Dionysos nya lärjunge
Författare: eros_man_gr Datum: 2008-04-01 01:36:30
E-post: eros_man_gr@hotmail.com
Kategori: Heterosex och Gruppsex
Läst:
16 734 gånger
Betyg: 4.1 (9 röster) 2 medlemmar har denna novell som favorit
FÖRF.ANM.: Detta är en berättelse som blandar det erotiska med det övernaturliga. För er som störs av sådant, läs ej vidare. Jag har skrivit den från ett kvinnligt perspektiv, och jag välkomnar positiva kommentarer, såväl som konstruktiv kritik. Denna berättelse kräver ingen speciell kunskap om antiken, eftersom allt förklaras eftersom, men det är bra att veta att Dionysos är den grekiska guden för vin, teater, frihet, och orgier, och således, min favoritgud. Denna berättelse är också tillägnad honom, så länge leve Dionysos! Mycket nöje!
Dionysos nya lärjunge
Denna berättelsen skriver jag nu om något som hände mig för sex år sedan. Den kommer att synas otrolig, t.o.m. omöjlig, men likväl, så hände den. Tro mig, jag har gått igenom alla möjliga tolkningar av dessa händelser, dessa fantastiska upplevelser, och har bara funnit en möjlig förklaring: att det verkligen hände. Vid den tiden, så hade jag precis avslutat min doktorsavhandling i Antikens Historia. Det som var ett förödande hårt forskningsarbete för andra, var det normala för mig; jag var ett urverk av precision och disciplin, som bara levde för att ta in fakta och tolka dem. Dejtingscenen hade jag övergett sedan länge sedan, och även sex. Det var knappast någonting att förundra sig över, ty de få upplevelser jag hade haft med sex hade varit under de mest klumpiga tonåren, och jag hade aldrig känt någon glädje i det. Sex såg jag som en stor lögn, och onani enbart en last, som skulle leda till vidare drömmar om denna lögnaktiga värld. Nej, verkligheten passade mig verkligen bättre!
Vid den tiden i mitt liv, så hade jag aldrig ens upplevt en enda orgasm, men i den aspekten var jag inte ensam heller; även kvinnor som hade sin livspartner var ibland så olyckliga. Effekterna av mitt förhårdnande märkte sig bland alla som såg mig. Mitt hår var alltid av samma längd, och fastbundet i en knut. Mina underkläder var alltid konservativa och döljde mina behag väl. Jag bar antingen kostym eller klänning, men visade aldrig ens mina ben, och mina skortor såg alltid ut som jag hade lånat dem av en pojkvän. Inte för att det fanns någon sådan; de flesta runtomkring mig visste att jag inte dejtade alls, och de få som var modiga nog att trotsa min bistra blick för att göra avancemang, blev snabbt informerade om situationen. Det var som ett tal som jag hade memoriserat för att vara säker på att kunna få potentiella romantiker att fly snabbt, så att jag kunde återgå snarast till mitt arbete. Min forskning var den enda passionen i mitt liv, om man ens nu kan kalla den för det, ty jag kände aldrig samma glädje som de andra, som var visa nog att festa då och då, och ha roligt. Men allt detta skulle snart förändra sig, och på ett sätt som jag aldrig skulle ha trott möjligt, eller någon annan på fakulteten, för den delen.
Jag hade bestämt mig för att göra någonting som var helt nytt för mig; jag skulle ta en resa längs medelhavet, och besöka flera av de platser som jag bara hade läst om i böcker. I åratal, så hade man tjatat på mig att jag bara måste besöka dessa platser, men resor och semester verkade för mig mest vara ett slöseri med pengar. Men vid detta laget, då jag hade avslutat min doktorsavhandling, och dessutom hade löftet om en bra lärarposition under den kommande hösten, så beslöt jag mig för att äntligen ta en resa. Jag tvivlade på att min upplevelse skulle vara ens i närheten av mina kollegors. Jag skulle ha fel om det, precis som jag hade haft fel i min övertygelse att sex och kärlek var ett slöseri med tid och kraft. Och det var ändå bra att komma bort från mina kollegor, som jag hade förbittrat över åren. Jag hade vant mig, dock, vid det här laget, att alla kallade mig saker som ”flata” och ”feministfitta”, och jag brydde mig inte ens längre (och jag bör tillägga att dessa glåpord kom lika ofta från kvinnor, som oftast bara ville vara trevliga mot mig, men som jag avhyvlade ohövligt och energetiskt). Medan alla andra firade sin avslutade avhandling med fester som jag inte var inbjuden till (de hade lärt sig sin läxa), så skulle jag fira min med att åka bort från dem. Och nog kunde min likbleka hy behöva litet sol, faktiskt...
Min resa, eller mina resor, snarare, skulle ta mig från Spanien österut, till södra Frankrike, sedan Italien, och slutligen Grekland. Min invanda bitterhet gjorde det omöjligt att verkligen släppa till och ha roligt, men åtminstonde kände jag viss glädje av den varma solen och den goda maten, som följde mig vart jag än åkte. I Nice, så påvisade jag första tecknet att jag hade blivit litet mindre avvisande; en hotellanställd rekommenderade en nudiststrand för mig, och istället för att straffa hans fräckhet, så log jag bara lätt, och tackade nej. Det var inte förrän senare som det slog mig att jag normalt skulle ha gett honom en föreläsning. Fast ånger var slöseri med tid, och nu var jag på semester. Jag insöp både den lokala atmosfären och de goda vinerna i Frankrike och Italien, men aldrig till den grad att jag skulle bli onykter, ty jag ville inte tappa min självkontroll. Själva idén om mig själv som ett berusat, lustfyllt djur var som en mardröm för mig. Fast jag hade haft rätt hittills om de antika platser jag besökte; ruinerna av forna civilisationer gjorde sig bättre i böcker, tyckte jag, för då byggde jag mig snarare idén om vad de hade varit, när de en gång hade varit majestätiska och imponerande. Till slut, så skulle jag komma till Grekland, den västerländska civilisationens vagga, och jag såg inte ens fram emot det vid det här laget, för jag antog att upplevelsen skulle vara samma besvikelse. Återigen, så tog jag fel.
När jag väl kom till Aten, så började jag få vissa känningar. När jag var vid Dionysosteatern, där teaterkonsten hade fötts, så började jag ana att någon eller något följde efter mig. Då och då, så kunde jag ana, alltid i sidan av min blick, någonting som verkade vara en man, vars blick genomborrade mig. Likväl, så såg jag ingenting varje gång jag vände mig om. Det var inte likt mina sinnen att spela mig spratt, och jag började tänka att det måste vara solsting, eller någonting dylikt. Jag vilade mig på hotellet, men icke desto mindre, så förblev främlingen i mina drömmar, alltid suddig, och drömmen slutade när han lade sin hand på min kropp. Jag vaknade tvärt, svettig och fuktig mellan benen. Först, så trodde jag det var svett, det också, för jag hade inte känt mig upphetsad sedan jag var en naiv tonårsflicka. Men sanningen gick inte att förneka; mina intima delar var inte bara fuktiga, utan även svullna, och pirrade av upphetsning. Samma dröm återkom natten efter, och jag fann det svårare och svårare att inte ge in till frestelsen, och röra mig själv. Inte för att jag hade avlagt ett kyskhetslöfte, men det var i alla fall så gott som. Jag var redo att bege mig åt nordväst, till Delfi, den brömda orakelplatsen, och det var där som mitt liv skulle förändras för alltid.
I mångt och mycket, så liknade Delfi Aten; det var en stad som hade många antika ruiner, och samtidigt fungerade som en modern stad. Arkitekturen var visserligen imponerande, speciellt i Apollontemplet, men jag blev inte av med känslan att främlingen fortfarande var med mig. Det var inte bara i mina drömmar som han närvarade; t.o.m. i kaféerna, när jag pustade ut och tog mig en svalkande ”frappé”, så kände jag hans blick, och rodnade litet, speciellt då jag kände det börja pirra mellan mina ben igen. ”Detta är ju löjligt,” tänkte jag, ”jag är inte en liten flicka!” Men Ingenting som jag sade till mig själv kunde förhindra mig från att känna mig mer och mer upphetsad. Under den andra dagen i Delfi, så fick jag till slut möta den flyktige främlingen. Det var den största överraskningen av alla...
Jag var i utkanterna av Delfi, ganska nära det välkända berget Parnassos, och tog en liten rast i en lund, från min promenad till fots. Alla ruiner verkade så öde, och i just denna lund, så hade det tydligen funnits ytterligare en teater, fast nu var det mest en ödesslätt. Då jag satt ned och drack litet vatten, så såg jag plötsligt främlingen framför mig. Eller gjorde jag det? Jag kunde ha svurit på att jag såg honom framför mig denna gången, kanske trettio meter bort, stor och imponerande. Men så försvann han. Bara några minuter senare, så såg jag honom igen, närmare denna gången, bara för att försvinna igen. Jag rörde mig vid ögonen och torkade bort svetten från ögonlocken, som om åsynen av honom var en bit smuts som jag kunde torka bort. Men till slut stod han precis framför mig, nästan två meter lång, med solbränd hy, stora muskler, och inte en tråd på kroppen. Men hans nakenhet var inte det mest överraskande; jag anade mig se, då och då, bockben, istället för mänskliga ben, och ett par horn i pannan. Men oftast, så såg jag bara en mänsklig kropp, och en enorm fallos som fick mig att rodna. Jag var för chockerad för att ens röra mig, eller var det kanske hans hypnotiska charm? I vilket fall, så satt jag kvar, och kunde inte ta ögonen från honom, då han till slut talade till mig: ”Du har äntligen kommit till mig, min utvalda menad.”
Han kunde mitt språk! Jag som hade pratat engelska med alla under min resa. Men så slog mig innebörden av vad han hade sagt; han kallade mig sin menad. Menaderna var ju kvinnor som under antiken följde guden Dionysos, och försatte sig i extas, samt utövade orgier till gudens ära. Vad menade främlingen med detta? Plötsligt så insåg jag vad han menade, och främlingen nickade precis när tanken slog mig, som om han kunde läsa mina tankar; främlingen trodde att han var Dionysos själv! Nu backade jag undan; var det någonting jag avskydde, så var det religiösa knäppgökar. Jag förväntade mig halvt om halvt att denne excentriske främling skulle försöka sälja mig Vakttornet, när hans genomträngande blick återigen paralyserade mig. Han närmade sig mig, och lade sin hand på mig, och jag blev alldeles varm inombords, trots att kvällens svalka hade inträtt. ”Detta är omöjligt,” tänkte jag när han sträckte sig in för att kyssa mig, och när vi omslingrades i kyssen, så hörde jag i mitt huvud: ”likväl är det så.”
Branden som spred sig genom min kropp var omöjlig att beskriva i ord. Hans händer smekte min kropp, och hans kyss var som ett vin, först litet beskt, men sedan sötare och berusande. När vi till slut särade på läpparna, så berättade han för mig att jag hade nu deltagit av hans blod, hans ”ichor”, som spred sig genom mig. Om jag inte hade känt effekten av det, som rusade igenom mig, och beblandade sig med mitt eget blod, så hade jag för alltid behållit synen av främlingen som en knäppgök. Men nu såg jag klarare och klarare; det var själve Dionysos i egen hög person! Han var inte en myt; han var ren och skär verklighet, och jag började känna nya känslor. Nu förstod jag för första gången i mitt liv uttrycket ”varmblodig”, ty jag hade alltid tagit det som en synonym för ”svag” eller ”naivt känslomässig.” Alla frågar om hur försvann snart ur mitt huvud, och allt som återstod var min kropps längtan och lustar – jag ville inget hellre nu än att befria mig från mina obekväma kläder, och näcka som min gudomlige främling.
Jag böjde mig, både för gudens önskan, och för hans kropp som närmade sig min, när jag snabbt hade låtit mina byxor åka av. Straxt, så låg jag på rygg, i en del av lunden som mirakulöst verkade grönska, och det snabbt. Hans stora, manliga hand fördes in under mina trosor, och jag kände stötar gå igenom mig. Vem skulle ha trott att en reaktion som hade en alldeles alldaglig och vetenskaplig förklaring skulle vara lika otrolig för mig, som upptäckten av att en gud från Antiken var livs levande, och tänkte älska med mig? Icke desto mindre, så var det precis så som jag upplevde det. Det enda jag kunde tänka var: ”om jag bara hade vetat...”, i djup ånger att jag hade varit så instängd under mina uppväxtår. Det var inte bara gudens beröring, utan jag smekte instinktivt mina bröst, för första gången i mitt liv med avsikt att stimulera mig sexuellt, och mitt blod rusade med svaret till mitt huvud: ”ja! Ja! Mer!” Hans ”ichor”, hans gudablod, hade sannerligen blandats med mitt, ty jag var helt förändrad inombords. Jag betedde mig skamlöst, och gav in för mina drifter utan tvivel. Inte en enda gång tänkte jag ens på möjligheten att någon kunde passera oss, och se oss. Detta var ju trots allt en offentlig plats. Jag kunde ha svurit på att jag såg fullvuxna blommor vid min sida, när jag kände mitt livs första orgasm rusa igenom mig. Jag krökte ryggen och skrek rakt ut då mitt pulserande kön dränkte hans långa, smekande fingrar och blötte ned mina bomullstrosor. Återigen, om jag bara hade vetat...
Det tog flera minuter tills jag fick tillbaka sansen, eller åtminstonde till den grad det var möjligt. Hans starka händer hade inte bara tagit av mig mina underkläder – de hade slitit dem itu, och kastat dem vid sidan av oss. Ytterligare en för mig okänd instinkt framträdde då jag greppade hans ådriga, erigerade lem. Faktum är att min hand arbetade till min ovetskap, helt automatiskt, och jag blev först medveten om det efter att jag tittade ned, då jag redan hade smårunkat den ett litet tag. Det mest framträdande av allt var hans svullna, lila ollon, och då jag såg på det, så visste min fitta instinktivt att en ännu större glädje var framför den. Den hade upplevt, för många år sedan, en handfull älskare, som alla var otillfredsställande. Men hela jag visste att denna gången skulle bli annorlunda, även om den redan hade varit det. Snart, så var han ovanpå mig, och jag fann mig säga mina första ord tillbaka till guden: ”älska med mig.” Detta var sannerligen älskog, även om jag även har upptäckt glädjen med korta knull sedan dess; detta var upphöjt på en speciell nivå, som ingen dödlig kunde riktigt mäta sig med.
Jag gnydde högt då Dionysos legendariska lem fördes in i mig, centimeter efter centimeter. Åren av ensamhet hade lämnat sitt märke, för jag var trång som en oskuld, men jag anpassade mig långsamt. Och det var sannerligen ingen våldtäkt, utan han tog sin tid för att jag skulle kunna ta emot honom, och det var ett smärre under att jag kunde det, till slut. Tydligen, så var mitt sköte skräddarsytt för just honom, eller så verkade det i alla fall. Han hade inte bara trängt in i min fitta, utan i hela min kropp, till och med hela mitt väsen. I mitt växande, extatiska tillstånd, så såg och kände jag rankor av murgröna som omgav hans gestalt, speciellt hans håriga bringa, som mina händer smekte sig igenom då jag mottog hans stötar. Jag fick en glimt av Parnassos krön, då de fantastiska stötarna frambragte min andra orgasm. Min röst började bli hes av allt skrikande, som dämpades då han kysste mig igen, djupt och passionerat, medan hela mitt nederliv upplevde spasmer som var ännu större än tidigare, och som greppade hans kuk med våldsam kraft. Mina safter rann över marken, och jag ville tro att jag själv bidrog till den mirakulöst växande grönskan. Hans stötar hade slutat, och han lät mig pusta ut litegrann, innan vi skulle fortsätta. Vad vi än skulle göra, så var jag redo för det.
Fortfarande med sin kuk begraven djupt inne i mig, så rullade vi runt, och nu var jag på topp. Jag förstod instinktivt hans önskan, och började röra mig upp och ned över hans stenhårda kön. Att det ens var möjligt att vara så här känslig! Jag befann mig aldrig långt ifrån orgasmens rand, och jag har aldrig var det sen dess. Min egen klitta stod rakt ut, hårdare och mer illröd än någonsin, och min hand sträckte sig efter den, lika automatiskt som den hade greppat gudens stake tidigare. Min andra hand smekte mina bröst, fria från sitt fängelse, ett i taget. ”Åhhhhhh” var det enda jag kunde säga, brinnande av lust, och jag stornjöt av känslan av att flera erogena zoner stimulerades samtidigt. Vid det här laget, så var halva lunden täckt i grönska, ett fenomen som jag knappast kunde förklara. Men varför måste det förklaras? Min nya natur, som livsnjutare, ersatte den torra, vetenskapligt orienterade nuckan. Om bara mina kollegor kunde ha sett mig då...
Ytterligare överraskningar var på väg. Precis när jag befann mig på orgasmens rand, och red som en galen ryttarinna på min hingst, så kände jag något trycka mot mitt ännu oskyldiga anus. Jag såg mig runt, och såg någonting som såg ut som en svans, som sträckte sig runt och böjde sig uppåt, mot mitt anushål. Jag hade redan fyllt min kvota med tankar som löd: ”omöjligt”, och protesterade inte när hans bakre bihang trängde in i min egen bak. Svansen var nästan som en mjukare version av hans lem, och täckt med päls, som faktiskt var otroligt skön inne i mitt ömma, bakre hål. Min sista tankte, innan jag upplevde min tredje klimax, var att så här måste det vara att vara porrdrottning. Det kändes som jag lyftes från marken, och svävade i luften, då jag exploderade. Men det var inte bara jag, utan jag kände gudens bultande lem börja pumpa hans varma, kladdiga säd inuti mig, och den rusningen var som när jag först kände hans blod beblanda sig med mitt. Hans stora pungkulor daskade mot mitt underrede då han stötte våldsamt och hårt in i mig, och jag kände mig samtidigt som om jag skulle gå under, och mer levande än någonsin. Båda våra orgasmer fortsatte, och det tog flera minuter innan vi började lugna oss, och flöt ned mot marken, mot lunden som nu var i full grönska.
Mitt huvud surrade, och mitt orgasmiska transtillstånd verkade inte gå över, bara flyta in i mer kapabla tillstånd, så att jag ständigt kände närvaron av lust och aptit i min kropp. Jag var inte ens medvetet om att mitt hårspänne, tillsammans med mina kläder, hade försvunnit. När jag ställde mig mot den nu leende gudomen, så kändes allt detta som en bisarr Adam och Eva-historia. Lunden hade inte bara grönskat till, nu såg jag även träd och buskar, och hörde röster runtomkring mig. Snart, så såg jag till vilka rösterna tillhörde: seliner, satyrer, bockväsen...mitt framför mina egna ögon! De såg ut som kortare versioner av guden själv, som de bockmänniskor de var, och det var främst på grund av att deras ben enbart var djuriska. Dionysos, i kontrast, såg ut som en ståtlig, perfekt formad människa, och det var mest hans svans som var klart djurisk, bortsett från hans sätt. Resten var jag inte riktigt säker om, för jag kunde aldrig se honom helt tydligt. Jag hörde nu fnissande. Nakna kvinnor sprang genom lunden, och fångades av ivriga seliner och satyrer, som väl visste att de skulle hinna ikapp, och kvinnorna såg lika ängsliga ut att älska som jag hade blivit, då guden hade berört mig. Allting var i blomning: växter, djur, och människor. Över stönen och flämtandena som inträdde då en orgie påbörjade framför mina ögon, så kände jag dofterna av hyacint, jasmin, och andra, mer exotiska växter och blommor, vars namn jag inte kan.
Dionysos omfamnade mig, och sade: ”jag har valt ut just dig, Angelica, för du skall bli min egen budbärare, och det skall bli mitt evangelium du predikar för världen – goda nyheter om befrielse, inte slavdom eller självförnekelse.” Oavsett hur otroligt det lät, så var jag ännu trollbunden av hans makt, och kunde inte förmå mig att säga nej. Men även om jag hade kunnat, så kunde jag knappast ha vägrat, efter dessa underbara upplevelser. Det verkade ödesbundet; t.o.m. mitt namn betydde ”budbärerska”, vilket jag hade lärt mig för länge sedan, men jag trodde att det var utan vikt. Som så många gånger redan, så hade jag haft fel. Dionysos förklarade helgden med denna platsen, hur berget Parnassos var det berömda berget Nysa, som inga forskare hade kunnat placera, men som var hans kända födelseplats. Även Delfi fick sitt namn från det grekiska namnet för ”sköte”, och detta var Greklands sköte – en helig plats som jag skulle ta hand om. Istället för att tacka med endast ord, så knäböjde jag inför honom, och tog hans nyerigerade lem i min mun, vilket var första gången jag hade gjort den tjänsten för en man. Jag sög med ren aptit, stort, omåttligt, som om morgondagen inte existerade. På något sätt, så kändes det som om jag själv var kopplad till alla kvinnorna i lunden, och tvärtom. Resultatet blev något som jag bara kan beskriva som ”kollektiv njutning.”
Jag var redo att ta hans sats i munnen, men han hade en annan idé för mig. Någon knackade mig på axeln, och jag trodde först det var en satyr, men det var Dionysos själv. Jag vände huvudet tillbaka, men han var fortfarande framför mig. Jag vände mig flera gånger innan jag insåg att på något sätt hade han gjort en kopia av sig själv, och tänkte använda honom. Mäktig är sannerligen Dionysos! Leende, så greppade han, båda av honom, rättare sagt, tag i mitt underrede, och lyfte upp mig, så att de kunde knulla mig fram och bak samtidigt. Om jag inte hade varit ganska så uttänjd redan, så hade jag nog inte klarat av det. Det var ett styrkeprov, minsann, men när jag väl kunde känna båda hans stakar glida in i mig, då försattes jag i ett halvorgasmiskt, translikt tillstånd som varade länge, jag vet inte hur länge, ty jag tappade all koll på tid och rum. Men det måste ha varit timmar senare som jag slutligen kände den finala orgasmen, den som skakade mig som en jordbävning. Det kändes som om hela lunden också skakade, och jag hörde andra kvinnor skrika sina orgasmer, precis som jag hade hört det tidigare. Och slutligen, så tömde hans mäktiga lemmar sig i mig, och fyllde mig med gudomlig säd, och då svartnade allt för ögonen...
När jag vaknade, så var det solens strålar som smekte min kropp. Dionysos var borta; alla var borta. Och lunden hade åter blivit öde, utom den lilla del som täcktes av min kropp, som hade litet gräs under sig. Det kunde väl inte ha varit en dröm? Eller kunde det det? Men då jag kände på kroppen efter mina kläder, så fann jag att mina trosor och min behå var borta (fast resten var kvar), och runtomkring mig, så fanns det en lång bit murgröna, virad som en boaorm. Gudens symbol! Då jag kände på det, så hörde jag hans röst i mitt huvud: ”Glöm inte, min menad.” Det var slutet på våran kommunikation. Det hade hänt, på riktigt. Men även om min upplevelse kunde förklaras på annat sätt, så skulle jag inte kunna återgå till mitt förra liv efter detta.
Jag var tvungen att tacka nej till jobberbjudandet; istället så flyttade jag ned till Grekland, och investerade mina pengar till att köpa lunden, som en bit mark. Jag har odlat i sex år nu, så grönskan är imponerande, men viktigast av allt är att jag har etablerat här en s.k. ”thiasos”, en grupp som vördar Dionysos som jag. Vi njuter av vin, teater, och förstås, glödheta, sexiga orgier. Jag bjöd t.o.m. in några av mina forna kollegor efter ett par år här, men det var mest för att visa hur jag hade förändrat mig, vilket chockade dem, och hur jag nu kunde driva med deras relativa konservatism. Vissa drev med mig, och hur jag hade förändrat mig...men det gör mig inget. Jag är ju trots allt Dionysos menad, och hans egen budbärarerska...
Fler noveller av samma författare
Kommentarer
Tack för de kommentarer jag hittills har fått. I denna berättelse, så försökte jag blanda två av mina favoritteman: kvinnor som vaknar upp ur sexuell dvala, och Grekland. Jag hoppas på fler kommentarer också!
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Bra!!