Moskva brinner
Det här är en berättelse av en soldat i Napoleons armé från fälttåget i Ryssland 1812. En del av er kanske tycker att det dröjer till 'action'. Nå, ni får scrolla nedåt. Berättelsen kan inte redigeras, den måste berättas så som det hände.
Moskva brinner
Så var vi då äntligen framme i Moskva! Vi har varit på marsch i tre månader. Tre sommarmånader på heta, usla dammiga vägar. Vi har marscherat efter kavalleriet och andats in makadammet efter deras hovar. Vi har tagit oss fram i ilmarscher så snabba att våra egna trossvagnar inte har hunnit med utan vi har i flera dagar fått klara oss på de torra brödransoner vi haft i ränseln. Vi har levererat batalj vid Smolensk och Borodino och fått fienden att fortsätta sin reträtt. Ända till Moskva och ännu längre! Nu gör vi vår inmarsch i en huvudstad igen. Nu blir det tid för vila och återhämtning. Vi som har varit med förut minns och berättar för de nya om när vi tågade in i Berlin 1806 och Warszawa 1807. Folkets välkomnande och fröjderna därefter. Och nu kommer vi in i Moskva: österlandets huvudstad! Här kommer vi att finna att finna samma nöjen -och vällust- som i Paris. Vi har ju alla kunnat konstatera att de polska kvinnorna är de vackraste i världen; skall då ryskorna inte vara sköna också? En erövrare brukar alltid, förr eller senare, tas emot med öppna armar, om än motvilligt i början. Men vad skall de göra? Deras egna karlar har ju rymt fältet!
På trötta ben vandrar vi igenom Moskva på jakt efter logi. Det verkar efter ett tag som om många har lämnat staden. Det är nästan kusligt tyst och tomt på gatorna. Visst finns det folk kvar, men det verkar vara de fattigaste som inte har haft medel att förskaffa sig möjligheter att komma undan. Det går mer och mer upp för oss att Moskva kommer inte att bli som andra städer där Stora Armén gjort sitt intåg! Den här staden är avgjort mer fientlig och avvisande än vad Wien, Berlin eller Warszawa var. Warszawa! Där blev vi verkligen mottagna som hjältar och befriare. Men här ...! Det vilar en nästan spöklig stämning över staden.
24 timmar senare står Moskva i lågor! Hela staden brinner från stadsmur till stadsmur. Några av de våra som vi möter säger sig ha sett ryska marodörer sätta eld på förrådsbyggnader föra att de inte skall falla i våra händer. Det utbryter en stor förvirring. Alla springer om varandra. Våra befäl försöker samla sina kompanier, alla försöker få med sig sina tillhörigheter och förnödenheter när vi lämnar kyrkan som vi blivit tilldelade som logement. De flesta försöker ta sig fram till västra stadsporten. Min kamrat Baptiste och jag söker oss mot den södra istället för att undvika trängseln. Natthimmeln färgas röd av lågorna och sprider ett sällsamt sken över de tomma gatorna vi nu nått fram till. Vi känner bägge två hur vreden stiger inom oss. Skall vi behöva lämna Moskva 24 timmar efter att vi nått dit? Skall vi inte ges tid att vila och fylla på våra förråd innan vi måste ut på kampanj igen?
På en av de öde gatorna ser vi plötsligt en överlastad vagn utanför en ölstuga. Tydligen är det några moskoviter som har bestämt sig för att överge staden när den brinner. När vi kommer fram till vagnen kommer en kvinna ut genom dörren. Tankarna rusar fort genom huvudet! Därinne borde det finnas bröd och mat. Det finns säkert brännvin till våra torra strupar. Och framför våra ögon finns det som vi har saknat mest under fälttåget och som vi har sett fram emot under hela marschen: en Kvinna! Hon stannar upp när hon får syn på oss. Hon kväver ett skrik och bara stirrar på oss med vitt uppspärrade ögon. Kvinnan ser ut att vara i 25-årsåldern, hon har långt blont hår som lockar sig en smula i pannan och på sidorna. Hon är klädd i en mörk klänning i grovt tyg och en vit blus med en sjal över axlarna. Vid närmare särskådning ser vi att kjolen är lite trasig, det har blivit en lång reva på ena sidan och blusen är lite solkig.
Baptiste och jag byter hastigt en blick och han nickar kort. Vi går bägge fram till kvinnan och tar tag i varsin arm och börjar dra in henne i ölstugan. Först verkar hon vara helt paralyserad och säger ingenting, bara ser på oss. När vi har fått in henne i skänkstugan släpper hennes förlamning och hon skriker. Hennes skrik har en underlig effekt på mig. Det hetsar mig! Jag känner att jag vill ta ut min vrede och besvikelse på henne, jag känner en lust som jag sällan har känt tidigare; en lust att tilltvinga mig och ... skända och befläcka!
Kvinnan försöker ta sig ur vårt grepp. När hon vrider sig öppnar sig plötsligt revan i hennes kjol och ett långt vackert strumpbeklätt ben ger sig till känna i glipan! Vi hör ett rop bakom oss och när jag vänder mig står en gubbe och glor på oss med små rädda ögon.
-Håll i fruntimret! ropar jag åt Baptiste och kastar mig tvärs genom rummet mot gubben samtidigt som jag drar fram bajonetten. Han stirrar på mig med skräckslagna ögon och tror att jag skall dräpa honom på fläcken. Men jag tänker inte besudla mina händer med blodet från en moskovitisk krämare. Jag får tag i en reprulle som jag skär upp i lagom längd och buntar ihop gubben ordentligt. Jag funderar lite över om han är far till flickan eller hennes äcklige make som njuter av att förgripa sig på unga flickor. I så fall så skall han här få se en jämlike!
Under tiden har Baptiste brottats med kvinnan, och under deras kamp har hennes blus rivits sönder och hennes stora fylliga bröst formligen väller fram.
-Kom hit med henne, väser jag och går fram till ett bord.
Baptiste kommer med flickan och gemensamt lägger vi henne på rygg på bordet och binder fast hennes armar och ben intill bordsbenen så att hon sitter fast och inte kan röra sig. Vi börjar rota runt i stugan efter något att stoppa i våra tomma magar, men det enda vi hittar är vodka; det ryska brännvinet. Vi låter den brännande drycken skölja ned genom våra törstiga strupar. Jag ryser av den starka drycken och får tårar i ögonen.
Plötsligt börjar gubben att hulka och snyfta, och det visar sig att han talar en knagglig franska. Han förklarar att kvinnan är, som jag trodde, hans hustru och han ber oss släppa dem fria så skall han betala oss med alla pengar han fortfarande äger.
-TIG! vrålar jag åt gubben och slänger brännvinskruset i väggen strax intill honom. Du tror väl för djävulen inte att vi är intresserade av pengar! säger jag och går fram till kvinnan på bordet. Hon stirrar på mig med skräckslagen blick. Jag griper tag i hennes ena bröst och nyper i bröstvårtan samtidigt som jag ser på gubben. Hon ligger still och håller andan. Det är helt tyst i rummet och det är dunkelt. Det röda skenet från den flammande branden tränger in genom ett fönster och kastar absurda skuggor på väggarna och får dem att likna galna dansande dervischer. Samtidigt som jag tittar på mannen böjer jag mig ner och tar kvinnans bröstvårta i munnen och biter. Hon kan till slut inte hålla andan längre, utan börjar andas med korta snabba andetag. Jag för in en hand under hennes kjolar och stryker uppför benet tills jag kommer högt upp på låret där strumpan slutar och jag får lårvarmt hull i min handflata. Jag reser mig från hennes bröst, sträcker mig efter bajonetten, skär upp hela kjolen och fläker tyget åt sidan. Kvinnan skriker till, blundar och vänder bort huvudet när hennes underliv blir bart. Baptiste närmar sig också bordet och vi beskådar oblygt hennes välformade ben, uppför låren och hennes med friskt, blont hår omgärdade sköte. Hon försöker få ihop benen men hon är bunden så att de ligger lätt särade. Hon är vacker där hon ligger med bara den sönderslitna blusen på sig. Den flammande elden kastar mörkröda skuggor över hennes kropp och får det att se ut som om hon rör sig av och an hela tiden.
Utan ett ord börjar vi känna och smeka över varje kvadratmillimeter av hennes kropp. Baptiste smeker henne över ansiktet, halsen och ner över brösten. Jag tar hand om hennes ben. Jag för händerna uppför insidorna av hennes lår och pressar isär hennes knän med milt våld. Jag betraktar hennes blottade sköte och andas in hennes dofter. Kvinnan ligger tyst med halvöppen mun och tittar på oss, från den ene till den andre. Jag knyter upp hennes ena strumpeband och drar av henne strumpan. Jag drar mitt ansikte över hennes lår, känner hennes huds mjukhet och andas in hennes doft. Hon kvider lite när min skäggstubb river över hennes lårs insida. Jag tittar upp och ser att Baptiste har knäppt ner sina byxor och står där med sin lem pekandes snett uppåt. Han ställer sig vid huvudändan av bordet och tar tag i kvinnans hår med ena handen och sin lem med den andra. Kvinnan förstår vad han vill och stänger munnen. Han tar ett stadigare tag om hennes hår och böjer ner hennes huvud mot golvet. Till slut blir smärtan för stor för kvinnan. Hon öppnar munnen i ett skrik och han pressar sin styva kuk in i hennes mun. Hon gör allt för att värja sig och vrida undan huvudet men hans grepp om hennes hår är för hårt. Till slut verkar hon foga sig och håller huvudet still och han för sin lem ut och in i hennes mun. Synen hetsar upp mig ytterligare! Jag för min hand upp mot hennes sköte och särar på hennes blygdläppar. Hon rycker till och jämrar sig och jag tar lite försiktigare. Lusten att hämnas och skada har försvunnit och jag har förvandlats till en varlig våldtäktsman. Jag tar lite saliv i min näve och börjar smörja in hennes sköte. Jag låter mina fingrar glida lätt över hennes lustknopp och sedan ner och in i henne. Jag kommer in lätt. Hennes egna safter flödar till och banar vägen åt mina fingrar. Till min förvåning hör jag hur hon börjar andas stötvis. Jag ser upp mot hennes huvud och ser att min kamrat har släppt hennes hår och istället kramar hennes bröst, men kvinnan vänder inte bort huvudet. Hon låter honom föra sin kuk ut och in i hennes mun. Jag ser på hennes käkbens rörelser att hon suger honom och ibland öppnar hon munnen och slickar med den rosa tungan över ollonkragen. Min kamrat stönar högt och kvinnan andas i takt med att mina fingrar glider ut och in i hennes våta fitta. Jag kastar ett kort ögonkast på gubben. Han bara sitter där och stirrar med öppen mun och tungan på väg ut! ”Jo du, gubbe lille. Så här har du säkert aldrig sett din kära hustru förr” tänker jag innan jag för ner mitt huvud mellan hennes lår och smakar på hennes safter. Jag slickar i hennes springa, upp och ner och runt hennes klitta och rakt på den. Jag känner hur hon försöker röra sig för att möta min tunga. Det rinner mer safter ur henne och jag känner med ett finger hur det har blött ner runt hennes stjärthål. Jag kan med lätthet få in ett finger i hennes anus och röra det fram och tillbaka samtidigt som jag slickar henne. Hon börjar stöna högt när hon känner mitt penetrerande finger och hon försöker lyfta sitt underliv så mycket som hennes fjättrar tillåter. Nu kan jag inte hålla mig längre! Jag sliter av mig mina byxor och kastar mig över henne där hon ligger på det grova ekbordet. Jag stöder mig på ena armbågen och tar med min andra hand och för in min lem, som vid det här laget har antagit gigantiska proportioner, in i hennes heta, våta fitta. Hon stönar högt och har svårt att koncentrera sig på att suga min kamrat samtidigt. Hennes våta sköte går i vågor känns det som. Det kramar och släpper, kramar och släpper. Jag reser mig på raka armar och stöter hårt in i henne, långt in. Samtidigt ser jag hur min kamrats kuk glider ut och in i hennes mun. Kvinnan ålar sig på bordet och försöker möta mina stötar. Elden utanför verkar ha spridit sig ytterligare. Man kan inte längre se att det är natt ute. Det verkar snarare som mitt på dagen under en ny sol. En röd sol. Flammorna får hela scenen att verka nästan overklig. Jag ser min kamrat och kvinnan, och mitt eget kött som stöter in i henne som genom ett rött dis. Brandlukten hänger tungt i rummet och blandas med dofterna som vi själva utsöndrar; svett och kön!
Plötsligt stönar min kamrat högt och jag ser att det går för honom i kvinnans mun. Han sprutar sin varma säd mellan hennes läppar och hon sväljer allt hon kan, men lite sipprar ut genom hennes ena mungipa och rinner ut på hennes kind. Han drar ut sin lem och suckar tungt. Hon stönar allt högre och högre. Plötsligt rycker hon till! Hon darrar i hela kroppen och skriker rakt ut när orgasmen sveper genom hennes kropp och hennes sköte kramar hårt om min påle. Det blir för mycket för mig! Jag känner att det går för mig också, och det svartnar för mina ögon när jag fyller henne med min heta sperma.
Vi ligger en lång stund och bara flämtar alla tre. Min kamrat har sjunkit ner på en stol och jag ligger tungt över kvinnan. Till slut reser jag mig och jag ser att kvinnan tittar leende på mig. Med blicken söker hon även min kamrat. Med bajonetten skär jag loss henne och hon sätter sig upp och masserar sina hand- och fotleder. Nu tittar hon också på sin man. Hon tittar på honom där han sitter bunden och hennes blick är fullt av ett iskallt förakt! Hon reser sig upp och kommer fram till oss. Hon sjunker ned på knä mellan oss och tar våra halvslaka lemmar i sina händer. Sakta börjar hon runka oss, bägge två samtidigt. Hon runkar oss med mjuka händer, och plötsligt böjer hon sig mot mig och tar min redan sakta styvnande kuk i sin mun och börjar suga mig under tiden som hon fortfarande runkar min kamrat. Efter en stund byter hon, lägger sitt huvud i hans knä och suger honom medan hon runkar mig. Det dröjer inte länge innan vi bägge två redan ståtar med varsitt praktstånd igen. Hon tittar stolt på sina händers och sin muns verk och ler. Våldtäktsoffret har plötsligt blivit initiativtagerskan till nya lekar!
Hon reser sig upp, och med ett stadigt tag om våra hårda lemmar leder hon oss fram till väggen där hennes man sitter. Hon får mig att lägga mig precis framför fötterna på honom. Hon för in sina fingrar mellan sina svullna blygdläppar, för dem in i sig och tar sedan sina våtblänkande fingrar och torkar av dem under näsan på sin bundne man. Hon sätter sig över mig och med ett stadigt tag om min styva kuk för hon den in mellan sina ben och in i sig. Jag kan inte låta bli att stöna högt när jag känner värmen från hennes sköte som kramar om min resta stolthet. Hon sluter ögonen och håller andan medan hon sänker sig ner och låter mitt stånd tränga allt djupare och längre in i henne. För ett ögonblick sitter hon helt still och vi bara känner värmen från varandras kroppar. Nu för hon handen till munnen, spottar lite saliv i den och smörjer in sitt stjärthål. Hon vinkar till sig min kamrat och han förstår vad hon vill! Han lägger sig på hennes rygg och riktar in sin kuk mot hennes stjärt. Jag har en formidabel utsikt där jag ligger under de båda. Jag ser bägges ansikten, jag ser hur de njuter båda två! Hon kniper ihop ögonen och andas med korta flämtningar allteftersom han tränger längre och längre in i henne. Till slut är han inne i henne så långt han kan komma och han börjar stöta ut och in. Hon börjar röra sig i samma takt och jag känner hur min kuk glider ut och in i hennes fitta när hon rör sig för att möta hans stötar. Jag kan också känna min kamrats lem genom den tunna väggen som skiljer oss åt. Jag blir som vild och galen i denna situation. Det känns som om jag älskar med dem bägge två samtidigt och jag ser på deras ansikten, som är belysta av den brinnande staden, jag ser på ansikten som är förvridna av njutning. Det är så otroligt skönt att känna hennes fittväggar som kramar om mitt kött och samtidigt känna min kamrats hårda kuk. Vi kommer in i en skön takt och våra stön ackompanjeras av ljudet från den sprakande elden och sammanstörtande byggnader. Och vi ligger mitt framför ögonen på hennes man!
Det är omöjligt att hålla tillbaka utlösningen i denna situation. Med en kraftansträngning, som nästan tar kål på mig, lyckas jag invänta henne. Hon skriker ut sin njutning där hon ligger sammanpressad mellan oss samtidigt som jag än en gång fyller hennes heta grotta med min säd. Vi har inte hunnit andas ut den sista skälvande orgasmvågen när jag hör min kamrat vråla ut sin lycka och njutning när han tömmer floder av sperma i hennes anus.
Där ligger vi nu och bara flämtar alla tre. Eller rättare sagt alla fyra; vi upptäcker nämligen att det har gått för hennes man också. I byxorna på honom...
Fler noveller av samma författare
| Titel | Kategori | Betyg | Datum |
|---|---|---|---|
| Moskva brinner | Trekant | 4.2 | 8/2-07 |
WOW otroligt bra novell.