Det var min födelsedag! Den fjortonde! Sommaren hade gått rätt fort framåt. Mesta tiden hade jag och Ulrika tillbringat nere vid stranden, så en rejält fin solbränna hade man! Ja, till och med en jämn, inga fula solränder här inte. Jag hade passat på de dagar jag varit ensam hemma, solat naken ute på altanen. Det skulle bli något att visa upp för de andra tjejerna i klassen i duschen efter gymnastiken, nästa termin som började på måndag om en vecka.

Det skulle inte bli något större kalas för mig idag. Mamma hade bakat lite bullar och gjort en tårta, bara för oss i familjen. Stefan, mammas pojkvän, var på affärsresa och skulle inte komma hem förrän nästa vecka. Inget jag sörjde över. Ulrika hade lovat komma senare under kvällen och vi kanske skulle vi sticka ner till stranden då, ta ett dopp, komma hem och slå oss ner i soffan och kolla på någon bra film.

Jag låg fortfarande kvar i sängen, solen sken in genom fönstret, jag hade inte dragit ner rullgardinen innan jag gick och lade mig igår kväll. Klockan var inte mer än halv nio, så jag kunde gott ligga här och dra mig en stund till, innan mamma ropade att frukosten var klar.

Tankarna flög mellan, skolan, som snart skulle börja, Jonas, Stefan, sommaren, som snart var till ända och vad för film vi skulle titta på i kväll. Med andra ord, inga större bekymmer som oroade mig. Skönt! Jag kunde höra från nedervåningen att mamma var vaken och spelade på radion, något sånt där ”ring-in-och-önska-program” hon alltid lyssnade på under lördagsmorgonen.
Hon förberedde frukosten till oss för fulla muggar. Värmen från solen som strålade in i rummet och träffade mig där på sängen, började bli smått irriterande, ännu en solig och varm dag var i antågande.
Jag slängde av mig täcket och satte mig upp på sängkanten och satte ner fötterna på golvet. Men det kändes inte något vidare att behöva gå upp redan. Mamma hade ju inte kallat, hon brukade komma och knacka på dörren. Bättre att ligga kvar och slippa hjälpa henne med frukosten.

Jag lade mig åter ner, pallade upp kuddarna bakom ryggen och sträckte mig efter min dagbok som låg på sängbordet. Jag hinner skriva ett par rader, tänkte jag. Men innan jag hann öppna boken, fastnade blicken på mitt nakna underliv. Det låg mitt i solens varma strålar. Jag strök försiktigt över skåran mellan benen med ena handen. Jag lade ner boken bredvid mig och behöll handen på det slätrakade underlivet och kände hur kroppen skrek efter mer beröring. Försiktigt tryckte jag lite hårdare med mitt långfinger, som låg längs med öppningen. Jag kunde känna att det började fuktas lite under fingret.
Det knackade på dörren, mamma stack in huvudet. Först såg hon lite paff och nyfiken ut, men sedan såg jag att hennes ansikte ändrade färg och hon drog tillbaka det från dörröppningen.
Mina kinder blossade upp och jag försökte skyla brösten medan jag reste mig ur sängen och slet åt mig min morgonrock som låg på golvet nedanför.
”- Oj, förlåt!”, sa mamma bakom dörren, ”- Skulle bara se om du var vaken, frukosten är klar! Kommer du ner…nu, eller strax?”, det sista sade hon med en tvekan i rösten.
”- Jag kommer ner med en gång! Stäng dörren!”, skrek jag, inte arg men generad över att mamma såg mig ligga naken på sängen så där. Jag knöt morgonrocken och reste mig, suckade för att nu skulle säkert mamma fråga en massa pinsamma frågor. Hon trodde väl fortfarande att jag bara var en liten flicka. Hon skulle bara veta…

Vi åt frukosten under tystnad, förutom då mamma gratulerade mig på födelsedagen och gav mig ett litet rosa kuvert med en rosett runt om. Till min förvåning, när jag öppnade det, såg jag att det var ett presentkort på en tatueringsstudio!
Mamma hann kommentera innan jag sade något.
”- Hoppas du blir nöjd? Du har ju tjatat om hur du ville ha en ring i naveln, bättre att proffsen gör det ordentligt, än att du själv skadar dig! Nu är du ändå fjorton år, så jag får väl ge mig i det fallet!”
”- Piercning, heter det mamma! Åh, tack så hemskt mycket!”
Jag hade velat ha piercat min navel sedan förra sommaren, då jag såg en tjej på stranden med en glänsande sten i naveln och det såg störtsnyggt ut! Mamma hade naturligtvis sagt nej, med motivering att hon tyckte jag fortfarande var barn!

Jag reste mig från stolen och gick runt bordet och gav mamma en stor kram.
”- Har de öppet idag?”, frågade jag entusiastiskt.
”- Tror de stänger klockan ett, så du hinner nog idag om du vill!”, svarade mamma.
Jonas hade inte sagt ett ljud sedan vi börjat äta, men nu föreslog han att han kunde följa med, han skulle kolla in ett par tatueringar han var sugen på.
”- Sätta fast smycke på magen är en sak, men att trycka in färg i huden en annan! Tänk på vad du gör, Jonas!”, förmanade mamma Jonas.
Jag hade redan sprungit upp på mitt rum för att sätta på mig lite kläder. Tänkte ringa Ulrika och berätta att jag minsann skulle få pierca mig! Jag slängde på mig en tajt top som slutade precis nedanför brösten, jag var ju tvungen att kunna visa upp hela stan att jag hade en snygg piercning i naveln, och ett par jeansshorts. Jag ringde till Ulrika och sa åt henne att vi skulle mötas utanför ”Dragon-Tattoo”! Hon frågade nyfiket varför vi skulle träffas just där, men protesterade inte alltför mycket då jag sa åt henne att snabba sig!

Jag fick stå och vänta på Ulrika i säkert fem minuter, det kändes som en halvtimme! Jag hade känt på dörren till ”Dragon-Tattoo” att de verkligen hade öppet, och de hade de! Jonas hade redan gått in och stod och studerade de olika bilderna på väggarna, med förslag till tatueringar.

Då Ulrika kom gående längs med gatan ropade jag efter henne att snabba sig på! Hon småsprang lite och kom fram till mig. Jag hoppade och studsade och tog henne i min famn!
”- Gissa vad jag ska göra?”, ropade jag glatt, ”- Jag ska pierca naveln!”, skrek jag så att folk som gick förbi på gatan vände sig om och stirrade roat på mig.
”- Fan! De vill ju jag också göra!”, sa Ulrika med en uppspelt röst och vek bak huvudet och sträckte upp armarna, ”- Vilken jäla lyckost du är!”
Jag tog hennes hand och vi gick in i studion.

Väl inne i den lite mörka tatueringsstudion, såg jag Jonas stå och titta på de olika motiven på väggarna. Han såg ut som om han aldrig sett något så fräckt i hela sitt liv. Jag kunde inte låta bli att reta honom lite tyst och påminna honom vad mamma sagt, när jag gick förbi och fram till killen som satt bakom disken, med fötterna uppe på densamma och bläddrade i en tidning. Såg att omslaget på den färgglada tidningen täcktes av en naken tjej som tryckte fram sina bröst mot fotografen, eller betraktaren.

”- Hej”, började jag lite försynt, ”- Jag är här för att bli piercad!”, fortsatte jag förväntansfullt.
Killen bakom tidningen, vek ner ena halvan och tittade på mig, uppifrån och så långt ner han kunde se bakom disken där han satt.
”- Har du leg?”, frågade han, ”Du vet väl att det är 18 som gäller för att göra något sånt?”
Jag kände hur allt föll över mig. Skulle jag inte kunna få bli piercad ens innan jag fyllde arton?
”- Men…”, stammade jag besviket fram. Jag hann aldrig färdigställa meningen förrän jag kände hur Jonas kom och ställde sig bredvid mig.
”- Jag kan intyga att hon är arton! Det är min storasyster!”, han tittade på killen bakom disken med avslappnad min. ”- Hon är nitton år, det syns väl?”, han log lite och jag kunde se hur han blinkade med ena ögat mot killen.
Killen bakom disken synade mig uppifrån och ner igen. Han log, lade ner tidningen på disken och reste sig upp. Han var ungefär två decimeter längre än Jonas, en och nittio skulle jag tro. Hans huvud var rakat och han hade ringar i både öron och näsa. Kraftiga överarmar stack ut från det vita linnet han bar, men inte många tatueringar, la jag märke till. Han såg snäll och söt ut, trots allt.

”- Jaha”, sa han och sträckte ut ena armen mot ett skynke som hängde i ett dörrhål, bredvid disken. ”- Stig in i mitt kontor då, nittonåringen!”, sa han med smått sarkastisk ton i rösten.
Han drog bort skynket lite och öppnade sitt ”kontor”.
Kontoret var inte större än en garderob, en madrasserad brits och en stol nedanför, ungefär som det såg ut på läkarstationen när man var där.
”- Upp på britsen då!”, sa killen och pekade mot britsen, samtidigt som han tog ett par gummihandskar från en hylla på väggen och drog dem på sig.
Ulrika tittade in genom skynket och höll ett papper med en bild i handen.
”- Tittade på den här! Är den inte söt?”, frågade hon och la huvudet på sned.
Bilden hon höll upp var ett tatueringsmotiv, en liten mus som stack upp bägge händerna från ett fiktivt hål eller någon påse kanske. Urläcker var den i alla fall!
”- Absolut!”, sa jag och log. Jag vände mig om mot tatueraren. ”- Vad kostar det att få en sådan?”, jag nickade mot bilden som Ulrika höll upp och tittade åter på honom.
Ulrika bara gapade, som om hon tappat andan.
”- Ska du ha en sån också?”, sa hon med avundsjuk röst.
Killen tittade på bilden lite snabbt. ”- Det tar en timme ungefär, så en fyra-femhundra får jag nog ta. Var hade du tänkt ha den placerad?”
Jag tittade lite och funderade.
”- Tja, det ser ju ut som om den kryper över en kant, lägger sina små tassar på kanten och ler! Kan man placera den så att det ser ut som om den kryper upp över troskanten?”, frågade jag och höll andan. Visste ju inte om han tyckte det lät klokt.
”- Visst, men då gäller det ju att ha trosorna på samma ställe hela tiden, i alla fall då du vill sen den sticka upp!”, sa han nonchalant och fortsatte med att smörja in handskarna i något kladdigt.

Han började med att sätta dit navelsmycket, det gjorde lite ont när han klämde ihop huden och stack in smycket. Men jag var bara så förtjust över hur vackert det var att jag la smärtan åt sidan.
Sedan satte sig killen vid ett lite hängbord vid vägen och började mixtra med färger och apparaten, som han skulle tatuera mig med. Jag skulle få en tatuering också! Jag strålade av lycka och la mig ner och blundade.

Jag hörde hur Jonas skrek ute från studion att han tog Ulrika med sig och köpte glass! De skulle komma tillbaka om en timme, när det var tänkt att tatueringen skulle vara klar!
Dörren till tattoo-studion slogs igen och killen, som jag fortfarande inte frågat vad han hette, såg ut att vara färdig med det han hade hållit på med.
”- Jaha, nittonåringen, då var det dags! Får jag be dig knäppa upp knapparna på shortsen så att jag kommer åt lättare med ”pennan” här!”, han pekade mot mina shorts och log.
”- Sara, inte ”nittonåringen” heter jag. Vad heter du?”, frågade jag medan jag knäppte upp de översta två knapparna på jeansshortsen.
”- Fabian, och det räcker inte med två knappar för den här!”, sa Fabian och visade upp ”pennan”.
Han log lite och väntade på att jag skulle bli färdig.

Jag började känna mig lite obekväm i situationen. Nog för att det var min idé med placeringen, men att ligga här och knäppa upp shortsen inför en helt okänd kille, det kändes konstigt!
När jag knäppt upp alla knapparna, bad han mig att lyfta lite på baken. Han tog tag i shortsen och drog de neråt över låren.
”- De är bara i vägen, vill ogärna spilla varken blod eller färg på dina byxor! Då får jag bara en tvätträkning på halsen, ingen lust med det serru!”

Han såg ut som han studerade mina trosor. Sedan tog han fram en pappersbit med den lilla söta musen på, la den innanför trosorna, så bara huvudet och armarna stack fram.
”- Det blir nog bra här!”, sa han, mest för sig själv verkade det som.
Jag bara nickade, medan jag kikade ner på vad han sysslade med.
”Nu får du slappna av här!”, sa han och rörde lätt på magen ovanför trosorna, ”- Annars kommer det inte att bli något snyggt det här.”
”- Eh, ok!”, sa jag med tveksamhet i rösten
”- Lägg ner huvudet, magen blir mer avslappnad då! Hur har du med smärttröskel? Det kommer att kännas lite de här, tunt skinn precis häröver!”, återigen smekte han magen över troskanten.
”- Jag får väl överleva! Hur ont kan det göra?”, det var inte direkt någon fråga, bara ett konstaterande att jag minsann var stor nog att hantera den eventuella smärtan.

Fabian startade igång ”pennan”. Den surrade rätt bra. Jag låg med händerna bakom huvudet och blundade. Väntade på att känna smärtan och stålsätta mig mot den. Då kände jag hur mina trosor drogs ner där framme! Vad gör han tänkte jag och slog upp ögonen. Fabian hade dragit ner troskanten med vänsterhanden, så pass långt ner att överdelen på mitt underliv syntes.
I högerhanden hade han ”pennan” och skulle just börja ”rita”, då jag satte mig upp med armarna på britsen och lyfte upp överkroppen.
”- Vad gör du?”, frågade jag och kände mig totalt utlämnad, ”- Varför har du dragit ner trosorna?”
”- Snälla Sara?, jag måste ju ha bort tyget där jag ska tatuera!”, sa han med en röst som verkade förkunna att det var jag väl tvungen att förstå. ”- Det bästa hade varit om du lyft lite på baken så jag kunde dra ner de jämnt, så slapp jag kanske hålla med ena handen då jag ska börja tatuera!”

Motvilligt gick jag med på att dra ner trosorna en bit ner, lyfte lite på bakändan och kasade ner dem en bit.
”- Du har inget jag inte sett innan där under!”, påpekade Fabian då han såg hur generad jag blev. ”- Ner med de rejält nu så vi kan sätta igång!”, fortsatte han. Jag drog ner trosorna så pass långt ner att det nästan blottade hela underlivet. Det kändes lika generande som att vara hos gynekologen!

Fabian verkade strunta i mitt blottade underliv. Sa till mig att lägga mig ner, för nu började han.
Det första som kändes var inte märkvärdigt, det verkade som om han bara prickade runt lite.
Sen kom smärtan! Som om en kniv kördes ner i magen och vreds om.
”- Aj, aj, aj!”, utbrast jag och kände tårarna rulla fram i ögonen.
”- Det finns knep för att hålla smärtan borta, bara säg till!”, sa Fabian och fortsatte att köra knivar i magen på mig.
”- Vad? Snälla hur?”, jag hörde hur min röst lät desperat. Smärtan var helt klart mer än jag räknat med.
Jag kände hur Fabians hand, den som han haft tryckt lite mot magen, flyttades lite neråt.
”- Ja, ligg då still nu, oavsett vad annat du känner! Du vet, smärtan försvinner om man koncentrerar sig på annat!”, han skrattade lite lojt.

Fabian fortsatte att karva runt på min mage, men nu kände jag något annat, som nästan fick mig till att sluta andas. Ett gummiförsett finger, trycktes nu mot öppningen på mitt underliv! Först stilla pressande, sedan rörde det sig lite upp och ner. Känslan av att vara totalt utlämnad återkom.
Är det här normalt beteende vid en tatuering? Visst smärtan är inte lika påtaglig. Mina funderingar kom inte mycket längre, jag kände hur något pressade sig in i mig och började massera min klitoris, sakta, sakta.
Jag utstötte, en djup flämtning, som fick nästan hela kroppen till att skaka till.
”- Ligg still bara! Du fixar smärtan bra, men ligg still!”, manade Fabian mig.
Ligga still? Han kör ju fingret in i mig ju! Jag knöt mina händer och bet mig i läppen, allt för att fokusera mig. Smärtan av tatueringen stack till lite igen.
”- Oj, aj!”, flämtade jag fram.

En djupare pressning och ett, eller var det två, fingrar gled sakta in i mig. De började röra sig in och ut. Förmodligen var handskarna räfflade, för något retade upphetsande min klitoris och jag började andas häftigare. Hur långt skulle han gå? Tills det gick för mig?
Det började kännas omöjligt att ligga still. Kroppen ville följa med rörelserna som skapades genom att fingrar kördes sakta in och ut ur mig. Ett svagt smackande ljud följde varenda gång fingrarna åkte utåt. Av smärta kändes inget, bara ett svagt stickande på magen och en bit ner. Desto mer kände jag hur den välbekanta känsla av ett pirrande varmt flödande tog fart i underlivet.
Jag kunde inte låta bli att stöna till varenda gång fingrarna kördes in i mig, nu hade Fabian ökat tempot lite. Samtidigt surrade tatueringsmaskinen och små stickningar for över magen.

Av ren reflex, förde jag upp händerna och kramade och pressade mina bröst. Jag kunde känna hur bröstvårtorna var rejält styva under det tunna tyget på topen. Jag skulle komma, jag kände hur värmen liksom sköt ifrån sig, ända inifrån mig nere i underlivet och for upp över magen till huvudet. Blodet rusade med väldig fart och jag kunde inte låta bli att skrika till, av ren njutning!
Fabian lyfte upp ”pennan” precis som jag inte kunde hålla mig utan kroppen spändes uppåt och jag lät ett skrik av njutning avslutas med en djup högljudd suck.
Blodet pulserade i mina tinningar och det bultade lite överallt i kroppen.
”- Strax färdig ju!”, sa Fabian med en retsam röst, ”- Inte mycket smärta i det skriket?”
Jag slog upp ögonen och tittade ner mot benen. Fabian hade lyft upp ”pennan”, men hade fortfarande sin vänsterhand mellan mina ben och fingrarna var fortfarande instuckna i mig.
Mina ögon sökte Fabians. Han log med ett brett leende och lite glansiga ögon.
”- Lite till? Det är lite kvar av tatueringen!”, han pressade in fingrarna lite som för att bokstavligen visa vad han menade. Jag förstod.
Jag skakade lätt på huvudet. Det kändes som om det bara skulle bli för mycket om han fortsatte. Jag lät min blicka fara ner mellan mina ben. Det såg rätt komiskt ur trots allt. Fabian i högsta hugg med en tatueringspenna i ena handen och den andra instucken mellan benen på mig.

”- Har du inget annat att sticka in där?”, sa jag och nickade ner mellan benen. Min upphetsning hade tagit över helt och hållet och jag ville känna mer.
Min fråga ställde Fabian helt, för hans leende stelnade och han bara såg på mig med stirrande ögon. Utan att jag behövde fråga en gång till, reste sig Fabian upp och drog ut sina fingrar från mig. Lade ifrån sig ”pennan” och drog av sig handskarna. Jag kunde se att han hade en rejäl bula under jeansen och i ett försvinnande ögonblick, ångrade jag nästan vad jag frågat och föreslagit.
Jag följde med nyfikna blickar då Fabians jeans sakta kom av honom, han fumlade lite med sina underkläder och drog ner de för att blotta en penis i givakt! Jag såg med lystna blickar på den och kunde redan känna känslan av den när den trycktes in i mig.

Fabian kravlade upp på britsen och satte sig på knä. Han drog ner trosorna helt med ett våldsamt tag, jag kunde höra hur tyget revs itu. Borde gjort mig mindre upphetsad och mer frågande, men jag blev tvärtom ännu mer upphetsad än tidigare. Han förde upp sina händer längs sidan på mig, sedan drog han häftigt upp topen och blottade mina bröst.

Han verkade mer eller mindre vild, för hans grepp om mina bröst var nästan på gränsen för hårt.
Jag stönade till lite av smärtan, då han tryckte mina bröstvårtor mellan sina fingrar.
Fabian verka tolka det som om jag tyckte det var skönt, för han blev ännu mer hårdhänt med brösten. Han ömsom knådade, ömsom tryckte. Upphetsningen började försvinna och ersättas med en svag känsla av rädsla istället. Medan han knådade det ena bröstet, tryckte han in sin styva lem inuti mig med våldsam kraft. Denna gång var mitt stönande defenetivt av smärta. Det kändes som om jag skulle spricka mellan benen. Han tolkade mitt stön fel, även denna gång, för nu lyfte han upp mitt högra ben och lade de över hans axel. Jag kunde känna hur han pressades så långt in att han stötte emot något därinne. Jag kände hur tårarna började rinna från ögonen. Jag ville inte mer!
Men hur skulle jag kunna förklara det? Nu? Jag hade ju bett honom att komma in i mig ju!

Med snabbare tempo, pumpade Fabian sig nu in och ut ur mig. För varje gång han tryckte sig in, var det som om hela insidan av mig skulle spricka. Nu började jag så smått att gråta, kunde inte hålla tårarna borta. Fabian stånkade på, pustade och flämtade. Pressade och klämde mina bröst. Det skulle nog bli blåa efter detta hann jag tänka, innan Fabian stelnade till och frustade ut ett rosslande ljud. Samtidigt kunde jag känna hur han sprutade sin varma säd inom mig. Det fick mig till att snörvla till lite. Förmodligen tolkade Fabian det som om det gick för mig, för han böjde ner huvudet och log mot mig. Fabian satt kvar i den ställningen, kanske mindre än en minut. Sedan drog han sig bara sonika ut, hoppade käckt ner från britsen. Min blick fastnade på hans slaknande lem som skumpade till när han hoppade ner. Ett svagt illamående började växa, men jag svalde för att trycka ner det.
Han grabbade tag i en papperservett från sitt arbetsbord, torkade sin penis och slängde servetten, drog upp sina byxor igen och rättade till sitt linne.
Jag låg hela tiden stilla medan han fixade till sig, kände hur den varma vätskan rann ur mig och mellan mina skinkor. Mitt underliv bultade frenetiskt. Mina bröst kändes som om de var halvt avslitna. Jag gjorde ingen som helst ansats till att resa på mig, eller något, jag bara låg där, utfläkt och utnyttjad. Det kändes åtminstone så. Tårarna rullade ner från mina ögon.

Fabian tog ett par papperservetter, torkade lite på britsen där hans säd hade runnit ut. Torkade lite på öppningen på mitt underliv. Det kändes fruktansvärt. Trosorna hade han slitet sönder, de slängde han i papperskorgen. Sedan satte han sig ner på sin stol, körde igång maskinen igen. Denna gång stack han ner ”pennan” utan förvarning och den kördes runt över nederdelen på min mage. Det kändes ingenting. Smärtan var någon helt annanstans.

Med en röst och tonläge som om inget hänt förklarade Fabian för mig hur jag skulle sköta tatueringen och piercningen de först tio till fjorton dagarna, inget badande för mig inte. Det skulle kunna bli infekterat.
Han lyfte ”pennan”, torkade av lite och fäste ett slags förband över tatueringen.
”- Sådär jag, nittonåringen! Nu var det klart! Det blev bra, bäst blir det om du lyssnar på mina råd. Inget slarvande med infektionsrisker och smörj gärna lite mjukgörande salva på de första dagarna. Kan svida lite, men det är ingen fara.”
Jag tyckte han låt som en doktor efter operation, steril och med en intränad förmaning.

Fabian rättade till mina shorts och drog dem uppåt. Han stannade till precis innan de skulle täcka över mitt underliv. Då böjde han ner sitt huvud och kysste mig på slidöppningen. Jag tog snabbt tag i byxorna och drog dem upp, knäppte gylfen och knappen. Fabian tittade upp mot mig och log ett snett leende.
Jag var otålig med att komma därifrån så fort som möjligt och frågade honom hur mycket det skulle kosta med piercningen och tatueringen.
”- Det är gratis, idag”, svarade han och reste sig upp, ”- Du kan gå nu, vi är färdiga här!”

Jag lydde hans råd och slängde ner benen från britsen och ställde mig upp. Kroppen värkte av Fabians omilda behandling. Och då jag ställde mig upp, kände jag hur det sipprade ut vätska från mitt underliv. En känsla av illamående svepte över mig och jag kände mig med ens lite yr.
Snabbt rusade jag ut ur studion och ut på gatan. Jonas och Ulrika stod utanför med varsin milkshake i handen.
Jonas tittade på mig med stora ögon då han såg mig.
”- Ojdå! Det gjorde så pass ont? Du ser ut som du gråtit av smärta!”, han log och började gå längs med gatan.
”- Hur blev det? Blev det så snyggt som på bilden?”, frågade Ulrika entusiastiskt
”- Det blev nog bra, lite ont i bara”, svarade jag nonchalant och följde efter Jonas.

Den födelsedagen tillbringade jag till större delen av tiden på mitt rum. Jag grät för det mesta.

Slut.