På tåget efter mörkrets inbrott
Tåget var fullt av folk. De tätt packade passagerarna knuffades mot varandra när vagnen gungade fram och tillbaka. Det var rusningstid, alla var på väg hem från jobbet och det var en kvävande het sommardag. Uttråkade affärsmän lossade på sina slipsar och såg ut genom fönstret. Kvinnor kämpade för att behålla balansen i sina högklackade skor och stiliga kontorskläder. Luften av kvalmig och luktade svett.
Kvinnan med den vita solklänningen hade tur och fick en sittplats längst bak i vagnen. Hon satt med korsade ben och huvudet bakåtlutat mot väggen. Hennes mjuka, blonda lockar föll fram över hennes ansikte. Hennes läppar var lätt särade och hennes händer vilade mjukt i knäet.
En man betraktade henne från sin plats en bit längre bort i vagnen. Han såg konturerna av hennes bröst genom det tunna tyget i klänningen. Han såg att hon inte hade på sig en behå. Han tittade på hennes bröst, såg hur de rörde sig i takt med tågets krängningar. Han såg att hennes bröstvårtor delvis hade styvnat, trots värmen, efter att ha gnidits mot klänningen. Han undrade om hon drömde något.
Tåget de båda åkte med körde runt i cirklar. Det tog ungefär en timma och åka runt hela staden, och det var det enda det gjorde, varje dag: körde runt i cirklar. Allt eftersom kvällen fortlöpte tömdes tåget på folk. Kvinnan sov fortfarande, och mannen satt fortfarande och såg på henne medan tåget sakta tömdes. Tillslut, väldigt sent på kvällen, stannade tåget för sista gången den dagen. Lamporna blinkade till och släcktes och allt blev väldigt tyst när tågkonduktörerna och stationspersonalen gick hem för dagen, de antog att alla passagerare redan gått av tåget.
Strax efter tåget stannat så vaknade kvinnan och märkte att hon satt själv i mörkret. Skyndsamt plockade hon upp sin handväska och ställde sig upp. När hon vände sig mot dörren så upptäckte hon att hon faktiskt inte var ensam. I skuggorna kunde hon urskilja siluetten av en man som satt på en bänk på andra sidan vagnen. Hon sneglade mot den öppna dörren och han sa:
- Snälla, gå inte.
Det var kanske det enda han hade kunnat säga för att hindra henne från att rusa ut genom dörren. I det ögonblick då hon hejdade sig hann han ställa sig upp och komma till hennes sida. Hon blev alldeles svag i knäna då hon insåg vilken fara hon befann sig i. Stationen var tom och hon visste att hon inte kunde springa särskilt snabbt i högklackade skor. Mannen tog tag om hennes armbåge då hon tappade balansen och försiktigt hjälpte han henne att sätta sig på bänken igen.
- Gör mig inte illa, viskade hon.
Den lätt darrande rösten eggade honom.
- Sch, sa han och tryckte mjukt sitt finger mot hennes läppar. Jag satt och tittade på dig när du sov. Du är väldigt vacker.
- Vad...
- Sch, upprepade han. Säg ingenting.
Han strök med fingret längs med hennes kind och böjde hennes huvud bakåt. Hon skälvde då hon såg på hans ansikte för första gången. Hans mörkbruna hår föll mjukt ner över pannan. Hans ögon såg vänliga ut, men där fanns en annan känsla i dem också. En sorts intensitet, kanske till och med en slags hunger. När hennes ögon mötte hans kände hon en rysning fara genom henne som fick hennes fingertoppar att pirra till. Hon ryggade tillbaka mot sätets ryggstöd, ryckte sin kind från hans fingrar och vände bort ansiktet. Hon fasade inför vad som väntade. Bilder av rån, kidnappning eller ännu värre – våldtäkt eller mord, for genom hennes sinne. ”Skrik!” beordrade hon tyst sig själv, men hon kunde inte.
- Var inte rädd, viskade han, som om han kunde läsa hennes tankar. Jag ska inte våldta dig eller skada dig, bara du gör som jag säger.
- Vad vill du? Snälla låt mig gå...
- Du ska få gå, men först vill jag att du gör mig en tjänst. Kom bara ihåg att om du gör som jag säger så ska jag inte skada dig. Förstår du?
- Ja, sa hon och en ensam tår rullade nerför hennes kind.
- Bra. Jag vill att du sitter kvar här och jag ska sätta mig på bänken här mittemot dig.
Han tog tag om hennes haka och vände upp hennes ansikte mot honom. Han såg in i hennes ögon och sa:
- Jag vill inte att du säger någonting. Inte ett enda ord. Nicka om du förstår.
Hon nickade. Han log mot henne och kupade mjukt sin hand över hennes kind, torkade bort tåren med sin tumme. Han tog ett par steg bort från henne och gick för att sätta sig på bänken mittemot. När han vände sig bort för en sekund så for kvinnan upp från sin plats och rusade mot dörren. Men hon var inte snabb nog och precis när hon var på väg att springa ut ur tåget så kände hon hur mannen fick tog om hennes armbåge och drog in henne igen. Hårdhänt tvingade han henne tillbaka till platsen bredvid dörren, där stationens lampor kastade ett dunkelt sken. Utan att säga ett ord tog han av sig sin slips och innan kvinnan förstod vad han höll på med hade han knutit fast ena änden vid hennes handled. För sent började hon kämpa emot, men han tog tag om hennes ansikte och med fingrarna hårt pressade mot hennes kinder tvingade han hennes huvud att tryckas mot fönstret.
- Kämpa inte emot. Skrik inte. Och försök inte att fly igen! Förstår du den här gången?
Den här gången torkade han inte bort tårarna efter att hon nickat jakande. Han band fast hennes handled vid metallstången som höll sätet på plats och satte sig sedan ner på bänken mitt emot henne.
Han bara satt där en stund, såg på henne. Hon var lite rufsig i håret efter sin tupplur och ännu mer från sitt flyktförsök, och tårarna glänste i den skumma belysningen. Hon undvek att se på honom och darrade lätt. Han inbillade sig att hon darrade av förväntan inför vad som skulle komma härnäst. Hennes bröstkorg hävde sig upp och ner då hon försökte kontrollera sin rädsla. Han tyckte att hon var både vacker och spännande.
- Låt oss börja, sa han och lutade sig bakåt utan att försöka dölja hans redan växande lem. Först ska du blunda, och titta inte igen förrän jag säger att du får det.
Efter en sekund tvekan tog hon ett djupt andetag och gjorde som han sa.
- Bra, sa han. Väldigt bra. Sära på benen för mig nu... Bredare. Bra. Sitt still så. Nu vill jag att du ska koncentrera dig på din andning. Andas lugnt och djupt. Det är det enda du behöver göra, bara andas.
Under flera minuter satt de tysta. Han såg hur hon gradvis slappnade av, huden i hennes ansikte slätades ut, spänningarna lämnade hennes axlar och hennes hopknipta händer som vilade i knäet slappnade av.
Hans röst var väldigt mjuk då han sa:
- Väldigt bra. Nu behöver du bara göra som jag säger.
Hon lydde honom, gjorde precis som han sa, och drog först sin lediga hand genom håret. Hon smekte nerför sitt ansikte, baksidan av fingrarna gled långsamt nerför hennes kind och över hennes lätt särade läppar. Huden i hennes ansikte var varm. Hon slickade sig om läpparna och flyttade handen nerför sin hals. Hon stannade upp en sekund och sedan, med ett lätt gnyende ljud, lade hon handen över sitt högra bröst utanpå klänningen. Hon kupade fingrarna under sitt bröst, började nypa i och reta bröstvårtan mellan tummen och pekfingret. Hon var medveten om att mannen tittade på henne, och hon smekte sig själv långsamt först; självmedvetet och tveksamt. Men med ögonen stängde så lyckades hon trycka undan sin rädsla och alla tankar hon hade på främlingen. Hon föreställde sig att handen på hennes bröst inte var hennes egen, utan hennes pojkväns, som säkert var sjuk av oro för henne nu. Hon föreställde sig att det var han och hon som var instängde på tåget i mörkret. Hon fantiserade om hans heta andedräkt mot hennes hals då han retade henne. Hon lät sig själv uppslukas av fantasin, knappt medveten om att främlingens röst fortfarande styrde allt hon gjorde.
Mannen såg att hennes bröstvårtor tryckte mot klänningstyget. Hennes andhämtning började öka i takt samtidigt som hon, utan att hans ens bett henne om det, började växla mellan brösten; smekte först det ena och sen det andra. Hon drog i sina bröstvårtor. Han såg på henne tills hennes andning bara var korta flämtningar och sedan började han prata med henne igen.
Väldigt långsamt lät hon sin hand glida nerför magen. Han kunde se konturen av hennes trosor då hon tryckte tyget mot sin kropp. Hennes fingrar kröp nerför blygdbenet tills hon kunde nå sätet med fingertopparna och då stannade henne upp. Hennes läppar skälvde en aning och hon rörde sina höfter nästan omärkligt, gned sig mot handen som fortfarande var stilla mot sätet.
Sedan flyttade hon handen nerför benet och drog långsamt upp klänningen över knäna, längre och längre upp tills mannen som satt mitt emot henne kunde se de vita trosorna. Hon sträckte ner handen igen, njöt av känslan av den mjuka huden på hennes lår som gled under handen då hon långsamt kom allt närmare. Hon förde in handen under klänningen och gled försiktigt med fingertopparna längs med troskanten. Hon rörde höfterna upp och ner mot de allt ivrigare fingrarna. Hon kände hur fuktig hon var genom trostyget. Hennes huvud föll bakåt mot fönsterrutan och hennes ojämna andning åtföljdes av mjuka stön.
Mannen lutade sig framåt medan han fortsatte att se på, vilade armbågarna mot sina knän. Han njöt av att känna sin kuk trycka mot byxorna, den värkte efter att få släppas fri. Han kände hur trycket byggdes upp inom honom och älskade att veta att han så lätt hade tagit kontroll över henne.
Hon var praktiskt taget glömt bort främlingen då hon förde undan trosorna och gav sig själv tillgång till den glänsande huden mellan hennes ben. Hon retade sig själv, gled med fingrarna längs med blygdläpparna, kände hur våta de blivit av hennes safter. Hon förde fingrarna till munnen och sög på dem tills hon inte längre kände smaken av sig själv. När hennes hand återvände till musen blandades saliv med hennes safter och hon började ivrigt smeka sin klitoris.
Hennes andning var bara flämtningar nu, hennes vänstra hand grep tag om metallstången som hon var fastbunden vid och hennes höfter pressades framåt mot hennes högra hand. Två fingrar ritade små, osynliga cirklar runt hennes klitoris. Hon sparkade av sig sin ena sko och med ena foten på sätet under sig tryckte hon höfterna uppåt och kastade huvudet bakåt.
Men plötsligt blev hon alldeles stilla, förutom fingrarna som fortfarande hetsigt cirkulerade hennes klitoris, och hon flämtade till innan hon skrek ut sin orgasm. Hon kämpade för att behålla balansen då hennes fingrar smekte henne genom den första vågen och vidare genom den andra och den tredje. Långsamt sänkte hon höfterna mot sätet, lät sin fot falla till golvet. Hennes fingrar fortsatte sin mjuka massage. Medan hon lugnade ner sig från orgasmen lät hon då och då fingrarna glida djupt in i henne och sedan drog hon ut dem igen, glänsande och blöta. Till slut förde hon upp dem till munnen igen och slickade dem helt rena.
Så kom hon plötsligt på var hon befann sig, och vem hon var med. Hon kvävde en flämtning och drog snabbt ner kjolen för att dölja sin kropp. Hon hade inte ordnat trosorna än och hon kände hur de pressades mot hennes fortfarande svullna klitoris.
Rädd för att säga något eller öppna ögonen så satte hon sig bara för att vänta. Hon hörde tydligt mannens ojämna andhämtning. Efter en stund hörde hon hur han ställde sig upp och gick emot henne. Hennes kropp stelnade till av rädsla.
- Tack, sa han. Tack så mycket. Du är en vacker kvinna.
Han suckade och började sedan prata igen.
- Jag ska knyta loss dig nu, men var snäll och sitt kvar. Fortsätt att blunda tills du har räknat till 500. Sedan får du gå. Förstår du?
Efter att hon nickat knöt han loss hennes hand och viskade hejdå innan han klev av tåget.
Kvinnan i den vita solklänningen, rädd, lättad och tillfredsställd, började räkna. Medan hon räknade blev hon sömnig, hennes kropp började reagera på orgasmens efterföljande dåsighet. Hon somnade.
Hon vaknade med ett ryck. Tåget var varmt och fullt av folk, sen eftermiddagssol sken in genom fönstren. Hon såg sig förvirrat omkring, undrade hur hon kunnat sova så länge. Hon insåg att tåget precis saktade ner där hon skulle gå av. Hon tog ett djupt andetag för att lugna ner sig, intalade sig själv att det faktiskt varit en dröm och att vätan mellan hennes ben bara berodde på värmen. Hon ställde sig upp och rörde sig ostadigt mot dörren. Hon såg sig omkring samtidigt som hon gick och lade märke till en man som såg på henne. Hon kände igen honom som mannen i drömmen, och hon rodnade djupt. Hon klev av tåget då dörrarna öppnades, men stannade och vände sig om på perrongen. Han såg fortfarande på henne, med ett mystiskt leende på läpparna. När tåget började rulla vidare mot nästan hållplats så blinkade han menande åt henne.
Fler noveller av samma författare
Kommentarer
Grym novell!
Ville värkligen att det skulle vara som hon drömde! Men det slutet som kom var verkligen inte dåligt det heller! Lite komiskt och oväntat!
Först var folk på väg hem från jobbet i ett tåg, sedan somnar hon.... och vaknar upp flera timmar senare på kvällen. Vem somnar flera timmar på ett tåg?
Underbar novell, länktar redan efter novell två,då mannen på tunnelbana föjer efter och dröm blir till verklighet!
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Bra novell...hoppas på fler...gärna med lite mer kidnappning