Sommarjobbet i Antwerpen del 5.

---

---

Jag vaknade tidigt av ljudet från gatan, en bil bromsade in och tutade och accelererade snabbt tills motorljudet tonade bort. Klockradion talade om att det var halv sju. Vendela sov djupt vänd mot mig på sidan. Fönstret stod öppet men det var ändå varmt i sovrummet. Natten hade inte kylt ner luften mycket men trots det fläktade det skönt. Gardinens styva tyg pendlade långsamt och rogivande i morgonljuset.
Jag kollade i min mobil och där fanns ett meddelande från Vickan. Jag fick lite dåligt samvete för att inte hållit mycket kontakt de senaste veckorna som jag lovat innan jag reste. ”Glad Midsommar” skrev hon i rubriken till en bild på henne och Sara med två killar från klassen. De satt på pizzerian med tomma tallrikar och halvfulla glas och tittade i kameran med breda, unga leenden. En vanlig torsdagskväll hemma.

Hade bara ringt till mamma en gång och talat om att jag kommit fram utan missöden och hittat Åsa på hennes jobb. Berättade att hon blev glatt överraskad när jag dök upp helt oanmäld och att tanken nu var att jag skulle stanna här nere i Belgien lite längre än först planerat.
Vad vi egentligen sysslade med kunde jag förstås inte säga. Bara de inte fick för sig att komma ner hit och hälsa på. Hemska tanke. Pappa gick inte på semester ännu på ett par veckor så faran var inte akut.


Jag tog en selfie på mig själv och Vendela, jag lutade min panna mot hennes och tittade mot mobilkameran. Man kunde se lite av våra bröst, det var tydligt att vi låg nakna bredvid varandra. Vendela suckade till och log sömnigt precis när jag knäppte. Jag skickade bilden till Vickan och skrev: ”Glad Midsommar till er önskar Lotta och Vendela, vänner med förmåner.”
Mobilen brummade till efter ett par minuter och jag sträckte mig och plockade upp den från sängbordet. Det var förstås Vickan igen. ”Snygg tjej du har, trodde jag aldrig om dig. LOL puss å kram.” Jag svarade: ”Tack, ät några jordgubbar åt mig oxo.”


Jag hade planerat en diger lista ärenden att göra idag. Först skulle jag till frisören och klippa av topparna. Sedan måste jag till banken och fixa med ett konto så att jag skulle kunna överföra pengar hem till min gamla bank. Och en klänning till i kväll skulle också inhandlas, kanske några nya skor. Skulle vara fint med ett par örhängen men det får jag nog låna av Vendela eller Åsa om jag frågar snällt eller tjatar tillräckligt länge. Den som spar han har och mina inte så surt förvärvade pengar kunde man spara till något viktigt.
Jag väntade att höra av mina två eskortkunder idag och skulle bli besviken om de inte ringde. Jag såg fram mot kvällen Jean och jag planerat i Bryssel. Det var nog mest han som visste vart vi skulle gå och skötte planeringen. Om och var vi skulle övernatta hade jag heller ingen aning om. Skulle vara kul att se huset han bor i. Om han var gift var det nog inget alternativ och även om han inte vore det skulle det kanske sitta långt inne att ta hem en tillfällig bekantskap med hem som nattgäst. Grannarna skulle få något att prata om. Det lutade nog mest mot en hotellvistelse. Tanken på att inte veta var jag skulle vakna upp nästa morgon kändes tämligen oroande. Gå till säng med helt okända, bara där har man trätt över en viktig gräns. Ett steg längre är att övernatta, sova i samma säng. Vakna upp i armarna med en helt okänd man på en plats jag ännu inte visste.
Å andra sidan är det inte så ”one night stands” fungerar? Skillnaden är att jag tar betalt. Innan sommaren var ingetdera något jag ens i min vildaste fantasi tänkte att själv prova på. Allt hade gått så fort. Nu hade jag all sex jag någonsin kunde önska mig och fick till och med betalt. Nya män varje dag. Min kropp reagerade på något märkligt vis bejakande till det erotiska utbudet. Omgivningen och som miljön var utformad lockade ofrivilligt fram lustan och synden. Lusten att synda genomsyrade väggarna därnere på klubben. När möjligheten till att helt ohämmat låta sexlusten få fritt spelrum och där det inte fanns någon som fördömde mig var det märkligt vad lätt och hämningslöst man kastar sig in i nya amorösa äventyr utan tanke på vilka problem det kan medföra i framtiden. Det förbjudna och omoraliska var eggande. Risken att någon där hemma skulle får reda på vad jag blivit gnagde också någonstans men inte mer än att den gav äventyret ännu mer sälta.

Något sa mig att Jean hade gott om pengar. Klockan på armen men även kavajen som han bar igår, en vanlig vardagskväll tydde på det. Han hade heller inte blinkat när jag presenterade priset. Hur mycket jag kostade för att bara vara sällskap under kvällen var egentligen något jag tyckte var oförskämt högt. Skulle vi tillbringa natten tillsammans med allt som hör till så skulle han få betala ytterligare det dubbla. Han talade bra engelska med flyt, vilket visade att det var ett språk han ofta och gärna använde samtidigt skvallrade det om bildning. En liten accent åt det franska hållet kunde man naturligtvis höra men det var inget man tänkte närmare på i den här stan. Han var för mig full av hemligheter och det var jag även för honom. Att jag behärskade franska var inget han visste om. En hemlighet jag inte heller tänkte avslöja i första taget. En liten spänningsimpuls for genom mitt sinne. Jag hade oplanerat skaffat mig ett osynligt hjälpmedel och det fick mig att känna mig säkrare och samtidigt tändes en lust att kasta mig in i dagens äventyr.

Vendela vaknade strax innan klockan sju och sträckte på sig innan hon gav mig en snabb puss. Vi hade börjat älska på soffan i vardagsrummet och flyttat in till sovrummet och hennes bekväma säng efter vår gemensamma sextionia. Jag hade kommit lite före henne men fortsatt tills hon också nått sin extas. I sovrummet fortsatte vi natten med pussar och kramar tills vi båda somnade i varandras armar.
”Sovit gott?”, frågade hon och gäspade.
”Som en stock.”
”Jag ska till gymmet klockan åtta. Har du lust så häng på.” Nu hade morgonljuset väckt henne och rösten var inte sömndrucken som tidigare.
Jag hade sprungit en runda i går eftermiddag och var inte sugen på någon cardio. Däremot låg jag lite efter med överkroppen.
”Gärna, skulle vara skönt att köra lite styrketräning.”
”Spring ner och handla. Bröd, smör, ägg och grädde så tar jag en dusch under tiden.”
Hon knuffade mig lätt i sidan för att jag skulle ställa mig upp.
”Bacon, jag har inte ätit sen lunch igår. Är utsvulten.” Jag var sugen på en stadig frukost efter den korta fastan.
”Inte jag heller, du kan duscha när jag lagar maten. Upp och iväg med dig.”

Jag möttes av lukten av stekt bacon när jag kom ut ur badrummet. Med ett badlakan virat runt huvudet och klädd i en av Vendelas sidenmorgonrockar gick jag ut till henne i köket. Hon hade redan bytt om till träningskläder, en rosa topp med smala axelband som lämnade magen fri och svarta tights som övergick till neongrönt nedanför knäna. Hennes rumpa när hon stod vid spisen var det första jag såg när jag kom in genom köksdörren. Den kunde man dö för utan att tveka. Jag visslade de två universella tonerna. Hon vred på huvudet och svarade med ett brett leende och pekade på kylskåpet med stekspaden.
”Ost och juice i kylen. Resten är klart om ett par minuter.”
”Kan jag låna träningskläder av dig så slipper jag hämta hos Åsa”, frågade jag när jag öppnade kylen.
”Har jag redan lagt fram. Ligger på sängen.”
”Du är för söt Vendela. Vad hade jag gjort utan dig.”
”Tänk inte på det. Du är bra att ha här omkring så det är det minsta jag kan göra. Det är skönt att ha någon att dela säng med på nätterna.”
Vendela öste upp bacon och omelett i två stora tallrikar och ställde fram dem på bordet när jag skar upp bröd, tomater och gurka vid köksbänken. Jag bar fram grönsakerna och brödkorgen och ställde ner dem vid köksbordet. Vi satte oss ner och började äta.
”Har du varit ensam länge?” frågade jag mellan tuggorna.
”Ett par år.”
”Bodde ni ihop?”
”Ja, vi bodde här i den här våningen, men han flyttade ut.” Vendela såg mig forskande i ögonen. För att se om det fanns något fördömande.
”Det är inget jag har med att göra. Men vad hände?”
”Vi gifte oss när vi båda var unga, jag var nitton och han var tjugo. Vi bodde här i två år och allt fungerade bra. Ett äktenskap välsignat i himlen tyckte nog alla. Men så var han bortrest i jobbet mycket. Det ena ledde till det andra och jag träffade en annan man på universitet. Jag pluggade där då. Jag var otrogen. Leo fick reda på det. Resten kan du kanske räkna ut själv.”
Vendela verkade till det yttre oberörd och åt lugnt sin frukost men jag förstod att det var svårt för henne att berätta.
”Jag är ledsen. Den nye du träffade, vart tog han vägen?”
”Jag var bara en trofé för honom. Förresten var det ingen förälskelse. Det var bara begär. Jag var dum. Det var det dummaste jag någonsin gjort.”
”Skilde ni er sen?”
”Nej, vi är fortfarande gifta, men separerade. Han bor i andra änden av stan. I alla fall sist jag kollade.”
”Kommer ni att hitta tillbaka tror du?”
”Det får tiden utvisa, han blev väldigt sårad. Vad jag vet har han inte träffat någon ny. Och inte jag heller. Förutom du då.” Hon stoppade in en full gaffel i munnen och tuggade under tystnad.
”Jag har aldrig varit med en tjej innan du. Den första kvällen när jag kom hit ställdes hela min värld upp och ner. Jag vet inte om jag blev förförd eller vad. Inte våldtagen, men tagen med storm är nog närmare sanningen.”
”Tro det eller ej. Du är min första tjej också. Har aldrig varit dragen åt det hållet alls. Du är så lik Åsa till utseendet. Samma hår, nästan samma ansiktsdrag. Det är något annat, magnetiskt. Din franska med den där nordiska brytningen. Jag tycker om din lukt. Kom du ihåg när jag kikade ner i din tröja där du satt på barstolen?”
Jag såg henne i ögonen, nickade och drog roat på munnen vid minnet från den där första gången.
”Dina bröst, herregud. Det är du som förfört mig.”
”Haha, skyll på mig” sa jag och öppnade kimonon lite så hon kunde skymta vad hon nyss hade nämnt. Vendela såg rakt in en sekund, vände därefter bort blicken och tittade ut genom köksfönstret upp mot morgonhimlens moln.
”Du är genuint elak mot mig, arma människa” hon log vänd från mig och ansiktets soldränkta siluett utlöste en impuls som gick som en elektrisk signal genom min kropp nerför benen och ut genom tårna. Bedövningen från känslan övergick till något som närmast kan beskrivas som en religiös förnimmelse. Bilden från kyrkan häromdagen, Maria med barnet. Modern.
Ett kort ögonblick svepte bilden förbi och lämnade kvar en obestämbar känsla av behovet att ta ett initiativ till förändring eller kanske en start på något nytt ännu inte påbörjat. Något jag ännu inte kunde sätta fingret på men det sa mig att allt skulle klarna inom kort.
Jag vände blicken ut genom fönstret mot himlen för ett svar men inget mer hände.
”Vi får se Vendela. Jag är säker på att det kommer ordna sig.”
”Ja, kanske har du rätt. Vi får se.”

Vi diskade upp och gick ner till gymmet som var inrymt på bottenplanet i ett hus hundra meter ner på gatan. Jag löste ett nytt medlemsbevis som varade i två månader, Skulle jag vara här hela sommaren så skulle det nog komma till användning. Löpning tränade jag hellre ute i det fria men var vädret dåligt kan det vara skönt att ha ett alternativ.
Jag körde ett styrkepass på trekvart och Vendela tog ett löppass på bandet och därefter fick magen en genomkörare.
Efteråt sprang jag hem till Åsa och duschade och bytte om till jeans, tröja och loafers. Mitt gamla vanliga vardagsjag tittade tillbaka i hallspegeln. Jag kom på att här fanns en del kläder som var Vendelas och de skulle jag lämna tillbaka senare under dagen.
Åsa satt i köket med sin laptop och klickade runt med musen.
”Å vad kollar du efter?” frågade jag.
”Jag ska se om det finns någonting på universitetet här som man kan börja på i höst. Känner inte alls för att åka tillbaka till Sverige.”
”Ska du sluta på sjuksköterskelinjen?”
”Ärligt talat, det är inget för mig. Vet inte vad jag tänkte på när jag sökte dit. Det passar inte mig alls.” Hon släppte blicken från skärmen och såg på mig.
”Vad vill du plugga då, sexrådgivarlinjen.? Du skulle kunna jobba som lärare där.”
”Haha, jättekul. Det finns en masterutbildning i kemi som är på engelska. Den ser kul ut.”
”Tur jag inte har såna problem. Ett år kvar sen får vi se. Ska vi luncha ihop sen?”
”Visst, ring mig sen, kommer Vendela med?” frågade Åsa och återgick till datorn.
”Vet inte, glömt att fråga. Det gör hon säkert.”
”Vad har ni gjort inatt?”
”Vi älskade hela natten. Fick knappt en blund.”
”Säkert, du är inte klok.”
”Jag ringer när jag är klar med frissan och banken.” sa jag när jag gick ut genom dörren.

Frisören hade precis öppnat när jag kom och jag kunde sätta mig direkt i stolen och få mina slitna hårtoppar avklippta och resten fixat.
Jag gick in på banken som fanns i närheten nyfriserad och fin i håret. Det första man möttes av när man tagit två trappsteg upp var höga glasdörrar med kraftiga två meter höga handtag i något som kändes som massiv mässing. När jag passerat dörren kom jag in på ett ljusgrått marmorgolv som bredde ut sig i en respektabel yta man var tvungen att korsa för att komma fram till kassan där man kunde framföra sitt ärende. En glasögonprydd man i fyrtioårsåldern tittade upp från det viktiga han höll på med när jag kom genom dörren.
Jag tog mig samman och gick med bestämda steg fram till honom. Han frågade något på holländska. Jag antog att han ville veta mitt ärende så jag svarade på franska.
”God morgon, mitt namn är Charlotte Petron. Talar ni franska?”
”Självklart.” svarade han.
”Jag är nyinflyttad här i stan och vill öppna ett bankkonto hos er. Och en tillhörande Internettjänst.om det går bra.
”Givetvis ska vi hjälpa er med det.”

Efter en timme kom jag ut från bankkontoret och hade ordnat med ett bankkonto samt en Internettjänst kopplad till en app i min mobil. Det skulle också var möjligt att använda appen att logga in på banken med en dator om det var att föredra. Nu hade jag bara min mobil med mig så det fick nog bli den jag skulle använda för mina ekonomiska affärer. Jag satte även in alla kontanter som blivit över den sista veckan på mitt nya konto.
Ett kontokort skulle komma på posten nästa vecka. Nu kunde jag sätta in pengar och överföra till mitt konto i Sverige. Med Internettjänsten kunde jag också betala räkningar och hålla koll på saldot. Det fanns också en värdepapperstjänst där man kunde handla med aktier och investera i aktie och räntefonder, ingenting jag för tillfället var i behov av men låg med i paketet.
Jag hade uppgett att jag bodde på Vendelas adress. Det hade hon säkert inget emot men jag var väl så illa tvungen att säga till henne att vi nu officiellt flyttat ihop.

Jag skulle precis ringa Åsa om lunchen när telefonen ringde. Ett nummer jag inte kände igen, måste vara en av mina båda dejter. Fjärilarna i magen dök snabbt och bedövande upp. Mina ben kändes dubbelt så tunga och jag fumlade med mobilen.
Jag tog ett djupt andetag innan jag tryckte på den gröna luren och svarade med mitt namn.
”Charlotte”.
”Hej, det är Ronnie.”
”Hej Ronnie, vad kul att du ringer. Jag har väntat på det.”
”Har du? Hur har du det idag?”
”Bara fint, jag har varit hos frissan och lite annat. Ska äta lunch med min syster om en stund. Och du?
”Jag är på jobbet, ville bara snacka lite med dig. Höra om du fortfarande vill åka bergochdalbana i morgon.” sa han och lät lite nervös han också. Bra att det inte bara är jag.
”Det är klart att jag vill, är du ledig i morgon?”
”Ja, det är lördag. Jag jobbar på hamnkontoret och är alltid ledig på helgerna.”
”Men vad bra, då har du havsutsikt på jobbet.”
”Jo, jag kan se havet men hamnen ligger mellan så det är en massa båtar och containrar i vägen. Fiskmåsar också.”
Jag slog mig ner under ett träd som växte på en liten grönyta omgärdat av en låg mur strax bredvid gatan, den upptog en plats så stor att två hus hade rymts på gräsmattan. Solen stod högt på himlen men lönnträdet skuggade och det var behagligt svalt här. Ett litet smultronställe mitt i staden. Trafiken på gatan var gles, en liten kompakt bil surrade förbi och mötte en skotermoped med en flicka i jeans och vit hjälm. Hon tittade åt mitt håll när hon passerade och såg ut som hon också ville sätta sig i skuggan med mig, sen var moppen strax försvunnen runt gathörnet på väg mot det viktiga hon var tvungen att göra.
”Kan du ringa och snacka med dina tjejer på jobbet, vad säger chefen om det?”
”Det han inte vet har han inte ont av. Jag har eget kontor så det är inget som märks. Förresten sitter jag i telefon mest hela tiden. Och du är min enda tjej.”
”Du är för söt, tack.” Har han blivit förälskad i mig månntro? Han är väl rätt så söt så jag kan också vara lite förälskad tänkte jag.
”Jag och några kompisar ska gå ut i kväll och ta en öl. Vi kanske kommer förbi klubben och hälsar på”
”Tyvärr, jag är nog inte där ikväll. Jag är troligen upptagen med lite andra saker jag lovat att göra.”
Bara jag inte säger för mycket tänkte jag. Jean hade ännu inte ringt så träffen med honom var än så länge bara preliminär. Om inget hörs från honom så finns ändå inget bättre att göra än att hänga på klubben.
”Synd, vi tittar kanske förbi ändå”.
”Ja, det tycker jag att ni ska göra. Men ska vi inte träffas i morgon?”
”Vill du det så gärna.”
Nu lät han lite ivrigare igen.
”Vad hade du tänkt dig, var ska vi träffas och när. Vid tvåtiden i morgon eftermiddag, hur låter det?”
”Det låter perfekt, var bor du? Jag kan plocka upp dig där så åker vi ut till Bobbejanland direkt.”
”Vi kan väl träffas utanför Sankt-Karl kyrkan. Jag väntar vid kyrkporten. Det är inte så långt att gå för mig.
Jag hade gått förbi kyrkan innan på förmiddagen och det kändes på något sätt tryggt att träffas där och jag ville heller inte avsölja var jag bodde. Om jag fick tid i eftermiddag skulle det vara kul att gå in och sätta sig ner en stund i en kyrkbäck. Vara för sig själv en stund. Jag höll på att bli religiös, vad är det med mig?
”Jag hittar nog dit, ska vi säga klocka två då?”
”Jag är där då. Jag väntar vid kyrkporten”
Jag ville inte stå vid gatan och vänta, det skulle se för billigt ut.
”Okej”
”Ja, och så det där med betalningen. Du kan lägga pengarna i ett kuvert. Kommer du ihåg beloppet?”
”Ja, jag har servetten framför mig här på skrivbordet.”
”Perfekt, då ses vi i morgon.”
”Jag ser fram mot det. Hej då.”
Det klickade till i mobilen och jag var ensam igen under trädet. Jag messade Åsa var jag var och frågade om hon ville möta mig här. Sedan ringde jag Vendela. Hon var inte speciellt hungrig efter vår frukost och när jag kände efter så hade hon nog rätt i det. Hon lovade ändå att komma ner till mig. Vi skulle försöka övertala Åsa att följa med till en salladsbar och bara äta något lätt.

Åsa dök upp först. Hon såg ut som om hon skulle tillbringa en dag på stranden klädd i shorts och bikinibehå med en mörkblå tunika över. En hårknut i nacken och solglasögon fullbordade intrycket. Hon sparkade av sig sina sandaler och slog sig ner bredvid mig vid trädet.
”Vi tänkte bara ta en liten sallad, är inte speciellt hungriga.” sa jag.
”I den här värmen passar det bra för mig.”
När vi väntade på Vendela fick jag ett SMS i mobilen. Det var från Jean. ”Lite körigt just nu, passar det så träffas vi utanför AXA-bank på Violiergatan kl. 15.00.”
”Det är från min kvällsdejt. Han är inte speciellt romantisk som bara messar. Kunde väl ha ringt, tycker du inte?”
”Spelar väl inte så stor roll. Han vill nog bara ha dig som nån sorts trofé att visa upp för sina kompisar.” Hon skattade torrt, såg mig i ögonen över axeln och gav mig ett varmt leende.
”Njaa, vi får se.” svarade jag och skickade tillbaka till Jean: ”Perfekt, kommer att vara där 15.00. Kram, C.”
Vendela kom tio minuter senare sakta flanerande på trottoaren. Hon gick avslappnat med högra handen om axelbandet till den vita handväskan hon bar. Den vänstra svängde långsamt i takt med hennes steg. Hon bar sandaletter med klack och shorts som framhävde hennes långa, vackra ben. Håret var uppsatt med en pärlbeströdd hårtofs i en hög ponytail Till det en vit top och en tunn grå sommarkofta. Urringningen framhävde hennes bröst som trycktes samman av en behå man kunde ana genom det vita tunna tyget. Jag kände ett sting i bröstet när hon lyfte på solglasögonen och log mot mig som bara hon förmår.
”Allt väl? Håret ser fint ut, det var lite slitet innan.”
Hon satte sig på huk framför mig och stoppade in handen i håret bakom mitt vänstra öra och kammade ut hela vägen bakåt. Håret föll tillbaka på min rygg och Vendela gav mig en puss på kinden som jag samtidigt besvarade. Åsa tittade på med omedveten fascination.
Jag berättade kortfattat om förmiddagens frisör och bankbesök medan Vendela slog sig ner vid trädet. Nu satt vi alla tre med ryggen mot trädstammen riktade mot olika håll. Jag la min hand på hennes och märkte att hon bar en ring på vänstra handens ringfinger. En guldring med en liten infattad diamant. En vigselring. Jag greppade ringen och vred den ett par gånger fram och tillbaka.
”Saknar du honom mycket? Frågade jag på franska för att Åsa inte skulle förstå.
”Ja, till och från, men idag gör jag nog det. Det är ingen fara, Charlotte. Jag mår bra av att ha på mig ringen ibland. Vill inte glömma det som kunde ha varit.”
”Det kommer att lösa sig mellan er. Det är inte över, ni är fortfarande gifta. Vi får se. Om ni får barn ihop så kommer han tillbaka.” Varför sa jag så? En Freudiansk felsägning som slapp ur mig från långt inifrån mitt omedvetna.
”Hmm, antigen är du inte klok i huvudet eller ett geni.”
”Inte så stor skillnad egentligen om man tänker sig att graden av förstånd inte är linjär utan följer en cirkelform.”
”Jag mår bra av dig. Flytta in hos mig, vill du det?”
”Det har jag redan gjort, förlåt.”
”Bor vi redan ihop?
”Jag uppgav din adress när de frågade på banken var jag bodde.”
”Perfekt, din lilla toka.”
”Du måste hjälpa mig sen att köpa något att ha på mig ikväll. Vi ska gå på restaurang i Bryssel. En fin sådan tror jag. Jag fick pengar av Jean så jag är nog tvungen att köpa nåt.
”Spara pengarna, du kan låna en klänning av mig. Vill du vara sexig eller elegant?
”Elegant känns mer komfortabelt, tycker du inte?
”Det passar nog bäst dit ni ska. Sover du över?” Frågan var ställd med tydligt självintresse.
”I Bryssel?”
”Ja.”
”Vet inte, troligtvis. Pengar verkar inte vara något bekymmer för honom.” Sa jag.
”Vi ska förbi klubben innan du ger dig av. Flori kan hjälpa dig med en säkerhetsapp som du ska ladda ner. Den innehåller en gps-tracker och en larmknapp.” Sa hon med ett stänk av oro eller kanske bara av omtanke.
”Det behövs säkert inte, han verkar inte vara så farlig. Men för säkerhets skull. Okej.”
Åsa hade tröttnat på att sitta bredvid och inte förstå vad vi pratade om.
”Hörni era turturduvor. Ska vi gå och käka den där salladen? Jag tänkte åka ner till stranden sen och steka mig.”
Hon reste sig upp och sträckte fram handen mot mig och drog upp mig på benen. Vendela ställde sig upp och borstade av rumpan med handen. En rörelse som smittade av sig för både jag och Åsa gjorde likadant.
”Ska du dit själv?” Frågade jag.
”Nä, ska träffa en kille klockan ett. Han tycker om att se mig naken men är för snål att betala idag igen så han frågade igår kväll om jag ville hänga med. Har inget bättre för mig så okej.” Åsa lät nöjd med sig själv. Hon sträckte på sig och lät solen lysa upp ansiktet.
”Jag tror du blivit kär. Åsa har skaffat pojkvän.” Retades jag.
”Kär? Kanske det. Han är rätt så gullig. Och bra i sängen är han också.” Jag var inte säker om hon själv var övertygad eller bara sarkastisk.
”Den kärlekssagan tar nog slut klockan sju ikväll.” Sa Vendela med ett kort smittande skratt. ”Om den följer samma mönster som dina andra hundra förälskelser.” Fortsatte hon och föste iväg oss mot asfalten.
”Det är det som är det bästa med att jobba på klubben hos Flori. Det gör inget om man hugger en julgran och sen hittar en som är bättre. Kasta bort den gamla och hugg en ny.” Åsa hade börjat filosofera för sig själv men också så vi kunde ta del av hennes klokskap.
”Synd att de barrar så förskräckligt, dina granar.” Jag var på rethumör och storasyster var den som alltid fick ta emot mest.

Vendela kände till ett café som låg lite längre bort. Vi kom fram efter en kort promenad på trottoarer omväxlande varma av middagssolen och svala av husväggarnas skugga. Det var inte mycket folk i rörelse så det var lätt att komma fram. Klockan var tio i tolv och de som jobbade hade inte gått på lunchrast ännu. Folk som var lediga kände nog inte för att gå ut i värmen eller så låg de redan på stranden.
”Det är egentligen en salladsbar, där man kan plocka själv.” Förklarade hon lugnande när hon såg min skeptiska min.
Vi gick in och betalde vid disken och fick med oss en karaff med bordsvatten, tre glas och bestick. Därefter plockade vi på oss vid salladsbaren. Jag nöjde mig med salladsblad och några skivor gurka. Känd ingen hunger efter den stadiga frukosten jag och Vendela delat på morgonen. Ska jag också gå ut och äta till kvällen, kanske en trerätters så tyckte jag att man gott kunde hålla igen lite till lunch. Vendela och Åsa lassade på rejält med grönsaker och ost på sina tallrikar. De planerade nog inte att äta något mer idag och kunde med gott samvete proppa sig fulla.
”Jag flyttar in hos Vendela, du får din lägenhet för dig själv igen.” Sa jag till Åsa när jag petade i maten för att den skulle räcka lika länge som deras.
”Var det vad ni snackade om under trädet? Okej, då kan jag ta hem nattgäster igen.” Hon log skälmskt mot oss. ”Detta hade jag aldrig trott.” Hon pekade med gaffeln på mig. ”Sover ni ihop eller är det något jag bara inbillar mig?”
”Vi är vänner.” Sa jag och tittade på Vendela. ”Vänner med förmåner.”
”Ni är vackra ihop.” Åsa lyfte glaset till ögonhöjd innan hon tog en klunk. ”Grattis.”

Jag plockade upp min mobil och tog ett kort på oss alla. Tänkte skicka det till Vickan och Sara senare. Vendela var vacker på kortet, en kylig mörk skönhet mellan två solbrända blondiner log hon med vita raka tänder med blicken riktad rakt in i kameran. Jag kände mig stolt att tillhöra henne. Kunde jag fortfarande det om jag lyckas föra hennes man tillbaka till henne?
Var det min uppgift och varför kom den tanken upp när jag satt med mobilen i handen och tittade på fotot jag just tagit? I ögonvrån såg jag att Vendela snurrade på sin ring som om hon vetat vad jag tänkte på.

Jag fick en svart klänning av Vendela. Den var ärmlös och täckte från halsen ner till knäna och så tight att den inte dolde mina kurvor.
”Du ser både reserverad och polerad ut.” Sa Vendela när hon stod bakom mig vid spegeln. ”Inte så sexigt men definitivt elegant, är det inte det du önskade?”
”Jo, men tror du inte klackarna är för höga?” Frågade jag när jag sträckte på mig och rätade upp axlarna. ”Jag kanske blir längre än honom.”
De svarta pianoblanka pumpsen hade en klack som var tolv centimeter och de gjorde att mina ben såg väldigt långa ut. Men de var ganska svåra att gå i och jag var ännu inte van vid så högklackade skor utan fick verkligen anstränga mig att gå utan att det skulle se styltigt ut.
Jag fick på mig ett par med hälften så höga klackar och det både såg bättre ut och var betydligt bekvämare.
”Är detta inte elegantare?” Frågade jag lite osäkert.
”Är han inte så lång så är det bättre.” Vendela nöp sig i hakan med pekfinger och tumme och såg fundersam ut. ”Men de andra är definitivt snyggare. Ta de här öronhängena. De har jag ofta till svart.”
Vendela satte dem på mig. De var utformade med en sten vid örat där fem smala silverkedjor var fastsatta och hängde rakt ner några centimeter. Kedjorna rasslade så fort jag rörde på mig och var definitivt ett blickfång.
”Hade jag inte varit gift hade jag friat till dig här och nu.” Vendela la armarna om min midja och kysste mitt hår i nacken. ”Du ser ut som en miljon.”
”I morgon sover vi tillsammans igen, ska bli skönt.” Jag och packade snabbt ner mina kläder jag hade haft på mig tidigare i en övernattningsväska.” Jag är lite nervös.”
”Visa det inte så kommer allt att gå bra. Med ditt leende kan du få vad du vill.” Hon lät säker på sin sak och det fick mig att känna mig lugnare.
”Nu får vi skynda oss, vi tar bilen till klubben och sen släpper jag av dig där ni ska träffas.”

Det fanns inga lediga parkeringsplatser på gatan där jag och Jean skulle träffas så Vendela parkerade bilen runt hörnet för att släppa av mig. Vi var tio minuter för tidigt och jag satt kvar i hennes bil några minuter och tittade på säkerhetsappen som Florian hade gett mig. Nu kunde både han och Vendela se var jag höll hus och om jag svepte vänster en gång på hemskärmen så fanns en stor röd larmknapp. Tryckte man på den två gånger gick larmet att något var på tok.
”Okej Charlotte, iväg med dig nu och ha kul.” Vendela böjde sig mot mig och gav mig en kyss på kinden.
”Vi ses i morgon, hej då.”
Jag tog min lilla svarta handväska och bagen och klev ur bilen. Med en liten fingervinkning tog jag adjö av Vendela och stegade iväg mot gathörnet.

Efter några minuter kom Jean på tomgång körande långsamt längs raden av parkerade bilar spanande mot trottoaren. När han fick syn på mig så sken han upp i ett glatt leende och stannade bilen mitt på gatan och klev ur. Han gick runt motorhuven på sin silverfärgade Peugeot 508 och öppnade passagerardörren. Bilen såg helt ny ut eller så kom den direkt från biltvätten. Till och med de breda lågprofildäcken var skinande rena. Ledstrålkastarna i fronten lyste ilsket kallt och accentuerades av en lång smal ljusremsa från motorhuven ner förbi stötfångaren och ett avslut vid spoilern nära gatans asfalt.
”Jean, vad kul att se dig igen.” Sa jag när jag klämt mig mellan två parkerade bilar och nått fram till honom. Han böjde sig fram mot mig och vi kysstes artigt på höger kind. Hans andedräkt luktade friskt av mint.
”Du ser vacker ut idag.” Han tog ett steg bakåt men höll kvar taget om mina händer. ”Vilken fin klänning du har skaffat.” Han höll upp bildörren och visade med vänster handflata att jag skulle kliva in och sätta mig. Det hade redan stannat en bil bakom som inte kunde komma fram så jag hoppade in.
Jean stängde dörren omsorgsfullt innan han värdigt gick tillbaka till förarsidan med en ursäktande vinkning mot bilen bakom oss. Kavajen lyfte lite av vinddraget och visade för ett kort ögonblick den vita skjortan och hans midja. Den avslöjade en platt mage som passade den fläckfria fasaden. Fina kläder, dyr bil skvallrade om gott om pengar men även gott om tid att ta hand om sig själv.

Sätena var mjukare än i Vendelas Mercedes och det märktes att detta var en bil som en man körde, det luktade ganska påtagligt Playboy herrparfym. Endless Night. Det syntes inte till någon doftgran så jag antog att parfymen var den Jean bar. Han spelade verkligen rollen som playboy, snygg sportig bil, elegant klädd i chinos och mörk kavaj. Bra puts på de svarta skorna. Mörkbrunt välfriserat hår, bakåtkammat med våt look. Exklusiva solglasögon, definitivt inte köpta på bensinmacken. Polo stod det på glasögonskälmen. Och nu en blondin i sätet bredvid, för ung och vacker att gå obemärkt förbi.
Interiören var fläckfritt ren, mattorna på golvet såg ut som om de precis blivit tvättade.
Jean lade i växel och bilen rullade mjukt och ljudlöst iväg rakt fram i korsningen. Jag tittade höger och såg att Vendela fortfarande var parkerad vid samma ställe. Hon ville säkert se att jag inte blev lämnad vind för våg. Precis innan hennes vita Mercedes försvann ur mitt blickfång tändes baklyktorna.
”Jag har hyrt ett hotellrum på La Plaza. Tänkte att vi åker dit först och checkar in.” Började han. ”Vi är lite tidiga och bordet är bokat först klockan sju.”
”Det låter perfekt. Då har vi gott om tid.” Svarade jag. ”Är det på skaldjursrestaurangen du bokat bord?”
”Ja, det är mest skaldjur på menyn. Men också fisk. Det är en belgisk specialitet.”
”Låter spännande, jag kan knappt vänta.”
Vi körde ut ur stan och upp på motorvägen söderut. Jag kände igen mig sedan i onsdags och förundrades återigen av alla lyktstolpar som kantade vägen så långt man kunde se. Jag frågade Jean varför men satt upp gatljus ute på landsbygden.
”Det du ser är kronan på all korruption här i landet. Det fanns en trafikminister här för några årtionden sedan, hans bror ägde ett företag som tillverkar belysningsstolpar.
Ja, resten kan du säkert räkna ut själv.”
”Oj då, men man behöver i alla fall aldrig slå på helljuset.”
Hans telefon ringde och han svarade och fortsatte därefter samtalet på franska. Personen i andra änden talade snabbt. Konversationen rörde sig kring någon slags handel med värdepapper.
”Jag sitter i bilen och kan inte anteckna just nu. Skicka uppgifterna på e-post.
Det är insider, det vet du. Men jag skickar med samma kodning som förra gången.
”Jag är inte ensam i bilen, tänk på vad du säger. Vi hörs.” Jean tryckte av samtalet.
”Bara arbete.” Sa han till mig på engelska. ”Talar du franska?”
”Nej, inte direkt. Förstår några ord bara. Tack och hejdå å lite sånt.” Ljög jag. Jag hade en känsla att om jag hemlighöll mina språkkunskaper så kunde det ge mig en fördel. Lite mer trygghet om han avslöjade sig utan att veta att jag förstod honom bättre än vad skenet visade.
Jag kunde ana en knappt märkbar suck av lättnad från honom.
”Du kanske skulle försöka lära dig mer, det klär dig när du säger något franskt.”
”Franska låter så vackert. Jag funderar på att lära mig mer.” Jag vände blicken från honom och studerade trafiken framför oss. ”Det är så många här som är fransktalande så det vore bra att kunna.”
”Det tycker jag att du absolut ska göra.”
”Vad jobbar du med? Du måste tjäna en hel del när du kan ha så fin bil.” Sa jag så smickrande jag bara kunde.
”Trading, partihandel. En del värdepappershandel också.” Svarade han och la sin hand på mitt lår och klämde till en sekund.
Våra blickar möttes och jag log ett uppmuntrande leende.
”Apropå värdepapper.” Sa jag och gnuggad pekfingret mot tummen.
”Visst tusan. Det ligger ett kuvert i handsfacket till dig. Öppna så får du se.” Han pekade på spärren till facket.
Jag öppnade locket och fick fram ett tjockt vitt kuvert.
”Är det detta du menar?” Jag öppnade och kikade in på en tjock sedelbunt. Jag bläddrade snabbt genom och kom fram till att det var betydligt mer än vad jag begärt.
”Det är lite dricks i förskott också.” Sa han. ”Du har handlat kläder för mer än vad du fick igår så det är inte mer än rätt.”
Jag lät min hand smeka honom på låret och upp mot grenen.
”Jag tycker vi kan mysa lite när vi kommer upp på hotellrummet, vad säger du?” Viskade jag hest.
”Låter som en bra plan.” Svarade han och såg mig snabbt i ögonen innan han flyttade ut till vänsterfilen och tryckte gasen i botten.

Vi började närma oss Bryssel och avfarten vi skulle ta var bara en kilometer bort och Jean flyttade bilen till den högra filen där farten var betydligt beskedligare. Vi lade oss bakom en lastbil och rullade upp på avfarten mot Bryssels centrum.
”Vi är framme om tio minuter. Han log snällt mot mig. ”Sen kan vi vara själva ett par timmar.”

Vi kom rakt in i fredagseftermiddagens rusningstrafik där trafiken flöt trögt och det dröjde en dryg halvtimme innan vi parkerade bilen på den enda lediga platsen utanför det centralt placerade La Plaza Bryssel.
”Någon gång ska man ha tur.” Tyckte Jean när han slog av motorn och aktiverade parkeringsbromsen med en knapptryckning på mittkonsolen. ”Bilen kan stå här, kom så checkar vi in.”
Hotellet var en sjuvåningsbyggnad med foajén riktad ut mot gatukorsningen till två väl trafikerade gator. Ovanför ingången var sex stycken snett monterad flagghållare monterade med de för Belgien typiska fasadflaggorna. Jeans Peugeot stod inte mer än tjugo meter från foajén på en av de fåtal parkeringsplatser som vette snett ut mot trafiken. Hotellbyggnaden reste sig hög framför oss och andades lyx och tradition med sin gråvita stenfasad, sina höga rumsfönster och ett mjukt avrundat hörn med radien följande en bred trottoar som svängde nittio grader runt gathörnet.
Vi gick upp på trottoaren och fram till dörren där en svart skylt med fem stjärnor stolt talade om att vi var i begrepp att äntra det finaste hotellet i staden. Jag tog Jean i armen och lät honom leda oss in och fram till receptionen bemannad av en mörkhårig kvinna, jag gissade att hon var drygt trettio år. De första rynkorna runt ögonen hade börjat visa sig när hon log.
Hon var mycket korrekt klädd i hotellets mörka uniform med vit blus. Incheckningen gick snabbt när Jean påtalat att ett rum var bokat i hans namn för en natt. Vi fick varsitt nyckelkort till rumsdörren och den vanliga informationen att man kunde reservera bord för kvällen och att frukosten serverades halv åtta på morgonen.
Jag tog min bag i höger hand och Jean i vänster och vi gick till hissarna där vi blev stående eftersom alla var upptagna. Jean tryckte på hitknappen och efter någon minut gled den rostfria hissdörren åt sidan. Ut klev ett par i femtioårsåldern, jag mötte kvinnans blick och vi log snabbt mot varandra när hon passerade. Vi klev in och hissen tog oss snabbt upp till tredje våningen.

Jean tog av sig kavajen och hängde in den i garderoben när vi kom in på hotellrummet. Jag ställde mig nära dubbelsängen och väntade. Han gick sakta fram mot mig, som en panter mot ett hjälplöst byte. Jag var fången i situationen som jag självförvållat satt mig i, jag skulle ha sex med en man som jag inte kände tillräcklig fysisk attraktion att bli intim med utan att mutas av en tjock bunt sedlar. Intuitiv svarade min kropp på en så stor skamlöshet och omoral med förvånansvärd anpassning. Begäret växte i magen när han la sina armar om mig och smekte min bak, vi möttes i vår första kyss. Försiktigt möttes våra läppar i en mjuk, sensuell kontakt där vi förenades till ett par. Nu fanns det inte mer några tvivel om att vi hörde ihop.
”Jag vill se dig naken.” Viskade Jean i mitt öra. ”Får jag det?”
”Självklart, hjälp mig med dragkedjan.” Svarade jag och vände mig om så att han kunde dra ner och befria mig från klänningen. Dragkedjan drogs ner och han strök plagget av mina axlar och det föll ner runt mina skor. Jag klev ur och hängde plagget över sänggaveln innan jag vände mig om, nu i detaljrik spetsbehå och trosa.
”Tycker du om vad du ser?” Jag gav honom ett varmt leende.
”Ja, du är så väldigt vacker.”
Jag knäppte upp behån och tog sakta av mig den och la den försiktigt som om den vore spröd på sängen. Jeans ögon följde behån hela vägen ner för att återvända till mina bröst när jag vände mig mot honom. Han smekte mig från midjan upp och kupade till slut händerna över brösten, smekte dem med båda händerna simultant. Det var ingen mjuk och sensuell beröring utan kan mer beskrivas som okontrollerat begärlig. Jag besvarade hans leende mun med en kyss, jag stack in min tunga mellan hans läppar och kände flyktigt de båda lite större framtänderna innan hans tunga mötte min. Både doften och smaken av mint välkomnade mig.
Jag la mina händer på hans bröst och knäppte upp de två översta skjortknapparna, skjortan öppnade sig och avslöjade ett hårigt bröst. Jag drog upp skjortan ur byxlinningen, fortsatte därefter med de övriga knapparna och lösgjorde livremmen så att byxorna gled ner på golvet.
Han tryckte ner mig mot sängen, jag följde villigt med och kände hans händer ta tag om mitt enda klädesplagg som jag ännu bar. Den följde ner längs mina ben åtföljd av hans kyssande mun som avslutade att kyssa undersidan av mina fötter. Jag fnittrade till av kittlingen som följde och kunde inte låta bli att röra vid skötet med långfingret. Att jag redan blivit så våt förvånade mig och jag fortsatte att smeka mig själv ända tills han tog tag i min hand och strax kändes hans mun fortsatta där jag nyss själv varit.
”Ohh, herregud va skönt.” Slapp det ur mig. ”Det kan inte vara första gången du gör detta.” Det kom inget svar, han var som besatt av min kropp och kysste mig ömsom på låren och vidare i mitt sköte. Han stack in tungan så långt kan kunde och nådde nästan ända fram till g-punkten, jag särade på låren och öppnade upp mig så mycket jag kunde för att hjälpa honom att komma längre in.
Jag låg på rygg på den bäddade sängen och såg på när han reste sig upp och slet av sig sina kläder för att helt naken krypa upp till mig i sängen med ett stånd som inte behövde någon ytterligare uppmuntran. Hans lem var varken stor eller för liten, jag hade ännu inte rört den men den såg väldigt hård ut. Madrassen var mjukt fjädrande och vi föll i varandras armar som två båtar i hög sjö. Jag kände hur han var på väg att torpedera mig, lemmen nosade i min öppning och en kittlande begär nära på tvingade mig att öppna upp och släppa in honom men jag lyckade bemästra min urtida drift så jag vred mig en aning åt sidan och han missade målet och gled förbi upp på min mage. Han juckade några gånger som om det inte registrerats att jag smitit undan. Skaftet filade på min klitoris och den förlamande njutningskänslan som jag kände igen från tidigare sexakter återkom. Jag kände att det jag förmodat om hur hård lemmen var bekräftas mot min allra känsligaste del.
”Oooh, Jean. Vad härligt. Men vi måste sätta på en kondom.” Lyckades jag hest väsa. Min mun mot hans.
”Va, en kondom?” Han lät lite besviken. ”Ja du har nog rätt, det är nog säkrast.” Medgav han vid närmare eftertanke.

Jag fick snabbt fram en ur min lilla svarta handväska. När vi var vid klubben tidigare i eftermiddags hade jag norpat åt mig en liten bunt. Med mina nyvunna sexvanor var det bäst att alltid ha ett par stycken nära till hands. Jag knäckte upp folien och fick fram gummit och rullade på den över ollonet med munnen och fortsatte att suga av honom när jag rullade ner kondomen hela vägen. Han stönade till när jag körde in lemmen mot svalget så långt jag bara kunde för att se om jag inte kunde få in hela. Det fattades bara ett par centimeter då gränsen var nådd. Jag låg kvar med honom långt in i munnen och juckade med små rörelser i takt med hans stönanden. En härlig känsla jag inte förut upplevt, med munnen vidöppen och sprängfull av mannens varma lem, hård men samtidigt len och fragil.
”Stopp snälla, sluta innan det går för mig.” Jean vädjade till mig att hålla upp för att förlänga vår stund av njutning. ”Du vet verkligen hur man gör det här, har aldrig upplevt en sån avsugning.”
”Nu får du fortsätta där du slutade, för att göra mig redo att ta emot dig på riktigt.”
Jag satte mig gränsle över hans bröstkorg och gick på knäna fram mot hans ansikte. Med händerna på sänggaveln satte jag mig ner på ansiktet och hans mun. Jag kände hans fingrar på min hud, de smekte min bak och upp mot ryggen för att fortsätta tillbaka ner till baksidan av låren. Min saft rann ner i hans mun och med ett smackande ljud från läppar och tunga tvingade jag honom att tillfredställa mig. Jag flyttade hans händer tillbaka till mina skinkor.
”Fortsätt där, ge mig mera.” Jag smekte själv mina bröst och var inte långt borta att bäras upp och iväg till kärleksaktens nästa dimension. Jean begrep vad som var på gång och slickade mig och smekte min hud med fingertopparna. Orgasmen började i magtrakten och övergick till en krampaktig smärta i underlivet som spred sig till mina ben som skakade till ett kort ögonblick. Jag flödade över och vätskan rann ner över hans ansikte och hals.
”Åhh, förlåt stackare. Det var inte meningen.” Jag torkade av honom med handen och kunde hålla tillbaka ett nöjt skratt.”
”Ingen fara, du är en ängel.” Jag såg att hans leende nådde ända upp till ögonen.
Hans lem var fortfarande styv när jag satte spetsen mot min öppning. Jag lät ollonet stryka längs mina läppar några gånger innan jag sakta sänkte mig ner över honom för att fortsätta att rida med långa rytmiska rörelser. Med en fascinerad blick betraktade han min smidiga kropp och de stora fasta brösten som tornade upp sig över honom
Han hade ingen möjlighet att förhindra utlösningen när jag bestämde takten och efter bara någon minut kom han i mig med ett högt stön och ett par kraftiga höftrörelser.
Han gled ur mig när jag la mig ner bredvid honom med armen över hans bröstkorg och ansiktet begravt i hans armhåla.

”Du är helt otrolig, jag vet inte vad du gör med mig.” Han kysste mig på tinningen. ”Tack.”
En känsla av uppriktig kärlek gick att tyda i det sätt han talade till mig och med det varsamma sätt han smekte mig på axeln och ner på överarmen. Han föll ner i förälskelsens fälla, det är lätt hänt om man hals över huvud störtar sig in i det allra mest intima en man och en kvinna kan dela. Kroppen och sinnet reagerar inte enligt förnuftets lagar utan en mer primitiv kraft träder in. En kraft som tar spjärn i rötter som är förankrade sedan miljontals år i vårt arv. Förnuftet får träda till sidan för åtrån som outmanad tar överhanden och förvandlar sig till förälskelse, besvarad eller ej, härlig eller outhärdlig ockuperar ens sinne och bedövar förnuftet.
”Det var fint, det vi gjorde.” Viskade jag tyst som svar.

När Jean gick in i badrummet för att tvätta av sig tog jag på mig mina underkläder och gick fram till fönstret för att se vilken utsikt som hotellrummet erbjöd. Vårt rum låg på hotellets baksida och det fanns inte mycket att se genom fönstret om man inte var intresserad av varuleveranser och plastbackar med tomglas. Någon ur kökspersonalen, en kvinna i övre medelåldern, tog en rökpaus bredvid två mörkgröna soptunnor. Jag väntade att en råtta skulle lyfta på locket och hoppa ut men inget sånt hände. Hon tog ett djupt bloss och glöden lyste ilsket ett par sekunder för att sen slockna. Jag kände mig privilegierad, samtidigt som något inne i mig skavde på övertygelsen. Korta ögonblick av eftertanke tände en längtan. Till en sanning, en evig sanning fast förankrad i berget.

Jag hörde vattenkranen slås av i badrummet och Jean kom genom dörren med en vit frottéhandduk i händerna. Hans fysik var inte i direkt behov av en omläggning av kosten eller mer motion insåg jag när han stod upprätt utan kläder men jag intalade mig att det inte var annat att förvänta av män i hans ålder med den livsstil han hade. Man känner ofta igen välbärgade människor på deras utseende. Inte bara på exklusiva skor och kläder utan de har även tid och möjlighet att leva hälsosamt med bra kost och mycket motion. Gott om pengar ger tid över till det viktiga i livet.

”Jag måste snabbt kolla min e-post bara, det tar inte lång tid.” Han plockade upp sin väska och tog fram en laptop som han vek upp och ställde på rummets enda bord. Jag gick fram till honom när han slog sig ner på stolen och lät mina bröst nudda hans bakhuvud samtidigt som jag masserade hans axlar. Datorn vaknade ur sitt strömsparläge och ville veta hans pinkod. Jean slog in sina initialer och två femmor och strax ändrade sig bilden till skrivbordssidan. Han brydde sig inte mer om säkerheten än någon annan jag kände, min egen pinkod skilde sig inte mer än att jag använde två treor efter mina initialer. Han öppnade web-browsern och var strax framme hos epostklienten som loggade in automatiskt.
Jag var nyfiken på vilka affärshemligheter som doldes här inne och bedövade hans försiktighet med mitt bästa vapen och pressade brösten en aning hårdare mot hans huvud. Han kunde inte motstå min doft och mjuka beröring utan lät mig stå kvar och se rakt in i det någon utomstående inte skulle ha inblick i. All korrespondens var på franska och det gav honom förstås en falsk känsla av trygghet. Jag begrep snart att det handlade sig om aktieaffärer med helt klart olagliga insiderfakta. Den första uppgiften rörde ett mindre medicinföretag jag aldrig förut hört talas om som skulle offentliggöra en ny infektionshämmande medicin. Efter presskonferensen på måndag förväntades aktien att gå upp med 150 procent. Ett annat mejl innehöll uppgifter om ett företagsuppköp som skulle presenteras i nästa vecka med en massiv kursuppgång som följd. Jag låtsades som jag inget förstod och fortsatte att knåda Jeans axlar en liten stund, sen gav jag upp och gick tillbaka till sängen där jag la mig på sidan med min mobil. Jag antecknade namnen på bolagen och vilket datum som gällde för båda affärerna när jag ännu hade dem i minnet. På måndag skulle jag minsann minst fördubbla min lilla förmögenhet och en kittlande kår av spänning genomlöpte mig.
Jean reste sig upp från stolen och tog på sig skorna och kavajen. Han gick fram till mig och lade handen på min höft.
”Jag ska bara kila ner till bilen och hämta några papper, är strax tillbaka.” Sa han och kysste mig snabbt på munnen. Han lät lite stressad och inte ha full kontroll på situationen.
”Jag stannar här i sängen och vilar så länge.” Svarade jag och lät som om jag behövde det. ”Jag ska också rätta till sminket lite.”
”Okej, är snart tillbaka.” Han var redan halvvägs mot dörren och lyfte förstrött på väster hand.
När dörren slog igen hoppade jag ur sängen som en fjäder och gick fram mot den och lyssnade. Kom han tillbaka? Ingenting hördes så han var nog på god väg nerför korridoren mot hissarna. Jag loggade snabbt in på hans dator och öppnade browsern men började inte surfa utan klickade på browserns settings och därefter lösenordsvisning. Alla lösenord Jean hade sparade visades som punkter och var inte läsbara men jag exporterade alltihop till en excel-fil och då skulle både webplatsen och lösenorden gå att läsa. Jag placerade filen på skrivbordet och öppnade den och kunde se kontonamnen, webadresserna, användarnamnet och lösenorden till alla inloggningar som fanns lagrade. Det var ett tjugotal olika. Några var kopplade till web-butiker och hans mobiloperatör men där fanns också tre olika e-posttjänster.
Om jag nu bara hade ett usb-minne så hade jag kunnat flytta filen dit men en sån tur hade jag inte och fick ta till det näst bästa alternativet. Jag fotade av datorskärmen med mobilkameran och kollade att bilden var läsbar innan jag raderade filen från skrivbordet men också från papperskorgen. Alla spår av mitt lilla intrång var borta och jag stängde ner och satte datorn i strömsparläge.

Jag hann precis lägga undan mobilen i handväskan och ta fram sminket och bättra på min mascara när jag hörde rumsdörren öppnas.
Mitt hjärta slog så hårt att det måste hörts flera meter. Jag kikade in i spegeln och riktade min koncentration på ögonfransarna och tvingade mig att andas med jämna, lugna andetag. När jag lugnat ner mig och hade bättre kontroll över känslorna vände jag mig om och såg att han betraktade mig med en min fylld av förnöjsamhet. Han tog ett par steg och ställde sig bakom mig där jag satt i stolen framför bordet och spegeln och lade en blå gummibandsmapp i A4-format på bordet bredvid sin dator. Det måste varit den han varit nere i bilen och hämtat. Förde sedan in sina pekfingrar under behåns axelband, lyfte dem upp ett par centimeter för att strax släppa tillbaka dem. Hans händer vandrade neråt och kupade sig över mina bröst. Han klämde försiktigt till som om de var gjorda av något ömtåligt samtidigt som jag kände hans andedräkt bakom örat. En ilning for genom mitt bröst och bröstvårtorna styvnade så de tydligt framhävde sin position genom behåns svarta spets.
”Jag är färdig med spegeln, du behöver säkert sitta här.” Jag reste mig upp och hamnade automatiskt i hans famn. Jag fick en snabb puss på pannan som jag besvarade med en kyss på munnen. Han hade redan gett mig så mycket, och jag var fast besluten att jag skulle få ut mycket mer den kommande veckan så tacksamheten jag kände var uppriktigt ärlig.
”Det är okej, ska bara svara på ett par mejl.”
”Låt mig inte störa, jag ska vila lite innan vi går ut.” Jag slängde mig på den bäddade sängen och studsade ett par gånger på madrassen.
”Jag skulle hellre göra dig sällskap Charlotte, men det här tar högst en halvtimme.”
Han satte sig ner, vek upp datorskärmen och bläddrade i pappershögen tills han hittade rätt dokument.

På hyllan i sängbordet låg två böcker, jag plockade upp den ena och upptäckte direkt att det var en bibel och bläddrade fram versen Vendela visat mig i onsdags. Läste på nytt de nu bekanta raderna tyst för mig själv. Kom på mig själv att det jag just läst var på franska och tackade högre makter att jag inte läst orden högt. Tittade upp mot Jean men han var djupt försjunken i sitt arbete och märkte inte av mina förehavanden. Jag bläddrade förstrött fram några sidor och kom fram till kapitel 12 i samma evangelium. ”Han är en Gud inte för de döda, utan för de levande.” och lite längre ner, ”Du skall älska din nästa såsom dig själv”.
Jag slog igen boken och lade tillbaka den på hyllan. Himlen var blå där ute med vita sommarmoln. Jag kände mig verkligen levande, och kände mig trygg med att jag inte hade gjort någon endaste människa något ont, utan försökt hjälpa där jag kunnat. Det fanns så många som inte kunde eller klarade av att få det viktigaste i livet, någon att älska. Älska din nästa som du älskar dig själv. Så länge det finns liv finns det hopp, och Gud är till för oss som lever. Nog finns det hopp för alla. Jag ska nog försöka köpa mig en egen bibel i morgon, tänkte jag. Det kändes tvunget att lägga lite i den andra vågskålen och väga upp mot allt som jag hänt mig de senaste veckorna. Man måste ut i det okända för att kämpa mot draken, en kamp som kommer att sluta lyckligt bara man har tron.. Det gav en skön känsla av ro och hopp för själen och sinnet att läsa bibeln, ännu något som var nytt för mig.

Jean bläddrade vidare i sin pappershög samtidigt som han emellanåt läste på datorskärmen, gjorde en understrykning eller anteckning då och då och svarade på ett par e-post han precis fått. Han ringde upp någon han kände, det var tydligen både viktigt och brådskande.
”Hej, Jean här. Har du fått något datum när Soudurapide ska presentera sitt patent?” Fingrarna trummade otåligt på stolens armstöd.
”Inte det, nä men tryck på lite och se om du också kan få fram några siffror på en tvåårig vinstförväntan.” Den han ringt upp pratade utan att jag kunde höra vad som sades.
”Okej, betala vad han begär, det här är en stor grej som vi inte kan stå utanför. Vi hörs på måndag morgon, jag är upptagen med annat i kväll.” Jean lyssnade och skrattade till. Han verkade nöjd.
”Ska ut och äta middag med en blondin, du skulle inte tro dina ögon om du såg henne.”
”Har du fått ikull henne ännu?” Detta hörde jag för det uttalade betydligt högre.
”Om? Hon är bra, och så har hon en helt otrolig kropp. Man tror knappt sina ögon.”
Samtalet avslutades med de vanliga avskedsfraserna och Jean slog ihop datorn och plockade ihop sina papper.
”Okej Charlotte. Nu ska jag inte jobba mer. Det var bara ett par saker som inte kunde vänta.”
”Perfekt, gick allt bra? Jag ville verka intresserad och okunnig om att jag förstått allt samtalet handlade om.
”Jodå, allt är under kontroll. Vad tycker du om att gå ner till baren och ta en drink innan vi går ut och äter?”
”Låter bra, jag ska bara klä på mig. Så slipper du se mig naken.” Jag log retsamt och gled in i den svarta klänningen.

Jag tog bara min vanliga mineralvatten i baren medan Jean drack en Ricard Pastis, en aperitif som fransmän gärna tar före maten. Vi beställde i baren och gick och satte oss vid ett bord för två. Klockan hade hunnit bli kvart i sex och vi hade en timme att slå ihjäl innan vi skulle äta.

Vi satt och småpratade och tittade på folk som kom och gick. Det började komma mer folk hela tiden som var på väg ut för att äta och roa sig. Många bodde på hotellet och gick ner till baren för att sitta en stund innan de gick vidare ut på stan. Andra hade bokat bord i hotellets restaurang men kommit lite för tidigt och passade då på att slå ihjäl en halvtimme i baren.

Vi reste oss upp en kvart innan bordsreservationen och lämnade hotellet och flanerade genom stadens folkvimmel. Sommarkvällen var ljummen, skuggorna långa och man kunde känna den tidiga kvällens förväntningar i luften. Nästan alla vi såg var välklädda och på väg till någon avtalad plats eller möte för att fira slutet på arbetsveckan och början på en ledig helg. Jean och jag höll varandra i handen, han såg lycklig ut.

---

---

Fler noveller av samma författare

Titel	Kategori	Betyg	Datum
Sommarjobbet i Antwerpen del 5.	Heterosex	4.0	8/4-24
Sommarjobbet i Antwerpen del 4.	Heterosex	4.3	9/2-24
Sommarjobbet i Antwerpen del 3.	Lesbiskt	4.0	10/1-24
Sommarjobbet i Antwerpen del 2.	Heterosex	4.3	12/12-22
Sommarjobbet	Heterosex	4.2	19/8-22

Kommentarer

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.