Tala - eller skrika. Del 1
INLEDNING
Smärtan i axlarna var knappt uthärdlig. Detsamma gällde handlederna. Det var tungt att andas och jag fick hela tiden koncentrera mig på varje andetag. Över resten av kroppen låg en avklingande smärtförnimmelse som en dimma, inte längre så brännande utan mer som ett molande. I förhållande till axelvärken var det nästan som en behaglig pirrning. Också smärtan i händerna höll på att avta, men det berodde mer på att de blev mer och mer avdomnade när blodcirkulationen hämmades av läderbojorna kring handlederna, samt av det faktum att de utgjorde den enda kontakt min kropp hade med en fast punkt i rummet.
Jag var alltså upphängd i mina handleder med fötterna svävande fritt över golvet. Jag hade förlorat uppfattningen om hur länge jag hängt där, men det måste ha varit minst ett par timmar. Och jag var naken. Cirka två meter snett framför mej hängde på samma sätt en naken kvinna som jag inte kände. Hon hängde alldeles tyst och stilla med huvudet tillbakakastat mellan armarna, också hon uppenbarligen koncentrerad på att andas. Vi var ensamma i rummet, som upplystes av ett antal nakna lysrör. I övrigt saknade rummet fönster, hade råa betongväggar och dess kontakt med yttervärlden utgjordes av två ståldörrar på var sin kortsida. Dess inredning och utrustning avslöjade tydligt rummets funktion. Det var en tortyrkammare.
Vi hade blivit piskade. Båda två. Hårt piskade med tjurpiskor. Kvinnans kropp var täckt med mörkröda strimmor som nu började övergå till svullna åsar där piskan fått kontakt med huden. På en del ställen hade huden spruckit och lämnat en strimma blod som av tyngdkraften rann nedåt i droppform. Jag antog att min egen kropp såg ungefär likadan ut.
Hon var en attraktiv kvinna av medellängd, kanske kring 35 år. Jag hade tidigare sett en skymt av henne på hotellet, men jag visste inte vem hon var. Nu hängde hon här naken framför mej. Jag måste erkänna att det, trots omständigheterna var en ganska sexig syn. Hon hade halvlångt blont hår, som nu hängde ner på ryggen. Hennes bröst var ganska stora, fasta och välformade, med stora brunröda vårtgårdar och köttiga bröstvårtor. Jag skäms över mej själv att behöva erkänna att jag fick stånd av att se henne bli piskad. Vad är det för fel med den manliga naturen när en kvinnas skrik, gråt och kamp i sina bojor kan ge sådana reaktioner, samtidig som jag själv fick utså samma behandling. Mitt tillstånd undgick naturligtvis inte den djävulska amazon som höll i piskan som dansade över min kropp. Med en mer eller minde belåten, eller kanske det var en föraktfull min, grep hon sig an verket att piska ner mitt stånd. Med ett hårt grepp om min pung, varmed hon drog hela min kropp framåt i en båge, hade hon piskat min styva lem med flärpen på en ridpiska, tills den till slut slaknade när smärtan tog över. Märkligt nog höll den kvar styvheten i flera minuter medan hon piskade, vilket föranledde ett antal kommentarer från våra torterare av typen: "Fan, han gillar ju det här. Slå hårdare!" Ömheten i mina könsorgan var fortfarande högst påtaglig, trots att vi nu hängt här en lång stund.
Del 1:VEM ÄR HON?
Hur hade jag då hamnat i denna prekära situation? Till professionen är jag journalist. De senaste tio åren har jag jobbat som frilansare och specialiserat mej på internationell brottslighet. Utan att skryta kan jag säga att jag varit ganska framgångsrik. Flera uppmärksammade avslöjanden som i några fall renderat mej prestigefyllda priser, har gjort mitt namn förhållandevis välkänt. Tyvärr så pass välkänt att jag numera vanligtvis reser under ett alternativt passnamn för att kunna arbeta någorlunda i fred. Så gjorde jag även denna gång.
Bakgrunden var att jag tänkte skriva en artikel om trafficking av det mer extrema slaget. Under den senaste tiden hade det på den europeiska kontinenten dykt upp ett antal fall av uppenbar slavhandel där kvinnor utnyttjats som sexslavar på ett ytterst grovt sätt. Det hela verkade mycket väl organiserat. Kvinnorna, alla snygga och välsvarvade, hade kidnappats och uppenbarligen fått genomgå någon sorts träning. Mycket tydde på att de påträffade kvinnorna bara utgjorde toppen av ett isberg. Det hade varit svårt för polisen att få ut särskilt mycket av dem, men det verkade som om de blivit tränade i att tåla extremt sexuellt våld, ett träningsprogram som också syftade till att förändra deras personlighet till att viljelöst acceptera allt som de utsattes för. Det mest uppseendeväckande fallet, som också var det första som uppmärksammades, var när en rik och välkänd industriman ertappades med att försöka göra sig av med en död kvinnokropp. Kvinnan hade utsatts för brutal sexuell tortyr som uppenbarligen gått överstyr. Vid förhör uppgav han att han köpt kvinnan färdigtränad av ett hemligt syndikat för en stor summa pengar. Det hade funnits en hel katalog att välja ur, med vackra kvinnor som tränats för olika ändamål. Där tog emellertid alla spår slut. Polisen hade inte kommit längre, och de som eventuellt visste något teg som muren.
Det var detta jag tänkte ägna mej åt att försöka avslöja. Mina bakgrundsstudier ledde till ett östeuropeiskt land, och dit ställde jag alltså min kos. Jag tog in på ett mysigt sekelskifteshotell i jugendstil i huvudstadens centrum, och därifrån startade jag mina efterforskningar. Jag hade förberett ett antal kontakter som jag sökte upp. Men det hela gick mycket trögt. Inte många visste någonting, och de som uppenbarligen gjorde det var inte intresserade av att berätta något. Jag fick också känslan av att det fanns fler som gick omkring och ställde frågor. Dagarna gick utan några framsteg.
Det var kanske den andra eller tredje dagen som jag i hotellobbyn uppmärksammade kvinnan som nu hängde här vid min sida. Hon betraktade mej, men hon försökte se ut som om hon bläddrade i en modetidning. Det gjorde mej lite konfunderad, men eftersom hon såg mycket bra ut, tolkade jag det på typiskt mansvis som att hon kanske var lite intresserad av mej, men inte ville visa det. Så jag gick därifrån med en känsla av värme i bröstet och tänkte att om jag får chansen ska jag stöta på henne senare.
Det var några dagar senar som katastrofen inträffade. Jag var på väg till hotellet efter att ha träffat en kontakt, och vandrade längs en gata genom ett lite ödsligt stadsparti. Halvt om halvt noterade jag en bil som långsamt närmade sig bakifrån. När den kom upp jämsides tvärstannade den. Det var en van utan fönster i skåpdelen. Bakdörrarna slogs upp och ut rusade tre men som övermannade mej, utan att jag hade någon som helst chans att försvara mej. Jag släpades in i vanen och trycktes ned på magen på golvet. Sen kände jag ett stick ena skinkan och strax därefter blev allting svart.
När jag återigen började förnimma någonting, satt jag i en stol, framåtlutad i en obekväm ställning. Mina händer var fastlåsta bakom stolsryggen, vilket hindrade mej att falla framåt. Jag hörde röster från två personer som samtalade i rummet på engelska, en man och en kvinna. Det lät inte som om någon av dem hade engelska som sitt modersmål, men förmodligen hade de inte heller något gemensamt modermål eftersom de använde engelska. I mitt dimmiga tillstånd kunde jag förstå att samtalet gällde en leverans av något slag, som inte kunde ske på det vanliga sättet på grund av att någon lade näsan i blöt. Det framgick också att jag var del av denne "någon", men jag var tydligen inte ensam. Mannen betonade att det var nödvändigt att ta reda på hur stor skada vi åstadkommit.
"Titta! Jag tror han börjar vakna till liv. Då kan vi fråga honom direkt", sa kvinnan och tog några raska kliv fram till min stol. Hon grep om mitt hår och drog tillbaks mitt huvud med ett ryck. Stående precis bakom mej lutade hon sig ner så att hennes ansikte kom i nivå med mitt ena öra, precis som om hon tänkte viska något. Men hon viskade inte.
"Hördu, ditt djävla as. Här finns det bara en sak som gäller, och det är att: TALA. Tala utförligt och absolut sanningsenligt. Besvara varje fråga med största omsorg utan att utelämna något. Den som inte talar kommer inte att trivas här. För honom återstår bara att SKRIKA. Det kan du vara säker på."
Hon släppte mitt hår och ställde sig framför mej. Jag kunde, trots situationen, inte undertrycka tanken att hon var en stilig kvinna. Hon hade svart, kortklippt hår, var smärt och över medellängd för att vara en kvinna.Hennes kläder förde tanken till något militaristiskt, utan att vara en direkt uniform. Men hennes ögon hade något djävulskt över sig, närmast ondskefullt. På något sätt påminde hon mej om figuren Xenia Onatopp, i Bondfilmen Goldeneye. Det gav mej en rysning genom kroppen.
"Den första frågan är: Vad tillhör du för organisation?"
"Jag tillhör inte någon tidning," svarade jag. "Jag är frilansjournalist och jag säljer mina artiklar till dem som betalar bäst."
Hon tog ett steg framåt mot mej. "Var jag inte tillräckligt tydlig? Det är sanningen som gäller, och inga jävla historier eller täckmantlar."
"Men det är sant”, försökte jag förklara.
"OK! Du ska få en chans till. Både du och jag vet mycket väl att du är någon sorts snutäckel. Frågan är bara var du kommer ifrån. Interpol? FBI? Säpo, Stasi eller vad fan ni nu kan heta? Det är lika bra att du får veta att vi har tagit din snutkollega också. Hon talar just nu av bara helvete."
Nu bröt mannen för första gången in i förhöret. "Tja, hon talar väl inte så mycket just nu. Hon har annat att göra", sa han med ett brett flin. "Men hon kommer att tala, och då är det bäst för er om era historier stämmer överens."
Jag kände mej mycket förvirrad. "Vilken hon? Jag är ensam här. Jag jobbar alltid ensam," svarade jag.
Onatopp, som jag börjat kalla henne för mej själv, vände sig till mannen. "Du ser. Det här är meningslöst. Vi tar med honom ner till lektionssalen, så att vi kan sätta lite press på honom."
"Du har alltid så brottom. Ta det lite lugnt. Du kommer att få ditt roliga." Nu vände sig mannen till mej. "Olga här är utbildad tortyrexpert. Hon vet precis allt som är värt att veta om hur man triggar känselnerverna till det extrema på både män och kvinnor. Ja, vi vet väl en del vi andra också, men för Olga är det här en livsstil. Hon älskar sitt jobb. Även den mest hårdhudade man kan fås att göra vad som helst efter en stund med henne. Om du nu är lite klok så berättar du det vi vill höra, så lovar jag att beskydda dej från Olga."
Jag såg hur Olga sköt en missnöjd blick mot mannen, som trots allt verkade vara den som hade befälet. Själv var jag fullkomligt skräckslagen. Vad kunde jag säga? Jag hade sagt sanningen, men det var inte den sanning de ville höra. Jag kunde knappast ljuga ihop något, för jag insåg att det var mycket som jag inte alls förstod av den här situationen. Vem var t.ex. min kvinnliga s.k. snutkollega? Med stammande röst försökte jag vädja: "Jag är ledsen, men det här är inte alls som ni tror. Jag är bara en enkel journalist, och om ni släpper mej kommer jag att dra så långt det är möjligt och aldrig andas ett ord om vad jag varit med om."
Mannen vände sig till Olga. "OK, du kan ta honom." Blicken i Olgas ögon var exakt den som Xenia Onatopp hade när hon sköt ner hela besättningen i den ryska rymdkontrollen.
Hon stegade fram till mej, slet tag i skjortkragen och drog mej på fötter så att stolen, som mina armar var hoplänkade kring, följde med. Hon tvingade mej att stå framåtlutad så mannen kunde dra loss stolsryggen från mej.
"Kom nu lille vän," sa hon med insmickrande stämma. "Nu ska vi se vad din snutkompis har för sig. Jag kan slå vad på att du brukar knulla henne. Ja, naturligtvis. Ni knullar varandra säkert som kaniner. Varför skulle hon annars gå omkring med ett foto av dej i sin handväska? Och dina personliga uppgifter i hennes mobilkalender.
De tog var sitt tag om mina överarmar och halvt släpade mej ner för en trappa och vidare in i en lång korridor. I slutet av korridoren fanns en ståldörr med en skylt som annonserade att detta var Lektionsrum nr 1. Dörren öppnades med ett kodlås, och jag släpades in i ett ganska stort fönsterlöst rum. Med en snabb blick kunde jag konstatera att detta rum inte hade mycket gemensamt med de lektionsrum jag tidigare kommit i kontakt med. All utrustning och inredning gav vid handen att detta snarare var en sorts tortyrkammare. Och detta antagande bekräftades av den aktivitet som pågick i ena hörnet. En naken kvinna var upphängd på ett ytterst smärtsamt sätt. Hennes handleder var bakom ryggen sammanlänkade med fötterna, och från denna punkt var hon upphissad med en kedja ca en meter från golvet. Hon hängde med magen nedåt vilket fick ryggen att beskriva en båge som säkert var mycket smärtsam. Jag kunde också föreställa mej hur den strappadoartade ställningen kändes i axlarna.
Men det värsta var säkert den behandling hon tvingades utstå från de båda män som var upptagna med henne. En stod och pumpade med sin stora svullna kuk långt in i hennes mun. Man kunde förstå från de kväljande ljud hon lyckades utstöta emellanåt, att kukhuvudet ofta befann sig långt nere i hennes hals. Den andre mannen hade fört hennes knä isär, och stod och knullade henne bakifrån, ömsom i fittan och ömsom i röven.
Olga släpade mej ända fram till det pågående skådespelet, så att jag skulle få en ordentlig titt. Då kände jag igen kvinnan från hotellet. ”Ser du! Din knullkompis har det ju riktigt trevligt. Fast nu har hon ju fått ett par ordentliga kukar att ta hand om. Visst är hon sexig. Jag kan slå vad om att du skulle ge vad som helst för att få byta plats med pojkarna här. Men så kul ska vi inte ha det. Du är ju faktiskt inte här för att ha det skönt, eller hur. Snarare tvärt om faktiskt.”
”OK, pojkar. Nu får ni se till att avsluta det där. Vi har arbete att utföra.” De båda männen intensifierade sitt pumpande i den arma kvinnans kropp, och snart exploderade de båda med ett ymnigt flöde av sperma som grisade ner både hennes ansikte och området mellan benen.
”Och du,” – nu riktade hon sig till mej-”kan du vara snäll och ta av dej kläderna”, sa hon samtidigt som hon lossade på handklovarna bakom min rygg. När jag inte gjorde någon min av att röra mig fortsatte hon. ”Vi kan göra det här på det lätta eller det svåra sättet.” Hon nickade bort mot de båda s.k. pojkarna, som nu hade börjat hämta sig efter sin ansträngning. ”Välj själv.” Jag masserade mina ömma handleder efter de hårda handklovarna, men sedan insåg att jag inte hade mycket att vinna på att göra motsstånd. Långsamt började jag klä av mej. Under tiden plockade ”pojkarna” ner kvinnan som gick under beteckningen ”min knullkompis”. När hon lösgjorts föll hon ihop i fosterställning på golvet.
”Vad ska vi göra med henne?” undrade den ene. ”Båda två ska ha lite uppvärmning, innan vi kör igång på riktigt, så ni kan förbereda henne för det, ” svarade Olga.
Jag hade nu fått av mej de flesta kläderna, förutom kalsongerna som jag vägrade dra av mej. Det tycktes dock inte bekymra Olga. Snabbt fäste hon ett par läderbojor kring mina handleder, vilka hon i sin tur hakade fast i en kedja som hängde ned ifrån taket. Med en elektrisk vinsch hissade hon sedan upp mina armar så att fötterna till sist lämnade golvet. Ett vant handgrepp befriade mej från mina kalsonger. Jag hade aldrig varit utsatt för något liknande, och jag kände mej fruktansvärt rädd. Den omedelbara smärtan i axlar och handleder var också oväntad, och jag trodde inte jag skulle stå ut med det här någon längre stund. Jag skulle bara veta.
Även kvinnan hissades på motsvarande sätt upp vid sidan av mej. Jag kände medlidande med henne. Hon måste ju redan vara ordentligt öm i axlar och handleder, efter det hon fått utstå tidigare. Hon gnydde högt när hon lyfte från golvet.
Nu kom Olga fram till mej med en ihoprullad piska i handen. Jag är ingen expert på piskor, men det såg ut att vara en piska av tjurpisketyp, kanske av den sort som brukar kallas singeltail och kanske något kortare än vanligt. Jag visste att den var känd för att ha ett fruktansvärt bett.
”Ja, vi ska som sagt ha lite uppvärmning. Det är förresten lika bra att du vänjer dej vid den här ställningen. Vi har oftast någon form av upphängning som grund när vi genomför våra övningar. Det adderar en sån härlig mix av spänning åt hela upplevelsen. Eller vad tycker du?”
Hon väntade inte på något svar. I nästa sekund ven piskan genom luften och lindade sig med en kraftig snärt runt min rygg och mage. Det var fullständigt oväntat. Jag tror aldrig jag har upplevt en sådan skarp smärta, och jag skrek ut högt. I min ena ögonvrå uppfattade jag hur en av ”pojkarna” levererade ett motsvarande rapp till min kvinnliga olyckskamrat. Hennes skrik var inte mindre skärrande, och det följdes av en hejdlös gråt.
Den följande timmen var ett helvete utan dess like. Om detta bara var uppvärmning, hur skulle det då bli när de kom igång på alvar. Rapp efter rapp landade på våra kroppar, medan vi kämpade i våra bojor. Vi gungade fram och tillbaks som en effekt av kraften bakom slagen, och vi trampade vatten med fötterna i fåfänga försök att finna stöd. På något sätt tror jag ändå att upphängningen hjälpte mej att härda ut piskningen. Det gav mina muskler något att spänna sig emot när smärtan sköljde över mej. Mitt i all den våldsamma adrenalinkick jag upplevde, måste jag ändå erkänna att Olga var en mästare med piskan. Hon rörde sig runt mig som i en sorts gracil balett, och levererade rapp efter rapp med stor exakthet, sällan på samma plats som ett tidigare rapp. Och det verkade som om hon njöt enormt av det. Fan vet om hon inte fick en orgasm. Hon måste vara djävulen själv.
Fortsättning följer.
Fler noveller av samma författare
Kommentarer
Mycket välskrivet, vilken cliffhanger :)
Ser verkligen fram emot fortsättningen.
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Måste få en fortsättning här :-)