En värld av femme domme Kapitel 1

---

---

Förord.
Det här är ingen novell, snarare en roman. Den är fiktiv och utspelar sig i en alternativ verklighet. Inga kvinnor eller män i berättelsen existerar i verkligheten. Ingen av dessa händelser har inträffat i verkligheten. Romanen cirkulerar kring den absurda men kittlande tanken att alla män vill underkasta sig en dominant kvinna och att alla kvinnor vill dominera och förslava män. Runt det har jag byggt romanens universum. Mötet mellan dominanta kvinnor och undergivna män sker aldrig utan strid. Det slutar dock alltid med att mannen villigt faller till föga och som slav hängivet dyrkar sin domina.

I skrivande stund är inte romanen färdig men det finns cirka 30 kapitel, skrivandet har pågått under många år och jag har för avsikt att skriva många fler. Tanken är att släppa ett kapitel i veckan. Om texterna får uppskattande läsare. Jag skriver för mig själv inte för en publik men väljer ändå att pröva att göra dem publika. Det är ju inte ett orimligt antagande att fler har liknande fantasier som jag men det är mig egalt om texterna får läsare eller inte.

Walter Berlin är en pseudonym och inte författarens riktiga namn.

Om du inte gillar kvinnlig dominans och mäns totala underkastelse i livets alla delar ska du sluta läsa nu. Likaså om du inte gillar läder, muskler, sexuella bestraffningar, förslavning av män, straponsex, boot worship och kvinnor i läder och höga klackar. Kvinnorna i den här berättelsen är beväpnade med överlägsen fysisk styrka och intelligens. Det är som sagt en fantasi och ibland kan fantasier bli så överdrivna att de passerar gränsen för vad som är rimligt eller ens fysiskt möjligt. Antingen accepterar man det eller så slutar man att läsa. Mitt syfte är inte att provocera utan blott utveckla mina egna femme domme-fantasier och kanske även dina. Jag förnekar inte att vissa kapitel kan vara grova men det handlar om att jag vill utmana mina egna fantasier. Vissa samlag kan balansera på gränsen till vad som är tillåtet men jag har för avsikt att hålla mig inom det tillåtnas gränser. Om du finner något stötande ber jag dig vänligen att sluta läsa. Kritisera inte andras fantasier. Mina handlar inte om att skada andra människor och alla mina män i berättelsen är en version av mig, det vill säga, innerst inne vill de bli dominerade av en vacker, intelligent och stark kvinna, klädd i läder, skinnhandskar och stövlar med höga klackar. Det är mina fetischismer och grunden i mina fantasier.

Det var mitt förord. Nu låter vi berättelsen börja.
Walter Berlin, Sverige 2020-05-24

Kapitel ett - Vår i Paris
Angelika, Elias och Henning

Det var en fantastisk vår i Paris. Värmen hade anlänt i samma stund som Elias plan landade på Charles De Gaulle och med värmen hade den romantiska staden blommat ut i all sin enastående prakt. Det var en tid att strosa på stadens alla gator och torg, upptäcka turistkvarteren och alla romantiska caféer och mysiga restauranger. En tid att älska med sin käraste, en tid att ge sig hän åt kärleken. För Elias var det dock en tid för tristess och hårt jobb. Han satt inspärrad på ett hotells konferensavdelning, djupt försjunken i förhandlingar, som oftast skedde på ett språk han inte begrep. Hans insats och betydelse för förhandlingarnas resultat var avsevärt begränsade. Han var inte mycket mer än en högt avlönad räknenisse och hade följt med till Paris för att vara ett analytiskt stöd åt sin chef, företagets marknadschef Henning Sandman.
Efter tre, fjorton timmar långa, arbetsdagar, där Elias approximativt förstått 25 procent av allt som sagts och själv jobbat kanske sex timmar effektiv tid och resten av tiden försökt förstå vad som sades eller alternativt ägnat sig åt allehanda spel på sin mobiltelefon, såg man nu ut att nå en överenskommelse med de franska kollegorna. Det bestämdes att delegationerna skulle vila fredag kväll för att ses tidigt lördag morgon och sy ihop de sista bitarna och skriva fram ett förslag till avtal.
”Jag har beställt bord åt oss, så äter vi middag tillsammans ikväll”, sa Henning när Elias var ensam med sin chef i hissen.
”Nja, jag vet inte…”, svarade Elias tveksamt. ”Jag är ganska trött.” Han hade sett fram emot den mjuka hotellsängen.
”Min dotter som studerar i Paris kommer förbi och äter med oss”, förklarade Henning, som om han inte registrerat Elias tveksamhet. ”Jag ser gärna att du gör oss sällskap.”
Det sista sades med en skärpa i tonen som gjorde det totalt omöjligt att protestera. Elias nickade och såg sin chans att krypa ned i rena lakan med en påse chips och titta på en dålig actionfilm, gå upp i rök.
”Vi ses i baren om en timme”, sa Henning innan hissen stängdes och han fortsatte uppåt ytterligare ett par våningar, mot sitt hotellrum.

Elias suckade och gick med sluttande axlar till sitt rum. Han tvättade av sig och funderade på vilka kläder han borde välja. En middag med chefen och dennes vuxna dotter. Slips och kostym? Eller något mer avslappnat? Udda kavaj och skjorta? Morgonrock och tofflor? Det här var inte Elias starka sida och han skulle ha föredragit det sistnämnda. Ett par ögonblick övervägde han att ringa hem till sin fru och rådfråga henne men han slog bort tanken. Deras relation hade varit frostig ett par månader och tillsammans hade de bestämt att hans resa till Paris skulle bli en paus. En välbehövlig paus från varandra. Ingen kontakt förrän han reste hemåt. Elias misstänkte svagt att hon hade en affär men för tillfället orkade han inte bry sig.

I en grå kostym, lila skjorta och en mörk slips gick Elias ner till baren och anlände exakt en minut efter utsatt tid. Henning hade dock inte kommit och Elias beställde en öl, satte sig i ett hörn och påbörjade en ensam väntan. Han tog en djup klunk och kunde konstatera att fransmän inte kan öl. Blaskigt, ljummet och alldeles för sött. En kväljande känsla steg upp i halsen och han fick kväva en rap.
Henning kom ner tio minuter för sent, gick direkt in i restaurangen och fick ett bord, dukat för tre. Elias följde oengagerat efter. Den halvt urdruckna ölen lämnade han på bardisken.
”Elias, har du väntat länge”, frågade Henning och bjöd honom att sitta.
”Ett par minuter bara”, ljög han och satte sig intill sin chef.
”Min dotter har anpassat sig efter parisarnas tidsuppfattning, är jag rädd”, sa Henning efter att ha beställt en drink hos servitören. ”Hon är alltid sen.”
”Jag visste faktiskt inte att du hade en dotter”, sa Elias efter en stunds obekväm tystnad. Vad annars skulle de prata om?
Henning ryckte på axlarna, sträckte på halsen, lät blicken svepa över hotellrestaurangen och spanade efter sin försvunna dotter.
”Hon har alltid varit väldigt självständig. Hon flyttade tidigt hemifrån. Och sen lämnade hon Sverige så snart hon bara kunde. Hon är mer lik sin mor än mig. På många sätt. Sverige är för litet för henne. Hon ska erövra världen.” Det verkade finnas en sorgsenhet i Hennings uttryck men Elias visste inte hur han borde närma sig ämnet och frågade inget mer.
”Hennes mor övergav oss när Angelika var liten. De fick aldrig lära känna varandra. Ändå är de så lika. Är inte det konstigt?” Henning tystnade och stirrade tomt framför sig, djupt försjunken i sina egna tankar. Tystnaden hägrade mellan dem under alltför många sekunderar och Elias undrade om han borde lyfta ett muntrare samtalsämne. Tystnaden bröts av att Hennings dotter anlände.

Henning sken upp i ett leende som uttryckte lika mycket glädje som stolthet när han såg henne och vinkade för att hon skulle hitta dem. Elias vred sig om i stolen för att kunna se och upplevelsen var bokstavligen som att bli träffad av blixten. Hennings dotter var en osannolikt vacker ung kvinna och den karisma hon utstrålade slog Elias i ansiktet med en obeskrivlig kraft. Lång, smal och vältränad. Det tjocka svarta håret var uppsatt i en hästsvans som dansade i nacken när hon gick. Munnen var sminkad med en het röd färg och hon bar mörka solglasögon som inte dolde hennes skarpa och intagande drag. Hon var klädd i en brun skinnjacka och under den en tunn svart tröja, som framhävde hennes stora,välformade bröst. Hennes fina figur accentuerades av ett par tighta svarta skinnbyxor som var instoppade i ett par svarta högklackade stövlar som nådde upp till knäna. De vassa klackarna smattrade mot golvet när hon rörde sig.
”Där kommer Angelika”, sa Henning och Elias kunde skönja en viss nervositet i hans röst.

Angelika gick med en odiskutabel självsäkerhet, hon gled fram som om hon ägde rummet och alla andra skulle förhålla sig till henne. Vilket alla också gjorde. Elias noterade i ögonvrån att flera, både män och kvinnor vred på huvudet och följde hennes vackra figur med blicken genom rummet. Vissa med hängivelse medan andra var uppenbart provocerade av hennes gestalt. Det fanns i varje fall ingen som inte påverkades av hennes existens. Själv kände han omedelbart hur pulsen ökade och han blev oförklarligt nervös.
Henning kysste sin dotter på båda kinderna och sedan presenterade han Elias. Som en distingerad och värdefull kollega. Angelika studerade honom ingående. Stövlarna hon bar hade en fem centimeter hög platå vilket gjorde att klackarna var femton centimeter höga och Elias som var normallång, kände sig extremt liten och underlägsen när hon tog hans hand. Hon måste bli två meter lång i sina klackar, tänkte han bestört och han fick titta uppåt för att kunna möta hennes blick. Det var ovanligt med långa kvinnor som bar höga klackar men Angelika verkade inte bekommas av att män kanske hade problem med hennes längd.
När hon tog av solglasögonen och blottade sina stora, bruna ögon tvingades han vika ned sina direkt. Hennes granskande blick var så djup och intensiv, ögonen de vackraste han någonsin mött och han var inte man nog att hantera dess skärpa. Hennes handslag var fast och dominant och när Elias var på väg att sätta sig markerade Angelika. Hon höll fast en sekund längre och fick honom ur balans. Hon räddade honom från att ramla med sina starka armar och hjälpte honom istället att sätta sig. Som om hon gav stöd åt en gammal farbror. Elias kände hur rodnaden hettade i ansiktet.

Från den sekund Angelika kom till bordet tog hon över samtalet och umgänget. Hon var helt olik sin far, hon talade djupt, innerligt och engagerat om konst, teater, litteratur, politik och musik. Elias fascinerades totalt och blev snart uppslukad av hennes ord och hennes skönhet. Hennes franska var fläckfri, inte trevande och konstlad som Hennings, utan hade samma nonchalanta flyt som parisarnas. Men hon gick snabbt över till svenska när hon insåg att Elias inte hann med. Hon studerade konsthistoria i Paris. Och hon berättade om konstnärer Elias aldrig hört talas om, drog paralleller till böcker han aldrig läst och kritiserade politiker han inte kände till. Hon verkade kunna lika mycket om Paris kommunala angelägenheter, som svensk utrikespolitik eller det omfattande och omtalad rättegång i USA. Angelika var 21 år gammal, hälften så gammal som Elias men hade en bildning som om hon var dubbelt så gammal.

Under den monolog som Angelika förde kände plötsligt Elias hur hennes fot vidrörde hans. Först var det bara en lätt beröring som han knappt noterade. Han var så fascinerad av hennes tal att han knappt märkte att hennes fot måste ha snuddat vid hans när hon flyttade på den, men ett par sekunder senare kom den tillbaka. Nu mer distinkt. Som om den lade sig bekvämt tillrätta intill hans fot. Lite generad drog han undan sin men hennes fot följde efter och till slut placerade hon helt sonika sin stövel på hans sko, naglade fast hans fot under sina vassa klackar. Elias vågade inte dra undan sin, rädd att det skulle märkas. Han sneglade på Henning som var helt uppslukad av Angelikas snabba tal. Elias tittade på Angelika, nu med nya ögon. Den vackra unga kvinnan talade hela tiden till sin far. Det var som om hon ignorerade Elias och inte ens noterade hans existens. Men hennes fot vilade på hans. Den började röra sig rytmiskt och erotiskt och sakta smyga uppför hans ben. För ett par ögonblick trodde han att han fantiserade men förstod snart att det verkligen hände. Angelikas imponerande stövel gled sakta uppför hans byxben. Hon smekte hans vadmuskel, i roterande och pulserande rörelser. Först innanför hans byxor. Det mjuka lädret på hennes stövel gneds på ett dallrande erotiskt vis mot hans nakna hud under byxbenet. Sen fortsatte stöveln uppför benet, utanpå hans byxor och för varje millimeter hennes stövel med de femton centimeter höga klackarna, jobbade sig längs hans ben fylldes hans lem med mer blod.

Elias studerade, med ökat intresse, försiktigt hennes ansikte närmare men Angelika visade inte med en min vad hon avsåg göra med sin fot. Hon ägnade honom fortfarande inte en blick och behandlade honom som om han var en del av interiören. På något märkligt sätt var det osannolikt sexigt. Hon var en prinsessa och han en obetydlig mask, knappt värdig att befinna sig i hennes närhet. Hennes intelligenta, djupa blick var hela tiden fäst på sin far och ingen av dem verkade vara medveten om att Elias fanns i deras sällskap.

När hennes fot nådde hans knä fortsatte den långsamt utmed hans lår. I samma långsamma och roterande rörelser som fick håret på Elias kropp att resa sig. Pulsen slog fortare och svett trängde fram i pannan på honom. Hans underläpp darrade och det dunkade av upphetsning i hela kroppen. Den sylvassa klacken gick plötsligt in i köttet när Angelikas fot kommit fram till den sista decimetern av hans lår. Långsamt, millimeter för millimeter lät hon klacken vandra mot hans skrev. Tills den smala spetsen träffade hans pung. Med kraft tryckte hon in klacken i pungens mjuka delar. Elias gav ifrån sig ett litet stön som fick Henning att vända blicken mot honom. Förtrollningen var bruten.

”Är allt bra, Elias?”, frågade Henning med en blick som om han precis upptäckte att Elias var där.
Elias fick återigen en högröd färg i ansiktet och stammade fram en ursäkt.
”Maten var så god bara”, mumlade han och stirrade förläget ner i bordsskivan. Hans kuk dunkade av en upphetsning som vibrerade i hela hans kropp. Angelika hade fortfarande inte gett honom så mycket som ett ögonkast men hennes hegemoni påverkade honom ända in i märgen.
”Hur som helst…” sa hon och fortsatte att med imponerande kunskap redogöra för den samtida franska konstens framsteg och motgångar samtidigt som hennes sexiga stövel masserade Elias kön med en våldsam beslutsamhet. Klacken penetrerade pungen brutalt medan foten knådade hans erigerade kuk.
”Det är alltid lika spännande att höra dig berätta om… om dina studier”, sa Henning och reste sig. ”Ursäktar ni mig en minut bara?”

Henning lämnade deras bord i all hast. Elias tittade desperat efter honom. Han visste inte om han vågade vara ensam med sin chefs dotter. När Henning försvunnit valde Elias att titta ner i sin tallrik istället för att möta Angelikas farliga blick.
”Titta på mig”, beordrade Angelika. Försiktigt vågade Elias höja blicken. Han svalde tungt och kände sig alldeles febrig, en kyla av nervositet och rädsla drog genom hans kropp samtidigt som han svettades. Angelika drog tillbaka sin stövel men sträckte istället in sin hand mellan Elias ben och kände med starka fingrar på hans lem. Hon log förnöjt.
”Berätta, vad tänder en liten kille som du på”, frågade hon och lutade sig fram och tog tag i Elias slips. Hon drog honom närmare och bet sig erotiskt i underläppen. Hennes läppar var så sjukt sexiga, blodröda, fylliga och perfekt sminkade med små tydliga markeringar.
”Låt mig gissa”, sa hon innan Elias hann yttra ett ord. “Du gillar starka kvinnor. Kvinnor som tar för sig. Vackra, starka kvinnor som vågar behandla dig som den undergivna varelse du är. Du vill ha en kvinna som tar kontrollen och dominerar dig. Du tycker om höga klackar och drömmer om en kvinna helt klädd i läder som tvingar ned dig under hennes överlägsenhet. Du vill dyrka hennes högklackade läderstövlar.” Återigen lade hon sin stövel i hans knä med klacken mot hans bultande kön.

Elias kände sig blottad. Det var som om hon såg rakt igenom honom och kunde gissa sig till exakt vad han fantiserade och drömde om. Han hade hela sitt liv noga dolt sin läggning för sin omgivning. I smyg om ensamma kvällar och ibland på nätterna, hade han sökt sig ut på nätet och tittat på bilder och filmer med dominanta kvinnor som gjorde vad de ville med undergivna män. Kvinnor klädda i läder som dominerade nakna män. Men han hade aldrig levt ut sina fantasier, inte ens lekt med tanken. Han skämdes för sina fantasier och gömde dem så långt inne i sig själv så att de aldrig skulle komma fram i dagsljuset, rädd att omvärlden skulle uppfatta honom som pervers om hans läggning kom fram. Allt detta hade Angelika sett. Men vad menade hon? Hånade hon honom? Eller var det ett erbjudande?
”Har du någonsin varit med en sådan kvinna”, frågade hon och fingrade på hans slips.
Elias var alldeles torr i munnen och kunde inte få fram ett ord. Han skakade på huvudet.
”Är du rädd för mig”, frågade hon sen.
Elias svalde tungt. Han förstod att han inte skulle kunna dölja något för denna unga, intelligenta kvinna. Därför nickade han helt ärligt men munnen var för torr för att han skulle kunna yttra något.
”Rädd och upphetsad. En bra kombination”, sa Angelika och markerade sitt övertag med stöveln i hans skrev. Hon tryckte till och smärtan fick Elias att stöna.

I samma stund som Henning kom ut från toaletten drog sig Angelika tillbaka, släppte Elias slips, satte ner sin stövel på golvet under bordet och återfick samma nonchalanta stil som tidigare. Men hennes fot släppte honom inte helt. Smärtan var intensiv och härlig på samma gång när den vassa klacken placerades på hans fot igen. Angelika liksom naglade fast honom i golvet. Hon borrade ner klacken med en kraft som tvingade Elias att bita sig i läppen för inte skrika av smärta.
”Tack pappa för en trevlig middag. Men nu måste jag springa”, sa hon, drog tillbaka sitt fot från Elias, reste sig och svepte på sig sin vackra, bruna skinnjacka. ”Och det var trevligt att träffa en av pappas undersåtar.” Hon betonade det sista ordet.
”På sätt och vis är väl du också min undersåte eftersom jag väl är prinsessan i pappas kungadöme. En dag kanske jag nyttjar min rätt.”
Hon skrattade, ett klingande ljud som fick Elias att darra av välbehag. Hon kysste Hennings båda kinder och försvann på sina höga klackar. För alltid, trodde Elias. Smaken av besvikelse och otillfredsställd lusta var bitter i hans mun.

---

---

Fler noveller av samma författare

Titel	Kategori	Betyg	Datum
En värld av femme domme - kapitel fyra	Bdsm	4.3	12/11-20
En värld av Femmes Dommes Kapitel 3	Bdsm	4.1	3/9-20
En värld av femme domme - Kapitel 2	Bdsm	4.6	15/7-20
En värld av femme domme Kapitel 1	Bdsm	4.4	2/6-20

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.