Ella stod längst ut vid fören på skeppet Sjöstjärnan. Salt fukt och vind mot hennes ansikte, solsken mot hennes hud, ljudet av seglen som böljade i brisen bakom henne. Allt tillsammans fyllde henne med en euforisk känsla. Aldrig förr hade hon känt sig så levande och äventyrlig. Hon lutade sig en bit över relingen och skrattade förtjust åt delfinerna som lekte i svallvågorna som fören plöjde upp. Hon hade älskat att dyka ner över kanten och leka, precis som dem. De var så fria och livfulla.

Vid tjugotvå års ålder hade hon hela livet att se fram emot. Nu var hon på väg mot Spanien för att påbörja sitt nya liv, det fanns ingen framtid kvar för henne i Sverige. Hon hade blivit väluppfostrad med en nobel ätt bakom sig, men hennes far var inte en sådan man som hon skulle kunna komma nära. När han hade gått bort för några månader sedan, efter en smärtsam och utdragen sjukdom, så var Ella nästan lättad över att han var borta. Hon hade alltid varit en älskvärd och plikttrogen dotter, men det var svårt att bry sig om en far som inte brydde sig om särskilt mycket mer än sig själv och sina pengar. Men han hade åtminstone sett till att hon skulle få ett gott liv. Han hade ordnat så att hon skulle gifta sig med en bankir som var nästan dubbelt så gammal som hon, men direkt efter begravningen så hade hon styrt stegen mot första bästa skepp som lämnade Sverige; mot sin frihet.

Kapten Fernandez, som kommit och ställt sig vid hennes sida, lyfte lätt på hatten i en hälsning. Han var en charmerande man på dryga fyrtio år, men det kunde man aldrig ha gissat. Välbyggd och solbränd utgjorde han en respektabel gentleman och en utmärkt sjöman. Hon hade haft tur som lyckats få komma ombord på skeppet.

En man som satt uppe i utkiken hojtade:

- Kapten! Vi har fått sällskap.

Mannen pekade mot en prick vid horisonten som tycktes växa sig större för varje sekund, och snart kunde Ella urskilja de vita seglen hos det andra fartyget. Kapten Fernandez ursäktade sig och gick för att titta närmare i teleskopet.

Ella såg på medan skeppet närmade sig, det tycktes styra rakt mot dem. Kapten Fernandez ropade tills sig en annan man och i någon minut diskuterade dem hetsigt. Sedan gav han order om att storseglet skulle hissas och att kursen skulle ändras. Män sprang nu åt alla håll, och varje segel som fanns ombord hissades upp. Revolvrar bars upp på däck och kanonerna ställdes i ordning, redo för avfyrning. Varje man på skeppet gjorde sig redo för strid.

Ella var förvirrad, varför flydde de från ett annat skepp? Hon frågade en sjöman som skyndade sig förbi henne, och han stannade bara upp tillräckligt länge för att säga ett enda ord:

- Pirater.

Plötsligt förstod hon uppståndelsen. Hon hade hört historier om vad de sjöburna piraterna gjorde med tillfångatagna kvinnor, och trots att hon visste att historierna ibland kanske var överdrivna så hade hon ingen vidare lust att personligen få uppleva några av dem.

De två andra kvinnorna som fanns ombord kom upp på däck och sökte henne med blicken. Efter att ha fått syn på henne kom de och ställde sig vid relingen med henne. Båda kvinnorna var minst tio år äldre än henne själv, reste med sina makar – lika mycket av nöje som för att göra egna affärer. Maggie, en blek engelska, mumlade fram en tyst tacksägelse för att de lämnat barnen hemma den här gången.

Kapten Fernandez rusade fram till kvinnorna och tänkte precis föreslå att de gick ner i säkerhet under däck, när den första skottsalva avfyrades från det andra fartygets kanon. Den missade precis aktern. Beth skrek till och svimmade där och då; föll ner i en hög på däcket. Maggie föll genast på knä för att ta hand om sin syster. Ella tog tag om kaptenens arm.

- Just nu har du annat att bry dig om än oss. Jag tar hand om dem bara du ser till att få oss härifrån.

Han log tacksamt mot henne och skyndade bort mot rodret, men det blev snabbt uppenbart att de aldrig skulle lyckas komma ifrån det större skeppet. Det andra skottet träffade aktermasten och gjorde så att en klump av segel och utrustning föll ner på däcket.

Maggie drog upp Beth på fötterna.

- Ella, hjälp mig är du snäll. Vi är säkra där nere.

Det var en order lika mycket som en bön, men Ella reagerade snabbt och krokade arm med Beth och hjälpte sedan till att bära ner henne i den första hytten – kaptenens hytt.

Med ett vrål antog Sjöstjärnans kanoner piraternas utmaning och själva luften tycktes skaka. Träbjälkar kraschade samman då piratskeppet rammade det mindre fartyget. Ljudet av svärdklingor som slogs mot varandra, revolvrar som avfyrades och män som skrek nådde kvinnornas öron och Beth svimmade av igen, likt en säck potatis, på kaptenens säng. Den här gången fick hon ingen hjälp av någon av kvinnorna. Maggie såg med avsky på henne.

- Fega dumskalle.

Hon spottade på sin medvetslösa syster.

Dörren slogs upp och fyra råbarkade men tvingade sig in i rummet med knivar i händerna, letade efter blod att spilla. Ella och Maggie skrek, klamrade sig fast vid varandra då mannen som stod längst fram kastade bak sitt huvud och skrattade. Med ett brett flin slog han till näste man på bröstet.

- Gå och hämta kaptenen. Jag ser till fångarna.

Han gick runt bordet som stod på andra sidan rummet och kom närmare de två vettskrämda kvinnorna, sedan såg han närmare på den utslagna Beth. Hon stönade, lyfte på huvudet och när hon fick syn på mannen svimmade hon igen. Detta fick mannen att återigen kasta bak sitt huvud och hela hans kropp skakade av skratt. Han lyfte runt Beths slappa kropp så att hon låg över kanten av sängen med fötterna på golvet och ändan i vädret. Han drog upp hennes kjolar och smällde till henne över skinkorna, och när hon fortfarande inte reagerade så slet han av hennes underbyxor. Nu låg hennes nakna rumpa och hennes kvinnlighet blottad så att vem som helst kunde se. Han gned sina handflator mot varandra på ett girigt sätt och morrade likt en hungrig man som precis fått en festmåltid uppdukad för sig.

Mannen föll på knä bakom Beth och begravde sitt ansikte mellan hennes skinkor, pressade sin näsa djupt in i henne och andades in hennes kvinnliga doft. Han drog tillbaka huvudet en sekund för att ta ett djupt andetag, sedan sträckte han ut sin långa tunga och viftade med den i luften mot de två andra kvinnorna innan han tryckte in den djupt i Beths intet ont anande hål. Slickade, sög och slafsade som ett annat djur.

Han ställde sig upp och förde undan en läderbit som täckte framsidan av hans byxor och avslöjade på så sätt en hård, erigerad manslem. Maggie vände äcklat bort blicken, tryckte sitt ansikte mot Ellas axel. Ella kunde därför inte göra annat än se på medan mannen placerade sitt stora ollon mot Beths öppning och stötte sig själv in i henne. Han tryckte hårt, hans höfter slog emot Beths ganska trinda rumpa med ett smackande ljud. Sedan drog han sig ur och stötte igen och igen, plöjde sig in i kvinnan hårdare och hårdare medan han stönade som ett skadat djur. Till sist vrålade han och pumpade sin forsande sats in i henne. Mannen backade sedan undan från kvinnan, men utan att göra minsta ansats att dölja sin lem så slog han sig för bröstet.

- Ah, nu känns det bättre!

Den mjuknande lemmen torkade han ren från den kletiga saften med hjälp av fållen på Beths kjol. Sedan såg han på de två andra kvinnorna och flinade. En stund trodde Ella att Maggie också skulle svimma, men efter att ha sett vad som just hänt med Beth så insåg den äldre kvinnan att hon måste hålla sig vaken. Blotta tanken att bli behandlad på det sättet av en sådan här man fick det att vända sig i hennes mage. Men innan han hann ta ett par steg närmare dem kom en annan man in i hytten.

Den nya mannen var lång, muskulös och välbyggd. Hans långa, mörka man var hopsamlad i nacken med ett läderband, hans bröst var naket så när som på en mockaväst som var uppknäppt över bröstet. Han såg på Beths blottade bakdel där den andre mannens säd rann ur hennes mynning nerför hennes ben. Hennes öde såg ut att plåga honom en aning. Han gick över rummet och med spetsen på sitt svärd petade han ner hennes kjolar över rumpan, sedan gick han vidare tills han stod framför Ella och Maggie. Han såg på Maggie och sa:

- Innan din man dog bad han mig att inte ta ditt liv, och jag lovade honom att inte göra det så länge du inte orsakar mig några problem. Är du en duktig flicka, och gör precis som du blir tillsagd, när du blir tillsagd, och utan att knussla, så kommer din tid hos oss kanske till och med bli trevlig för dig. Skulle du däremot välja att göra det svårt för dig genom att försvåra mitt liv, så kommer du tillslut be mig om att förena dig med din make.

Mannen lyfte upp hennes haka med fingret och såg henne rakt i ögonen.

- Du vill väl inte ställa till med något, eller hur Margaret?

Tårarna vällde fram i hennes ögon då hon skakade på huvudet.

- Nej.

Inom sig bannade hon sig själv, kände sig som en riktig fegis, men hon visste lika bra som han att hon ville fortsätta leva. Hans leende var sadistiskt.

- Duktig flicka, jag visste väl att du skulle förstå. Nu kan du väl vara snäll och ta Hanks kuk i din mun så jag slipper se den, det skulle jag verkligen uppskatta. Den där jävla grejen hänger och slänger hela tiden, jag är trött på den.

Maggie blev likblek i ansiktet då mannen som just hade tvingat sig på hennes medvetslösa syster flinade elakt. Ännu ett par män hade kommit ner i hytten och en av dem lade sina händer på Maggies axlar och tryckte ner henne på knä med Hanks halvstyva lem framför sitt ansikte. Sedan tog han en näve av hennes hår i sin hand och drog bak hennes huvud, såg in i hennes skrämda ansikte.

- Kom igen nu, Maggie. Sug hans gamla sjömanskuk och gör kaptenen glad! sa han.

När hon tvekade slog han henne hårt över ansiktet med baksidan av sin hand och hon föll till golvet. Sedan lyfte han henne i håret och satte tillbaka henne på knä framför Hanks kön. Kvinnan skrek, men ingen kom till hennes undsättning – ingen tänkte göra det heller. Hank böjde sig ner och med sin näsa bara centimeter från hennes, morrade han rakt in i Maggies ansikte:

- Du borde inte göra gamle Hank grinig, det skulle inte gynna dig. Så var nu en duktig flicka och sug min kuk tills jag säger åt dig att sluta. Förstår du, kvinna?

Hon nickade jakande och tog hans mjuka lem i sin skakande hand. Tårar rann nerför hennes kinder då han hårdnade, först i hennes hand och sedan växte ytterligare mellan hennes läppar. Med händerna i hennes toviga hår började han långsamt röra sig in och ut ur hennes mun, nästan försiktigt.

- Så ja. Precis så tycker gamle Hank om att bli sugd. Och som tur är så har jag redan pumpat din vän där full, så det kommer ta flera timmar innan jag är reda att komma igen. Visst är det bra?

Hon gnydde och männen exploderade i ännu en rungande skrattsalva.

Ella kände sig hjälplös. Hon kunde inte hjälpa den andra kvinnan på något sätt och fruktade att hennes eget öde skulle te sig än värre, eftersom hon fortfarande var oskuld. Den långa mannen vände sin uppmärksamhet mot henne och hon skrek nästan av rädsla. Med fingertoppen smekte han hennes kind och tycktes nästan undersöka henne. Hon ryckte till under hans beröring och han skrattade som om hennes reaktion roade honom.

- Det verkar som om jag hittat den dyrbaraste skatten här, och den tänker jag inte dela med ni fårskallar. Cal, för henne till min hytt och se till att ingen så mycket som rör vid henne för då kommer jag rensa dem på inälvor och hänga ut tarmarna åt måsarna.

Så såg han in i hennes ögon, lutade sig lite närmre och viskade:

- Du är en riktig aptitretare, och jag tänker smaka på dig.

Hon fördes från kaptenshytten upp på däck där pirater från det andra skeppet skrubbade blodet från bräderna och kastade de döda överbord. En av kapten Fernandez män stönade och rörde på sig, men en pirat ställde sig genast över honom, lyfte upp hans huvud i håret och skar honom över halsen. Han vinkade sedan till sig en annan man och de hivade den nu livlösa kroppen över relingen ner i havet. Mannens kropp slog emot vattnet med ett plask och Ellas mage klarade inte mer. Hon slet sig fri från mannen som ledde henne och sprang mot relingen där hon kräktes tills hon var helt tom inuti. Cal tog tag om hennes midja och bar hennes slappa kropp över den smala planken som utgjorde bron mellan fartygen, och vidare ner på piratskeppets däck. Han knackade på dörren till en hytt och öppnade den sedan med foten innan han lade ner henne på sängen och lämnade henne, låste noggrant dörren efter sig.

Ella letade runt i hytten efter en möjlig flyktväg, men där fanns ingen. Där fanns inte ens något hon skulle kunna använda till att försvara sig med, och hon föll tillbaka ner på sängen och kände sig förtvivlad.

Plötsligt krängde fartyget till, knakade och stönade då det bröt sig fri från det mindre skeppet. Nu seglade de iväg. Hennes hjärta slog fortare av rädsla för vad som komma skulle. Nyckeln rasslade i låset och dörren slogs upp, det ljusa solskenet bländade henne för ett ögonblick. En mörk skugga blockerade snart ljuset och dörren stängdes igen, nu med sjörövarkaptenen på insidan. Ella spärrade upp ögonen då hon insåg att hon nu var ensam i hytten med honom, och hon backade i sängen tills hennes rygg pressade mot väggen och hon var fast.

Kaptenen släntrade nonchalant fram till kanten av sängen. Där tog han tag i hennes smala ankel och drog henne över täcket. Han fattade tag om hennes arm och lyfte upp henne på fötter så att hon stod framför honom, sedan såg han på henne uppifrån och ner med en passionerad glöd i ögonen. Handen som rörde vid hennes kind var ömt, försiktig och nästan lockande – tills den sträckte sig efter klänningslivet och utan svårighet rev bort det från hennes kropp. Snart stod hon naken framför honom och skakade. Han gick runt henne, rörde och smekte hennes unga hud, förtjust över hur hon reagerade på hans beröring. Stående bakom henne pressade han sig häftigt mot hennes bak, sträckte sig fram och kupade hennes bröst i sina stora händer, smekte dem mjukt och vägde dem i sina handflator innan han lät fingrarna glida ner över hennes släta mage till trekanten av hår som mötte honom längst upp mellan hennes lår.

Hennes andhämtning blev ojämn och skrovlig då hennes rädsla eskalerade till en panikkänsla. Hon vred och vände sig, gjorde som utfall och försökte på alla sätt göra sig fri från hans omfamning, men hennes kamp påverkade knappt den hjärtlösa vilden till man. Han lyfte upp henne och kastade ner henne på sängen, band hennes händer och hängde upp knuten på fönsterregeln. Oavsett hur mycket hon slet och drog så kunde hon inte få loss sina händer från repen. Med ett ryck tog han åter tag i hennes ben och sträckte ut henne i sin fulla längd framför sig. Desperat försökte hon sparka honom, för att kämpa emot, men det var lönlöst. Och hon var så illamående att hon redan var utmattad. Slutligen lugnade hon ner sig.

Han lade sig ner bredvid henne och med sitt finger ritade han en osynlig linje från hennes kind, runt hennes svällande barm, ner över hennes mage och cirklade runt de mjuka lockarna som dolde hennes kvinnlighet. Han särade hennes ben med sitt eget, men bara så mycket som han för tillfället krävde. Med fingrarna särade han sedan hennes mjuka veck och hittade den lilla knoppen, smekte den mjukt och rullade den mellan sina fingrar – lekte med henne.

Ella låg helt stilla, vågade knappt röra sig; kämpade med de känslor som hans uppmärksamhet framkallade inom henne.

Mannens läppar sökte hennes bröst och sög mjukt in bröstvårtan i sin mun, spelade med tungan över den och fick den att bli styv och stolt inför hans hungriga blick. Hans fingrar letade sig lite längre ner, letade efter hennes kärleksgrotta, och hittade den. Långsamt, försiktigt trängde hans finger in i henne, ville få sina misstankar bekräftade. Då han fick det log han för sig själv. Äntligen hade han det enda han någonsin hade velat ha, längtat efter. En naturligt vacker kvinna som aldrig hade känt en mans kropp. Han talade mjukt till henne medan hans fingrar fortsatte att utforska hennes slanka kropp.

- Idag hade jag bara tänkt stjäla någons last, men så fick jag ett helt skepp. Och det skeppet hade en sjutusan till last. En sådan skatt hade jag aldrig trott jag skulle få.

Hans läppar mötte hennes i en öm kyss, lite irriterad dock att hon inte besvarad hans känslor. Men, påminde han sig själv, han tänkte inte pressa henne. Han skulle få den här kvinnan att älska honom och komma till honom av egen, fri vilja. Sedan skulle hon lyda hans minsta vink.

Doften från hennes söta safter nådde hans näsborrar och han längtade efter att få smaka på henne. Han struntade i att hon inte reagerade, utan kysste sig nerför hennes nacke, nyckelben, henne bröst, naveln och gned sedan näsan mot hennes mjuka lockar. Hon stretade inte emot då han särade på hennes ben ytterligare en bit och sedan sträckte ut tungan för att ömt smaka på hennes sötma.

Mannen stönade mjukt. Aldrig hade han haft en kvinna som doftade och smakade så underbart, så gott. Han sträckte ut tungan för att smaka lite till och letade nu efter hennes utsökta klitoris där han stannade upp en stund, slickade och smekte den mjukt. Hennes höfter rörde sig en aning och trots att det inte var mer än en ofrivillig reaktion på hans behandling så kände han sig uppmuntrad av den. Han slickade lite hårdare och flyttade sig sedan neråt för att pressa sin tunga in i hennes trånga sköte. Kände då hur hon blev våtare än förut, och log. Nog skulle hon bli hans, och det snart.

Med ett sista långt, djupt slick sög han i sig hennes söta safter och reste sig sedan. Han gick ut ur hytten, lämnade henne naken och fortfarande fastbunden vid fönsterregeln.

Ella rullade över på sidan och drog upp knäna mot sitt bröst. Hennes hud var brännande het efter hans smekande händer och hennes klitoris pulserade. Hon kände saker hon aldrig känt förut och hon var förvirrad. Tyst och stilla började hon gråta, tills hon slutligen somnade och drömmarna förde henne hem igen.

När hon vaknade vilade hytten i mörker. Hennes händer var fortfarande fastsatta vid fönstret och när hon rörde sig kände hon att kaptenen nu låg bredvid henne. Därför försökte hon att inte röra på sig, inte ens andas så att han inte skulle vakna. Men han var redan vaken. Han rörde vid hennes kind och hon blev så skrämd att hon nästan skrek. Hans röst var mjuk, lugnande.

- Sch, lillan. Jag ska inte skada dig.

Han sträckte sig efter en filt och svepte in hennes darrande kropp med den.

- Sch…

Ella kände att hon skulle behöva gå på toaletten, men kunde inte komma på hur hon skulle uttrycka det utan att känna sig generad. Men när behovet blev allt mer påträngande insåg hon att hon inte hade något val.

- Herrn, jag ber dig. Jag behöver uträtta mina behov och jag är verkligen törstig.

Han såg först lite chockad ut, men sedan hoppade han upp ur sängen och löste upp rep som band hennes händer.

- Fröken får ursäkta mig för att jag är en så okänslig knöl. Jag har en hink här som du kan använda och jag ska lämna dig ensam en stund. På bordet står en flaska med vatten, om du inte vill ha något starkare förstås?

- Nej tack, vatten blir bra.

Han lämnade henne ensam så att hon kunde göra vad som behövdes, sa att han skulle komma tillbaka om en liten stund. Ella hade aldrig blivit så glad över att få en hink, och vattenflaskan var precis lika välkommen. Hon svepte filten om sig och hade precis satt sig på sängen igen när han kom tillbaka till hytten. Han ställde sig framför henne, lyfte upp hennes ansikte och såg djupt in i hennes ögon. De gnistrade en aning i månskenet som filtrerades in genom fönstret, och de hade mer djup än han någonsin hade kunnat ana.

- Jag heter Luc Mortisse, men grabbarna kallar mig Buck. Jag ser hellre att du säger Luc till mig. Vad kan jag kalla dig, sköna dam?

Hon rodnade lite över ömheten i hans röst, och i hans smeksamma händer.

- Jag heter Ella. Ella Welin.

Luc stannade upp en sekund, såg tvivlande på henne.

- Vem var din far?

Hon förvånades av hans fråga. Hennes far var visserligen förmögen, men han hade inte varit en viktig man.

- Erik Welin. Han gick bort för ett tag sedan. Jag var på väg till Spanien för att påbörja ett nytt liv.

Ella ville lägga till ”tills jag träffade dig”, men bet sig i tungan för att inte säga något. Att avslöja något sådant skulle bara göra att hon råkade i trubbel.

Han betraktade henne under tystnad utan att någonsin vika med blicken från hennes kropp. Sedan lutade han sig fram för att kyssa hennes mjuka läppar. Och Ellas ängslan skingrades en aningen då deras läppar möttes. Den här mannen var i ett sådant läge att han utan vidare hade kunnat ta hennes oskuld, tvingat sig själv på henne, slagit henne till lydnad – och ändå visade han en sådan ömhet, medkänsla. Hon blev än mer förvirrad då hennes kropp förrådde henne, reagerade på hans kyssar, besvarade dem nästan ivrigt. Han uppmuntrades, eggades, smekte hennes långa hår och pressade sin mun mot hennes i sin iver att få ta henne, tillfredsställa henne.

Lucs kyssar blev nästan våldsamma då hans upphetsning blev allt mer påtaglig, och hon började kämpa mot honom för att kunna andas. Hon kom loss från honom och sjönk tillbaka mot väggen, plötsligt uppskrämd igen. Han släppte henne och tog ett par steg bakåt, drog med fingrarna genom sitt eget hår i ren frustration.

Aldrig förut hade han haft en kvinna som han faktiskt ville tillfredsställa, skänka njutning åt. Alltid hade han bara roffat åt sig sin egen njutning och inte brytt sig om den kropp han utnyttjade, men den här kroppen brydde han sig mycket om. Han borde ha känt igen henne tidigare, men hon hade förändrats mycket från den unga Eleonora Welin som han hade mött för så många år sedan. Kanske visste hon inte hur hennes far kommit över så mycket pengar, eller att hon hade ärvt sin fars del av affärerna. Lucs affärer. Affärerna som det innebar att vara sjörövare.

Han visste mycket väl att han måste berätta det för henne, det var han skyldig gamle Welin. Det var Welin som hade lärt honom nästan allt han kunde om hur man är och lever som pirat, gav honom sitt första skepp att basa över, och hans första svärd. Ja, han skulle absolut berätta för henne, men inte än. Inte förrän hon var hans, kropp och själ.

Så han återvände till sängen och suckade djupt. Lade sig ner på kudden med armen ovanför sitt huvud och den andra över sin bröstkorg. Han betraktade henne från sin plats i skuggorna medan månskenet lekte över hennes bröst, över hennes mage.

Hon rörde sig lite närmre, insåg först nu att han var naken, hård. Det lockade henne litegrann att se honom på det sättet. I det dunkla mörkret såg han inte fullt så imponerande ut, eller farlig.

Han lyfte armen från sitt bröst, höll ut den mot henne, bjöd henne att komma närmare. Hennes kropp darrade och hon svalde hårt då hon närmade sig honom, vilade sitt huvud mot hans bröst och kände hur hans starka arm slöt sig om henne i en öm omfamning. Medan hon låg där, kände hans hjärtslag under sin kind, så började hennes kropp att slappna av mot honom och hennes rädsla gled undan ännu en bit.

Kärleksfullt smekte han hennes hår, kände de silkeslena hårslingorna glida mellan sina fingrar och ut över handflatorna. Fingertopparna lät han glida upp och ner för hennes ryggrad, vilket fick henne att rysa och huden över hela hennes kropp drog ihop sig och blev knottrig. Han smekte hennes ländrygg, hennes rundade skinkor, översta delen av hennes lår. Långsamt slappnade hon av ännu mer, men han visste att hon ännu inte var redo att bli hans. Efter en mjuk kyss mot hennes panna klädde han på sig och lämnade hytten för att leta reda på Beth.

Ella kände sig lättad när han gick, och samtidigt besviken. Hon svepte åter in sig i filten och försökte ignorera känslan som byggdes upp mellan hennes ben, men det var omöjligt. Hon sträckte sig ner och rörde vid samma ställen han hade rört; smekte med fingrarna över sin klitoris, särade på sina läppar och hittade öppningen till sitt kön. Aldrig någonsin hade hon smekt sig själv, för hon hade lärt sig att det en synd. Men nu brydde hon sig inte längre om sådant. Hon kände den lena såsen som sipprade ut ur henne och hon lät sina fingrar bli helt insmorda i den innan hon smekte ut såsen över sina läppar och sin klitoris; in emellan varje veck. När fingrarna nu vidrörde knoppen så genomfors hennes kropp av hetta och begär. Ju mer hon smekte, desto mer tycktes hennes kropp skrika ut efter någon slags tillfredsställelse.

Luc återvände till sin hytt, efter att han sett att både Beth och Maggie redan var upptagna, och blev lite förvånad över att Ella låg där och smekte sig själv. Hon hade inte märkt att han kommit tillbaka till rummet, så upptagen var hon med att upptäcka sig själv. Så han blandade sig med skuggorna och såg på.

Filten föll åt sidan och månskenet synliggjorde hela hennes underbara kropp. Hennes fingrar dansade över brösten, bröstvårtorna var styva och mörka mot hennes ljusa hud. Bröstkorgen hävdes då hennes andetag blev djupare, tyngre. Hennes andra hand var begravd djupt mellan hennes välformade ben där den långsamt rörde sig fram och tillbaka över hennes välvda blygdben. Hon måste var gudinnan Afrodite personifierad, en underbar syn, tänkte han.

Kaptenens manslem pulserade, instängd som den var i hans byxor, och han påmindes genast om sina egna behov. Behov som inte längre kunde förnekas eller skjutas åt sidan. Han kastade av sig kläderna och gick mot henne, ställde sig över hennes nakna kropp med praktståndet i sin hand som han mjukt smekte. Ville inget hellre än att få dela hennes njutning.

Hennes blick vändes mot honom med en enorm åtrå och hetta som inte funnits där tidigare, och han förstod instinktivt att hon var redo. Hon rörde sig mot sängkanten, tog hans lem i sin hand medan den andra fortsatte smeka hennes klitoris. Tidigare hade hon sett på då Maggie sög av gamle Hank, och därför visste hon hur man gjorde. Så hon tog honom mellan sina läppar och smakade för första gången på hans salta försats. Känslan av hans hud mot hennes tunga skickade en flodvåg av hetta genom hennes kropp som byggdes upp och sedan brann ivrigt i hennes sköte.

Då hennes läckra läppar vidrörde hans kön så stönade han. Den intensiva njutningen hotade att stjäla all säd och all kraft han hade inom sig. Han gnisslade tänder i ett försök att trycka ner känslan som vibrerade i hans kropp. Hon sög honom djupare in i sin mun och han kände att det började bli omöjligt att hålla tillbaka, så försiktigt drog han sig undan från hennes läppar. Istället lutade han sig fram för att kyssa henne och den här gången besvarade hon ivrigt hans kyssar. Deras tungor dansade, utforskade och beslagtog varandras munnar som sina.

Han slet sig bort från hennes kyss och tog sig sedan skyndsamt nerför hennes kropp. Han hungrade efter henne och kunde inte vänta längre. Först särade han brett på hennes ben och begravde sedan sitt ansikte djupt mellan dem, slickade och sög som ett svältande djur. Hennes klitoris var hård, erigerad och mogen. Han pressade sin tunga in i henne och höll ett stadigt tag om hennes höfter då de började rotera och vrida sig under honom.

Luc rörde sig upp över henne och placerade sig själv mellan hennes ben så att han hårt kunde gnida ollonet på sin svullna, bultande lem mot hennes nu ömma klitoris. Hettan i hennes kropp byggdes stadigt upp, intensifierades, och han visste att hon var nära nu. Han flyttade ollonet neråt så att det vilade mot öppningen till hennes flammande centra, och han kände hur hennes kropp försökte trycka sig mot honom för att hitta honom och ta honom djupt in i sig. Den pulserande längtan i hans erektion växte till ren smärta då han höll sig undan från henne.

- Är det det här du vill ha, söta Ella? Vill du ha den här kuken inuti dig?

Hon grävde sina långa fingernaglar djupt ner i huden på hans axlar, fick honom att förvrida ansiktet av den tillfogade smärtan blandad med njutning.

- Ja.

- Svär du på att du låter den här, och bara den här, kuken vara inne i dig? Att du är min och bara min?

- Ja.

Det var allt han ville höra och med det fastställt trängde han djupt in i henne. Samtidigt höll han för hennes mun med handen för att dämpa hennes skrik då han bröt sig igenom hennes tunna gräns och sedan fyllde henne till fullo med sin mandom. Han stannade upp där för en stund, gav henne lite tid att hämta andan. Sedan började han röra sig över henne, inuti henne, smekte försiktigt varje liten del av hennes kön med sitt eget. Han rörde sig lite snabbare och lite hårdare för varje stöt, och smärtan hon kände gav vika för den njutning hon kände tills hon lyfte sina höfter för att möta hans höfter.

Långsamt ökade han på takten och byggde återigen upp hennes hetta medan han samtidigt byggde på sin egen. Hon stönade, svankade med ryggen och hennes fingrar grävde sig fast i madrassen då hon började vrida sig under hans kropp.

Sporrad av hennes inviter började han ta henne hårdare, snabbare, tills hon slutligen var där och musklerna inuti hennes mus kramade och pulserade hårt kring hans skaft. Han klarade inte mer än så. Med ett ljudligt stön sköt han sin utlösning djupt in i henne, fyllde hennes villiga sköte med hans egen upphettade sås. Hennes kärlekssafter blandades med hans där inne tills hon fylldes till bredden och det började rinna ut ur henne, ner över hennes skinkor. Han lade sig med sin fulla vikt ner över henne, höll henne intill sig då de tillsammans kämpade för att kunna andas normalt igen.

Luc smekte undan några hårslingor från hennes ansikte och såg in i hennes vackra ögon, hans slaknande lem fortfarande begravd inuti henne. Han kysste henne mjukt, kärleksfullt; viskade hennes namn. Hon var hans nu och han gav ett tyst löfte om att han aldrig skulle släppa henne, att han skulle skydda henne med sitt liv.

Framme i fören på Havets ande lutade sig Ella lite närmare relingen för se på delfinerna som lekte i svallvågorna framför skeppet. Hon kunde aldrig tröttna på deras lekfulla upptåg. Hon log då han kom och ställde sig bakom henne, omfamnade henne med sina starka, beskyddande armar. Han smekte kärleksfullt sina händer över hennes växande mage medan deras barn rörde sig inom henne. Hon hade gett sig ut till sjöss på jakt efter ett nytt och bättre liv; aldrig hade hon kunnat föreställa sig var hon faktiskt skulle komma att hitta just det.

Då hon lutade bak huvudet mot honom mötte hans läppar henne i en öm, längtansfull och dröjande kyss. Ja, det här var verkligen livet och hon tänkte aldrig överge det, eller honom. Hon lutade sin kropp mot hans och såg hur seglen från ett handelsskepp uppenbarade sig vid horisonten. Deras eget skett ändrade kurs mot det intet ont anande fartyget, och hon log.