Tala - eller skrika, del 6

Författare: suspender Datum: 2016-10-28 20:55:13

Kategori: Bdsm

Läst: 11 897 gånger

Betyg: 4.8 (5 röster)



Det här är en historia om hur en journalist råkar i klorna på ett syndikat som tränar sexslavar för marknaden. Tillsammans med en kvinna blir han infångad i en träningsfacilitet och förhörd och torterad av en djävulsk domina. Efter att tillbringat en tid som fånge bland sexslavarna, där de fått ta del av den skoningslösa grymhet med vilken flickorna tränas, står de nu inför återupptagna förhör.

Berättelsen kanske inte är i allas smak, men kan vara en aptitretare för dem som gillar hård och icke konsensuell BDSM, men med erotiska kryddor.


Del 6: Cathy

Ytterligare två händelselösa dagar hade passerat i min cell, fyllda med de vardagliga och inrutade rutiner jag nu hade lärt känna. I vad mån man nu kan kalla det för vardagligt att se nakna flickor passera med skräck i ögonen, att höra hör de skriker och våndas inför sina torterare och våldtäktsmän, och se dem komma tillbaks i alla möjliga obeskrivliga tillstånd.

Efter att jag själv blivit våldtagen av Olga (hur annars ska jag beskriva det, även om det inte till alla delar var obehagligt?), blev jag kvarlämnad, utsträckt och bunden i sängen säkert minst en timma. Det gav mej tillfälle att fundera över alla möjliga konstiga saker, bl.a. över vem jag själv egentligen var. Jag trodde att jag visste det. Men de senaste dagarna hade jag upptäckt mörka skrymslen i mitt inre som jag inte hade en aning om. Jag kunde acceptera att en femme fatale som Olga väckte sexuellt begär hos mej. Jag kunde uthärda, och till och med inse att det kunde dölja sig en källa till njutning när hon pinade mej. Jag var ju inte helt obekant med teorierna om de fysiologiska reaktioner som är en del av grunden i allt SM-utövande. Men jag trodde inte att det var något som berörde mej.

Det jag inte kunde acceptera var att jag kunde få stånd av att se en naken ung kvinna bli piskad och våldtagen på det mest utstuderade sätt. Och det i så hög grad att jag inte kunde hindra mej själv från att runka mej till en utlösning, trots att de yttre förutsättningarna var minst sagt usla. För detta kände jag en oerhörd skam.

Slutligen stövlade de båda vakterna med gay preferenser in i rummet, de som tidigare roat sig med mej. De hade hjärtligt roligt åt min prekära situation, och excellerade i dumma kommentarer som det inte finns någon anledning att här trötta läsaren med. Den ene föreslog att de skulle passa på att ha lite kul, nu när tillfälle gavs, men den andre tyckte att jag såg förbrukad ut, vilket de till slut enades om. Så jag blev lösgjord och släpad tillbaks till cellen.

Tidigt dag tre efter Sofias examen fick jag se Cathy föras förbi min celldörr. Hon kastade en lång blick på mej när hon passerade. Strax därefter kom en vakt in i cellen och kastade en uppsättning hand- och fotbojor på sängöverkastet, som jag beordrades sätta på mej. Jag anade att det var slut på friden, och att ”våra affärer nu skulle redas ut”. Varför sätter man sig i detta läge inte till motvärn? Varför slår man inte ner vakten, tar hans vapen, befriar alla fångarna och flyr platsen? Den enkla sanningen är väl tyvärr att Xenia Onatopp i den här historien inte hade James Bond som sin motspelare, utan en helt vanlig journalist utan de fysiska och psykiska förutsättningarna att agera hjälte. Så med bojorna länkade på ryggen förde vakten mej ut i lektionssalen.

När vi kom in i rummet hade de redan hängt upp Cathy i hennes handledsbojor. Utan några vidare procedurer blev också jag upphängd på samma sätt, några meter framför Cathy. Jag kände genast på den kraftiga smärtan, att mina leder knappast hade återhämtat sig sedan förra gången, då vi hängt flera timmar i armarna medan de torterade oss.

Maurice och Olga, liksom deras båda tortyrhantlangare, fanns redan i rummet. Så fort jag intagit min position tog Maurice, lite smått irriterat, till orda.

”Det här har dragit ut alldeles för länge på tiden. Vi har haft för mycket annat att göra, för att kunna bedriva ett effektivt förhör. Vi försöker ju driva en rörelse också. Men nu är tiden knapp. Det här är er sista chans att tala. Var nu lite förnuftiga och berätta vem det är som skickat hit er och vilka andra resurser de har. Om ni gör det nu direkt, lovar jag er att ni kommer att slippa fler obehagligheter. I stället för att släppa lös Olga på er – ni vet vad hon är kapabel till – kommer jag att skicka iväg er till en avlägsen men trevlig del av världen, där ni får dela på en tillräckligt stor summa pengar för att kunna leva bekymmerslöst resten av livet. Era poliskolleger kommer inte att ha en chans att hitta er. Om ni tänker efter är det inget svårt val.”

Jag tittade på Cathy och hoppades att hon skulle falla till föga och berätta allt de ville höra. Det var hon som hade allt i sin hand. Jag kunde inte tillfredsställa deras önskemål, hur gärna jag än ville. Nu öppnade hon också sin mun:

”Jag ber er! Släpp honom där. Han har inget med det här att göra. Han är precis det han utger sig för; en vanlig journalist som råkat hamna fel. Och han vet absolut ingenting. Vi känner inte ens varandra. Däremot erkänner jag att jag är polis. Det vet ni ju redan. Men det är också det ända jag kan tala om för er, hur mycket ni än torterar mej.”

”Du inser nog inte riktigt hur mycket vi kan tortera dej. Och så länge inte motsatsen är bevisad väljer vi nog att betrakta er båda som ett väl sammansvetsat snutpar. Men du kan ju lätt lindra hans plågor genom att tala.”

Cathy bara skakade på huvudet, och jag kände hur en stor klump i halsen nästan höll på att kväva mej. Jag insåg att de närmaste timmarna skulle bli ett rent helvete.

”Olga! Varsågod! Dom är dina”, sa Maurice med en lätt uttråkad röst. Olga däremot strålade: ”Vi börjar väl med en liten uppvärmning först.”

”Du gör som du vill. Du är alltid så kåt på att få svinga dina piskor, ” svarade Maurice. Olga gav en order till Hannes och Jonny, vilket resulterade i att våra fotbojor försågs med kedjor, som fästes till beslag i golvet. Vihängde nu med benen dragna vitt isär och våra intima organ oskyddade och exponerade. Det var en ställning som jag fått lära mej kallades "piskposition 1".

Olga, som hämtat sin favorittjurpiska, klatschade prövande några gånger i luften, innan det första rappet landade på Cathys rygg. Hon skrek ut högt. Med ett par dansande steg levererade hon nästa rapp över min rygg. Det brände till som eld och ersatte för en stund smärtan i axlarna. Så fortsatte hon att med någon sorts jämlikhetstanke fördela piskrappen mellan oss. Ingen del av våra kroppar sparades. Värst var det när hon - med stor skicklighet måste jag erkänna - lät piskan snärta sig in mellan våra ben så att den fick kontakt med våra mest intima kroppsdelar. Ett tag trodde jag inte att jag skulle överleva. Smärtan, som till slut utstrålade från varje del av min kropp, tog så totalt över att mina sinnen inte kunde ta in något annat än "DEN STORA ÖVERVÄLDIGANDE SMÄRTAN". Jag har senare förstått att jag hamnade i ett sorts subspace-tillstånd. Det märkliga var att det också fanns en erotisk underton i upplevelsen. Till delar berodde denna troligen på åsynen av hur Cathy blev piskad. Att se hur smärtan avspeglades i hennes olika ansiktsuttryck, att höra hennes skrik och jämmer och se hur brösten studsade upp och ner i takt med piskrappen, var tyvärr mycket upphetsande. Och jag måste också erkänna att åsynen av en naken hjälplös kvinna upphängd i handlederna påverkade mej mycket starkt, trots att jag själv visste precis hur det kändes. Resultatet blev att mitt organ avslöjade mej, och mitt i min egen smärtupplevelse reste det sig i någon sorts trots.

Pisksessionen varade i ca 20 minuter, och när Olga till slut lade undan sin piska hade jag ett våldsamt stånd, medan båda våra kroppar uppvisade ett kraftigt rödrandigt mönster. Cathy snyftade högljutt.

Maurice kommenterade torrt: "Honom är det ju inte lönt att du piskar. Han njuter ju bara av det. Du får koncentrera dej på henne".

"Det är precis vad jag tänker göra," svarade Olga. "Ni kan plocka ner henne nu." Det sista var riktat till Johnny och Hannes, som firade ner kedjan som höll Cathy upphängd. Hon föll ihop i en hög på golvet, där hon fortsatte att snyfta.

"Nu ska vi prova en liten uppfinning jag satt ihop. Jag har inte fått testa den på flickorna ännu för Maurice. Han är rädd att den ska ödelägga "varorna". Med dej behöver jag inte ta sådana hänsyn". Olga skrattade sitt elaka skratt. "Ni kan börja förbereda henne för "The Lemon Squeezer”. Men först ska vi förbättra hennes utseende lite, så jag tror vi ska börja med en stund i KUT-stolen."

Det fanns något mycket obehagligt och ondskefullt i den terminologi de utvecklat, precis som om de bedrev vilken hedervärd och företagsbeskattad verksamhet som helst. Men bakom beteckningarna dolde sig avgrunder av människoförakt och smärta. Den så kallade "KUT-stolen" rullades nu fram av Johnny och Hannes. Den visade sig bestå av en överdimensionerad timmerkonstruktion, försedd med gynekologstolsstöd för benen. Cathy lyftes upp på sittbrädan, och hennes handledsbojor länkades fast vid en tvärpost som höll hennes armar utsträckta mot sidorna. Hon jämrade sig högt når hon tvingades sitta på sin stjärt, som just varit i närkontakt med Olgas piska. Benen placerades vitt särade i gynekologstöden och hakades också fast med karbinhakar från fotbojorna. Sittbrädan var smal och ryggbrädan var placerad så att sittställningen blev tillbakalutad. Johnny demonstrerade genast hur arrangemanget var tänkt. Han halade fram kuken ur sin suspensoar, runkade med några snabba tag upp den till ett hyggligt stånd och tryckte utan vidare upp den i Cathys sköte, där han fortsatte att underhålla ståndet. Cathy kved.

"För er som inte vet, betyder alltså KUT knull under tortyr", förklarade Olga. "Det är ett mycket praktiskt arrangemang, tyvärr med den begränsningen att den mest lämpar sig för manliga torterare. Man har händerna fria att hantera de övre delarna av hennes kropp på önskade sätt - kanske speciellt brösten om man ska vara helt ärlig -och framgången i ens ansträngningar gör sig genast till känna i kuken. Ni anar inte hur en tjej kan krama med fittan när hon har ont någonstans."

Johnny demonstrerade genom att dra i Cathys bröstvårtor. Han drog ut dem till bristningsgränsen, rullade dem mellan fingrarna och vispade med dem så att resten av brösten guppade upp och ned. Cathy stönade högt och man såg på spänningen i hennes ansikte hur ont det gjorde. "Hon har bra klös i fittan," kommenterade Johnny.

Under tiden hade Hannes burit in ett fat fullt med sprutor, som han placerade på ett runt bord invid KUT-stolen. Johnny tog den första sprutan och tryckte in den i Cathys högra bröst.

Olga fortsatte att förklara. "Vi ska som sagt förbättra Cathys utseende lite. Vilken tjej vill inte ha stora fina bröst att imponera på killarna med. Så vi tänkte hjälpa henne lite med det. Sprutorna innehåller saltlösning och är idealisk för bröstförstoring. Tyvärr är inte effekten bestående, men den räcker gott för vårt syfte här. Vi har dessutom kryddat upp saltlösningen med lite chili. Vi får se vad Cathy gillar det."

Svaret kom nästan genast. Cathys ögon blev stora som tefat. Hon drog in andan och utstötte sedan ett högt skrik. "NEEEEEEJ! Det bränner som eld. Snälla! Sluta! Det gör så ont!"

Olga skrattade. "Nu är du väl ändå bra dum. Har du någonsin hört talas om en torterare som slutat för att det gör ont? Man skulle kunna säga att det är själva poängen."

Maurice, som hållit sig i bakgrunden ett tag, föll nu in. "Jo, det finns ett sätt att få slut på det. TALA! Berätta nu, så avbryter vi det här." Olga såg inte ut som om hon välkomnade en bekännelse, och till hennes belåtenhet skakade Cathy bara på huvudet.

Hannes hjälpte nu till med att trycka in sprutor i Cathys bröst. Långsamt växte de i storlek och intog formen av spända meloner. Cathy vred och vände på huvudet i sina försök att bekämpa smärtan. "Sitt stilla, flicka," sa Johnny, när han tryckte in en kanyl rakt genom hennes vänstra bröstvårta. "Annars kanske jag bryter av en nål i din tutt." Under hela proceduren fortsatte han att i långsam takt röra sin lem inuti henne. När de ansåg sig färdiga, betraktade de båda pojkarna stolta sitt verk. Johnny började knulla henne fortare, och man kunde se hur han började bygga upp en orgasm. För att hetsa upp sig ytterligare fingrade han på hennes uppspända bröst, och drog återigen i bröstvårtorna, tills han med ett högt stön fyllde henne med sin sats. När han drog sig ur kunde jag se hur det dröp från hennes springa. Cathy verkade dock helt koncentrerad på sin smärta.

"Nu är det min tur," sa Hannes, och intog Johnnys plats. "Fan vad du har slafsat till det i hennes fitta. Hon är ju sjöblöt." Detta hindrade honom dock inte från att knulla henne hårt en stund, medan Johnny hämtade sej och till slut återvände till stolen med en rem-BH av det slag som Cathy redan stiftat bekantskap med. Tillsammans hjälptes de åt med att lirka den på plats kring hennes bröst. Remmarna runt bröstens bas spändes åt hårt, vilket fick de redan hårt pumpade brösten att puta ut ännu mer. Man kunde se fina strilar av vätska spruta ut från några av hålen efter nålsticken, bl.a. rakt ut från ena bröstvårtan. Cathy kved på ett hjärtskärande sätt, och jag kunde inte annat än tycka synd om henne, trots att mitt stånd inte ville lägga sig. Men detta var ändå bara en västanbris mot vad som skulle följa.

Hannes avslutade sin stund i hennes sköte med ytterligare ett antal hårda stötar, innan också han bidrog till innehållet i hennes redan fulla vagina. När sedan alla förberedelser var avklarade, lösgjordes hon och drogs av stolen. Denna rullade åt sidan. I stället fördes en rödmålad stålkonstruktion fram. Denna liknade mest en galge, men av den tillhörande utrustningen kunde jag förstå att den övre tvärbalken kunde röras upp och ned med maskinell kraft. Denna kördes nu ner till ett läge en bit ovanför huvudhöjd. Cathy, som fått handbojorna fastlänkade på ryggen, placerades under den. Ett kedjepar, som redan hängde från balkändan, hakades fast i ringar på ovansidan av respektive bröstrem.

Det var tyvärr alltför uppenbart vart arrangemanget syftade. Jag hade svårt för att smälta deras grymhet. Som om det inte räckte med det de redan gjort med hennes bröst, den smärtsamma eld de uppenbarligen tänt i dem genom att pumpa dem fulla med chilivatten. Jag kunde se på hennes ansikte hur ont hon hade. Nu tänkte de tydligen dessutom hänga upp henne i brösten. Men det var värre än så.

Olga fortsatte med att fästa ett par remmar kring Cathys lår, varefter hon lyfte upp en av hennes fötter och länkade fast fotbojan i lårremmen. Cathy balanserade nu på ett ben. Men dock bara i några sekunder. Med ett raskt grepp länkades även den andra fotbojan fast i sin lårrem, och med ett högljut tjut hängde Cathy fritt i brösten. Det måste vara fruktansvärt. Hon fortsatte att jämra sig, samtidigt som hon andades med små korta stötar. Brösten var uppspända till bristningsgränsen, och man kunde se hur det sipprade ut ännu mer saltlösning från flera punkter på deras yta, vilket bildade små rännilar där de fortsatte att rinna ner över hennes mage. Olga kontrollerade spänningen i brösten genom att massera och dra i bröstvårtorna, tills Cathy med ett förtvivlat kast med kroppen försökte dra undan dem. Olga skrattade till.

De fyra hjärtlösa skurkarna stod och betraktade hennes kamp en stund innan Olga tog till orda. "Nå, hur har du det? Är det jobbigt i tuttarna? Ska vi kanske lätta på trycket lite?" Cathy nickade ihärdigt. "OK! Då ska du få prova på The Lemon Squeezer. Pojkar! Kan ni rulla fram citronen. Som citronpress kommer du själv att fungera." Jag förstod inte hur Cathy ett ögonblick kunde tro att ett erbjudande från dem skulle innebära någon lättnad. Tvärt om kunde man bara vänta sig något ännu värre.

Hannes rullade fram en metallavett på vilken någon sorts hävstångsarm var monterad. Ytterst på denna var en kraftigt gulmålad och upprättstående tingest fastsatt, vars form möjligen kunde påminna om en citron i melonformat med en starkt utdragen ända. Egentligen såg den mer ut som en tjock bowlingkägla, men det passade väl inte lika bra in i deras sjuka associationsvärld.

Citronen placerade mellan Cathys ben. Medan Hannes höjde hävstången med hjälp av en hydraulisk handpump, hjälptes Olga och Johnny åt att passa in citronskaftet i Cathys vagina. Cathy såg ut som om hon inte trodde sina ögon.

"OK! Ska vi pressa lite citron." Olga gav ett tecken åt Johnny, som började manövrera en spak på stålställningen som Cathy var upphängd i. Långsamt sänktes Cathys kropp och den kägelformade tingesten åkte längre in i hennes sköte. Blygdläpparna spändes mer och mer utåt efterhand som de fick ta emot mer av Cathys tyngd. Man kunde se att den uppåtriktade sträckningen i brösten avtog, men det innebar knappast någon lindring för Cathy. Hon skrek istället hjärtskärande högt.

Olga fortsatte med sina sarkastiska kommentarer. "Uppskattar du inte våra ansträngningar för dej? Jag trodde du skulle gilla att vi lättade på brösttrycket. Du har väl förresten fött barn? Det här är inte värre än en barnfödsel. OK! Vi åker väl upp igen då."

Johnny drog i spaken och Cathy lyftes upp ett stycke så att tyngden återigen koncentrerades till brösten. Cathy fortsatte att gråta hejdlöst. Man kunde se hur en strimma blod färgade citronen röd. Ett nytt nedåtriktat tecken med tummen, och tyngden återfördes till blygdläpparna. Det här var en fruktansvärt utstuderad tortyr, som bara kunde ha kläckts i en mycket sjuk hjärna. Det värsta var att detta ändå påverkade min lem, och jag hängde fortfarande i mina handleder med ett jättestånd. Jag hade förlorat känseln i mina händer, som bara kändes kalla genom den hämmade blodtillförseln. Det värkte på alla möjliga andra ställen i min kropp, men på något sätt förtogs det av skådespelet som utspann sig framför mina ögon.

Cathy åkte upp och ner ytterligare ett antal gånger, men till slut började hennes skrik mattas av. Maurice gav ett tecken till att göra paus och gick med irriterad min fram och ställde sig framför henne.

”Tala nu för Guds skull, så att vi kan avsluta det här. Inser du inte att vi inte ger upp innan du berättat allt.” Det var dock inte så svårt att höra att Maurice höll på att tappa tålamodet. När Cathy inte ens bevärdigade honom med en blick, vände han sig med en svordom mot mej.

”Och du, ditt jävla as blir bara kåt av att se henne plågas. Om det är så förbannat upphetsande ska du ta mej fan knulla henne också. Plocka ner honom.” Hannes och Johnny firade ner mej och länkade av kedjorna från mina bojor. Jag ramlade ihop i en hög på golvet, oförmögen att stå på benen.

Maurice stegade fram till mej, halade fram en pistol och tryckte den mot min panna. ”Upp med dej! Nu får du välja mellan att tala eller knulla henne. Är du så jävla hårdhudad att du väljer att förnedra henne ytterligare?” När jag inte gjorde någon min av att röra mej, tryckte han upp pistolmynningen i min näsa. ”Eller tar du hellre en kula för henne?

Med stort besvär kravlade jag upp på knä, och sedan upp på mina vingliga fötter. Jag släpade mej fram till Cathy som fortfarande hängde i sina bröst. Min kuk hade slaknat betydligt. Hon tittade på mej med en dimmig blick. Jag ställde mej mellan hennes ben och tryckte mej lätt mot henne när jag viskade. ”Jag är så oerhört ledsen för det här, men jag har inget val. Förlåt mej.”

”Det är OK för mej,” viskade hon tillbaks. ”Gör ditt allra bästa.” Med min ena hand började jag massera min slaka kuk mot hennes svullna blygdläppar, och då särskilt runt klitten. Hon måste vara fruktansvärt öm och sårig i sitt underliv, men jag beslutade mej för att försöka göra det så bra som möjligt för henne. Med min andra hand försökte jag lyfta henne i ena låret för att avlasta hennes bröst en smula. Samtidigt måste jag försöka koppla bort de fyra banditer som stod runt oss och kommenterade både mina företräden som älskare och allt annat ovidkommande. När de stön av smärta, som hela tiden kommit från Cathy under bröstupphängningsseansen, började ändra karaktär, och man kunde ana ett drag av njutning, växte mitt organ till sig igen, och jag kunde stoppa in honom i hennes sköte. Hon var fortfarande mycket blöt efter de båda pojkarnas uttömning i henne, men också trång på grund av den svullnad som orsakats av den omilda behandling hon just utsatts för. Men det var märkligt skönt att få knulla henne. Jag kunde nu lyfta henne i låren med båda händerna medan jag dirigerade rörelserna. Mitt huvud befann sig mellan hennes svällande bröst, som började anta en blåartad ton. De var nästan helt täckta av små droppar som smakade svett, salt och chili. Jag kunde inte låta bli att låta mina läppar omsluta de av trycket utputande bröstvårtorna, och det lät som om hon gillade det. Jag trodde inte det skulle vara möjligt, men jag insåg att det här inte skulle kunna sluta med något annat än en stormande orgasm. Jag vinnlade mig om att hela tiden försöka stimulera hennes känsligaste område, och jag märkte att det gav resultat. Och det var faktiskt oerhört upphetsande att knulla en kvinna som var upphängd i brösten. Trots att jag mycket väl insåg det vansinniga i att utsätta ett par kvinnobröst för något sådant, kunde jag inte undgå att njuta av situationen. Vi stängde båda av omgivningen, och tillsammans byggde vi upp var sin orgasm som till slut exploderade med bara några sekunders mellanrum.

När vi vaknade till sans igen stod de fyras gäng och applåderade med ett hånleende på läpparna. ”Nu vet vi varför dina tortyrkonster inte har gett några resultat,” sa Maurice. ”Vi har två fullfjädrade massochister framför oss. Låt oss nu avsluta det här. Ni ser till att de här båda försvinner för gott.” Det sista riktade han till Hannes och Johnny.

”Nä, men vänta nu. Varför så bråttom?” Olga såg smått förtvivlad ut. ”Jag är inte färdig med dem än. Jag har flera saker jag vill testa på dem. Både prylar, metoder och scener som vi kan ha jättestor nytta av sen, om de faller väl ut.”

”Det är för farligt att ha dem kvar. De drar till sig andra snutar. Vi kan inte ta den risken. Det är bättre att låta dem försvinna nu.”

Maurice visade att diskussionen var slut genom att vända på klacken och gå ut rummet. Olga, som inte tänkte ge upp så enkelt, följde honom i hälarna, häftigt argumenterande.

Vi lämnades nu ensamma med de båda hantlangarna. Johnny plockade fram sin pistol och beordrade mej att lösgöra Cathy från hennes upphängda position. Jag halade ner henne så fort jag kunde, och tog bort rem-BH:n. Den lämnade mörkröda märken och djupa tryckränder på hennes blålila skimrande bröst. Själv var hon alldeles utpumpad. Många tankar for igenom mitt huvud. Jag kunde ju inte inse annat än att vår situation såg rätt vissen ut. Hade jag egentligen inte hela tiden förstått att de inte frivilligt skulle släppa oss levande härifrån, hur mycket vi än pratade? Jag övervägde alla möjliga desperata möjligheter att slå oss fria, men det är inte lätt att argumentera med en pistol.

Johnny markerade med sitt vapen att vi skulle röra på oss. Jag lyckade få upp Cathy på ostadiga fötter. Med Hannes framför oss och Johnny som eftertrupp med pistolen, släpade vi oss in i korridoren som ledde ut från tortyrkammaren. De förde oss under tystnad genom den labyrintartade byggnaden, och slutligen hamnade vi i ett garage. Där stod ett par mörka skåpbilar parkerade, som utan tvekan användes vid transport av deras kidnappningsoffer.

Nu inträffade något som vanligtvis bara inträffar i sämre B-filmer. Plötsligt hördes ett antal explosioner. In stormade en hel flock svartklädda män i hjälmar med visir och beväpnade med automatkarbiner. Ordet Police stod skrivet över deras ryggtavlor. Hannes och Johnny gjorde inte ens en antydan till motstånd, utan slängde sina vapen ifrån sig och kanade snabbt ner på golvet för att markera att de gav sig. Inget hjältemod där. En man som såg ut att föra befälet, kom fram till Cathy och öppnade visiret.

Cathy tittade ilsket på honom. "Vilken jävla tid ni har ta'tt på er! Du anar inte vad vi har fått utstå. En kvart till och vi hade varit döda."

"Jag är ledsen," svarade mannen. "Vi fick strul med tekniken och kunde inte lokalisera dej."


Epilog

När jag så småningom fick hela historien klart för mej, insåg jag att det handlade om en polisaktion som höll på att gå mycket snett. Cathy hade agerat lockbete och mitt inträde på scenen hade utgjort ett klart irritationsmoment. Planen var att Cathy bara skulle leda polisstyrkan till skurkarnas högkvarter, och sedan skulle det tas med stormning. Därför hade Cathy fått ett microchip med en sändare instucket under ett hudveck. Men något hade gått fel med tekniken, och polisens tekniker hade jobbat som besatta i mer än en vecka, innan det plötsligt fungerade igen. För oss hade det verkligen varit på marginalen.

Hela sexslavssyndikatet med Maurice i spetsen fångades in och fick så småningom långa fängelsestraff. Ett tjugotal unga kvinnor från hela världen befriades från sina fångceller, däribland Sofia som inte hade hunnit levereras än. Jag fick förstahandsrätt till ett exklusivt reportage som belönades med Stora journalistpriset. Det var dock mycket som jag tvingades utelämna i texten.

Cathy, som hade lidit svårt av tortyren, fick - liksom jag - tillbringa en tid på sjukhuset för att bli kroppsligen återställd. Vi erbjöds båda psykologisk rehabilitering, men avböjde då vi upptäckte att vi bäst bearbetade våra traumatiska upplevelser tillsammans. Denna bearbetning kommer förhoppningsvis att bli livslång, och vår metod är att återuppleva väl valda delar av våra upplevelser i olika variationer i vår specialdesignade sängkammare.

Slut

På den här länken kan man hitta illustrationer till den sista delen:
https://www.darkside.se/g.php?id=104623



Kommentarer

Denna novell har inga kommentarer.


Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.

copyright