Det Förfallna Klostret
Författare: eros_man_gr Datum: 2008-04-12 16:08:07
E-post: eros_man_gr@hotmail.com
Läst:
33 087 gånger
Betyg: 3.8 (10 röster) 4 medlemmar har denna novell som favorit
FÖRF.ANM.: Denna berättelsen är en vidareutveckling av en berättelse som jag skrev för flera år sedan på franska, men som blev för korthuggen och saknade detaljer. Nu kände jag att tiden var rätt för att göra en bättre version, så detta är mitt försök till det. Den innehåller många olika sorters sex, med aspekter av sadomasochism och religiösa figurer (präster och nunnor). Om ni är lättstötta av sådant, läs ej vidare. Jag har dessutom inkluderat en hel del latin i berättelsen, men allt sådant är bara detaljer – det är inget av det man egentligen måste förstå för att kunna avnjuta berättelsen. För de som absolut vill veta dessa detaljer, så har jag inkluderat en liten glossär i slutet, med översättningar av de latinska uttryck och fraser som jag har använt, och ibland även fotnoter. Sam vanligt, så välkomnas all konstruktiv kritik, och positiva kommentarer. Mycket nöje!
Det Förfallna Klostret
Jacqueline var knappast en person man skulle ha förtroende för. Hon var farligt smal, nästan snaggad, alltid klädd i säckiga kläder, oftast smutsig från att bo på gatan, men än viktigare: hon var alltid hög eller full, nästan alltid i alla fall. Åren av missbruk hade sopat bort spåren av det som en gång var, utan tvivel, en vacker ung kvinna. Ärr på ärmarna och på andra delar av kroppen påminde, även i nyktert tillstånd, om hennes förflutna, och vart hon troligtvis skulle gå igen. När hon inte kunde betala för sina droger, så låg hon med knarklangarna, horade på gatan, eller stal saker som hon kunde sälja för mer knarkpengar. Det var dock i hennes jakt efter sin nästa sil som hon gjorde ett viktigt misstag. Hon bröt sig in i ett hem som verkade ha många fina saker som hon kunde sälja vidare, och lade inte ens märke till att familjen inte var bortrest, utan huset bara var litet mörklagt, för en propp hade gått. För tillfället, så hade de tänt några ljus, och hon blev överrumplad, då hon stod och stoppade fina saker i sin sopsäck, som hon hade med sig. Familjedottern skrek till, och sedan Jacqueline själv, som sprang ut så snabbt hon kunde, medan familjepappan ringde polisen. Hon försökte hålla tag i sopsäcken med de få föremål hon hade lyckats få med sig, men de gjorde henne för långsam, och hon hade ytterligare otur med att det fanns en polis bara några kvarter bort. Hon var tvungen att släppa sopsäcken, och lägga benen på ryggen – polissirenen hördes bakom henne. Som den pundare hon var, så hade hon inte ens tänkt på att ha handskar, eller ta en huva på sig, så hennes ansikte hade blivit uppfattat, och hennes fingeravtryck fanns både på brottsscenen och på föremålen i sopsäcken.
Hon visste att hon inte skulle nå långt till fots, så hon tittade efter en bil som var öppen nog medan hon sprang, och hon hittade en som hade, slarvigt nog, lämnat fönstret öppet, för det var en varm majdag. Hon hade lärt sig att tjuvkoppla bilar av hennes forna älskare Laurent, som också var hennes langare, tills hon inte kunde betala för sig längre, och hennes sextjänster inte längre hade något tilltalande och nytt. Det var en baggis att tjuvkoppla denna klassiska Audin, och snart, så körde hon bort, och höll jämna steg med polisbilen. Det var kanske inte den snabbaste bilen, men detta var en krissituation, och hon ville bara långt, långt bort från allt detta. Hon grät för sig själv vid tanken av att åka i fängelse, och kände effekterna av sina sugande behov; hon kallsvettades, darrade lätt, och tänkte mer och mer på att bara kunna skölja bort sina bekymmer i sprutform. Hon körde tills bilen ordagrant hade helt slut på bensin, många timmar senare, och hon hade inte ens märkt att polisbilen hade gett upp sin jakt för länge sedan. Antingen det, eller så hade hon faktiskt kört ifrån honom. Hon hade ingen aning var hon var. Hon hade lämnat Montargis för länge sedan, och passerat via Route d’Orléans västerut, men det var faktiskt allt som hon mindes. Hon hade kört febrilt i timmar, och hon kände sig fortfarande inte lugn, trots att hon inte såg polisbilen längre, så hon fortsatte till fots, och sprang, bort från vägen, bort från allt hemskt som hon kunde tänka sig. Efter en stund, så fick hon syn på en stor byggnad, som syntes i morgonljuset, efter att hon hade korsat igenom en liten skog. Det såg övergivet ut, och hon tänkte att där kunde hon nog åtminstonde få en natts vila. Dessutom, så var hon otroligt trött, speciellt för att hon inte hade ätit på flera dagar. Det sista hon såg, innan hon säckade ihop, kanske tjugo meter från porten, var en nunna som närmade sig henne...och sedan blev allt mörkt...
När hon vaknade senare, så fann hon att hon låg i en sjuksäng, antagligen inne i klostret, och när hon försökte att röra på sig, så fann hon att hon hade blivit fastbunden till sängens ståldel med ett bar handbojor. Hon ryckte några gånger instinktivt, men förgäves. Hon blev mer uppspelt av hur hon inte hade haft sin senaste sil på länge nu, hon svettades febrilt, och hon kände sig febrig och illamående. Plötsligt, så såg hon en nunna som närmade sig henne, men hon kunde inte se tydligt nog om det var samma nunna som hon hade sett tidigare. Nunnan satte sig ned och sade: ”jaså, lilla fröken behagar att vakna till slut!” Hon torkade henes panna med en kall handduk, som kändes skön, men ändå, så kunde hon inte hålla tillbaka känslan av att hon skulle spy. Nunnan förutsåg det, och lyfte upp hinken som fanns bredvid sängen, i vilken Jacqueline tömde litet flytande magrester, litet soppa, närmare bestämt. Hon hade inte ätit på så länge att det annars inte skulle ha funnits något att ens kräkas upp, men tydligen, så hade de lyckats mata henne när hon har halvt utslocknad. Hon tittade på kvinnan som hade tagit hand om henne, å ena sidan, men också bundit fast henne, å andra sidan, så hon visste inte om hon kunde lita på henne. ”Var är jag? Varför är jag fastbunden?” frågorna ville komma i en ström, men nunnan svarade lugnt: ”en sak i taget, lilla fröken. Du är på en helig plats, och du är fast så att du inte kan skada dig själv, eller fly.” Nu blev hon mer nervös – väntade polisen kanske på henne? Hon försökte spela oskyldig, medan hon höll tillbaka ytterligare illamående: ”men jag har inte gjort någonting.” Nunnan skrattade högt och föraktfullt, något hon inte trodde att hon någonsin skulle höra från en nunna: ”Oskyldig? Försök inte lura mig, lilla fröken,” och så vände hon på hennes arm, så alla hennes gamla stickmärken från nålar syntes tydligt, ”de här berättar det mesta helt själva. Och att döma av hur du sprang som djävulen själv var efter dig, trots att du inte var hög, det säger en hel del, det också.”
Så mycket för att spela oskyldig. Kanske hon kunde tilltala hennes kristna värderingar, hennes nåd? ”Snälla, jag är inte en dålig människa, låt inte polisen få tag på mig, snälla; jag gör vad som helst!” Trots att hon fortfarande var i ett tillstånd då hennes sinnen knappast var pålitliga, så kunde hon ha svurit på att hon såg nunnan spetsa öronen när hon sade ”vad som helst.” Då nunnan baddade av pannan igen, så sade hon: ”om du vill stanna här, så får du följa klostrets regler och göra som du blir tillsagd. Vi tillåter inga avvikare här på denna heliga plats, och våran hjälp är inte ovillkorlig!” Jacqueline lovade högt och dyrt, från sin liggande position, att hon skulle göra vad som helst. ”Då så,” svarade nunnan lakoniskt, ”nu är det dags att vila; du måste komma över ditt drogberoende.” De närmaste dagarna torde inte bli så behagliga, men åtminstonde, så skulle hon slippa fängelse. Då Jacqueline febrilt torkade sitt eget ansikte med handduken som fanns bredvid hennes sjuksäng, så märkte hon också att hennes hår var kortare, för hon hade inte klippt det på ett tag. ”Långt hår är opassande, lilla fröken, men du ville nog ändå inte behålla det; mycket av dina, ehhh... efterlämningar, fastnade där.” Hon förstod, och försökte vila ut sig, men kände att hon darrade överallt, och begäret efter en sil var stort. Innan nunnan gick ut, så introducerade hon sig: ”Förresten, jag är Syster Fellatrix.” ”Underligt namn på en nunna,” var det sista Jacqueline tänkte innan hon slocknade igen.
De närmaste dagarna var svåra, men hon blev långsamt starkare igen, och nunnorna tog t.o.m. bort hennes handklovar. Däremot, så var rummet låst, så hon kunde inte gå utanför än så länge, vilket var för hennes skydd; när tiden var kommen, insisterade de, så skulle hon få en egen dräkt och kunna få se resten av klostret. Under tiden, så fick hon spendera sina dagar med att äta deras enkla mat, och dricka deras vatten, som fick ett pulver tillagt i sig som sades vara stärkande, och nog behövde hon kraft alltid. Hon hade bara sina säckiga byxor och t-shirt på sig, som hade tvättats rena; underkläder tilläts inte på klostret. Men trots att hon var säker från polisen, och började bli bättre och starkare för var dag, så kunde hon inte låta bli att undra över vissa saker. Hon kunde ha svurit, under flera av sina mer hallucinerande eller drömaktiga tillstånd, att hon såg nunnorna kyssas, och inte på kinden, och t.o.m. smeka varandra; vissa trädde in i rummet helt nakna ibland, med inget på kroppen utom sin huva. Det var också konstigt att hon hade en så stor sal helt för sig själv; det fanns sammanlagt tjugofyra sängar i sjuksalen, men hon var den enda som var där, och det verkade aldrig komma andra dit, bortsett från nunnorna som såg till henne. Med tiden, så fick hon bekanta sig med varje sten i golvet, varje säng i salen, varje illustration på väggen. Det fanns en första hjälpen-låda därinne, och hon såg även ett par anatomiplanscher upphängda, fast de såg annorlunda ut än de som hon hade sett i skolan, för länge sedan. Det fanns en manlig, och en kvinnlig, och båda hade könsdelarna synnerligen noggrannt markerade, nästan som om ett skolhyss, fast det såg professionellt ut. Den kvinnliga planschen hade t.o.m. suggestiva pilar mot vagina och anus, med konstiga latinska namn, men så var ju Jacqueline knappast bekant med det språket. Alla dagarna där gav henne dock tid att memorisera vissa saker, som att vaginan tydligen hette ”cavum lucis” och anuset hette ”cavum tenebrarumque illuminationis.” För första gången i sitt liv, så önskade hon att hon hade lyssnat ibland när hon hade latin i gymnasiet...eller åtminstonde under första ring, när hon fortfarande var kvar. Efter ett par veckor, så hade hon återhämtat sig tillräckligt, enligt nunnorna, för att få se klostret, vilket gjorde henne glad, för hon var så innerligt trött på att bara titta ut genom fönstergluggarna på deras stora gård.
Tre nunnor och en präst kom in. De frågade henne om hon var villig att följa samtliga klostrets regler, och att inte försöka fly. Hon kunde inte göra annat än att nicka entusiastiskt, och tittade ganska noggrannt på prästen, som var den förste man som hon hade sett på veckor. Hon skakade litet på huvudet, och yrkade sig att sluta stirra; det var ju inte bara en man – det var en gudlig man! Hon var knappast en troende katolik längre, men vissa saker kändes ändå vanhelgande och opassande. Dock, så kunde hon inte låta bli att ana att hans varglika blick följde henne, och nästan slukade henne. ”Syster Fellatrix, Syster Beata Orgiorum, hjälp vår gäst att byta om,” uppmanade prästen, varvid två av nunnorna hjälpte henne att byta om. Prästen och den tredje nunnan stod kvar, och vände inte ens blicken när hon blev helt avklädd, och slutligen iklädd en nunnedräkt. Hon märkte att den hade ett snöre i midjan, och det var tydligen så att underdelen skulle gå att ta av enkelt och snabbt. Varpå hon fick denna förklaringen, så undrade hon förstås varför, men det syntes oviktigt; hon skulle äntligen få träda ut ur sitt trista, grå rum, och se resten av platsen!
Hennes första ärende var att hon skulle biktas, och det var länge sedan hon hade gjort; hon var femton när hon senast gjorde det, och det var hennes föräldrar som släpade henne dit, till kyrkan. Men hon var villig att göra det som krävdes, speciellt om hon skulle kunna få gå som en fri kvinna någon gång. Hon fördes till bikstolen av prästen, som hette Fader Lupus. Innan hon gick in, så fick han förklara vissa saker; de tillhörde en order som hette ”Illuminati Corporis,” som gjorde saker litet annorlunda än i de vanliga katolska kyrkorna. ”För det första, så har varje biktbarn två präster: en genom luckan, och en som sitter med henne, och tillämpar boten. Förutom detta, så verkade bikstolen se helt vanlig ut, som de hade genat till genom en lång korridor. På vägen dit, så hade de passerat mässalen, såväl som köket. I detta ganska så rymliga rum, så fanns det definitivt plats för två på biktsidan, och den andre prästen väntade där. Medan Fader Lupus satte sig i den ena delen av bikstolen, och stängde dörren, så välkomnades Jacqueline av den andre prästen, som skulle sitta med henne, vars namn tydligen var Fader Caper. Även han hade en lysten blick, som hon var ovan vid, men hon började ärligt talat känna sig upphetsad. Faktum var att hon hade blivit mer och mer kåt sedan hon kom dit till klostret, och hade pullat sig många kvällar när hon var ensam; hon hade t.o.m. fantiserat om den realistiskt avbildade penisen från anatomiplanschen, som blev stor, hård, och trängde in i henne. Hon visste inte exakt vad det var, för hon brukade inte vara så kåt, men det kanske var p.g.a avgiftningen; hennes aptit hade ju återvänt. Hon hoppades att ingen kunde märka att hon var fuktig mellan benen, då hon gick mot bikstolen för att göra sig bekväm, med knäna på knästöden. En stol fanns precis bakom henne, då hon vände sig mot bikthålet, och där studerade hon nyfiket de latinska ordspråken som var inskrivna med vackra, gyllene bokstäver. Ovanför luckan, så stod det på en rad: ”Ab ore in aures Dei,” och på nästa ”Iterum in ore tuo.” Under hålet, så var det markerat, i ännu större bokstäver:”Pene paenitentia.” Hon hann inte tänka vidare över vad det kunde betyda, förrän luckan öppnades, och Fader Caper satte sig bredvid henne. Fader Lupus röst yttrade: ”bekänn dina synder, mitt barn.”
Lite motvilligt, så bekände hon sina synder, sina drogvanor, sin flykt hemifrån för många år sedan, även sin prostitution, men undvek att berätta allt, för de kanske ändrade sig om de visste att hon också hade försökt råna ett familjehem, och förmodligen var eftersökt av polisen. Under tiden som hon bekände, så märkte hon att Fader Capers händer verkade gå från att vara mest tröstande i sin beröring, till att bli mer och mer aggressiva, till att smeka henne. Hon var inte ens klar i sin bekännelse, men visste att hon inte fick protestera. Det var deras regler som gällde, och man fick väl inte säga till en präst i Guds Hus? Plötsligt, så drog Fader Caper till det snöret som lossade på hennes kjol, så den gled ned, och hennes bakdel var helt blottad. Hon var chockad, men han sade åt henne att fortsätta, medan hans grova fingrar smekte hennes fuktiga blygdläppar helt ogenerat. Även om hon ville, så var hon ju på alla fyra, och kunde inte riktigt ta sig ut ur denna ställningen med Fader Caper precis bakom; hon var ställd mot väggen. ”Här kommer din bot, mitt barn,” hörde hon genom luckan, och såg en styv penis komma igenom!
”Omöjligt,” tänkte hon, ”sådant här kan inte hända!” Men Fader Lupus uppmanade henne med bestämd röst att suga, för annars skulle hon snabbt vara tillbaka, inlåst i sitt rum. Kanske det konstigaste av allt var att trots chocken, så ville hon faktiskt; hon hade blivit kåtare och kåtare sedan hon kom hit, och att bli smekt samtidigt som en levande kuk presenterade sig, det gjorde sannerligen inte saken lättare. Hon omslöt lemmen med sina läppar, och den kändes varm och skön i hennes mun. Samtidigt, så hade Fader Capers fingrar börjat tränga in i henne, och pullade henne i högt tempo. ”Jag blir galen,” tänkte Jacqueline, men hon visste inte om det var p.g.a. det otroliga som hände henne, eller om hon kände sig galen av kåthet, helt enkelt. Troligtvis, så var det båda. Då Fader Caper sänkte sin varma mun över hennes genomblöta, pulserande kön, och slickade hennes rödsvullna klitoris samtidigt som han pumpade henne med sin fingrar, då kom hon, och mer ordentligt än hon hade på många, många år. Det var som innan hon upptäckte drogerna, och t.o.m. bättre. Herregud, hade hon blivit del av deras perversa värld nu? Men hon hann inte tänka länge, innan hennes mun fylldes av Fader Lupus varma sperma, som flödade in i hennes mun som ymnighetshornet själv. Hon kunde inte låta bli att suga och svälja med ögonen stängda; det hade varit så länge sedan hon hade varit med en riktig man. Tydligen, trots vad hon hade trott innan, så var dessa präster riktiga män allt, medan de knarklangare och pundare som hon hade legat med i åratal var sorgliga ursäkter för sitt kön. När hon till slut hade mjölkat prästkuken på allt den hade, och den gled ut, slak och lycklig, genom luckan igen, så var hon röd om kinderna, och tänkte att nu hade hon minsann en synd till att bekänna.
Innan hon ens hade tiden att dra upp kjoldelen till hennes tvådelade nunnedräkt, så fick hon meddelandet av de tre nunnorna att det var dags att besöka abbedissan, så hon kunde få en grundligare introduktion till den heliga platsens regler. ”Äntligen,” tänkte Jacqueline, ”nu kommer hon att få reda på vad prästerna i hennes kloster egentligen gör!” De tog tag i hennes arm och drog henne med sig, utan att hon ens fick tid att ta på sig sin underdel. Hon var litet generad över att gå delvis naken genom klostrets korridorer, men hon var mycket mer generad över det som just hade hänt henne. Det kunde nog inte anses som våldtäkt, för hon deltog villigt och njöt av det, men det var i alla fall högst opassande. På vägen förbi mässalen, så svängde hon till med huvudet; hon kunde ha svurit på att hon såg en präst knulla en nunna bakifrån, båda nakna från midjan nedåt, och nunnan var böjd framåt över en träbänk. Normalt, så skulle hon ha tänkt att det var omöjligt, men hon visste ju vad som precis hade hänt henne själv. Och även om hon drogs i nästan rasande fart förbi mässalen, så slutade ju inte ljuden p.g.a. det, och det lät som ett synnerligen passionerat knull. Medan hon promenerade i rask takt tillsammans med de andra nunnorna, så kände hon sin nyslickade fitta börja rycka till och pirra av lust, och hon kände sig förrådd av sina intima delar. Hon hoppades bara att systrarna inte såg.
Hon såg även den främre porten på vägen, som ledde till trådgården, men nu, så var det abbedissan som gällde. De nådde till slut fram till hennes kontor, vars dörr var nästan lika stor som ytterdörrarna, och var synnerligen solid. Alla dörrarna i klostret verkade vara av solitt trä, och lackerade för att påvisa en mörkare ton, vilket hittills var en av de få sakerna som verkade logiska; ett kloster är ju oftast en mörk, hård plats där man ska främja sig från världen och all bekvämlighet. Syster Beata Orgiorum knackade på dörren, varvid en röst hördes inifrån: ”kom in!” Dörren knarrade högt när den öppnades, och nunnorna yrkade Jacqueline att träda in. ”Detta är bara mellan dig och våran högvärdiga moder,” förklarade Syster Fellatrix, ”och glöm inte att tilltala henne ’Mater Meretricum’.” Jacqueline nickade nervöst, och trädde in, med händerna kuperade över sitt blottade underliv. ”Goddag,” sade hon till abbedissan, vars stränga blick fick henne att rodna ännu mer, ”Mater Met.....Mater Metro...” – hon hade redan glömt hur hon skulle titulera abbedissan. Dörren slogs igen, och abedissan talade ut, barskt och disciplinärt: ”Mater Meretricum!” Jacqueline ryckte till, och kände som om hon hade fått en linjal slagen över knogarna. ”Mater Meretricum,” upprepade Jacqueline och svalde nervöst.
Abbedissan var litet annorlunda från de nunnorna hon hade sett hittills. Syster Fellatrix och Beata Orgiorum var båda i sena 20-talen, som Jacqueline själv, med relativt fasta kroppar, ganska smala, brunögda, och med korpsvart hår. Den tredje nunnan hon hade träffat var ungefär likadan, fast med brunt hår, och en litet mer märkbar byst. Abbedissan, däremot, utstrålade auktoritet och kraft. Hennes ansikte var fårat och bestämt, och hon var nog minst femtio. Hennes armar var muskulösa, och inte ens den lösa överdelen till hennes dräkt kunde dölja hennes enorma byst, som fullkomligen vällde fram. Hennes hår var delvis svart, delvis grått, och hennes ögon verkade tränga rakt in i Jacquelines själ. Hon hade kommit hit i avsikten att berätta allt om hennes skamliga affär med Fader Lupus och Caper, men hon fann att hon var oförmögen att ens tala. Abbedissans blick var inte bara sträng och genomträngande; den gav också samma intryck av att kolla in henne som hon hade känt tidigare, i bikstolen.
Abbedissan reste sig, och yttrade sina första ord som inte var av disciplinär natur: ”du har kommit hit till våran orden, den heliga Illuminati Corporis-orden, där vi hyllar köttet, inte bara anden. Du kommer snart att lära dig att lyda reglerna, om du vill stanna här tillräckligt länge, och hålla dig undan trubbel.” Jacqueline svalde igen nervöst, för hon anade vad det betydde; de kunde lämna henne över till polisen. Abbedissan greppade ett träredskap, infattat med läder, och sade åt Jacqueline att böja sig framåt, och greppa hennes skrivbord. ”Men varför?” frågade hon instinktivt, varpå svaret kom barskt: ”NU!” Med en viss rädsla, så släppte hon greppet om sina nedre delar, oförmögen att skyla sig längre. Det rann fortfarande från hennes kön litegrann, och hon tog tag om skrivbordet. Abbedissan ställde sig bakom henne, och sade åt henne att titta på boken framför henne. Det var samma bok som abbedissan hade läst då Jacqueline kom in, och som nu hade vänts åt andra hållet. ”Okej, hon vill att jag ska läsa någon katekes eller någonting sådant,” tänkte Jacqueline.
”Läs högt!” yrkade abbedissan, och drämde redskapet rakt över Jacquelines blottade skinkor. ”Ajjj!” ropade hon, och då fick hon en till, som följdes med: ”du ska läsa högt, inte beklaga dig!” ”De Amore Meretricum” läste hon från bokens framsida, och visste inte vad det betydde, men hon anade att ”amore” hade någonting med kärlek att göra, och hon mindes att ”meretricum” ingick i abbedissans titel. Ett tredje rapp vinade över hennes bak, varpå Jacqueline höll tillbaka sitt gnyende, och hon blev beordrad att titta i boken. Innehållet var minsann helt annorlunda än hon hade tänkt! Hon förstod inget av latinet som hon läste högt från sida till sida, men en sak var uppenbar på alla språk; boken innehöll, på varje sida, ytterst grafiska illustrationer av sexuella ställningar. Hon hade en gång i tiden bläddrat igenom den illustrerade Kama Sutran, men dessa illustrationer var mer än bara funktionella; de var rent pornografiska. Läsningen framskred, och hon kom även till illustrationer som visade saker som dubbelmackor, tjejsex, ansiktssprut, med mera. Vid läsningens slut, så hade hon fått ta emot över ett dussin rapp över sin bak, som nu var rödaktig, och hon hade tårar i ögonen. Bakom henne, så berättade abbedissan, för första gången med en mjukare ton i rösten, att köttet måste bestraffas, och sedan belönas.
Innan hon kunde fundera på exakt vad som menades med ”belönas,” så kände hon abbedissans fingrar som smekte hennes fuktiga kön bakifrån. ”Herregud, nu börjas det igen,” tänkte hon. Med sin andra hand, så höll hon tag om Jacquelines nacke, och förbjöd henne från att vända sig om, eller att flytta sig. Hon blev återigen förrådd av sina lustar, som av någon orsak hade ständigt varit med henne, t.o.m. under hennes smiskning. ”Jag vet nog vad du har gjort, ditt kåta lilla stycke,” sade abbedissan anklagande, då Jacquelines safter rann ut över hennes fingrar. Av alla faktorer som spelade in nu, så var kanske hennes ökade kåthet den främsta; hon kunde inte säga nej, och lydde abbedissans minsta lilla vink. Plötsligt, så kände hon hennes tunga glida mellan skinkorna, och börja slicka hennes anus. ”Vad är detta egentligen för ställe?” undrade hon, medan hon lät sin kropp njuta av den stimuleringen som den fick, hur opassande det än var. Hon stönade högre och högre, och kände fingrarna börja pulla hennes kåta, flödande fitta.
Det var inte första gången som hon hade sex med en kvinna, men det var första gången det var riktigt skönt, och det blev även första gången som ett visst redskap användes. Abbedissan hade tagit av sig sina kläder, och tagit på sig en strapondildo, formad som en riktigt grov kuk. Den pressades in bakifrån i Jacquelines kåta grotta, och hon hade längtat så, i flera dygn, efter att bli ordentligt knullad. Inga ord uttrycktes, och inga ord behövdes uttryckas heller. Det enda som fanns, det var de kluckande ljuden från Jacquelines fitta, då den blev ordentligt knullad, daskandet från abbedissans lår, dildo, och bröst, mot Jacquelines baksida, och Jacquelines alltmer högljudda skrik av lust. Till och med hennes ömma bak bidrog till den stora njutningen hon kände. Till slut, så kunde hon inte hålla emot längre; hon exploderade, som hon hade inne i bikstolen, och i rikliga mängder. Det pågick länge, längre än hon hade trott möjligt, och hon låg till slut över skrivbordet, pustande och flåsande, och bara kände eftervågorna.
Glansig och euforisk, så tog hon tog några sekunder på sig att titta runt, och hon såg ett par intressanta saker, innan abbedissan avbröt henne. På väggen, så fanns det en korsformad illustration, där varje del av korset innehöll sexuella ställningar, närmare bestämt fem: ridställning, missionärsställning, bakifrån, avsugning på knäna, och en sextionia. Ovanför korset, så stod ett motto som var samma som bokens titel: ”De Amore Metricum.” Precis under, så såg hon en stor fallos, uppställd som en statyett på bordet. Hon hade inte märkt den tidigare, men nu såg hon att den var penisformad, med ett distinkt ollon och allt, och den verkade vara mer än bara gyllenfärgad.
Abbedissan harklade sig, och stod helnaken framför Jacqueline. Hennes mörka bröstvårtor stod ut flera centimeter, och hon höll på att ta av sig sin strapondildo, för att få ordentlig tillgång till sin egen fitta, täckt av en nu helblöt buske, som var delvis grå, precis som håret på hennes huvud. Dessutom, så var hennes buske friserad i en underlig form, som inte blev distinkt förrän senare. Det var inte synen av den nakna abbedissan som chockade Jacqueline, utan synen av dildon; tydligen, ,så var den formad precis som ett kors, fast den vertikala delen var realistiskt penisformad. Det var som en riktig kuk, fast med handtag på båda sidorna, som gjorde den T-formad. Och hur mycket hon än rodnade eller kände sig chockerad, så kunde hon inte sluta känna sig upphetsad. ”Vad är det som hade hänt med mig?” undrade hon.
Hon fick inte tid att tänka vidare, för nu var det abbedissans tur att komma, och hon hade tagit fram den massiva gyllene fallosen, som Jacqueline skulle använda på henne. När hon höll den, så kände hon att den var enormt tung; den måste verkligen vara av guld! ”In med den!” ropade abbedissan ut med en röst som var både bestämd och hes av kåthet. Trots dess enorma storlek, ty den var över trettio centimeter lång och mycket tjock också, så lyckades den glida in, bit för bit, med litet juckande och vridande. Jacqueline märkte till slut den unika formen av hennes buske; den var friserad som deras kors, ett kors med en liten cirkel längst upp, för att markera ollonet på fallosen. Nu var det abbedissan som låg på skrivbordet, på ryggen, och konstigt nog, så kändes det mer och mer okej för Jacqueline, för hon hade ju fått en så härlig orgasm först. Hon greppade delen som var pungformad, använde den som ett handtag, och ökade takten. Abbedissans jättestora bröst praktiskt taget flög fram och tillbaka nu, och det enda plagg hon hade kvar på sig, det var sin huva. Plötsligt, så spände hon sig i en båge, och sprutade rakt ut, vilket träffade Jacqueline på den delen av sin dräkt som hon hade kvar: överdelen. Hon skrek högt nog att väcka hela klostret, men det hade ändå blivit mer och mer uppenbart för Jacqueline att de libertinska prästerna som hon hade stött på, och knullat med, inte var undantaget till regeln – de var regeln. Och nu hade hon en litet gladare och lättsammare abbedissa framför sig som tecken på det. Hon pustade hårt, medan hon långsamt förde ut den gyllene fallosen ur sin fitta.
Sedan, så drog hon i ett rep, som ringde i en klocka i ett annat rum. Jacqueline anade det, för hon hade brytit in i rika hem tidigare, och hade sett hur dessa rep var kopplade till en ringklocka i betjänternas rum, när herrskapet ville något. Det blev allt bekräftat när Syster Fellatrix och Syster Beata Orgiorum visade sig efter ett par minuter i dörren, och även de var nakna nu från nacken och nedåt. En av dem hade till och med ett synligt spår av vit sperma som rann ut ur hennes svarta buske, som hon visade helt ogenerat. Abbedissan delegerade sina order: ”Syster Fellatrix, ta hand om våran gästs dräkt; den blev, eh, smutsig,” varpå alla utbytte speciella blickar och små leenden. Hon fortsatte med: ”led henne senare till mässan. Syster Beata Orgiorum, se till att vår heliga avbild blir rengjord,” varpå hon räckte henne guldfallosen, som var täckt med slidsafter, och hade även några pubishår på sig. Lydigt, så tog de av henne det som fanns kvar av dräkten, och nu kände hon sig verkligen utsatt.
Då hon leddes nedför korridoren, naken, förudmjukad, och förvirrad, så fick hon plötsligt en impuls. Hon såg de stora, svara dörrarna som var vägen ut, och tänkte att hon måste bara bort, bort från detta stället, bort från alla dessa galningar. Hon skulle bli tvungen att ta chansen att polisen hittade henne igen, men hon kunde inte stanna en minut till i klostret! Hon ryckte sig ifrån nunnorna som följde med henne, och sprang i full fart mot dörren. Medan nunnorna ropade efter hjälp, så var Jacqueline glad att de inte hade försökt springa efter. Hon nådde dörrarna, men så kom den sorgliga sanningen; de var låsta. De var dessutom enorma och bastanta; det fanns inte en chans att komma ut utan nyckeln. Hon bultade frenetiskt, medan flera nunnor och präster, som hade samlat ihop sig, närmade sig henne. Hon sjönk ned mot marken, i tårar, och släpades tillbaka till sjuksalen, där hon först hade varit. ”Om du inte uppskattar vårat kloster och respekterar dess regler, så får du inte gå runt heller!” utbrast Syster Fellatrix med samma barska ton som abbedissan tidigare. Hon bad om ursäkt, och bad dem att inte låsa in henne igen där. Men inga böner bet på dem. Snart, så var hon tillbaka där hon hade börjat, och hopplösheten trädde in. Det fanns tydligen inget att göra, utom att lyda.
De närmaste dagarna var svåra. Även om hon inte hade samma tvångsmässiga tankar om att droga sig längre, så kom de ju upp då och då, eftersom det är svårt att ge upp gamla vanor, och dessutom, så blev hon rejält disciplinerad. Hon fick inte ens rätt till några kläder, och maten var mycket futtig. Hon hade en bägare med vatten, som också hade deras berömda stärkande pulver i sig, så hon fick servera sig själv vid de flesta tillfällena. Det riktigt svåra, och även det riktigt konstiga, det var att hon fick stå ut med att bli ordentligt smiskad två gånger per dag, böjd över ett bord, och varje gång efter, så kände hon sig obönhörligen kåt. I hennes sinne, så hade redan smärtan av disciplineringen länkats ihop med njutningen som kom efteråt, såsom det hade skett på abbedissans kontor. Det var nog lusten mest av allt som gjorde att hon började sluta tänka på andra saker, både droger och flyktförsök. Det fanns ändå inget att göra, nu när hon var inlåst, och även om hon kom ut, så var ju de främre portarna låsta också. Inom ett par dagar, så hade hon gnuggat sig inte bara med sina fingrar, utan med praktiskt taget varenda förmål hon kunde hitta därinne i sjuksalen, t.o.m. käppen och dricksglaset.
Under den tredje dagen, så fick hon meddelandet av Syster Fellatrix, jämte Syster Beata Orgiorum, att hon borde gå till bekännelse nu. Hon längtade så efter att få göra det, men denna gången var prioriteterna ombytta; det var i första hand kuk som hon längtade efter, och chansen att få komma ut ur rummet, det kändes sekundärt. Prästernas kåta, erigerade lemmar hade upptagit majoriteten av hennes sexuella fantasier de senaste dygnen. Den här gången, så gick båda systrarna och deras gäst genom korridorerna, helnakna utom sin huva (fast Jacqueline hade inte en tråd på sig), och Jacqueline kände mindre skam nu, så hon försökte inte gömma sina intima delar bakom sina armar och händer, utan lät allting svinga fritt, som systrarna. Bröstvårtorna var redan erigerade, och stod ut rakt från hennes studsande, äppelformade bröst, som ironiskt nog hade fått en aning färg av solskenet som lös in sjuksalen. Hon hade inte tänkt på det som ett solbad, utan istället spenderat den varma tiden med att onanera, men då hon hade varit utan kläder, så hade solen haft den effekten på henne i alla fall. Värmen kom sannerligen både inifrån och utifrån...
Då hon återvände till bikstolen, så var det som en déjà vu-upplevelse, förutom att denna gången, så stod nunnorna kvar i rummet, för att personligen övervaka henne. Samma två präster stod där, och hon visste exakt vad som fick framdelen av deras dräkter att bukta ut; det var samma sak som hon hade längtat efter i två dygn. Hon korsade sig instinktivt, innan hon trädde in, naken och redo, i bikstolen. Hon var inte ens säker på varför hon hade korsat sig; var den lilla handgesten för att hon trodde att det var tillbörligt där att göra det, eller för att hon ville att Gud skulle förlåta henne för att hon längtade efter att ta emot prästkuk, och i en bikstol dessutom? Vad än motivationen var, så tänkte hon inte längre på det, när hon väl hade ställt sig som en hynda, med knäna på stöden igen, och bekände sina synder, för Fader Caper denna gången, genom luckan. Rollerna var ombytta, så Fader Lupus var den som satt bredvid henne, och hon hörde redan ett kluckande ljud som bara kunde betyda en sak; Fader Lupus höll på med att runka sitt stånd.
Hon hade nu bara två synder att bekänna: sitt flyktförsök, och sin lust. Men då hon bekände sin lust, så fick hon omedelbart svaret: ”det är inte en synd, mitt barn – det är Den Gudomliga Vägen till Paradiset.” Fader Lupus fingrar börja smeka hennes kön, och fann att hon redan var genomblöt, så han beslöt sig för att slicka henne istället, från fitta till anus, och tillbaka igen. ”Åhhhhh” stönade hon upphetsat, och tänkte inte ens längre på ironin med att två präster var sådana begåvade älskare. Varje del av henne brann av lust då hans tunga fladdrade över hennes kåta, svullna könsdelar, och hon väntade ivrigt på att se kuken tränga igenom luckan igen. Hon blev inte besviken, på endera prästen.
Fader Capers stora, bultande balle gled igenom luckan, ådrig och styv, och Jacqueline svalde så mycket hon kunde i ett nafs. Hennes njutningar frambringade mindre hörbara stön nu, då hennes mun var fylld, och hon kände hur hennes anus blev genomträngt av ett finger, samtidigt som Fader Lupus sög hårt på hennes svullna blygdläppar. Detta spektakel, som syntes väl, eftersom bara Fader Lupus sida hade en dörr om sig, åtnjöts även av Syster Fellatrix och Beata Orgiorum, som ägnade sig åt att slicka varandra i tur, med den ena knästående, och den andra stående med ryggen mot väggen, som också blev den som intog spektaklet. Jacqueline kunde se det, då hon vred på huvudet litegrann för att suga mer sidleds, och var inte ens överraskad längre. Det enda hon visste nu, var att hon måste få komma, måste få knulla...
Medan hon sög, njutande i fulla drag, så överraskades hon glatt över Fader Lupus styva, långa kuk som gled in i hennes fitta bakifrån. Hon var visserligen glad att hon till slut hade upptäckt glädjen av oralsex, som inte hade gjort mycket för henne förr, mest på grund av hennes usla sexpartners, men hon visste att det skulle bli ännu bättre nu. Det blev det också. Hon tappade greppet om kuken framför henne med sin mun i upphetsningen som följde penetreringen mellan hennes våta blygdläppar, och kunde bara stöna fram ”åh ja, mer, mer....” Det blev Fader Caper som fick påminna henne om hennes bot, genom luckan, och hon såg den glansiga kuken peka mot hennes ansikte, som en påminnelse, både om hennes plikt, och om hennes skuld. Hon omslöt den febrilt med sina läppar igen, och sög energiskt.
Kuken som fyllde upp henne bakifrån fyllde upp hela hennes väsen, och hennes ögon var stängda, så hon kunde inte se nunnorna längre, men nog kunde hon höra dem, alltid. De gjorde knappast några ansträngningar för att gömma sina lustar, eller sina orgasmer, så varför skulle hon? Fader Lupus stake var så otroligt skön inne i henne: stenhård, len, och trängde verkligen in på djupet. Hans pung daskade mot henne, och då, så kände hon sitt största klimax, sedan hon kom dit, ta tag om henne. Istället för att bara slå till, så blev det som ett surrande som bara fortsatte, med en stegrande upphetsning, tills den slog henne som en slägga över huvudet. Hennes skrik av orgasmisk glädje blev kvävda av kuken i hennes mun, och hennes fitta kramade om Fader Lupus kuk så hårt att den kunde ha brytit av den. Gång på gång, så klämdes väggarna i hennes ivriga hål om hans kuk, och det var sannerligen första gången som hon hade fått en orgasm från penetrering, och första gången som hon hade kommit så här hårt. Hennes orgasm pågick i flera minuter, och hon sög så mycket hon kunde förmå sig till, även om hon inte kunde suga lika energiskt nu.
Ingen av prästerna hade sprutat än. ”Nu är det dags att jag tar dig i upplysningens hål, mitt barn,” sade Fader Lupus, bredvid henne. Fortfarande omtöcknad av orgasmens vågor, kraftiga och mångfaldiga, så hann hon bara undra i ett par sekunder vad som menades med det, innan hon kände det svullna ollonet mellan sina skinkor, som pressade mot hennes anushål. De enda gångerna i sitt liv som hon hade haft analsex, hade varit då hon hade varit för neddrogad för att ens märka det, och hon hade aldrig velat gå med på det frivilligt. Men nu, så var situationen annorlunda. Hon var alldeles för kåt, och alldeles för utsatt, för att kunna säga nej. Innan hon ens hann bearbeta informationen i sitt huvud, eller ställa en fråga till Fader Lupus, så var han inne i henne. Tungan hade varit skön, och fingret, ännu skönare, men kuken...ja, den blev sannerligen en ”upplysning.” Hela hennes kropp lyste upp inombords som om den var en enorm glödlampa, och hon återtog sitt sugande grepp om Fader Capers stake. Lusten var sannerligen Den Gudomliga Vägen till Paradiset, och anuset var sannerligen en viktig del av Vägen!
Först, så sprutade Fader Caper sin sats i hennes mun, vilket han hade tydligen längtat efter sedan senaste bikten, åtminstonde om man dömde efter mängderna. Stora, vita, kladdiga spermarep fyllde den ivriga kuksugerskans mun, gång och gång igen, och hon sög och svalde med ögonen stängda, i ren njutning, och med ansiktet i grimas, både från smärtan och njutningen bakifrån. Hon hade inte ens tänkt på att svälja; det kom helt naturligt och undermedvetet. Hon mjölkade varje droppe som hon kunde få tag på ur Fader Capers penis, tills den var lika slak och lycklig som Fader Lupus hade varit tidigare. Hon kände dessutom en andra orgasm stegra sig; det slutade tydligen aldrig här på klostret! Hon blev knullad i en rask, hård takt, med en hårig, spermafylld pung daskande mot sig, och hon kuvade igen för orgasmens makt. Precis när hon var vid orgasmens rand, så kände hon Fader Lupus tumme gnugga mot hennes röda, svullna klitta. Det gjorde att hon skrek rakt ut.
Hon kände de krampaktiga vågorna gå igenom henne igen, och då kände hon Fader Lupus sperma fylla hennes bakre hål. Tillsammans, så skrek de ut sin lust, till Gud själv, och till alla andra som lyssnade. Smärtan från hennes ömma, trånga hål glömdes helt bort i orgasmens vågor, och hon njöt i stordrag av att bli fylld med sperma. Dessutom, så var hans långsmala kuk idealiskt formad för hennes bakre hål, och tvingade inte henne att tänjas ut för mycket. Hans lediga hand smekte hennes skinkor, som fortfarande var rödaktiga och ömma från alla hennes smiskningar. Till slut, så var Fader Lupus lika nöjd och slak som Fader Caper, men Jacqueline var, utan tvivel, mest nöjd av alla...
Jacqueline pustade ut, slapp och lycklig, flåsande av sin ansträngning. Nunnorna närmade sig henne, och erbjöd att torka av henne med sin handduk, som fanns upphängd på ett räcke där. Hon tackade glatt, men var ändå litet förbryllad över att de inte torkade henne mellan benen, där hon var som mest blöt, speciellt med sperman som läckte ut litet långsamt ur hennes bakre hål, och inte heller torkade de sina egna ansikten, som var synbart täckta av slidsafter. Tydligen, så var det bara hennes svett som var skamlig här. ”Mater Meretricum vill träffa dig igen,” berättade Beata Orgiorum, och Jacqueline kände sig litet rädd igen, av tanken att gå till det rummet igen. Hon var ju synnerligen barsk tidigare; hur arg skulle hon inte vara efter ett flyktförsök?
Dessa tankar tyngde ned hennes gång från biktrummet till abbedissans kontor, och den enda delen som fortfarande var glad, och som aldrig verkade sluta vara glad, faktiskt, det var hennes ständigt bultande kön. Hon såg in i mässalen på vägen, och var denna gången säker på att hon såg inte bara en präst och en nunna knulla, utan två präster som knullade en nunna, i en stående dubbelmacka. Men inte ens denna synen kunde få henne att göra mer än att dra litet på smilbanden. Abbedissans straff skulle nog bli outhärdligt. Straxt, så befann de sig åter igen utanför den bekanta dörren, och knackade för att få inträde. Abbedissan svarade som förr: ”kom in!” Jacqueline fick gå in ensam igen, och hade känslan av att bli matad till vargen, eller i detta fallet, till varginnan. Fast trots att allting pekade mot att abbedissan skulle vara ilsken som ett bi, så verkade hon vara precis motsatsen; hon såg lugn och kontrollerad ut.
”Förlåt, Mater Meretricum,” utbrast Jacqueline, och böjde sig respektfullt. ”Försök bara inte göra om det, annars får du betala konsekvenserna, och dyrare än du hittills har fått,” svarade hon med en litet mindre barsk ton än tidigare. Hon reste sig upp, och det visade sig att hon bara hade sin topp på sig, vilket inte var en överraskning längre vid det här laget för Jacqueline. När hon gick runt skrivbordet, så beordrade hon henne att böja sig framåt över skrivbordet igen, och hon fruktade det värsta, åtminstonde en smärtsam smiskning, om inte värre. Hennes bak var fortfarande öm och rödaktig, och hon hoppades att det bara inte skulle vara för länge. Hon stängde ögonen och bet ihop. Men istället, så överraskades hon glatt av att känna abbedissans tunga slicka mellan hennes skinkor.
Abbedissan hade siktat rakt på det spermafyllda anushålet, och hon slickade ut det, och sög också. Med en stor aptit, så slickade hon hennes hål rent från sperma, men hennes tankar var nu mindre än rena. ”Mmmm, Fader Lupus, om jag inte tar miste,” utbrast abbedissan i en avnjutande ton. Jacqueline visste dock bättre än att tala tillbaka, även för att enbart bekräfta det som abbedissan just hade sagt; hon bara njöt i tystnad av allt. Men hon fortsatte inte med en gång, utan bad henne istället att vända sig om, så hon låg med ryggen över skrivbordet. Jacqueline var inte sen att lyda. Samtidigt, så hämtade abbedissan en gammaldags rakkniv, och Jacqueline undrade vad hon skulle göra med den. Hon knäböjde, och ställde frågan rakt ut, med rakkniven framför Jacquelines blottade kön: ”kommer du att följa samtliga klostrets regler från och med nu?” ”Ja, Mater Meretricum,” svarade hon utan att tveka, men med litet darrande oro i sin röst.
Då började abbedissan att raka hennes könshår. Inte allt av det, utan hon rakade det så att håret skulle ta samma korsformning som alla kvinnorna i klostret, en frisyr som kallades ”det falliska korset.” Inget lödder behövdes heller, för hon var rikligt täckt med slidsafter, som gjorde rakningen ett enkelt nöje. När hon var klar, så beundrade de båda resultatet, och hennes kön rann fortfarande av kåthet. Hon längtade efter mer. Abbedissan sade till henne, fortfarande på sina knän: ”du är nu syster Semper Libidinosa. Välkommen till vår order!” För första gången, så tog hon modet att fråga vad det betydde. ”Ständigt kåt,” svarade abbedissan, innan hon började slicka henne igen. Den sista tanken som gick genom hennes huvud, innan orgasmens befrielse anlände, var att det var ett mycket passande namn...
De närmaste dagarna blev desto bättre. Nu var hon del av deras dag, av deras lustar, och fick även sin nunnedräkt, som sällan var på hennes kropp länge. Hon fick äta mer ordentlig mat bland de andra i matsalen, och det var uppenbart att klädsel var alltid frivillig; ibland var de helt klädda, ibland bara delvis, och ibland, så gick de runt helt nakna, utan att skämmas alls. Hon besökte bikstolen mer än en gång varje dag, och hon fann att vad än ”synden” var, så var boten alltid den samma. Efter ett par dagar i relativ frihet, så hade hon kommit närmare till sina medsystrar, och fick till slut möjligheten att vara med på deras mässa. Hon trodde inte det var möjligt att hon skulle bli överraskad ytterligare av deras snuskigheter, men där tog hon miste. Detta skulle bli en gudstjänst utan motstycke i de kyrkor hon hade besökt som ung.
Hon leddes in i den stora mässalen, där hon hade sett så många knull på avstånd redan, men nu var det annorlunda; nu var hela orden där, och varje träbänk var välfylld. Vid salens ände, så fanns en stor predikstol, där en präst stod, som hon inte kände till. Syster Fellatrix, som stod bredvid Jacqueline, viskade i hennes öra, för det hade blivit hennes plikt att förklara det som skedde. ”Det där är Fader Bacchus,” förklarade hon, ”och han håller de flesta mässorna.” Hon såg även två nunnor, varav den ena var Syster Beata Orgiorum, som stod på vardera sidan om honom. Syster Fellatrix smekte Jacqueline under hennes kläder, på hennes kön, och viskade: ”jag är Fader Bacchus biktbarn, och hans kuk är helt oförglömlig...” Hennes ögon spärrades upp, och hon fann sig undra om hon kunde få se den senare. Prästen tilltalade plötsligt församlingen, och uppmuntrade dem att recitera tio ”Ave Maria.” Jacqueline var litet överraskad av denna till synes ”normala” praktiken, men Syster Fellatrix förklarade det efter att de hade sagt sina böner; de bad till Maria Magdalena, den välkända horan, och inte till Maria, Jesu moder. Det förstås! Hon var inte oberörd av allt detta, heller, och hon såg både styva penisar ute i fria luften, och mer folk som tog av sig plagg då och då, vare sig det var deras överdel eller underdel.
Sedan, så gick prästen ut från sin predikstol, och då märkte Jacqueline två saker; han var naken under midjan, och han hade ett grovt stånd som stack rakt ut! Hennes ögon var stora som tefat vid det här laget; syster Fellatrix hade inte haft fel om hans kuk, som var synnerligen imponerande. ”Syster Beata Orgiorum, Syster Impudica, dyrka den gudomliga lemmen,” sade han inbjudande, och Jacqueline hade utmärkt tillsyn, för hon satt på första raden. Alla i församlingen reste på sig, och sjöng en hymn: ”Gloria Phalli.” Samtidigt, så fäste de två nunnorna en rosenkrans runt prästens erigerade lem, runtom roten och pungen. Jacqueline rodnade litet av att se ett verktyg för bön användas på det sättet; hon hade burit ett eget fram tills hon var femton, som hennes mormor hade gett åt henne. ”De fem mysterierna äro de mest ärorika delarna av våra kroppar,” yttrade prästen högt och inbjudande, varvid alla i församlingen räknade upp dem: ”penis, pung, mun, vagina, anus.” Jacqueline mindes vagt att hon hade hört något om de fem mysterierna hos rosenkransen när hon var liten, men de var knappast samma som denna församlingen hade!
”Rosenkransen gör att den gudomliga lemmen kan hålla på i evigheter, vid full styrka – det är sannerligen miraklenas mirakel!” meddelade Syster Fellatrix upphetsat. De båda nunnorna var nu knäböjda, och slickade längs båda sidorna av hans stånd, upp och ned, och det började bli uppenbart att deras ”predikan” var över. Det enda som var kvar, det var att inta nattvarden, där alla skulle ta ett helt glas vin, i vilket de hällde samma pulver som Jacqueline hade fått varje dag, det ”stärkande pulvret.” Syster Fellatrix berättade att pulvret var sannerligen stärkande, och fanns i allting de drack, ty det ökade både lust och potens i människor. Nu gick ljuset äntligen upp för Jacqueline! Det var därför som hon hade varit kåt dygnet runt, så kåt att hon aldrig kunde säga nej! Men det var sannerligen inte tillfället att försöka sticka ifrån dem då, och speciellt för att hon var ju så fruktansvärt kåt...
Hon intog sin nattvard som alla andra, och det tog inte lång tid förrän en gigantisk orgie hade påbörjat. Jacqueline hade även runkat en prästkuk bredvid sig under de sista minuterna, halvt om halvt, för hon var så otålig att få delta igen i deras förvridna sexakter. Hon fann sig snart med hans kuk i sig bakifrån, medan hon slickade Syster Fellatrix fitta. Hon var på nära håll nu, så det var enkelt att se att hon hade exakt samma frisyr där nere som abbedissan. Det var en riktig ormgrop, där de vid vissa tillfällen inte var säkra på vem det var som knullade, som sög, eller som slickade; de visste bara hur skönt det kändes. Jacqueline upplevde två sköna orgasmer, en från den okände prästen som knullade henne, och nästa från abbedissan, som ville markera sin nya elev som sitt territorium, då hon knullade henne med sin underbart sköna strapondildo. Samtidigt som hon knullade henne, så mässade hon en hymn som Jacqueline hade hört vissa sjunga under sexets gång, då och då: ”Veni, Libidinose Spiritus.” Man kunde undra vad straffet var i efterlivet för att få en sprutorgasm över korset.
Efter cirka två timmar, så inträdde dock Fader Bacchus, som ville överlåta sin säd, till slut, som hade sparats i timmar, tack vare rosenkransen, i hennes mun. Hon kände sig faktiskt ärad över att ha blivit utvald till detta. Bandet åkte av, och hon sög ivrigt, trots att hennes käke var trött efter alla kukarna som hon hade sugit redan. Det tog bara några sekunder för att Fader Bacchus skulle spruta. Hans spermastrålar var lika tjocka och obevekliga som hans lem; han fyllde hennes mun, och vrålade som en tjur. Att spara på sig, det hade tydligen gjort hans sprut ännu mäktigare, ty Jacqueline, eller ”Syster Semper Libidinosa,” kunde inte förmå sig att svälja allt, och det rann nedför hennes haka. Hon fann dock att Syster Fellatrix, Beata Orgiorum, och abbedissan alla var villiga att pussa och slicka bort det, och de mötte varandra i glada, spermafyllda kyssar. Hon hade nog aldrig sett abbedissan så här glad, inte ens när hon kom tidigare. Men nu var de alla glada och nöjda, och Jacqueline tänkte inte ens på att fly, vid det laget. Hon följde med alla ut, som gick i gång längs vid dopfunten, för att skölja av sina intima delar. Dopvattnet var snart bara en blandning av vatten och mänger av slidsafter och sperma. Med ett leende på läpparna, så följde Jacqueline de andra i allt, inklusive denna bisarra tvagning.
Faktum var, att under de närmaste veckorna, så tänkte hon nästan inte alls på att fly, utan intog sitt stärkande pulver med glädje, för det verkade ju fungera. Med sin goda erfarenhet av droger, så trodde hon ändå inte att det var några psykofarmaka, som gjorde henne till en lydig slav, utan snarare, så var det ett ämne som helt enkelt ökade lust och potens, precis som de hade sagt, och det var enbart sin egen kropp, och hennes egen lust, som var skyldiga till att hon lät sig bli mer och mer Syster Semper Libidinosa, snarare än Jacqueline. Det verkade allt mer som om hon skulle stanna där, och det var inte så illa, faktiskt, tänkte hon. Men så en dag, så skulle de fira en högtid med en orgie i sin stora trådgård. Abbedissan ledde själv ut sin nya syster i trådgården, där många redan hade samlats, denna gången enbart med huvudbonader på sig, i det varma solskenet. Abbedissan och Jacqueline tog också av sig sina dräkter, och njöt i sin födseldräkt. Dagen till ära, så hade abbedissan tagit med sig sin stora guldfallos, som skulle avnjutas inuti många systrars pulserande hål.
Allting blänkte i solen, och den gyllene fallosen sken som solen själv. Orgien påbörjade på ett sätt som liknade gudstjänsterna i mässalen, men nu var det utan hymner, utan formella riter. Däremot, så var det många präster som bar rosenkransar, och nunnorna tvekade inte att fästa dem, ty de visste att ju längre prästernas lemmar pekade mot himlen, ju längre skulle de kunna föra dem dit. Dagen ytterligare till ära, så tog sig Jacqueline an mer och mer kukar, vilket eggade abbedissan, och inspirerade henne att vara modigare själv. Inte skulle ju hennes elev kuna få visa att hon klarade av mer än klostrets mest fulländade hora! Det utvecklade tills de tog hand om inte mindre än fem kukar samtidigt, och vissa av nunnorna hade till och med tagit en liten paus i älskogen, för att beundrande se på deras skicklighet och omättliga aptit på sex. Flera nunnor pullade sig friskt i solskenet medan de två huvuddeltagarna red en kuk, som de hade i fittan, tog en kuk till bakifrån, i baken, sög en tredje, som kom framifrån, och använde båda sina lediga armar till att runka av två kukar, en till höger, och en till vänster. Med allt som pågick, så var det svårt att ens se, men de fick sig en liten glimt då och då av den andra, vilket eggade dem vidare. Detta gick bortom allt hon hade upplevt hittills, och var dessutom på helt eget initiativ.
Med tid och mycket övning, så hade hon blivit en duktig älskarinna. Hon visste precis hur hon skulle driva männen galna av lust, och kvinnorna också, för den delen. Och trots att hon gängknullade ute i det fria, som vissa porrdrottningar inte ens skulle gå med på, så kände hon inte den minsta blygsel. Hon hade blivit stark, både fysiskt och andligen, under dessa veckor i klostret. Deras skrikande orgasmer avlöste varandra, och det nästan som att de kullade varandra med sina skrik, i en lek som var så vuxen som den kunde bli. Visserligen, så hördes inte skriken alltid högt, för de hade oftast en kuk i munnen, men deras djuriska läten hördes ändå, och uppfattades av alla runt dem. Jacqueline hade upptäckt oanade reserver i sitt inre, en styrka som gjorde att hon inte blev så lätt utmattad, utan ville fortsätta knulla, även efter många orgasmer. Det var inte bara maten, drycken, och naturen som gjorde henne gott; sexet hade byggt upp hennes styrka, och hennes ork också.
Prästerna bytte plats, även sinsemellan abbedissan och Jacqueline, och detta pågick länge. Oavsett hur öm hon skulle vara efteråt, så bars hon på vågorna av ett dussintal orgasmer, som mer eller mindre löpte in i varandra. Jacqueline hann uppleva en stor mångfald av erigerade prästlemmar, inklusive Fader Caper, Fader Lupus, och Fader Bacchus. Syster Fellatrix och Beata Orgiorum, trogna sina vanor, slickade och knullade varandra medan de såg på, inklusive med den gyllene fallosen. Men hur underbart det än var för klostrets främsta horor, så började det bli för mycket för prästerna, även med rosenkransarna på. Det skulle bli dags att låta dem få sin belöning också, och för den nya systern, att bli rejält nedsprutad.
Jacqueline fick ställa sig på knä, med safter som fortfarande rann ur henne, och fem prästkukar som pekade mot henne. Hon runkade två av dem, och de kvarvarande, de runkade sig själva. Abbedissan log, svettig och utmattad av sina mångfaldiga orgasmer, hon också, och nickade instämmande mot henne, för att yrka henne att fortsätta. En präst brast plötsligt ut: ”vi döper dig ’Syster Semper Libidinosa’...åhhhhh,” och så började han spruta över henne. Hennes händer pumpade frenetiskt, och snart så började de två prästerna som hon runkade pumpa sin säd över henne. Snart, så kom även den fjärde och femte kuken, och det kändes som en spermadusch som aldrig slutade. Detta var hennes dop, hennes slutliga initiering i orden. Nu var hon en av dem, spermatäckt och allt, och hon log.
Som tack för allt hon hade gjort, så envisades hon med att använda guldfallosen på abbedissan, som redan hade varit i minst ett dussin nunnefittor. Hur kunde hon säga nej till det? Hon var röd och svullen, men det var hon han vid, och dessutom, så hade hennes elev blivit en sådan duktig fittslickerska. Fallosen gled in enklare denna gången, för hon var redan rejält uttänjd av de många, hårda kukarna som hon hade haft i sig, och Jacqueline började pumpa, medan hon slickade på hennes stora, hårda klitta, först mjukt, sedan hårdare. Till slut, så nafsade hon tag och då kom abbedissan, inte lika hårt som tidigare, för hon hade redan haft många orgasmer, men litet rann i alla fall ur henne, och hennes starka lår darrade. Hennes hesa röst utbrast klimaxets glädje, tills hon bara låg i solen, som en fallen ängel, med ett stort leende på sitt ansikte. Jacqueline log, hon också, men av en helt annan orsak...
Hon drog ut fallosen ur abbedissan, och insåg att detta var hennes möjlighet. Utan vidare tanke, så drämde hon till abbedissan i huvudet med det tunga föremålet, som nästan gjorde henne medvetslös. I sin andra hand, så hade hon redan greppat sin dräkt, och hon lade benen på ryggen. Alla började skrika: ”ta henne!” och ”följ efter henne!” Abbedissan kunde inte springa, för hon var för omtöcknad, och de andra var kraftigt försvagade av sina orgasmer. Vissa fick t.o.m. kramper då de försökte springa efter henne, och var tvungna att avbryta sin jakt. Jacqueline hade medvetet låtit benen vila en stund, samma stund som hon använde guldfallosen på abbedissan, så att hon skulle kunna springa ordentligt. Den enda som nästan kom ikapp, det var Syster Fellatrix, men hon hade inte samma bestämdhet som Jacqueline – hon skulle göra vad som helst för att äntligen vara fri! Hon sprang och sprang, långt bort, flera kilometer, och det var inte förrän långt senare, som hon ens tog på sig nunnedräkten, och konstaterade att hon hade undflytt dem. Hon var fri till sist!
Och hur vet jag allt detta, undrar ni säkert? Jo, jag är polisen som hon berättade allting för, redan nästa dag, då hon hade skaffat sig litet mer vanliga kläder (troligtvis inte på hederligt sätt). Självklart, så trodde jag inte ett ord av det, och enda orsaken till att jag ens lyssnade till hela berättelsen, det var att det var en långtråkig kväll, då det inte fanns någonting att göra. Annars, så hade jag skickat bort henne och sagt: ”fröken, vi har faktiskt bättre saker för oss än att lyssna på dina galna historier.” Istället, så lyssnade jag igenom hela berättelsen, och tänkte, under mesta av tiden, att hon var åtminstonde en duktig historieberättare. När hon förklarade att hon inte ens visste var hon var, då berättade jag att hon var i Saint-Nazaire, cirka fem timmar från Montargis, via bil. Hon verkade överraskad över att hon skulle ha kört så långt.
När hon till slut avslutade historien, så frågade jag om det var allt, och hon sade ja. Jag började applådera långsamt, för att markera sarkasm. ”Bravo, det var inte dumt alls – du glömde bara att ha med ett rymdskepp också!” sade jag till henne. ”Jaså, du tror mig inte?” sade hon i retur. ”Varför tror du mig inte, herr...”, sade hon, och tittade på namnskylten på mitt skrivbord, men jag fyllde i tomrummet själv: ”Perrin. Kommissarie Mathieu Perrin. Varför i all världen skulle jag tro på en sådan löjlig historia?” Det var då som hon tog fram den gyllene fallosen som hon hade tagit med sig från klostret...och minsann, den var gjord av rent guld! Ingen vanlig person skulle kunna göra någonting sådant, eller ha råd med att beställa det. Jag bekräftade snabbt via dator att ingen dylik sak hade stulits från någon rik konstamlare heller, och de rapporterar alltid stulna föremål. Jag insåg att allt detta måste verkligen ha hänt.
Jag har sedan dess sökt efter platsen, överallt där jag kan tänka mig, men jag har aldrig hittat den. Det blev inte lättare av att Jacqueline aldrig såg klosterbyggnaden ordentligt utifrån; den första gången som hon var där, då svimmade hon, och den andra gången, då var hon ständigt omgiven av nakna människor, och till sist, så tänkte hon ju bara på att fly. Jag har frågat kyrkohistoriker om denna orden, men ingen tycks ha hört talas om den, även om vissa faktiskt gav intrycket av att dölja något för mig. Det finns absolut ingen chans att få genomsöka kloster utan stenhårda bevis först, och det enda jag hade var ett tvivelaktigt vittnesmål och en bisarr guldfallos. Guldfallosen hamnade till slut på en hylla över olösta fall, och har blivit ett populärt skämt bland de nya på våran poliskår.
Jag lyckades dock, genom en vän i poliskåren i Montargis, att få familjen att släppa sitt åtal, om hon gick med på att gå med i en stödgrupp för narkomaner. Ägaren till Audin gick med på det också; han var mest glad över att bilen var tillbaka, och i oskadat skick. Jacqueline har lyckats väl med sin stödgrupp, och jag har personligen sett till att besöka henne då och då. Hon har hållit sig borta från droger och brott, och skaffat både eget jobb och bostad. Hennes hälsa är god, och hennes vikt normal. Hon har låtit sitt vackra, blonda hår växa ut, och ler ofta nu. Den enda lasten i hennes liv, det verkar vara hennes sexberoende, vilket oroar mig litegrann; hon har redan legat med både den förste övervakaren som jag satte på hennes fall, och den andra – tydligen spelade det inget roll om det var en man eller kvinna. Åtminstonde, så är det ett beroende som är lagligt, och hälsosamt på många sätt. Och slutligen, så kan jag nämna att hon behöll nunnedräkten, som hon tydligen använder under vissa av sina vildare fester...
SLUT
NOTER OM LATINSKA FRASER
”Fellatrix” = ”kuksugerska”, jfr. ”fellatio”, som betyder ”avsugning”
”Cavum lucis” = ”ljusets hål” (uttrycket för vaginan i texten)
”Cavum tenebrarumque illuminationis” = ”mörkrets och upplysningens hål” (uttrycket för anuset i texten)
”Beata Orgiorum” = ”lycklig av orgier”, eller ”orgiernas lycka” (”Beata” i sig är ett vanligt nunnenamn, som ju hänvisar till en annan sorts lycka)
”Lupus” = ”varg” (lustsymbol)
”Caper” = ”bock” (lustsymbol)
”Ab ore in aures Dei, iterum in ore tuo” = ”Från munnen till Guds öron, (sedan) återigen i din mun” (Inskriptionen ovanför luckan i bikstolen)
”Pene paenitentia” = ”Genom penisen kommer boten” (inskriptionen under luckan i bikstolen)
”Mater Meretricum” = ”Horornas moder” (abbedissans titel, som en kontrast till den vanliga titeln i katolska kyrkan, som är ”högvärdiga moder”)
”De Amore Meretricum” = ”Om kärlek till horor” (döpt efter ett riktigt verk av Andreas Capellanus under 1100-talet, som hade en ganska negativ syn till kärlek, och ansåg den alltid tillfällig – jag valde mest titeln för att jag gillade namnet, och för att Capellanus, i sitt verk, har en sektion där han kommenterar hur enkelt det är att förföra nunnor, även om en sådan man anses var ett ”vidrigt djur.” Ordens bok är alltså en helt annan bok)
”Semper Libidinosa” = ”Ständigt kåt” (Jacquelines namn som syster i orden, nämns även ovan)
”Bacchus” = ”Dionysos” (det romerska namnet för den grekiske guden Dionysos, som även var känd som Bacchos i Grekland; han står för vin, teater, och viktigast av allt för berättelsen, orgiastisk sex – därför är det ett passande namn för en framstående präst i orden)
”Ave Maria” = ”Hej, Maria” (romerska kyrkans vanligaste bön, fast nu handlar det om en annan Maria; det är mycket omstritt om Maria Magdalena egentligen var en prostituerad, men de flesta kyrkofäderna ansåg i alla fall det, och det passar berättelsen)
”Impudica” = ”Okysk, oren” (den andra nunnan vid gudstjänsten)
”Gloria Phalli” = ”Ära till kuken” (baserad på en hymn som ofta följer ”Ave Maria” i katolsk liturgi, som kallas ”Gloria Patri” = ”ära till Fadern,” och som är sammankopplad, precis som ”Ave Maria”, med böner som man gör med rosenkrans – dessa är böneband som man har, i verkligheten, runt handleden eller i handen, och vars form symboliserar fem teologiska ”mysterier”, händelser i Jesu liv)
”Veni, Libidinose Spiritus” = ”Kom, kåta ande” (baserad på en mycket berömd hymn från 1100-talet, alltså runt Capellanus tid [se ovan om ”De Amore Metricum”], som heter ”Veni, Sancte Spiritus” = ”Kom, Heliga Ande”
Fler noveller av samma författare
Kommentarer
Jag delade inte upp denna berättelsen, för jag tyckte att delar skall kunna stå upp individuellt, och det var helt klart en enda löpande berättelse. Uppdelning hade känts arbiträrt. Jag hoppas på vidare kommentarer.
Den var väldigt bra, men vääldigt lång.. orkade inte läsa till emr än när hon försökte rymma. Dela upp den i mindre delar..
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Äntligen en berättelse skriven av en person med ordentlig klassisk bildning, och som dessutom använder den på ett kreativt sätt. En tjusig, vacker berättelse om hur erotiken och längtan förändrar människor på ett underbart sätt. Kärlek övervinner allt!