Skolflicka-fantasier har inte varit min grej fram tills alldeles nyligen, då det verkligen utvecklades till en kraftig fantasi. Då planterades ett frö till den här texten om den privata gymnasieskolan Norrgården och allt som händer efter att rektor Simonsson inför hårdare ordningsregler på skolan.

Texten innehåller bland annat fysiska bestraffningar av en tonårig flicka av en äldre man. Om det inte är er grej föreslår jag att ni lämnar den oläst. Om ni läser och gillar uppskattar jag alltid en kommentar. Kan dock inte ta emot PM här, så vill ni ha mer sagt går det att maila.

Hoppas den tilltalar!

- - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Jag hade varit rektor på privata gymnasieskolan Norrgården i en mindre svensk stad i nästan två år. När jag började var det inte direkt en problemskola men det var alldeles för stökigt och eleverna presterade inte väl. Jag har lång erfarenhet av arbete som lärare och rektor, men också som verksamhetsutvecklare där jag som konsult gick in och styrde upp privata organisationer i kaos, och både erfarenheten inom skola och de åren som konsult har hjälpt mig hitta en fungerande modell för att styra en skola.

Det här var tredje skolan jag gått in på för att fixa problem. I de två första var min roll mer rådgivande och jag kunde dela med mig av mina erfarenheter till skolledningen. Till slut ville jag ha en mer permanent plats. Jag var strax över 50 och ville inte hoppa runt bland arbetsplatser. Att själv ha det yttersta ansvaret var det jag sökte efter, så när rektorsjobbet på Norrgården dök upp var det en självklarhet att söka. Jag fick jobbet snabbt.

Det var en fin skola. En gammal klassisk läroverks-byggnad som hade renoverats en del genom åren men ändå var sliten på sina ställen. Högt upp på agendan var att renovera klart, men sådant kräver pengar och det fanns andra åtgärder för att få en fungerande skola som skulle gå snabbare och framförallt kosta avsevärt mindre.

Mina ledarmetoder är inte för alla, och det blev ett visst bortfall i både personal och elever som sökte sig till andra skolor när jag tog över. De som håller med mig gör det dock helhjärtat. Flera lärare som jobbat med mig tidigare sökte sig till Norrgården och många föräldrar uttryckte stor uppskattning för förändringarna jag införde.

Viktigast var ordning och reda. Inget spring och skrik i korridorerna. Inga mobiltelefoner på lektionerna. Hel och ren klädsel. Gammaldags inslag men jag har alltid funnit att det fungerat. Konflikter mellan lärare och elever samt mellan elever gick ner och lugnet lade sig. Betygen gick upp.
På Norrgården togs det steget längre. Om det här var min sista skola så tänkte jag dra åt skruvarna extra mycket och lämna ett avtryck. Något att se tillbaka på och vara stolt över. Något väl fungerande jag kunde lämna över till nästa rektor.

Vi införde skoluniform. Svarta skor, mörka byxor och vit eller ljusblå skjorta för pojkarna. Kavaj vid högtider som firades på något sätt på skolan. För flickorna var det svarta skor, svart, mörkblå eller skotskrutig kjol och vit blus eller skjorta. Kavaj vid högtider. Varje år vad det en grupp flickor som spelade på skolflicka-stereotypen. Hade kjolarna varit en centimeter kortare eller om en fraktion mer urringning hade visats så hade det fått konsekvenser. På klassresor och liknande tillät vi annan klädsel, men hel och ren var fortsatt ledorden.

Vi införde hårdare regler för kvarsittning. Om man inte visade respekt för lärare fick man kvarsittning. Om man bråkade med andra elever fick man kvarsittning. Om man kom för sent fick man kvarsittning. Och så vidare. Kvarsittningen var inte bara att sitta av tiden. Beroende på snedsteget man gjort så kunde tiden spenderas med allt ifrån att göra mer läxor till mer fysiska arbeten som att städa. Alla föräldrar som hade sina barn på skolan fick skriva på avtal som gav oss rätten att göra det.

Jag ska ärligt talat säga att maktkänslan det gav mig att styra skolan så här var väldigt tilltalande. Berusande nästan. Och upphetsande. Jag visste att det var fel att fantisera om 16-åriga tjejer i skoluniform men jag kunde inte låta bli. Flera gånger fann jag mig själv sitta och runka på kontoret medan huvudet var fullt av bilder på korta kjolar och halvt genomskinliga blusar som spände över fylliga tonårsbröst. Jag levde ut det i mina relationer så gott det gick. Under de där åren på Norrgården hade jag både en och tre flickvänner som jag lyckades få att klä sig i skoluniform och rollspela. Fantasierna blev starkare och starkare, behovet av rollspelen starkare och starkare.

"Knulla mig, magistern," stönade min flickvän Rebecka medan jag knullade henne bakifrån. Hon stod böjd över det stora tunga skrivbordet på mitt kontor på skolan, med en nästan löjligt kort rutig kjol uppdragen över rumpan. Av alla jag dejtat genom åren var hon den jag kunde ta fantasin längst med. Hon var 35 och jag var 52, och hon kunde verkligen spela yngre. I den överdrivet porriga skoluniformen och det mörka håret i flätor kunde jag verkligen se henne som en av 16-åringarna på skolan i den dämpade belysningen inne på kontoret. Jag var också avsevärt större än henne, 185 cm lång och 90 kilo tung, så känslan av maktövertag var ännu starkare.
"Knulla mig," flämtade hon. "Knulla min lilla tonårsfitta!"

Jag knullade henne hårt. Drog upp båda hennes armar på hennes rygg och tryckte ner henne mot det stora ekskrivbordet medan jag stötte i henne. Jag var våldsamt hård och stönade högt.
"Så här vill du ha en liten elevslampa, eller hur?" viskade Rebecka. "Precis så här vill du knulla en liten elevslampa."
"Ja!" stönade jag högt. "Precis så här. Men nu är du min elevslampa!"
"Ja!" flämtade Rebecka. "Jag är din elevslampa, magistern!"

Hennes våta fitta slöt om kring min kuk varje gång jag stötte in i henne. Hon var ganska tight men tanken på hur tight en av eleverna skulle vara lämnade inte mitt huvud. Bilder av tonårstjejer fyllde min skalle. Vem ville jag knulla mest? Kanske Josefin. Mörkt långt hår, fylliga bröst, tjocka läppar. Kanske Emma. Blond, liten och späd, hon hade varit ganska uppstudsig när jag blev rektor men det hade snabbt lagt sig. Eller kanske Elin? Mörkhårig, stora bruna ögon, en putande rumpa som verkligen skrek efter att greppas. Hon gick andra året på Norrgården och var elevrådsordförande. Tanken på att en sådan självsäker elev med hög status skulle vara min slampa, skulle knullas så här, var väldigt tilltalande. Ja. Ja! Elin!

Jag tryckte ner Rebecka än hårdare mot skrivbordet och ökade takten. Knullade henne hårt. Hon skrek rakt ut. Skolan var tom vid den här tiden och hon kunde låta hur mycket som helst. Jag hade knullat henne i både klassrum och aula, men ingenstans var min makt mer påtaglig än i mitt kontor, så det var här jag oftast knullade henne.
"Vem. Tänker. Du. På?" flämtade hon i takt med mina stötar. Hon visste att jag fantiserade om eleverna på skolan och gick igång på det. Hon brukade suga av mig medan jag satt och bläddrade i skolkatalogen.
"Elin," stönade jag högt.
"Elin," sa Rebecka. "Ja. Ja! Knulla mig! Knulla mig som Elin!"
Jag knullade henne så skrivbordet skakade, så våra kroppar smällde hårt mot varandra, så som jag fantiserade att knulla en liten elev liggande över skrivbordet. Min kuk pumpade in och ut i hennes våta hål, och allt jag såg framför mig var Elins ansikte.
"Snälla magistern..." kved Rebecka. "Snälla. Spruta i mig. Spruta i din lilla elevslampa. Spruta i Elin."

Jag skrek ut min orgasm. Hamrade in min kuk så djupt jag kunde och sprutade i Rebecka. Så som jag ville spruta i en liten elev. I Elin. I Emma. I Josefin. I vilken som helst av de små slamporna.

Efteråt satt jag nedsjunken i soffan på kontoret med Rebeckas huvud mot min axel. Hon hade rättat till klädseln men såg ändå ordentligt knullad ut, med rosiga kinder och rufsigt hår. Hennes hand lekte långsamt med min kladdiga kuk. Hon smekte min pung lätt och drog sedan fingrarna uppåt, längs skaftet. Jag hade inte slaknat helt efter vårt knull.

"Du borde verkligen införa smisk som straff här," sa hon. Hon gillade att bli smiskad medan vi knullade, något jag verkligen gick igång på, och tanken hade slagit mig, men smisk är ju ingenting man kommer undan med i modern tid. Tänk så mycket enklare det hade varit om jag hade fötts långt tidigare och jobbat i skola. Straffa elever med pekpinne eller linjal.
"Det tycker du?" svarade jag.
"Åtminstone för olydiga elever som mig," sa hon och slöt fingrarna runt min kuk. Hon drog ett par drag och förde sedan upp handen till sitt ansikte. Hon höll min blick och slickade sina fingrar, sakta, innan hon sög in två fingrar djupt i munnen.
"Du kan ju inte belöna mig hur mycket som helst," sa hon när hon slickat och sugit handen ren. Hon tog tag om min kuk igen och började sakta runka mig. "För den här kuken är verkligen en belöning."

Strax efteråt hade jag min kuk i hennes mun och munknullade henne till kvällens andra orgasm.

Några månader gick. Rebecka gjorde slut när hon insåg att jag mer och mer bara ville knulla henne i skoluniform och att smisk blev viktigare och viktigare för mig. Det var inte bara ett inslag i sex utan fick ett egenvärde. Ibland kunde jag smiska henne och inte ens knulla henne. Fantasin om andra blev viktigare än den verklighet som var Rebecka. När jag tänker på det så är det lite tragiskt, här var en vacker och villig kvinna som ville vara med mig, men vill sinne och kropp ha något annat så får man lyssna, så det var nödvändigt.

Tanken på smisk var något återkommande. Jag köpte till och med ett redskap, en "pekpinne". Den var 60 cm lång och bestod av en rotting täckt med hårt svart gummi. Den låg i garderoben hemma och frestade mig ständigt. Tänk att få använda den på en liten elev.

Läsåret gick mot slut och det skulle bli kampanj för att välja nytt elevråd. Tanken var att elevrådet skulle stå redo att börja sitt arbete direkt på hösten. Elin kandiderade så klart. Elin som etablerat sig som en av de tongivande eleverna på skolan. Som andra såg som ett exempel på hur man skulle föra sig och hur man skulle bemöta sina klasskamrater och lärare. Elin som var något att leva upp till. Och Elin som kanske var den elev jag ville smiska mest av alla. Jag runkade ofta till den tanken.

Nedskräpning var en av de förseelser som kunde leda till kvarsittning. Norrgården skulle vara ren och prydlig. Det hade varit en tydlig regel och något som varit lätt att efterfölja för eleverna. Under elevrådsvalet sattes det upp affischer. Eleverna uppmuntrades att lägga upp det som faktiskt politiska kampanjer, att hålla möten och debatter, och undervisningen i historia och samhälle fokuserade just på politik och val under den perioden.
Tidigare år hade det inte varit något problem alls med affischerna. Det här året tänkte jag göra det till ett problem. En sen kväll gick jag genom skolan och drog ner alla affischer för Elins båda motståndare. Rev dem i bitar och lät dem falla till golvet i korridoren.

Nästa morgon kom vaktmästaren till mig och rapporterade att det skräpats ner i skolan och att det var just Elins motståndares valaffischer som låg sönderrivna på flera ställen. Jag tackade honom för informationen.
"Elin Larsson till rektorns kontor," sa jag en halvtimme senare över ljudsystemet i skolan. "Elin Larsson till rektorn."
Bara några minuter senare knackade det på dörren.
"Kom in," sa jag. Jag satt bakom mitt stora skrivbord. Mitt emot mig fanns det en enkel stol. Kontoret går i ganska mörka färger och jag har dimmer på alla lamporna så jag kunde justera ljusstyrkan. Mot ena väggen står en stor soffa med ett litet bord och mot andra en bokhylla.

Elin kom igen genom dörren. Det mörka håret var uppsatt i en enkel knut och hon var diskret sminkad, så som vi förespråkade på Norrgården. Hon var klädd i en mörkblå smal kjol, vit skjorta och mörkblå kavaj med skolans emblem på bröstet. Hennes svarta skor blänkte, mycket välputsade. Varenda detalj i hela hennes uppenbarelse var precis så välvårdad som vi ville att det skulle vara på skolan.

Hon satte sig på stolen mitt emot mig. Elin hade varit här förut men inte för att disciplineras. Hon hade aldrig fått kvarsittning.
"Sa jag att du fick sitta ner?" sa jag utan att titta upp från papperen framför mig på skrivbordet. Mitt hjärta bankade hårt. Jag hade fantiserat om den här situationen i detalj i flera dagar, ända sedan jag tog beslutet att riva ner affischerna, och visste hur jag ville att konversationen skulle gå, vad jag ville skulle hända.

Jag tittade sakta upp och såg Elins helt oförstående ansiktsuttryck.
"Va?" fick hon fram. Jag spände ögonen i henne, verkligen mötte hennes blick med min.
"Sa jag. Att du fick. Sitta ner?" upprepade jag långsamt och övertydligt. Kommenderande.

Elin reste sig långsamt, fortfarande med ett förvirrat ansiktsuttryck.
"Nej, magistern," svarade hon. Hon ställde sig bredvid stolen. Inget hade förändrats i hennes hållning eller framtoning, fortfarande höll hon upp blicken och var precis den självsäkra Elin vi alla kände. Utom ansiktsuttrycket. Hon såg om inte obekväm ut så åtminstone ovan vid situationen.

"Vet du vad som hänt med valaffischerna?" frågade jag rakt på sak.
"Ja, magistern," svarade hon. "Några av dem har blivit nedrivna."
"Inte bara några," sa jag. "Samtliga som tillhör dina motståndare i valet har tagits ner och rivits sönder."
Elin vred lite på sig och för ett par sekunder kunde hon inte möta min blick.
"Det visste jag inte," sa hon. Jag tyckte jag hörde hennes röst darra till lite.
"Ljug inte, Elin," sa jag skarpt. "Så klart att du vet det."

Hon tittade ner lite, fipplade med händerna framför sig som att hon inte riktigt visste var hon skulle ha dem. Hennes mun öppnades och stängdes, hon visste inte vad hon skulle säga. Hennes mun öppnades igen, jag såg hennes tunga blänka till i det dämpade ljuset i kontoret, och plötsligt såg jag för mitt inre öga att jag körde in kuken i hennes mun. Jag hade varit hård redan innan av bara tanken på att styra situationen mot att ge henne smisk, men nu hårdnade jag ännu mer. Lyckades precis kväva ett stön av upphetsning och fick det att övergå till en harkling. Elin tog det som en uppmaning att tala.

"Förlåt, magistern," sa hon till slut. "Jag visste precis vad som hänt."
"Och tycker du inte det är märkligt att det bara är dina motståndares affischer som ryckts ner?" sa jag.
"Jo, magistern, det gör jag." Hon kunde inte titta upp på mig.
"Det är ju uppenbart att det är någon av dina väljare som gjort det för att lyfta fram dig, eller hur?"
"Ja, magistern," svarade hon.

Sedan förde Elin ner händerna längs sina sidor, rätade ordentligt på ryggen, tittade upp och mötte min blick. Här var den självsäkra eleven igen, hon som så klart skulle vinna titeln som ordförande och skulle göra ett bra jobb. Och hon som jag så gärna ville smiska.
"Jag tar fullt ansvar, magistern," sa hon tydligt och högt. "Om det är mina väljare som begått misstaget så är det mitt fel."
"Ja, det är ditt fel, Elin," sa jag. "Och vi måste så klart disciplinera dig för det."
Hennes mun öppnades i förvåning. Igen såg jag ljuset blänka mot hennes tunga. Igen föreställde jag mig med kuk mellan hennes läppar, i hennes sugande mun.
"Men..." sa hon.
"Inga men," sa jag. "Du har gjort fel. Du måste disciplineras."

För en sekund såg det ut som att hennes ögon skulle tåras och hennes läppar darrade. Elin hade aldrig gjort något som krävt kvarsittning. Hon följde reglerna och hon var ett föredöme för andra elever. Alltid respektfull mot lärare, och mot mig. Det var den respekten som jag tänkte utnyttja för att få som jag ville.
Elin tog ett djupt andetag och rätade återigen på ryggen ordentligt.
"Jag är redo att ta mitt straff, magistern," sa hon tydligt.
"Bra," svarade jag. "Kvarsittning. En timme. Men inte med de andra eleverna. Du gör din kvarsittning här, Elin, så har jag uppgifter du kan utföra."

Elin log och nickade. Där och då syntes det att hon såg sig själv som för mer än de andra som skulle ha kvarsittning. Hon skulle få specialbehandling. Ja, det var precis det hon skulle få.
"Tillbaka till lektionen," sa jag.
"Ja, magistern," sa Elin och lämnade mitt kontor.

Dagen gick vansinnigt långsamt. Varenda administrativ uppgift jag hade att göra kändes fullständigt meningslös, och allt jag kunde tänka på var Elin. Kvarsittning. En alldeles egen sorts kvarsittning. Till slut var skoldagen över och tjugo minuter senare knackade det på dörren.

"Kom in," sa jag. Elin klev in och gick fram mot skrivbordet. I motsats till tidigare under dagen så satte hon sig inte ner utan stannade bredvid stolen. Hon lärde sig snabbt.
Jag reste mig hastigt så min stol skrapade över golvet. Elin hoppade till. Jag gick sakta runt skrivbordet.
"En vanlig kvarsittning tror jag inte riktigt räcker för dig, Elin," sa jag. "Jag har tagit fram nya metoder för disciplin."
Hon tittade oförstående på mig. Jag stannade bara ett par steg från henne och såg framför mig hur jag måste se ut där jag tornade upp mig över henne. Längre, bredare, auktoritär. Trots hennes framstående position bland eleverna var hennes inflytande ingenting i jämförelse med mitt.

Jag sköt stolen åt sidan och ställde mig ytterligare närmare Elin, lite för nära, inne i hennes personliga sfär. Hon backade inte men kunde inte förmå sig att se mig i ögonen.
"Gå fram till skrivbordet," beordrade jag. Hon gjorde genast som jag sa och stod där med ryggen mot mig. Det här var the point of no return. Fram till den här stunden hade jag kunnat styra situationen någon annanstans än dit min fantasi ville att den skulle hamna. Jag kunde fortfarande backa ur och låta Elin ha en helt vanlig kvarsittning. Men fantasin var för stark, tillfället för perfekt.
"Böj dig över skrivbordet," sa jag. Elins hela kropp frös och hon tittade sig om över axeln mot mig. Hennes ögon var alldeles uppspärrade av förvåning, kanske till och med chock. Det här hade hon inte väntat sig.
"Böj dig över skrivbordet," upprepade jag. "Få mig inte att säga det en gång till, Elin."

Hon tittade på mig några sekunder till. Hennes käke rörde sig som att hon försökte forma ord men hon kom ingenvart. Sakta satte hon handflatorna mot skrivbordets blänkande yta och lutade sig lite framåt. Jag satte en hand i hennes ryggslut. Hon hoppade till men stod kvar.
"Hela vägen ner," sa jag bestämt och applicerade ett lätt tryck mot hennes rygg. Igen tvekande hon lite, stod kvar som att hon försökte komma på hur hon skulle hantera situationen, men sedan böjde hon sig framåt och lade sig med hela överkroppen mot skrivbordet. Duktiga Elin Larsson. Stolta Elin Larsson. Föredömet Elin Larsson. Nu låg hon framför mig.

"Jag är redo för mitt straff, magistern," sa hon med hög och tydlig röst. Jag stannade upp. Visste hon vad som väntade? Det fanns inte en chans att hon visste om att jag fantiserade om smisk, om straff, om att ha henne så här framför mig.
Jag höll kvar handen mot hennes ryggslut och lade min andra stora hand mot hennes putande rumpa. Jag kände hur hon darrade. Egentligen ville jag dra upp kjolen och exponera hennes rumpa så att det skulle kännas mer, men där var jag inte ännu. Min kuk var stenhård.

"Räkna," sa jag med darrande röst. Nu skulle fantasin bli verklighet. Jag höjde handen och lät den falla. Smack! Trots att jag inte slog hårt så smällde det till mot Elins rumpa, och hon ryckte till.
"Ett," sa hon med låg röst.
"Högre," sa jag och lät handen falla igen. Smack! Hon ryckte till igen.
"Två," sa hon, lite högre.
"Räkna och säg tack," beordrade jag, och lät handen falla igen. Smack!
"Tre," sa Elin. "Tack, magistern."
"Duktig flicka," sa jag och klappade henne lätt på rumpan. Från min position lite snett bakom henne kunde jag se hur hon log brett. Beröm lyfte de flesta, men Elin lite extra mycket, det visste jag sedan tidigare.
"Vi fortsätter," sa jag och smiskade henne igen. Smack!
"Fyra," sa Elin. "Tack, magistern."

Jag fortsatte så. Tjugo slag fick hon medan hon låg där över skrivbordet. Elin räknade hela vägen och tackade för alla, som en duktig flicka. Jag var så hård så jag kände min kuk pulsera. Jag tog bort handen från hennes ryggslut, gick runt skrivbordet och satte mig ner. Elin rörde sig inte, hon stod kvar böjd över bordet, så jag gick rakt genom hennes synfält. Jag hoppades att det dämpade ljuset skulle dölja min stenhårda kuk lite.
"Du kan resa på dig," sa jag.

Elin satte händerna mot skrivbordet och reste sig långsamt. När hon stod rakt igen hade hon blicken mot golvet och armarna mot sidorna. Hennes kinder blossade röda.
"Tack magistern," sa hon. Hennes röst darrade lite. "Tack för att magistern disciplinerar mig."
Jag satt och stirrade några sekunder. Det lär ärligt, som att det kom från hjärtat. Inte tillgjort.
"Varsågod Elin," sa jag. "Nu hoppas jag det inte blir några mer snedsteg som kommer kräva det här igen."
"Jag ska göra mitt bästa, magistern," sa hon.
"Du kan gå."
"Tack, magistern," sa hon och neg. Sedan vände hon och gick.

Sekunden dörren slog igen bakom henne ryckte jag upp ena skrivbordslådan. Där låg en utskrift av en bild från Elins Instagram. Hon stod med ett bländande leende omgiven av sina klasskamrater, uppenbart i centrum för den sociala cirkeln. Jag slet fram min stenhårda kuk, lade bilden på bordet framför mig, reste mig och runkade med blicken på Elins ansikte. Det tog inte ens trettio sekunder innan jag kom och sprutade en ordentlig sats över bilden. Sedan sjönk jag ner i stolen med ett stort leende på läpparna. Bilden slängde jag i papperskorgen. Det låg flera till i skrivbordet så jag var väl förberedd för framtiden.