Detta är en sann historia. Den är till 100% sann. Jag lovar. Verkligen. 100%. Den utspelar sig för en vecka sedan.


Jag var 38 år gammal. Min 15 ”åriga” vän Kalle hade bjudit mig till en fest i den övergivna kakfabriken. Jag var nervös. Det pirrade ”i” hela kroppen. Jag insåg att det inte skulle bli en vanlig fest, ryktet sa Milder Den Vilda skulle dyka ”upp”.

Jag duschade långsamt och betraktade min skitiga kropp. Aldrig mer äggröra. Vattnet skölde över min ena arm, den ”andra” var fortfarande täckt i plast.
Jag undrade idellt vilka underbyxor jag skulle välja för kvällen. Det kunde trots allt ”vara” kvällen jag förlorade min svedom. Dem med den upplysta plastfjärilen var fina.

Kvällen började närma sig. Min upplysta cykel vibrerade av manlig styrka. Det kändes som om jag red på självaste vinden. ”Fly on the Wings of Luv” som man säger.

När jag kom dit vändes allas hungriga blickar åt mitt håll. Kakdoften trängde sig igenom min kropp och begärde min fulla lust.

Kalle kom mot mig med tre flickor på armen som den äckta pimp han var. Bakom honom gick hans trogna rövslickare, Max och Martin. De bara väntade på att få resterna av Kalles chickenwings.

Ljusen dimmades och från ingenstans, ut ur dimman, kom den upplysta Milder. Hennes fettiga och äckliga hår svejade i luften. Det var det mest erotiska jag någonsin sett.
”Kalla mig Millie, loverboy” sade hon husklit i mitt ”öra”.

Hon ledde mig till mitten av den cirkel som formats tidgare under kvällen. Där låg den upplysta spaden. Den blinkade åt mig charmigt med sina ögon.
Max nickade åt mig villigt. Han närmade sig långsamt med sensuella ”steg”. Milder satte sig och sket sensuellt i ett hörn.

Jag kunde inte slita blicken från hennes hukade form. Men det uppskattade inte Max som nu stod tå till tå med mig. Han grep tag i min käke och tvingade mina ögon till honom. Hans läppar närmade sin mina men jag vände mig bort och sade: ”Jag vågar inte” i en oskyldig röst.
”jag gillar blyga pojkar” svarde han och sina nöjen från mina upplysta läppar.
Han tog sedan fram ett strykjärn ur sin ficka och megade in det i min mage. Det gjorde ont som f*n men smärtan var trevlig.


All uppmärksamhet vändes plötsligt till spaden som härklade sig försiktigt och sippade lite vatten innan den påbörjade det väntade talet.
”jag är ingen talare men; om någon har sex i denna kakfabrik från helvetet i ”kväll” så kommer världen som vi känner den att gå under. Det var allt. May the force be with you.” sade den med en upplyst röst.

Alla började gråta okontrollerad, utom Kalle som tjärnade smör.


Fem minuter senare miste jag min svedom till den ökände Milder.
Marken började skaka under ”våra” fötter. Plötsligt öppnade sig taket. En rosa helikopter syntes.
Kalle som styrde hellikoptern ropade till oss att ta tag i de 12 repstegarna som hänge från det flygande objektet.
Vi gjorde som vi blev tillsagda för Kalle visste att vi alla hade varit ”i” en porraffär och han hade foto bevis.

När vi alla hängde där började helikoptern att snurra och vi alla skrek ”wiiiie”. Men Kalle var upprörd. Kalle skrek också: ”ta hjortarna!!!”
Milder slängde ner sin hjort för att rädda sig själv och då blev Kalle arg och kapade hennes repstege. Det sista man hörde från Milder innan hon störtade ner i upplysta svarta mörkret var: ”Neeeeeeeeeej! Jag är en tuff 38 årig bruuuuuuuuuud! Detta är inte trevligt.”

Då blev jag lite ledsen.


Vi flög iväg till stilla havet och solen sken. Vi hade flugit i två veckor och Max och jag hade verkligen börjat bekanta oss med varandra.

Plötsligt försvann helikoptern och vi ramlade i vattnet. Vi flöt runt i stilla havet och upplevde ett antal sexuella äventyr i tre veckor.
Tillsist fick vi syn på ett fartyg. Det var ett flamländskt skeppsfartyg och de ville jätte gärna ha oss hos dem.
Fast som slavar, det var ok tyckte vi. Martin och en annan gubbe började föda barn som kunde ta hand om majs fältet och jag och Sebeastian frågade om vi kunde lära små snobbflickor att spela tennis.

Fem månader senare bor alla fortfarande här och vi är alla lyckliga.

Tack så mycket.