Denna novellen inspirerades av annairrbloss två noveller "Jag som konstmodell" 1 och 2.

Jag gillade premissen och publikens reaktioner, men kände att jag behövde en manlig motsvarighet till hennes novell.

Jag hoppas ni har kuk- och förnedringsfetish för novellen har rätt mycket sånt.

-----------------------------------------

Jag står i omklädningsbåset och är jättenervös. Studiecirkelledarens skriftliga instruktioner förklarade hur jag skulle förbereda mig för modelljobbet:

På morgonen skulle jag duscha och "göra mig mer hårlös", som det så fint stod i mejlet, eftersom kursdeltagarna vill kunna teckna av modellen utan störande hår. Exakt hur hårlös stod det inte, så jag chansade och försiktigt rakade jag mig av allt hur under halsen.

Studiecirkelledarens mejl förklarade att målet med modellerandetn var för deltagarna att utforska sin kreativitet, och det förväntades att jag skulle vara öppen, ärlig och respektfull mot deltagarna - annars kunde betalningen utebli.

Sedan följde en vägbeskrivning, med både tåg- och bussbyten, till en lokal i något industriområde i en stad ett par timmar hemifrån. Jag skulle vara först på plats och ta hissen till ett större rum på 4:e våningen. I lilla omklädningsbåset i hörnet av rummet skulle det finnas ett kuvert med fler instruktioner.

Resan tog lång tid och det var svårt att hitta hit utan karta, men jag är äntligen framme i lokalen. Jag läser de nya instruktionerna. Till skillnad från mejlet är instruktionerna korta och koncisa:

"Lägg alla dina kläder i korgen. Svälj vitaminpillren. Skriv under avtalet. Lägg avtalet i korgen. Lägg korgen utanför båset. Stäng gardinen. Invänta ledaren."

Kläderna ligger ihopvikta i korgen och jag försöker mig på avtalet, som är på flera dubbelsidiga blad, med liten text. Jag försöker läsa avtalet men texten är för liten och språket är för komplicerat för mig. Jag skriver under ändå eftersom jag är för nervös att ta till mig juristspråk just nu.

Jag lägger avtalet ovanpå mina kläder och puttar ut korgen utanför båset. Pillren sväljs och jag står nu naken och väntar på att ledaren och deltagarna anländer. Jag hoppas jag har följt instruktionerna rätt, för jag behöver verkligen pengarna.

Jag svettas lite, men är osäker på om det är på grund av värmen i lokalen eller något annat. Jag ser hur jag ser ut i fullängdspegeln: att vara helt hårlös under halsen får mig att se betydligt yngre ut. Kuken är inte speciellt stor och bidrar till att föryngra mig.

Efter en lång stund i båset, själv, naken, tittandes på mig själv nervöst i spegeln, hör jag att lokalens dörr öppnas och det kommer in någon - jag misstänker att det är studiecirkelledaren. Ledaren visslar för sig själv medan lampor tänds och det pysslas och förbereds här och var. Jag hör hur korgen lyfts från golvet och jag undrar vart den tar vägen.

Nu är jag naken i en främmande lokal, i en främmande stad och ledaren har precis tagit alla min kläder, inklusive plånboken med pengar och busskort.

Jag står nervöst kvar och lyssnar medan det kommer in fler människor i lokalen. Till skillnad från mig verkar alla väldigt glada, och ledaren och deltagarna verkar känna varandra väl. Det snackas lite här och var och jag uppfattar bara delar av vad deltagarna säger till varandra: de frågar varandra hur helgen har varit och peppar varandra inför dagens kurs. Någon frågar hur det gick med modellen från förra veckan och får till svar att eftersom modellen inte var samarbetsvillig blev det ingen betalning och istället är stämningsansökan inlämnad som brukligt. Deltagarna skrattar lite när stämningsansökan nämns.

Jag ryser av tanken: inte bara riskerar jag att inte få betalt idag, men är de missnöjda med mig kommer jag även att bli stämd och t.o.m. förlora pengar på detta! Jag beslutar mig att verkligen vara tillmötesgående idag.

Ledaren harklar sig och välkomnar alla till dagens träff.

"Ni har alla läst om dagens modell, Karl?", frågar ledaren.

"Jadå", hör jag någon man svara, "det var en väldigt gullig CV han hade".

Har studiecirkelledaren verkligen skickat ut mitt introduktionsbrev och CV till deltagarna? Det kan väl inte vara vanligt? Nu vet alla deltagarna en hel del om mig: vad jag heter, var jag bor, vad jag har studerat och även att jag inte har haft jobb ett tag. Det känns inte alls lustigt att den gruppen människor på andra sidan gardinen vet så mycket om mig och jag har ingen aning vilka de är, hur många de är eller hur de ens ser ut.

Är de många? Det låter som en större grupp, och inte nog med att de vet så mycket om mig, de kommer snart att se mig helt naken.

Jag tittar på mig själv i spegeln igen: med endast hår på huvudet ser jag yngre ut än jag är, och hade det inte varit för värmen i lokalen hade kuken krympt ännu mer av nervösiteten. Snart dags att visa mig.

Ledaren höjer rösten, "Karl kan du vara snäll och komma ut och ställa dig på scenen?"

Det är dags nu. Jag behöver pengarna. Jag måste göra mitt bästa.

Jag drar undan gardinen, samtidigt som jag försöker skyla mig med händerna, och ser ledaren och deltagarna för första gången. Det är ett blandat gäng på kanske 20 personer i olika åldrar. Ledaren är en välklädd, pensionerad gentleman. Deltagarna verkar vara välklädda också. Jag ser hur vissa ler och jag hör att någon fnissar.

"Ställ dig fint på scenen så alla ser dig, Karl," säger ledaren.

Jag går långsamt upp till scenen. Jag är naken, omringad av ett - för mig - stort gäng välklädda deltagare, redo med sina skissblock och pennor. Vissa av deltagarna ser mig framifrån, vissa från sidorna och vissa bakifrån. Jag kan inte gömma mig oavsett hur jag vänder mig.

Ledaren ställer sig framför mig men jag vågar inte titta honom i ögonen, utan tittar neråt på hans fina kläder.

"Jag är studiecirkelledaren som kommer att hjälpa deltagarna att utforska sin kreativitet. Du får tilltala mig som 'Herr Andersson'. Vi förväntar oss att du är behjälplig och öppen med oss, så vi kan ha ett gott samarbete idag." säger ledaren i en sträng ton som passar hans fina klädsel.

"Har du förstått, Karl?"

Jag är nervös av att stå framför en så elegant och bestämd man. Jag vågar inte ens titta mot deltagarna. Jag förblir tyst en liten stund medan jag funderar på vad jag har gett mig in i. Vad jag var tvungen att ge mig in i, på grund av ekonomin.

Ledaren kliver upp på scenen och med sin hand under min haka, lyfter upp huvudet så jag får titta honom i ögonen.

"Har du förstått, Karl?" repeterar ledaren.

Jag lyckas få fram ett blygt "ja".

"Ja...?", säger ledaren med en lätt irriterad ton.

"Ja... Herr Andersson", säger jag äntligen.

"Bra, Karl. Så behöver det låta i fortsättningen." säger ledaren samtidigt som han ler lite.

Han kliver ner från scenen och ställer sig bland de främre deltagarna.

"Till att börja med, skulle kursen behöva se hela dig så vi ser vad vi har att jobba med. Kan du vara snäll och flytta på händerna för oss?" frågar ledaren med ett leende. " Och var gärna verbal, för det också en del av kursen," lägger han till.

Samtidigt som jag visste att Herr Andersson skulle be mig om det, kändes det smått chockerande att höra honom säga det. Jag måste blotta mig för alla deltagarna nu, så de får se min rakade kuk.

"Ja, Herr Andersson. Jag ... flyttar på händerna så ni får se mig." säger jag långsamt, samtidigt som jag flyttar ner händerna så att deltagarna framför mig och ledaren får se min kuk.

Jag vågar inte se någon i ansiktet, så jag stirrar på väggen framför mig. Jag hör några av deltagarna fnittra lite.

"Karl!", utbrister ledaren. "Du är omskuren! Det var lite ovanligt. Ollonet syns klart och tydligt även när du är slak. Vilken trevlig överraskning för kursen!"

Ledaren är tydligen väldigt glad att jag är omskuren. Jag är mindre glad. Till skillnad från andra pojkar och män, som har ollonet gömt och skyddat, är mitt ollon oskyddat och alltid synligt för alla. Extra synligt är det för ledaren och deltagarna framför mig som säkert njuter av min oväntade extra nakenhet.

"Karl, kan du vara söt och visa resten av deltagarna din omskurna penis?", frågar ledaren med en glad ton. Nästan för glad, för min smak.

Vad pinsamt det kommer att bli att visa alla deltagarna kuken, men det måste göras.

Jag börjar långsamt vända på mig, med blicken låst ovanför huvudet på deltagarna. De få gångerna jag vågar titta ner ser jag leende deltagare i olika åldrar, välklädda till skillnad från min hårlösa, nakna kropp.

Jag hör kommentarer om min kropp komma lite då och då från olika håll under tiden jag vänder på mig så alla ser mig.

"Vilket söt liten penis han har"

"Det var fint med ett blottat ollon"

"Ja, verkligen. Så skulle alla män haft det!"

"Nej, för då hade det varit normalt att ha det så. Bättre om bara Karl hade varit omskuren."

"Ja, du har rätt. Han måste känna sig extra naken nu. Jag undrar hur han kände sig i skolan..."

När jag har vänt mig 360 grader, och fått höra alla kommentarer om min nakenhet, harklar sig ledaren och frågar mig om hur jag kände mig när jag duschade med skolkamraterna i skolan, med tanke på att jag lär ha varit den enda omskurna pojken i hela klassen, om inte hela skolan.

"Men innan du svarar, kan du ta upp händerna bakom huvudet för oss, kära Kalle?", undrar ledaren.

Långsamt, medan jag funderar på hur jag ska svara på frågan, lyfter jag upp händerna och sätter de bakom huvudet. Mina hårlösa armhålor är nu synliga för hela gruppen. Jag känner mig verkligen utsatt nu.

"Ja... Herr Andersson, det var bara jag i klassen som var omskuren och kompisarna tyckte det var roligt att reta mig för det. Mitt ollon var alltid synligt för alla som ville titta.", förklarade jag.

"De kunde alla se ditt ollon när ni duschade tillsammans. Fick du någonsin se någon annans ollon?", frågade ledaren med ett stort leende.

Jag sväljer innan jag svarar. Halsen är konstigt torr och jag känner mig utlämnad av frågorna. Jag svarar att jag inte någonsin såg någon annans ollon.

"Så alla kunde se din penis och ollon medan du aldrig såg någon annans? De kan bara undra hur deras ollon ser ut, men ingen behöver undra hur din är formad? Det måste ha känts orättvist, eller hur Karl?"

"Ja... Herr Andersson. Det kändes orättvist att de fick se allt jag har."

Jag har någon kvinna kommentera att måste ha varit jättepinsamt. Hennes kommentar följs av fnitter bland deltagarna.

"Nåja," fortsätter ledaren, "det är kul att se. Det ger er något speciellt att skissa. Varsågoda!"

Jag hör att klassen börjar skissa. Jag känner att alla deltagarnas ögon är riktade just mot mig. Så många eleganta människor sitter runt mig och skissar av min nakna, hårlösa kropp. Jag är jättelångt hemifrån, kläderna har försvunnit någonstans, tillsammans med plånboken och pengarna jag behöver för att ta mig hem - inte för att jag vet hur man kommer hem ens. Jag har skrivit på ett långt avtal jag inte har läst och om jag inte lyder ledaren under hela kurstillfället kommer jag inte få betalt, och i värsta fall även stämd. Jag känner mig hjälplös och utsatt.

Ledaren be mig le och titta på deltagarna.

Jag gör mitt bästa att få fram ett leende samtidigt som jag tittar ner på deltagarna framför mig. Ett äldre par som verkar vara tillsammans, ett par medelålders kvinnor, en ung man som knappt kan vara myndig. Jag tvingar fram ett leende till alla samtidigt som jag står där, med händerna bakom huvudet och min omskurna kuk fullt synlig.

Jag förstår inte varför de alla är elegant klädda, men tänker att de är nog det för att få mig att känna mig extra naken inför dem. Och det gör jag. I mängder. Deras fina, varma, skyddande kläder är en enorm kontrast mot min nakna, hårlösa, försvarslösa kropp som bara verkar vara till deras underhållning.

Jag ser hur de flesta deltagarna framför mig fortsätter att skissa - vissa är koncentrerade men unga mannen sitter mest och stirrar på mig - eller rättare sagt min kuk. Det är nog första gången han ser en omskuren kuk i verkligheten.

Han ser att jag tittar mot hans håll och med ett hånleende frågar mig om jag önskar att jag hade förhuden kvar.

Jag skakar lite av frågan, men svarar ärligt: "ja, det gör jag ibland. Eller rätt ofta."

Jag ser att kursledaren nickar och signalerar för mig att fortsätta prata.

"Jag ... önskar att jag var som de andra pojkarna i klassen. Men det kommer jag aldrig att bli."

Kursledaren verkar glad för svaret, men han verkar vilja ha mer. Jag funderar på vad mer jag kan säga. Vad vill han att jag säger? Vad vill deltagarna höra?

Jag sväljer och fortsätter öppna mig lite mer.

"Jag önskar inte att någon annan i klassen skulle varit omskuren. Det var bara något för mig, och om klasskompisarna tyckte det var intressant och roligt är jag glad för deras skull."

Kursledaren flikar in, "och ville de titta så kunde du inte göra något åt det, utan bara låta titta på ditt ollon? Bara låta de stilla nyfikenheten."

Jag nickar. "Ja, Herr Andersson. Jag hade inget val.", säger han som jag hör någon fnittra bakom mig.

Jag tar mod till mig, tänker på hur kursledaren önskar sig mer öppenhet av mig, och fortsätter: "En gång, medan jag höll på duscha efter idrottslektionen, gömde kompisarna mina kläder och jag fick vänta en lång stund efter alla var klara innan jag fick tillbaka kläderna."

Jag vet inte varför jag berättade det för alla, men kände att det hade med ämnet att göra, även om ämnet var jag själv.

"Hur kändes det att vara naken bland dina klasskamrater? Inte bara naken utan med blottat ollon?" frågade någon kvinna på höger sida.

Jag ryser när jag tänker på det tillfället. Jag berättade att jag var den enda som var naken i hela omklädningsrummet. Kompisarna hade alla klätt på sig medan jag var tvungen att vara naken. De hade även tagit min handduk och gömt den efter jag hade torkat mig med den. De stod och fnissade och tittade på medan jag fick gå runt och leta efter kläderna.

"Det måste ha varit jättepinsamt att gå runt och leta efter kläderna?" fortsatte kvinnan.

"Ja, de såg hur jag sträckte mig och böjde mig letandes efter kläderna. De såg allt." svarade jag.

En man på andra sidan scenen räcker upp handen och frågar kursledaren om inte det vore en idé att byta till en liknande pose.

Kursledaren nickar och förklarar glatt nästa pose för mig: "Kalle, ställ dig lite bredbent och böj dig fram lite... ja, precis så... och så tar du händerna på skinkorna... ja exakt så, och nu särar du för oss. Och le lite också är du jättesöt!"

Jag är snart svimfärdig av utsattheten. Alla bakom mig kan nu se mitt hårlösa anus eftersom jag själv särar på skinkorna - på kursledarens order visserligen, men det är jag själv som gör det. Deltagarna framför mig verkar jättelyckliga och jag hör några deltagare bakom mig kommentera sinsemellan.

"Vilket gulligt litet hål han har!"

"Jag undrar om han är oskuld."

"Imponerande att han är så renrakad."

Kommentarerna gör det värre. Att tvingas klistra på ett fejkleende gör det värre.

Kursledaren ber mig vrida mig bakåt för deltagarnas skull.

Jag gör mitt bästa att vrida på mig och le mot de som har fri syn mot mitt blottade rövhål. De flesta deltagarna ler och skissar, någon skakar lite lätt på huvudet.

De tycker det är pinsamt. Jag tycker det är extremt pinsamt. Men jag måste göra mitt bästa.

Kursledaren ber mig vända på mig så att andra deltagare får chansen att skissa mitt "gulliga hål". Jag förstår inte vad som är gulligt med det hela, men han tycker det och deltagarna har inga invändningar att jag är naken inför dem och särar på skinkorna för deras skull.

Jag vänder på mig, vrider huvudet bak till nya deltagare och ler. Hur ser jag ut? Jag ler medan de skissar av mitt hårlösa, känsliga anus. En utomstående som bara hade sett situationen på bild skulle tro att jag är glad och tacksam att de tittar.

Det är jag inte. Jag behöver pengarna.

Kursledaren berättar att det är dags för en sista pose inför pausen. Jag rätar på mig och vänder mig mot kursledaren, väntandes på nästa pinsamma pose.

"Denna är lite svårare kanske, kära Karl", berättar kursledaren, leendet är borta och han har en seriösare, mer omtänksam min nu. "Men jag tror du klarar den, för du har varit så bra och öppen och ärlig hittills." fortsätter han, och jag ser hur mungiporna rör på sig mikroskopiskt lite - men tillräckligt för att jag märker det. Jag är konstigt jättekänslig för alla intryck och rörelser just nu.

"Om du ställer dig på knäna... ja, så, sitt ner på fötterna... ja... och nu lutar du dig bak på armbågarna så du tittar mot oss... och ett vackert leende också tack!"

Herregud vad pinsamt. Jag känner mig helt blottad nu. Ställningen är obekväm medan nästan alla kan se ner på min kropp. Rövhålet är inte längre synligt men istället är kuken fullt synlig för hela gruppen. Och jag har kommit ner i nivå jämfört med deltagarna så de alla ser ner på mig. Och kuken. Och mitt påklistrade fejkleende som för den oinvigde kan verka välkomnande.

Kursledaren är dock inte klar.

"Kan du be deltagarna lite snällt om att skissa av dig? Kom ihåg att vara verbal!" är kursledarens instruktion.

Jag kan knappt tro att det är sant: min kropp är blottad, ställningen är obekväm men svår att röra mig ur, och han vill att jag ber deltagarna att titta på min nakna kropp och skissa?

Jag har en känsla av vad deltagarna vill höra.

"Skulle ni kunna...", börjar jag försynt, "rita av mig."

Kursledaren harklar sig lite och vill uppenbart ha det tydligare.

"Skulle ni kunna rita av min... nakna kropp."

Jag kan knappt titta på någon. Jag har knappt någonstans att titta som inte är deltagare eller kursledare.

Kursledaren harklar sig en gång till. Han vill höra precis det jag var mest rädd för att han ville ha.

"Skulle ni kunna rita av min nakna kropp... och... omskurna kuk."

Kursledaren ler och ger tummen upp.

Det fnittras friskt från alla håll.

"Vad otroligt pinsamt!"

"Men han är så artig!"

"Och naken!"

Det skrattas och fnittras. Inte med mig, men åt mig. Jag har inget val än att halvligga där på scenen, mitt bland en grupp elegant klädda människor i alla åldrar, naken och utsatt.

Och så känner jag ett litet, knappt märkbart ryck i kuken.

Pillren!

De kan väl inte ha varit det jag tror de var? Viagra? Eller viagraliknande, för de var inte klassiska blåa viagrafärgen. Varför tänkte jag inte på detta innan? Låt det inte hända nu!

Men det gör det.

Med varje hjärtslag känner jag att kuken rycker till. Väldigt, väldigt lite, men något händer mellan benen. Jag försöker lista ut hur ska jag göra: ska resa på mig och skyla mig med händerna? Ska jag gå in i båset och gömma mig? Ska jag försöka ta mig hem, utan plånbok? Utan kläder.

Ju mer jag tänker på mina alternativ, känner jag att rycken blir större.

Ledaren besvarar mina undran.

"Oj, Karl. Håller du på att få stånd för oss? Det är helt OK, eller hur, deltagarna?"

Det brister ut positiva kommentarer från alla håll medan kuken fortsätter att hårdna inför alla. Jag trodde det var pinsamt med att visa mig med blottat ollon, att visa mig med blottat ollon OCH stånd är hundra gånger pinsammare.

En snabb blick ner på deltagarna framför mig visar bara leenden. Deltagarnas kommentarer visar att de gillar läget.

"Vad trevligt om han får stånd!"

"Ja, det är helt ok för min del!"

"Jag undrar hur stor den blir."

"Vad otroligt pinsamt det måste vara!"

Jag kan inte stoppa kuken från att hårdna.

Ledaren, med sitt nästan hånfulla leende, frågar om jag är medveten om jag snart kommer ha fullt erigerad penis framför alla påklädda människor.

Vilken hemsk fråga. Vill han verkligen ha svar?

Kursledaren tittar på mig förväntansfullt. Hans hånleende visar att han inte tänker ge sig och jag vågar inte låta bli att svara, med tanke på pengarna. Och han vill säkert ha ett helt svar så det är lika bra att få det överstökat. Jag vet vill han vill höra.

"Ja, Herr Andersson. Jag vet att jag snart... kommer att ha en fullt erigerad penis... framför alla påklädda deltagare. Det är betydligt mer pinsamt ... med hård kuk och blottat ollon... än med bara omskuren, slak kuk."

Kuken fortsätter att hårdna och det fortsätter att fnissas, fnittras och skrattas. Jag är den enda nakna personen i rummet, och jag är inte bara naken, jag är även långt hemifrån, saknar något sätt att komma hem, saknar kläder och jag håller på få stånd.

"Snälla... jag... kan inte hjälpa att få hård kuk.", försöker jag förklara ursäktande.

"Det är helt ok, kära pojk, vi uppskattar din ärlighet", säger kursledaren sarkastiskt.

De uppskattar säkert vyn mer än någon påstådd ärlighet, men jag har inget val än att vara kvar där på scenen, framför alla, naken och med väldigt hård kuk snart. Och jag kan inte stoppa processen. Jag skulle ha ifrågasatt pillren.

Det är för sent nu.

Jag gör mitt bästa att le mot deltagarna och de verkar alla väldigt roade av min situation: naken, utan möjlighet att gömma mig, omringad av eleganta människor som antingen skissar av min nakenhet eller, som i vissa fall, bara sitter där och tittar på mig. På kuken. Som hårdnar. Snart helt hård.

"Nu börjar den bli venig!", utbrister någon äldre kvinna.

Jag tittar snabbt ner och ser att hon har rätt: kuken är snart så hård att venerna börjar synas tydligt. Och jag har inget val än att vara kvar där på scenen och acceptera att alla tittar på mig. Jag har aldrig känt mig så utsatt.

"Pojken, kan du vara snäll och informera deltagarna när du känner att erektionen har blivit ordentligt hård?", frågar kursledaren, helt klart road av pinsamma situationen jag är i.

Jag väljer att inte reagera på hur han tilltalar mig, eftersom det inte är lika viktigt som det han ber mig att göra: fokusera på min erektion och, när jag har bedömt att den har nått full hårdhet, rikta deltagarnas uppmärksamhet mot den så de kan njuta av att se mig blottad på scenen. Och hård.

Jag skulle ha ifrågasatt pillren, men jag behöver pengarna.

Jag svarar kursledaren så som jag nu har förstått han vill ha av mig: "Ja, Herr Andersson. När kuken är så hård den kan bli, kommer jag att säga till."

Det fnissas från deltagarna igen. Ledaren är nöjd. Kuken fortsätter hårdna. Den pekar uppåt. Allas uppmärksamhet är på min jobbiga, pinsamma situation. Det är uppenbart att de njuter av att ha mig så här: naken, hård, utan möjlighet att skyla mig.

Det skissas och fnittras. Det kommenteras ibland. Alla kommentarerna gör det omöjligt för mig att bortse ifrån hur jag kan vara så utsatt. Det är dags.

"Herr Andersson?", börjar jag försynt.

"Ja, pojken?"

"Jag ... tror inte den blir hårdare än så."

"Vad blir inte hårdare än så?"

Han kommer inte att ge sig förrän jag säger vad de vill höra.

"Jag tror inte min omskurna kuk blir hårdare än så. Venerna är synliga och ollonet har blivit rödare."

Det skrattas helt öppet åt mitt pinsamma beteende. Orden känns förnedrande när de yttras, och deras blickar ner på min nakna kropp lämnar inga frågetecken: jag är naken, hård, alla ser det, och det är bara jag som är hjälplös och naken. Deltagarna är glada, och det är egentligen de jag är här för. De betalar för en tjänst, och den tjänsten är min öppenhet och ärlighet. Och nakenhet.

För det mesta skissas det, ibland halvhjärtat, men ett antal bara tittar på mig. Leendes, hånades.

"Det måste vara otroligt pinsamt att vara så hård inför främlingar."

"Jag hade aldrig gjort det han gör."

"Titta som hans pungkulor rör sig. Vad gulligt!"

"Han måste verkligen älska att fläka ut sig, så hård och styv hans kuk är."

Det gör jag verkligen inte. Det är pillren. Det är chocken av situationen. Och ju mer jag försöker vilja ner kuken, desto hårdare blir den.

Det börjar göra ont i knäna av att vara på den hårda scenen. Kuken går dock inte ner. Lyckligtvis säger ledaren att det är dags för en paus.

Jag är tacksam för pausen, medan jag försiktigt reser mig och återhämtar mig från den obekväma ställningen.

Ledaren ber mig att gå runt och titta på allas teckningar medan deltagarna tar kaffe och kaka.

Jag hade också velat ha något för min torra hals, men jag vågar inte fråga.

Istället går jag runt bland deltagarna. Jag får stå bredvid, med min hårda kuk i ögonhöjd, och titta på varje skiss. Vissa deltagare är bättre konstnärer än andra, men ungefär allihopa har mestadels fokuserat på att skissa av kuken.

Det är otroligt genant att vara naken och stå bredvid en elegant man eller kvinna och titta på en nakenskiss på min egen kuk, speciellt när konstnären passar på att ta mig på benen eller på rumpan. Deltagarna tar sig friheter men jag vill inte säga något. Jag vågar inte säga något. Ledaren står alltid i närheten med ett vakande öga. Han letar nog tillfälle att leta fel på mitt beteende. Jag vågar inte riskera pengarna, så jag beter mig så artig jag kan.

"Vilken fin skiss!", säger jag medan jag ställer mig bredvid konstnären i fråga. En äldre kvinna, klädd i fin klänning med fina juveler runt halsen.

"Tack så mycket! Det är intressant att se hur kuken pekar ut mot publiken," förklarar hon. Kuken är fortfarande hård och jag tittar snabbt runt bland de kaffedrickande deltagarna och ser att de alla tittar på mig medan jag går runt.

Jag kan tänka mig att de gillar hur kuken gungar när jag går.

Den unga mannen, som inte kan vara äldre än 18, har knappt ritat något men vill ändå att jag går dit och tittar. Det är fullt möjligt att han vill mest att jag ställer mig framför honom så han kan se min hårda kuk på nära håll.

Han lutar sig bak i stolen medan jag står framför honom med hård kuk. Vilket hånleende han har.

"Gud vad pinsamt det måste vara för dig nu. Har du ingen skam?"

"Förlåt, men jag kan inte hjälpa det."

"Hjälpa vad?"

Jag inser att han också vill ha ordentliga svar. Det verkar vara ett tema idag.

"Jag kan inte hjälpa ... att min kuk är så hård inför er."

"Och ingen förhud."

"Nej... jag är omskuren. Ollonet är blottat hela tiden. Alla som har sett mig naken har sett mitt ollon."

"Och hur många har sett dig naken, pojk?"

Jag reagerar på att någon så ung kallar någon äldre för "pojk", men det är förnedrande för mig att tänka på, så jag släpper det. Jag försöker snabbt räkna hur många det kan tänkas vara under alla åren i skolan och gymnasiet.

"Flera hundra, tror jag."

"Flera hundra vad?"

Svaren måste bli längre.

"Flera hundra pojkar och killar har sett mitt ollon."

"Och hur många har du sett?"

"I verkligheten har jag inte sett någon annans ollon."

"Och alla de som har sett ditt ollon, kommer aldrig se någon annans än ditt, heller."

Han har rätt. Alla pojkar, killar och män som har varit i samma omklädningsrum som jag kommer aldrig ha sett någon annans ollon i verkligheten. Min omskärelse har verkligen gjort synen av mitt ollon till en enkelriktad show, till alla andras glädje.

Det är horribelt pinsamt att tänka på. Jag ser hur den unga mannen är nöjd med att ha fått mig att känna mig ännu mer utsatt. Historiskt utsatt. Deltagarna fnissar hånande.

Jag tittar ner och ser att kuken är fortfarande lika hård. Pillren kommer att hålla mig hård i evigheter, känns det som.

Ledaren guidar mig vidare till en kvinna som står en bit ifrån.

Väldigt elegant klädd och håret fint uppsatt. Hon tittar på mig med ett leende och kallar in mig så jag står precis bredvid henne. Hon drar fingret från min hals, nerför mitt bröst, långsamt mot kuken.

"Jag söt och hård du är, lilla Karl. Säg mig... hur många har du haft sex med?"

Det är otroligt genant att få en sån fråga från en kvinna. Men ännu mer genant är svaret.

"Jag har inte haft sex med någon."

Kvinnans finger stannar precis ovanför kuken och hon brister ut i skratt. Ledaren är snabb på bollen: "mina damer och herrar, vår lilla pojk kalle är verkligen en pojke. Han är oskuld!"

Vissa skrattar. Vissa applåderar. Nu har jag behövt berätta något ännu mer pinsamt och utlämnande för gruppen, och de tycker det är roligt.

Kvinnan petar på min hårda kuk.

"Ajdå. Det var ju trist att höra," säger hon med ett stort leende. "Du är rätt gullig så du hittar snart någon, så kanske du får användning för den här hårda, vackra kuken. Fast du kanske föredrar att hitta en trevlig pojke som får använda sin kuk i dig istället?"

Jag ryggar tillbaka lite i chock. Jag är hetero och har alltid varit det. Deltagarna ser hur jag reagerar på anklagelsen om homosexualitet, och de fnittrar och hostar av skratt.

"Jaha, hörrni, det är dags för nästa pose", säger kursledaren och pekar mig mot scenen igen.

Jag kliver på scenen och folk intar sina platser igen. Alla är glada och roade förutom jag. Jag har inget val, men jag behöver pengarna.

Kursledaren frågar ifall någon har förslag till pose.

En man räcker upp handen och säger att han vill gärna skissa av mig med slak kuk.

Jag ser inte hur det är möjligt, kuken är fortfarande stenhård och visar inga tecken på att slakna.

Kursledaren tänker till och svarar att ja, varför inte? Men först måste min hårda erektion gå ner.

"Pojken lilla, kan du få ner din erektion för oss? Den här snälla mannen vill skissa av dig med slak penis."

Jag har ingen aning hur det ska gå till; pillren har gjort kuken stenhård och hårdheten visar inga tecken på att avta någon gång.

Jag tittar ursäktande på kursledaren.

"Förlåt Herr Andersson, men pillren har gjort kuken jättehård och den verkar inte vilja gå ner."

Kursledaren höjer ett ögonbryn. "Inte det, nej? Vill du göra den här stackars mannen besviken?"

"Nej, Herr Andersson, men jag kan verkligen inte få ner kuken. Ju mer jag tänker på det desto mer omöjligt verkar det bli."

Kursledaren rynkar pannan och tänker lite.

Deltagarnas uppmärksamhet delas mellan kursledaren och min nakenhet. Min kuk hoppar i luften av hjärtslag medan jag står på scenen inför alla välklädda, eleganta människor. Riskerar jag pengarna nu, trots att jag inte kan göra något åt ståndet?

Kursledaren står framför mig och fortsätter tänka.

Deltagarna tittar förväntansfullt på mig. Jag står där, med värkande kuk inför hela gruppen, och känner hur tårarna samlas.

"Snälla Herr Andersson, jag behöver pengarna och jag vill inte göra er besvikna.", säger jag med gråten i halsen, "men kuken vill verkligen inte ner, som ni ser!" Jag pekar frustrerat på kuken som är hård och venig, till allas stora nöje.

Det småskrattas åt min patetiska situation: naken, hård inför en grupp fullt klädda människor, som alla är fullt medvetna om hur utsatt jag känner mig och som idag har lärt sig en och annan pinsam grej om mig. Jag vet inte vilka alla är. Detta är första gången jag har sett dem, men de vet mycket om mig. Det är orättvist, men det är inte mitt största bekymmer just nu.

En äldre kvinna räcker upp handen och kommer med ett förslag: "skulle inte hans gulliga erektion gå ner av en orgasm?". Genast brister hela gruppen ut i skratt, samtidigt som ledarens ansikte lyser upp.

"I de flesta fallen, ja! Det var en utmärkt idé. Tycker du inte det, lilla pojken?" frågar han mig. Jag ser skadeglädjen i hans ansikte.

Jag är chockad. Jag står tyst. Gruppen fnissar fortfarande åt kvinnans förnedrande idé. Kuken har inte gått ner. Alls. Tanken att behöva onanera framför den här gruppen människor, med en elak studiecirkelledare tittandes på mig när jag är som mest sårbar, ger mig kalla kårar. Det är för personligt! För pinsamt! Jag vägrar!

"Jo... Herr Andersson... vi... kan försöka. Jag kan ... onanera till ... orgasm."

"Vad trevligt!" utbrister ledaren. "Onanera inför oss?"

"Ja, Herr Andersson." Fler ord. "Jag kan onanera till... orgasm, inför er alla. Jag kommer att smeka kuken, som redan är jättehård, tills jag kommer."
"Tror du den bli slak då?", frågar ledaren sarkastiskt.

"Jag hoppas att kuken blir slak efter jag har runkat och kommit inför er allihopa", svarar jag uppgivet. Det är svårt att titta på ledaren. Eller någon i gruppen. Jag vet inte ens om jag klarar detta.

Ledaren ber deltagarna att samlas framför scenen så de alla kan se mig onanera. Jag står kvar, med pulserande, hård kuk och tänker med fasa på vad jag snart kommer att göra.

Snart är alla deltagarna samlade framför mig i sina bekväma stolar, medan jag står helt naken och försöker förbereda mig mentalt för utmaningen.

"Det här blir intressant!"

"Titta så hård hans kuk är. Tänk dig när han sprutar."

"Jag hade aldrig kunnat tänka mig göra det han gör."

"Att onanera är ju så intimt. Det är inget andra bör se hur som helst."

"Jag håller med. Det är alldeles för personligt. Men han gör det ändå."

"Pojken är verkligen snäll."

Kommentarerna hjälper inte alls.

"Nu, kära pojk", börjar ledaren, "nu är vi alla samlade framför dig så vi alla ser bra. Är det dags nu, kanske?"

Jag tittar på alla förväntansfulla ansikten. Vissa hånler, andra fnissar, någon skakar på huvudet.

"Ja, Herr Andersson. Det är dags för mig att onanera för er. Jag kommer att smeka min kuk... som är så hård nu... tills jag kommer."

"Kommer du för din skull?"

Jag är inte säker på svaret, men jag tror jag vet vad han menar.

"Nej, Herr Andersson. Jag kommer för er skull, för ni vill det."

"Utmärkt, sätt igång!"

Förtvivlad, med tårarna på väg, tar jag försiktigt tag om kuken. Jag börjar smeka kuken, fram och tillbaka, medan jag tvingar fram ett leende och försöker titta på alla deltagarna. Jag är avundsjuk på deras kläder, att de slipper vara den på scen, slipper vara i behov av pengar, så långt ifrån hemmets säkerhet.

Istället är det jag som är naken, öppen, utan hemligheter, lydig och tillmötesgående, trots att jag aldrig sett människorna innan.

"Så perverst! Att stå och onanera inför främlingar!"

"Har han ingen skam?"

"Uppenbarligen inte. Bara en hård kuk."

"Äckligt."

Sista kommentaren var strået som knäckte kamelens rygg, och jag börjar gråta. Deltagarna är överlyckliga och skrattar glatt, även ledaren är med och skrattar hjärtligt.

"Pojken tycker det är pinsamt att onanera inför oss! Vad synd!"

"Titta som han gråter, som en liten pojke."

"Han slipper inte. Vi vill se honom komma."

Jag känner i kuken hur kommentarerna får kuken att pulsera. Tårarna droppar ner på kuken och jag använder dem som glidmedel. Jag sträcker ner andra handen och greppar tag om pungen.

Jag undrar hur de hade känt sig om situationen hade varit den motsatta, med mig påklädd och de nakna. Med mig skrattandes och retandes och de utsatta och gråtandes.

Men det är inte lönt att tänka så. Det är jag som är naken. Jag som är hård. Jag som måste visa mig helt öppet för dem. Jag som måste onanera. Jag som måste spruta inför gruppen. Och jag som behöver pengarna.

Orgasmen närmar sig.

Jag vet inte hur det ska gå till när jag kommer, men jag misstänker att jag kommer att få instruktioner när det är dags.

"Herr Andersson... ", jag flämtar fram.

"Ja, pojk?"

"Herr Andersson jag runkar inför er och känner hur hård jag är. Jag känner hur venig och styv kuken är. Min pung ... den är tung, Herr Andersson."

Ledaren lyser upp. Han är jättenöjd med hur verbal jag är, uppenbarligen. Äntligen.

"Herr Andersson... när jag ... kommer... var ska jag ... spruta?", frågar jag försiktigt samtidigt som handen åker fram och tillbaka på kuken. Det är så många ögon på min kuk just nu. De kommer snart se mig göra något som ingen annan har sett mig göra: spruta.

"Pojken, du kan spruta på golvet framför dig, men säg till precis innan du kommer!" är ledarens instruktion.

Gud vad pinsamt det kommer att vara att stå på scenen och, inför alla främlingarna, låta satsen komma ut och bara landa på golvet. Ingen har sett mig onanera, ingen har sett mig spruta, och nu är en hel grupp människor i olika åldrar redo att se mig förnedra mig själv inför dem.

Jag greppar tag om pungen lite hårdare. Snart är detta över.

"Herr Andersson... jag kommer snart."

"Jättebra, lillpojken. Efter du börjat spruta, ta bort händerna helt!"

Jag vet inte varför ledaren vill att jag gör det, men jag förbereder mig på att ta bort händerna från kuken så fort jag börjar komma. Jag behöver pengarna.

Jag onanerar snabbare. Jag har svårt att hålla fejkleendet på läpparna. Alla vet ändå att jag inte gillar detta. Jag tycker det är pinsamt och förnedrande, men det bryr de sig inte om, bara sina egna behov.

Jag stönar en sista gång och känner orgasmen komma. Pungkulorna åker upp, redo att spruta säd. Precis som kursledaren beordrade tar jag lydigt bort händerna från kuken, och den börjar spruta.

Jag kan knappt höra skratten. Jag kan knappt se deltagarna. Min mest intima stund är den här gruppen främlingar nu vittne till. Kuken sprutar och satsen landar på scenen framför mig. Jag vill så gärna smeka mig lite till, men får inte, och jag juckar i luften i ett pinsamt, patetiskt försök att skapa friktion mot kuken.

Men det blir ingen friktion i luften. Jag juckar till ingen nytta, mer än till deltagarnas sadistiska glädje. De ser hur jag själv förstör min egen orgasm. De tycker det är skrattretande patetiskt hur jag juckar i luften, samtidigt som jag sprutar sperma här och var på scenen. Hur absolut patetisk jag måste se ut.

Men det bryr de sig inte om.

Efter jag har slutat spruta börjar kuken slakna, men min förstörda orgasm gör att jag inte känner mig tillfredsställd. Bara generad att jag har runkat och kommit inför alla människor.

"Det måste ha varit riktigt pinsamt!"

"Så mycket sperma som kunde ha använts någon annanstans."

"Jag dör hellre än gör som han precis gjort."

Kuken är lyckligtvis på god väg att slakna nu.

"Ja, hörrni. Vad tycker vi om detta? Pojken har kommit inför oss alla och även förstört sin egen orgasm, helt frivilligt. Han måste känna sig väldigt frustrerad." säger ledaren samtidigt som han fnissar.

Ledaren undrar högt om vi är klara för idag.

Jag är förvånad. Jag trodde de skulle teckna mig slak, men det kanske inte behövs längre.

"Lillpojken, kan du kanske torka upp din sperma från scenen?"

"Ja Herr Andersson, det kan jag göra. Men med vad?"

Ledaren ber någon att hämta min klädkorg. Personen lämnar rummet och kommer strax tillbaka med korgen med mina kläder i. Avtalet är borta, ser jag.

Ledaren tar min T-shirt och slänger den till mig. Jag förstår vad han vill. Uppgiven och för trött att argumentera emot, går jag ner på alla fyra och börja torka upp sperman med min egen T-shirt.

"Sin egen T-shirt? Vad absolut patetiskt."

"Han kommer att lukta sperma hela vägen hem."

"Varför bad han inte om några servetter?"

"Han kanske gillar sin egen sperma?"

Ledaren tackar gruppen för gott samarbete medan jag smutsar ner den enda T-shirten jag har med mig - med min egen sperma. Hade jag inte sprutat så mycket hade T-shirten inte blivit så skitig. Men jag sprutade rätt mycket. Det måste ha varit pillren.

Jag försöker lista ut hur jag kommer hem med T-shirten utan att äckla ihjäl alla medpassagerare.

Gruppen packar ihop medan jag står med min smutsiga T-shirten i handen och ser på hur alla välklädda människor lämnar salen. Precis innan ledaren går, vänder han sig till mig med ett hånflin.

"Det var jättefint gjort av dig idag, pojken, att låta alla se dig onanera och komma. Väldigt modigt. Och de pillren du fick som gjorde din erektion så hård?"

"Ja, Herr Andersson. Viagrapillren, ja. Jag kände verkligen hur kuken fylldes med blod och vägrade gå ner, trots att det var så pinsamt att stå inför er med stånd."

Ledaren gapskrattar. "De var bara sockerpiller", säger han och stänger dörren.