Det var en varm torsdagkväll i juni när Erik steg in i Marias våning på Södermalm. De hade jobbat sent med projektet och hon hade bjudit med honom hem för att gå igenom de sista detaljerna över ett glas vin. Utanför fönstren höll sommarnatten på att sänka sig över Stockholm, och genom de öppna fönstren hördes avlägsna ljud från uteserveringarna längs gatan.

Maria var 52, men såg yngre ut. Hennes blonda hår föll i mjuka vågor över axlarna, och trots att hon beskrev sina bröst som små satt hennes kropp i en tight svart klänning som fick Eriks blick att vandra. Hon rörde sig med en självsäker elegans som fick honom att tänka på gamla Hollywood-filmer. Han var 27, mörkblond och byggd som vilken vanlig kille som helst, men det var något med Maria som fick honom att känna sig nervös på ett upphetsande sätt.

De satt i vardagsrummet med varsitt glas rött när Maria reste sig. "Jag måste bara gå på toaletten", sa hon och log ett leende som nådde hennes blå ögon. "Hjälp dig själv till mer vin under tiden. Min man är borta över helgen, så vi har gott om tid."

Erik nickade och när han hörde dörren stängas till badrummet reste han sig för att sträcka på benen. Han gick ner för den smala hallen, passerade sovrummet där dörren stod på glänt, och stannade till vid badrumsdörren. Den stod på glänt, som om hon glömt stänga den ordentligt, och genom springan kunde han se hennes klänning slängd över handfatet.

Han skulle precis vända sig om när något fångade hans blick. Ett par trosor låg slängda på golvet bredvid tvättkorgen, som om de hastigt dragits av och glömts bort.

Eriks hjärta började slå snabbare.

De var vita, gjorda av tunn, nästan genomskinlig spets. Modellen var tanga, med smala sidor som knappt skulle täcka något alls. Framtill pryddes de av en liten rosett, och vid grenen syntes en svag, gulaktig fläck – resterna av hennes dag, hennes doft, hennes intima sekret.

Han borde gå därifrån. Men han kunde inte.

Erik böjde sig ner och plockade upp dem. Tyget var fortfarande fuktigt, svalt mot hans fingrar. Han höll upp dem mot ljuset och såg hur spetsen skapade ett mönster av skuggor mot hans hand. De var ihopknölade, som om hon bråttom dragit av dem. En svag doft steg upp till hans näsborrar – svettig, intim, oemotståndlig.

Sedan hördes fotsteg bakom honom.

"Finns det något intressant där?"

Erik snurrade runt, hjärtat i halsgropen. Maria stod i dörröppningen till badrummet, en hand på dörrkarmen, ögonen fästa vid hans hand där hennes trosor låg utsträckta. Hon måste ha smugit sig ut utan att han hörde det.

Han öppnade munnen för att stamma fram en ursäkt, men hon höll upp en hand.

"Nej", sa hon, rösten låg och hes. "Säg ingenting."

Hon tog ett steg närmare. Sedan ytterligare ett. Hennes ögon lämnade aldrig hans ansikte, aldrig trosorna i hans hand.

"Du gillar det du ser?" frågade hon till slut.

Erik kunde inte svara. Han bara nickade, rodnande men oförmögen att släppa tyget.

Maria stannade framför honom. Hon var längre än honom i sina klackar, och hon tittade ner på honom med en blick som gick från förvånad till något mörkare. Något hungrigt.

"Min man har inte rört mig på tre år", viskade hon. "Tre år, Erik. Vet du hur det känns? Att leva i samma lägenhet, sova i samma säng, och ändå vara helt osedd?"

Hon sträckte ut handen och tog trosorna ur hans grepp. Han förväntade sig att hon skulle kasta dem i tvättkorgen, kanske skälla ut honom. Istället höll hon upp dem framför hans ansikte.

"Känn", beordrade hon och tryckte tyget mot hans kind.

Det var fortfarande fuktigt, fortfarande varmt från hennes kropp. Han kände spetsens mönster mot huden, stelheten där hennes sekret torkat.

"Nu ska du lukta", sa hon och flyttade trosorna till hans näsa. "Djupt. Jag vill att du ska veta exakt vem det är du luktar på."

Erik drog ett djupt andetag och hennes doft fyllde hans näsborrar – den muskiga, animaliska doften av en kvinna som varit instängd i möten hela dagen, som svettats i sommarvärmen, som haft på sig dessa tunna spetsar mot sitt kön i timmar. Doften var stark, påträngande, och han kände hur hans kuk blev hård i byxorna.

"Goda?" frågade hon med ett leende som var nästan farligt.

"Ja", viskade han. "Mycket goda."

"Bra." Hon tog ett steg tillbaka och pekade mot sovrummet. "Gå in dit. Ta av dig alla kläder. Lägg dig på rygg på sängen. Och rör dig inte."

Erik lydde. Hjärtat hamrade i bröstet när han hörde hennes steg bakom sig. Han drog av sig skjortan, byxorna, kalsongerna, och lade sig på den breda sängen som doftade av hennes parfym – något dyrt med toner av vanilj och sandelträ.

När Maria kom in stängde hon dörren bakom sig och vred om låset. Sedan stod hon bara där och betraktade honom. Hennes blick vandrade över hans kropp – över hans bröst, hans mage, och till slut till hans kuk som stod rakt upp, normalstor och hård, pulserande av upphetsning.

"Precis lagom", sa hon. "Jag gillar inte när de är för stora. Det gör ont."

Hon gick fram till sängen och ställde sig vid fotänden. Sedan, långsamt, började hon dra upp sin klänning. Den åkte över hennes lår, hennes höfter, och hon drog den över huvudet och slängde den på golvet.

Nu stod hon där i bara behå och trosor – men inte de vita spetsarna hon haft på sig tidigare. Hon hade bytt till ett par vita, höftmodell i mjuk bomull. De satt tight mot hennes kropp, och han kunde se konturerna av hennes sköte genom det tunna tyget. I handen höll hon fortfarande de vita spetstrosorna.

"Du ska få behålla dem", sa hon och lade dem på nattduksbordet. "Som en påminnelse. Men först ska du tjäna dem."

Hon kröp upp på sängen, smidig som en katt, och satte sig på hans bröst. Hennes vikt var behaglig, hennes lår varma mot hans hud. Hon lutade sig fram och kysste honom hårt, hennes tunga trängde in i hans mun och smakade av vin och hennes egen upphetsning.

"Du ska slicka mig", sa hon när hon drog sig tillbaka. "Men du får inte ta av mig trosorna. Du får aldrig ta av mig dem om jag inte säger till. Förstått?"

"Ja", viskade han.

"Ja, vad?"

"Ja... frun?" gissade han.

Hon skrattade, ett mörkt, tillfredsställt ljud. "Frun fungerar. Eller Maria. Men i sängen föredrar jag att du lyder."

Hon kröp högre upp, satte sig på hans bröstkorg med ryggen mot honom, och sedan vände hon sig och gled bakåt tills hon satt över hans ansikte. De vita bomullstrosorna var bara centimeter från hans mun, och han kunde se hur tyget redan mörknade där hon var fuktigast.

"Kyss dem", beordrade hon. "Bara lätta kyssar. Som om du dyrkade dem."

Erik sträckte upp huvudet och pressade sina läppar mot bomullen. Det var mjukt och svalt, och under tyget kunde han känna värmen från hennes kön. Han kysste henne där, mjukt, upp och ner längs springan, och han hörde henne stöna ovanför honom.

"Hårdare", sa hon efter en stund. "Använd tungan."

Han slickade henne genom tyget, kände hur bomullen blev fuktigare för varje strykning. Han kunde ana hennes klitoris som en liten knopp under materialet, och han cirkelade med tungan runt den, pressade hårdare, kände hur hon ryckte till.

"Ja", stönade hon. "Precis där. Precis där, Erik."

Hon började röra sig mot hans mun, sakta först, sedan mer bestämt. Hon använde honom, gned sig mot hans tunga, och han älskade det. Han älskade att vara hennes leksak, hennes instrument. Han stack ut tungan så långt han kunde, pressade tyget in mellan hennes blygdläppar, och smakade henne genom det tunna lagret.

"Du är duktig", andades hon och lutade sig framåt, stödde sig mot väggen. "Så duktig. Fortsätt tills jag säger till."

Han fortsatte. Minuter gick. Hans tunga värkte, hans käkar värkte, men han vägrade sluta. Han kände hur hon blev våtare och våtare, hur trosorna nu var genomblöta av hennes sekret och hans saliv. Doften var överväldigande – den muskiga doften av upphetsnad kvinna, blandad med den rena bomullen och svetten från hennes lår.

Plötsligt stelnade hon till. "Stanna", sa hon häftigt. "Rör dig inte."

Hon stod kvar där, skakande, och han förstod att hon var nära. Hon höll sig på gränsen, njöt av spänningen, och sedan släppte hon taget. Hon kom med ett långt, djupt stön, hennes kropp krökte sig bakåt, och han kände hur en ny våg av fuktighet mötte hans tunga.

När hon slappnade av kröp hon ner från honom och vände sig om. Hennes ögon var glansiga, hennes kinder rodnade.

"Nu ska du få din belöning", sa hon och smekte hans kind. "Men trosorna stannar på."

Hon satte sig på hans höfter och tog hans kuk i handen. Den var normalstor, kanske femton centimeter, men hård som sten och pulserande. Hon höll den mot sina trosor, mot den våta fläcken, och gned sig mot honom.

"Jag vill känna dig inuti mig", sa hon. "Utan skydd. Jag har inte haft samlag på tre år, Erik. Jag vill känna allt."

"Jag kommer snart", varnade han. "Det har varit länge för mig också."

"Bra", sa hon och log. "Jag vill att du kommer djupt. Jag vill känna hur du fyller mig."

Hon lyfte på höften och drog åt sidan den våta bomullen. Han såg hennes öppning, rosa och fuktig, och sedan sänkte hon sig ner över honom.

Värmen var chockerande. Hon var så trång, så våt, och hon tog in honom centimeter för centimeter tills han var helt inne i henne. Bomullstrosorna pressades mot hans skaft, skapade en extra friktion som fick honom att stöna högt.

Hon började röra sig, långsamt först, sedan snabbare. Hon red honom kontrollerat, hennes händer på hans bröst för balans. Han kunde se hennes små bröst röra sig i behån, kunde se hennes ansiktsuttryck förändras från koncentration till ren extas.

"Snabbare", bad han. "Snälla, Maria."

"Nej", sa hon och log. "Vi gör det på mitt sätt."

Hon ökade takten lite, men behöll kontrollen. Hon vred på höfterna, gned sig mot honom på ett sätt som fick hans ögon att rulla tillbaka i huvudet. Trosorna skavde mot hans hud, påminde honom hela tiden om att hon bestämde.

"Berätta", sa hon och lutade sig fram så hennes bröst var nära hans ansikte. "Vad tänkte du när du höll mina trosor?"

"Jag ville lukta på dem", stammade han. "Smaka på dem. Jag ville veta hur du smakade."

"Och nu?" Hon satte sig upp igen, rörde sig snabbare. "Nu när du har mig?"

"Nu vill jag komma", stönade han. "Snälla, låt mig komma."

Hon grep tag i hans händer och tryckte ner dem mot sängen, lutade sig över honom så hennes hår föll ner runt hans ansikte. Nu var hon inte längre försiktig. Hon tog vad hon ville, använde honom för sin egen njutning, och han kände hur hon blev ännu trängre.

"Snart", sa hon häftigt. "Snart."

Hon förde en hand ner mellan sina ben och cirkulerade sin klitoris medan hon fortsatte att rida honom. Hennes stönanden blev högre, mer desperata, och han kände hur hon spände sig runt honom.

"Nu", skrek hon. "Kom nu! Kom djupt i mig, Erik!"

Det var allt han behövde. Med ett stön som lät mer som ett rovdjur än en människa kom han, djupt inne i henne, pulserande våg efter våg in i hennes väntande sköte. Hon kom samtidigt, hennes kropp skakade, och han kände hur hon kramade honom, mjölkade honom, tog allt han hade att ge.

De låg kvar så, båda andades tungt, genomsvettiga. Hon låg över honom en stund, hans kuk fortfarande inne i henne, bomullstrosorna fortfarande på.

Sedan reste hon sig sakta och drog sig loss. Han såg hur deras vätskor rann ur henne, ner på lakanen.

"Det var vackert", sa hon och log ett trött, nöjt leende. "Så länge sedan jag kände det."

Hon gick till badrummet och kom tillbaka med en handduk, torkade honom mjukt, sedan sig själv. Sedan gick hon till nattduksbordet och plockade upp de vita spetstrosorna.

"Kom", sa hon och vinkade honom till sig.

Erik reste sig, fortfarande svag i knäna. Hon tog hans hand och ledde honom till badrummet. Där, vid handfatet, tryckte hon de vita trosorna mot sitt kön en sista gång, gned dem mot sig så de blev mättade av hennes doft och deras gemensamma sekret.

Hon vek dem omsorgsfullt och gav dem till honom.

"Din trofé", sa hon och log. "Beviset på att du var här. På att jag äntligen bröt mitt löfte, och att det var värt det."

Erik tog emot dem, kände det fuktiga tyget mot sin handflata. Doften var ännu starkare nu, en cocktail av hennes doft, hennes upphetsning, och resterna av deras samlag.

"Tack", viskade han.

"Nej", sa hon och kysste honom mjukt. "Tack, Erik. Kom tillbaka nästa vecka. Min man reser ofta."

Hon följde honom till dörren, fortfarande naken förutom de vita bomullstrosorna som nu satt snett på hennes höfter. När han gick ut i trappuppgången höll han trosorna i fickan, och visste att han aldrig skulle tvätta dem. De skulle stanna i hans byrålåda, hans hemliga skatt, påminnelsen om natten då Maria på Södermalm äntligen tog vad hon ville ha.