Det här är en novell som är ett tankeexperiment, och mer poetisk än mina andra noveller. Den rör sig mycket mer i huvudet på de personer som är med i den och är inte så detaljerad som de andra. Jag vill hemskt gärna att ni kommenterar och säger vad ni tycker. Redheaded_girl

World in my eyes – Depeche mode

Let me take you on a trip
Around the world and back
And you won't have to move
You just sit still

Now let your mind do the walking
And let my body do the talking
Let me show you the world in my eyes

I'll take you to the highest mountain
To the depths of the deepest sea
***And*** we won't need a map, believe me

Now let my body do the moving
And let my hands do the soothing
Let me show you the world in my eyes

That's all there is
Nothing more than you can feel now
That's all there is

Let me put you on a ship
On a long, long trip
Your lips close to my lips
All the islands in the ocean
All the heaven's in the motion
Let me show you the world in my eyes

That's all there is
Nothing more than you can touch now
That's all there is

Let me show you the world in my eyes

Heta hander som rör hennes kropp. Smeker, leker och retar henne. Hon sitter ju där hon sitter, fastbunden i soffan. Hon har provat, dragit, ryckt och slitit. Inte kommer hon någonstans inte. Hon står där, framåtböjd över soffryggen med rumpan i vädret. Hur kunde hon hamna här?

Någon hade viskat i hennes öra:
– låt mig visa dig min värld. Låt mig visa dig världen genom mina ögon. Jag lovar dig, jag kan visa dig härifrån, du behöver inte resa någonstans. Och du behöver ingen karta, för den har jag. Du behöver ingen pensel, för du är duken jag målar på. Jag lovar att du kommer förstå, bara du låter mig visa dig min värld, genom mina ögon.

Hon hade nickat och tackat ja, tackat ja till en resa i någon annans synsätt. Det var dags att öppna sinnena och lyssna till någon annans värld, en resa i tid och rum med en annan kropp.

Det var som en resa i tid och rum, fast hon inte rörde sig alls egentligen. Hennes kropp var statiskt, rörde sig inte. Det var han som stod för rörelsen, dynamiken. Det var han som förde henne framåt, tog henne tillbaka. Det var hans som stannade tiden och fick henne att leva helt i nuet.

Smärtan blandades med njutningen och gjorde det omöjligt att känna någonting annat. Trots att hon satt så fast som man bara kunde var det befriande. Befriande att inte behöva tänka, att inte behöva röra sig. Det var inte hennes uppgift. Hennes uppgift var att uppleva, att ge respons på det som hände.

När hans händer målade hennes skinkor röda och glödande som heta kol en sval junikväll, så var det hennes uppgift att svettas och vrida sig i repen. Det var hennes uppgift att till slut ge upp och skrika in i soffryggen. Och det var hans uppgift att då, precis då, när hennes kropp talade till hans, att sluta, sluta med det han gjorde och börja på någon annanstans med något annat. Det var han som var konstnären, hon var tavlan han målade. En tavla i vitt, svart, rosa och rött… kroppens egna färger, kroppen som vandrade, medan sinnena talade.

Till slut ett slut på smärtan, på de regelbundna klatscharna som fyllt rummet. Ett par stora, heta, händer som sakta smeker den glödande huden, känner värmen som de själva skapat.

– Ser du världen med mina ögon, skatt, ser du målet, vet du vart jag vill ta dig, frågar han.

Hon hör hon genom dimman, hon hör hans sinne ropa till hennes. Ett mjukt gnyende glider över hennes läppar och han ler. Ett snett, mjukt leende. Han vet att hon är ute på sitt livs resa. Sitt livs resa utan att ta ett fotsteg.

Sakta smeker han längre och längre ner, delar hennes skinkor, ser kontrasten mellan vitt och rött som han skapat på sin duk. Hans verk, hans märke. Hennes känsla, hennes smärta, hennes njutning. Hans fingrar glider vidare neråt, finner hennes förvånansvärt fuktiga fitta. Fingrarna glider vidare neråt i det hala. De snuddar vid en punkt, en punkt så nära förenad med kropp och sinne och resans mål. Det är ju dit han vill ta henne, det är bara en annan resväg till målet än vanligtvis.

Hennes kropp svarar mot hans fingrar, som nu delar hennes veck och smeker henne. Vätan blir större och större hon gnyr högre och högre. Så slutar han, och låter ett finger glida in i henne. Hon rycker till och drar i repen. Han ler och låter fingret leta sig in och ut ur henne allt fortare. Han transporterar vätan till hennes trånga bakre hål, smörjer henne så hon blir hal. Glansen är som lacken på en tavla, glider det genom hans tanke, det är det där lilla extra. Ett finger får massera hennes bakre hål, som till att börja med är spänt, slutet. Han måste påminna henne, tala om för henne
– Skulle du resa, skulle du låta kroppen tala och sinnet vandra? Var det inte du som var beredd. Skulle du inte utmana dig själv, lita på mina händer, låta dem lindra elden inom dig.

Hon skakar till, inte beredd på hans ord. Så tar hon ett djupt andetag och han känner hur hon slappnar av. Oväntat glider fingret in till första fingerleden och hon drar efter andan när känslan rusar genom kroppen. Innan hon försvinner mot högre höjder hinner hon tänka:
- Ja, jag reser faktiskt. Jag har åkt till platser som jag inte anade fanns.

Han smeker henne vidare och låter ett finger glida tillbaka in i hennes grotta, båda fingrarna glider ut och in ur henne i ett stadigt tempo. Hon gnyr och flämtar och vill så mycket mer men kommer inte någonstans. Så kommer hans tumme mot hennes klitta och hon stönar högt. Så blir hennes fitta en våt sjö, som välkomnar alla intrång, vilka de än må vara.

Hon tänker
– Är det detta jag skall känna, är det allt där är. Jag kan inte känna mer än jag gör nu, ja, detta är allt där är, detta är meningen med livet.

Så, då tanken är tänkt, försvinner fingrarna och hon landar i vardagsrummet igen.

– Åh, låt mig, låt mig, flämtar hon.
– Låt mig vad, frågar han, med ett leende i rösten.
– Låt mig få suga på dina fingrar – jag vill, ber hon.

Han skrattar lågt och ställer sig bakom henne. Hon kan inte se vad han gör, hon försöker se bakom sig men kan inte. Hon hör små ljud och förstår att han runkar sin kuk bakom henne. Ett stön slipper över hennes läppar. Ska hon inte få?

Så känner hon hur hans kropp kommer närmare, hans ben mot hennes, den hårda kuken i hennes stjärtspringa. Hon känner den pulsera. Hon känner hans grepp om hennes nacke, hans händer lugnar henne. Han vänder upp hennes huvud och kysser henne hett. Hon möter hans läppar och tunga och känner hur himlarna börjar röra sig.

Så känner hon hur han sakta backar och riktar in sig på hennes våta kön, som längtar efter att känna honom i sig. Han glider sakta in och hon känner hur hennes fitta kramar runt kuken, som den längtat. Han stöter in och ut ur henne, långsamt, men inte för långsamt. Så känner hon hans fingrar mot sina läppar och hon suger in dem, in i munnen. Smeker dem med tungan, suger på dem, ömsom mjukt, ömsom hårt.

Han drar sig ur hennes sjö, hennes våta fitta och smeker upp mer väta mot hennes bakre hål. Hon kan inte tänka, vill bara ha. Skeppet har avrest, nu finns det ingen återvändo. Han går tillräckligt nära för att sätta tryck på henne.

– Vill du ha? Spetsa dig i så fall. Visa att du vågar, så ser du världen genom mina ögon.

Sakta börjar hon pressa bakåt, känner hur hans kuk sakta, oändligt sakta delar hennes muskler. Hans ollon känner trycket, han kastar huvudet bakåt och gör en häftig utandning. Så rycker hon till och ollonet ploppar in. Han känner hur hon kramar omkring honom och hur det pulserar. Så gnyr hon till och han känner hur hon pressar på igen. Snabbare än han anar glider hela hans kuk in i henne. Han känner hur tight hon är runt honom, hur hon nästan pulserar i takt med honom. Hans värld, genom hennes ögon…

Mjukt, långsamt börjar han stöta in och ut ur henne, känner hur hennes kropp hetsar hans, vidare och vidare. Det är så tight, så hett, så skönt, han kan inte hålla sig så länge till. Hans fingrar söker hennes klitta och han hör henne stöna. Hennes höfter roterar och möter hans kuk och hans fingrar, hon är högt uppe på sin egen bergstopp. När han känner hennes orgasm komma rusande blir det för mycket för honom också och han skjuter av sina heta strålar i henne, en efter en. Hon faller ihop över soffryggen, helt slut, helt borta.

Han glider ur henne, lossar hennes bojor och drar ner henne till sig i soffan. Han gömmer henne i sin famn och viskar:

– Hoppas du tyckte om min värld.

Hon kysser honom bara till svar. Han vet ju redan svaret.