En värld av femme domme - kapitel fyra

---

---

Kapitel fyra – Angelika, Pierre

Elias är på en tjänsteresa med sin chef Henning och har efter en middag med Hennings dotter Angelika fått besök av dottern på sitt hotellrum. Angelika dominerade en villig Elias som dock avbröts av Henning som berusad börjar prata om Angelikas mor. Angelika ger uppdraget till Elias att ta reda på allt om hennes mor. I sin lägenhet visar det sig att Angelika har en slav som väntar på henne. Det här är en tillbakablick som utspelar sig något år innan händelserna vid Elias och Angelikas möte.

Pierre Lacayette undervisade i fransk litteratur på Descartes Universitetet i Paris. Hans karriär hade kulminerat och det fanns knappast någon längre som trodde att Pierre skulle bli ett framträdande namn inom akademin. På nåder, eller kanske som bestraffning, hade han fått ett jobb ingen ville ha, grundkursen i fransk litteratur för utbytesstudenter.

Utbytesstudenterna var obildade, ointresserade och omotiverade. De flesta gjorde ett års studier utomlands för att få festa i ett år i Europas finaste huvudstad och därefter kunna sätta upp en fin notering om studier i Paris i sitt CV, trots att de bara festat i ett år.

Det fanns inga ekonomiska incitament för Pierre att undervisa. Han behövde inte den skrala lön som arbetet gav för han var en förmögen man. Lägenheten han ägde var värderad till betydligt mycket mer än tre miljoner euro och hans privata förmögenhet omfattade lika mycket till. Undervisning var inte heller det han ville göra. Han hade relevanta forskningsprojekt men inget som han kunde få anslag för. Undervisningen var bara en metod att få träffa folk på daglig basis och föra intressanta samtal med intressanta människor. Det sistnämnda skulle det troligen bli mindre av kommande termin när han var tvungen att undervisa odugliga utbytesstudenter.

Terminen blev något helt annat än han förväntat sig. Han såg henne redan första dagen och han visste direkt att hon var född till att dominera män. Hela hennes utstrålning, hur hon gick och rörde sig, det lyste kraft, styrka och dominans om henne. Hon rörde sig med en säkerhet som han aldrig tidigare sett och det fanns en djupt rotad trygghet i allt hon gjorde. Pierre var totalt tagen från första sekund. Han fascinerades av hennes tjocka korpsvarta hår, de stora bruna ögonen som utstrålade pondus och hennes rörelser som gav intryck av auktoritet. Hon var lång, omkring 185 centimeter och hon var vacker. Strålande vacker. Ögonen, med långa och yviga ögonfransar, fylliga läppar med ett leende som charmade världen, en smal markerad näsa och vackra tydliga drag i ansiktet. Hennes hals var lång och vältränad och brösten stora men ändå fasta. Hon bar inte högklackat, rädd att bli för lång, tänkte han, och hon dolde mycket av sin fantastiska kropp i en lång och pölsig sommarklänning. Men Pierre såg genom allt det. Han såg en kvinna född till att dominera, kontrollera och styra män i sin omgivning. En dominatrix som ännu inte blommat ut.

Efter ett upprop brukade han ha god koll på sina studenters namn men inte den här gången. Endast ett enda namn hade han lagt på minnet efter uppropet, ett namn och ett land. Hon kom från Sverige och hon hette Angelika.

Under de första veckorna gjorde han några tappra försök att bryta förtrollningens makt hon hade över honom men det var lönlöst. Angelika låste helt omedvetet fast honom allt mer i sitt nät. I en klass där få eller inga studenter visste något om de franska klassiska författarna och ännu färre hade något större intresse att lära sig mer stack Angelika ut mer än hon annars skulle göra. Pierre förstod snabbt att Angelika inte bara var vacker och gudinnalik, hon var också begåvad och vetgirig.

Redan innan hon började hade hon läst det mesta i kursplanen och hon ville läsa mer, lära sig mer, skärpa sitt intellekt och begåvning. Lektionerna blev ett pågående samtal mellan Pierre och Angelika, där de intellektuellt utmanade varandra. Det var som en verbal och bildad dans där de båda kavaljererna prövade varandra till ständigt nya nivåer. Pierre insåg snabbt att han var förälskad i en 20-årig student och han hade inget skydd mot hennes tjuskraft. Han ville bli dominerad av henne. Han ville bli hennes slav.

Att han förälskat sig i henne kunde han förlåta sig själv för. Hon var trots allt förmodligen det han letat efter hela sitt liv. Men när han började följa efter henne i korridorerna tyckte han själv att han hade gått för långt. En sextioårig man, med akademisk examen från tre universitet, med akademiska titlar och utmärkelser, som skrivit texter i internationellt erkända litterära magasin, som förföljer en 20-åring i korridorer för att få veta mer om henne. Det var oförlåtligt. Trots det kunde han inte sluta.

Det var också i en korridor som han en dag, när han tjuvlyssnade, hörde henne klaga för en av sina studiekamrater att hon behövde mer utmaning. Han stod så att ingen av dem kunde se honom, men han kunde höra dem. Hon var uttråkad, förklarade hon. Det här var inte vad hon hade förväntat sig av studier i Paris. Endast professor Lacayettes lektioner gav henne något av det hon behövde i intellektuell stimulans. Pierre sträckte stolt på sig, hjärtat slog ett par extra slag och det var då han fick sin idé.

Han satte omgående sin plan i verket. Bara någon vecka senare hade han lyckats boka in ett möte med flickan på sitt kontor med förklaringen att han vill diskutera hennes studier och studieresultat.

Hon knackade på dörren och han svarade sittande bakom sitt skrivbord, att hon skulle göra entré. När hon kom in skyndade han servilt över från sin position bakom skrivbordet och mötte henne vid dörren, bjöd henne att sitta och erbjöd något att dricka. Hon önskade inget. Pierre ville inte sitta bakom skrivbordet och satte sig istället på en stol intill henne. Han kunde märka på henne att hon uppvisade en vaksam position och hennes kroppshållning var avvaktande och reserverad. Det slog honom återigen hur vacker hon var. Hon hade håret uppsatt i en vacker knut, hon var sparsamt sminkad och bar en ursnygg och sexig brun skinnjacka, en vit blus och tighta jeans.

Pierre Lacayette harklade sig nervöst.
”Du undrar förstås varför jag bjöd in dig till det här mötet”, började han lite trevande och pausade. Angelika svarade inte utan studerade honom med sin vakna, intelligenta blick. Pierre skrattade nervöst.
”Jag har tittat på dina resultat och jag måste säga att du är i en klass för sig. Du har en helt annan grundkunskap än dina kurskamrater”, sa han och bläddrade i sina papper. ”Det är kanske så att du inte tycker att min undervisning är utmanande nog för dig?”
Han tittade upp och synade henne noggrant.

”Jag har aldrig kritiserat din undervisning”, svarade hon skarpt men rörde inte en min.
”Det var inte så jag menade. Jag menade nog snarare att jag tror att du skulle komma längre i dina studier om du fick mer utmaning.”

Angelika svarade inte med ett ord utan betraktade honom bara med ett skarpt uttryck som krävde ytterligare förklaringar.
”Jag har ett erbjudande till dig, som jag hoppas att du ska tycka är intressant.” Pierre drog ett djupt andetag. ”Jag kan ge dig privatlektioner, om du vill…”
Orden blev hängande i luften i sekunder som kändes som år.

”Tack för erbjudandet men jag har inga pengar att betala privatlektioner för”, sa Angelika och gjorde en ansats att resa sig.
”Nej, nej, inte pengar. Jag är inte intresserad av pengar”, förklarade Pierre och bad henne sitta ned igen.
Angelika såg varken förvånad eller särskilt imponerad ut.
”Att få undervisa en mycket begåvad ung människa som jag tror har en otrolig potential som inte får gå förlorad vore belöning nog”, försökte han förklara.

”Hur skulle det gå till då”, undrade Angelika och Pierre kunde för första gången skymta ett vagt intresse hos henne.
”Vi skulle förstås få vara hemma hos mig. Vi kan inte göra det här, det är inte tillåtet enligt skolans regler. Men du behöver inte oroa dig, det är helt harmlöst. Vi skulle bara läsa böcker och diskutera litteratur. På en djupare och flera gånger högre nivå än vi kan göra här, med de andra studenterna.”

För första gången på hela samtalet log Angelika.
”Så du vill bjuda, en ung, vacker 20-årig student, hem till dig för privatlektioner? Som du inte vill ha betalt för? Åtminstone inte i pengar.”
”Alltså, jag förstår att det här låter lite, hur ska jag uttrycka det, besynnerligt, hela upplägget. Men jag har inga perversa baktankar”, försäkrade Pierre skärrad. Det hade inte ens slagit honom att hon kunde ha sådana invändningar, vilket förstås var egendomligt i sig.

”I så fall, när”, frågade Angelika, fortfarande med ett svårtolkat leende på läpparna. De där vackra läpparna, tänkte Pierre.
”På fredag. Efter lunch”, föreslog han med darrande stämma.
Angelika bekräftade inte mötestiden utan lämnade bara rummet utan fler ord. Pierres hjärta slog dubbla slag när hon gått och darrande satte han sig ner. Bara hennes närvaro gjorde honom alldeles skakig.

Den fredagen vankade Pierre runt hela dagen i nervositet, orolig att Angelika inte skulle komma. Och hon kom inte. På utsatt tid. Pierre ångrade sig bittert att han inte sagt en exakt tid istället. Vem fan vet när svenskor äter lunch?
En halvtimme senare ringde det på dörren. Där stod hon, Angelika. Det skedde en revolt i Pierres inre och han önskade så innerligt att hon skulle tvinga ner honom på golvet, bestraffa honom, förnedra och utsätta honom för smärta, lidande och sexuell eufori.

Istället bjöd han lugnt in henne i sitt hem.
Det var inte utan att vara lite stolt som han visade sitt hem. Den var 180 kvm stor, med tre sovrum och ett stort, luftigt vardagsrum i rokokostil, känslan tog en tillbaka till ett renässansslott, en walk-in-garderob, ett stort matrum och öppet kök samt två badrum med inbyggda badkar och spegelrum. Från balkongen hade man utsikt över Eiffeltornet.

Angelika verkade imponerad men dolde det bra. Hon var klädd i samma bruna skinnjacka som vid deras möte i veckan, vilket Pierre hade räknat med. Det var en sexig jacka, med detaljer, dragkedjor, spännen och en snygg urringning. Tyvärr bar hon en klänning under som inte visade mycket hud.

”Hur har man råd med det här på en universitetslön”, frågade hon nonchalant.
”Det har man inte. Jag har en privat förmögenhet”, svarade Pierre och lät mystiken kring sig hänga i luften.
”Vi kan jobba i mitt bibliotek”, sa han och bjöd in henne. ”Så tar vi en fika i salongen sen.”
Han hade förberett en mycket intressant lektion, där hennes kunskaper och hennes förmåga att analysera och dra slutsatser skulle ställas på hårda prov. För att behålla hennes intresse drog han igång direkt och satte ett högt tempo. Under en timme förde de samtal som måste ha levt upp till de önskemål Angelika hade, om utmaningar i sina studier. Hans plan förutsatte att han fick henne lite trött, tröttheten skulle sänka hennes gard. Men en timmes litteraturvetenskap på högsta akademiska nivå räckte inte. Hon tycktes bara vilja ha mer. Han pressade henne en timme till men inte heller då verkade hennes ork tryta. Efter tre timmars hårt arbete kände han själv att det var tillräckligt, han skulle inte orka mycket mer och han föreslog kaffe i salongen. De bröt upp och han erbjöd henne sittplats medan han själv gjorde kaffe i köket.

Strategiskt hade han placerat ett par svarta högklackade skor och ett par skinnhandskar i samma färg i vardagsrummet. När han kom tillbaka och serverade två koppar espresso kom frågan som han hade förväntat sig.
”Vems är skorna, om man får fråga”, sa Angelika, sippade på sin espresso och nickade mot dem.
”Jag har köpt dem till dig faktiskt”, hörde Pierre sig själv säga.

Det var inte planen, han skulle dra en lögn men när han stod inför henne kunde han inte ljuga, Inte när hon tittade på honom med de där intelligenta, stora bruna ögonen.
”Till mig? Varför”, frågade Angelika genuint förvånad.
Pierre harklade sig nervöst. Hon påverkade honom så starkt och fick honom så lätt ur balans.
”Därför att jag tror de skulle vara sexiga på dig”, erkände han.
Angelika gav honom en blick som skulle kunna förgöra honom.
”Du lovade att du inte hade några perversa avsikter”, sa hon skarpt. Men hon reste sig inte och hon flydde inte sin väg utan satt lugnt kvar och drack sitt kaffe.

”Du får förlåta mig”, bad Pierre. ”Men jag tänkte försöka ge dig självförtroendet att bära högklackat. Många långa kvinnor vill inte göra det, komplex antar jag men din skönhet, skulle accentueras om du bar höga klackar. Får jag visa?”
Angelika såg tveksam ut men lät honom hämta skorna. Han satte sig på huk vid hennes fötter och med darrande fingrar tog hennes nakna fot och placerade den i skon. Den passade perfekt. Skon hade ett spänne som skulle knäppas runt ankeln. Pierre var alldeles svettig när han satt på henne skon och han var så kåt att han skakade. Angelikas fötter var felfria. Deras form och struktur var underbar, det var starka fötter med tydliga ådror, långa smala och mjuka i hyn. Och i ett par högklackade skor med tolv centimeter hög klack blev de fulländade. Hur de föll ner från klacken till tån, vinkeln på fötterna och hur de svarta läderskorna markerade deras skönhet. Angelika verkade inte märka hur hon påverkade honom.

”Jag kan inte ens gå i dem”, sa hon.
”Du måste lära dig”, insisterade Pierre och Angelika ställde sig upp utan protester.
”Jag har alltid velat ha högklackade skor. Men jag blir verkligen lång”, skrattade Angelika. “Längre”, rättade hon sig.
Och hon blev verkligen lång. Pierre var en liten man och han var kort i jämförelse med Angelika redan utan klackar. Han mätte 168 cm och Angelika var närmare 185. Kanske längre än så. I dessa klackar blev hon närmare två meter och han stirrade på hennes imponerande gestalt i ren hänförelse. Hon tog ett par stapplande steg och gick runt i rummet men Pierre som följde varje rörelse med en intensiv blick noterade att hon omedelbart började få in tekniken. Hon insåg liksom intuitivt hur man måste förändra sin kroppshållning, sträcka på ryggen och justera kroppstyngden för att få rätt balans. Det gjorde henne båda längre och än mer majestätisk. En sann drottning, tänkte han och kände hur det pulserade i byxorna.

”Alla blir korta i jämförelse”, fortsatte Angelika skrattande. ”Se bara på dig, lilla monsieur Lacayette.” Hon ställde sig intill Pierre som fick sitt ansikte i höjd med hennes mage, strax under hennes massiva bröst. Hon lade sin arm på hans huvud och lutade sig mot den kortare mannen för att markera den vansinniga höjdskillnaden och det gick en rysning av välbehag genom hans korta kropp.

”Det finns ingen man som skulle vilja ha ett sånt monster som jag blir i högklackat”, konstaterade hon med en plötslig sorgsenhet.
”Tvärtom”, protesterade Pierre. ”Du är perfekt.” Han tog ett steg bakåt och beskådade hela henne, från topp till tå.
”Du är en gudinna. En amazon. Varje man kommer att avguda dig. Ja, dyrka dig”, sa han engagerat och när han väl börjat var det som att öppna en kran. Ett halvår av galen besatthet på distans vällde upp.

”Jag kan lära dig hur du kan dominera och fängsla män. Jag kan visa vilka män som är redo att underkasta sig din vilja direkt, vilka som du behöver kuva och vilka som är farliga, dominanta män, som du måste bekämpa. Jag ska lära dig hur du tvingar en man att kyssa dina skor, dyrka dina vackra, underbara fötter, visa hur du använder en piska eller en rotting för att orsaka maximal smärta på din slavs kropp. Jag ska köpa alla kläder du behöver, sexiga kläder i läder, skinn och latex, stövlar och skor med klackar så sylvassa att du kan spetsa en lillfingernagel om du vill och så höga att ingen man eller kvinna kan mäta sig med dig. Och jag ska bygga dig ett slott med rum där du kan förslava varenda man som kommer i din väg.”

Pierre kastade sig ner på golvet framför hennes fötter. Han kröp på alla fyra fram till hennes skor. Han kysste hängivet det svarta lädret på skorna. Tungan vandrade över lädret och han kysste hennes nakna fötter. Hon stoppade honom inte men han vågade inte se på henne så han fortsatte, han slickade och kysste skorna och lät sin tunga följa den höga klacken, från golvet hela vägen upp till hälen.
Han hade längtat så länge efter att få kyssa och dyrka hennes fötter men nu när han låg därunder kände han bara skräck. Det var uppenbart att han hade gått för långt och att han skulle skrämma bort henne, för alltid. Långsamt tittade han upp och såg henne i ansiktet. Hennes ansikte var så fjärran, hon var så underbart lång men högt däruppe i hennes vackra anlete såg han bara förfäran.

Det blev alldeles tyst. Utan ett ord grep Angelika sin väska och gick. Hon tog ett par steg i de svarta högklackade skor Pierre köpt till henne. Sen stannade hon och tog av dem. Hon lämnade lägenheten barfota men hon tog med sig skorna i handen.

Gråtande föll han ihop på golvet. Han hade förstört allt med sin okontrollerade enfald och hon skulle aldrig återkomma till honom.

Han måste ha legat där i timmar, utslagen och ömklig. Hela helgen tillbringade han i ett deprimerat tillstånd. Som om hans älskade hade avlidit och saknaden gjorde att han långsamt förtvinade och slocknade. Pierre sjukskrev sig på måndagen och på tisdagen. Han kunde inte förmå sig att ta sig ut från lägenheten. Han kunde inte möta världen därute och han kunde framförallt inte möta henne.

Sent på tisdagskvällen ringde det på dörren. Pierre låg i soffan och stirrade på en uppslagen sida i sitt sönderlästa exemplar av Ringaren i Notre Dame. Först övervägde han att inte öppna utan låta sin sena besökare ge upp och gå. Men något fick honom att ändra sig och han gick till dörren, kikade i titthålet och såg Angelika. Ångesten återkom med en bedövande kraft men den blandades med en omättlig längtan efter henne.

Hjärtat slog så hårt i bröstet att han var rädd att ljudet skulle orsaka eko i trappan när han darrande öppnade dörren.
Angelika var klädd i en sexig svart skinnjacka, en knälång, snäv kjol och de svarta högklackade skor han köpt till henne. Det blev alldeles tyst mellan dem och endast Pierres tunga andetag hördes.
”När kan vi påbörja privatlektionerna”, sa Angelika.
”I littertaturvetenskap”, frågade Pierre förvånat.
”Nej, i att dominera män.”

---

---

Fler noveller av samma författare

Titel	Kategori	Betyg	Datum
En värld av femme domme - kapitel fyra	Bdsm	4.3	12/11-20
En värld av Femmes Dommes Kapitel 3	Bdsm	4.1	3/9-20
En värld av femme domme - Kapitel 2	Bdsm	4.6	15/7-20
En värld av femme domme Kapitel 1	Bdsm	4.4	2/6-20

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.