Efter ett liv som företagare började jag närma mig pensionsåldern. Mitt företagande hade varit så pass framgångsrikt att jag nu kunde unna mig det mesta som jag önskade. Ett av de nöjen jag unnade mig var att jag ägde en engelsk kanalbåt, en så kallad ”narrowboat”. De senaste åren hade jag tagit för vana att jobba undan allt som krävde min närvaro under ett par, tre veckor, för att sedan lämna över den dagliga skötseln av mina bolag till mina medarbetare. Så fort det var möjligt, så reste jag iväg till England och reste runt på de engelska kanalerna med min kanalbåt. Eftersom jag trivdes med livet på kanalerna, och det lugna tempo som råder där, så tenderade mina besök i England att bli längre och längre. Ibland blev jag kvar i flera veckor. Det som jag nu skall berätta inträffade under en av de många resor som jag gjort med min kanalbåt.

Eftersom ett av huvudsyftena med min kanalbåt var att njuta av den avstressande atmosfär som råder på de engelska kanalerna, så gjorde jag mig ingen brådska. Jag tog dagarna som de kom och nöjde mig oftast med korta dagsetapper. Många gånger stannade jag någon dag extra, eller två, om jag hamnade på någon plats som tilltalade mig. Den här dagen hade jag passerat igenom en mindre stad, och bestämde mig för att leta rätt på en bra förtöjningsplats strax utanför staden, så att jag kunde ta en titt på staden. Det fanns visserligen förtöjningsplatser inne i staden, men jag hade lärt mig att nattsömnen oftast blev bättre om man förtöjde en bit utanför. Risken för åverkan på båten minskade också markant om man förtöjde en bit utanför. De som kanske kunde tänka sig att hitta på någon form av ofog efter lite för många pints på puben orkade som regel inte ta sig utanför stadens gränser. Så kom det sig att jag fram mot sena eftermiddagen befann mig på promenad längs ”the towpath”, den dragstig som förr användes för de hästar som drog kanalbåtarna, på väg för att se mig omkring inne i staden.

Efter att ha vandrat omkring i staden ett par timmar i makligt tempo började jag känna att det kunde vara dags för något att äta. Det slumpade sig så att precis som jag tänkte tanken, så kom ett par poliser gående i motsatt riktning. Poliser brukar ju ha bra koll på det mesta, inklusive var man kan få sig lite mat, så jag hejdade dem och frågade dem till råds. De undrade vilken sorts mat jag var ute efter, och vilken prisklass jag kunde tänka mig, och efter att ha fått svar på sina frågor gav de mig några alternativ att välja på. Samtliga alternativ låg i den riktning jag redan var på väg, så jag fortsatte i samma makliga tempo i den riktning jag varit på väg innan jag träffade på poliserna.

Min vandring tog mig närmare stadens centrum, och ju närmare jag kom, desto livligare blev gatumiljön. Fler och fler butiker, fler och fler människor som besökte butikerna, och när jag kom riktigt nära stadens centrum började en och annan gatumusikant dyka upp. De flesta av gatumusikanterna skulle nog, med lite god vilja, kunna beskrivas som ”entusiastiska”, och ingen fick mig att vilja stanna upp och lyssna. Inte förrän jag var nästan framme vid de matställen som poliserna rekommenderat. Plötsligt hörde jag tonerna av en låt som har en mycket speciell betydelse för mig. Den är intimt förknippad med en kortvarig men intensiv förälskelse från min ungdom. Till skillnad från de tidigare gatumusikanterna, så kunde den här faktiskt sjunga. Riktigt bra dessutom. Rösten tillhörde en ung kvinna. Hon ackompanjerade sig själv på en gitarr, som trots att den såg sliten och medfaren ut, gav välljudande toner ifrån sig. I en portöppning bakom henne stod en stor ryggsäck, även denna sliten och medfaren. Hennes kläder matchade gitarren och ryggsäcken, slitna och medfarna även de. Sammantaget gav gitarr, ryggsäck och kläder intrycket att hon levde ett ganska tufft liv, sannolikt som hemlös, kanske till och med uteliggare. Inget av det slitna och medfarna kunde dock dölja hennes bländande skönhet. Hon var vacker som en gudinna och hennes röst var också vacker som en gudinnas.

Jag vet inte om jag hade stannat upp om hon hade sjungit någon annan låt, jag var trots allt ganska hungrig, och siktet var inställt på att få i mig lite mat, men nu råkade hon sjunga just den sången, så jag blev stående och lyssnade. Jag vet inte riktigt hur länge jag blev stående, men övriga åhörare runt om mig byttes ut efter hand och till sist var jag den som stått och lyssnat längst. Till sist hade hon sjungit färdigt och började packa ihop sina saker. Jag gick fram och gav henne lite pengar som tack för underhållningen. Tydligen var det lite mer än vad hon var van att få, för hon tackade med en stor kram. Jag berättade vad som fått mig att stanna upp, och sedan blev vi stående en stund och bara pratade om allt och inget. Ibland dör konversationen med en gång när man försöker tilltala någon, ibland kan man fortsätta att prata hur länge som helst utan att samtalet någonsin tar slut. Med den här unga kvinnan kände jag att samtalet kunde fortsätta hur länge som helst.

Samtalet var så trevligt att jag inte ville att det skulle ta slut. Jag berättade därför att jag varit på väg till något lämpligt matställe och frågade om hon hade lust att göra mig sällskap. Hon drog lite på svaret så jag frågade om hon inte var hungrig efter allt sjungande? Jo, det var hon förvisso, men nu hade hon precis fått ihop pengar till härbärge för natten, och om hon kostade på sig att äta, så fick hon sova ute i natt. Om jag bjuder på middag, har du lust att göra mig sällskap då, frågade jag. Ja, då hamnar ju saken i ett helt annat läge, då gör jag dig gärna sällskap, sa hon, och gav mig ett leende som var så vackert att jag nästan glömde av vart jag var på väg.

Efter en kort promenad kom vi fram till den restaurang som var mitt förstahandsval bland de restauranger som poliserna rekommenderat. Kyparen tittade lite märkligt på oss, i synnerhet på mitt sällskap, och förvisso utgjorde vi nog ett märkligt par, men han uppträdde professionellt och visade oss enligt mina önskemål till ett bord i en lugn och lite avskild del av restaurangen. Nu hoppas jag att du inte har bråttom, sa jag, för jag är sugen på en ordentlig trerätters, och jag hoppas att du är det också. Oh, det låter jättegott, svarade hon, och nej, jag har inte bråttom. Så bra, svarade jag, och sedan började vi läsa igenom menyn.

Precis som tidigare, så flöt samtalet vidare utan avbrott. Hon visade sig vara överraskande allmänbildad och berättade att hon blivit omhändertagen av samhället som mycket ung och bott i olika fosterhem fram tills hon fyllde 18. Fram tills dess hade hon också haft goda förutsättningar att sköta sin skolgång. På 18-årsdagen hade samhällets omsorger upphört över en natt, och hon förväntades plötsligt klara sig helt själv. Sedan dess hade hennes liv varit en ständig jakt på pengar för dagen och någonstans att sova på natten. Jag har alltid varit nyfiken och vetgirig, och den här unga kvinnan väckte min nyfikenhet, så samtalet bestod mest av att hon besvarade mina frågor.

Till sist var middagen uppäten. Förrätt, varmrätt och dessert hade burits in och avnjutits i godan ro och nu närmade det sig stängningsdags. Jag hade haft en mycket trevlig kväll i den unga kvinnans sällskap och ville gärna att samtalet skulle kunna fortsätta. Vart tar du vägen nu, frågade jag därför. Nu måste jag hitta någonstans att sova i natt, svarade hon. Jag har en kanalbåt som är förtöjd strax utanför staden, sa jag, du är välkommen att sova där om du vill, så kan du spara dina pengar. Jag kan inte erbjuda eget rum, men båten har en sittgrupp som går att konvertera till en gästsäng, den får du gärna använda om du vill. Båten har centralvärme, så det är varmt och skönt ombord, det finns dusch i båten, det finns ett pentry där man kan laga mat och skåpen är välfyllda, så jag kan erbjuda en ordentlig frukost i morgon bitti. Hon dröjde med svaret, och jag kunde se att hon tvekade. Okej, sa hon, efter en stunds tvekan, det är ett alldeles för bra erbjudande för att jag skall kunna tacka nej till det. Hur långt utanför staden är din kanalbåt förtöjd? Det tog ungefär 15 minuter att gå hit, så jag antar att det tar ungefär lika lång tid att gå tillbaka, sa jag.

Vi tog på oss ytterkläderna och lämnade restaurangen. Jag såg ganska snart att hennes ryggsäck vägde tungt på hennes axlar. Ge mig din ryggsäck, så bär jag den, sa jag. Nej, det behövs inte, jag klarar det själv, svarade hon. Ja, det är jag övertygad om att du gör, sa jag, men jag ser att du har ont, och det har inte jag, så låt mig bära din ryggsäck, så slipper du att ha mer ont än nödvändigt när vi kommer fram. Jag såg att hon tvekade igen, men till sist vann smärtan, och hon gav med sig och räckte över sin ryggsäck.

Som jag hoppats, så fortsatte vårt samtal utan avbrott under promenaden till båten. Nu skiftade samtalet karaktär en aning. Hon började ställa frågor till mig, och jag besvarade dem efter bästa förmåga. Trots att det bara gått några timmar sedan jag stannat upp på gatan för att lyssna till hennes sång, så kändes det som att vi känt varandra mycket längre. Snart nog så var vi framme vid båten och kunde kliva in i värmen.

Åh, vad varmt och skönt det är här, utbrast hon spontant. Ja, jag sa ju det, svarade jag. Båten kan värmas med el från land, med diesel från tanken, eller med ved eller kol i kaminen där. Just nu har jag ingen el från land, så det är dieselvärmaren som står för uppvärmningen. Den ser till att det finns varmvatten till dusch och pentry också, så om du vill passa på att duscha, så finns det varmt vatten att tillgå, och vill du ha en kopp te, så går det att fixa också. Åh, det skulle vara jätteskönt att duscha, svarade hon, och jag tar gärna en kopp te också.

Jag visade henne var duschen var, och var det fanns handdukar och annat som kunde behövas, och medan hon duschade gjorde jag iordning te och lite tilltugg. Efter en stund kom hon ut från duschen, iförd endast en stor handduk, som hon virat runt sig. Hon var verkligen slående vacker. Jag kände att jag började styvna, så jag vände mig om för att hon inte skulle kunna se vad som hände. Inte för att jag skulle ha något emot att ha sex med denna gudomligt vackra kvinna, men jag ville inte utnyttja hennes utsatthet.

När hon bytt om satte vi oss och drack te och fortsatte vårt samtal. Samtalsämnena skiftade ständig, än var det hon som styrde samtalet, än var det jag. Det visade sig snart att hon var lika nyfiken och vetgirig som jag. Jag stortrivdes verkligen med att samtala med denna unga kvinna och jag kom på mig själv med att önska att samtalet aldrig skulle ta slut. Fram på småtimmarna började vi dock båda bli så trötta och sömniga att vi tvingades avbryta samtalet och göra kväll. Jag konverterade sittgruppen där vi nyss suttit och druckit te och pratat till en förhållandevis bekväm säng och bäddade iordning så att hon kunde lägga sig för att sova när hon ville. Jag visade också hur hon kunde titta på TV, lyssna på radio eller surfa på nätet om hon ville. Till sist drog jag mig lite motvilligt tillbaka till mitt eget sovrum. Jag var ordentligt trött och sömnig vid det här laget, så jag somnade nästan omedelbart
.
Mitt i natten vaknade jag av någon skrek. Yrvaken som jag var tog det en stund innan jag insåg att jag var ombord på båten och att skriket måste komma från den unga kvinnan. Jag skyndade ut till sittgruppen där hon låg och sov och precis när jag kom fram skrek hon högt igen. Hennes ögon var slutna, så jag utgick från att hon drömde en mardröm. Jag strök henne försiktigt över armen för att väcka henne, och efter en liten stund vaknade hon. Jag tror att du drömde en mardröm, sa jag, du skrek högt. Åh gud, sa hon, det var så hemskt! Samtidigt som hon sa det, så slog hon sina armar hårt runt mig och började gråta hejdlöst. Jag slog mina armar runt henne och höll om henne medan hon grät. Till sist började gråten avta och efter ytterligare en liten stund slutade hon gråta helt. Hon tittade mig djupt i ögonen. Tack för att du höll om mig när jag var så rädd, sa hon. Det var väl det minsta jag kunde göra, svarade jag, känns det bättre nu? Lite, svarade hon, men jag känner mig fortfarande lite rädd. Skulle du kunna stanna hos mig en liten stund till? Självklart, svarade jag, jag stannar så länge du vill och behöver. Tack, vad du är snäll, sa hon.

Vi satt i tystnad ett tag, och efter en stund undrade hon om jag inte var trött? Jo, svarade jag, en liten aning. Om du vill kan du lägga dig ner bredvid mig. Så länge du är här, så känner jag mig trygg. Det gör inget om du sover. Jag var ordentligt trött, så jag var inte den som tänkte spelade trögbedd, utan jag lade mig ner intill henne. Sittgruppen var visserligen gjord för att två skulle kunna sova där, men den var inte jättebred, så för att jag skulle kunna ligga någorlunda bekvämt lade jag ena armen runt henne och på hennes mage. Vi låg nu sked och nästan direkt efter att jag lagt min arm runt henne la hon sin arm ovanpå min.

Vid något annat tillfälle hade jag kanske kunnat somna, men nu låg jag sked med en gudomligt vacker ung kvinna, så det fanns inga utsikter att jag skulle kunna somna. Tankar for genom mitt huvud i expressfart och min kropp började reagera på närheten till den unga kvinnan. Till slut bröt jag tystnaden. Min tanke med att erbjuda dig att sova i sittgruppen, i stället för med mig i sovrummet, var att du skulle få lite avskildhet. Som saker har utvecklat sig, så har du ju inte så mycket avskildhet längre. Vad skulle du säga om att vi båda förflyttar oss till sovrummet i stället? Där är sängen både bredare och bekvämare. Ja, det låter som en god idé, svarade hon.

Inne i sovrummet la vi oss tillrätta på samma sätt som vi hade legat i sittgruppen. Min arm låg runt henne, på hennes mage, och hennes arm låg utanpå min. Efter att vi legat så en stund kände jag plötsligt att hon flyttade sin arm en aning, så att hennes hand hamnade ovanpå min handled. Hennes hand grep mjukt och försiktigt tag om min handled, lyfte den en aning, först utåt, sedan uppåt, för att till sist placera min hand på hennes bröst. Ingen av oss sa ett enda ord, men det behövdes inte heller, budskapet var glasklart. Jag kramade varsamt hennes bröst och övergick sedan till att smeka det. Jag både kände och hörde hur hennes andning blev djupare och snabbare. Handen som nyss gripit tag om min arm och flyttat den till hennes bröst flyttades nu bakom hennes rygg och sökte kontakt med min kropp. Oblygt sökte den sig neråt, in mellan mina ben där den fann sitt mål. Jag var nu stenhård. Oblygt smekte och kramade handen min manlighet.

Efter en stunds ömsesidigt smekande och kramande förde jag min lediga arm under hennes axlar och vände på henne så att vi kom ansikte mot ansikte. Våra ansikten var bara centimetrar från varandra. Samtidigt som vi fortsatte vårt ömsesidiga smekande och kramande kysste vi varandra passionerat och länge. Nu fanns ingen tvekan om att det här var något som vi båda ville.

Till nu hade jag kramat och smekt hennes bröst utanpå t-shirten som hon använde som nattlinne. Nu förde jag ner min hand till hennes midja, in under t-shirten och tillbaka upp till hennes bröst. Hud mot hud, utan tyg emellan, blir naturligtvis en helt annan känsla, och det märktes också på hennes reaktion. Andningen blev ännu djupare och snabbare och hon kysstes ännu mer intensivt. Knappt hade jag flyttat min hand innanför hennes t-shirt förrän hon letade sig in på insidan mina pyjamasbyxor. Vid det här laget var jag alldeles våt, men hon lät sig inte avskräckas utan lekte runt med sina fingrar så att jag höll på att bli alldeles galen. Den här unga kvinnan visste vad hon gjorde!

Trots att det var hon som tagit första steget, och trots att signalerna så här långt var glasklara, så ville jag ändå försäkra mig om att det här var vad hon ville, så jag bestämde mig för att uttala frågan högt. Är du säker på att du vill det här? Ja, svarade hon, är du? Ja, svarade jag, tvärsäker. Då så, sa hon, då fortsätter vi.

Vi fortsatte som vi börjat en liten stund till, sedan frågade hon plötsligt, vad får jag göra med dig? Du får göra i stort sett vad du vill, svarade jag, och skulle du göra något som jag inte tycker om, så säger jag ifrån. Frågan kom lite oväntat, men gjorde onekligen situationen lite mer spännande. Vad skulle hända nu? Lägg dig på rygg, sa hon. Nu började det bli riktigt spännande. Jag la mig på rygg, som jag blivit tillsagd. Lyft på stjärten, kom nästa befallning, för nu lät hennes röst mer som en befallning än som en önskan. Jag gjorde som jag blivit tillsagd och så fort stjärten lättat från sängen drog hon av mina pyjamasbyxor. Nu kan du ligga ner igen! Jag slappnade av och lät stjärten sakta sjunka ned mot sängen igen. I nästa ögonblick svängde hon ena benet över mig och satte sig grensle över mina ben. Hon tog tag om min lem och drog sakta handen upp och ned. Jag trodde jag skulle explodera där och då. Innan jag kom så långt stannade dock handen upp. Hon lyfte på sig och gick på knä så att hon kom längre upp. När hon kommit lagom långt upp styrde hon min lem in mellan sina ben och sänkte sig långsamt ner över mig. Om jag varit nära att explodera tidigare, så var jag ännu närmare nu. Jag var nu omsluten av en gudomligt vacker ung kvinna vars inre var varmt, mjukt, blött och glatt och som kramade om mig på det mest underbara sätt. Jag var i paradiset!

Nu vidtog en ritt av ett slag som jag aldrig tidigare upplevt. Hon var ovanligt rörlig i underkroppen och rörde sig på alla upptänkliga sätt, upp och ner, från sida till sida, framåt och bakåt, runt i cirklar, en variant i taget, flera samtidigt eller alla på en gång. Mitt under den vilda ritten, när jag minst anade och helt utan förvarning, så knep hon åt intensivt med underlivet. Ofta, men inte så ofta att det blev förutsägbart, så knep hon åt när hon var i nedersta läget och rörde sig sedan, under konstant knip, sakta uppåt. Det var så skönt att jag trodde att jag skulle svimma. Något sådant här hade jag verkligen inte upplevt tidigare.

Gång på gång kom jag närmare gränsen, men på något sätt, som om hon kunde lukta sig till det, så märkte hon det varje gång och då drog hon ner på tempot och intensiteten. Samtidigt som hon gjorde det lutade hon sig framåt och kysste mig ömsint. Nämnde jag att jag var i paradiset?

Jag vet inte riktigt hur länge ritten varade, jag hade helt tappat greppet om tiden, men till sist så märkte jag att hennes rörelsemönster började förändras. Är allt okej, frågade jag. Jag tror att jag behöver skrika, svarade hon. Skrik då, sa jag, här finns ingen som hör oss, det är bara vi två. Hennes rörelser fortsatte att förändras, de blev snabbare och lite ryckiga. Ännu en gång, för vilken gång i ordningen vet jag inte, så drevs jag närmare gränsen. Den här gången drog hon dock inte av på tempot utan fortsatte med oförminskad intensitet. Det dröjde inte länge förrän jag exploderade i en av de mest intensiva orgasmer jag någonsin upplevt. Hon fortsatte sin intensiva ritt, och innan jag hunnit slakna tvärstannade hon plötsligt, kramade åt mer intensivt med underlivet än någon gång tidigare och sedan skrek hon högt rätt ut i luften. Utan att jag behövde fråga, så kände jag mig ganska övertygad om att hon också fått en kraftig orgasm. Hon satt stilla och knep åt för kung och fosterland en liten stund till, sedan drog hon ett djupt andetag och la sig försiktigt ovanpå min bröstkorg. Hon andades flämtande, men efter en liten stund började hennes andning att lugna ner sig. Jag la ena armen runt henne, med den andra drog jag täcket över hennes rygg så att hon inte skulle frysa. När täcket var på plats la jag den andra armen runt henne också. Vi låg så en stund, hon omslöt mig fortfarande, men hade slutat att knipa åt. Efter en stund rullade jag över oss så att vi båda hamnade på sidan för att det skulle bli bekvämare för henne. Vi kysstes ömsint och efter en stund, fortfarande omslutande mig, så somnade hon. Jag hade nu slaknat helt och gled sakta ur henne. Snart nog hade jag somnat också.