Det var fredag och helgen närmade sig. Sandra brukade glädja sig att slippa skolans väggar, men just denna helg hade hon bestämt sig för att stanna kvar på internatskolan. Hon låg lite efter i flera ämnen och behövde stanna kvar på området för att plugga ikapp. Sandra var inte riktigt en A-student men hon var flitig och ordningssam. Hon var alltid den ordentliga typen, lite lillgammal, ordningsman och lite av en outsider i klassen. Första ring var betydligt mer krävande än hon först hade trott men hon hade bestämt sig för att klara av hela skolgången klanderfritt på den berömda internatskolan hennes mamma hade bekostat henne.

Sena nätter framför böckerna tog till sist ut sin rätt och Sandra gick lite illamående in på toan medan hennes klasskompisar rusade ut från den eleganta, men lite dystra huvudbyggnaden för att fira helg. Hon pustade ut och vilade huvudet mot ena väggen.

Omtöcknad med sömnsmak i munnen vaknar hon till sans igen. Hon går ut i korridoren efter att blaska av sitt ansikte. Det är mörkt. Hur länge hade hon sovit på flicktoan? Finns det någon lärare kvar i byggnaden fortfarande? Har dom låst portarna? Tankarna snurrade i hennes urvakna huvud. Hon springer snyftande och känner på alla ytterdörrar. Låst, alla är låsta. Paniken sprider sig i hennes kropp ner i hennes skakande knän. Är hon fast i den läskiga gamla huvudbyggnaden hela helgen? Hon sätter sig snyftande i trapphuset och håller sig för huvudet. Alla kompisar... eller rättare sagt de få vänner hon hade, skulle åka iväg för helgen. Hennes mamma visste att hon inte skulle komma hem, utan stanna på området för att plugga. Ingen skulle sakna henne. Hon kommer inte ut förrän på måndag igen. Vad ska hon ta sig till?

Hon rycker till av ljudet från en hurrande publik, eller det är i alla fall var hon tyckte sig höra. Dovt, lågt och från källaren hördes ljud som påminde om en skara människor som hurrade och sjöng.

Vaktmästaren! Kan det verkligen vara så att vaktmästaren inte gått hem ännu. Kunde hon ha en sådan tur? Hon stapplade so fort hon kunde ner för trappan för att ta sig till vaktmästeriet. Hon hejdade sig något när hon kom att tänka på Gustav, som vaktmästaren hette. Alltid slarvigt rakad, överviktig med gubbmage, lite smutsig och brukade kasta gubbsjuka blickar på henne och de andra flickorna. Det gick lite rykten om Gustav. Rykten som att han tafsat på några flickor som vågat sig ner till vaktmästeriet ensamma. Sandra själv skulle aldrig drömma om att gå ner dit till honom ensam, men vad hade hon för val?

Plötsligt kännde hon sig lite naken i sin sommar-skoluniform, med kort plisserad kjol, vit blus med slips och knästrumpor. BH hade hon inte eftersom den skaver och känns varm, så här på sommaren, dessutom hade hon inga jättebröst att stoltsera med, även om hennes behag var riktigt fasta och runda.

Nervöst knackade hon på dörren till vaktmästeriet och det sorl som hon tidigare hört tystnade. Den korta lilla flickan sträckte på sig och harklade sig för att inte låta alltför nervös på rösten.

Dörren öppnades och Gustav, vaktmästaren tittar ner på den tydligt nervösa flickan som står och kippar efter andan. Han visste mycket väl vem hon var. Han hade spanat in henne flera gånger tidigare. Den perfekta lilla lolitan med, uppkäftiga små bröst, smal och sexig liten putstjärt, långt välvårdat blont hår, alltid i söt tofs. Han hade många gånger undrat hur den lilla flickan skulle se ut utan sina tjocka glasögon.

– Ja? sade han med lugn röst.
– Jag är innelåst och kommer inte ut. Alla verkar ha gått hem och... nu brast det för Sandra och hon började småsnyfta. Snälla kan du öppna åt mig?

Hon hörde flera stolar dras ut och fotsteg och kom mot dörren.

– Nja, just nu tittar jag på fotboll med några vänner här, men kom in och titta med oss så kan jag hjälpa dig när matchen är över.

Gustav klappar om henne lite. Hon rycker till av lite obehag, men nickar lite ängsligt och han hjälper henne in och ger henne en stol. Det luktade instängt och rök. Gustav satt och drack öl med fyra bekanta till honom, också dom i femtioårsåldern. Även dom var lite smutsiga, storväxta och lite burdusa.

– Men, va fan Gustav, ge flickan en öl så att hon kopplar av lite, sa en av vännerna.
– Nej tack, jag dricker inte, mumlade Sandra lite blygt med huvudet sänkt.
– Va säger hon? sa ena kompisen och lutade sig mot henne. Öppnar en burk öl som sprutar över hennes blus, som genast blir genomskinlig över de fasta små brösten.
– Jo, drick lite nu lilla stumpan, det vet ju alla att ni små överklassslampor gillar att vara lite fulla.

Tydligen hade gubbgänget suttit där ett tag, eftersom alla verkade vara lite lagom berusade för att inte visa så värst mycket stil och etikett. Mannen höll fram ölburken framför hennes ansikte och viftade med den.
Sandra satt som förstenad och försökte skyla sina små bröst och bara skakade på huvudet.

– Jag tror att vi får lära den här lilla flickan hur man beter sig i fint sällskap, sa Gustav och reste sig och låste dörren. Sandra sprang skrikande mot dörren och försökte öppnaden i panik. Hon kunde höra hur alla männen skrattade gott bakom henne. Två av Gustavs vänner grabbade tag i varsin arm och tvingade henne knästående till golvet.

– Snälla, snälla låt mej gå, grät Sandra som nu började förstå vad som skulle hända henne. Jag lovar att inte skvallra, jag lovar!!!

Gustav, ställde sig framför henne, tog tag i hennes haka och lyfte upp hennes tårfyllda ansikte. Ena ölen efter den andra duschade han henne med. Håret, ansiktet, hela blusen var genomblött och stank av öl. Det sved i hennes ögon och hennes mascara rann ner för kinderna. Hon hostade av kallsuparna hon fått.

Plötsligt känner hon hur blusen rivs sönder och hon ger ifrån sig ett litet ynkligt pip när hon inser att hennes bröst är helt nakna inför alla män i rummet...