Läraren stod som vanligt vid sin kära tavla och malde om
kaloriberäkning. Ute sken vårsolen, jag tittade lojt ut
igenom de oputsade fönstren, en skata höll som bäst på
att anlägga sommarens bostad.
-Sassa, för gudarna, är du här eller?!
Jag väcktes ur min slummer av majjen som noterat
mitt ointresse.
-Ursäkta, stammade jag, linfrön var det ja....
Majjen granskade mig underfundigt plirande med ögonen,
så där brukade han se ut när det vankas skäll.
-Inte alls, unga dam, sa han, visserligen borde du äta mer av den varan, men det pratade jag inte om. Jag vet
att ni tycker att detta är oändligt tråkigt, men ni har inte en chans bland skräcködlorna därute om ni inte är upp-
daterade. De maler ned er mentalt, och skickar er tillbaka till juratiden, eller än värre, äter de upp er levande, utan bedövning dessutom. Fattar ni ?!
Hela klassen satt som tända ljus och bara stirrade på
honom. Egentligen var det synd att inte hänga med på
hans lektioner, han var den absolut bäste man kunde få,
proffs ut i fingerspetsarna, och just vår lilla köksskola
hade lyckats fånga honom.
-Bravo, majjen, Freddan bröt tystnaden, nog för att du är
berömd för dina utlägg, men det här var något alldeles
extra. Det finns nog ingen lärare i hela staden som kan
framhäva sitt budskap så väl som du. Förlåt en drös dag-
drömmande ungdomar och var snäll och fortsätt.
Räddad av Freddan, vår elevkårsordförande, en snygg,
charmig och överkvalitativ kille som inte alls hör hemma
här. Han kunde hur lätt som helst ha kommit in på vilken
högskola han velat, kärleken till matlagningskonsten är
dock större än hans teoretiska anlag.
Majjen smålog mot oss och särskilt mot Freddan, vars
vältalighet fört oss ur knipa ännu en gång.
-Det är alltså dags för praktik nästa vecka, fortsatte majjen. Skräcködlorna i det här fallet innebär alla gamla
landstingstanter, med alldeles för många år i yrket. De är
stora som ryska kulstöterskor och bara väntar på att få
göra mos av små fjuniga pubisungar. Det ÄR deras kök
och de vet precis exakt hur allting skall vara, tror de.Där-
för måste ni vara äckligt pålästa när ni möter dem, så jag
hoppas verkligen, för er egen skull, att ni har snappat upp någonting av det vi har gått igenom de senaste veck-
orna. Nu har vi fredag eftermiddag, på måndag smäller det. Tag vara på er därute och lycka till.
Gonggongen klingade, vi tackade majjen för visdoms-
orden och sprang som kalvar ut i grönskan.

Min praktikplats var satt sedan länge, ett större sjukhus i staden. Det var min första praktiktid jag stod inför, visst var man lite nervös. Majjen hade på sitt oefterhärmliga vis matat oss hela vårterminen med anekdoter om hur
hemskt praktiklivet kan te sig. Hans förflutna som yrkes-
militär gjorde sig påminnt ibland, detta var inte alls till någon nackdel, snarare tvärtom. Vi hade ryktesvägen hört hur han styrt upp och förvandlat rena skräckexempel
till något mycket bättre. Dessa skräckexempel gällde både vandrande och fast materia, ingen pardon, lärare,
elever eller ovassa knivar, alla behandlades lika. Hans
kunskap och självsäkerhet gav oss råg i ryggen, så det
var med högburet huvud jag begav mig hemåt.

Helgen förflöt i ett stilla lugn, mest softa och gilla läget.
Här stod jag nu då, vid ingången till det enorma central-
köket som skulle vara mitt hem den kommande veckan.
Avfallsrum, stod det på en dörr bredvid ingången. Den var så blank att det gick att spegla sig i den. Hade dagen till ära en vit sommardress på mig, den skulle snart av för att ersättas med kockkläderna jag hade i min bag.
Jag har aldrig varit speciellt intresserad av mitt utseende,
försöker hålla en neutral look. Mörk, brunögd, efter arv från min sydländske pappa. Tränar lätt, mest för nöjes
skull, hyfsade former. Killarna i klassen brukar säga att jag har en riktigt fin JE-LO-rumpa, tryckte upp den lite mot dörren, jodå, den sitter nog där den skall. Plötsligt
undrade jag vad jag höll på med, stå här och spegla häcken i en soprumsdörr. Kunde inte låta bli att ta en
tuttkoll också, är man sjutton år och full av lust, kan det
väl få vara tillåtet, hoppas bara att ingen såg mig!

Egentligen kommer jag inte att få användning för varken
bröst, rumpa eller en ständigt våt mus i veckan, det visste jag ju....men är man hormonstinn så är man.
Min handledare hette Olga, hur upphetsande lät det?
Ringde på dörren, det hördes bara på ringsignalen hur stort stället var, den liksom ekade bort. Ingen kan skylla mig för att inte komma i tid, försprånget jag hade åts upp
minut för minut innan det äntligen rasslade på andra sidan dörren. Dörren öppnades och framför mig stod en...
KILLE. Jag visste inte ens att sådana varelser existerade
på ett centralkök. Jag måste ha sett ut som en fågelholk,
vi stirrade på varandra med blyghet i blickarna.
-Sassa?, fick han ur sig till slut.
-Ja, jag skulle praktisera här, sa jag.
Han sträckte ut en kraftig hårbeklädd hand som satt på en muskulös, ådrig arm.
-Olga, sa han, med myndig stämma.
-Sassa, eller rättare sagt Susanne, som det står i passet.
Jag tog hans hand, min lilla hand försvann i hans stora.Vi
tittade varandra i ögonen, och åtminstonde min blyghet
började lätta.
-Ursäkta att jag frågar, men Olga, det förknippar då inte
jag med en man, sa jag, samtidigt som vi släppte varand-
ras händer.
-Det är en lång historia, sa han. För att göra den kort så
har det med datorer att göra.
-Datorer?? Mina ögonbryn hissades upp på maxnivå.
-Tydligen skall jag på långt håll vara släkt med en lettisk
datorutvecklare, sa han. Denne verkade någon gång på
50-talet och hette Oleleg Olganov. Han försvann under
mystiska omständigheter, vilket jag också var mästare på när jag var liten pojk. Mamma brukade säga att jag var som bortblåst när det var matdags. Dessutom brukade jag plocka ned miniräknare och andra prylar i
molekyler. Det var faktiskt pappa som började kalla mig
för Olga innan jag ens nått skolålder, det har hängt med
sedan dess. Jag är annars döpt till Christer.
-Vilken fantastisk historia, utbrast jag och log mot honom.
-Här kan vi inte stå, sa han. Kom, så skall jag visa dig runt i katakomberna.
Om han bara visste hur mycket jag ville komma!

Han ledsagade mig runt i lokalerna med en stor portion
humor och nästan lite elegans. Vi hade hela tiden nära till
skratt, min nyfikenhet runt hans personlighet var enorm.
Han var charmig och rolig, men samtidigt bestämd, han
verkade vara mycket intelligent, kanske hade det med hans datorutvecklande släkting att göra. Inte blev saken
mindre betänksam, han var dessutom snygg. Svårtippad
ålder, kanske någonstans runt 45-50 år, rakryggad, stilig,
lång, mörk, han förde sig mer som en aristokrat än som en kökschef. Kockar brukar inte se ut så här, jag blev alldeles varm inombords. Han hade inte hunnit byta om ännu, hans privatkläder var lediga, men andades stil och
klass. Han var en man som kvinnor i alla åldrar vänder sig om efter på gatan.

-Stället här är ju ganska stort som du förstår, sa han efter rundvandringen. Likafullt har vi ont om plats för
personalen, särskilt nu när vi har många vikarier igång.
Därför undrar jag om det är okej att du byter om inne hos mig. Du får egen kupe´ givetvis, det är ingen risk att vi kolliderar.
-Givetvis, sa jag, inga problem. Jag försökte se så oskyldig ut som möjligt, då mina tankar rörde sig åt ett helt annat håll.
Hans kontor var väldigt trevligt, inrett med varsam hand,
ljust och rymligt med hög ordningsgrad. Till min stora besvikelse var det nästan FÖR rymligt, det innehöll inte bara ett, utan två rejäla omklädningsrum med tillhörande
dusch. Dessutom en avskild skrivhörna med all tänkbar kontorsutrustning.
-Du kan ta det högra om du vill, städerskan har nyss varit här så det skall vara....
Han blev avbruten av en ilsken telefonsignal.
-Ursäkta mig, sa han. Du kan väl byta om så länge.
Jag gick in i det högra rummet, och jodå, nog var det ny-
städat alltid, inte en fläck någonstans.
Jag började klä av mig, bröstvårtorna stod ut som knoppar genom spetsbehån, trosorna var alldeles fuktiga
och min puls hög. Hoppas bara att han inte hade märkt av mitt tillstånd. Män i den åldern är säkert erfarna, tänkte jag, kan nog se en kvinnas signaler utan att man
tror det. Herregud, Sassa, skärp dig nu.
Jag gjorde mig klar och gick ut i den lilla korridoren. Han
pratade fortfarande i telefonen, lugnt och metodiskt.
Samtalet avslutades och han gled ut från kontoret.
-Förlåt mig, men det var viktigt, sa han, lite skamset.
-Ingen fara, sa jag, har inget emot en mjukstart. Kände hur kåtheten lyste i mina ögon.
Han försvann in i sitt rum, han stängde dörren men på
något sätt gled den upp igen lite grann. Det blev en liten
springa mellan karm och dörr, dock fullt tillräcklig för att
jag skulle ha full insyn. Först tackade jag i sinnet vakt-
mästaren som svarade för välsmorda dörrar, sedan skämdes jag. Stå här och smygflukta på sin handledare,
som inget ont anande klädde av sig, fy Sassa. Tankarna
byttes dock i takt med varje plagg som föll. Fittan rann som en vårflod och hjärtat bultade. Guuud, så vacker han är, precis lagom med muskler, så hårig, så fin och....
Jag blir alldeles betagen, knäsvag och dimmig. Han står där, endast iklädd ett par strumpor och ett par svarta
välsittande boxershorts. Rumpan är vältränad och ser fast ut, hela han utstrålar hälsa och skönhet. Han vrider sig lite åt sidan, sätter upp ena benet på en bänk och tar av sig strumporna. Jag stirrar på hans paket, det ser väl-
fyllt ut, snart svimmar jag....han tar ut något från sitt skåp. Det förefaller vara ett par boxers till, han låter sista
plagget falla....detta är inte sant....nu DÖR jag....Jag som
knappt har sett en kuk på vykort....flås....ett livs levande
praktexemplar får jag se nu....visserligen från sidan, men
det räcker fullständigt....det pirrar i hela kroppen....kan man få orgasm av att bara titta, då fick jag en. Jag gör allt för att samla synintryck, jag ryggar tillbaka när han kränger på sig de andra boxershortsen. Tänk om han såg
mig....passande nog står det en stol i korridorren, jag
sätter mig tungt på den. Tankarna virvlar i huvudet, vilken kuk. Om en penis kan vara vacker så var denna underbar. Den var stor och ådrig med ett inbjudande lätt
lila ollon. En omskuren penis har jag än mindre sett tidigare, gud så vackert. Han verkade dessutom trimma hårväxten runt kuken, där var det nästan renrakat. Detta
gjorde att kuken såg ännu större ut, jag har aldrig brytt
mig om centimetrar hit och dit, utan varit tacksam för de
få penisar jag fått se. Den här var något helt annorlunda,
så stor, så kraftfull....vilket fantastiskt stånd han måste ha....
Jag gjorde mitt bästa för att samla ihop mig, jag såg
antagligen helt utmattad ut där jag satt. Dörren öppnades
och han kom ut, kritvit kockrock och rutiga byxor har
aldrig tidigare gjort mig upphetsad....men nu....stön.
-Ska vi gå och jobba då, sa han, helt oberörd.
Skönt, han hade inte märkt något. När vi gick iväg såg jag i drömmarna min mun omsluta hans ljuvliga ollon....
min lilla tonårsfitta bultade....skall jag bli av med oskulden....visst, det är lika bra att rivstarta med en jättekuk....kruxet är väl bara att man vill väl aldrig ha
någon annan....jag har en hel vecka på mig att bearbeta
honom....skam den som ger sig....här vankas det STOR
kuk....den skall jag bara ha.....
Forts. följer