Det hemliga rummet del 5
Författare: dekanami Datum: 2010-06-20 11:31:03
E-post: dekanami@gmail.com
Kategori: Bdsm
Läst:
15 118 gånger
Betyg: 3.8 (4 röster) 1 medlem har denna novell som favorit
Detta är femte kapitlet i BDSM-romanen "Det hemliga rummet". Kommentera eller besök min profilsida och skriv ett mail om vad du tycker!
- # # # # # -
Det drog ihop sig till midsommar. Från början av maj och fram till midsommar hade Breeders kommit på fredagskvällen, tagit båten lördag morgon, åkt bort och kommit tillbaka söndag lunch. På fredagskvällen hade jag middagen klar och på söndagar stod en stadig lunch på bordet. Jag brydde mig aldrig om att fråga vad de gjorde. Och jag berättade inte med ett ord vad jag upplevt.
Jag öppnade inte dagboken. Jag tittade inte i prisman. Natten med Malin, dagboken, händelsen i källaren och prisman i väggen började kännas overkliga, som fantasier. Sakta men säkert återfick jag sansen. Jag såg inte röken av vare sig Malin eller Gustavsson. Jag sov med olåsta dörrar. I veckorna jobbade jag hårt, solade naken bakom bastun och försökte fånga gammelgäddan. Odlade grönsaker och höll trädgården i ordning. Perioder med sol varvades med enstaka regndagar och grå skyar.
Men jag hade inte varit lika kåt sedan tonåren. Jag onanerade flera gånger om dagen. Bilder, den ena mer bisarr än den andra, hetsade upp mig. I de flesta var Sigrid med. En lördag hittade jag ett par av Sigrids sidentrosor i badrummet. Jag paketerade mitt pumpande skaft i dem och sprutade rätt in i duschkabinen. Sedan luktade jag på dem och kom en gång till. Jag hade passerat varje gräns för vad som var anständigt och jag struntade fullkomligt i det.
I midsommarveckan kunde jag stolt konstatera att mina ansträngningar i trädgårdsland och växthus burit frukt. Det fanns grönsaker, kryddor och potatis för ett helt kompani.
Från midsommarveckan hade jag tillgång till Sigrids nattrosor varje morgon. Hennes doft blev en drog. Jag skötte all matlagning. Ett perfekt sätt att tillbringa mera tid med Sigrid. När jag satt på verandatrappan efter middagen med ett glas vin i handen och såg solen gå ned kändes sommaren oändligt lång.
Vi beslöt att ha midsommarfest. Ett par goda vänner till Breeders, Honorine och Gunnar skulle komma. Jag ringde min redaktör, Beatrice, och hon accepterade, till min stora förvåning, min inbjudan. Mer eller mindre hela veckan gick åt till förberedelser. Wilhelm och jag kryddade nubbe, gjorde en midsommarstång, slipade och målade utemöblerna och röjde lite allmänt överallt. Och jag planerade och förberedde ett hejdundrande smörgåsbord.
Fyra dagar innan midsommarafton åkte vi och handlade. Den morgonen passerade jag en spärr till. Under shoppingturen hade jag Sigrids satintrosor i byxfickan. Jag tyckte Sigrid höll kvar min hand en tiondel extra, kramade om mig lite för hårt och lite för länge. När vi satt och tittade på teve satte hon sig alltid mellan Wilhelm och mig. Hennes solbrända lår vilade mot mina. Kontakten gav mig stånd direkt.
Midsommarafton började med runk- och sniffstund i badrummet. Jag såg mig själv i spegeln och log. Nyrakad och med en diskret doft av rakvatten. Jag klädde mig och gick in i köket. Sigrid hade samlat famnar med blommor. Rummen lös i ängens alla färger. Mitt på verandabordet stod en enorm bukett prästkragar, blåklockor och smörblommor. I två stora kopparkittlar på terrassen stod kaveldun i givakt, flankerade av hundkex.
Sigrid låg på schäslongen i vardagsrummet och vickade med foten i luften. Högklackade röda sandaletter, svarta piratbyxor och blommig blus i svart matt siden med röda rosor på. Det var kanske inte direkt midsomrigt, men det fick mitt blod att koka. Hon tittade lojt ut genom fönstret.
«Står du och tjuvtittar?»
Det hettade till i ansiktet.
«Kom och hjälp mig upp! Kan inte ligga och äta praliner hela dagen!»
Jag tog den utsträckta handen och hjälpte henne på fötter.
«Nu gör du lite kaffe. Eller hur?»
Ingenting kunde hindrat mig. Jag vände kycklingen i kylskåpet en sista gång. Vi drack kaffet på terrassen utanför verandan. Det var så där overkligt lugnt. Nästan så man inte trodde på den. Ingen av oss bröt tystnaden.
Det gjorde båten när den kom runt udden. Jag tog hand om kopparna och hann ifatt Sigrid strax före bryggan. Hennes hand snuddade vid min nakna överarm. Det högg till mellan benen. Hon log mot mig. Vi gick ut på bryggan. Båten lade till. Wilhelm strålade som en sol. Det låg förväntan i luften.
Först upp på bryggan kom Beatrice. Klädd i svart. Hennes pigga bruna ögon plirade mot mig under pageluggen innan hon kysste mig på mun. Hon luktade snaps.
Sedan kom Honorine upp på bryggan. Hon hade kropp som en kulstöterska men var vacker som en dag. Stränga drag i ansiktet och det korpsvarta håret i hästsvans. Hon tittade inte ens åt mig.
Istället grep hon Sigrid under armen. Klackarna smattrade som knallpulver mot bryggan. Förbannad över både Honorines och Sigrids minst sagt ohövliga beteende vände jag mig mot båten. Wilhelm lutade sig ner i akterruffen.
«Gunnar!? Är du inte färdig?»
Blodet lämnade huvudet på mig när jag kände igen mannen som hoppade upp på bryggan.
Fler noveller av samma författare
