Oväntat besök Del 1
Författare: minpitt Datum: 2005-08-14 20:23:19
Kategori: Första gången
Läst:
41 195 gånger
Betyg: 3.1 (133 röster) 2 medlemmar har denna novell som favorit
Nu var det ett tag sedan jag var här och postade inlägg, men testar nu med en lite annorlunda variant. Den här storyn är definitivt 100% fantasi, men det förstår nog alla som börjar läsa en bit. Förhoppningsvis är den väl läsvärd ändå... Både ris och ros uppskattas bland kommentarerna!
Oväntat besök Del 1 av 3.
Jonatan sitter på en stock som flutit i land på sandstranden och känner sig inte alls så glad som han borde vara, när solen skiner, temperaturen är en bit över 25 grader och det är dessutom varmt i vattnet.
Han är rejält sur på sina föräldrar, för det är middsommarveckan, och bara några dagar tidigare hade det tänt till mellan honom och en tjej i klassen, Mia. Dom hade alltså nyss gått ut nian, och så smått funnit varandra på avslutningsfesten, men det tog några dagar till, innan Jonatan, eller Jonte som han oftast kallades, hade tagit mod till sig och ringt henne.
Under några fantastiska dagar hade dom kelat, gosat och hånglat så smått, och han hade till och med få känna på hennes bröst.
Krisen kom då helgen före midsommar, när båda deras föräldrar började semestern. Jonte hade fått ett erbjudande av hennes föräldrar, att följa med dom på husvagscamping, men Jontes föräldrar tvekade.
Jonte var ju ensamt barn, och det här med att han nu hade en flickvän hade kommit lite överraskande och chockerande för hans föräldrar... Det här var ju helt nytt även för dom... Kunde man verkligen släppa iväg en 16-åring på det viset?
Lite annorlunda var det för Mias föräldrar. Mia var sladdbarn, så hennes storasyskon hade redan flyttat hemifrån, men hennes föräldrar tyckte mest att det verkade gulligt att även Mia nu hade sällskap.
Hur som helst... Jontes föräldrar vågade inte släppa iväg honom, utan det blev som det var sagt tidigare: Han följde dom till sommarstugan. Innan det här med Mia hade han inte haft något emot det, för det var ju ett perfekt slapparställe, på en liten ö som hans pappa faktiskt ägde, eftersom den gått i arv från hans farfars far, som var storbonde och hade gott om pengar.
Det fanns bara tre stugor till på ön, och det var alla släktingar som ägde dom, men det var bara äldre personer, så dom var sällan där numera. Således hade han en sandstrand, ca en halv kilometer lång, varm vatten och bara fritid, men en viktig detalj fattades förståss... Mia.
Han spanade slött ut över havet. Några båtar skymtade längre ut mot horisonten, men ingen i närheten. Ön var ju i och för sig privat, men dom brukade ändå inte protestera om någon kom dit för att bada, och det var just det han hoppades på, för att få någon att snacka med. Han tittade ner i sanden som han silade mellan tårna, och kastade en hastig blick ut mot havet igen. Inte just mycket mer än krusningar på vattnet och värmen verkade bli tryckande.
Tankarna på Mia utvecklade sig till en fantasi... Han kände Mias händer på axlarna, och hon hukade sig bakom honom och hennes händer smeka hans bröstkorg, och fortsätta neråt mot gylfen. Jonte öppnade gylfen och släppte ut den svällande kuken. Han blundade och började runka, och fantiserade om att det var Mia som gjorde det. Inte för att han hade blivit störd på något sätt, men ändå öppnade han ögonen för ett ögonblick... Med pinsam förtvivlan började han försöka knöla in staken i de avklippta jeansen igen. Inte värdens lättaste med en stenhård stake, och pungskinnet fastnade i blixtlåset så han höll på att svimma av smärtan, men han kved bara tyst för sig själv.
Utan att komma sig för att resa sig, eller att säga något, så stirrar han rakt in i ögonen på en tjej som stod på stranden, bara tio meter framför honom. Han hade inte en aning om vem hon var eller var hon kom ifrån, för inte en båt syntes till i närheten.
Försiktigt började han:
- Hej...
Hon svarade inte.
Han reser sig sakta och säger:
- Hej, jag heter Jonte. Har du kommit hit för att bada, så är det helt okay.
Tjejen är fortfarande tyst, men ser lite rädd ut, och när han sakta tar några steg mot henne så börjar hon springa längs stranden.
Han misstänkte att han skrämt henne med sitt runkande, men han tänkte faktiskt förklara att han saknade sin flickvän:
- Men vänta! Vi kan väl snacka! hojtar han och börjar springa efter, men när hon upptäcker det så ökar hon bara farten, så han stannar igen.
Tillbaka på stocken så börjar han fundera vad det kunde vara för mystisk tjej som bara dök upp så där. Hon hade konstiga kläder... Ungefär som om hon kanske var någon popstjärna som hade scenkläderna på sig... Glansiga, silvriga kläder, som inte liknade något han sett tidigare.
Han antog att hon måste ha kommit från någon båt som lagt till på andra sidan av ön, så hon sprang säkert tillbaka dit.
Efter en stund lessnade han på att bara sitta och filosofera så han gick upp till båthset, en bit från stranden... Ja båthus och båthus... Det var mer som en rejäl gäststuga, med en skrubb på ena gaveln, där dom förvarade lite båtgrejor, fast skrubben var alltså det som var byggt först, så därför har bygget alltid kallats för båthuset.
Han hittade en veckotidning från förra sommaren, som han började slötitta i, och kikade då och då ut över havet, kanske i förhoppning att få se den där tjejen igen. Han tänkte stup i ett på Mia, så det enda han ville var att träffa någon att snacka med, att få lite sällskap, om tjejen nu skulle komma tillbaka.
En halvtimma senare ser han hur hon dyker upp igen, gående från andra hållet, mot det hon försvann, så han antog att hon hade gått runt hela ön. Ingen stor baravad i sig, för det var inte mer än ungefär två kilometer. Jonte går ut, och tänker försöka få kontakt igen, men när han kommer ur skogsgläntan och ser hela stranden så syns inte ett spår av henne.
Helt förbryllad går han ner mot vattnet. Det är ju aldrig mycket folk på ön, så hennes fotavtryck gick lätt att urskilja. Han följde spåren där hon kommit tillbaka efter promenaden, och han såg även spåren efter henne där hon hade sprungit iväg. men de spåren möttes aldrig. Det var en lucka på ungefär tre meter.
Har hon hoppat, och sedan fortsatt ett varv till runt ön i samma fotspår? tänkte han, men det stämde inte heller, för det borde synas en nerslagsplats där hon landat, och stranden var ju även så lång att han borde sett hennes rygg längre bort.
Jonte grubblade hela kvällen på det han sett, men sa inget. Hans pappa började ha lite dåligt samvete, för han såg ju att Jonte verkade nerstämd, och han var säker på att det berodde på det här med Mia, men det var ju för sent att ångra sig. Hon hade ju redan rest med sina föräldrar.
Nästa morgon gick Jonte till stranden så snart han ätit frukost, i hopp om att se den mystiska tjejen igen, för hon förbryllade honom definitivt. Han lade sig på mage, på en filt, strax intill platsen där han först såg henne. Vågornas sus och den ljumma vinden verkade emellertid sövande, så han slumrade till en stund, men vaknar när han upplever att någon skuggar solen för honom. Han tittar upp och ser en siluett, eftersom solen är bakom personen, men han känner ändå igen tjejen från igår.
- Hej... Så du är tillbaka... Jag undrade var du tog vägen igår... Du bara försvann... Men det är helt okay att du är här... Har du tänkt bada?
- Jag får egentligen inte prata med dig, men jag ska inte bada, och jag är bara här för att rekognocera. Glöm att du sett mig.
- Så konstigt du pratar... Du är inte här ifrån trakten va?
- Jo jag bor här, men det kan du också glömma.
- Nä... Min pappa äger den här ön... Och jag vet vem som har varenda stuga här. Du skojar va?
Flickan backade två steg och var plötsligt försvunnen. Föskräckt ställde han sig upp:
- Hallå! Var tog du vägen? Det där med att pappa äger ön... Det gör inget, vem som helst får vara här! säger han högt, men inser att han pratat för havets vågor, för íngen annan finns där.
Han granskar åter hennes fotspår och blir ännu mer förbryllad... Dom bara tar slut.
Jonte blir kvar på filten i förhoppning om att hon ska dyka upp igen. Egentligen verkade allt rätt kusligt, men hon gjorde honom ändå nyfiken, så han blev kvar ända till hans mamma hämtade honom och undrade om han inte ville ha någon mat.
Hela situationen verkade så underlig, så han valde att inte säga något, för att inte väcka föräldrarnas nyfikenhet, för då kanske dom skulle följa efter honom för att få se henne.
Jonte åt middagen, och gick tillbaka till stranden, men inget mer hände den dagen, så när det svalnade av på kvällen så gick han sakta tillbaka till stugan.
Åter en ny dag... Ännu varmare än tidigare, så han har bara shortsen på sig när han går till stranden. Han börjar med att studera fotspåren i sanden igen, och ser att spåren från igår är på precis samma ställe som de gamla, men hon har inte försökt gå i samma fotspår, utan det verkar som om det är något speciellt med just den platsen, eftersom hon dyker upp och försvinner på samma ställe.
Jonte sitter på filten och gäspar, och hade tänkt lägga sig ner, när hon plötsligt står där igen. Han anar till och med ett litet leende, men han vågade inte resa sig, eftersom det verkade så lätt att skrämma iväg henne.
- Hej, välkommen tillbaka... Jag heter Jonatan...
Flickan iaktar honom tyst en stund, men presenterar sig inte utan frågar:
- Varför har du inga kub?
- Va sa du? Inga kub?
- Ja.
- Jag vet inte vad du pratar om.. Vad är det?
- Kub betyder ju Klonutfodringsbehållare.. Sådana här... säger hon och drar handen över sitt ena bröst, och får på sätt sin klädsel att öppna sig och hon blottar sitt ena bröst.
- Åhh, du menar bröst... Eller vad du nu sa... Men jag är ju kille, så jag har inga... Men dina är vackra!
- Konstigt... Ska du aldrig föda upp någon klon?
- Jag fattar inte riktigt vad du pratar om... Jag vet vad kloning är, men har det något att göra med hur människor förökar sig?
- Men så klart det har... Jag fattar inte vad du pratar om heller... Kille, vad är det?
- En sån som jag! Har du aldrig sett en kille förr?!! Vilken planet kommer du från?
Tjejen blev tyst och allvarlig en stund, och Jonte blev rädd att hon skulle försvinna igen, så han skyndade sig att att säga:
- Förlåt, jag ville inte vara otrevlig, jag tycker bara att du verkar så.., ovanlig... Du pratar om sånt som jag inte fattar, och du verkar inte fatta allt jag pratar om.
- Så du förstår inte... Att jag kommer från en annan tid... Brukar ni aldrig färdas i tiden?
Nu var det Jontes tur att bli tyst en stund.
- När jag ser och hör dig är det så mycket jag inte fattar, så jag förstår att det verkligen är så... Vilket år var det när du reste hit?
- 874.
- Men... Så du har rest framåt i tiden... Jag trodde absolut att du rest bakåt... Du verkar så.., modern...
- Jo men det har jag ju också. Vilket år har ni här nu?
- 2005.
- Konstigt... Då måste alltså tideräkningen ha startat om... Aha.., Det kanske ligger något i den där historien som vår stadspesident berättat, om något som den kallade atomkrig, någonting ruskigt hemskt där de flesta människor dödade varandra. Vi var några tusen här omkring som överlevde för att vi var gömda under jorden i flera år.
- Är det sant... Atomkrig... Ja, det skulle ju inte förvåna mig... Undrar hur långt det är dit?
- Enkelt! Jag har rest 1024 år bakåt i tiden... Det är ju en jämn multipel av två, så det var enklast så. Om vi har år 874 så har jag ju passerat år noll med 150 år.
- Otroligt... så fruktansvärt... Jordens undergång... Tur att det är så långt dit så jag slipper vara med om det.
- Men du är ju så ung, så visst kommer du att vara med. Hur gammal är du?
- 16... Hur gammal är du själv?
- 19, så jag ska bli klonad till hösten, när jag blir 20.
- Men varför snackar du bara om kloning? Gör ni inte barn på vanligt sätt?
- Vad då "vanligt" visst är det väl som vanligt, att man åker till kloningsinstitiutet?
- Fy så hemskt... Så ni har aldrig sex med varandra?
- Sex??? Ett icke primtal, jämnt delbart med två eller tre...
- Nä.. Vad säger man då... Sexuellt umgänge. Att älska, pippa, knulla, jöka...
- Ingen aning vad du pratar om. Handlar det fortfarande om kloning?
- Nä inte kloning, det gamla vanliga sättet att få barn, när en man och en kvinna älskar.
- Man??? Kvinna??? Nu får du allt börja förklara. I min tid är det bara vi människor som klonar oss.
- Nu blir jag riktigt rädd för framtiden... Du ser ju skillnaden på dig och mig, och skulle vi klä av oss så skulle du se ännu mera skillnad. Jag är man och du är kvinna.
- Som två sorters människor då? Men ändå? Hur kan man få barn utan att klona sig? Och vad sa du..? Älska?, vad är det?
Det blev en mycket lång och fachinerande diskussion som skrämde Jonte. Han satt och undervisade en tjej som var flera år äldrer än han själv om hur man gör barn, men dom hann avhandla annat också... Ett kärnvapenkrig om 150 år, och därefter är större delen av alla människor utdöda, så när som på en grupp tjejer och kvinnor, som klonar sig... Vilken fruktansvärd vision...
När dom började få någorlunda koll på vad den andra pratade om sa Jonte plötsligt:
- Jag kom just på föresten... Jag vet ju inte vad du heter!
- 8541014-54687.
- Nä inte ditt telefonnumer, ditt namn.
- Men jag heter så. Vad är det för konstigt med det? Och nu pratar du konstigt igen... Telefon?
- Strunt i telefonen, men du menar att du bara heter en massa siffor?
- Jo, det är mitt födelsenummer, så det är det som alla använder när dom pratar med mig också.
- Fy så trist... Jag har ju också ett sånt nummer, men jag heter Jonatan, och kallas för Jonte... Det är lite kortare.
- Konstigt... Förstår inte vad det ska vara bra för... Är det för att du är en sådan där "man" som du har ett sådant namn?
- Nä alla har det. Både män och kvinnor... Jag tycker du borde ha ett också. Du är så söt så jag tycker du borde heta... Pernilla... Det tycker jag är vackert.
- Pernilla?.. Tja, varför inte, men vad menar du med att jag är söt?
- Oj så svårt det är att förklara... Ni verkar ju sakna det mesta som gör livet värt att leva... Tänk så här: För att människorna skulle kunna överleva redan för miljoner år sedan, så har dom fått något som kallas sexdrift. När en tjej och kille... Alltså som en man och en kvinna, dom båda tycker att den andra är vacker, så kan det hända att dom börja tycka så mycket om varandra att dom sedan vill ha sex och skaffa barn, och en sak som en kille då kan göra för att få en tjej intresserad är att berätta för henne hur söt hon är... Alltså vacker, attraktiv, och att han gärna vill ha sex med henne.
- Så det är det du vill med mig? sa hon förskräckt.
- Nä, inte så, så här nu och på en gång. Om en kille vill vara trevig så kan han säga att en tjej är söt, bara för att göra henne glad, och kanske bli intresserad av honom.
- Det verkar krångligt att leva i din tid, men jag är nyfiken på hur du ser ut utan kläder. Kan du inte visa mig?
- Ehh... Det vet jag inte om jag vågar... Nu på en gång, när vi knappt känner varandra... Skulle du våga klä av dig framför mig?
- Ja, varför inte? Vi går ju nakna för det mesta när det är varmt väder, och ingen tycker att det är det minsta konstigt.
- Nä så klart... Ni är bara tjejer... Det blir nog lite annorlunda...
- Jag vet. Vi badar, så har du en anledning att klä av dig... för badar gör ni väl även i din tid? sa hon och gjorde en svepande rörelse över sin heltäckande dress, och plötsligt var den helt öppen framtill.
- Okay... Jag ska inte göra dig något... Jag lovar, men törs du klä av dig så törs väl även jag. flämtade Jonte när han såg hennes bröst, och hennes yppiga figur. Hon var verkligen läcker.
- Vilken konstig grej... Du kan ju inte få någon klon... konstaterade hon förvånat.
- Nä så klart, jag är ju kille, men jag kan ju göra så att en tjej får en bebis i magen, som då blir antingen en pojke eller flicka... Oj, jag blir så generad när du tittar så på mig... Förlåt att det bara händer så här... sa han generat och dolde sin svällande lem med händerna.
- Varför gör du så. Tål den inte ljuset?
- Jo, jag blir bara så blyg när den blir hård och du tittar så på mig... Kom så badar vi. sa Jonte och sprang ut i vattnet.
Efter en stund hade han i alla fall konstaterat en sak: Busa med varandra i vattnet, och skvätta på varandra kan man göra även i framtiden. Han bara längtade efter att få krama och smeka henne, men skulle han våga? Han bestämde sig för att det nog var säkrast att fråga.
- Som jag sa så tycker jag att du är väldigt söt... Blir du rädd om jag vill känna på dig... Smeka dig... Jag lovar att vara försiktig...
- Visst, känn bara. Du verkar ju inte så farlig, även om du låter som vår stadspresident på rösten.
- Stadspresident? Vad är det? Någon som styr över Sverige?
- Sverige? Vet inte vad det är, men vår stad heter 54479, och vår stadspresident styr över den.. Den verkar föresten inte finnas i din tid, för den ligger bara på andra sidan vattnet, på andra sidan ön.
- Så er stadspresident är i alla fall en man?
- Hur ska jag kunna veta det. Det är ingen som sett den... Vi får bara höra när den ger order, som tex: Alla tar sitt neutralpiller.., NU!
- Neutralpiller? Vad är det bra för?
- Vet inte, men alla måste ta ett sådant varje dag, annars blir vi konstiga sägs det.
- Konstig... kanske ungefär som jag känner mig nu... när jag smeker dig... du är så mjuk och len... Får jag känna på dina... kub... Visst hette det så?
- Jovisst, om du gillar det så, men vad menar du med att du känner dig konstig? Är du sjuk?
- Nä, jag blir bara så upphetsad av att se dig... Och min penis, blir alldeles hård som du ser... Den är redo för att kunna göra barn, men ta det bara lugnt, jag ska inte göra det... Känner inte du något konstigt i kroppen när vi rör vid varandra?
- Jo lite, men jag vet inte vad... Eller föresten, kanske är det för att jag är här! Jag har ju missat dagens piller med flera timmar!
- Vet du... Kan du inte stanna här några dagar... Du kan bo i vårt båthus, för mina föräldrar är ändå nästan aldrig där, så dom skulle aldrig upptäcka dig.
- Nä det törs jag inte... Jag skulle egentligen ha återvänt redan, så jag måste nog gå nu... Så jag inte missar sista chansen för återresan.
- Nej snälla stanna... Jag vill smeka dig mer, och om du vill får du smeka min penis också... Blir det något att berätta hemma?
- Det skulle jag aldrig våga, för jag skulle bara se hur naturen såg ut, och försöka hitta spår av andra människor, men absolut inte ta kontakt med någon. sa hon, det sista med ett litet fnitter, när han drog ett finger mellan hennes blygdläppar.
- Kändes det något speciellt när jag rörde dig där nere?
- Jo, det kittlade liksom... Jättekonstigt! Vad ville du jag skulle göra med din penis?
- Krama den lite, och så så här... flämtade han och lade sin hand utanpå hennes, för att visa henne hur hon skulle runka honom.
- Så konstigt du låter. Ska jag sluta?
- Nej fortsätt... Bara lite, så kommer jag... Du gör det så skönt för mig... Ooooaaaahhhh! stönade han tungt och satsen flög i långa kaskader ut över sanden. Flämtande och darrande sjönk han ner på knä.
- Oj... Kissade du, eller gjorde jag illa dig? sa hon med en lätt förskräckt min.
- Nä du gjorde det bara så fantastiskt skönt för mig... Jag tror jag blir kär... Du är ju så vacker och så skön...
- Jag måste nog gå nu... Det här känns rätt så förbjudet. Jag måste vara hemma hos min moderklon strax.
- Men snälla... Kom tillbaka imorgon... Visst kan du göra det?
- Jag hoppas det går... Jag måste övertyga mina studiekamrater som sköter tidstransformatorn också. Jag kan inte sköta den samtidigt som jag transformeras. Stå kvar där, så du inte kommer för nära när jag reser. sa hon och försvann in i sin dräkt igen.
- Kom innan du tagit det där pillret imorgon också! Jag tror du förstår mig bätttre då! hojtade han när hon tonade bort, samtidgt som en isande vind svepte förbi och fick honom att rysa av köld.
Någon sekund senare stod han där naken och inte ett spår, mer än fotspåren i sanden, fanns kvar av 85410... "Äsch, jag kallar henne Pernilla... Alla de där siffrorna kan man ju inte minnas" tänkte han.
Jonte gick tillbaka till stugan och hans föräldrar reagerade på att han verkade mycket tystlåten och dämpad. Naturligtvis grubblade han över det som hänt, men hans föräldrar tog för givet att han trånade efter Mia, så deras samveten började bli plågade. Utan att han visste vad dom tänkte, så hjälpte det fantiskt honom ändå, för dom ville ju inte vara ännu mer taskiga, så han fick bara ett "Javisst, så klart, gubben!" när han frågade om han fick sova i båthuset.
Jonte promenerade mot båthuset när solen snuddade horisonten. Han satt en stund och såg ut över vattnet, men sedan gick han in i stugan och lade sig. Det som hänt och det han fått höra hade verkligen fått hans tankar att gå på högvarv. Han hade ju i och för sig blivit av med sin svendom tidigare, men det var ingen händelse han var stolt över, för det var en äldre kusin som var onykter och hade raggat upp honom på en släktfest. Pernilla var något annorlunda. Hon var ju också äldre, men han fick ju lära henne om sex... Hon var ju helt novis. Han kunde inte motstå frestelsen att krama kuken som bara pockade på uppmärksamhet när han tänkte på hur hon hade runkat den.
Det blev lite konflikt, för han började fantisera om att ligga med Pernilla, men plötsligt sök Mia upp på hans näthinna. Han hejdade sitt runkande, och kunde inte bestämma sig, för två tjejer kunde man ju inte ha. Efter lite fundering och rådfrågning med hans samvete, så bestämde han sig att han skulle fortsätta så långt han kunde med Pernilla, men hon skulle ju ändå aldrig bli hans flickvän, så när det äventyret var slut så skulle han återgå till Mia.
Med Pernillas uppnosiga små tuttar på näthinnan så fortsatte han runka, och i fantasin fick han strax ligga med henne, så det dröjde bara en minut så stönade han tungt och satsen sprutade rakt upp, för att sedan plaska ner på hans mage. "Åhhhh, tänk om jag får ligga med henne... Att få lära henne att älska!" tänkte han medan han torkade av sig på magen.
Många tankar kretsade i hans huvud, men han var ändå på väg att somna en timma senare, tills plötsligt en ny tanke dyker upp: "Jag kan ju inte göra Pernilla med barn!.. Himmel vilken tur att jag packade ner kådisen..!" Han visste egentligen inte varför han gjort det, för Mia var ju inte där, men paketet låg ju ändå i hans ryggsäck uppe i storstugan.
I bara kalsonger tassade han iväg. Det var dunkelt i hela stugan, för trots att det var midsommar så skymde det ju i alla fall lite grann, så skulle man läsa så behövde man ändå en lampa. Han antog att hans föräldrar sov, så han smög in för att hämta paketet.
- Är det du Jonte? hörde han mammas röst.
- Ja... Jag... glömde min bok... Jag går och lägger mig nu. sa han, lite chockad över att så snabbt bli tvungen att prestera en nödlögn.
Nästa morgon vaknade han tidigt, förmodligen av förväntningarna att Pernilla skulle dyka upp igen. Han kollade klockan, och skyndade sig att springa till stugan för att få sig lite frukost.
Hans föräldrar sov fortfarande, så han hann äta färdigt och var på väg tillbaka när pappa kikade ut från sovrummet:
- Men är du redan vaken? Är det något problem?
- Nejdå, inte mer än att jag var hungrig. Jag går ner till båthuset igen nu, och kanske sover en stund till. sa han, men sova var det förståss inte tal om, utan han satte sig på stranden och väntade.
Nästan en timma tog det, men plötsligt stod hon där igen, idag helt naken.
- Hej... så du väntar på mig? log Pernilla.
- Så klart jag gör... Du är ju så vacker... Och helt naken idag!
- Jo det är ju så varmt, och nu när jag kommer till din tid så är det ju ännu varmare. Ska inte du också klä av dig?
- Okay... Vi har ju redan sett varandra nakna, så det är väl ingen anledning att vara blyg.
Dom satte sig båda i sanden, helt nakna, och började åter att jämföra sina liv. Pernilla fachinerades mest av det han berättade om hur människor förökade sig, om det här med känslor och kärlek, men det var svårt för henne att förstå.
- Vet du... Jag tror att det är de där pillren vi äter som gör att jag inte känner det där som du beskriver om män och kvinnor... Om att älska och hur man gör barn, men det låter ju fantastiskt. sa hon.
- Det är fantastiskt, och det vet jag fastän jag bara provat en gång, men om du vill kan jag visa dig, jag har kondomer.
- Och det är?
- Ja, det vet du inte förståss... Det är som en gummipåse som jag sätter på kuken... Förlåt, min penis heter det egentligen, och så kan vi älska utan att du får en bebis i magen.
- Så spännande... Men säg mig, varför vill man älska om man inte vill ha en avkomma?
- Helt enkelt bara för att det är så underbart härligt häftigt skönt. Räcker inte det?
- Mmmm, kanske det... Vet du, jag har inte tagit något piller idag heller... Jag tror jag börjar förstå vad du menar... Det liksom kryper i kroppen. Lär mig något som ingen i min stad kan. sa hon och stök försiktigt handen över hans kind.
Jonte bara log och lade försiktigt ner henne på rygg, lade sig på sida och kysste henne.
- Vad gör du!??... Nä jag ska inte fråga mer. Bara lär mig. viskade hon.
- Så du är kåt idag?
- Vet inte vad det är, men det är som om det kryper i hela kroppen, jag har hjärtklappning, trots att jag inte sprungit, och idag ser jag dig på ett annat sätt... Du är... sexig... Hoppas det är rätt ord.
- Det är då rätt ord om dig, för du du är så vacker, och dina ögon ser ut som om du längtar efter att få älska... Bara måste få smaka på dig... viskade han och fortsatte kyssa henne.
Hon iakttog noga allt han gjorde, så när han retade hennes läppar med tungspetsen så var hon genast med på noterna och öppnadde sin mun. Deras tungspetsar möttes och Pernilla blev snabbt ivrig när hon kände helt nya känslor bubbla fram i hennes kropp. Jonte märkte det förståss, och flämtade:
- Ligg bara stilla och njut... Jag tror du kommer att gilla det här... sa han och fortsatte kyssa henne ner längs halsen, med en sväng över hennes ena axel och sedan till hennes kub... nä, bröst lät mycket bättre tyckte hon själv när hon försökte repetera alla nya ord samtidigt som hon kände sig explosiv av alla nya känslor.
- Se så hårda och fina dina bröstvårtor blir när jag suger på dom. flämtade han och fortsatte ner mot hennes mage.
- Jag fattar inte vad du gör med mig... Det här har jag aldrig ens hört någon beskriva... Jo du förresten, men det går nog inte att fatta innan man provat... Jag känner att jag vill ta på dig också. Får jag det?
- Så klart... Gör vad du vill.. Jag tror du vet vad det handlar om nu. sa Jonte och vände sig, så han kunde fortsätta sin upptäktsfärd ner över hennes vältrimmade mage, leka lite med tungspetsen i hennes navel och sedan fortsätta neråt igen.
- Hur ska det här sluta... Det känns som jag ska fragmenteras! stönade hon och kramade hans stenhårda kuk, och vägde hans pung i handen, för att sedan vrida sig lite och kyssa hans mage.
- Nu fattar jag inte vad du säger igen, men det verkar som om du är lika kåt som jag.
- Om jag säger att jag kommer att upplösas i atomer då? Det är så Hhhhaahhh.. Iiiiaaaooooo! Vad gör du! tjöt hon när han drog fingret i hennes fittskåra.
- Jag gör dig kåt, precis som du gör med mig. Vill du komma innan vi älskar på riktigt.
- Snacka inte... Jag vet inte vad som händer, men vad du än gör så sluta inte! kved hon och skruvade på underlivet så han nästan inte kunde komma åt att slicka henne.
- Jag tror jag låter dig komma, du kommer säkert fler gånger när vi älskar... Känn på det här. flåsade Jonte, minst lika kåt själv, och satte tungspetsen på hennes klitta.
Pernilla slutade genast smeka honom, och gick upp i brygga, och tryckte hans ansikte mot fittan när han retade hennes lilla känselspröt... Klittan stod stenhård dom en liten kuk, så han sög in den i munnen och lät tungspetsen vibrera över toppen.
Med ett utdraget tjut, som bara fortsatte med ett långt utdraget väsande, som fick henne att fullständigt tappa andan, gav hon sig hän i orgasmens svindlande värld. Hon upplevde att hon svävade på moln, flög genom rymden och rusade mot paradiset på en och samma gång. Jonte vände sig tillbaka när hon verkade närmast medvetslös, och började åter att krama och kyssa henne intensivt.
När hon började återvända till livet flämtade hon:
- Jag är din nya tjänare... Befall vad du vill. Jag är helt i ditt våld.
- Tjänare? Befalla? Nä, det är inte rätt... Nu vill jag älska med dig, viskade ha i hennes öra och lirkade fram kondomerna ur shorts-fickan, strax intill.
Strax var han redo. och började flytta sig över henne. Hon kände att en uråldrig nedärvd instikt fick henne att göra något omedvetet: Automatiskt särade hon på låren för att bereda honom plats, och hennes uphetsning stegrades åter när hon kände hans ollon som letade sig in mellan blygdläpparna.
- Eftersom du aldrig gjort det här så kan det göra lite ont första gången. Säg till om du inte vill, för då slutar jag. flämtade Jonte, och insåg att det där sista skulle han knappast klara av.
- Vi har lärt oss behärska smärta, så jag är inte rädd. Gör det du ska! kved hon, ännu hetare än tidigare.
Jonte pressade sakta in sin stake. Han hade ju aldrig fått spräcka en mödis tidigare, men han kände definitivt motståndet. Pernillas ansikte lyste ändå bara av kåthet så han pressade på, och plötsligt gled han in med kuken ända till roten.
- Planeters alla härskare! Befall och jag lyder! tjöt Pernilla och lindade sina armar runt honom.
Jonte började sakta stöta i henne, och tackade sig själv för att han runkat både kvällen före och på morgonen, för i annat fall hade han varit klar redan.
Han kände hur hennes trånga mus tycktes svämma över av hennes safter... Som om det fanns en uppdämd liten sjö där fördämningarna nu brustit och en gigantisk svallvåg nu vällde fram.
Pernilla hade blivit helt tyst. Hon var stel som en pinne men skakade i hela kroppen, och Jonte kände hur hennes fitta pulserade och kramade i ett rasande tempo, så eftersom han inte hade någon större erfarenhet av sex så drogs han med i hennes extrema kåthet.
- Oooo guuuuuu! kved han tyst och kände hur varenda milliliter av hans sperma pumpades ut med högt tryck. Han fortsatte göra några enstaka stötar, som fick henne att rycka kraftigt i hela kroppen, och Jonte frustade för varje gång han kände hennes mus få en ny liten krampattack.
Sakta rullade han av henne, strök hennes kind och viskade matt:
- Hur mår du? Du ser trött ut.
- Nu förstår jag... Alltså, vi lär oss mycket om att analysera och förstå allt som sker, och plötsligt förstår jag det här också... Det där med kloning är ju helt klart något som vi människor hittat på, så jag har faktiskt undrat hur människor förökade sig tidigare, och nu förstår jag... Nu ser jag dig på ett helt annat sätt... Din.., sexiga kropp gör att det händer saker i min kropp, som gör att jag vill älska, och så blir det barn... Nästan som en drog... Man bara vill igen, och igen och igen...
-Precis, och får jag bara vila lite så kan vi göra det igen också... Vill du?
- "Fråga inte självklara saker." säger vår härskare, stadspresidenten, så nu säger jag det till dig.
Något som gjorde Jonte både nyfiken och lilte skrämd var alla gånger hon använde ord som härskare, befalla, lyda osv. Han började fråga om hur deras stad styrdes, och sa förskräckt:
- Men ni har ju diktatur, och äter piller som gör er viljelösa... Fy tusan, vilken tur att man inte lever där.
- Men det skulle du ju inte kunna heller... Vi är ju bara kvinnor.
- Hmmm, jag undrar just. Hur ser er stadspressident ut? Du sa att hans röst lät ganska lik min.
- Jo faktiskt, men ingen har sett mer än ansiktet, via distansvision (som visade sig vara någon slags TV, men utan TV-apparat.) Men nu när du säger det, det finns även ett antal tjänare, som som står närmast presidenten... Dom låter också på det viset, och dom ser så skräckinjagande ut, med breda axlar och smala höfter.., precis som.., du... Men du är ju inte skräckinjagande.
- Jag tror ni är lurade. Er president och dom där tjänarna är män, som håller er i sitt våld med tabletter som gör att ni inte tänker klart... Fy sjutton så hemskt.
Dom hade en lång och allvarlig diskussion och även Pernilla var helt säker på att Jontes teori var rätt. Hennes kåthet var nu förbytt i ilska, och hon var på väg att resa sig för att rusa iväg till tidstransformatorn och berätta för sina vänner.
- Dom testar en gång i timman för att se om jag är på väg tillbaka. sa hon och tittade på klockan.
Jonte hann greppa hennes hand:
- Nä vänta! Det här är ju inget nytt... Det var därför jag kände igen det. Det är ju likadant nu på en del ställen. Här har vi ju demokrati, som fungerar så att alla får vara med och välja vilka som ska styra och bestämma, men på många ställen på jorden är det precis som ni har det, men kanske lite mer gammaldags... Inga piller alltså, men en president som bestämmer vad alla får säga och göra... Så har det varit av och till i tusentals år, men alla diktaturer brukar förr eller senare falla sönder, när folket blivit tillräckligt uppretat och gör uppror, och så blir det kaos ett tag, för att senare kanske bli demokrati, eller så dyker det upp en annan stark ledare, och så blilr det en ny diktatur.
- Men då är vi ju tydligen inte bara kvinnor! Varför får vi inte älska som du lärt mig?
Jonte ryckte på axlarna:
- Ett smart drag kanske... De flesta diktatorer är ju män, så det är nog enklare att hålla en grupp kvinnor lugna, så det inte blir uppror.
Pernilla slet fortfarande för att frigöra sig från Jonte, men han släppte henne inte.
- Snälla... Stanna en stund till. Jag förstår att du är upprörd, men inget är så bra som att älska om man vill lugna ner sig... Visst kände du hur skönt avslappnad man blev efteråt?
- Jo, det är rätt... Och jag tänker nu på en sak till... Jag ska ju snart bli klonad, så varför vänta? Dom har ändå inte så jättebra koll på kloningsinstitutet, så dom tror bara att dom bokfört fel om dom upptäcker att jag redan har en klon i magen... Strunta i den där påsen den här gången.
- Men... tänk om du blir med barn, och det blir en pojke!
- Desto bättre! Jag kommer inte att ha något problem att övertyga människorna om att göra uppror, kanske inte nu, men vi förbereder oss i många år, genom att föda upp pojkar!
- Vet du verkligen vad du pratar om nu? Det där låter farligt.
- Älska med mig, och hoppas jag får en pojke... Gör det något om det kommer fler av mina vänner hit, så du får älska med dom också?
- Nu tror jag ändå inte du fattat... När jag träffat en tjej som jag blivit kär i, så betyder det att då är det bara vi två som är tillsammans sedan. Då springer inte jag omkring och älskar med andra.
- Ja ja, det har jag redan fattat, men vi behöver pojkar... Snälla!
Jonte sa inget mer, men kysste henne och fick henne att lägga sig ner igen. När hans hand smekte hennes mus så ändrade hon strax tonläge igen:
- Otroligt så häftigt det där är... Älska med mig Jonte! Gör så jag får en bebispojke!
-Hoppas du vet vad du säger, för du gör mig så vild att det går inte att bromsa! flämtade han och lade sig över henne igen. Pernilla var vildare än vild och greppade staken för att få den i sig.
- Gör det ordentligt nu! Sputa mig full med dina små pojkfrön! tjöt hon och gick upp i brygga.
Jonte juckade för fullt, hetsad av hennes inlevelse, och imponerades över hur hennes kåthet gått från helt novis till passionerad älskarinna på en dryg timma. Pernilla började tjuta och flämta stötvis:
- Nu... strax... igen... Det är så...ååaaaOOOOOOhh! vrålade hon och fick honom att avfyra en sats till, nu rakt upp i hennes oskyddade sköte, så medan han fortfarande var omtöcknad av orgasmen så såg han i en vision hur hans spermier simmade för glatta livet, med ett litet ägg hägrande vid horisonten.
Flämtande låg han kvar över henne och dom kysstes intensivt och vått.
- Tänk om du blev med barn nu... Då får jag ett barn som föds om drygt 1024 år. flämtade Jonte.
- Jag hoppas verkligen det, men lova att du funderar på det jag sa tidigare... Jag är säker på att mina studentkompisar inser att det vi kommit fram till är rätt, så dom också vill få chansen att föda en pojke. Men så fantastiskt allt är när man tänker efter: Nyss var jag arg när vi kom på hur vår president är, och bara för att vi älskade känner jag mig så lugn och mår så bra nu... Blir du besviken på mig om jag måste gå nu? Mina vänner väntar.
- Nej, så klart ska jag inte hindra dig, men egentligen skulle jag vilja följa med, och se hur vår ö ser ut i framtiden. sa han och rullade utslagen av henne, och blev liggande på rygg.
- Nej absolut inte! Det blir för farligt för dig! Tänk om stadspresidenten eller någon av hans betjänter skulle få syn på dig!
- Jag fattar, men visst kommer du imorgon igen?
- Jag tror det... Jag menar, jag vill det, så vi får älska igen, men jag har ju så mycket att diskutera med mina kompisar också, och sedan hänger det ju på vad dom vill. Men känner jag dom rätt så är det inget problem.
Det blev en utdragen avskedscermoni, med kramar kyssar och smek, och Jonte såg till och med hur en liten tår trillade från hennes ögonvrå precis när hon försvann.
Han gick genast tillbaka upp till stugan, lugn, harmonisk och tillfredställd, men ändå tyst som en mussla. Han tyckte naturligtvis inte att det var någon idé att berätta att han haft besök från framtiden, för det skulle hans föräldrar ändå aldrig tro på. Han hade åter lite samvetkval, men försökte vifta bort det med att hans förbindelse med Pernilla var ju mer för att stödja deras kamp mot diktaturen.
Nästa dag blev ganska lik den förra. Pernilla kom på förmiddagen. Enda skillnaden ar väl att nu var hon allt annat än blyg och försiktig, utan slängde sig om halsen på Jonte och startade genast ett grovhånglande. Dom älskade hett och passionerat, och Pernilla tjöt:
- Ge mig varenda spermie! Det är underbart att göra barn! Jag älskar dig!
- Hur ska det fungera om du älskar mig? Vi kan nu knappast bo tillsammans... flämtade Jonte där han låg, utslagen vid hennes sida.
- Nä jag vet, men jag mår så otroligt bra, det här är så fantastiskt... Nu fattar jag precis hur det gick till att världen blev överbefolkad!
När den akuta kåtheten var frigjord började det allvarliga snacket igen:
- Jag pratade med mina studiekamrater igår kväll... Dom bara häpnade när jag berättade om dig, och vad vi gjort, och flera av dom ville direkt följa mig hit... Hur många tjejer orkar du göra med barn?
Jonte flämtade till av chocken:
- Men snälla... Jag är ju ingen maskin! I så fall får jag väl ta hit några av mina kompisar... Hur många, och när då?
- Ja fem tror jag att vi blir... Alltså fyra plus jag... Och bästa tiden borde bli på fredag. Vi har ju alla vår reningsvecka samtidigt, så just på fredag borde vi alla vara som mest mottagliga för era små bebisfrön, för det är alltid vid ett sådant tillfälle som vi blir klonade också.
- Det här känns helskruvat... Det är om tre dagar, så då måste jag få ihop ett gäng killar, och lura iväg morsan och farsan... Det kan bli tufft, men jag vill gärna försöka för er skull. Kan jag lämna besked imorgon?
- Jodå... Och då ska jag säga åt dem att smussla undan sina piller, så dom verkligen får känna vad det handlar om... om du visste hur lycklig du gör mig.
- Det värsta är att jag behöver nog all tid jag kan få, så vårt möte blir inte så långt idag, men visst vill du en gång till innan vi skiljs?
- Det skulle jag aldrig kunna tacka nej till. viskade Pernilla och kysste honom. Hon greppade hans vilande kuk och fachinerades av hur snabbt den hårdnade. Hon kände hur varje pulsslag fyllde den med blod och strax var den redo för ett nytt uppdrag.
- Du gör mig galen... Jag fattar bara inte att det kan vara så skönt när du smeker mig mellan benen, när du suger på mina bröst och kysser mig... Hur kan det bara finnas något så fantastiskt utan att man vetat om det? Älska med mig Jonte... Kom, jag vil känna dig inne i mig! kved hon och lade sig ner på rygg.
- Vänta... Jag vet inte så mycket om sådant här, för jag har inte älskat så mycket med någon annan tjej, som jag gjort med dig, men jag har hört och läst en del. Vill du prova att smaka på mig, så smakar jag på dig? Det blir inga barn då, men jag tror det är häftigt, och jag kan ju förvarna så ska du ändå få mitt sprut på rätt ställe.
- Den ser fantastisk ut, så här på nära håll... Jo, jag vill smaka. Flämtade Pernilla och makade sig intill honom, efter att han lagt sig åt motsatt håll.
- Det här tror jag bllir ännu bättre! stönade Jonte och greppade henne, och försökte rulla över på rygg, och hon fattade direkt, så strax låg dom i en sextionia.
Pernilla tjöt när han borrade in sin tunga i hennes hål, och så fort han snuddade klittan så skakade hon i orgasmförebådande ilningar.
- Ooohhhh, jag kommer! Jag vill ha din kuk inne i mig! tjöt hon och rullade av honom, över på rygg.
- Nej sätt dig på kuken! så kan jag se hela dig medan vi älskar... Kom, fort! flämtade Jonte och Pernilla spillde ingen tid.
Hon sjönk ner hårt över staken, och började automatiskt att rida honom, som om det var något medfött.
- Himmel och härskare! Så otroligt... Jag ser hur kuken glider in och ut i mig... Det gååååååår! tjöt hon och stelnade till när orgasmen kreverade.
- Jag kommer också! Nuuuuuuuuu! kved Jonte och stötte febrilt underifrån. Trots att han fick som kramp i hela kroppen när han sprutade så gjorde han ändå sitt bästa att fortsätta stöta hårt i henne, för hennes bröst hoppade så otroligt sexigt för varje stöt, men till sist var orken slut för dom båda och Pernilla sjönk då ner över honom.
- Vilket språk du har börjat använda... Jag har aldrig hört dig säga "kuk" tidigare. fllinade han
- Får man inte säga "kuk" då? Du gör ju det, och det låter mycket häftigare än "penis"
- Säg vad du vill... Jag blev bara så förvånad... Du pratar ju så korrekt annars.
- Men jag vill hellre vara som du, och jag tror att vi, i min tid bara ska kalla den kuk, för det är ju bara några dagar sedan jag fick lära mig att den fanns, så vi har inget officiellt ord ännu.
Pernilla reste tillbaka i tiden och Jonte spillde ingen tid. Han tog mobilen och började ringa sina kompisar, men sa förståss inte vad det gällde... Dom skulle ändå aldrig tro honom, utan han pratade bara om sandstrand, bad och en överraskning. "Men det måste ske på fredag förmiddag!" påpekade han noga.
-Förresten! Ta med några gamla böcker... Helst typ historieböcker, kartböcker någon almanacka och egentligen vad som helst som är typiskt för 2005. lade han till på slutet för att göra dom ännu mer nyfikna.
- Ska vi sitta där ute på ön och plugga? tyckte någon.
- Självklart! Jag tänkte vi skulle bli stjärnor i plugget i höst, så varför inte starta på en gång? skrattade Jonte, men la till på slutet att han skämtade, för att inte riskera att någon skulle backa ur.
Att övertyga föräldrarna gick lättare än han trott. För varje dag som gick blev deras samvete allt tyngre, eftersom han mest höll sig från stugan. Hans mamma antog att han givetvis saknade flickvännen, så när han började prata om att få vara själv med några kompisar så föreslog hon genast:
- Vi skulle ju hälsa på min mamma någon dag under semestern. Ska vi ta det på fredag då?
Så blev det, även om även dom var förbryllade av nyfikenhet, över vad som var på gång... I och för sig fredag, men knappast lämplig tid för en fest, och någon suparfest var det ju garanterat inte tal om, eftersom det bara skulle bli under dagen och dom skulle komma tillbaka till stugan på kvällen... Jonte skulle ju knappast komma onykter och hämta dom med båten.
Nästa dag blev det bara ett kort besök från Pernilla.
- Jag har pratat med mina närmaste vänner... Du vet, det här är ju jätteförbjudet, så jag törs inte prata med vem som helst, men det ser ut som dom blir fyra, och så jag själv, så fem totalt då.
- Puh... Vilken tur! De flesta av mina kompisar är antingen bortresta eller jobbar, så jag har bara fått tag på fyra, så då stämmer det ju precis då! sa Jonte glatt och kramade henne.
- Jag har en hel del att förbereda, så inget går snett, men visst hinner vi älska en gång i alla fall? sa Pernilla och kysste Jonte intensivt.
- Har du tid, så har jag. svarade han och fachinerades av att han kommit på finessen hur han skulle öppna hennes heltäckande dress.
Strax älskade dom hetsigt på den heta sanden, och deras stön ljöd ut över vattnet. Pernilla avslutade med ett utdraget tjut, och hon lindade både armar och ben runt Jonte för att förvissa sig om att att han inte drog sig ur henne innan hon hade fått sista droppen av hans livsgivande saft.
Flämtande konstaterade hon lite vemodigt:
- Varför kan vi inte alltid ha det så här fantastiskt..? Är det vårt öde att bara få älska nu och sedan aldrig mer?
- Du kan väl stanna här, i min tid. Så småningom så gifter vi oss och skaffar barn, eget hus och allt det där...
- Mmmmm, visst låter det härligt, men jag gissar att redan här, i din tid, så har dom styrande fullständig koll på alla människor, med personnummer och allt det där i olika register, så det går inte att det bara helt plötsligt dyker upp en person till.
- Nä du har rätt, och jag gissar att det är lika om tusen år då?
- Precis... suckade Pernilla och kramade honom ännu mer, som om det var sista gången dom skulle ses.
Efter ett långt utdraget kramande och kyssande sa Pernilla:
- I eftermiddag och imorgon ska jag planera och se till så att allt fungerar, framförallt så inte någon riskerar att bli efterfrågad av stadspresidentens kansli medan vi är här, och så ses vi på fredag förmiddag då? Klockan nio.
- Jag längtar redan dit. Mest för att jag får se dig igen då, men de ska bli spännande att träffa dina kompisar också. Är dom alla lika söta som du?
- Jag rodnar när du säger så. fnissade hon, och fortsatte: - Vi är ju trots allt vanliga människor, även om vi är klonade, men det är ju från olika äldrekloner, så vissa är långa, andra korta, en del smala och andra tjocka... Jag förutsätter att det är lika nu... Jag tror förresten att det var dina föräldrar jag såg när jag var här första gången, då när jag sprang runt ön. Din pappa är ungefär lika lång som du, och din mamma ungefär så här mycket kortare. sa hon och visade ungefär 15 centimeter mellan händerna.
- Det stämmer nog, för det är för det mesta bara vi som är här på ön. Såg dom dig?
- Nä jag tror inte det, men det skuller faktiskt vara intressant att prata med dom... Förresten, om ni bara bor här på sommaren... Hur tar ni er hit? Simmar? och var bor ni annars? Jag såg ju vare sig någon luftbro eller någon stad på andra sidan vattnet.
- Luftbro? Vanliga broar vet jag vad det är, men vi åker båt, och sedan tar vi bilen in till Luleå där vi bor. Det är ju en stad, men det är några mil dit, så det funkar ju inte att gå.
- Jag börjar ana... Visst använder ni någon slags olja som fanns under marken, för att driva det som ni förflyttar er med? Jag har hört talas om att det fanns något sådant en gång i tiden.
- Jo vi har bensin, som görs av olja... Så ni har inte det?
- Nä, jag vet inte om det finns någon kvar, men det finns då inte här så vitt jag vet. De ställen där de pumpade upp oljan är så förstörda av radioaktivitet att det dröjer flera tusen år innan någon kan resa igen.
Jonatan stod tyst och hade svårt att smälta det han hört. Under tiden drog Pernilla på sig sin dress och ställde sig på platsen för tidstransformatorn.
- Vi ses på fredag! viskade hon och gav honom en slängkyss.
Som i trance gav han henne en slängkyss tillbaka, med ett svagt "Hej.., då...", men i verkligheten var han inne på att lösa världsfreden. Nu började det gå upp för honom på allvar: Ett kärnvapenkrig om 150 år kommer att göra större delen av jorden obeboelig... inga bilar... inga motorbåtar... skulle han verkligen låta detta ske?
Jonte hade verkligen sjunkit djupt i dessa tankar när han till sist gick upp från stranden, så han verkade minst sagt frånvarande när hans pappa undrade:
- Hur är det grabben? Du ser verkligen bedrövad ut... Är det jag och mamma som förstört din sommar, som inte lät dig följa med Mia på semester?
- Ehhh? Va??? Näää.., jag tänkte på något annat... Men jo, så klart, jag saknar henne... Men vet du en sak pappa..?
- Vad då? Du ser verkligen grubblande ut.
- Nä, förresten, glöm det... Du tror nog inte att jag är riktigt klok om jag börjar berätta...
- Vad då? Så klart kan du fråga mig om vad som helst! Är det något om tjejer och sånt, så behöver du inte vara blyg. Jag tar det på allvar, så du behöver inte känna dig generad.
- Nä men det var inget jag skulle fråga... Det var mer något som jag tänkte säga, men det låter så dumt, så vi struntar i det.
- Nu blir jag ju bara mera nyfiken! Seså! Kläm fram det nu!
- Okay, men tänk på att det här är inget jag hitta på... Om 150 år så kommer det att bli ett kärnvapenkrig som gör i stort sett hela världen obeboelig... Det är bara en del människor här, längst norrut på jorden, som klarar sig...
- Det låter ju ruggigt, men det är ju tur att vare sig du eller jag behöver vara med då... Det är ju rätt lång tid dit menar jag.
- Men visst är det hemskt! kan vi inte göra något så att folk fattar att dom ju inte kan förstör hela jorden!
Ja du Jonatan... Tänk om vi kunde det, men säg mig: Är det det här du gått och funderat på hela semestern?
- Nä hon sa det idag.. Äsch, så skulle jag inte säga.., nu blir krångligt.. Jag skulle inte ha sagt nånting alls, glöm alltihopa är du snäll!
- Aha, du har träffat någon på stranden! några som varit här och badat?
- Nej, nej! Glöm alltihopa är du snäll! Jag bara fantiserar!
Jonte hade svårt att avsluta diskussionen, för pappa hade blivit så nyfiken, men till sist gav han sig ändå.
Dagen därpå var som en evig väntan. Jonte satt på den ruttnande stocken nere på stranden, men absolut ingenting hände. Hans pappa var lite orolig efter gårdagens diskussion, så kan kom för att titta till honom.
- Hej min vän... Sitter du bara här alldeles ensam?
- Ja, ibland vill man bara vara för sig själv, men du får gärna sitta här också, bara du inte fortsätter snacka om det vi pratade om igår.
- Nä, jag lovar, men ibland blir jag lite orolig för dig... Du har varit så osynlig sedan vi kom ut hit till stugan. Du verkar bekymrad.
- Som sagt, vi snackar inte om det.., det löser sig nog. Ska vi gå tillbaka och dricka lite saft?
Fredag morgon var Jonatan på hugget. Klockan sju var han uppe och dukade frukost åt sina föräldrar. Dom var uppriktigt förvånade, för Jonte verkade dessutom så uppåt och ivrig, så hans glädje smittade av sig, och frukosten gick som ett huj. Dom följdes i den lilla öppna motorbåten in till land, för Jonte skulle ju skjutsa sina kamrater ut i samma båt. Två stod redan på kajen och väntade när dom lade till.
Jontes pappa skrattade när han hälsat på dom och kikat ner i dom tunga kassarna dom bar på:
- Så ni ska sitta där ute och plugga! Det var då det värsta. Så ordentliga trodde jag faktiskt inte att ni var!
Faktum var ju att Jontes kompisar var lika undrande, men dom följde ändå med ut till ön, och dom fortsatte förbi stugan och gick stigen genom skogsdungen, ner till stranden på andra sidan.
- Vi sätter oss här i sanden en stund, så ska ni snart få er en överraskning som ni ändå aldrig skulle tro på, om jag berättat den i telefon.
- Jaha, och vad händer då? Kommer det fem sjöjungfrur upp ur vattnet och vill bli pippade? skrattade Matte, en av grabbarna.
- Nä, bättre upp, men ha lite tålamod... Klockan är snart nio nu. Föresten.., vad ni än gör, så ta det bara lungt, ingen rusar iväg eller vrålar. sa Jonte och tittade oavbrutet på klockan. Hans kompisar blev bara ännu mer förvirrade. Med en halv minut kvar sa Niklas:
- Jag ser då inte ens en båt... Vi är nog blåsta.
Jonte satte bara upp ett finger framför munnen för att alla skulle vara tysta. Han stirrade oavbrutet på den plats på stranden där han väntade att Pernilla och hennes vänner skulle dyka upp. Klockan tickade... Tre minuter över nio och Jonte kallsvettades. Fyra minuter över, men nu hände något. Alla kompisarna drog efter andan när dom såg ett antal gestalter börja framträda från ingenstans.
Fortsättning följer...
Fler noveller av samma författare
Kommentarer
detta var jäkligt bra! jag väntar på en fortsättning som fan! du borde nästan skriva en bok om det här :)
Riktigt bra novell med en underhållande story. Denna vill jag se en fortsättning på.
skiit cool =) vill så gärna läsa fortsättningen..skynda dig med den hehe
Fantastiskt! Det här var det bästa som jag läst på länge! Din fantasi slår allt!
Äntligen! Har saknat dig! :) Dina noveller håller för det mesta alltid hög klass..
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
För in helvete så bra!! verkligen i min smak AS bra!!! =D =D