationsobjekt…)
Gabriella har sträckt sina händer bakåt och öppnar sig själv, så jag kan bara tränga in, försiktigt först, men snart med hela lemmen djupt i henne. Det är skönt att kunna sträcka på benen lite, det blev lite lågt att ta henne i fittan i den här ställningen. Jag rör mig sakta in och ut. Jag älskar den här synen, min kuk som arbetar i en tajt stjärtöppning. Allteftersom ökar jag farten, jag öppnar henne ännu mer med händerna och kör på i högt tempo.
”Kom nu, spruta mig full! Spruta mig full! Ta mig, knulla mig!” Gabriellas röst har blivit tjock och ansträngd. Jag känner hennes hand fladdra mot pungen när hon smeker sig själv.
”Nu, nu! Kom, spruta, nu!” stönar hon, och jag känner hur hennes hål börjar krampa. Jag sträcker mig fram och griper om hennes bröst, kramar dem hårt medan det känns som att jag lämnar av flera liter i henne i flera långa sprut.
Jag blir kvar en stund, begravd ända inne i henne. Vi andas tungt som efter ett hundrameterslopp. Vi är alldeles svettiga båda två.
Efter några minuter drar jag mig ur henne. Gabriella står kvar en stund med stjärten i vädret. Jag är fortfarande så kåt att jag börjar bli hård igen, det har inte hänt sedan tonåren…
”Får jag pluggen igen, Max?”
Jag tar den från bordet och låter den glida in i hennes stjärt. Sedan reser hon sig, fortfarande med klänningen runt midjan och trosorna halvt nere på låret. Hon står framför mig, uppfordrande:
”Kyss mig!” Hon för ner händerna till sitt kön och drar upp blygdläpparna. Jag sätter mig på huk och kysser hennes fortfarande svullna klitoris.
Gabriella drar upp sina trosor och klär på sig igen.
”Här”, säger hon sedan och räcker mig en handduk, som jag nödtorftigt torkar av mig med, innan jag hissar upp byxorna.
”Jaha, något mer som vi behöver prata om?” säger hon sedan i sin vanliga, vänliga ton.
”Nja, inte just nu, men kanske vore det bra med ett uppföljningssamtal snart igen…”
”Precis vad jag tänkte. Det kan finnas ett och annat kvar att diskutera, tror jag. Men tack, då, för ett trevligt och givande…samtal.”
Gabriella följer mig till dörren, som hon låser upp. Vi skakar hand på tröskeln, ser varandra djupt i ögonen med ett leende, och jag tar korridoren ner till mitt eget rum.
Jag tror att jag har ändrat inställning till det här med utvecklingssamtal ändå…
Fler noveller av samma författare
