Claudias andedräkt var varm mot Camillas kind, ett svagt drag av det röda vin de druckit tidigare. De stod i det halvmörka vardagsrummet, gardinerna fördragna mot den kalla novemberkvällen utanför. En enda golvlampa kastade ett bärnstensfärgat sken över Claudi­as axlar, över den löst sittande blusen som hade glidit ner längs ena armen.

Camilla såg hur Claudi­as pupiller vidgades i det dunkla rummet. Hon noterade den lilla rörelsen i Claudi­as hals när hon svalde, såg hur hennes läppar öppnades något, som för att forma ett ord som aldrig kom.

— Jag har tänkt på dig, sa Claudia. Rösten var lägre än vanligt, nästan hes.

Camilla svarade inte. Hon lät sin hand glida upp längs Claudi­as rygg, kände värmekärnan genom tyget, hur musklerna spändes och slappnade av under hennes fingertoppar. Hennes andning blev ytligare, mer frekvent.

De stod så nära att Camilla kunde känna Claudi­as bröst röra sig vid varje andetag. Hon ville känna dem pressade mot sina egna, ville känna tyngden, värmen, det där specifika motståndet som bara en annan kvinnas kropp kunde ge. Hon ville att Claudia skulle knulla henne.

— Kom, viskade hon.

Deras läppar möttes utan brådska, en första, försiktig beröring som snart fördjupades. Claudi­as mun var mjuk, öppen, hennes tunga sökte sig fram och mötte Camillas i en långsam, utforskande rörelse. De smekte varandra, tungorna gled mot varandra med en våt, rytmisk precision som fick Camillas knän att slackna.

Hon förde sina händer neråt, lät dem vila på Claudi­as höfter först, sedan glida bakåt tills hon kupade hennes rumpa. Hon tryckte hårt, drog Claudia närmare, kände hur deras bäcken möttes genom kläderna. Hon särade långsamt på sina ben, skapade utrymme, inbjudan.

Claudia svarade genom att pressa sig framåt. Hennes lår skilde på sig, trängde sig in mellan Camillas, och plötsligt kände Camilla det — den mjuka värmen från Claudi­as sköte genom tyget, pressad mot hennes egen. Gud, vad skönt. Hon fick rysningar längs ryggraden, en elektrisk stöt som fick hennes fingrar att krampa till mot Claudi­as skinkor.

De fortsatte kyssa, tungorna arbetade nu snabbare, mer krävande. Camilla kände hur Claudi­as händer hade letat sig upp under hennes tröja, hur kalla fingertoppar värmde sig mot hennes midja, sedan kröp högre. Hon ryckte till när Claudi­as tummar strök över hennes bröstvårtor genom behån, och hennes stönande överfördes direkt i Claudi­as mun.

— Vänta, viskade Claudia mot hennes läppar. Inte här.

Hon tog Camillas hand och ledde henne genom hallen, förbi den halvöppna dörren till sovrummet. Sängen var obäddad, täcket i en hög vid fotändan. Månljuset strömmade in genom ett glipande persienn, ritade silverlinjer över Claudi­as hud när hon drog blusen över huvudet.

Camilla stod kvar i dörröppningen, andades genom munnen, såg hur Claudia knäppte upp sina jeans och lät dem falla. Hon bar inget under. Hennes lår glimmade svagt i skenet från fönstret, och mellan dem — mörkret, löftet.

— Kom hit, sa Claudia. Inte en befallning. En bön.

Camilla klev fram. Hon drog av sig sin egen tröja, sin behå, lät sina byxor sjunka. De stod nakna mittemot varandra, och för ett ögonblick var det bara stillhet, bara blickarna som mätte, memorerade.

Sedan var Claudia över henne igen, och denna gång fanns inga kläder mellan dem. Camilla kände Claudi­as bröst pressas mot sina, de hårda bröstvårtorna som grävde sig in i hennes egen mjukare vävnad. Hon kände magarna mötas, de rundade höfterna, och där nere — fukt mot fukt, öppning mot öppning.

Claudia började röra sig. Långsamt först, sedan med ökande tempo. Hennes fitta glid mot Camillas, deras blygdläppar smet ut mot varandra, skapade en våt, slickande friktion. Camilla kände hur hennes egna safter blandades med Claudi­as, hur deras vätskor gjorde rörelsen allt lättare, allt glidigare.

— Åh, stönade hon. Åh, gud.

Hon lade sig ner på sängen, drog Claudia med sig. Claudia kom över henne, stödde sig på ena armen, och med den andra handen öppnade hon Camillas lår ännu mer. Hon justerade sin position, och plötsligt kände Camilla hur Claudi­as kön pressades rakt mot hennes eget, hur deras klitoris möttes i en skarp, nästan outhärdlig beröring.

— Så, viskade Claudia. Så här.

Hon började rida henne, inte upp och ner utan fram och tillbaka, en slipande rörelse som fick deras fittor att gnida mot varandra i en stadig, oavbruten rytm. Camilla kände hur Claudi­as safter sökte sig in i henne, hur den varma vätskan trängde in mellan hennes egna blygdläppar, hur den blandades med hennes egen växande våthet.

Hon förde upp sina händer, grep tag i Claudi­as bröst, knep om bröstvårtorna och drog åt. Claudia kastade huvudet bakåt, hennes rörelser blev ryckigare, mer desperata.

— Fortsätt, sa Camilla. Fortsätt, fortsätt.

Hon särade på benen så mycket hon kunde, lyfte sitt bäcken för att möta varje stöt. Hon kände hur orgasmen byggde sig någonstans djupt, en pulserande värme som spred sig utåt, uppåt. Hon ville att Claudia skulle knulla henne hårdare, ville känna den där gränsen mellan smärta och njutning, den där punkten där kroppen inte längre visste vad den kände förutom ren, oblandad lust.

— Knulla mig, viskade hon. Knulla mig hårdare.

Claudia ökade takten. Hennes andning var raspig nu, nära gråt, nära skratt. Hon böjde sig ner, pressade sin panna mot Camillas, och deras blickar möttes i några sekunder innan hon återupptog rörelsen.

— Som om du skulle göra mig gravid, fortsatte Camilla. Jag vill ha din fittsaft i min fitta. Jag vill känna hur du kommer i mig.

Claudia stönade högt, ett djupt, gutturalt ljud som verkade komma från någonstans långt ner i hennes bröst. Hon satte sig upp, tog tag i Camillas höfter och drog henne ännu närmare, och nu rörde hon sig inte bara fram och tillbaka utan i cirklar, en malande rörelse som fick deras klitoris att gnidas mot varandra i alla riktningar samtidigt.

— Jag vill knulla dig hela natten, sa Claudia. Hennes röst bröts, återvann sig, bröts igen. Camilla. Jag vill ha lesbisk sex med dig. Jag vill ha dig.

— Jag har aldrig känt så här för en kvinna, svarade Camilla. Hon visste inte när hon hade bestämt sig för att säga det, visste bara att det var sant, att det hade varit sant länge. Jag vill ha sex med dig. Ta mig. Ta mig nu.

Claudia böjde sig framåt igen, stödde sig på båda armarna, och började stöta på allvar. Hennes bäcken slog mot Camillas, ett smattrande ljud som fyllde rummet, blandat med deras stönande, deras häftiga andning. Camilla kände hur hon närmade sig kanten, hur varje nerv i hennes underliv spändes mot nästa stöt, nästa, nästa.

Hon förde ner en hand mellan dem, lät fingrarna söka sig fram till där deras kroppar möttes. Hon kände Claudi­as klitoris, hård och pulserande, och började gnida den i takt med deras rörelser. Claudia skrek till, ett högt, oväntat ljud, och hennes stötar blev oregelbundna, nästan våldsamma.

— Kom, viskade Camilla. Kom i mig. Jag vill känna det.

Hon kände hur Claudi­as muskler spändes, hur hela hennes kropp stelnade i några sekunder av absolut stillhet. Sedan kom vågorna, rytmiska sammandragningar som Camilla kunde känna genom fingrarna, genom sitt eget kön som fortfarande pressades mot Claudi­as. Claudia kom med långa, dröjande stön, ett efter ett, som om hennes kropp vägrade sluta.

Camilla lät henne rida ut det, fortsatte röra sina fingrar i små, mjuka cirklar. När Claudia slutligen sjönk ner över henne, tung och darrande, vände Camilla dem båda, lät Claudia ligga på rygg och själv komma över henne.

— Min tur, sa hon.

Hon började rida på samma sätt, slipande, malande, kände hur Claudi­as händer greppade hennes bröst, hennes midja, hennes höfter. Hon såg ner på henne, såg hur hennes ansikte var uppslitet av eftertanke, av återväckt lust, av något som kunde vara kärlek.

— Hela natten, upprepade Claudia. Jag menade det.

Camilla svarade inte. Hon lutade sig bakåt, stödde sig på händerna, och ökade takten. Hon kände hur hennes egna safter rann ner över Claudi­as lår, hur deras fittor fortfarande var så uppsvullna, så känsliga att varje beröring kändes som en liten elektrisk stöt. Hon stönade högre, släppte alla hämningar, lät ljuden komma som de ville.

Hon var nära nu. Så nära. Hon böjde sig fram, pressade sitt ansikte mot Claudi­as hals, och kände hur orgasmen bröt igenom henne som en våg, som en flodvåg som svepte med sig allt — alla tankar, alla ord, all tid som existerat före denna natt.

När den slutligen släppte greppet låg de kvar, sammanflätade, andande i samma rytm. Camilla kände Claudi­as hjärta slå mot sitt eget, två trummande slag som gradvis lugnade sig, synkroniserades, blev ett.

— Jag vill ha dig igen, viskade Claudia i hennes öra. Och igen. Och igen.

Camilla log mot hennes hals. Hon kände hur hennes egna safter fortfarande pölsade ut mellan dem, hur Claudi­as fukt blandades med hennes i en gemensam, klibbig pool. Hon ville aldrig tvätta bort det. Hon ville bära det som ett märke, som ett löfte.

— Så ta mig då, viskade hon tillbaka. Jag är din.

To be continued