Dammet ifrån landskapets torra mark virvlade upp runt hovarna och när hon till sist höll in hästen stannade hon i ett rökmoln på borggården.

Portarna hade öppnats när vakterna sett hennes vilda ritt över slätten och genast samlades en snabbt växande skara av vakter och soldater med nyfikna blickar riktade på kvinnan som gick under namnet Azena – Krigarprinsessan.

Med draget svärd vrålade hon ilsket mot balkongen i huvudbyggnaden.

- Jag beordrar er – Kung Arakon – att omedelbart släppa Gabby!

Uppe på murarna, i fönstren och nere på borggården tystnade folket som riktade sina blickar åt samma håll som Zera där hon satt på sin vita springare. Hon var klädd i svart läderrustning med metallförstärkningar som bestod av en korsettliknande brynja som pressade in och upp hennes fylliga byst, kraftiga läderstövlar med skydd för vrister och smalben och ett plagg som mest påminde om en bepansrad, kort kjol.

Tystnaden var påtaglig, endast ett dämpat sorl och hästens frustande hördes i väntan på att Kung Arakon skulle kliva ut på balkongen och svara henne. För ett ögonblick försvann solen bakom ett moln och genast sjönk sommarens temperatur ifrån sina annars stadiga 30.

Otåligt, efter att ha svept med blicken över folkhopen vrålade hon igen.

- Kung Arakon – överlämna Gabby omedelbart!

Samtidigt som solen bröt fram genom molnen steg kungen ut på balkongen till folkets jubel, med ett brett leende höjde han sina armar i en hälsning innan han sänkte dem långsamt för att tysta jublet.

Han lutade sina kraftiga händer mot murens kant och tittade ner på kvinnan med det långa svarta håret som virvlade mjukt i vinden.

- Välkommen Azena – förstod väl att ni skulle dyka upp efter mina mannars natträd i skogen!

Azena blängde ilsket tillbaka på den korpulente kungen som andades tungt i värmen, trots att två av hans tjänare ivrigt fläktade honom med stora solfjädrar av hopflätade palmblad.

- Jag har kommit för att hämta Gabby – jag visste att det var ni som tagit henne!

Kungen skrattade så dubbelhakorna guppade i takt med magen som pressades och hasade mot balkongens räckesmur.

- Här har ni inget att hämta Azena – numera ingår hon som ett exotiskt tillskott i mina mäns nöjesharem! Han hämtade andan och fortsatte med ett ännu bredare leende.

- Visserligen föredrar de arabiska kvinnor men som guldblond kommer hon nog att efterfrågas ivrigt – åtminstone till en början!

Folkmassorna skrattade högt och gillande, något som om inte annat tillhörde kungens sarkasmer. Mer eller mindre beordrade var det folkets plikt att visa uppskattning för sin kung som till och med försett sig med tränade vakter som genom gester visade hur skaran skulle reagera, jubla, skratta eller beklaga sig om budskapet krävde det.

Azena skrattade inte, spottade ogillande ner i marken och fortsatte.

- Hon är min vän och om ni inte vill ha problem så släpper ni henne genast!

Kungen och många andra kände ryktet som omgärdade denna levande legend. Visste att hon med sitt skarpa svärd kunde meja ner mindre arméer, visste att hon ridit över slätterna i årtionden utan att åldras eller försvagas av tiden, visste inte hur eller varför men ryktet sa att hon bytt något mot evig ungdom.

Azena som varit en nagel i ögat på kungen allt sedan han tillträtt efter sin far, hade länge sökt efter ett sätt att sätta stopp för henne, att bli känd och ihågkommen som kungen som besegrade krigarprinsessan Azena.

När han natten tidigare sett hur hans nattrupp kommit tillbaka och visat upp sin fångst, hade han tyckt att han känt igen Gabby, men inte förrän hon rutit ilsket att genast bli släppt annars skulle de få med Azena att göra, hade det gått upp för honom vem hon var och hur värdefull hon var till skillnad ifrån de andra slavarna.

Med en gest lät kungen ett skynke falla till marken ett stycke till höger om honom. Azena såg en kraftig järnbur med Gabby bakom gallret med en trött, tilltufsad blick. Genast kände hon hur pulsen steg och höjde sitt svärd och pekade mot kungens trygga plats uppe på balkongen.

- Släpp henne! Hon tänkte efter ett kort ögonblick och fortsatte.

- Vad vill ni ha för att släppa henne?

Anledningen till hennes försök till förhandling berodde inte på vakterna och soldaterna med sina svärd som långsamt omringat henne, utan männen uppe på murarna med sina armborst. Att genom strid befria Gabby hade kanske lyckats om kampen stått mellan svärd, men kungens skyttar var kända för sin precision och just nu såg oddsen ganska dåliga ut.

Kungen skrattade igen och hans generaler som stod vid hans sida skrattade ännu högre.

- Hon är inte till salu – inte ännu i alla fall – kanske om ett par veckor när jag och mina män fått bekanta oss litet närmare med henne!

Kungens tränade vakter såg till att murarna skakade av skratt när folkhopen vrålade entusiastiskt.

Azena hade spelat ut sina kort utan att imponera på kungen, hon tvekade kort, ville absolut inte låta Gabby förnedras som sexslav åt kung Arakons skitiga män och smög fram en joker ur rockärmen.

- En duell – jag utmanar er till en duell – om jag vinner så befriar ni Gabby – om ni vinner så ställer jag mig till ert förfogande!
Kungen och hans män tystnade. Hon hade tagit orden ur munnen på honom, föreslagit det som han tänkt föreslå. Han höjde armarna i en tystande gest, även om ingen längre yppade ett ord.

- Om min kämpe vinner behåller jag Gabby och du kommer att tjänstgöra på samma sätt som henne i mitt harem – okej!

Hon hade inte förväntat sig ett sådant förslag.

- Jag är en krigare och gör större nytta på slagfältet än i någon salong! Svarade hon med självsäker blick.

Kungen visste att hon hade rätt, men ville se hur lågt hon var beredd att gå för att rädda sin vän och upprepade.

- Om min kämpe vinner blir din plats och plikt att tillfredställa mina krigare efter deras önskemål – är det uppfattat?

Mycket stod på spel, det sista hon ville var att hamna i hans harem, för henne var det lika med slutet och långt värre än att strida sida vid sida med sin fiende. Men alternativen såg minst sagt dystra ut, att lämna Gabby var otänkbart, att försöka strida och rädda henne i sann krigaranda var allt för riskabelt, dessutom hade hon aldrig förlorat en kamp man mot man och såg inte varför hon skulle göra det nu. Oavsett vapen skulle hon kunna besegra vem som helst, man eller kvinna, stor eller liten.

- Okej Arakon – förbered din kämpe så återvänder jag i skymningen – och tilldess ser ni till att ingen lägger sina smutsiga händer på Gabby – Okej!

- Ni har mitt ord krigarprinsessa – kom tillbaka vid solnedgången så gör vi upp den här affären!

Azena vände sin häst, satte hälarna i sidan på den och satte fart ut genom porten igen, hon hade kastat en uppmuntrande blick på Gabby som lett försiktigt. Hon visste inte om Arakon skulle hålla sitt ord och låta Gabby vara ifred, men om han var en ärans man skulle han stå vid sitt ord och hålla sitt löfte.


Nere vid flodbädden pyrde det ännu ur lägereldens aska, Azena rörde om med en pinne och fick snart fyr på veden igen.

Hon hade tänkt använda tiden till träning och uppmjukning, men kunde inte låta bli att tänka på sitt celibatlöfte. Hon mindes hur hon klivit in i grottan, hälsat på häxan med det vita håret och sagt.

- Jag vill ha evig ungdom – jag vill sluta åldras – vad är ditt pris?

Häxan som plirat mot henne tvekade ett kort ögonblick, synade av hennes muskulösa och kurviga kropp och sa sen.

- Jag kan ge dig evig ungdom i utbyte mot avhållsamhet!

Azena visste inte om hon uppfattat och bad henne förtydliga.

- Jag byter ditt åldrande mot ett liv utan orgasm!

Hon hade hört rätt första gången, visserligen var det inget problem att avstå från män, men att helt avstå från orgasm, att inte kunna njuta av att smeka sig själv var något helt annat. Häxan hade gestikulerat mot en liten damm mitt i golvet och sagt att ett dopp i ungdomenskälla skulle ge henne vad hon önskade.

Azena hade tackat, bett om att få återkomma nästa dag för att genomgå henne förtrollning.

Om hon smekt sig själv intensivt tidigare så var det ingenting mot vad hon gjorde den kvällen, att avstå från orgasm var ett högt pris för en kvinna i knappa trettio, men ett evigt liv, om hon inte blev dödad på något sätt var allt för lockande.

Med ömmande blygdläppar och klitoris återvände hon nästa dag för att genomgå ritualen. Naken, endast iklädd sitt solbrända skinn och tjocka svarta hår klev hon ner i det svala vattnet. Häxan lade sina händer på hennes huvud och förde henne mjukt ner under ytan.

- Kom ihåg Azena – om ni från och med nu får orgasm så kommer ni att åldras ikapp tiden mycket snabbt – ett år på en sekund! Trots att Azena förstod och nickade förtydligade hon för säkerhets skull.

- Lever ni i sextio år – får orgasm – så kommer ni att åldras sextio år på en minut!

Azena mindes inte exakt hur lång tid som gått, men en gissning på etthundra år var tillräckligt nära sanningen för att avskräckas ifrån sex.

Till en början hade livet varit svårt, eftersom hon visste att sex var uteslutet kretsade inte tankarna runt något annat, emellanåt hade hon blivit så enormt kåt att hon varit beredd att ge vika, smekt sig men i sista stund avbrutit och blivit besviket arg på sig själv.

I etthundra år hade hon avstått, och att avstå från män hade som sagt varit ganska enkelt även om hon träffat en del som väckt hennes åtrå genom åren, men att hålla fingrarna i styr var något helt annat.

Hon hade bestämt sig för ett svalkande bad och glidit ur läderrustningen och ner i flodens svala vatten, alla tankar på sex igen hade obemärkt fått hennes hand att smyga sig ner mellan benen. När det gick upp för henne vad hon höll på med ryckte hon undan den som om hon bränt sig på en het sten vid en lägereld.

Väl uppe vid elden igen polerade hon sitt svärd, sin dolk och tillsist sin rustning. Tankarna på vad en eventuell förlust kunde innebära skrämde henne, även om en förlust var otänkbar kunde hon inte släppa tanken på vad som skulle kunna hända i en miljö där dagarna kretsade kring sex ifrån morgon till kväll. Visst skulle hon kunna tillfredställa män på olika sätt utan att själv få orgasm, gissade att hon även skulle kunna klara samlag. Män var ju inte direkt kända för sin uthållighet, men å andra sidan efter etthundra års avhållsamhet visste hon inte om hon skulle ha någon uthållighet att skryta med, hon skulle kanske till och med komma före mannen om han uppförde sig på rätt sätt.

Hon viftade bort tankarna, såg hur solen snuddade vid trädtopparna och började förbereda sig för avfärd. Ritten genom skogen gick snabbt och strax såg hon Arakons borg torna upp sig på slätten.

Nu var tankarna fokuserade på duellen som skulle avgöra hennes och Gabbys vidare öden. Att strida på liv och död var vardagsmat för Azena, men den här gången var det skillnad även om en förlust kanske inte innebar en omedelbar död så skulle hennes dagar i haremet vara räknade, men den respiten skulle också ge henne en chans att kunna fly.

För sin inre bild såg hon sig själv svinga sitt svärd, vigt slå och sparka som hon gjort så många gånger tidigare.

Det var med ett brett leende som hon red förbi vakterna som till och med bugade sig för henne. En av kungens trogna generaler tog emot. Den röde kallades han för sitt långa toviga illröda hår och skägg. En reslig man med ett falskt leende.

- Den här vägen! Gestikulerade han mot en portal i borgväggen.

Han följde henne ett stycke och överlämnade henne sedan till en kvinna som bugade sig djupt vid kammardörren.

- Ni måste förbereda er Azena – lämna era vapen och gör er redo att möta kungen och folket som väntar på er vid arenan!

Hon gillade inte att lämna ifrån sig sina vapen, plötsligt slogs hon av tanken på att striden kanske skulle ske utan vapen för att skona liv. Kungen ville ju givetvis inte att hon skulle skadas allvarligt och vid en förlust inte kunna stå till tjänst i haremet som han planerat.

Genast insåg hon att en strid utan vapen skulle bli långt mycket svårare, inte för att hon inte kunde ta vara på sig även utan vapen, men trots sin styrka skulle hon ändå vara något underlägsen en kraftig karl.

Jublet i arenan krävde ingen dirigent, så fort Azena stegade ut i fackelskenet som lyste upp den sandiga, ovala rinken nedanför läktarnas murar ställde sig folket upp och vrålade.

Azena log självsäkert under sin mörka lugg för att visa sig stark. Bredvid kungen satt Gabby i sin bur och plirade neröst. Azena nickade mot henne och fick tummen upp tillbaka som ett svar på att kungen hittills hållit sitt ord.

Mitt emot hennes portal hörde hon ett rasslande när ännu en port öppnades. När kungens kämpe steg ut i ljuset ökade vrålen ännu mer.

Han var enorm, huvudet längre än hennes etthundraåttio centimeter, överarmar som trädstammar och bredaxlad som en oxe där han stod några meter ifrån henne med ett hånflin på läpparna. Hans mörkbruna, nästan svarta skinn gnistrade och glänste av hal olja i fackelskenet och med sin kala skalle och gnistrande vita tänder var han minst sagt en skräckinjagande syn, men Azena lät sig inte avskräckas, visste att stora starka män fick betala i smidighet och snabbhet för att köpa sig styrka. Hennes värsta motståndare skulle snarare ha varit någon man i hennes egen storlek. Överlägset flinande vände sig båda mot kungens upphöjda plats på läktaren efter att en av hans generaler tystat publiken.

Kungen lutade sig fram över räckesmuren, såg ner på det udda paret och log brett.

- Inga vapen – reglerna är enkla – allt ät tillåtet! Ekade hans ord mellan arenans väggar.

Han drog ett djupt andetag och fortsatte.

- Striden kommer att pågå tills någon av er är utslagen eller helt enkelt ger upp!

Jätten och Azena nickade mot kungen som höjde sina händer mot skyn och vrålade.

- Låt kampen börja!

Nedanför kungen slog en av hans vakter i en stor gonggong och jublet steg igen.

Genast kom jätten rusande mot henne med armarna utsträckta framför honom, Azena hoppade smidigt undan, gjorde en kullerbytta och svängde om för att gå till anfall. Men hon hade missbedömt räckvidden på hans enorma armar. Slaget träffade sidan på hennes huvud med våldsam kraft, med blixtrande skalle stapplade hon bakåt. Jätten gjorde ett nytt utfall men den här gången svarade Azena med en sidospark som träffade honom i magen. Sparken följdes upp av en högersving som träffade hans käke.

Nu var det jättens tur att stappla baklänges, men till Azenas förskräckelse såg han helt oberörd ut när han återfått balansen. Jätten kom igen, viftade med armarna vilket fick Azena att ducka och lagom nära försökte hon dra ner honom i ett försök att med hjälp av fötterna kasta honom över sig och in i väggen. Men hon fick inte tag om hans oljade kropp och istället landade han tungt på henne. Snabbt satte hon en armbåge i ansiktet på honom som följdes upp av snabba knytnävslag och innan jätten hunnit utnyttja övertaget hade Azena slunkit undan och kommit på fötter.

Azena gick snabbt till anfall igen, men Jätten utnyttjade återigen sin räckvidd och den här gången tog slaget hårt i Azenas ansikte. Vacklande och yr kände hon sedan hur jättens fot träffade henne i magen. Sparken var så kraftig att hon lättade ifrån marken och flög baklänges flera meter innan hon landade hårt i sanden. Jätten var snabbt över henne, vimmelkantig försökte hon träffa med sina slag, men jätten slängde istället runt henne på mage, bröt bak hennes armar på ryggen och satte sig gränsle över henne.

Jättens ena hand höll fast hennes händer på ryggen som i ett skruvstäd, samtidigt som han lade den andra armen runt hennes hals. Desperat försökte Azena slita sig loss, men istället såg Gabby och publiken hur jätten bröt bak hennes huvud och pressade underarmen hårt runt halsen.

Om han inte varit så tung skulle hon kanske ha kunnat välta av honom, om han inte varit så enormt stark skulle hon kanske ha kunnat lirka loss sina händer och om han inte hårdnat i sitt grepp runt halsen skulle hon kanske ha kunnat andas.

Gabby såg ifrån sin plats i buren hur Azenas kropp efter en kort stund började skaka spasmiskt, hon visste att luften var slut och att hon snart skulle svimma av. Azena försökte ända in i mörkret att komma undan, men var besegrad.

Jätten släppte hennes livlösa kropp, reste sig med armarna uppsträckta i skyn i triumf och mottog publikens jubel som skakade arenans väggar.

Gabby hade aldrig sett Azena förlora en strid och att göra det nu när så mycket stod på spel var allt annat än lämpligt. Arg ruskade hon i gallret, arg för att hon tyckte att Azena inte varit riktigt fokuserad, som om hon haft tankarna på annat håll, som om något stört hennes koncentration och fått henne att agera på ett klumpigt sätt hon inte alls kände igen hon Azena.

Det var mörkt, doften av fuktig jord fick henne att förstå att hon befann sig i en fängelsehåla redan innan hon öppnat ögonen. Slamret ifrån dörren hade väckt henne, fackelskenet sved i ögonen och genast kände hon värken i nacken och hur huvudet dunkade av smärta.

- Ni är vaken ser jag – dags att kliva upp!

Azena som bara sett konturer hade ändå kunnat svära på att det var en man som väckt henne, men rösten tillhörde en kvinna, stor, kraftigt byggd men definitivt en kvinna.

Strax hade ögonen vant sig och hon såg tre personer i dörröppningen. Kvinnan hade med sig två tjänare som höll facklor ovanför huvudet för att inte bländas.

- Kom – ni behöver fräscha upp er!

Azena tvekade inte, att sitta i en fängelsehåla var det sista hon ville, dessutom lät en uppfräschning som en bra idé. Hon följde efter sällskapet genom gångar som ringlade sig fram med vaktbevakade dörrar med jämna mellanrum. Trots huvudvärken försökte hon snappa upp så mycket hon kunde från sin omgivning, vilken typ av lås, vilka vapen vakterna bar och vart gångarna ledde.

Väl framme i en större sal med flera dörrar i olika riktningar bar det av upp för en trappa, Azena visste inte men gissade att salen var navet i gångarnas virrvarr. Efter några våningar i spiraltrappan såg hon dagsljus och efter ytterligare en stund kunde hon se ut genom en glugg och insåg att de nu var högt över borggården och huvudbyggnadens tak.

Ingen hade sagt något, inte förrän nu när kvinnan svängde upp en dörr.

- Här tar mina tjänare hand om er – jag hämtar er snart!

Badvattnet gjorde underverk och efter tjänarnas smekande massage mådde hon mycket bättre. Hon hade aldrig badats tidigare, aldrig låtit sig tvättas och masseras av kvinnor, men att protestera när det bjöds var inte aktuellt, särskiljt inte nu när det var precis vad hennes ömma kropp behövde.

Hennes rustning byttes ut mot skira sidenkläder i ljusgröna toner, hennes muskulösa kropp som var van vid läder och metall kittlades av tyget i klädseln som bestod av ett par nästan genomskinliga trosor och ett höftskynke i samma kvalitet och ett sidenstycke som knöts runt nacken fick fungera som bh till hennes stora tunga bröst.

Azena var inte alls road av sin nya klädsel. Visst kunde hon leva med det mjuka tygets smekningar, men vetskapen om att klädseln hörde hemma i ett harem fick henne att hata den.
I ett obevakat ögonblick hade någon gömt undan hennes rustning och när valet stod mellan sidentyget eller inget var valet ganska enkelt.

Efter ett par timmar återkom kvinnan och såg Azena som smorts in i väldoftande oljor och fått håret kammat efter konstens alla regler och log.

- Ni är ju en riktigt vacker kvinna Azena – kom!

Azena såg sig i spegeln innan hon lämnade rummet och förstod vad kvinnan menat. Hon kände inte igen sig, hon hade förvandlats ifrån en barbarisk krigare i rustning till en feminin sköka i genomskinligt siden. Hon erkände att kvinnan haft rätt men kände sig allt annat än bekväm i sina utmanande kläder som verkade göra allt för att exponera henne snarare än skyla hennes kurviga kropp.

Haremet fick henne att tappa andan, vit marmor och gnistrande guld ifrån golv till tak. Dignande bord med frukt, söta brödkakor och nötter blandades med vintunnor och vattenpipor och öar med divaner med siden-skimmrande kuddar. Fräscha dofter ifrån nyutslagna snittblommor blandades med söta rökelser och sommarens svaga bris som letade sig in ifrån terrassen. En terrass som även den hade marmorgolv och en räckesmur i samma gnistrande sten och guld. Mitt i terrassen fanns en pool med glittrande vatten med kungens sigill i en vacker mosaik på bottnen.

Längs terrassens sidor skuggade planterade palmer i stora förgyllda krukor ännu fler divaner som ockuperades av unga vackra kvinnor och slanka manskroppar.

Den avspända, erotiska atmosfären gjorde Azena lugn på ett sätt hon aldrig upplevt tidigare. Kvinnan som följt henne log varmt.

- Ni kommer att trivas – vill ni se er kammare!

Azena nickade, dröjde kvar med blicken på ett par som fångat hennes uppmärksamhet. Utan att ha sett hennes ansikte visste hon att huvudet som guppade upp och ner mellan en kraftig karls ben tillhörde Gabby. Mannen blundade och njöt med milda stön medan hans grova händer följde Gabbys mjuka rörelser.

Å ena sidan ville hon gå fram till Gabby som ännu inte sett hennes ankomst, men å den andra kunde det vänta, det såg inte ut att gå någon större nöd på henne.

Allt som allt gissade hon att det tjänade bortåt tolv kvinnor i haremet, för vart hon än sökte med blicken kunde hon inte att undgå att se kroppars sensuella danser på björnfällar på golvet, på divaner eller i poolens skvalpande vatten.

Häxans förtrollning kändes mer och mer som en förbannelse, med tankar på hur livsfarlig platsen var för henne följde hon kvinnan genom salen och upp för en trappa till nästa våning.

Kammaren var inte stor, inrymde en säng uppskjuten mot ena väggen, en byrå och en garderob med ännu fler uppsättningar av ljusgröna skira sidenkläder.

- Här kan ni dra er tillbaka när ni inte tar emot några gäster! Sa kvinnan och log.

Azena nickade, kände sig kluven. Även om hon ville hitta ett sätt att fly ut i friheten så fort som möjligt kunde hon inte låta bli att rysa av välbehag. Även om hon sett harem tidigare hade hon aldrig tillåtit sig att gripas av atmosfären och känna in stämningen som hon tvingades göra nu. Hennes förakt mot harem och aktiviteterna byggde till stor del på förutfattade meningar, att alla kvinnor tvingades agera sexslavar åt burdusa män, men här dominerade ett respektfullt lugn och en erotisk anda som inte undgick någon.

Snabbt insåg hon att det inte fanns några slavar att befria, till och med Gabby vittnade om att alla trivdes och inte ville byta sina liv mot något annat.

- Du har blivit hjärntvättad Gabby! Försökte Azena som klivit fram till Gabby sedan mannen lämnat henne och divanen.

Gabby flinade, sa något om att hon trivdes men att allt ingick i en plan.

Azena frågade.

- Har du låtit någon besudla dig!

- Inte ännu – har sagt att jag strax kommer att blöda och som du vet är det förbjudet och orent att ha samlag med en kvinna som blöder – ingen vågar ta några risker!

Innan Azena svarade fortsatte hon.

- Säg samma sak så får vi några dagar på oss att planera för hur vi ska dra härifrån!

Azena flinade, insåg att Gabby inte alls blivit hjärntvättad utan följde sina instinkter på ett smart sätt. Azena som inte berättat för Gabby om sitt celibatlöfte tidigare bestämde sig för att dela med sig, om inte annat så att Gabby skulle förstå faran i att stanna här för länge.

Gabby tappade hakan, men kunde samtidigt inte låta bli att flina.

- Så det är därför jag aldrig sett dig leva ut dina lustar!

- Lägg av! Fräste Azena som inte alls kände sig road.

Långsamt gick det upp för Gabby vad hennes löfte innebar, insåg varifrån hennes hårda attityd grundade sig, förstod att frustrationen måste stå henne långt upp i halsen. Även om inte Gabby delade med sig av sin kropp hur som helst, kunde hon inte tänka sig ett liv med total avhållsamhet. Att byta ut denna rikedom mot ett långt men fattigt liv kändes overkligt för Gabby som strax innan skakats om av en vidunderlig orgasm när mannen låtit sin tunga virvla fram mellan hennes slanka lår. Han hade tvekat, men efter att hon försäkrat honom att hon ännu inte börjat blöda hade han, om än tveksamt, gett med sig.

- Hur länge! Frågade hon nyfiket men såg i Azenas plågade blick att hon inte ville svara.

- Jag tänker inte stanna här längre än nödvändigt – du kanske trivs här men jag hör hemma på slagfältet!

- Jag kommer nog att tröttna snart! Försökte hon flina för att uppmuntra Azena och tillade att hon också trivdes bättre på slagfältet.


I skymningen steg kvinnan upp till Azena igen.

- Ni har en gäst om en stund – den röde generalen vill träffa er!

Azena svarade instinktivt att hon inte kunde ta emot någon ännu på några dagar.

Kvinnan lade huvudet på sned.

- Han är inte så hemsk som ni kanske tror – om ni inte kan ha samlag så får ni tillfredställa honom på andra sätt!

Hon behövde inte påminna henne om att det var hennes plikt nu när hon bytt läder mot siden.

Azena ville inte bråka, riskera att hamna i någon håla igen, insåg att så länge hon var här så var möjligheterna att fly mycket större. Hon nickade och svarade.

- Jag är på min kammare!

En halvtimma senare drogs hennes draperi undan.

- Er gäst har kommit! Hörde hon kvinnan säga innan den rödes allt annat än fagra huvud bröt ut i ett leende.

Förvånad såg hon hur han låtit tovorna i skägget och håret kammats ut, gissade att han även underkastat sig ett bad och även om hon ville kunde hon inte låta bli att respektera hans gest.
Under andra omständigheter skulle antagligen kungens högra hand och hårdföra general bara ta för sig, strunta i om han var ren eller smutsig, men nu hade han till och med bytt ut sin rustning mot en lättare och betydligt bekvämare klädsel.

Han hälsade artigt, men undertoner av skadeglädje lyste igenom på ett sätt som genast fick Azena att ilskna till. Hon visste att hon var en fin trofé och att knulla henne stod nästan lika högt i kurs som att döda henne.

Om hon tog hans kuk i munnen skulle han vinna en stor seger, en seger som hon absolut inte ville ge honom. Tankarna virvlade, en avsugning eller fängelsehåla?

Hon hann inte bestämma sig. När den röda som satt sig på sängkanten sträckte fram och greppade hennes stora bröst, flög hennes högra knytnäve fram som en projektil. Instinktivt, utan att tänka hade hennes hand reflexmässigt krossat hans struphuvud i ett enda slag. Han föll tungt ner på golvet, skakade ett ögonblick och blev sedan liggande stilla och livlös.

Kvinnan som hört dunsen slet undan draperiet, såg ner på Azenas vilsna blick och grimaserade.

- Vilken olycka – hur kunde du! Beklagade hon sig innan hon försvann snabbt igen.

Till sin förvåning hade inte mycket hänt, några vakter hade hämtat den röde, tittat ogillande på henne, men hon hade fått stanna. Farhågorna om fängelsehålan hade inte besannats.

Hon gissade att hon bara sovit ett par timmar innan hon delade frukost med de andra. Det viskades, tisslades och tasslades kring bordet. Azena visste att ingen kunnat undgå vad som hänt och försökte.

- Det var en olyckshändelse!

Haremets unga kvinnor nickade, trodde givetvis inte ett ord på vad hon sa men lät henne hållas.

Ute på ena gaveln satt kvinnan i sin karmstol.

- Kungen kommer att annonsera ert straff senare i veckan – tillsvidare stannar du här och fullföljer dina plikter – är det förstått! Sa hon upprört men såg mest orolig ut.

Azena nickade, ville vinna tid och vad det gällde hennes vidare åtagande gissade hon att ingen skulle våga gästa henne igen.

Hennes gissning stämde, inte bara för hennes del. Dagen avlöpte stillsamt och till skillnad ifrån dagen tidigare var det bara ett fåtal nyfikna som besökte haremet. Dödsfallet hade tillsvidare avmattat sexlusten och de få besökare som kom höll sig på betryggande avstånd ifrån Azena.

Mot kvällen, i solnedgången klev Azena ut på terrassen, lutade sig mot muren och tittade ner.

- Vin! Hörde hon kvinnans röst bakom sig.

Även om hon normalt inte drack några mängder vin hade hon inte kunnat låta bli under dagen. Kvinnan sträckte fram ett glas gnistrande rött vin mot Azena. Hon tvekade. Såg kvinnan nicka mot henne och höjde sitt glas.

- Jag har nyheter! Fortsatte hon vänligt.

Azena tog glaset, gjorde som kvinnan och tog två djupa klunkar.

- Goda eller dåliga? Frågade Azena som höjde sitt glas mot solen.

- Vin direkt ifrån hovets vinkällare – mycket bättre än folkets allmänna! Log hon och fortsatte.

- I morgon kommer ditt vidare öde att bestämmas – jag har försökt övertala kungen att ni ska få stanna här – alternativet vill ni nog helst inte tänka på!

Azena nickade, såg hur kvinnan tömde sitt glas i djupa klunkar och gjorde det samma. Hon hade haft rätt angående vinet, mycket godare än det som serverades ur tunnorna.

- Sätt er Azena! Sa kvinnan och klappade med handen på divanens mjuka dyna.

En av kvinnans tjänare fyllde på glasen igen ifrån en karaff. Azena kände sig lätt yr av berusning, visste inte hur mycket hon druckit under dagen men hovets vin hade tagit skruv.

Med grumlig blick såg hon hur kvinnan höjde sitt glas igen, Azenas lemmar började stumna och vägrade lyda. Tjänaren tog hennes glas ur handen på henne samtidigt som kvinnan bad henne luta sig tillbaka.

Kvinnan hade lurat henne, förgiftat vinet som nu långsamt förlamade hennes lemmar. Kvinnans ord förvrängdes och Azenas syn blev allt svagare, det sista hon uppfattade var diffusa konturer ifrån myllrande kroppar som samlades runt henne.


Återigen var det lukten ifrån fuktig jord som dominerade. Azena kände sig tung i huvudet, öppnade långsamt ögonen, uppfattade fladdrande fackelsken och försökte sätta sig upp.

Men det gick inte, något hindrade henne och snabbt blev hon klarvaken.

Mitt i fängelsehålan stod ett robust stativ i svart metall, ett stativ som bar upp ett stort X-format träkors som låg parallellt med golvet på en dryg meters höjd.

Azena tittade ner över sin sidenklädda kropp, såg hur hennes armar och ben särats och spänts fast vid korsets kraftiga vingar. Någon hade spänt tjocka läderremmar runt hennes lår, högt uppe vid ljumskarna, fler remmar satt hårt spänt strax ovanför och under hennes knän och runt vristerna. Åtta remmar höll hennes armar, uppe vid axlarna, ovanför och under hennes armbågar och runt hennes handleder. Men den bredaste remmen som kanske satt hårdast av alla var den som låg runt hennes midja och som effektivt höll ner hennes höfter mot träkonstruktionen.

Genast lät hon sina starka muskler känna på sina fängsel, men hur hon än slet och drog, försökte kränga och vrida sig kunde hon knappt röra sig alls.

- Ahhhrrrggg - Ahhhrrrggg! Vrålade hon om och om igen när desperationen satte in med full kraft.

Men hur hon än försökte så resulterade hennes explosiva ansträngningar bara i ett blygsamt knirkande ifrån läderremmarna.

- Jasså den stora krigarprinsessan har vaknat! Hörde hon en röst bakom sig, åt det enda håll hon inte kunnat se åt.

Det var kungen, långsamt stegade han ner vid hennes högra sida så att hon kunde se honom.

- Att döda en av mina generaler var inget smart drag Azena – särskiljt inte med tanke på att du redan var min fånge! Han tog ett djupt andetag och fortsatte.

- Om det varit på ett slagfält så skulle du kanske kommit undan med det – men inte nu!

Azena grimaserade ilsket mot honom, krigaren i henne hade efter några dagars frånvaro återvänt igen. Hon hatade att vara bunden, morrade och slet ilsket i remmarna igen.

Under alla år hade hon bara fängslats och bundits två gånger och båda gångerna hade hon med hjälp av sin styrka lyckats slita sig loss, men genast kände hon att hon aldrig bundits lika hårt och omsorgsfullt tidigare, aldrig med så kraftiga fängsel.

Hon – Azena – krigarprinsessan hade aldrig varit hjälplös innan. Det hade alltid funnits en utväg hur mörkt det än sett ut, men nu hatade hon hjälplösheten som sköljde över henne.

Hon såg kungens korta svärd som han gestikulerade med medan han talade. Azena såg hur klingan glimmade i orangerött i fackelskenet och visste att han helt obehindrat skulle kunna skära halsen av henne om han ville.

- Som ni förstår så måste ni givetvis bestraffas! Han gjorde en paus och viftade hotfullt med svärdet.

- Ett enkelt sätt vore halshuggning – en för övrigt populär tillställning som vi brukar arrangera på främre borggården – men i ditt fall har jag bjudit in några gäster som lovat hjälpa till!

Azena lyssnade, fattade inte vad han hade i tankarna, men kunde se i hans elaka flin att han planerat något mycket värre.

Plötsligt klev en person fram bakom ett skynke strax bakom kungen, hon hade sett skynket och förstått att det dolde en dörr, men när hon såg kvinnans långa vita hår blev hon alldeles kall.

- Jag tror att ni har träffats tidigare – för mycket länge sedan! Sa kungen och brast ut i ett hysteriskt elakt skratt.

Kungen förklarade snabbt att häxan nu jobbade för honom och att hon avslöjat hennes hemlighet. Azena insåg genast varför kungen spänt fast henne som han gjort, han tänkte absolut inte ta hennes liv med svärdet, inte med det svärdet i alla fall.

- Ni ska få en chans att bli fri Azena – i ett dygn kommer några speciella gäster ge er en behandling som vilken kvinna som helst skulle kunna dö för – om ni lever vid soluppgången i morgon så är ni fri!

Kungens skratt bullrade mellan väggarna medan Azena återigen försökte kränga sig loss, eller åtminstone se hur väl hon skulle kunna skydda sig. Men remmarna runt övre delen av hennes muskulösa lår, tillsammans med remmen runt hennes smala midja såg effektivt till att hennes underliv inte rubbades en millimeter hur hon än försökte.

Ytterligare tre personer stegade fram, utan presentation, utan att ha sett de tidigare visste hon genast vilka de var. Trion var kända, inte bara hos gudarna i Olympen, deras rykte hade spridit sig och oavsett vad Azena tyckte så visste kungen vad han pratade om.

Kungen gestikulerade åt trion att rada upp sig nedanför hennes fötter. Azena tittade ner med en orolig blick och såg ifrån vänster till höger.

Hon kallades för Vinden, varifrån hon kom visste hon inte säkert, men hennes raka, svarta hår, mandelformade ögon och smala kropp avslöjade ändå att hon kom ifrån Asien.
Namnet kom ifrån hennes sensuella tekniker, att hennes kyssar och smekningar kunde beröra som lätta, ljumma sommarvindar, eller storma fram som en virvelvind på ett sätt ingen kunde motstå.

Till höger om Vinden stod mannen med det osmickrande öknamnet Åsnan. Ett namn som lätt kunde missförstås, men de som träffat honom visste att det inte berodde på att han var ovanligt korkad, snarare tvärt om. Anledningen till namnet kom snarare ifrån hans utrustning, hans envishet och uthållighet. Att den blonde, reslige mannen dessutom var känd som Nefertitis favoritälskare gjorde inte saken sämre.

Sist i raden av Azenas dödliga fiender stod Ormen, en liten, slank kvinna med långt mörkbrunt hår med naturliga ljusa slingor. Hennes giftighet låg i hennes långa, kluvna tunga som hade rykte om sig kunna få till och med impotenta att skrika av orgasmer.

Oavsett om ryktena var sanna eller inte insåg Azena faran med kungens djävulska plan.

Kungen stegade fram till Azena och utan förvarning lade han sina grova händer över hennes stora sidenklädda bröst och började massera. Instinktivt ryckte det till i Azenas högerarm, men den här gången krossades inget adamsäpple, det enda som krossades var Azenas illusioner om att hon var oövervinnerlig och överlägsen.

Kungen såg hennes ilskna grimas, flinade brett och slet bort tyget och blottade hennes bröst för gästerna.

- Spelet kan börja! Fortsatte kungen entusiastiskt, släppte Azenas försvarslösa bröst och stegade bort till väggen nedanför Azenas fötter, tog tag i draperiet och slet till.

Azena hatade honom och värre blev det när hon såg Gabbys nakna kropp stå fastspänd och upplutad mot väggen i en position inte helt olik hennes egen, enda skillnaden var att Gabbys ben var om möjligt ännu mer särade än hennes egna. Gabby stirrade skrämt och skrek i sin munkavle. Azena hade sett henne naken tidigare, men aldrig som nu, utspärrad, tillgänglig med putande bröst och fittan blottad mellan hennes muskulösa lår. Att se Gabby fastspänd på x-et gav henne en inblick i hur utsatt hon själv var, hur tillgänglig och oskyddad hennes kropp var för den som ville ta för sig, eller döda henne.

Vinden och Ormen kastade sig över Gabby som slängde av och an med huvudet så hennes gyllene hår virvlade. Azena kunde inte låta bli att titta och såg hur Gabbys ilskna blick snabbt övergick i en plågad grimas av påtvingad upphetsning. Även om hon försökte hålla tillbaka kunde hon inte låta bli att stöna högt när Ormens tunga ringlade sig fram över hennes känsliga hud samtidigt som Vinden attackerade henne med heta kyssar och lätta smekningar.

När Gabby började skaka okontrollerat tvingade hon sig att blunda, men att inte se Gabbys simmiga blick och sexhungriga kropp räckte inte för att hålla tillbaka hennes egna begär, inte så länge hon inte kunde utestänga Gabbys gnyende och allt intensivare stön.

Azena kände hur det pirrade i kroppen, kände hur hennes lustar och upphetsning långsamt tog kontroll över henne.

Gabbys orgasm var intensiv, Azena som inte kunde värja sig hade aldrig räknat med att synen och ljudet ifrån någon annans orgasm, skulle påverka henne som det gjorde. Hennes bröstvårtor var hårda som stenkulor och hennes fitta började bli ordentligt våt.

Hon var plågsamt medveten om att hennes kropp som varit hennes trogna följeslagare i över etthundra år, som varit hennes starkaste och trognaste vapen genom oräkneliga strider nu svek henne. Kanske ville hennes fitta hämnas för att hon bytt orgasmer mot år, fittan som gång på gång gjort henne kåt och pockat på uppmärksamhet men som hon enträget förnekat och underkuvat.

Hittills hade Azena haft makten och kontrollen över kroppens alla delar, men nu spelade fittan ut henne och tvingade till sig kontrollen. Pirret i fittan övergick snabbt till pulserande smärta när Vinden och Ormen fortsatte tortera Gabbys nakna kropp och inom loppet av en knapp halvtimma dreglade Gabby okontrollerat när den ena orgasmen avlöst den andra.

För Azena var tortyren ännu värre. Hon skakade av upphetsning, hatade att förslavas av sin sexlust men kunde inget göra, kunde inte stänga av och kunde inte få den orgasm som hennes fitta ville ha mot hennes vilja.

Samtidigt som hon såg hur Åsnan visade upp sina decimetrar av stenhårt knullvirke slank ormen och vinden över till henne. Azenas nyfikenhet tvingade henne att titta på hur han måttade och långsamt fyllde upp Gabbys drypande fitta. Med ena handen vilande på ena skinkan putte han på och började knulla henne med långsamma, tunga stötar.

Gabby kippade efter andan, stönade och skrek om vart annat på ett sätt som Azena inte kunde undgå. Hon kunde inte heller undgå ormens och vindens attack.

Azenas dödskamp hade börjat på allvar, hon flåsade, gnydde och stönade högt av ormens tunga som skickligt smekte hennes venusberg, lår och mage samtidigt som vinden virvlade fram över hennes bröst.

Hon visste till en början inte vad som höll orgasmen i schack, hennes självdisciplin och livslust eller det faktum att kvinnorna inte smekte henne mer än att det drev henne mot kanten. Hennes kåthet tog över mer och mer, hon vacklade betänkligt och visste snart inte vad hon egentligen ville.

Ormen och Vinden tillsammans med Gabbys nästa orgasm drev henne till ett vansinne som skulle kunna göra vilken dåre som helst grön av avund. Mitt i allt vansinne insåg hon att hon inte kunde få orgasm även om hon ville, trion hade avväpnat henne totalt och hennes tankar på att ge vika för tortyren och låta sexualiteten vinna hennes sista slag slogs i spillror när hon insåg hur skickligt dem höll hennes vacklande sinnen på orgasmens kant.

Dreglande, skrikande och stönande kände hon kåthetens tortyr smärta i kroppen, men framför allt i hennes kokande fitta som ännu bara nuddats med minimal beröring för att förlänga hennes lidande.

Timma efter timma vinglade hon betänkligt utan att falla. Gabbys kropp hängde som en urvriden trasa framför henne, Åsnan som ännu inte gett sig på Azena flinade stolt över att ha knullat Gabby till total utmattning. Azenas kropp, bröst, underliv och fitta värkte, vibrerade och dröp av svett när hennes kamp övergick i nästa fas.

Hon som alltid trott att om hon en dag skulle dö så skulle det bli i ett ärofyllt slag där hon skulle kommas ihåg för sitt mod, sin styrka och sin stridslystnad, men ödet ville annorlunda och nu visste hon inte hur hon skulle kommas ihåg, men å andra sidan så struntade hon i vilket just nu.

Hennes vansinniga blick flackade runt, hennes ursinniga attacker mot läderremmarna hade mattats och hennes stön och gälla skrik avtagit och bytts ut mot ett lågmält, monotont mantra.

- Knulla mig – knulla mig – knulla mig!

Kung Arakon som stått åt sidan klev fram. Han log när han tittade ner på Azenas nakna kropp, han hade inte sett vem som slitit av henne sidentrosan och blottat hennes svullna fitta som tornade upp sig och gnistrade av fukt i fackelskenet, men det spelade inte längre någon roll.

Hennes sexualitet hade drivit henne till vansinne, timmar av kyssar, smekningar och slickande tungor hade fått hennes sinnen att kapitulera.

- Knulla mig – knulla mig – knulla mig!

Kungen höjde sin arm, Vinden och Ormen som stod på var sin sida av Azena flinade upphetsat, Häxan som nyfiket följt Azenas kamp plirade nervöst ifrån skuggorna och Åsnan gjorde sig redo, ställde sig mellan hennes brett särade lår, måttade med ollonet nosande mot hennes nafsande blygdläppar.

- Knulla mig – knulla mig – knulla mig!

Gabby såg hur Azena som tappat kontrollen, skakade och gnydde vilt av upphetsning, såg hur hon givit upp och ville bryta förtrollningen, även om det skulle kosta henne livet. Hon ville skrika åt Azena att kämpa, att inte ge upp, men munkavlen hindrade henne.

Hon såg hur kungen tittade på Åsnan, log kort mot Vinden och Ormen - och lät armen falla.