Rättfärdig
Författare: dressyrpiska Datum: 2018-10-09 07:25:56
E-post: tuktas.ordentligt@gmail.com
Kategori: Bdsm
Läst:
15 961 gånger
Betyg: 2 (2 röster) 2 medlemmar har denna novell som favorit
---Obs, hår, realistisk dominans. Undergiven man, dominant kvinna-----------
Rättfärdighet är någon som gör det rättvisa, allt enligt Wikipedia.
I vårt moderna samhälle använder vi oss sällan av begreppet numera, ändå förekommer rättfärdigheten i människornas sinne så gott som varje dag.
Många tycker det känns rätt när någon politiker man stör sig på extra mycket på, tvingas lämna sitt välbetalda jobb för något den gjort fel.
Andra myser då hustrumisshandlare, våldtäktsmän eller djurplågare råkar illa ut. Speciellt om de utsätts för våld, och helst då på ett snarlikt sätt som de själva utsatt andra för. En del kan till och med känna tillfredställelse i att se en cyklist störta omkull för att dess uppsyn eller klädval retar hen.
Väldigt få har däremot själva haft möjligheten, erfarenheten att iscensätta denna rättvisa. Att själva vara den som tillrättavisar, sätter på plats. Den som ger det rättmätiga tuktet.
Kerstin var numera ett undantag, och det var mer slumpen som styrde henne med all den makt hon nu hade tagit sig. Och kanske delvis fått.
Kerstin en sådan där person många inte skulle ägna två blickar åt då de stötte i hop med henne på bussen eller kön till bankomaten.
Inte så att han var ful. Men hennes drag var mejslade så att man först efter att ha studerat henne en stund, kunde se dom och eventuellt uppskatta dessa. Munnen var inte liten, men skarpt skuren och med mungipor som drogs lite nedåt. Ögonen var en smula för intensiva och fick betraktaren att känna sig iakttagen. Håret som satt i en knut i nacken, bar spår av gråa strimmor. Vilket inte var så konstigt för någon som passerat 60-årsåldern.
Kroppen var smal, men kurvig och bysten tydlig där under den vita blusen, och rumpans rundning syntes tydligt där under de tajta svarta jeansen.
Kerstin själv däremot gjorde inte mycket för att vara sexig och jeansen slutade därför iner ett par kulörta, moderna och praktiska träningsskor från Nike.
I hela sitt liv hade Kerstin stångats med ställningstagandet att inte bedömas utifrån sin kropp och utan sin person.
Som kurvig hade hon tidigt blivit villebråd för de killar som ville tafsa eller ha sex, snarare än en snygg flickvän. Betydligt färre killar hade uppskattat henne efter den hon var.
Och i sitt sökande efter partners, närhet och trygghet hade hon många gånger känns sig lurad, varför hon under långa perioder valt att leva ensam.
Huset Kerstin bodde i, var just en sådan konsekvens. Ännu en man som inte varit speciellt snäll, men som gärna haft sex, mycket, ofta med henne, och då han tröttnat, lämnat henne i det allt förstora och avlägsna huset.
Det var inte så att hon ogillade sex, eller hade problem med att njuta av det. Men i hennes generation var det i regel mannen som såg till sina behov först, och hennes fick stå åt sidan. Hon avundades alla de där unga frigjorda som kunde ha sex på egens villkor, på det sätt som de njöt av och på det sätt som stimulerade dom till det yttersta.
Var det något Kerstin haft svårt med, så var det att ge mannen njutning oralt.
Dels krävde det ett aktivt deltagande, till skillnad mot penetration som mer handlade om att han fick stoppa in den, sedan låg hon och tänkte på annat.
Men det var också den där känslan av äckel att få ta den där snuskigaste delen på mannens kropp i det som för hennes var det mest intima och privata, nämligen munnen. Med en smak och doft av djurriket, in mellan hennes läppar. Makten, som männen ofta utnyttjade i hennes utsatta position, inte sällan påhejade av de otal porr-klipp som visade på rena orala våldtäkerna, färska i mannens porrskadade hjärna.
Sedan tömningen, där hon reducerades till någon form av slaskhink för mannens njutning. Och hur kränkta många män blev om hon inte svalde allt det där salta och kletiga lydigt som om det vore en ynnest.
Nu var det annorlunda. Nu var det Kerstin som hade makten, och detta hade skett av en ren slump.
Kontakten på nätet som lett till en kortare diskussion om dominans. Pengarna som utlovades och dessutom väldigt fria händer, vid dominansen, hade fått henne att tänka till.
Efter ett par glas vin, hade hon gått ut i garaget och letat upp ridspöna.
Inte så att de varit försvunna, hon red fortfarande i bland. Det var mer för att få inspiration, få en känsla om det var värt att prova.
Hennes feghet inför att prova nya saker, ta steget utanför komfort-zonen irriterade henne och blev den avgörande drivkraften. Hon såg ned på de tre spön hon höll i sin hand. Två vanliga ridspön och ett för dressyr. Alla slitna efter åratal av användning. Fläckiga och med en tydlig doft av stall. Men aldrig använda för att piska med. Bara markera, korrigera.
Hon tog det ena ridspöet, slog med det i luften för att se hur det kändes.
Ljudet då det ven genom luften var markant. Men hur skulle det låta och se ut då det träffade naken hud? Hon hade sett en del klipp med dominans på nätet, men där hade det oftast varit flersvansade piskor som mest verkade vara symboliska.
Om hon slog till hårt med dom här, skulle det vara på riktigt.
Hon hade aldrig brytt sig om att bekanta sig med mannen, som var en normalt byggd, blond herre i vad som tyckes vara 50-årsåldern. Han drogs med en lätt övervikt men var inte direkt fet, och hade fortfarande det mesta av håret intakt på huvudet. Väl naken, som hon såg till att han blev nästan direkt, då han klev in nere i hennes källare, såg hon att han var rätt välhängd nedtill. Det fascinerade henne lite extra, att den omanligt undergivna rollen krockade med det normativt manliga där mellan benen. Men hon gladdes också av känslan att hans kön inte spelade nån roll. Det var på hennes villkor nu. Och det kött som fanns framför henne var en symbol för allt hon själv utsatts för. Förmodligen inte bara en symbol, men vet ju hur män är, tänkte hon.
I början hade hon varit lite fumlig. Remmarna hon spände runt hans handleder hade krånglat då hon fäste dom i bänken hon lagt honom utsträckt på. Och den tjocka, runda kudden hon stack dit under honom för att få rumpan att puta, hade varit svårt att få på plats. Alla hennes idéer hade krånglat.
Men efter de inledande rappen med ridspöt hade lugnet kommit över henne, i takt med att rättfärdigheten kröp på.
Hon kände det var så rätt, att han förtjänade det han fick. Visst var han undergiven och hade starka behov av att styras. Men det var tydligt redan i början av straffet att det här blev på riktigt, så intensivt som hon lät hon spöet vina genom luften. Om och om igen.
Dess mer hon höll på, dess mer kändes det som att hon ville lära honom. Ge den där läxan, få han att förstå. Men också en känsla av hämnd för både henne själv och de otaliga kvinnor som genom historien känns som henne.
Rättfärdigheten fick inte mannens skrik, mannens böner om nåd att dämpa hennes iver. Tvärt om var det ett kvitto på att hon gjorde allt rätt, och om hon fortsatte skulle det visa sig att hon åstadkommit en skillnad där i slutänden.
När hon väl höll in med rappen, så var det inte av medkänsla eller empati, utan att hon helt enkelt ville gå upp i huset efter ännu ett glas vin. Ja kanske lite vatten också för hon var svettig av ansträngning från piskandet.
Mannen fick ligga kvar där han låg medan hon fyllde på sina glas på våningen över.
Källaren hon kom tillbaks till var en sorglig kvarleva av den havererade relationen. Där stod bråte blandat med byggprojekt. Rummet var ursprungligen tänkt att bli någon form av gillestuga, men arbetet hade avstannat och kvadratmetrarna fyllts med gamla möbler, kartonger och en soffa.
Men nu fungerade det bra för sitt ändamål, inte minst för att det låg nästan helt under jord och ljuden där nere skulle dämpas avsevärt. Om nu någon råkade komma förbi, vilket det sällan gjorde, skulle inte mycket av ljuden och skriken slippa ut. Kerstin satte sig i soffan och använde mannen som fotpall medan hon drack av vinet om hämtade andan. Han kved högt då hennes sula gneds mot hans sargade hud. Blåslagen, svullen och på sina ställen även spräckt.
Det hon ville gå vidare med, hade långsamt formats till en självklarhet, och med en ökad säkerhet lossade hon remmarna från bänken bara för att åter igen göra mannen hjälplös med dom samma. Hon var inte van vid arbetet, och det blev lite primitivt med remmar, silvertejp och ett kvastskaft. Men till slut var han hjälplöst surrad med armarna så tajt bakom ryggen att axlarna sluttade bakåt. Han kunde inte röra en tum där av överkroppen.
Den knästående underkroppen var också fixerad så han stod på knä, och väl färdig så var det ett ynkligt paket att skåda. Hon störde sig ändå på hans bedjande blick, som om det var synd om honom, och såg fram till den kommande behandlingen.
Hon tog ett varv upp i huset och återvände med två saker. En hyggligt grov dildo och en bägare med gulaktig vätska.
Mannens blick, då han såg det hela, talade sitt tydliga språk. Insikten i att det tidigare stryket inte skulle övergå i en mjukare lydnadsfas, utan endast var en inledning för mer lidande från hans sida, fick honom att flämta högt.
Nu hade hon en helt annan självsäkerhet och beslutsamhet i sina handlingar. Hon njöt av det känsla av flow som genomströmmade henne då hon ställde ned byttan med gult i på en stol bredvid, och kavlade upp ärmarna på blusen. Det var omedvetet utstuderade gester av makt i hennes rörelser. Ja hela hennes ätt att stå bredbent, men höftpartiet framskjutet mot mannen som fäste sin skräckslagna blick i det grova, slitna jeanstyget, tills dess hennes fingrar omslöt hans haka, bände huvudet bakåt och öppnade munnen.
Hon testade lite först så hon hade rätt vinkel på huvudet i förhållande till föremålet som fördes in i mannens mun. Väl nöjd doppade hon dildon i det gula, ända ned till botten. Då hon drog upp den droppade det på golvet och över mannens nakna bröst innan den gled in mellan hans lydigt gapande läppar.
Hon förde den fram och tillbaks några gånger, innan hon drog ur den och doppade den på nytt.
Allt djärvare pressade hon ned den djupare och hårdare i mannens gap, medan hon samlade på det som skulle motsvara sperman, själva tömningen. Hon testade en örfil, sedan två. Det hade hon sett på filmklipp även det.
Då hade det varit kvinnor, men nu en man, vilket fick henne att slå hårdare av ren princip. Sedan ett dopp till och in med tingesten i munnen.
Efter det böjde hon sig fram. Mannens gap var fortfarande öppet, och den munfull med saliv hon samlat på sig under flera minuter bytte ägare. Han ryckte till av äckel, vilket sporrade henne att slå honom flera gånger, innan hon återupptog t ceremonin med att doppa och penetrera och slå.
Det hela pågick länge. Om och om igen upprepades mönstret med doppandes, saliven, örfilandet. Kerstin sa under tiden inte ett ljud. Mannen kved, men i övrigt var det ljuden från den ådriga attrappen som mötte mannens strupe, som ljöd i rummet.
Mannen var röd i hela ansiktet. Blöt från tårar, saliv, snor och urin. Men ändå fortsatte det, men med ett par avbrott, då Kerstin själv tyckte att han inte hade rätt attityd och backade undan en bit för att komma åt med det smidiga dressyrspöet rakt över hans nakna lår. Mannen skrek så gott han förmådde när det smala spöet rev i hans oskyddade hud, precis som den gjort innan, men då där bak.
Kerstin fascinerades av effekten då det mycket smidigare spöet mötte låren med dess spända muskler under huden. Stora valkar svullnade upp och misshandeln var på det hela taget mycket mer tillfredställande än den hon tidigare utdelat.
Men då han började tappa medvetandet efter andra omgången pisk gjorde hon halt, och gav honom en ny och minst lika tillfredställande omgång med örfilar och dildo igen. Hon hade under utövandes gång fundera på vad som saknades, och det rådde hon bot på nu.
Hennes iPhone missade inte en detalj i mannens förnedrade ansikte. Det hårda ljuset från glödlampan i taket gav bra ljus för att återge kränkningen och smärtan, både i det som han utsattes för, men också själva dokumentationen av hans utsatthet.
Den avsatta tiden var ute, men Kerstin kände hon förtjänade ett tack och ställde sig framför mannen och började spänna upp bältet i byxorna på ett helt maktfullkomligt sätt. Nu var det hennes tur att njuta. Och fan om han inte gjorde det bra. Hon hoppades nästan han skulle slarva.
När hon satt sig ned i soffan drog hon av sig de enkla bomullstrosorna. Hon kände på sig själv där nere och blev överraskad över hur våt och kladdig hon blivit. Det fanns mycket för mannen att slicka i sig där nere, tänkte hon nöjt innan hon tittade uppfordrande åt honom och han kröp närmare i sin bundna position. En blick till och han dök in mellan hennes lår och började slicka lydigt som en dresserad hund.
Kontakten med våt tunga fick henne att skaka i en orgasm nästan direkt. Men efter att ha återhämtat sig och hetsat upp sig av situationen lät hon honom komma nära henne igen.
Hennes underliv hade inte rakats på några veckor utan växte fritt och var nu tovigt av safter och saliv medan mannen ansträngde sig till det yttersta för hennes njutning skull. Hon skrevade oblygt brett med låren, på ett sätt hon inte gjort med män förut och lät mannens tunga även bearbeta hennes bakre hål. Inte så mycket för det kvar skönt utan mer för att hon kunde.
En stund senare satt hon uppkrupen i soffan, fortfarande med ett naket underliv och drack av vinet, medan hon såg hur mannen med skakande händer försökte dra på sig sina kläder över sin sårade hud. Hon tänkte aldrig i termen om att hon kände sig rättfärdig. Mer att det bara var rätt åt han. Att han mu förmodligen förstod den smärta hon känt och alltjämt kände, trots att hon behandlat honom långt mycket värre än hon någonsin blivit behandlad.
När han gått satt hon kvar och kände något som liknade saknad. Hon ville mer, hårdare, längre, och tankarna vandrade i väg till de ytterst smärtsamma tillfällen då hon efter tjat låtit sig genomborrats där bak under svåra smärtor.
Nästa helg kanske…?
Fler noveller av samma författare
