Grannen C
**Grannen – Kapitel 9**
De hade varit hemma i snart två månader.
Skolan hade varit en balansakt på knivsegg.
Långa håret uppsatt i tofs under mössa. Tröjor som dolde de fortfarande ömma bröstvårtorna med de tunga ringarna. Tungan läspade fortfarande lätt när han blev nervös – taggarna under gjorde sitt. Några killar i klassen hade retats för det, men ingen hade kopplat det till något. En gång i omklädningsrummet efter idrotten hade någon kommenterat de vita linjerna längst ner i svanken efter hennan. Ville hade bara ryckt på axlarna och sagt att det var ett billigt festivaltryck som bleknade. De hade skrattat och gått vidare. Han hade klarat sig. Ännu.
Mats hade varit nöjd.
Betygen var fortfarande höga. Föräldrarna var stolta över den ”mogna” sonen som extrajobbat utomlands och kommit hem mer disciplinerad. De visste ingenting.
Nu satt de på ett hotellrum i utkanten av stan. Mats bläddrade i telefonen medan Ville låg naken på sängen med den uppblåsbara pluggen fortfarande sittande djupt. Den tryckte mot allt inuti honom på ett sätt som gjorde det omöjligt att tänka på något annat.
”Påsklovet,” sa Mats utan att titta upp. ”Vi åker till Hamburg. Riktiga filmer den här gången. Ingen mask. Ansiktet syns. Sleaze. Den sortens grejer som säljer till de riktigt speciella samlarna. Du är redo.”
Ville svarade inte. Han bara andades och kände hur pluggen fyllde honom.
Tanken gled bakåt, ofrivilligt.
Det hade varit för tre veckor sedan.
Sex svarta män. Alla stora, alla vana vid att ta sönder europeiska pojkar. Mats hade hyrt en industrilokal för dagen. De hade fistat honom först – en hand i taget, sen två. När han var tillräckligt öppen hade de knullat honom i timmar. Varje gång någon kom gjorde de det djupt och pissade sen inuti honom medan de fortfarande var kvar. Ville hade legat på mage och känt hur det varma rann in, blandades med sperman, fick honom att känna sig ännu mer fylld och smutsig.
Sen hade de ställt honom i den extrema yogapositionen – hälarna bakom nacken, stjärten högt, ansiktet rakt under. Mats hade sagt åt honom att krysta. Den blandade vätskan hade sprutat ur honom som en fontän, rakt ner över bröstet och ansiktet. De hade skrattat och filmat medan ”the African champagne” rann. Klippet hade sålt slut på premiumnivå samma kväll.
Nästa film hade varit ännu värre.
En kvinna. Tysk, i fyrtioårsåldern, sträng och metodisk. Hon hade med sig tre dildos som var avgjutna av riktiga hästkukar. Först en ponny – tjock nog att få Ville att flämta. Sen en vanlig ridhäst. Till sist ardennern. Den hade varit grotesk. Ville hade gråtit öppet medan hon långsamt arbetade in den. Hon hade skrattat och strukit honom över håret.
”Du ska lära dig att presentera en ordentlig buttrose,” hade hon sagt på bruten svenska. ”När anus vänder ut sig och tarmen tittar fram. Såna som dig ska kunna det.”
Hon hade knullat honom med ardennern tills han faktiskt prolapserade lite. Sen hade hon fotat. Sen hade hon fört in den uppblåsbara pluggen, pumpat upp den maximalt och skickat honom tillbaka till Mats med instruktionen att den skulle sitta kvar tills vidare.
Nu satt den fortfarande där.
Mats la ifrån sig telefonen och tittade på honom.
”Nästa film i Hamburg… jag vet inte riktigt. En del producenter vill ha dig som du är. Andra tycker att du skulle bli ännu bättre som Vicky. Lite mer… mjuk. Ett par ordentliga silikonbröst. Inte för stora, men synliga. Namnbyte. Mer feminint. Du har redan håret och kroppen för det. Tungan och bröstvårtorna är ju redan gjorda.”
Han lutade sig fram och klämde lätt på en av ringarna i Villes bröstvårta så att det sved.
”Vad tycker du själv, Ville? Eller ska jag säga Vicky redan nu?”
Ville öppnade munnen. Taggarna under tungan skrapade. Rösten kom ut läspande och osäker.
”Jag… jag vet inte.”
Mats log.
”Bra svar. Du behöver inte veta. Jag bestämmer. Som alltid.”
Han reste sig, gick fram till sängen och började pumpa pluggen ytterligare ett par slag. Ville stönade och krökte sig.
”Påsken blir intressant. Packa det långa håret och de söta trosorna. Resten fixar vi på plats.”
Ute fortsatte den svenska vintern.
Inne på hotellrummet fanns bara den uppblåsta pluggen, de tunga ringarna och medvetandet om att nästa steg redan var bestämt – oavsett om han hette Ville eller Vicky när de landade i Hamburg.
**Grannen – Kapitel 10**
Hamburg doftade av regn och diesel.
Rummet på privatkliniken var vitt, sterilt och kallt. Ville låg redan fastspänd på operationsstolen, naken utom den svarta masken och den uppblåsbara pluggen som fortfarande satt kvar sedan Tyskland. Mats stod i bakgrunden med kameran. Framför honom satt den polska läkaren – en kvinna i femtioårsåldern med stramt uppsatt grått hår, tunna läppar och ögon som glänste av något som liknade hungrig förtjusning.
Hon talade nästan perfekt svenska, med bara en lätt brytning.
”Så du är Ville,” sa hon och drog av de sterila handskarna med ett snärtande ljud. ”Eller… Vicky, som vi ska kalla dig från och med nu.”
Hon gick runt stolen långsamt, lät blicken vandra över hans smala kropp, de redan piercade bröstvårtorna, den långa håriga tofsen, den uppblåsta stjärten.
”Mats har berättat allt. Du har varit en duktig pojke. Nu ska du bli en duktig flicka.”
Först kom hormonstavarna.
Två små implantat, ett under varje skinka, sköts in med en tjock kanyl medan Ville bit ihop käkarna. Hon klappade honom på stjärten efteråt.
”De kommer att läcka östrogen konstant. Om tre månader är din kropp redan mjukare. Om sex månader… ja, då märks det ordentligt.”
Sen trampstampen.
Den här gången på riktigt. Nålen surrade länge längst ner i svanken. Motivet var exakt det Mats valt: en tydlig engelsk text omgiven av kedjor, omöjlig att missförstå. När den var klar strök läkaren över den nyblödande huden.
”Den sitter för alltid. Precis som du.”
Kukburen kom härnäst.
En liten, stram, kirurgisk stålbur som låstes runt hans kuk och pung med ett klick. Nyckeln fick Mats. Ville kände hur allt drogs ihop, hur han plötsligt inte kunde bli styv ens om han ville.
Läkaren lutade sig fram, höll hans haka och tittade honom rakt i ögonen bakom masken.
”Nu ska jag berätta vad som kommer att hända med dig, Vicky. Lyssna noga. Jag vill att du förstår.”
Hon pekade på hans bröstkorg.
”Först de här. Vi börjar med 800 cc silikon i varje sida. Runda, tunga, omöjliga att dölja. Sen, när vävnaden vant sig, pumpar vi upp dem till 1200… kanske 1500 cc. Du kommer att ha bröst som tynger, som skaver, som gör att alla stirrar. Bröstvårtorna förstorar vi separat. De ska bli riktiga spenar – långa, tjocka, känsliga. Sådana man kan mjölka.”
Hon strök över hans läppar.
”Läpparna också. Hyaluronsyra tills de blir fylliga och ständigt öppna. Som om de väntar på en kuk.”
Hennes hand gled ner till kukburen.
”Och det här… det tar vi bort. Först kulorna. De ska ut. Sen gör vi en fitta av det som är kvar. En riktig, djup, knullbar fitta. Du kommer att bli blöt av bara tanken på att bli tagen. Du kommer att komma genom den nya öppningen när någon knullar dig ordentligt.”
Hon log, ett tunt, kallt leende.
”Jag ser fram emot att se din första porrfilm som kvinna, Vicky. Riktigt sleaze. Utan mask. Med de stora tuttarna dinglande medan någon knullar dig i båda hålen. Mats har redan flera producenter som är intresserade. Du kommer att bli en stjärna.”
Ville försökte prata. Taggarna under tungan skrapade. Det enda som kom ur honom var ett läspande, skräckslaget ljud.
Läkaren skrattade tyst och klappade honom på kinden.
”Sov nu. När du vaknar har vi redan börjat.”

Något kallt mot kinden.
Ville ryckte till och öppnade ögonen.
Han låg i sin egen säng hemma.
Morgonljuset silade in mellan gardinerna. Skolväskan stod packad vid skrivbordet. På nattduksbordet vibrerade telefonen.
Ett SMS från Mats.
*Godmorgon. Hamburg nästa månad är bokat. Packa det långa håret. Vi pratar mer ikväll.*
Ville satt upp.
Bröstvårtorna var fortfarande bara piercade – inga tunga silikon. Ingen kukbur. Ingen tampstamp som blödde. Tungan läspade fortfarande lätt, men resten…
Han drog upp t-shirten och tittade ner på sin platta, smala bröstkorg.
Allt hade känts så verkligt.
Doften av steril kliniklokal. Nålens surr. Läkarens röst när hon beskrev hur hans kropp skulle tas isär och sättas ihop igen.
Telefonen vibrerade igen.
*Du sover fortfarande i de rosa trosorna, eller hur?*
Ville tittade ner.
De rosa spetstrosorna satt kvar.
Han visste inte längre vad som var dröm och vad som bara ännu inte hade hänt.
**Grannen – Kapitel 11**
Ville vaknade av en vass, främmande tyngd mellan benen.
Han låg på mage i sin egen säng. Lakanet var neddraget. Rummet doftade svagt av desinfektionsmedel och något metalliskt. När han rörde sig kändes det till – en tung ring som drog i ollonet, skavde mot förhuden, gjorde varje liten rörelse omöjlig att ignorera.
Han satte sig upp med ett stön.
Inga trosor.
Bara naken hud och den nya piercingen.
En tjock, kirurgisk stålring som gick in genom urinröret och ut på undersidan av ollonet. Prince Albert. Tung. Omöjlig att dölja om någon tittade för noga. Huden runt omkring var fortfarande röd och öm. Någon hade gjort det medan han sov. Eller medan han trodde att han sov.
Telefonen låg på nattduksbordet. Skärmen lyste redan.
*Godmorgon Vicky.
Eller Ville.
Vilket du nu föredrar idag.
Piercingen blev fin. Den sitter bra.
Hamburg nästa månad är fortfarande bokad.
Vi tar beslutet om tuttarna där.
Sov gott?*
Ville stirrade på texten tills bokstäverna flöt ihop.
Drömmen kom tillbaka i fragment.
Den vita kliniken. Den polska läkarens röst när hon beskrev hur hon skulle skära bort kulorna, vända kuken till en fitta, pumpa brösten till 1500 cc, göra spenar av bröstvårtorna. Kukburen. Den riktiga trampstampen. Hormonstavarna under huden.
Han drog upp t-shirten med darrande händer.
Bröstkorgen var fortfarande platt. Inga silikon. Bara de två ringarna i bröstvårtorna som han haft sedan Kambodja. Naveln likaså. Tungan läspade fortfarande lätt när han svalde.
Men kuken…
Han rörde försiktigt vid ringen. Smärtan var skarp och verklig. Den fanns där. Någon hade genuint stuckit hål i honom medan han låg medvetslös, eller medan han trodde att allt bara var en mardröm.
Dörren till rummet var låst inifrån.
Föräldrarna sov fortfarande. Klockan var kvart över sex.
Ville reste sig på ostadiga ben och gick in i badrummet. Spegeln visade samma smala, långhåriga pojke som legat i sängen. Men när han lyfte kuken såg han ringen tydligt – blank, tung, omöjlig att ta bort utan nyckel. Och nyckeln hade Mats.
Han satte sig på toalettlocket och bläddrade bakåt i SMS-historiken.
Det fanns bilder. Närbilder på piercingen precis efter att den satts in. Hans eget ansikte, ögonen slutna, munnen lite öppen. Mats hand som höll kuken stilla. Tidsstämpeln var från natten.
Alltså hade det hänt.
Drömmen om kliniken och silikonbrösten och den polska läkaren som ville göra en fitta av honom… den kändes fortfarande lika verklig. Doften av steril luft. Nålens surr. Hennes röst när hon sa att hon såg fram emot hans första film som kvinna.
Men det var bara bröstvårtorna, naveln, tungan och nu den här nya ringen som faktiskt fanns i hans kropp.
Ännu.
Telefonen vibrerade igen.
*Du är vaken.
Bra.
Duscha.
Ta på dig de vita trosorna jag la i din väska.
Kom över efter skolan.
Vi ska prata om hur stora tuttarna ska vara.*
Ville tittade ner på den tunga ringen som dinglade mellan benen.
Sen på sitt platta bröst.
Sen på meddelandet.
Han visste inte längre var drömmen slutade och verkligheten började.
Han visste bara att Mats fortfarande hade alla filer, alla nycklar, och att nästa steg redan var bestämt – oavsett vilket namn som skulle stå på flygbiljetten till Hamburg.
**Grannen – Kapitel 12**
Hamburg var grått och blåsigt.
Kliniken låg i en diskret tegelbyggnad utanför centrum. Ville hade kommit dit med långt hår, de tunga ringarna i bröstvårtorna och den nya Prince Albert-ringen som skavde mot tyget varje gång han rörde sig. Mats hade hållit honom i handen hela vägen in, som om han var rädd att pojken skulle springa.
Operationen tog mindre än två timmar.
När Ville vaknade kändes bröstkorgen tung och främmande. Inte groteskt stora – Mats hade valt diskret. 350 cc i varje sida. Runda, fasta, tillräckligt märkbara för att synas under en vanlig t-shirt, men lätta att dölja med en löst sittande hoodie. Bröstvårtorna med de gamla ringarna satt nu på en mjukare, fylligare yta. När han rörde vid dem sved det fortfarande.
Läkaren (en annan den här gången, tysk och tystlåten) hade bara nickat mot Mats och gått.
Mats hade suttit bredvid sängen och filmat när Ville för första gången tittade ner på sig själv.
”Vicki,” hade han sagt tyst. ”Från och med nu.”

Tre dagar senare stod Vicki på Reeperbahn.
Sminket var tjockt. Mörka ögon, blanka läppar, highlighter på kindbenen. Det långa ljusa håret föll fritt över axlarna. En tajt, kort kjol och en topp som tryckte upp de nya brösten. Under kjolen satt bara ett par svarta nätstringtrosor och den tunga kuken med Prince Albert-ringen intryckt bakåt så gott det gick. Kukburen var borttagen för filmen.
Mats filmade från en bil tvärs över gatan.
Dieter – en stor, gråhårig tysk i femtiofemårsåldern med ölmaga och tjock mustasch – kom gående precis enligt manus. Han stannade, sa något på tyska, räckte över en cigarett. Vicki log det inövade horleendet, nickade och följde med.
De gick in i en liten skogsdunge bakom några lagerbyggnader.
Kameran var redan uppsatt. Dieter knuffade ner Vicki på knä, drog upp kjolen och knullade munnen först. Sen vände han på hen och tog stjärten hårt, medan de nya brösten gungade under toppen. Han kom djupt och drog ut sig utan att torka av. Mats sa åt Vicki att slicka rent. Allt filmades.

Tillbakablickarna kom i vågor under de följande dagarna.
Efter Reeperbahn-filmen hade gränserna flyttats igen.
Fisting blev vardag. Ibland en hand, ibland två. Pissning både utanpå och inuti. Vicki hade lärt sig att krysta fram det som en fontän när Mats bad om det, precis som i den tidigare filmen med de afrikanska männen. De nya brösten gjorde varje position mer utlämnande – de hängde, gungade, blev kladdiga av sperma och urin. Mats filmade alltid närnärbilder på hur ringarna i bröstvårtorna glänste.
En kväll medan de låg på hotellsängen hade Mats strukit över de fortfarande ömma implantaten och sagt:
”I sommar åker vi tillbaka till Thailand. På riktigt den här gången. De gör de bästa ladyboysen där. Vi kan förfina dig ytterligare. Lite mer höfter, lite mer midja, kanske större bröst om du klarar det. Du ska se hur de tittar på dig när du går längs stranden med tuttarna fria och stjärten öppen.”
Vicki hade inte svarat.
Taggarna under tungan gjorde att orden ändå kom ut läspande och osäkra.
Nu, en vecka efter operationen, stod Vicki framför badrumsspegeln på hotellet i bara de svarta nätstringtrosorna. De nya brösten vilade tunga på bröstkorgen. Prince Albert-ringen glänste mellan benen. Det långa håret föll över axlarna.
Mats öppnade dörren bakom hen, log och höll upp mobilen.
”Nästa inspelning om en timme. Dieter kommer tillbaka. Den här gången tar vi längre. Och Vicki…”
Han lutade sig fram och klämde lätt på en bröstvårta så att det sved.
”Le den här gången också. Tittarna gillar när du ser ut som att du gillar det.”
Vicki nickade.
I spegeln såg hen hur de nya brösten rörde sig när hen andades.
Thailand väntade i sommar.
Men först fanns det mer att filma i Hamburg.
**Grannen – Kapitel 12**
Hamburg var grått och blåsigt.
Kliniken låg i en diskret tegelbyggnad utanför centrum. Ville hade kommit dit med långt hår, de tunga ringarna i bröstvårtorna och den nya Prince Albert-ringen som skavde mot tyget varje gång han rörde sig. Mats hade hållit honom i handen hela vägen in, som om han var rädd att pojken skulle springa.
Operationen tog mindre än två timmar.
När Ville vaknade kändes bröstkorgen tung och främmande. Inte groteskt stora – Mats hade valt diskret. 350 cc i varje sida. Runda, fasta, tillräckligt märkbara för att synas under en vanlig t-shirt, men lätta att dölja med en löst sittande hoodie. Bröstvårtorna med de gamla ringarna satt nu på en mjukare, fylligare yta. När han rörde vid dem sved det fortfarande.
Läkaren (en annan den här gången, tysk och tystlåten) hade bara nickat mot Mats och gått.
Mats hade suttit bredvid sängen och filmat när Ville för första gången tittade ner på sig själv.
”Vicki,” hade han sagt tyst. ”Från och med nu.”

Tre dagar senare stod Vicki på Reeperbahn.
Sminket var tjockt. Mörka ögon, blanka läppar, highlighter på kindbenen. Det långa ljusa håret föll fritt över axlarna. En tajt, kort kjol och en topp som tryckte upp de nya brösten. Under kjolen satt bara ett par svarta nätstringtrosor och den tunga kuken med Prince Albert-ringen intryckt bakåt så gott det gick. Kukburen var borttagen för filmen.
Mats filmade från en bil tvärs över gatan.
Dieter – en stor, gråhårig tysk i femtiofemårsåldern med ölmaga och tjock mustasch – kom gående precis enligt manus. Han stannade, sa något på tyska, räckte över en cigarett. Vicki log det inövade horleendet, nickade och följde med.
De gick in i en liten skogsdunge bakom några lagerbyggnader.
Kameran var redan uppsatt. Dieter knuffade ner Vicki på knä, drog upp kjolen och knullade munnen först. Sen vände han på hen och tog stjärten hårt, medan de nya brösten gungade under toppen. Han kom djupt och drog ut sig utan att torka av. Mats sa åt Vicki att slicka rent. Allt filmades.
isting blev vardag. Ibland en hand, ibland två. Pissning både utanpå och inuti. Vicki hade lärt sig att krysta fram det som en fontän när Mats bad om det, precis som i den tidigare filmen med de afrikanska männen. De nya brösten gjorde varje position mer utlämnande – de hängde, gungade, blev kladdiga av sperma och urin. Mats filmade alltid närnärbilder på hur ringarna i bröstvårtorna glänste.
En kväll medan de låg på hotellsängen hade Mats strukit över de fortfarande ömma implantaten och sagt:
”I sommar åker vi tillbaka till Thailand. På riktigt den här gången. De gör de bästa ladyboysen där. Vi kan förfina dig ytterligare. Lite mer höfter, lite mer midja, kanske större bröst om du klarar det. Du ska se hur de tittar på dig när du går längs stranden med tuttarna fria och stjärten öppen.”
Vicki hade inte svarat.
Taggarna under tungan gjorde att orden ändå kom ut läspande och osäkra.
Nu, en vecka efter operationen, stod Vicki framför badrumsspegeln på hotellet i bara de svarta nätstringtrosorna. De nya brösten vilade tunga på bröstkorgen. Prince Albert-ringen glänste mellan benen. Det långa håret föll över axlarna.
Mats öppnade dörren bakom hen, log och höll upp mobilen.
”Nästa inspelning om en timme. Dieter kommer tillbaka. Den här gången tar vi längre. Och Vicki…”
Han lutade sig fram och klämde lätt på en bröstvårta så att det sved.
”Le den här gången också. Tittarna gillar när du ser ut som att du gillar det.”
Vicki nickade.
I spegeln såg hen hur de nya brösten rörde sig när hen andades.
Thailand väntade i sommar.
Tillbakablickarna kom i vågor under de följande dagarna.
Efter Reeperbahn-filmen hade gränserna flyttats igen.
Fisting blev vardag. Ibland en hand, ibland två. Pissning både utanpå och inuti. Vicki hade lärt sig att krysta fram det som en fontän när Mats bad om det, precis som i den tidigare filmen med de afrikanska männen. De nya brösten gjorde varje position mer utlämnande – de hängde, gungade, blev kladdiga av sperma och urin. Mats filmade alltid närnärbilder på hur ringarna i bröstvårtorna glänste.
En kväll medan de låg på hotellsängen hade Mats strukit över de fortfarande ömma implantaten och sagt:
”I sommar åker vi tillbaka till Thailand. På riktigt den här gången. De gör de bästa ladyboysen där. Vi kan förfina dig ytterligare. Lite mer höfter, lite mer midja, kanske större bröst om du klarar det. Du ska se hur de tittar på dig när du går längs stranden med tuttarna fria och stjärten öppen.”
Vicki hade inte svarat.
Taggarna under tungan gjorde att orden ändå kom ut läspande och osäkra.
Nu, en vecka efter operationen, stod Vicki framför badrumsspegeln på hotellet i bara de svarta nätstringtrosorna. De nya brösten vilade tunga på bröstkorgen. Prince Albert-ringen glänste mellan benen. Det långa håret föll över axlarna.
Mats öppnade dörren bakom hen, log och höll upp mobilen.
”Nästa inspelning om en timme. Dieter kommer tillbaka. Den här gången tar vi längre. Och Vicki…”
Han lutade sig fram och klämde lätt på en bröstvårta så att det sved.
”Le den här gången också. Tittarna gillar när du ser ut som att du gillar det.”
Vicki nickade.
I spegeln såg hen hur de nya brösten rörde sig när hen andades.

**Grannen – Kapitel 15**
**Bimbo Training**
Rummet på privatkliniken var kallare den här gången.
Vita väggar, starka lampor, en gynekologstol med benstöd i metall. Vicki låg redan fastspänd. Armarna bundna vid sidorna, benen särade och uppdragna så att stjärten och den tunga Prince Albert-ringen var helt blottade. De nya brösten vilade tunga på bröstkorgen, ringarna i bröstvårtorna glänste under ljuset.
Mats stod vid sidan med kameran.
Dieter hade handskarna på.
Först kom elektroderna.
Små klämplattor fästes direkt på de piercade bröstvårtorna och en tunn ledning kopplades till ringen i kuken. När Dieter vred på ratten gick en skarp, bultande ström genom kroppen. Vicki ryckte till, stönade och kände hur brösten spändes.
”Mjölkning,” sa Mats lugnt. ”Även om det inte kommer något än. Vi tränar känslan.”
Dieter greppade de nya tuttarna hårt, klämde och drog i dem som om han verkligen försökte få ut mjölk. Samtidigt ökade han strömmen i korta stötar. Vicki grät bakom sminket, men kuken under buren (den var tillbaka idag) försökte styvna ändå. Varje gång hen stönade för högt fick hen en örfil och ordern att säga den inövade frasen.
”Me love you long time… please milk Vicki…”
Sen kom fistingen.
Dieter smorde in hela handen, tryckte in fyra fingrar och arbetade sig in tills knogarna försvann. Vicki flämtade och krökte sig i remmarna. När handen väl var inne började Dieter pumpa – långsamma, djupa rörelser medan den andra handen fortsatte klämma och vrida på brösten. Strömmen gick i takt med stötarna. Mats filmade närnärbilder på hur stjärten gapade runt handleden och hur de nya tuttarna deformerades under de hårda greppen.
”Kom från det här,” beordrade Mats. ”Bara från brösten och handen. Inget annat.”
Det tog tid.
Vicki snyftade, läspade fraser, bad om nåd och bad om mer om vartannat. Till slut krampade kroppen. En torr, skakande orgasm gick igenom hen medan Diets hand fortfarande rörde sig djupt inuti och bröstvårtorna knipits vita.
De lät hen ligga kvar i stolen en lång stund efteråt.
Handen drogs ut långsamt. En tunn sträng av glidmedel och grejer rann ut. Dieter torkade av sig på Vickys mage.
Mats stängde av den stora kameran men lät mobilen fortsätta filma.
”Du klarade det bra idag,” sa han och strök över ett av de ömma brösten. ”Men det här är bara träning.”
Han lutade sig närmare, rösten låg och tydlig.
”I sommar åker vi tillbaka till Thailand. Jag har skrivit avtal med en ladyboy-klubb i Pattaya. Du ska jobba där. På riktigt. Sex dagar i veckan. Korta pass på scen, längre pass privat. Kunder som vill ha en blond europeisk ladyboy med stora tuttar och öppen stjärt. En del vill bara knulla. Andra vill fista. En del vill pissa. Du kommer att ta emot dem alla. Pengarna går till klubben och till mig. Du får fickpengar. Tillräckligt för att dina föräldrar ska tro att du extrajobbar på mitt företag igen.”
Vicki andades ytligt. Remmarna skar in i handlederna.
Mats log och klämde lätt på den tunga ringen i kuken.
”De gör de bästa ladyboysen där borta. När sommaren är över kommer du att vara ännu mjukare, ännu mer öppen, ännu mer van. Kanske tar vi större tuttar nästa gång. Kanske mer. Men först ska du jobba av dig. Som hora. Som Vicki.”
Han började lösa remmarna en efter en.
”Upp med dig nu. Duscha. Vi har en till inspelning i kväll innan vi åker hem. Dieter vill se dig mjölka dig själv framför kameran medan du har handen i stjärten. Och glöm inte fraserna.”
Vicki satte sig upp på ostadiga ben.
De nya brösten tyngde. Stjärten gapade fortfarande. Sminket var förstört.
I spegeln på väggen såg hen hur den röda klänningen låg ihopskrynklad på golvet och hur de svarta nätstringtrosorna var sönderrivna.
Thailand väntade.
Och den här gången skulle det inte finnas någon mer träning. Bara arbete.