Jag hade gått till badhuset ensam den kvällen. Oktobermörkret låg redan tungt över stan när jag klev in genom glasdörrarna, och den fuktiga, klorblandade luften slog emot mig som en varm hand. Jag behövde det. Behövde vattnet, värmen och känslan av att bara få vara i min egen kropp utan att någon ställde krav. Det hade suttit i mig hela dagen – en dov, ihållande hethet mellan benen som inte ville släppa hur många gånger jag än korsade dem under skrivbordet.

I omklädningsrummet var det nästan tomt. Bara ljudet av en dusch någonstans längre bort och den svaga doften av våt handduk och billig bodylotion. Jag hängde av mig kläderna långsamt. Tröjan först, sen BH:n. Brösten tyngde fritt, tunga och känsliga redan av den svala luften. Jag knöt upp det långa, nästan vitblonda håret i en hög, lös hästsvans så att nacken blev bar. Spegeln visade det vanliga: tjugoett år, ljus hy som lätt rodnade, mjuka kindben och läppar som folk alltid sagt såg för snälla ut. Kroppen var smal i midjan men full där det syntes. Brösten vilade runda och tunga när jag var naken, med ljusrosa vårtor som reste sig av minsta beröring. Magen platt, höfterna mjuka och runda, och mellan benen helt rakad. Jag tyckte om känslan av att vara helt slät – att ingenting skymde när fingrarna ville dit.

Under duschen lät jag vattnet rinna länge. Varmt först, sen lite svalare. Händerna gled över brösten, ner över magen, vilade en stund mellan låren utan att egentligen börja. Bara för att känna hur blöt jag redan var. Det räckte nästan för att få mig att stön a rakt ut i duschrummet.
Bastun låg längst in, bakom den stora gemensamma bassängen där vattnet låg blankt och stilla under de svaga lamporna. Dörren var av trä med en liten glasruta. När jag öppnade den slog den torra, bitande hettan emot ansiktet. Det satt två äldre kvinnor på den nedersta bänken och en man i femtioårsåldern längre upp. Jag nickade artigt, knöt handduken hårdare under armarna och satte mig på mittenhyllan med ryggen mot den varma väggen.
Minuterna gick. Svett började samlas i hårfästet och rinna ner längs tinningarna. De äldre kvinnorna reste sig först, muttrade något om att det blev för hett och gick. Mannen satt kvar en stund till, sen reste även han sig, nickade vagt i min riktning och försvann ut. Dörren stängdes med ett mjukt klick.
Jag var ensam.

Jag satt stilla en lång stund. Räknade andetagen. Lyssnade efter steg utanför. Inget. Bara det låga fräsandet från kaminen och det avlägsna ekot av vatten någonstans i badhuset. Långsamt lät jag handduken glida ner. Först till midjan, sen längre. Till slut låg den bara hopknycklad bredvid mig på bänken.

Den bara huden reagerade omedelbart på hettan. Svettpärlorna samlades snabbt mellan brösten och började rinna i tunna rännilar ner över magen, vidare mot det rakade skrevet. Jag särade långsamt på knäna. Den torra, heta luften smeks rakt mot den redan uppsvullna huden där nere. Det var så intensivt att jag drog efter andan. Jag tittade ner på mig själv – såg hur bröstvårtorna stod hårda och blanka av svett, hur magen spändes lätt, hur det redan glänste mellan låren.
Fingrarna rörde sig av sig själva. Först bara ytligt, lätta cirklar över klitoris med fingertopparna. Känslan var förstärkt av värmen, som om varje nervända var mer vaken. Jag petade in en finger, sen två. De gled in utan minsta motstånd. Ljudet var blött och tydligt i den tysta bastun. Jag stönade lågt, lät huvudet falla bakåt mot det varma träet och började röra höfterna i långsamma, rullande rörelser. Fingrarna knullade mig djupare, tummen cirkade över den känsliga knappen, och jag kände hur det redan började bygga sig.
Det var då dörren öppnades.

Ljudet av handtaget som vreds fick mig att rycka till så hårt att jag nästan tappade balansen. På ett ögonblick hade jag gripit handduken, slängt den över bröst och skrev och knutit den hårt under armarna. Knäna slog ihop. Hjärtat bankade så kraftigt att jag var säker på att det hördes.
Mannen som klev in var i fyrtioårsåldern. Vältränad på det där tysta, självklara viset som kommer av år av träning snarare än av att visa upp sig. Breda axlar, stram mage som anades under den vita handduken kring höfterna, mörkt hår med enstaka silverstrån vid tinningarna och en lugn, allvarlig blick. Han stannade till en sekund när han såg mig, sen nickade han kort och gick upp till den översta bänken snett mitt emot. Avståndet var lagom. Inte för nära. Inte tillräckligt långt bort för att jag skulle kunna andas ut.

Tystnaden som lade sig var tjockare än värmen.
Jag satt stel med handduken hårt knuten och blicken fäst i det mörka trägolvet. Under tyget brände det. Fingrarna som precis varit inne i mig kändes fortfarande hala och varma. Varje andetag fick brösten att lyfta sig mot den tunna handduken, och jag kände hur vätan fortsatte att rinna, hur den klibbade mot tyg och hud. Svett rann redan längs ryggraden.
Han satt stilla. Armarna vilade längs sidorna, händerna öppna mot bänken. Jag sneglade snabbt, nästan ofrivilligt.
Handduken över hans skrev var inte längre slät.
Den spändes utåt i en tydlig, tung form. En klar resning som växte medan jag tittade, som om bara närvaron av en naken kvinna några meter bort räckte. Han gjorde ingen ansats att dölja det. Bara satt där, avslappnad mot väggen, medan bulan blev mer och mer omöjlig att ignorera.
Värmen i bastun kändes plötsligt outhärdlig. Inte bara från kaminen. Det bankade mellan benen, ett tungt, sugande tryck som inte brydde sig om att det satt en främmande man mittemot. Jag sänkte blicken mot mitt eget skrev. Handduken hade redan glidit upp en bit längs låren. Den klibbade mot den blöta huden varje gång jag andades.
Instinkten sa åt mig att sitta stilla. Att låtsas att ingenting hade hänt. Men den andra känslan, den som hade suttit i mig hela dagen, trängde på med en styrka jag inte kunde stå emot.

Jag lät handen glida ner.
Först bara vilande på det egna låret, utanför handduken. Sen smög den under tyget. Fingertopparna hittade den uppsvullna, blanka knappen direkt. Jag var så blöt att det nästan lät när jag rörde den första lätta cirkeln. Jag höll ögonen sänkta, men jag kände hans blick som en fysisk tyngd. Han tittade. Jag visste det.
Rörelserna var små i början. Nästan osynliga under handduken. Men höften ryckte till ändå. Sen igen. Handduken skiftade. En bit av det rakade, blanka skrevet blottades varje gång fingrarna rörde sig. Jag brydde mig inte om att dra ner den.
Hans andning hade förändrats. Den var djupare nu. Tyngre. Från hörnet av ögat såg jag hur hans hand långsamt sjönk ner och lade sig över den spända formen under handduken. Han greppade inte. Rörde sig inte. Bara vilade där, tungt, medan handduken spändes ännu mer.

Det räckte för att få mig att tappa kontrollen.
Jag petade in två fingrar på riktigt, fortfarande delvis gömda, och började knulla min hand öppet. Handduken var nu bara en formalitet som hängde löst över ena höften. Svett rann i rännilar mellan brösten, ner över den platta magen, blandades med det som läckte runt mina fingrar. Ljudet var oblygt – blött, rytmiskt, smaskande i den tysta bastun. Jag tittade upp.

Han tittade tillbaka.
Ingen av oss sa något. Hans ögon var mörka, lugna, men intensiva. Handen över hans skrev tryckte nu lite hårdare, som om han inte kunde låta bli. Jag såg hur formens under tyget ryckte till när jag stönade, lågt och darrande.
Jag särade knäna mer. Lät honom se. Fingrarna rörde sig snabbare, djupare, tummen pressade mot klitoris i hårda, cirklande rörelser. Hela kroppen var glänsande av svett. Brösten lyfte sig tunga för varje andetag. Jag var så nära att det värkte.
Orgasmens kom som en våg som inte gick att stoppa. Jag bit ihop käkarna, men ett gällt, dämpat ljud pressades ändå ut mellan läpparna. Benen darrade okontrollerat. Fingrarna pressades djupt in medan det pulserade och rann i varma vågor över handen och ner mot bänken. Jag satt kvar med särade knän, handduken helt bortglömd, och lät efterskalven gå genom kroppen i långa, darrande drag.

Han satt kvar.
När jag äntligen orkade andas ordentligt igen och drog handduken över mig var hans blick fortfarande kvar. Lugn. Mörk. Handduken över hans skrev hade en mörkare fläck, som om något hade läckt genom tyget. Hans hand vilade fortfarande där.
Ingen av oss sa ett ord.
Jag reste mig på ostadiga ben. Handduken knöts så gott det gick över de fortfarande känsliga brösten. När jag passerade honom på väg mot dörren kände jag doften av varm hud, svett och något mer. Hans hand lyfte en aning från bänken, som om han tänkt röra vid min höft, men stannade i luften. Bara några centimeter ifrån.
Ute i duschrummet ställde jag mig under det kallaste vattnet jag fann. Det rann fortfarande om mig långt efter att svetten var borta. Jag stod med händerna mot kaklet och andades, medan bilden av hans blick och den tydliga, tunga formen under handduken brändes fast bakom ögonlocken.Jag visste att han hade sett allt.
Och jag visste redan att jag skulle komma tillbaka.