Min man Carl och jag var på väg hem från ett helgbesök hos några goda vänner.
I bilen blev vi oense om pengar; vi hade alltför lite pengar kvar tills nästa lön skulle komma och Carl tyckte jag hade slösat bort för mycket på onödiga saker. Jag försvarade mig med att jag var i min fulla rätt att lägga pengarna på det jag tyckte var viktigt. Vi tjafsade med varandra och stämningen blev alltmer irriterad.

Till slut sa Carl:
- Nu får det vara nog!
Han gjorde en häftig inbromsning och svängde in på en liten skogsväg. Efter några 100 meter stannade han och gick ur bilen. Jag förstod att han var väldigt arg.

Han gick runt bilen, öppnade dörren på min sida, tog tag i min arm och drog ut mig ur bilen, tog tag i mitt hår och sa:
- Det är dags att du får lära dig vem som bestämmer!
- Vad håller du på med? sa jag.
- Som sagt, det är dags att du lär dig, sa Carl, och öppnade dörren till baksätet. Han ställde sig bakom mig med armarna runt mig och knäppte upp mina jeans och drog ner dem till fotknölarna.
- Lite smisk kanske kan få dig att lära dig ett och annat, vad säger du om det gumman?
Jag visste inte vad jag skulle tro, jag blev alldeles stum. Tänkte han verkligen göra det här? Och jag vågade inte göra något motstånd.

- Tänk om nån kommer förbi och ser? sa jag i hopp om att han skulle lugna sig.
- Det bryr jag mig inte om!
Han puttade in mig i baksätet så jag blev liggande på mage med ena benet över kanten på sätet. I ena ögonvrån såg jag hur Carl drog av mig mina trosor och höjde handen.
Smisk!
Ett ganska hårt slag träffade min högra, bara skinka och jag skrek till.
Smisk!
Ännu ett slag från Carls hand träffade mig, nu på vänstra skinkan.
Han fortsatte smiska min bara rumpa ett tiotal gånger och det sved. Jag försökte skydda mig med händerna men han låste fast mina armar.

Då hördes motorljud. Smisket upphörde och Carl tittade ut.
- Klä på dig och sätt dig där fram.
Jag skyndade mig på med kläderna och kände mig lättad över att det inte blev värre än så här. Jag kände att skinkorna var varma, lika varma som mina rodnande kinder när jag satte mig bredvid Carl, samtidigt som en bil körde förbi på vägen.

Vi var ute på stora vägen igen. Jag tittade på Carl. Han såg fortfarande lika arg ut.
- Vänta bara tills vi kommer hem! sa han.
Mitt hjärta slog. Jag satt tyst, och hoppades att ilskan skulle rinna av honom.

Carl parkerade bilen. Hela vägen till hissen höll han ett stadigt tag om min nacke. Han sa ingenting.
I hissen tog han tog om mitt hår:
- Tro inte att jag är färdig med dig. Du har varit olydig och behöver mera smisk.
- Vad är det här? vågade jag säga, men blev bara avbruten av Carls arga blick.

Han låste upp dörren till lägenheten, knuffade mig framför sig och tryckte ner mig mot bordet i hallen. Jag tittade på honom i spegeln framför mig.
- Nu gör du som jag säger! Ta av dig byxorna och trosorna och luta dig över bordet.
Jag snyftade till och gjorde som han sa.
- Då var det dags igen! sa Carl och jag såg honom höja högerhanden.
Smisk! Smisk!
Återigen brände det till på skinkan, sen på den andra, hårdare nu än i bilen.
Smisk! Smisk!
- Aj! Sluta! Aj!
Han ökade tempot nu, klatcharna från hans hand kom allt oftare.

När smisket upphörde såg jag hur han studerade min illröda rumpa en stund, innan han lutade sig över mig och viskade:
- Jag blir så kåt av att se dig sån här...
- Kanske kan jag få en belöning också, mumlade jag.

Carl knäppte upp sina jeans och trängde sakta in i mig. Jag var förvånansvärt blöt, och det var otroligt skönt att känna hans hårda kuk i mig medan skinkorna brände. Nu kved jag av njutning. Det tog inte lång stund innan han sprutade sin sats i mig.
- Där ser du, det är jag som bestämmer, sa han.