Väntade alltid länge i mörkret på att hon skulle gå förbi så jag i alla fall skulle få en skymt av henne. Hon var så kvinnligt vacker, så sensuell och drog mig till sig med sin doft. Den förbjudna.
Jag låg ensam i min familjs tält på den campingplats vi varit på sedan min tidiga barndom. Här fanns min några år äldre vän, en vän som visat vägen till det mesta som hade engagerat mig. Mina föräldrar hade nu funnit nya resmål, men själv hade jag fått svårt att slita mig från platsen. En grannkvinna hade visat sitt intresse.
En gång vaknade jag upp och var blöt i pyjamasen. Hon hade stått framför mig i bara underkläderna. En korsett med strumpeband som var öppen i grenen och en mjuk trosa. Hennes strumpor gjorde en liten valk på låret ovanför mot ljumsken så det blev mjukt och extra skönt att hålla handen där.
- Du får bara hålla utanför, sa hon och la sitt huvud mot min kind. Det är skönt att ha en så stor och stark campinggranne. Jag kände med handen i grenen och förstod av vätan att hon var mycket upphetsad. Hon gned låren mot varandra och tryckte sig emot mig. Hennes stora byst kom nära mitt ansikte och jag borrade in min näsa i klyftan mellan dem.
- Jag blir så hemskt varm, sa hon. Måste knäppa upp korsetten. Hon reste sig i sittande och knäppte vant upp och befriade sig från det pressande tyget. Hon slängde den på golvet och la sig på rygg i sängen. Jag satte mig på huk och drog av hennes trosa och en sky av kättja slog upp från hennes underliv. Hon behöll strumporna på. Jag såg beundrande på henne. Skönhet och värme, mjukhet och begär. Smekte henne vid strumpkanten och hon förde isär sina lår och höll upp dem som inför en undersökning.
- Kom till mig viskade hon och tog mig om huvudet och förde ner mig till sitt ångande kön. Hon var stor. En enorm hårväxt skylde henne men hon tog med vana fingrar och öppnade sitt våta hål.
- Var snäll nu och kyss länge och ordentligt, sa hon med ett extra tryck på min nacke. Jag var som bedövad. Ångorna, vätan, det mörka djupet. Jag prövade med mina läppar och så med tungan och slickade med bred pensel längs hennes ena blygdläpp.
- Oh, så du gör med mig! flämtade hon och lyfte sig litet mot min mun. Så slickade jag runt hennes mynning och stack prövande in tungan i det djup som för mig kändes oändligt.
- Sug! Sug! skrek hon och kramade åt med sina lår så jag sjönk in i hennes hull helt dold för världen. Jag sög. Runtom sög jag mig fast på hennes slemhinna men hittade inte den punkt jag hade hört talas om. Hon tog mitt nackhår och styrde mig fram och tillbaka över sitt sköte och hon ömsom stönade och ömsom skrek.
Så med ens var allt tystnad. Bara jag och vätan i pyjamasen.
Väntade förgäves några nätter men så sent en natt smög hon in i mitt förtält och drog av sig badkappan och ställde sig vid fönstret. Sommarnatthimlen lyste svagt in så jag såg hennes kontur genom den gula negligén.
Hon såg mot mig och smekte sig över låren, upp över höfterna och svankade och sträckte, allt efter hennes handrörelser. Så kupade hon händerna över de stora brösten och smekte runt om och stannade med ett nyp i vårtorna. Hon andades häftigare nu och jag själv andades genom ett hörn av täcket för att dölja min belägenhet. Så kom hon fram mot mig och eftersom jag låg med huvudet långt ute i hörnet av sängen så nådde hon mig lätt och smekte mig nätt över håret. Hon drog av sig nattlinnet och strök sina lår mot min hjässa, hon knäböjde och reste sig upp igen så hon blev smekt över hela sina känsliga lår. Jag lade mig ännu litet längre ut mot kanten så halva huvudet svävade över det fria golvet. Hon stannade upp. Höll andan. Väntade. Efter att ha hört min lugna andning närmade hon sig mig återigen. Täcket hade glidit av mig så hennes händer kunde vandra över min höft och bringa.
Sakta närmade hon sig mitt skrev. Jag kämpade oerhört med andningen, ville på inget vis avslöja att jag var vaken. Ville hålla henne kvar. Länge. Jämt. Hon böjde sig ner i knästående och smekte sakta sitt sköte och trevade längs mina pyjamasbyxor efter öppningen. Hon gnydde nu och rörde sin hand hårt mot sig och hennes flämtanden blev så högljudda att jag äntligen vågade andas fritt igen. Jag flåsade. Hon fann lemmen och den var nu något ordentligt att hålla i. Hon grep tag i den och förde sina läppar till den och bara av hennes andedräkt rusade all kraft ur mig över hennes ansikte. Hon skrek till och så stannade hon upp.
- Grannens pojke är stor nu, sa hon. Det är bäst att vi sover. Du ska resa imorgon.
Vintern gick och jag var snart tillbaka på sommarcampingen igen. Jag hade varit fullt upptagen av studier och ett extraarbete och tyckte att livet hade varit vänligt emot mig.
Jag mottogs av hela grannfamiljen där de mötte upp vid campingen. Min bäste vän från barndomen, hans lilla dotter och fru. Frun höll sig först litet i bakgrunden. Hon prövade mig med blicken och kom snart och tog mig i famn. Hon höll armen om min axel och tryckte mig mot sin höft när vi gick till bilen. Frasse bar väskan och dottern stultade runt mig med frågor om den ännu unga sommaren.
Tillbaka. Dagen tog fort slut och i kvällningen blev vi snart ensamma. Lillflickan snusade i sin sovsäck och Frasse skulle vara på extraknäcket på brobygget länge än. Eva hade köpt ny dräkt. Den gjorde henne reslig. Strålande. Hade lagt håret. Inte min favoritfrisyr, men jag förstod för vem hon gjort sig fin. Hon satte sig mitt emot mig i en fåtölj. Jag låg i hammocken och hade slötittat på folk som passerat förbi. Hon hade åter den där frågande blicken från förmiddagen.
- Jag hade jättekul hela vintern, sa jag för att säga något.
- Jag läste in en extrakurs också fortsatte jag. Hon frågade om flickor. Jag skakade avvärjande på huvudet och tänkte på henne, kamratflickan, där vi löptränat längs stränderna. Nära hade hon varit mig. Men doften, hon hade inte haft doften. Och brösten, jag mindes inte om hon hade bröst. Eva log och flyttade sig över till mig i soffan. Hon tryckte sitt ryggslut emot min midja och strök sin hand över min axel.
- Den här vintern kändes som en evighet. Det blev tomt och ensamt utan dig, nästan viskade hon. Långa kvällar och nätter när Frasse jobbar så mycket och lillan sover. Min pojke, jag tror du vuxit i sommar, fått starkare armar. Hon tog om min överarm och log sitt underbaraste leende.
- Vi kanske ska förbereda oss för natten. Du behöver inte sova i tältet inatt, ty Frasse kommer inte förrän imorgon middag så om du är snäll kan du sova hos mig. Hennes röst stockade sig litet men hon vågade se mig i ögonen och jag nickade.
Mörkret inne i husvagnen förvandlade sovrummet till en sluten kammare. En dold skattkammare. Jag låg på min bäste väns plats och hans fru låg bredvid. Hon låg nära så jag snuddade henne vid var rörelse. Hon hade en ny negligé och jag provade materialet mellan fingrarna.
- Jo, det där förra sommaren, försökte hon. Tystnad.
- Det var inte meningen, fortsatte hon.
- Jag menar... Hennes röst skar sig. Hon vände sig mot mig. Och doften. Doften jag hade saknat hela långa vintern slog emot mig och jag borrade in mitt ansikte i hennes djupa klyfta. Några små svettdroppar mot mina läppar.
Och så med ens släppte allt för oss. Vi rev och vi slet och jag trängde in i henne och tömde mig. Hon skrek mitt namn och höll fast mig. Åter tystnad. Jag låg kvar i henne. Flämtande. Ett år av väntan. I nuet händer allt väsentligt på ett ögonblick.