Väntade alltid länge i mörkret på att hon skulle gå förbi så jag i alla fall skulle få en skymt av henne. Hon var så kvinnligt vacker, så sensuell och drog mig till sig med sin doft. Den förbjudna.
En gång vaknade jag upp och var blöt i pyjamasen. Hon hade kommit till mig i underkläderna. En korsett med strumpeband som var öppen i grenen och en mjuk trosa. Hennes strumpor gjorde en liten valk på låret ovanför mot ljumsken så det blev mjukt och extra skönt att hålla handen där. Du får bara hålla utanför, sa hon och la sitt huvud mot min kind. Det är skönt att ha en så stor och duktig pojke. Jag kände med handen i grenen och förstod av vätan att hon var mycket upphetsad. Hon gned låren mot varandra och tryckte sig emot mig. Hennes stora byst kom nära mitt ansikte och jag borrade in min näsa i klyftan mellan dem.
- Jag blir så hemskt varm, sa hon. Måste knäppa upp korsetten. Hon reste sig i sittande och knäppte vant upp var hyska och befriade sig från det pressande tyget. Hon slängde den på golvet och la sig på rygg i sängen. Jag satte mig på huk och drog av hennes trosa och en sky av kättja slog upp från hennes underliv. Hon behöll strumporna på. Jag såg beundrande på henne. Skönhet och värme, mjukhet och kåthet. Smekte hennes lår i strumpkanten och hon förde isär sina lår och höll upp dem som inför en undersökning. Kom till mamma viskade hon och tog mig om huvudet och förde ner mig till sitt ångande kön. Hon var stor. En enorm hårväxt skylde henne men hon tog med vana fingrar och öppnade sitt våta hål. Var duktig nu och kyss mamma länge och ordentligt, sa hon med ett extra tryck på min nacke. Jag var som bedövad. Ångorna, vätan, det mörka djupet. Jag prövade med mina läppar och så räckte jag ut tungan och slickade med bred pensel längs hennes ena blygdläpp. Oh, så duktig ponke mamma har, flämtade hon och lyfte sig litet mot min mun. Så slickade jag runt hennes mynning och stack ibland in tungan i det djup som för mig kändes oändligt.
- - Sug! Sug! skrek hon och kramade åt med sina lår så jag sjönk in i hennes hull helt dold för världen. Jag sög. Runtom sög jag mig fast på hennes slemhinna men hittade inte riktigt den punkt jag hade hört talas om. Hon tog mitt nackhår och styrde mig fram och tillbaka över sitt sköte och ömsom stönade och ömsom skrek. Så var allt tystnad. Bara jag och vätan i pyjamasen.
Väntade förgäves några nätter men så sent en natt kom hon förbi min säng och ställde sig vid mitt fönster. Sommarnatthimlen lyste svagt in så jag såg hennes kontur genom den generösa negligén.
Hon såg mot mig och smekte sig över låren, upp över höfterna och svankade och sträckte, allt efter hennes handrörelser. Så kupade hon händerna över de stora brösten och smekte runt om och stannade med ett nyp i vårtorna. Hon andades häftigare nu och jag själv andades genom ett hörn av täcket för att dölja min belägenhet. Så kom hon fram mot mig och eftersom jag låg med huvudet långt ute i hörnet av sängen så nådde hon mig utan ansträngning och smekte mig lätt över håret. Hon drog av sig nattlinnet och strök sina lår mot min hjässa, hon knäböjde och reste sig upp igen så hon blev smekt över hela sina känsliga lår. Jag lade mig ännu litet längre ut mot kanten så halva huvudet svävade över det fria golvet. Hon stannade upp. Höll andan. Väntade. Efter att ha hört min lugna andning närmade hon sig mig återigen. Täcket hade glidit av mig så hennes händer kunde vandra över min höft och över min bringa.
Sakta närmade hon sig mitt skrev. Jag kämpade oerhört med andningen, ville på inget vis avslöja att jag var vaken. Ville hålla henne kvar. Länge. Jämt. Hon böjde sig ner i knästående och smekte sakta sitt sköte och trevade längs mina pyjamasbyxor efter öppningen. Öppningen var stor utan knappar och jag hade själv pillat fram min lem så den fanns att hitta där i byxvecken. Hon gnydde nu och rörde sin hand hårt mot sig och hennes flämtanden blev så högljudda att jag äntligen vågade andas fritt igen. Jag flåsade. Hon fann lemmen och den var nu något ordentligt att hålla i. Hon grep tag i den och förde sina läppar till den och bara av hennes andedräkt så rusade all kraft ur mig över hennes ansikte. Hon skrek till och så stannade hon. Mammas pojke är stor nu, sa hon. Det är bäst att vi sover. Du ska resa imorgon.
Sommaren gick och jag var snart hemma igen. Jag hade varit fullt upptagen av lekar med mina vänner och livet hade varit vänligt emot mig.
Jag mottogs med kramar av hela familjen där de mötte upp på stationen. Min syster, min far. Min mor höll sig litet i bakgrunden. Hon prövade mig med blicken och så kom hon och tog mig i famn. Så höll hon mig med armen om min axel och tryckte mig mot sin höft när vi gick genom centralen till bilen. Far bar väskan och min syster stultade runt mig med frågor om sommaren. Tillbaka. Dagen tog fort slut och i kvällningen blev vi snart ensamma. Lillasyster snusade i sin säng och far skulle vara på jobbet länge än. Hon hade köpt en ny dräkt. Den gjorde henne reslig. Strålande. Hade lagt håret. Inte min favoritfrisyr på henne men jag förstod för vem hon gjort sig fin. Hon satte sig mitt emot mig i en fåtölj. Jag låg i soffan och hade slötittat på TV. Hon hade den där frågande blicken från perrongen igen. Vi hade jättekul, sa jag för att säga något. Vi badade och åt jordgubbar nästan hela juli. Hon frågade om flickor. Jag skakade avvärjande på huvudet och tänkte på henne, pojkflickan, där vi stått i redskapsboden. Nära hade hon varit mig, men doften, hon hade inte haft den rätta doften. Och brösten, jag mindes då inte om hon ännu hade fått bröst. Mamma log och flyttade sig över till mig i soffan. Hon tryckte sitt ryggslut emot min midja och strök sin hand över min axel.
Du var borta länge. Det blev tomt och ensamt här, nästan viskade hon. Långa kvällar och nätter när pappa jobbar så mycket och lillan sover. Min pojke, jag tror du vuxit i sommar, fått starkare armar. Hon tog om min överarm och log sitt underbaraste leende. Vi kanske ska förbereda oss för natten. Du behöver inte sova i köket inatt ty pappa kommer inte förrän imorgon middag så om du är mammas snälla pojke kan du sova hos mig. Hennes röst stockade sig litet men hon vågade se mig i ögonen och jag nickade.
Augustimörkret förvandlade sovrummet till en sluten kammare. Till en skattkammare. Totalt mörker. Jag låg på min fars plats och min mor låg bredvid. Hon låg nära så jag snuddade henne vid var rörelse. Hon hade en ny negligé och jag provade materialet mellan fingrarna.
- Jo, det där i början av sommaren, sa hon. Tystnad. Det var inte riktigt meningen, fortsatte hon. Jag menar, hennes röst skar sig. Hon vände sig mot mig nu och doften, doften jag saknat hela sommaren slog emot mig och jag borrade in mitt ansikte i hennes djupa klyfta. Några små svettdroppar fick jag mot mina läppar, minns jag, och så med ens släppte allt för oss.
Vi rev och vi slet och jag trängde in i henne och tömde mig. Hon skrek mitt namn. Åter tystnad. Allt hade hänt på ett ögonblick. Jag låg kvar i henne. Flämtade som efter språngmarschen längs stranden efter ångbåten tidigare på sommaren. – Min pojke, min pojke är hemma igen! Nu lämnar du mig aldrig.