Permissionsresa m./60 — del 1
Författare: Lennart Datum: 2005-08-01 14:55:56
Kategori: Age Play
Läst:
39 725 gånger
Betyg: 3.6 (298 röster) 1 medlem har denna novell som favorit
Permissionsresa m./60 — del 1
Efter studenten ryckte jag in som stabsassistent vid K1 i Stockholm. Tjänstgöringen var ganska avslappnad efter sommarens gröntjänst och innebar mest att jag lärde mig skriva maskin, väntade på arbetsuppgifter och längtade hem till Göteborg. Ibland försökte jag flörta lite med de civilanställda kvinnliga kontoristerna på staben, men utan särskild framgång. Lika lite framgång hade jag under helgpermissionerna med mina framstötar på Gröna Lunds dansbana. När hösten kom och det var dags för den första fria hemresan av fyra var jag alltså ganska frustrerad och less på det hårda soldatlivet vid kungens garde.
Klockan 14 prick på lördagen rullade Göteborgståget ut och jag såg fram mot jämna 24 timmar i föräldrahemmet vid KA4. Iklädd oklanderlig modell 60 och med skinande färska silverne korpralspinnar på axeln steg jag in i den då gängse 8-platsers andraklasskupén. Min av Kronan reserverade sittplats var vid fönstret i tågets färdriktning. Mittemot mig slog en ungefär 30-årig kvinna sig ned och bredvid hennes vad som föreföll vara hennes nästan dubbelt så gamla man. De krängde av sig kappa och rock och jag hängde upp kappa och vapenrock på kroken vid dörren. Hon log vänligt mot mig medan hon satte sig tillrätta i det trånga utrymmet för att snabbt övergå till sin medförda dagstidning. Hennes parfym var diskret och behagligt syrlig. ”Shalimar?” tänkte jag. Jag koncentrerade mig på ett tjockt instruktionshäfte för de högre stabernas rutiner medan vi rullade ut genom Stockholms södra förorter. I höjd med Södertälje södra hade mannen sträckt ut sig på sitsarna bredvid sin fru och fallit i djup sömn. Hon hade också lutat sig tillbaka under sin uppslagna tidning efter att ha tagit av sig skorna. Hennes nylonklädda ben snuddade då och då vid min fot och jag drog artigt undan mina fötter. Efter en stund fick jag intrycket att det inte bara var tågets rörelser som utlöste beröringen. Satt hon och tåflörtade med mig? Jag tog av mig de svarta permissionsskorna och prövade försiktigt att besvara hennes beröring med ett lätt tryck tillbaka. Och, ja, hon svarade med att öka trycket!
Hon hade benen korsade, men satte sig nu ganska bredbent och låtsades stöna lite i ”sömnen”. Jag betraktade henne: under en rågblond, mjuk pagefrisyr ett välsminkat, ganska sött ansikte ovanför den vita blusen. Tidningen hade glidit ner så att jag utan svårighet kunde studera hennes runda, fylliga bröst. Hon hade uppenbarligen en vit underklänning med mycket spetsar på sig, för jag kunde inte se behån genom den ganska tunna blusen. Till detta en vid, plisserad kjol i ett blå-grönt tartanmönster och mörka strumpor. Medan jag iakttog henne i smyg kände jag plötsligt hur hon la upp båda fötterna på mitt säte! Mellan mina ben! En fot sträcktes och med stortån masserade hon lätt min kuk. Herregud, detta kunde bara inte vara sant! Den utsvultna stoltheten svällde omedelbart upp, men hade inga problem med utrymmet i Kronans stora kalsonger. Hon öppnade ögonen och tittade rakt in i mina med ett gåtfullt leende medan hon knäppte upp de två översta knapparna i blusen för att blotta spetslinningen på underklänningen. Jag tog mod till mig och låt min högerfot söka sig upp under hennes kjol. Den smekte hennes nylonklädda vänsterben, nådde knäet och följde låret där jag kunde tydligt känna strumpans slut och den bara huden ovanför. Jag förde in stortån under strumpebandet, lyfte det och släppte. En lätt snärt hördes i kupén och hon gjorde en liten grimas av låtsad smärta för att sedan le inbjudande igen. Tån sökte sig vidare till trosorna, trodde jag, men det visade sig att hon inte hade några, så tån hamnade direkt i hennes mjuka och blöta fitta där jag snabbt fann kittlaren som var hård som en jordnöt. Hennes hand grep tag i foten – och drog av sockan! Hela tiden gled hennes fot upp och ner för min kuk och den andra hade nu kommit upp och pressade sig fram mot mitt rövhål. Vi fortsatte så ett bra tag tills hon plötsligt reste sig upp, rättade tillkjolen och gick ut i korridoren. Hon vände sig om, tittade in genom rutan och vinkade lätt med lillfingret. Som förhäxad reste jag mig upp och följde efter henne genom korridoren. Ingen av oss hade skor på sig och jag var dessutom barfota på en fot, men ingen kunde ju se det inifrån korridorerna. I vagnsänden öppnade hon dörren till toaletten, väntade ett ögonblick och föste snabbt in mig. Väl inne drog hon snabbt upp kjolen över midjan och blottade en ljus buske nedanför en minimal svart spetsprydd höfthållare i tunnaste nylon. Vigt hoppade hon upp och satte sig på det lilla runda tvättstället med vilt skrevande ben. Hon knäppte upp blusen helt och lyfte fram brösten ur behån samtidigt som hon smekte dem med sin långa smala fingrar.
— Fort! Knulla mig! Ta mig hårt! Kom in i mig, djupt, djupt, soldaten, sa hon med sin påfallande ljusa flickröst och det slog mig att jag inte hört henne säga ett enda ord tidigare på resan.
Jag var inte sen att lyda henne, slet upp byxorna, kastade mig framåt med underlivet och stötte den rakt in i hennes blöta fitta, som visade sig vara slemmig, våt och varm, men mycket, mycket trång. Hon spände till med starka underlivsmuskler — vältränade! — och juckade rutinerat emot med full kraft. I varje juck knep hon till ordentligt och jag kände hur pungen började dra ihop sig och ta sats inför finalen. Eftersom jag inte haft kontakt med en kvinna på tre månader kände jag att jag inte skulle hålla särskilt länge. Hon smekte mig över ryggen, ner mot röven och cirklade runt öppningen med långfingret. Stönade högt nu och började andas alltmer stötvis och väsande. Plötsligt drar hon sina långa röda naglar nerifrån och upp på min rygg så att jag känner hur huden rispas — ett utdraget flickaktigt skrik och en lång serie konvulsiviska ryckningar i fittan. Omöjligt att hålla emot längre och jag låter satsen komma nere i botten av hennes lustbrunn, om och om igen. Hon hoppar ner från tvättstället, står på knä och sväjer min kuk så långt ner hon förmår, drar sig tillbaka och slickar den ren. Tar en pappershandduk och torkar av sig nedtill, drar ned kjolen, tvättar sig om händerna, vänder sig mot mig och säger:
— Bra knullat, soldaten! Jag har inte fått ett skjut på fem månader eftersom min man inte kan få upp den längre. Nu går jag tillbaka till kupén, ni kommer efter om fem minuter och vi har aldrig träffats. Sedan ser ni till att byta kupé så snart ni kan.
Jag lydde henne. Allt måste ha varit över inom tre-fyra minuter. När jag öppnade kupédörren vaknade hennes man. Jag samlade ihop mina saker, ursäktade mig med att jag skulle byta till rökkupé och fann en sådan i nästa kupé. När jag satt mig tillrätta och återupptagit min läsning av mitt häfte hittade jag på sidan sex en anteckning gjord med läppstift: Ring, dagtid! Margit. Och ett telefonnummer i Stockholm.
Efter Örebro tog jag mig till restaurangvagnen för en bit mat. Det fanns flera lediga bord och jag fick snabbt in en portion biff med lök och en pilsner. Halvvägs genom måltiden hörde jag en röst:
— Ist hier frei, bitte?
När jag tittade upp möttes jag av en dramatisk uppenbarelse. Vid bordet stod en helt svartklädd dam i femtioårsåldern som såg riktigt bra ut trots åldern. Hennes midja var starkt markerad och höfterna breda med en härligt rundad ända. Hon var hårt, men smakfullt, målad med regelbundna ansiktsdrag under en burrig kopparröd kalufs. Dramatiskt långa klarröda örhängen dinglade glatt från örsnibbarna. Dräktens svindlande djupa urringning blottade ett par härligt rundade bröst. Mängder av guldringar och nagellack i färg med örhängena.
— Ja bitte setzen Sie sich! svarade jag på min bästa skoltyska och hon slog sig ned mittemot mig med ett svagt frasande av kläder.
Hon beställde en rostbiff och undrade om hon fick se mig på lite rödvin, så kunde hon ta in en hel flaska. Jag accepterade överraskad och hovmästaren bar högtidligt in flaskan som öppnades och avsmakades med de vanliga ceremonierna. Medan hon väntade på maten introducerade hon sig som sångerska från Wien, nu på väg från ett engagemang i Stockholm till ett i Göteborg under söndagen. Hon framförde huvudsakligen så kallade Lieder. Hennes ackompanjatör hade tagit flyget, men själv föredrog hon tåget, eftersom hon led av en lätt flygrädsla. Snart hade hon berättat om sitt växlingsrika liv i musikens tjänst. Hon var änka, efter en officer sedan fem år , och hade inga barn, så hon var som hon uttryckte det ”en fri fågel” som flög vart den ville och gjorde vad den ville.
— Och jag vill ofta, mycket och länge. lade hon till med ett fnittrande skratt och såg mig djupt och menande i ögonen medan hon skålade ännu gång med mig.
Hon fortsatte glatt kvittrande att berätta om sig själv medan maten kom på bordet. När hon ätit färdigt frågade om det var OK om hon flyttade över till min sida av bordet för att kunna åka i färdriktningen. Eftersom flaskan med Vin Rouge d´Algerie var långt ifrån urdrucken och hennes sällskap var glatt hade jag absolut inget att invända. Väl på plats lade hon från och till sin vänsterhand på mitt lår, som för att understryka något i sin berättelse. Hon hade överhuvudtaget mycket livliga gester. Ibland lutade hon sig mot mig så att jag tydligt kände värme från hennes kropp. Den lätta rödvinsberusningen gjorde mig djärv så jag bestämde mig för att se hur hon reagerade om jag placerade min hand på motsvarande ställe. När jag sakta strök henne över låret log hon bara glatt och undrade om ”herr korpralen” hade mycket kroppsövningar i tjänsten, om de var ”stärkande” och hur länge jag skulle stanna i Göteborg.
Fortsättning följer.
Fler noveller av samma författare
Du är grym, Lennart!