Omtanken: Polisen


Som vanligt kan jag inte släppa jobbet trots att jag checkat ut för veckan. Jag kan bara inte sluta tänka på och analysera de här konstiga anmälningarna. En kvinna som påstår att hon tappat bort en halv dag och plötsligt vaknade till i andra änden av stan. En annan att hennes dotter kommit hem sent från sin träning, tilltufsad och utan något minne om var hon varit. Tränaren och lagkamraterna sa alla att inget underligt hänt. Och den konstigaste: en lesbisk kvinna som säger att hon måste blivit våldtagen i sömnen, men kan inte ange när eller var detta skulle skett. Hon har aldrig haft sex med män, påstår hon, men är ändå gravid.

Det är alltid nämnvärt attraktiva kvinnor det gäller. Eller tonårstjejer i några fall. Och de rör sig i samma område i stan, även om vi egentligen inte vet om det är där händelserna har inträffat.

Jag säger vi, men mina kollegor tror inte att det finns någon koppling mellan de här anmälningarna. Att jag inbillar mig. Att det inte ens finns några bevis för att ett brott begåtts. Men min magkänsla säger mig att de här fallen har för många likheter för att kunna vara en slump. Med andra ord, att vi har att göra med en serievåldtäktsman. Men tydligen en som ingen träffat, eller kan minnas hur han ser ut. En som är ett spöke.

Kanske drogar han offren på något sätt. Det är den mest rimliga förklaringen - men ändå orimligt. Offren har ingen gemensam historia av att ha ätit eller druckit något speciellt, och har inte heller rapporterat något illamående eller andra fysiska men.

Oavsett tillvägagångssätt: bevakningskameror kan han rimligtvis inte undvika. Man måste bara begära ut filmerna i tid. Men hur, när vi inte vet tid, än mindre plats?

"Hej! Är ni hemma?" ropar jag in. Inget svar. Det är inte lätt med två tonårsdöttrar när man är ensamstående mamma och jobbar lite oregelbundna tider. Men jag ser på skorna i hallen att både Amanda och Tyra är hemma. Hoppas de har ätit för en gångs skull. Jag sparkar av mig mina egna skor.

Knappt har jag hängt upp kappan förrän det knackar på dörren bakom mig. Jag rycker till, blir på helspänn. Följde någon efter mig? Jag tittar genom dörrögat.

Ingen jag känner igen. En man. Han ser alldaglig ut. Svensk, medelålders, medellängd, mage. En olustig känsla sprider sig i kroppen, och en plötslig insikt slår mig. Jag har inget att basera det på, men "det är honom jag letar efter" ringer i huvudet, jag förstår det direkt, det här är mannen jag jagar. Vad ska jag göra? Varför är han här? Hur hittade han mig?

Huslarmet? Ringa kollegorna? Nej, vad skulle jag säga - "Det står en okänd man utanför min dörr"? Jag skulle bli utskrattad på måndag. Jag vet ju ingenting med säkerhet än. Det är bara min instinkt att det är han, jag har inget konkret. Jag måste ta reda på mer.

Utan att tänka så noga så öppnar jag dörren med dörrkedjan på, för att ta en närmare titt, men säger inget. Inte han heller. Vi bara tittar på varandra. Varför kommer han hit? Gillar han att leka med elden? Inser han inte risken att bli arresterad direkt? Fast det är klart - än har jag inget som knyter honom till brotten. Men det vet ju inte han.

Jag försöker hålla huvudet kallt och tänka. Det börjar formas en tanke att jag borde släppa in honom, se vad han har att säga, få honom att avslöja sig. Och jag vet inte varför, för en annan del av mig säger att det vore komplett vanvettigt. Två motstridiga tankar som brottas med varandra, jag brukar inte vara så här velig. Men om det är min instinkt som talar, så borde jag väl lita på den? Jag tvekar en stund, men öppnar och säger kom in.

Han kliver in avslappnad, okonstlat, som att han var bjuden hit på middag; jag å andra sidan betraktar honom intensivt, följer varje rörelse. Medan han hänger av sig ytterkläderna börjar jag fundera. Hur kan han veta att jag letat efter honom? Har vi en läcka? "Det du" svarar han nonchalant med ett leende, som om han visste vad jag tänkte. Heh. Irriterande. Men avväpnande.

Jag börjar redan släppa ned garden märker jag, är inte på spänn på samma sätt som när han knackade på. Vad har jag gjort egentligen? Släppt in en främmande person i mitt hem? En som jag tror kanske är farlig? Hur tänkte jag egentligen? Idén känns plötsligt så främmande för mig.

Nu har han fått av sig ytterkläderna, mannen som jag bjöd in. Han är här för att hjälpa oss, det förstår jag nu. Äntligen börjar de motstridiga tankarna släppa och det klarnar för mig, det här är något bra. För mig, för oss i familjen.

Vi går till vardagsrummet och jag ropar på tjejerna att psykologen är här, att de ska komma hit så vi kan ha vår gruppterapi och prata ut allihopa. De ser lite överraskade ut, men kommer och sätter sig på varsin sida om honom i soffan och det är väl bäst att jag sätter mig i fåtöljen mitt emot dem, tänker jag.

Han presenterar sig och förklarar hur sessionen kommer gå till, att han först kommer ta reda på lite bakgrundsfakta, för att kunna anpassa och personifiera stödet till oss, sen kommer det vara en sorts uppvärmningslek för att lära känna varandra, innan vi går in på det mer praktiska.

"Så om vi börjar med dig, hur många har du legat med?" frågar terapeuten, och fast han vänder sig mot Amanda, så är det min yngsta, Tyra, som svarar.

"Inga. Bara runkat av min pojkvän än så länge."

Visste inte att hon har pojkvän? Undrar varför hon inte har sagt något.

Och vad gör Amanda och mannen? Hånglar? Ja, hennes huvud är böjt snett bakåt och hans tunga glider in i hennes mun nu. Det klickar av deras läppar när de fångar och släpper varandra. Hon kör handen upp genom hans hår. Hon tittar på honom med ett stort varmt leende när deras ansikten skiljs åt.

"Hur många har du legat med då? Eller kanske snarare: låtit knulla dig, i ditt fall, va?"

Amanda tittar uppåt på ingenting och funderar lite. "Amen 35-40 kanske. Eller nåt. Vet inte ärligt talat."

"Trettifem? Vet inte?!" utbrister jag. Nog för att jag fattat att hon är sexuellt aktiv, men lite mer selektiv trodde jag hon var.

"Alla i skolan snackar jämt om hur slampig du är när dom tror att jag inte hör" säger Tyra, hon låter lite sur. Sätter armarna i kors nu. Så hon måste ha hört om det men inte trott på snacket. Jag hade ingen aning.

"Hur gammal var du?" begär mannen av Amanda, medan han vrider sig åt andra hållet, mot Tyra, och hon blundar genast och vänder ansiktet mot honom, släpper ut armarna gör sig redo för att han landar med tungan i hennes mun.

"Amen jag började på högstadiet" säger hon, "med en mycket äldre kille på en utomhusfest, vi gick undan lite och gjorde det i skogen. Och när vi kom tillbaka så skröt han för sin bästa kompis om att han nyss satt på mig, och jag strulade med hans kompis och sen gick jag iväg med han också..."

Jag kan knappt tro det. Amanda? Varför?

"Det var så kul med första killen att jag ville testa det igen" säger hon, som om hon hört mina tankar. "Jag var väl rätt fyllekåt också. Tände på att dom var typ dubbelt så gamla som mig."

Hon skrattar till för sig själv, som att hon kom på något kul, medan Tyra fortsätter kyssa den här mannen. Tyra har i alla fall inte handen i hans hår på det där kärleksfulla sättet.

"Så, efter den där utefesten fick jag värsta ryktet. Och det spårade ur lite sen kan man säga!"

Bra ändå att vi kunde sitta ned och prata igenom det här!

Tyra ler också när kyssen bryts, inte alls på samma sätt, hon ser förlägen ut men som att det ändå var något som måste göras. Men hon är mycket rosigare om kinderna än sin storasyster, ser mer påverkad ut.

"Jaha, vem vill knulla?" frågar han, så det är tydligen nästa sak vi ska gå igenom.

"Jag! Haha" skrattar Amanda.

"Bäst vi klär av oss då" säger mannen. Jag känner mig som fastfrusen i stolen, men på ett underligt sätt. Det här terapisamtalet börjar gå åt fel håll. Mina muskler känns redo att gå till attack, men jag vill inte det. Varför vill jag inte? Amanda börjar dra av sig kjol och strumpbyxor och Tyra hjälper till att knäppa upp hans skjorta.

"Ni borde kanske gå bort från honom" pressar jag fram till slut, måste verkligen tvinga mig.

"Men lägg aaav mamma! Det gör väl inget om vi knullar lite?" säger min äldre dotter.

"Det är väl en del av terapin?" undrar min yngre lite förvånat, som att hon inte förstod varför jag opponerade mig.

Jag har en kuslig känsla av att vår terapeut manipulerar oss på något sätt. "Lyssna inte på honom."

Mina tjejer stannar till och tittar oförstående på mig. Stelnade miner. Kämpar dom emot, som jag? Eller märker dom inget konstigt med detta? Alldeles stilla sitter vi alla tre. Det är väldigt tyst. Vi stirrar på varandra. Men sen fortsätter dom bara med det dom höll på med, och allt börjar kännas bra igen.

"Vi är faktiskt byxmyndiga mamma. Eller ja, Tyra om två månader bara."

Amanda är halvnaken i soffan nu, bara kläder på överkroppen kvar, och dom ser ut att åka av strax.

Ska vi göra den här genomgången mitt här i vårt vardagsrum, i vår gamla soffa? Det känns lite oproffsigt. Vi skulle kunna gå till min säng. Men jag har inte gått på familjeterapi innan, så jag litar på att psykologen vet vad han gör.

Han lägger sig på henne. Nu sker det. Mannen sjunker in i Amanda. Hon ligger på rygg och skrevar med benen. Kuken är nedkilad i henne, man ser hur hennes uppspärrade läppar omfamnar den, de sugs med upp och ned när den höjs och sänks, de böljar som mjuka vågor mot en klippa. Hennes fötter på hans rygg.

Hon låter mycket, Amanda. Jag studerar noga och lyssnar medan han undervisar och vägleder min dotter. Förklarar vad hon gör bra och vad hon ska tänka på. Stötarna radas upp som en evighetslång punktlista. Han frågar vad hennes favoritställning är men hon är för fokuserad på genomgången för att svara.

"Gissar du går på piller?" frågar mannen, och jag tror jag hör ett "ja" mellan alla andra stön hon häver ur sig. "Ingen poäng att spruta i dig den här gången. Lillsyrran då?" Min Tyra skakar på huvudet.

"Vad bra. Tar du av dig så länge" säger mannen till Tyra medan han fortsätter genomgången med min äldre dotter. "Mm" svarar hon bara, lite drömmande.

Tyra har på sig en av sina plysch-onesies med djuröron på hoodien, den blåa som liknar en katt. Jag köpte den till henne för något konvent men hon använder den hemma också nu. Ingen BH, ser jag när hon drar ut armarna och viker ned den från överkroppen. Men trosor. Hon hoppar ur dom också. De är väldigt duktiga på att följa hans instruktioner, mina tjejer.

Vår terapeut går av en tydligt skakig Amanda och sätter sig bredvid henne i soffan. Han frågar Tyra om hon vill visa sin mamma hur hon förlorar sin oskuld. Hon nickar ivrigt. Hon verkar veta vad han tänker, och sätter sig i hans knä med ryggen mot honom. Kysser honom fumligt över sin axel, hans händer far snabbt och klumpigt över henne, nästan hetsigt, på brösten, magen, låren, mellan benen. Kladdandet kunde vara lite mer målinriktat nu när det hennes första gång, tycker jag! Det blir mycket för henne att ta in.

Amanda ålar ned från soffan, på golvet framför dom, och utvärderar psykologens instrument med handen. "Tur att den är ganska lång."

"Aa, de e tur" mumlar Tyra tillbaka genom hånglet.

Jag håller med. Längden gör det lättare i den här ställningen, speciellt för en nybörjare. Jag hoppas bara att den inte är för stor för henne.

Amanda är där nere och petar på den med tungan. Hon vill väl hjälpa till. Inte för att det behövs. Kuken står fortfarande spikrakt, som en murbräcka framför Tyras port. Han är beredd att undervisa henne, och jag hoppas att hon är beredd att lära sig också.

Det känns dimmigt i huvudet igen. Om jag inte gör något snart, kommer hennes första gång att bli här i soffan, mitt framför mig, med det här... mons-... äck--... och varför sitter jag bara här och stirrar och refererar händelserna i mitt huvud? Jag borde göra något! "Nej, det borde jag inte" - jag hör min egen röst, prata med mig själv.

Hon lyfter kroppen och särar på sig med fingrarna och sätter sig försiktigt, försiktigt, medan storasyster håller den på plats. Tyra knycker huvudet bakåt och gnyr lite, "åh maj gad, åh hjälp", men den går ändå in. Min dotters oskuld - borta för alltid! Stulen? Nej, det här är till hjälp och stöd för henne.

Hon sitter still och andas ryckigt när hon landat, väldigt rosig om kinderna, men psykologen vill fortsätta rådgivningen direkt, han tar hennes midja nu och för lätt hennes kropp upp och ned. Hennes sidbena med det kortklippta spretiga håret gungar när deras kroppar möts. Hon ser på mig.

"Ser du bra, mamma?"

Väldigt bra, nästan för bra. Faktiskt kan jag inte sluta titta. Hennes lena lår utvikta åt sidorna, hennes runda stjärt som plattas ut mot hans mage när hon slår ner, hennes små bröst som gungar i takt. Och det blöta ljudet när de möts. Hans grova fingrar runt hennes späda midja som når fram ända till hennes navel. Framför allt, förstås: hans penis instucken i henne. Den ser jag väldigt väl.

Både jag och Amanda tittar fascinerat på när Tyra upplever sin första gång, delar hennes fina förvandling från flicka till ung kvinna, en stöt i taget. Hennes orörda blomma som nu slagit ut. Hon är mörkröd i ansiktet och blank över kroppen. Men hon låter glad. Trots att det kan vara jobbigt första gången. Vad duktig hon är!

Vår förståndiga familjerådgivare, med all sin erfarenhet, verkar ha bedömt att Tyra klarar mycket mer än jag hade trott för en förstagångspatient, för nu undervisar han henne lika intensivt som han gjorde med Amanda innan. Djupt, snabbt, bestämda kraftiga ryck. Det kommer bli en snabbkurs detta.

"Kolla, nu kommer han!" Hon sneglar på mig under luggen, vill vara säker på att jag är med. Ja, jag ser tydligt hur den pulserar. Han drar inte ut den. Vägleder henne hela tiden, tills deras båda kroppar stannar upp, fortfarande ihopkopplade.

Terapeuten pustar ut med Tyra i knät. De båda andas tungt, han undersöker grundligt hennes små bröst som han inte gav så mycket uppmärksamhet under själva akten, och hon pussas lite med honom över axeln, men utan tunga nu. "Då var det din tur för lite rådgivning då." Han tittar på mig med intensiv blick. Det dundrar i mitt huvud som ett åsknedslag: jag behöver suga av honom, och jag reser mig snabbt från fåtöljen.

Plötsligt, ett ögonblick av klarhet: är det här min chans? Kanske kan jag övermanna honom, eller åtminstone göra honom illa. Jaga bort honom så jag kan kalla på hjälp! Jag måste hålla huvudet klart, jag får inte tappa bort det igen!

Jag rusar fram och ger mig på honom. Mmm. Aah. Den känns ljuvlig i min mun. Lång och hård och god. Smakar lite av mina döttrar, men, mest av honom! Måste trycka in den långt, långt, så långt jag kan, måste ha hela honom, måste låta honom njuta av hela min mun, mitt svalg, allting!

"Det verkade nyss som att du tänkte bita mig. Men du har inget emot att jag satte på dina döttrar då?"

Tänker han nobba mig för att jag var lite svartsjuk innan? Nej! Vill inte sluta suga men jag måste förklara, så jag runkar medan den ligger på kinden: "Absolut inte doktorn, det gjorde inget alls. Du hade säkert en bra anledning, som jag inte förstod innan bara." Jag darrar lite på rösten hör jag, är desperat, tänk om han säger att han inte vill ge mig terapi nu? Om jag blir utan?

"Ja, jag behövde spruta av mig lite i nåt ungt kände jag."

"Ja, du ser!" Som jag trodde så fanns det en bra anledning. Behöver han så behöver han, förstås!

Älskar honom, över allt annat. Avgudar hans penis. Den är helig för mig. Så viktig. Så fantastisk! Den måste prisas och högaktas. Och jag - jag måste tämjas.

"Synd att Amanda gick på piller bara. Hon var skönast annars." Jag hör en missnöjd fnysning från Tyra men struntar i det.

"Hemskt ledsen... för det... visste inte" - jag pratar i halva meningar för att jag inte vill släppa kuken ur munnen för länge, jag dras till den som en magnet, mina läppar vill bara ha mer och mer. Men jag får en så bra idé, måste berätta den snabbt, bara runkar en stund. "Vi fixar det till nästa samtal, jag lovar, så du kan slutföra behandlingen av henne också?"

Jag går ned och lapar över hans underbara pung, håret smeker mig som en sommarbris över kinderna. Kittlar skönt. Känner mig lycklig, att det strålar om ansiktet. Tacksam att få tjäna honom.

"Ja, om ingen på hennes skola hinner före. Det verkar som att hon har det hett om öronen."

Det har han rätt i. Det lät som att hon ligger runt ganska mycket.

"Vi får lova att ingen annan ska komma och ta för sig. Eller hur Amanda?" Hon nickar motvilligt. "Jag ringer och sjukanmäler henne i värsta fall" säger jag för säkerhets skull.

"Upp här nu så ska jag sätta på dig också."

Jag lämnar motvilligt min älskade sugleksak. Förstår undermedvetet att han vill att jag lägger mig på rygg i soffan. Hans kärleksfulla örfilar träffar mig på kinderna, jag ler till svar, och han tar ett ömt och omtänksamt grepp om min hals. Hans magnifika kuk ligger mot min ingång, han trycker den rakt i botten! Ooh! Ingen tvekan att han vill ha mig. Det pirrar i magen, blir alldeles till mig av att han är så tänd på mig! Varje gång han borrar in i mig känns det som att jag ska svimma av kärlek för honom.

Mina tjejer sätter sig tyst och gnuggar sig mellan benen medan de tittar på oss. När vår terapeut tittar tillbaka, så skrevar dom mer, kanske för att han ska se bättre? Ser att Tyra skruvar sig på bröstvårtorna också, på samma sätt som jag brukade göra när jag onanerade i hennes ålder.

Han verkar förstått vad jag tänkte på och nyper mig i mina, kniper åt riktigt hårt mellan tummen och knogen. Vrider till. Och den andra, ja! Plågar mig ljuvligt, jag erbjuder honom hela min kropp, allt för honom.

Mitt skrev visas ingen hänsyn, han knullar mig så hårt han bara kan, vilket han förstås gärna får! Det stramar i fittan varje gång han driver in sin magnifika kuk. Mitt fokus ska förstås vara på att göra det skönt för honom, erbjuda honom allt han önskar, uppfylla hans behov, men min egen upphetsning stegras snabbt också, det tänder mig så att tjäna honom!

Det spritter i min kropp av njutning, mina bröst som torteras, min fitta som hamras mellan mina vitt skrevande ben, mina döttrar som åskådare till min totala underkastelse, mitt underliv krampar och drar sig samman när jag slungas i en orgasm! Så stark, pulserande, synkroniserad med hans stötar. Mitt leende glädjetjut blir bara en väsning.

Hans professionella grepp stramar runt halsen medan mitt huvud kastas åt sidorna av hans varsamma kindslag... svartnar för ögonen... vem... syreehh...

***

Känner mig lite dimmig i huvudet, det bultar i brösten och svider i ansiktet. Mina tjejer håller på och byter tillbaka från finkläderna vi hade under samtalet, just det, det är därför vi är avklädda.

Det känns bra att vi kunde gå igenom saker i familjen. Jag trodde inte gruppterapi skulle hjälpa oss, men det gjorde den känner jag, väldigt mycket. Jag mår mycket bättre nu, känner mig som en ny människa. Terapeuten var verkligen kunnig.

Jag kanske borde trappa ned lite på jobbet så jag kan umgås mer med döttrarna. Jag tittar på dem och ler, mina fina tjejer, va? Och jag minns vad vi kom fram till med Amanda också. Vi ska ordna så att hon kan få hjälp av honom med ordentlig behandling sen nästa session.

Och de där fallen på jobbet, jag vet inte vad jag tänkte, de kan knappast ha någon koppling till varandra. Jag ska ta och avskriva dem så fort jag är på kontoret.


----


Det blir sista delen i denna serie, som var ett försök att skriva några hypnos/tankekontroll-noveller, fast från de styrdas synvinkel.

Nu blir det något annat, vi får se vad. Vill folket ha mer i stil med Fatima, eller? Kanske mer om exets snedsteg? Eller något helt nytt? Skriv gärna er åsikt.