Smutsig flickvän - 1000 Kr för hennes lydnad
Författare: dirtygentlemann Datum: 2025-07-05 14:35:24
Läst:
12 280 gånger
Betyg: 2 (3 röster) 3 medlemmar har denna novell som favorit
Den danska höstluften luktade salt och av fjärran trafik när vi körde över bron. Jag, en kille i trettioårsåldern med en naturlig dragningskraft till vackra kvinnor, kände en välbekant spänning i bröstet. Vid min sida satt Anna – knappt tjugoett, en syn som fick huvudena att vrida sig på gatan. Hennes ljusa hår föll som silke över axlarna, och hennes stora ögon speglade en oskuld som bara jag visste var en skicklig mask. Under den prydliga ytan pulserade en vild, undergiven kärna.
Vi hade dejtat i några månader, utforskat varandras gränser och lustar. Min dominans mötte hennes längtan efter att behaga, en perfekt symbios. Köpenhamn blev vår första gemensamma flykt, en löfte om shopping, god mat och kanske en natt i stadens pulserande hjärta.
Hotellet välkomnade oss med doften av nyrensade lakan och diskret lyx. Efter att ha lämnat väskorna på rummet, där lukten av kemiskt rengjorda ytor blandades med Annas ljuvliga, lätt blommiga parfym, kastade vi oss ut i det danska vardagslivet. Timmarna flög förbi i en dans av fönstershopping och skratt. Tröttheten efter bilfärden och folkmassorna, som luktade svett och parfym, fick oss att återvända till hotellet för en kort vila. Jag låg med öppet fönster, inandades den svala, lite fuktiga stadsluften medan Anna sov lätt vid min sida.
---
När skymningen föll började vi klä oss för middagen. "Vad ska jag ha?" frågade Anna, och jag kunde inte låta bli att le. "Något utmanande." Valet föll på en svart klänning som smet åt kring hennes slanka kropp, öppen i ryggen och farligt kort. Höga klackar och det utsläppta håret fullbordade bilden – en oskyldig fasad över en storm av förbjuden lust. Hon luktade rengjord hud och något sött, som om hon redan förberedde sig på något jag ännu inte sagt.
Restaurangen slog emot oss med en symfoni av dofter: stekta kött, rödvin som blommade i glasen, och den heta, mänskliga närheten i ett fullsatt rum. Två välklädda män i fyrtioårsåldern, deras blickar som klor på Annas unga skönhet, blev min inspiration. Deras dyra rakvatten, en skarp träig doft, nådde mig över röken från bardisken.
"Ser du hur de stirrar?" mumlade jag över bordet till Anna. Vinflaskan var nästan tom, modet högt.
"Äsch, lite kanske," svarade hon, men hennes ögon glittrade.
"Slår vad? De skulle sälja själen för en natt med din kropp." Jag smakade på ordens makt. "Lek en liten lek. Ge dem en show, utan att de vet att det är jag som regisserar."
"Okej?" Hon fnissade nervöst. "Ska jag... ta på mig?"
"Precis så. Långsamt. Låt dem ana."
Hon skiftade position, lät kjoltyget glida upp en aning. Doften av hennes upphetsning, en varm, musky underton under parfymen, blev tydligare. En av männen – Ulf, skulle vi senare lära oss – upptäckte ändringen. Hans blick blev oblyg, hungrig. Vi fortsatte vårt samtal om ingenting, medan Annas hand rörde sig som en hemlighet under bordet. Kjolen steg högre.
"De är fast nu," viskade jag. "Dags för nästa akt. Gå till damrummet. När du kommer tillbaka ska du vara troslös. Min duktiga flicka."
Ett snabbt leende. "Okej."
När hon gick, beställde jag mer vin. Luften i baren var tjock av rök, dyrt rakvatten och förväntan. Hon återvände med en ny, djärvare glöd i blicken. Hon satte sig igen, mötte till och med Ulfs ivriga blick innan hon sänkte den. Kjolen for upp igen, avslöjade mer av den unga, välrakade huden. Hon luktade rent vatten och en skälvande spänning nu.
"Tror du de gillar skådespelet?" frågade jag.
"Ja," andades hon.
"Du är en riktig liten slampa, va?"
"Ja," svarade hon utan tvekan, hennes sötaktiga parfym plötsligt kontrasterad av ordets råtthet. "Det är jag."
"Bra. Då ska du få mer än bara en uppvisning ikväll."
Jag betalade notan och vi flyttade oss till baren. Drinkarna som serverades luktade syrlig citrus och stark sprit. När vi lämnade vårt bord såg jag hur de två männens huvuden följde Anna, deras begär en nästan fysisk våg i den rökfyllda luften. Jag *visste*.
---
De kom precis som jag förutsett. Robert och Ulf presenterade sig som högt uppsatta Londonbaserade danskar. Deras dyra kläder och rakvatten skapade en bubbla av affärsmässig framgång runt dem. Samtalet flöt på om Stockholm, London, och Köpenhamns brist på nattliv en torsdag. Nya drinkar beställdes, söta och fräscha den här gången. När Anna gick på toaletten och Ulf tog ett samtal, kunde jag inte hålla tillbaka längre. Samtalet gled in på kvinnor, äktenskapets tristess.
"Du har verkligen lyckats fånga en pärla," sa Robert och nickade mot damrummet där Anna försvunnit. Hans bärnstensfärgade whisky luktade rökig och dyr.
"Hon är fantastisk," instämde jag. "En riktigt duktig liten slampa."
Robert skrattade, men ögonen var skarpa. "Jaså? Det anade jag nästan."
"Du skulle bara veta," skrattade jag, njöt av spellet. "Hon gör *precis* vad jag säger. Extremt undergiven."
"Intressant. Hur långt har ni gått? Trekant?" Hans röst var låg, nyfiken.
"Inte än. Men jag skulle kunna be henne knulla vem som helst här inne, och hon skulle tacka mig." Jag mötte hans blick. "Vad skulle du ge för att få hennes mun att be dig spruta ner henne?"
Robert tvekade inte. "Vad som helst. Är du seriös?"
Ulf återvände, avbröt med sin distingerade, lite kryddiga parfymdoft. Robert förklarade snabbt. Ulf såg chockad ut, men skrattet var spänt av upphetsning.
"Jag är inte sen! Vad vill du ha?" frågade Ulf.
"Ni kan få munknulla henne. Fem minuter var. För tusen kronor."
"Taget!" ekade det i korus. Pengarna låg på disken, en knastrande realitet bland drinkglasen.
När Anna återvände, doftande frisk vatten och en svag hint av hotelltvål från handtvätten, var hon berusad men alert. Hon drack upp sin gin & tonic, den beska doften av enebär blandad med tonic.
"Betala med den där tusenlappen," sa jag och nickade mot disken.
"Var fick du den?" undrade hon och rotade efter min plånbok i sin väska, som luktade läder och hennes parfym.
"Från Robert och Ulf. För att de mer än gärna betalar för att munknulla en duktig liten hora som dig."
Hon rodnade djupt, en het våg som syntes även i skenet från barlamporna. Hennes doft förändrades, blev varmare, mer animalisk. "Okej, haha?"
"Du vet vem som bestämmer?" frågade jag, hårdare nu.
"Ja," svarade hon, lydigt. "Det är du."
Jag såg ivern i deras ögon, kände Annas spända förväntan. "Ulf börjar. Anna, gå in på herrarnas och vänta som en duktig flicka."
Ett fniss, en hastig blick. "Okej..." Hon försvann in i korridoren som luktade rengöringsmedel och diskret dekadens.
---
Tiden i baren, fylld av whiskydoft och Roberts nervösa prasslande, kändes lång. Ulf återvände med ett strålande leende och luktade svagt av svett och triumf. "Det sjukaste jag varit med om! Hon svalde *allt*. Och tackade mig!" Hans berusade andedräkt luktade gammal whisky.
"Valuta för pengarna," skrattade jag, stolt och upphetsad.
Robert kunde knappt sitta still. "Min tur!" Han försvann. Efter tio minuter växte otåligheten. Doften av vår nya drinkar, söta och fräscha, kändes plötsligt förträngande. "Jag kollar," sa jag och gick mot toaletterna, där lukten av urinbrickor och billig tvål blev starkare.
Dörren öppnades. Robert kom ut, följd av Anna. Båda röda i ansiktet, med skam och något annat i blicken. Annas svarta klänning hade små, vita fläckar. Sperma. Lukten var svag, men omisskännlig när man visste. En sötaktig, skarp doft blandad med hennes parfym.
"Allt okej?" frågade jag Anna, lade handen på hennes arm. Hennes hud var het.
"Ja," svarade hon snabbt.
"Jag tror jag är skyldig dig mer," stammade Robert. Hans ansikte var blankt av svett. "Vi kunde inte sluta."
"Har du knullat henne?" frågade jag, tonen iskall trots hettan inom mig.
Anna nickade, sänkte blicken. Robert såg bedjande ut. "Förlåt! Men hon är... oemotståndlig! Du ser ju själv!"
Ilskan och upphetsningen kämpade inom mig. "Jag förstår." Jag vände mig till Anna. "Du ska få ett passande straff. Men först ska du säga vad Robert ska betala för att ha knullat dig."
"Han... han kan stå för middag imorgon?" föreslog hon, osäker.
"Du bestämmer priset på din nyknullade mus," bekräftade jag. "Då så."
Vi lämnade dem med utbytta nummer. Köpenhamnsnatten, fuktig och salt, slog emot oss när vi skyndade tillbaka mot hotellet. Lukten av hav och stad var skarp. Jag kunde knappt bärga mig. På hotellrummet, som nu luktade deras intimitet – svett, parfym och sex – kastade jag oss på sängen.
"Berätta *exakt* vad som hände. Varje smutsig detalj."
"Okej, men ska jag inte duscha först?" undrade hon, och jag kunde ana spermalukten på henne tydligare nu.
"Nej. Nu."
Hon drog ett djupt andetag. Lukten av vin och hennes egen upphetsning fyllde det lilla utrymmet. "Ulf... det gick fort. Jag sög, han var tyst. Sprutade i munnen, jag svalde. Som du vill." Hon tystnade, andades tyngre. Lukten förändrades, blev mer intensiv, som om minnena triggade henne. "Robert... han hade en stor kuk. Han var hård, som du! Pratade smutsigt, sa jag var hora, att han skulle spruta i halsen på mig. Jag kunde inte hålla mig... jag tog på mig själv." Hennes röst blev hes. "När han skulle komma, drog han ut den. Bad mig vända mig om. Be honom knulla mig. Jag gjorde det. Han knullade mig länge. Vi kom samtidigt." Hon såg på mig, ögonen mörka. "Förlåt att jag var olydig."
Ilskan brände, men lusten brann hetare. Hennes berättelse, blandad med de kroppsliga lukterna som omgav oss – sperma, hennes egen fukt, den unkna doften från klänningen – var en elixir. "Du vet att du måste straffas?"
"Ja," viskade hon. "Jag förtjänar det."
Jag reste mig, rev av henne klänningen. Den föll till golvet, en mörk fläck som luktade skam och begär. Hon låg naken, luktade rädsla och förväntan. Jag band fast hennes handleder och vrister vid sänggaveln. Läderremmarna luktade nytt och kontroll.
"Är du redo?"
"Ja, snälla. Straffa mig."
Smisket ekade i rummet. Varje dask fick hennes hud att rodna, att lukta hetare, mer exponerad. Hon stönade, flämtade, men bad inte om nåd. Lukten av hennes smärta och upphetsning blandades. Sedan kom vibratorn – ett mekaniskt surr och hennes skarpa, söta doft när hon kom, om och om igen, tills hon var utmattad, svettig, doftande av utlösning och utmattning. Hon låg där, andfådd, med ett slött, nöjt leende.
"Tror du att du har lärt dig din läxa?" frågade jag, fortfarande på knä bredvid sängen. Lukten av vårt samspel fyllde rummet – salt svett, hennes fukt, en metallisk ton av blod i mina knogar.
"Ja," flämtade hon. "Aldrig olydig igen."
"Bra. För nästa gång blir det värre."
---
Morgonen efter vaknade jag först. Solen silade in genom fönstret och lyste upp dammkorn som dansade i luften. Rummet luktade sömn, sex och den diskreta doften av städat linne. Anna sov, hennes ljusa hår utstrött över kudden. När hon vaknade, mötte hon min blick. Hennes ögon var klara, nöjdhetens doft omgav henne som en aura.
"God morgon. Vad tänker du på?" frågade hon, sträckte på sig. Hennes röst var mjuk av sömn.
"På idag," svarade jag. "Och på ikväll."
"Jag är redo för vad som helst." Hennes leende var både lydigt och utmanande.
Vi åt frukost i hotellets matsal. Lukten av nybryggt kaffe, varmt bröd och bacon fyllde luften. Vi talade om gårdagen – intensiteten, spänningen, hennes olydnad. Köpenhamn väntade, och vi gick ut i den friska, lite kyliga dagen. Havslukten var starkare nu, blandad med doften av höstlöv och kaffe från gatuförsäljare. Vi shoppade, såg sevärdheter, men under ytan kokade förväntan. Robert skulle betala för middagen. Minns du?
När kvällen kom klädde vi oss återigen. Anna såg oemotståndlig ut. På restaurangen stod Robert redan och väntade. Hans dyra rakvatten, samma träiga doft som igår, slog emot oss. "Hej igen! Redo för en trevlig kväll?" Han log brett, men blicken var fäst vid Anna.
"Absolut. Tack för notan," svarade jag. Lukten av stekt fisk och vitvin låg tung i luften.
Middagen inleddes lugnt, men spänningen var påtaglig. Annas parfym, samma söta doft som igår, verkade ännu mer förförisk. Maten var utsökt, vinet flödade, samtalet flöt. Men blickarna mellan oss tre – Robert, Anna och jag – talade ett annat språk.
När dessertvinet serverades, en söt, gyllene doft i glasen, lutade jag mig mot Anna. Hennes öra luktade rent och lite av den svaga svetten i nacken. "Är du redo för en ny utmaning?" viskade jag.
Hennes ögon lyste. "Ja. Vad har du i åtanke?"
"Det får du se." Jag vände mig mot Robert. Han såg frågande ut, ivrig. "Robert? Redo för en ny lek ikväll?"
Han ställde ner sitt vinglas, en skälvning i handen. "Mer än redo. Vad har du planerat?"
Jag log, lade en hand på Annas lår. Hennes värme strålade genom tyget. "Vi får se vad kvällen bjuder på... men jag lovar." Jag mötte hans blick. "Det kommer bli intressant."
Lukten av förväntan, dyr parfym och sött vin blandades i den varma restaurangluften. Kvällen var långt ifrån över.
Fler noveller av samma författare
