**Del 2**

Middagen kändes som en långsam tortyr utdragen i flera akter. Varje gång Anna lutade sig fram för att ta en sked crème brûlée smekte hennes bröst nästan kanten på bordet, och Tobbe kunde svära på att han såg hur bröstvårtorna styvnade mot det tunna tyget varje gång hon andades in. Hon visste exakt vad hon gjorde. När hon slickade grädden från skeden tog hon god tid på sig, lät tungspetsen cirkla runt metallen som om det vore något helt annat.

Kyparen kom med kaffet. Tobbe tackade artigt, men hans röst var så sträv att det lät som om han hade svalt sand. Anna lät foten vandra högre nu – inte bara vaden, utan insidan av låret. Hennes tå spårade en långsam linje längs sömmen på byxorna tills hon nådde den spända bulten under tyget. Hon tryckte lätt, bara tillräckligt för att han skulle känna det. Tobbe grep tag i servetten så hårt att knogarna vitnade.

”Du är omöjlig”, mumlade han mellan tänderna.

Hon lutade sig närmare över bordet, rösten bara ett andetag mot hans öra.

”Du har inte sett början än.”

De reste sig samtidigt som de flesta andra paren. Tobbe lade en hand i hennes rygg – den nakna, varma huden under hans handflata fick honom att svälja ljudligt igen. De gick mot utgången, förbi de andra borden, och Anna lät höfterna svaja lite extra. Hon kände hur blickar följde efter henne – inte bara hans. Det tände henne ännu mer.

Ute på promenaddäcket var luften svalare, salt och fylld av havets doft. De gick inte direkt till hytten. Anna stannade vid relingen, lutade sig framåt så att klänningen åkte upp några centimeter bakifrån. Månen hade brutit fram nu, silvervitt över det svarta vattnet, och ljuset föll precis rätt för att silhuettera hennes kropp mot havet.

Tobbe ställde sig tätt bakom henne, bröstet mot hennes rygg, armarna runt midjan. Hans händer gled uppåt, kupade hennes bröst genom tyget. Han kände hur hård hon var under fingertopparna, hur bröstvårtorna tryckte mot hans handflator som små hårda pärlor.

”Här ute?” viskade han mot hennes hals.

”Balkongen, sa jag.” Hon vände huvudet så att hennes mun nuddade hans. ”Men jag ändrar mig. Jag vill ha dig redan nu.”

Hon tog hans ena hand och förde den ner under kjolen. Hans fingrar mötte bara våt, het hud – ingen troskant, ingen barriär. Hon var dränkt. När han lät ett finger glida in i henne sjönk hon nästan ihop mot honom, ett litet, kvävt ljud slapp ur hennes hals.

”Så jävla blöt…” muttrade han, rösten rå.

”Du har retat mig i två timmar”, svarade hon och tryckte sig bakåt mot honom. ”Känn efter själv.”

Han lade till ett andra finger, rörde sig långsamt, djupt, medan tummen hittade hennes klitoris och cirklade runt den med exakt det tryck hon älskade. Anna grep tag i relingen med båda händerna, knäna vek sig lite. Ett par som gick förbi på däcket kastade en blick åt deras håll, men fortsatte utan att stanna. Mörkret och avståndet gjorde resten.

Tobbe drog ut fingrarna, slickade av dem långsamt medan han höll hennes blick i ögonvrån. Sedan öppnade han gylfen med en hand, drog fram sig själv – hård, pulserande, redan glansig i toppen. Han lyfte ena av hennes ben lite, placerade det på den lägre relingen så att hon öppnade sig för honom. Klänningen var uppdragen runt midjan nu, ingenting dolde henne längre.

Han tryckte in sig i ett enda långt, långsamt stöt – hela vägen in tills han bottnade. Anna bet sig i underarmen för att inte skrika rakt ut. Hennes inre väggar kramade honom så hårt att han nästan tappade kontrollen direkt.

”Fan… Anna…”

Hon började röra sig själv, bakåt mot honom, små cirklar med höfterna medan han stod stilla och lät henne ta vad hon ville. Havsbrisen ven runt dem, svalkade hennes glödande hud, fick bröstvårtorna att styvna ännu mer. Tobbe drog ner axelbanden på båda sidor så att klänningen föll ner till midjan. Hennes bröst var fria nu, tunga och svajande för varje rörelse. Han tog tag i dem, rullade bröstvårtorna mellan fingrarna medan han började stöta – djupt, rytmiskt, precis så hårt som hon tålde.

En dörr öppnades någonstans längre bort på däcket. Röstar. Skratt. De brydde sig inte.

Anna vände huvudet, hittade hans mun, kysste honom hungrigt medan han knullade henne mot relingen. Hennes andetag kom i korta, desperata stötar nu. Hon var nära, så nära.

”Kom i mig”, viskade hon mot hans läppar. ”Jag vill känna när du kommer… jag vill vara full av dig när vi går tillbaka till hytten.”

De orden var droppen. Tobbe grep hårdare om hennes höfter, stötte djupare, snabbare. Anna kom först – kroppen spändes som en båge, ett darrande, tyst skrik mot hans axel medan hon pulserade runt honom, mjuka, våta sammandragningar som drog honom med sig. Han följde efter bara några andetag senare, tryckte sig så djupt in som det gick och kom i långa, heta stötar. Han kände hur det rann ut ur henne redan innan han dragit sig ur, hur det sipprade ner längs hennes lår.

De stod kvar så en stund, andfådda, fortfarande sammanfogade. Havet kluckade mot skrovet under dem. Anna vände sig om, kysste honom långsamt, smakade på honom.

”Balkongen då?” frågade hon med ett snett leende, rösten fortfarande hes.

Tobbe skrattade lågt, drog upp hennes klänning igen, torkade försiktigt hennes lår med sin näsduk.

”Vi tar hytten först. Jag vill se ansiktet ditt i lamporna när jag tar dig igen. Långsammare den här gången. Så att du ber.”

Hon lade armarna runt hans hals, tryckte kroppen mot honom så att han kände hur hennes bröst fortfarande darrade efter orgasmen.

”Då får du skynda dig att låsa upp dörren, älskling. För jag är inte klar med dig än.”

De gick mot korridoren, arm i arm igen, kläderna på plats – men lukten av sex, salt hud och hav hängde runt dem som en hemlighet ingen annan kunde missa. Natten var fortfarande ung. Och hytten väntade.