Den första dagen på den nya skolan kändes som att gå in i en myrstack av okända ansikten och sorlande röster. Mikael satt på en stol längst bak i aulan med ryggsäcken i knäet och drog ner kanten på sin grå tröja. Han kände doften av damm och nytt lack från golvet och försökte göra sig osynlig. Han var 172 centimeter, inte lång, och hans kropp var byggd för bekvämlighet snarare än sport. Hans bruna hår hängde i en oordnad frisyr över pannan, och när han nervöst tittade upp mötte hans stora, bruna ögon ett hav av grupper som redan hade hittat varandra. Det var då han såg henne.
Hon stod en bit bort, lutad mot en vägg med armarna i kors. Sofia. Hennes lockiga, bruna hår föll över axlarna på en svart linneskjorta som var djupt urringad och avslöjade en generös klyfta. Mörka jeans satt tajt runt en välformad höfter och svarta boots med metallspännen kompletterade den rockiga looken. Hon hade en intensiv blick som tycktes skanna rummet, och när den landade på Mikaels blyga figur förblev den där. Ett litet, självsäkert leende spelade på hennes läppar. När rektorn tillkännagav att de äldre eleverna skulle visa de nya runt, rörde sig Sofia genast mot honom med en självsäker svängning i höfterna.
"Hej, Jag heter Sofia. Jag ska vara din guide idag."
Mikaels hjärta slog ett extra slag. Han hade aldrig trott att någon som hon skulle ens prata med honom. "Mikael", fick han fram, och hans blyga leende dök upp mot hans vilja. "Tack."
Sofia visade honom runt med en effektiv och självsäker framtoning. Hon pekade ut klassrum, biblioteket och matsalen. Hon gick nära honom, och ibland kände han den mjuka beröringen av hennes arm mot hans. Han kände svagheten i sina knän och doften av hennes parfym.
Vid lunchen, när de andra fadderparen hade skilts åt vid sina bord, ledde Sofia honom till ett ledigt bord i ett hörn. De pratade om allt och inget; om musik, om vilka lärare man skulle akta sig för och om varför skolans kaffe smakade skit. Mikael kände sig för första gången på länge bekväm i en social situation. Sofia lyssnade, ställde frågor och fick honom att känna sig uppskattad.
Efter lunchen, när de flesta andra eleverna hade börjat gå hem, stannade de kvar i den nästan tomma matsalen. Solen strömmade in genom de stora fönstren och skapade långa skuggor över golvet. Stämningen förändrades. Sofias blick blev skarpare, hennes frågor mer personliga.
"Så, Mikael", började hon och lade armen på bordsplattan, "har du flickvän?"
Han skakade på huvudet, och en varma spred sig i hans kinder. "Nej."
"Hm. Pojkvän, då?"
"Nej, absolut inte", svarade han snabbt, nästan chockad över frågan.
Ett hånfullt leende bredde ut sig på hennes läppar. "Inte?" Hon lutade sig fram, och D-kuporna pressades mot bordets kant. "Brukar din mamma ge dig smisk?"
Mikaels ögon vidgades. "Va? Öööh... nej."
"Inte?" upprepade Sofia, och hennes röst blev en viskning. "Min mamma säger alltid att små pojkar behöver få sig smisk. Det gör dem gott. Bygger karaktär."
Mikael visste inte vad han skulle svara. Han satt bara tyst, med händerna knäppta i knäet, och kände hur pulsen dunkade i halsen. Sofia fortsatte att bombardera honom med frågor som blev alltmer intima och sexuellt laddade, om hans erfarenheter, om vad han tyckte om tjejer, om hans fantasier, var han oskuld. Han svarade med enstaviga ord, hans blyghet var som en mur han inte kunde riva ner.
"Du är ju ganska söt, måste jag säga", sa Sofia till slut. Hennes ton var inte längre frågande, utan konstaterande. "Jag skulle kunna tänka mig att vara tillsammans med dig."
Mikaels hjärta stannade. "På riktigt?"
"På riktigt", bekräftade hon med ett leende. "Men det finns ett villkor." Hon reste sig och sträckte på sig. "Du måste först bevisa för mig att du kan göra som jag säger. Utan att ifrågasätta."
Hon sträckte ut en hand mot honom. "Kom."
Som i trans tog han hennes hand. Hennes grepp var starkt och bestämt. Hon ledde honom ut ur matsalen, genom de tomma korridorerna och in på damernas toalett. Den luktade svagt av tvål och desinfektionsmedel. Sofia låste dörren bakom dem. Klicket från låset ekade i det tysta rummet.
"Ta av dig byxorna", sa hon.
Mikaels haka nästan föll i golvet. "V-vad?"
"Du hörde mig", sa hon med en röst som inte tillät något motstånd. "Ta av dig byxorna och tröjan. Jag vill se din snopp."
Hans händer darrade när han knäppte upp jeansen. Han kände sig exponerad och sårbar i det kalla, starka ljuset från taklamporna. Han drog ner byxorna och stod i sina kalsonger framför henne. Hans penis var halvstyv av nervositet och förväntan.
"Allt", beordrade Sofia.
Han tvekade en sekund innan han drog av sig även kalsongerna. Hans kuk, inte särskilt stor, reste sig nu fritt i luften. Sofias blick gled ner över hans kropp, och ett lågt, bedömande ljud lämnade hennes läppar.
"Inte imponerande, precis", sa hon och cirkulerade runt honom som ett rovdjur. "Men du har en ganska söte bak, måste jag medge." Hon lade en handflata mot ena skinkan, som var rund och fast. "Runka för mig."
Mikael stirrade på henne förskräckt. "Va!?"
"Fattar du inte?" fräste hon och tog ett steg närmare, hennes ansikte bara centimeter från hans. "Gör som jag säger. Eller så är det här sista gången vi pratar."
Han slöt ögonen och tog tag i sin kuk. Den var varm och hård i hans hand. Han började sakta dra förhuden fram och tillbaka. Det kändes ovant och pinsamt att göra det framför henne, men samtidigt fanns där en pirrande spänning. Han hörde ett dovt smack, och en skarp, brännande smärta spred sig över hans ena skinka. Han öppnade ögonen och mötte Sofias blick.
"Det där för att du tvekade", sa hon med en röst som var både sträng och upphetsad. "Fortare. Och se på mig när du gör det."
Han ökade takten, hans blick låst vid hennes. Hon slog honom igen, lite hårdare den här gången, på andra skinkan. Smärtan blandades med en våg av njutning som skickade chockvågor genom hans kropp. "Vilken liten snopp du har", kommenterade hon och såg på hur hans hand arbetade. "Den ser nästan ut som en leksak. Du verkar gilla att bli smisk, eller hur?"
Han kunde bara stöna till svar. Hon fortsatte att smiska honom i takt med hans rörelser, varje slag fick honom att skrika till av smärta och lust. Han kände att en orgasm byggdes upp i botten av hans mage, en het, kittlande känsla som hotade att explodera.
"Kom inte förrän jag säger till", varnade Sofia. Hennes ögon glänste av makt och sadistisk glädje.
Hon märkte hur hans andning blev ojämn och hur hans kropp spändes. När hon såg att han var på gränsen, stannade hon hans hand med ett bestämt grepp.
"Nu har du ett val, Mikael", sa hon och hennes röst var en mjuk, farlig viskning. "Antingen så sätter du på dig dina kläder och går härifrån. Då skiljs vi som vänner. " Hon pausade och lät orden sjunka in. "Eller så... står du kvar och särar på benen och ber mig snällt att fingerknulla din lilla rumpa. Gör du det så får du komma. Och så lämnar vi den här toan tillsammans. Som pojkvän och flickvän."
Mikael stirrade på henne, andfådd och skakande av längtan. Hans blick föll ner på golvet, sedan tillbaka upp på hennes dominerande, vackra ansikte. Valet var egentligen inget val alls. Han svalde, hans röst var en darrning när han sa de orden visste att han måste säga.
"Snälla... finger.. fingerknulla min rumpa..."