Jag Anna, en slavinna 10 (Dagbok)

(Tråkigt nog, för mej, har jag bara fått sparsamt av egen fantasi och måste därför ganska strikt hålla mej till mina dagboksanteckningar, även om jag kan slopa och ändra lite i texten för att anpassa förklarande till den tänkta läsaren. Allt i min stora dagbok är inte intressant för utomstående, eftersom allt är MINA anteckningar för MITT minnesstöd.)


27 juli
Käre Herr Dagbok

(Jag funderade på det här med att BESTÄMMA.
Min systers man är den som har hand om ekonomin i deras hem. Hon frågar honom om de kan köpa det eller det och han tar beslutet, men också ansvaret - SER TILL att det finns råd till det.
Hon tycker att det är skönt att bara i förtroende lämna över det ansvaret till honom och går hellre och frågar om inköp, än tar ansvaret för det själv. Hon är inte rädd för ansvar men hatar ekonomi och siffror. Däremot vet hon bara lite om mitt hemliga liv.)

Och vi är alla olika.

Jag kan tydligt se parallellen till mitt liv när min Herre tar beslut över mej. Mina ”rödstrumpiga” systrar förfäras säkert för att de inte förstår att det är helt underbart att bara precis i fullständigt förtroende göra som Han säger.

Jag har inget ansvar, mer än inför honom. Jag kan koppla av hjärnan och bara precis lyda och laddar under tiden mina batterier. Min bacill älskar och kräver att det finns ett tvång med i bilden och kanske det är just det som slavinnerollen går ut på, ”att vara tvungen att underkasta sej en annan persons vilja”.

Att göra bara sådan som man själv ger ingen kick.

Jag vet ett par (hon berättade en tisdag i Subligan) som tillsammans i förväg kommer överens i detalj vad som ska hända under Herre – slavinne- leken, eller omvänt.

Jag tycker att leken skulle förlora sin hetsande mening och spänning och bli tråkigt automatiserad.

Hur kommer känslorna in i bilden? De spelar efter manus.

”Överraska mej!”

Visst värderar jag vad han befaller mej att göra, jag menar jag är inget Mähä utan en klart tänkande kvinna med EGEN vilja och egna känslor, men om jag inte har lust, är trött, känner mej nere och ”tvingar” mej att utföra det som han har sagt, så känns det så otroligt underbart när den ”tvingade” bacillen belönar mej med underkastelsekänslan.

Luther (mitt samvete) finns alltid också stödjande och påminner mej om att hålla avgivna löfte och med dem lydnadslöftet.

Naturligtvis belönar bacillen mej också med underkastelseberusningen, som Herre BB har ”lagt in”, men den kommer inte alltid till vardags. Den får jag bara smaka på och njuta av vid vissa tillfällen och det är OK för jag vill inte att DEN ska bli vardagsmat. (Då skulle det bli som narkotika.) Det är så otroligt få som får uppleva den. De allra flesta får nöja sej med underkastelsekänslan, i bästa fall.

Viktigast av allt är att jag har en 100%-ig tillit och förtroende för min Herre, annars funkar det inte och jag MÅSTE söka mej bort till annan trygghet.

Min livsnorm för Herre-trygghet är Herre B och hos honom behöver jag bara precis och enkelt göra som jag blivit tillsagd och behöver inte tänka på konsekvenserna (mer än inför honom). När jag är hans slavinna håller jag blicken på honom precis hela tiden för att blixtsnabbt utföra vad han befaller mej. Jag får inte ta egna initiativ (då berövar jag honom ledningen) men om det som jag förutser blir rätt vinner jag tid och det går snabbare.

Det är så obeskrivligt underbart, hetsande och eggande för bacillen att bara precis lyda honom.

Det är verkligen, som jag brukar känna och beskriva det, som att kasta sej in i ett spännande och hetsande äventyr helt utan skyddsnät och med en stark erotisk knytning. Hans vilja råder och det är så fantastiskt skönt att bara precis underkasta sej den och LYDA. Herre B har dessutom den ovanliga egenskapen att han med ett nästan kvinnligt avkännande av situationen och känslorna i rummet kan ta det rätta besluten. Detta gör att förtroendet för honom vilar i ett totalt avslappnat tillstånd.



****************************************************
KÄRE/A LÄSARE: HAR DU TÄNKT PÅ EN SAK?
Dina tankar är viktiga, men så länge Du bara tänker dem inom Dej själv stannar de i ett egenvärde och är om inte döda så i varje fall latent vilande – inlåsta i Dej.
Först när Du sprider ut dem i tal eller skrift, så att andra får smaka på, testa, värdera och tänka emot eller med dem, får de sitt egentligt stora värde och de får ETT EGET LIV!

Jag tycker jag nog att intresset har dalat så mycket för mina dagboksanteckningar att detta mycket väl kan vara det sista utdraget. Min nuvarande och ”tillfällige” Herre har sagt att jag BARA får fortsätta så länge det finns ett UTTALAT intresse annars menar han att jag har andra och för honom viktigare uppdrag.

Sorry, men det är hans ord som gäller för mej! /Anna )
****************************************************

1 augusti
Käre Herr Dagbok

Här är jag igen, funderar, spekulerar, minns och sparar.

Idag drabbades jag av dåligt samvete för mitt slavinneliv, vet inte riktigt varför eftersom jag hävdar det FRIA VALET. Jag känner för det och att det är min grej och jag mår bra tillsammans med min bacill. Eller tvärtom så mår jag mycket dåligt när bacillen inte har fått sin underliga stimulans.
Oftast bryr jag mej inte om att tänka på det, men just idag stör det mej att det finns många som tycker att mitt slavinneliv är ”knäppt”, avvikande och konstigt. Något som jag visserligen har fått leva med i många år och som fått till resultat att jag har varit mycket noga med vem jag har anförtrott mej åt. Och visst de har rätt att tycka vad de vill.

Att låta detta läsas på Internet är ett sätt att föra ut det och likväl ha sitt privatliv i fred.

När jag själv sorterar det så tänker jag på att det ligger väldigt nära kvinnan att serva, vårda, måna om, servera och se till att de i ens närhet, som man tycker, mår bra och har det bra. Speciellt dem vi älskar, då känner vårt givande, omvårdande och pysslande inga gränser.

Mannen styrs genom sina androgener (manligt könshormon) i en något annorlunda riktning.
Han måste agera, se till att saker och ting händer, men också att i grottan beskydda de nära och kära. Naturligtvis månar han också om de han älskar.

Jag menar att jag bara har dragit konsevenserna ur detta och överlåter HELA ansvaret på Honom. Den som bär ansvaret måste också hålla i verktygen, framförhållningen, bedömningen och besluten.

Men så pekar någonting inom mej på Tina (Tutti - en väninna) med en familj. I den familjen är det HON som ser till att saker och ting händer.
Hon måste planera, besluta och dela ut order till make och barnen och hon är ingen man. So what? Ingen regel utan undantag och när jag drar mej till minnes så är detta nog ganska VANLIGT ibland vänner och kompisar. Kvinnan planerar och ser till att familjen fungerar och mannen sköter familjens bevakning av TV-program och fotbollsresultaten. De drar kanske också hem någon krona. På 1900-talets början räckte det. (*Retsamt och ironiskt*)

Nåja, jag vet att det finns unga män som ”hjälper till”. Men varför kallas det ”hjälper till” och ”hjälper” vem. Jo, kvinnan för det är av tradition hennes uppgifter, som hon får hjälp med. Pratar jag ”runt”, för någon?

Det viktigaste är nog ändå att den som bär ansvaret också har verktygen, tar besluten, man eller kvinna spelar ingen roll. Om de sedan kallas man eller Herre, kvinna, fru eller Härskarinna måste få sakna betydelse.

++

(Som Du säkert har märkt så använder jag oftast namnet Stefan och inte Herre S och jag funderade själv över varför.

Det enkla svaret är nog att jag har ”format”, påskyndat, danat och tillåtit Stefan att bli min Herre.
Men jag kan inte känna den djupa respekt för honom som jag gör inför Herre B och även Herre BB, även om den siste väldigt mycket mest känns som nära vän och mentor, som alltid har funnits där för mej, så utstrålar han en inifrån kommande auktoritet som inte går att blunda för. Jag är också oändligt tacksam för att han har ”lagt in” i mitt psyke möjligheten till den psykiska orgasmen, som jag numera ofta får njuta. Den är guld värd den!)

(Stefan är mer bara Stefan. I vårt rollspel är han min Herre och den man som bestämmer totalt över mej och det känns skönt. Men kanske en slavinna inte ska ”tillverka” en Herre. Jag har sett fördelar i det men också nackdelar. Trots allt har Stefan vuxit i sin Herre-roll och det är det som räknas.)

(Jag begär inte alla ska förstå mej, men vet å andra sidan att de som gör det förstår mej fullt ut.
Det finns också de som i sin egen säkra vrå tillåter sej att läsa om (och låta sej kittlas av) mitt slavinneliv, min bacill och min synpunktsspäckade Luther och själva känna att det inte händer dem. Detta är en sorts trygg säkerhet som jag själv använde som ung tjej när jag (helt riskfritt) på kvällen fantiserande tänkte mej att ha en Herre, en man som lekande bestämde över mej. På dagen kunde jag återgå till min vanliga vardag och ”inget hade hänt”.)
De som har riklig fantasi vet oftast inte hur lyckligt lottade de är. Om inte fantasin tar över och styr dem förstås.

(Vad är det då som gör att man lämnar ut sig på detta sättet. Varför söker jag den ulitmata förnedringen för en kvinna? Kan det vara masochistiska drag inom mej?
Inte att förväxlas med hur lite LÄTT smisk på stjärten kan kännas i en blandning av både hemskt, skönt och förnedrande, som jag tror att de flesta kvinnor skulle uppleva om de vågade pröva.
OK, jag är fullt medveten om att också män kan tycka om det, men Jag vill gärna blunda för det faktumet.)

(Många gånger i mitt liv har jag kommit underfund med att min bacill eller någonting därinne, hetsas speciellt av att jag LÄMNAR UT mej själv inför den man som är min Herre. Om Du förstår: På något sätt ”binder ris åt egen rygg” (läs: stjärt) och det har jag ju också bokstavligen fått göra.

Redan när jag träffade Herre B berättade jag för honom (kanske lite för att få medlidande och tröst – men också att jag ville lämna ut mej själv åt hans nåd eller onåd) vad Herre A hade gjort med mej, begärt av mej, hur han lydnadstränat mej och HUR han använt min tunga för stimulans i hans bakre hål.

(Jag är helt övertygad om att jag hade SLUPPIT att göra detta sista för Herre B om jag INTE hade berättat om det. Jag tror nämligen INTE att det var Hans grej, men har blivit det eftersom jag vet att Pias och Ulrikas tungor också får göra arbetsamma besök där.)

(Jag har tagit upp detta med honom under någon av våra underbara ”förtroliga samtal” och han har bekräftat min tes. Samtidigt förklarade han hur han upplever min (vår) tungstimulans där.

Den är till hälften eller mer skild från den sexuella njutningen och ligger mer över mot den fysiska som t ex vanlig taktil kroppsmassage. Den enda sexuella kopplingen som han finner i det är MAKTENs njutning, att kunna beordra en flicka att utföra det och hon gör det lydigt och så länge han vill det. Han är väl medveten om att det är den ultimata förödmjukelsen för en tjej (för någon) och det att stärker maktkänslan. Hos mej är det mest bacillen som stortrivs när han TVINGAR mej till att göra det.

Hans kvinnliga avkännande som Herre gör att han känner av eller mjölkar en tjej på hennes hemliga upplevelsefantasier och sedan, när han tycker det är lämpligt, låter henne uppleva dem. Med det har jag INTE sagt att detta med ”tungan i rumpan” är min grej. Däremot är tvånget så tydligt och förödmjukelsen så total att min bacill gillar det och belönar mej med underkastelsekänslan och ibland med underkastelseberusning och sedan känner min tunga inga begränsningar i sin ansträngning.

(Hade Du suttit i en vrå i hans sängkammare och hört honom beordra TUNGA så skulle Du inte ett ögonblick kunna tro att det var den ulitmata förnedringen för mej, när Du såg hur blixtsnabbt jag kastade mej ner i position för att utföra det beordrade och när Du såg med vilken iver och intensitet som jag lät tungan jobba på.)

Men för mej måste det uppfattas (och uppfattas) som ett stort TVÅNG. I det tvånget lägger jag också in mitt eget (och hans uttryckta) krav på snabbhet, ivrighet, perfektion och intensitet att utföra det jag har blivit beordrad. Han är min Herre och han ska ha det skönt på vilket sätt han vill, när han vill och hur länge han vill. För att jag, i mina egna ögon, ska få kalla mej TOTAL och FULLSTÄNDIG slavinna måste jag med gott mått möta upp till ALLA hans krav.


Jag vet att jag hade sluppit mycket om jag inte hade berättat om det, men min bacill hetsar mej till att göra det, att LÄMNA UT MEJ!

++

Sammanfattningsvis skulle man kunna säga så här:

Inför de män som har blivit mina Herrar har jag FÅTT berätta om vad jag har varit med om tidigare och då uppriktigt och rakt visat fram även sådan som jag INTE tycker om, bara precis för att vara ärlig.

Jag har faktiskt inte lagt någon värdering på det utan bara berättat rakt och sedan överlåtit åt min Herre att själv välja. Det känns mycket spännande och utlämnande, nästan som att själv gå ut till björkungen och skära björkris. När jag skär kvistarna kan jag nästan KÄNNA dem brännande, svidande, stickande och hetsande på stjärten.

Jag har berättat om piskor, tungan i rumpan, DJUPT och uppvisning inför andra män. Sådant som jag INTE tycker om, kanske i någon sorts kvinnlig självplågande ärlighet.
(Inte helt ovanligt hos en del människor, ska det vara ärligt så ska det, men framförallt det känns rätt och riktigt!)

Men jag har också talat om att jag FÖREDRAR ris, en ”manligt egoistisk och mycket krävande Herre”, att själv få leka med och stimulera lemmen med tunga och läppar och att jag kan hålla på LÄNGE.
Och att jag LÄRT mej att tycka om att stå till min Herres förfogande dygnet runt, att han väcker mej på natten när han behöver mej eller bara precis behöver ha en utlösning.

Jag skulle ALDRIG förlåta mej själv om jag fick veta att han släckte den elden på egen hand. Det är mitt jobb och mitt ansvar, på något vis det enda jag äger.

Från början tyckte jag INTE om det yrvakna tillståndet och att tvingas att utföra någonting för honom på natten, men min bacill ÄLSKADE tvånget och tanken att så FULLSTÄNDIGT stå till min Herres förfogande, att jag också lärde mej gilla det, speciellt när bacillen sedan belönade mej på sitt hemlighetsfulla sätt.

Hade jag inte besökt Herre BB och han hade lagt in och öppnat den NJUTNINGSDÖRREN i mitt undermedvetna så hade jag förmodligen inte heller fått uppleva den ofattbart fantastiska UNDERKASTELSEBERUSNINGEN, som ligger skyhögt över vanliga orgasmer och som slutar med en sorts flytande njutningskramande orgasmer som inte vill sluta utan bara blir kraftigare för varje gång. Det är den som jag och några andra tjejer till kallar ”njutningen som hör världsrymden till”. Säkert därför att den hela tiden spiralformat stiger uppåt och ökar för varje gång. Man tror att man inte kan ta emot mer njutning, men se det kan man! Men det är viktigt att ens Herre håller koll på en och uppmanar en att andas. I njutningen blir inte att andas särskilt viktigt – man har inte tid.

Nåväl, efter det att jag har rakt och ärligt berättat har jag fått vänta och se vad min Herre har begärt utav mej. Jag har ju verkligen lämnat över till honom en palett av njutningsmöjligheter och krav att välja på.

DET är att utlämna sej själv på nåd och onåd!

God natt, puss och kram
Anna

++


13 augusti
Min Käre Herr Dagbok!

Jag måste tala med någon vettig.

Jag är arg! Arg som ett rackarens bi. Arg så att det pyser ut ur öronen och jag känner mej som en enkvinnas Orkan färdig att blåsa ner och välta det mesta. Phu!

Jag är arg på Janne. På Stefan FÅR jag inte vara arg, han är min Herre, även om det bubblar lite mot honom också. Men det måste jag kontrollera och istället skicka över med all kraft mot Janne.

Det är en vacker söndagsmorgon och jag vaknade klockan 04 av denna bubblande och sprängande vrede. Och kunde inte somna om, måste gå upp, måste göra något. Så jag sätter mej ner hos Dej, Herr Dagbok och skriver. Skriver av mej min vrede.

Jo, jag vet vad som triggat igång min vrede.

Stefan hade telefonkontakt från sin arbetsplats med en lumparkompis Janne från Ulricehamn (vet knappt var det ligger, mer än i Sverige och det räcker för mej).

Janne kom hit ner i fredagskväll och skulle bo hos oss (hos Stefan) över helgen. Han är en kille i vår ålder (liten bit över 30) och är ohyfsad, trubbig och egoistisk. Hur Stefan, som är en snäll och trevlig kille, kan finna en vän i honom begriper jag inte.
För Janne finns det bara Janne och vad Janne kan roffa åt sej i en ”Undan – jag ska fram, jag ska ha” - jargong.

Hade han inte haft sin retsamt dåliga stil skulle jag kunnat tycka om honom för han har ett förlåtande solvargsleende och ser bra ut med mycket konstrastrika färger och en charmerande och ostyrig kalufs i en färg närmast svart och med lite begynnande grått vid tinningarna, sin ålder till trots.
Jo, jag skulle kunnat tycka om honom, om det inte var för hans ohyfsade och egoistiska stil. Han är vad jag kallar för en ”bullerfjös!”

Nu har jag lugnat mej lite men känner att det spränger upp inom mej igen när jag tänker igenom vad jag ska berätta om helgen.

På fredagskvällen, när han kom, togs han emot som en gammal kompis av Stefan och som en gäst i hemmet av i bakgrunden försiktiga mej.

Ugnstekt fläskfilé med råstekta mandelpotatis och en krämig brun gräddsås, plus alla tillbehör, gurka, lingon, vinbärsgelé och dansk rödkål bjöd jag på.

Stefan hade köpt några flaskor rött vin i Tyskland, J P Chenet, Merlot-Cabernet för 3 Euro/st (men det ska vara ”den smutsiga flaskan”, de andra är bara nära Pizzavin).

Jag retade mej från början på Jannes burdusa stil, men vi åt i lugn och ro. Jag fick äta med dem och med det signalerade Stefan att det inte skulle vara något slavinnande för min del.

Så det fick gå bort en kväll i artighetens tecken. Även om Stefan och jag var artiga mot honom som gäst så kom inte Janne ens i närheten av det begreppet. Han fortsatte att trumla på i sin egen stil. Han hade ett överlägset tonfall, som måste hindra honom från att vara allmänt omtyckt.

Stefan skänkte upp vin i mitt glas också och nickade mot mej när jag frågande mötte hans blick. Det betydde att JAG också skulle dricka av vinet, som var ovanligt gott för sin prisklass. Att jag fick drick alkohol hörde inte till vanligheterna.

När jag kände att vinet började stiga upp i huvudet och påverka tankar och humörskontrollen drog mej tillbaka till köket för att diska upp, lugna mej och nyktra till lite.

Jag hade en vit blus med vida puffärmar på mej, en kort blå kjol och och under det en höfthållare och strumpor. Ingen BH eller trosor, som vanligt. På fötterna mina svarta pumps. Klädseln var som vanligt dikterad av Stefan och han älskar högklackat, så mycket att har hänt flera gånger att jag har fått gå omkring i huset iklädd ENDAST ett par högklackade skor.

När jag kom ut i köket satte jag mitt ”civiliserade” förklädet på mej. Jag har ju några som mer ska hetsa Stefans fantasi än att vara i stänkskydd vid matlagning.

Janne kom ut i köket och ville ha vatten, vilket han fick i ett dricksglas.

Så fick han syn på ett av Stefans idrottspriser som stod undanställt uppe på ett av överskåpen. Han ville titta på det och trodde sej veta när Stefan hade fått det.

Eftersom han var gäst så jag ställde fram köksstegen mot skåpet och klättrade upp för att ta ner det till honom. När jag stod uppe på näst översta steget kände jag plötsligt hans hand tafsande följa mitt högra ben upp mot låret och under kjolen. Sådant som en man bara inte gör. Om han inte är ens Herre förstås.

Jag bara kände en intensiv vrede blixtsnabbt välla upp inom mej och vred mej undan samtidigt som jag hade fått tag i bucklan och klättrade snabbt nerför stegen.

Jag blev arg för att han tog sej friheter men kanske ännu mer för att jag tyckte att han var ojust mot Stefan, som satt inne i rummet. Jag brukar vara så tuff mot kompisar och vänner att ingen skulle komma på tanken att ta sej några friheter.

Bara hans stil att ge sej på en kompis tjej fick mej att bli fullständigt rabiat. Att jag hade retat mej på honom tidigare och fått vin innanför blusen gjorde inte saken bättre.

Jag slog till honom över den angripande handen med bucklan och fräste åt honom, någonting som jag inte minns.

Jag tyckte likväl att jag var SNÄLL! Många killar har fått örfilar av mej för mycket mindre än detta.

Han höll om sin hand, där bucklan hade träffat och jag kände att jag ångrade mej.

Plötsligt tog han ”offerrollen” och såg ut som en liten pojke som hade blivit orättvist behandlad av en kamrat och var på väg in till pappa för att få medhåll.

Hade karlf-n aldrig blivit satt på plats någon gång?

Jag följde med honom in i rummet till Stefan för att förklara mej.

Nu såg jag plötsligt krokodiltårar i denna vuxna mans ansikte och han stod och höll om sin ”skadade” hand. Jag tyckte att hans hand hade gjort sej förtjänt av en dask, men såg i Stefans blick, att han tyckte synd om sin kompis och undrade vad som hade hänt.

Stefan pekade med handen mot köket och gav mej en sträng blick och jag drog mej tillbaka utan att ha fått förklara mej.

”Jo, det var onödigt att slå till honom med metallgrejen! Det hade räckt om jag hade slagit till honom med andra handen, men jag är ju högerhänt. Vad skulle Stefan tänka om mej?” Tankarna virvlade runt i huvudet.

”Jag hade bara försvarat Stefans EGENDOM!” Förklarade jag för Luther.
”Stefan kan göra precis vad han vill med mej men andra ska inte ens tänka tanken.”

Vad skulle nu hända? Jo, jag måste be honom om förlåtelse, trots att jag INTE tyckte att han var värd det.

Janne kom ut i köket igen och denna gången var Stefan med honom.
Han gick bort till vasken och öppnade kallvattenkranen och höll ömkligt sin ”skadade” hand under det rinnande vattnet. Hur barnsligt kan en karl uppföra sej. Jag menar jag slog ju inte SÅ hårt.

Han fick en kökshandduk att vira om handen och gick in i rummet igen med Stefan.

”Jo, jag ångrade mej! Men vad skulle han på mej att göra! Hade han blivit allvarligt skadad? Jag har ju ingen rätt att slå till en gäst.”

”Våld föder våld och är ett primitivt beteende”, brukade jag själv säga. Jo jag skämdes!

Jag tittade in i rummet och såg att Janne hade gått ut på balkongen för att röka och jag gick efter honom ut dit.

”Förlåt, att jag slog till Dej, det var dumt gjort!”

”Asch, det var väl ingenting men jag ska se vad jag kan få ut av det.”, svarade han och log mot mej med ett hånfullt leende samtidigt som han flörtande vinkade med ögonbrynen mot mej.

”Den jä-len! Han bara gjorde sej till!”

Jag kände hur jag bara blev argare och argare på den f-n.

För att inte säga något dumt eller ge honom en örfil över hans flinande ansikte så gick jag ut i köket igen för att lugna ner mej.

Stefan sa ingenting när jag passerade honom.

Efter en stund kom Stefan ut i köket och gick bort till Höganäskruset och tog björkriset. Det som JAG alltid fick hämta på kommando i vanliga fall. Han såg allvarlig ut och nickade åt mej att följa med honom.

Han gick in i gästrummet, tog fram en kedja ur skåpet, tog en stol, ställde sej på den och fäste kedjan i lampkroken i taket.

- NAKEN!

Det välkända kommandoordet klingade kvar i rummet under tiden som mina händer fick bråttom att knäppa upp knappar. Just nu tänkte jag inte på Janne. Jag hade nästan automatiskt fallit in i min slavinneroll och måste se till att min Herre fick mej naken så fort som möjligt.

Sedan mitt i alla automatiska avklädande kroppsrörelser började min nu lite nykrare hjärna att se ett tänkt mönster.

Vi hade en gäst som jag hade skadat, metallkedjan hängde dinglande från taket, jag höll på att klä av mej naken och jag hörde samtidigt Janne stänga balkongdörren. Vad höll på att hända? Skulle han bestraffande piska mej? Skulle Janne få titta på?

Jag kände mej som ett lydigt redskap i Stefans händer. Det var han som bestämde om vad som skulle hända. Det var ju bara han som kunde påverka händelserna. Jag kunde inte göra någonting åt det, vara bara tvungen att lyda honom.

Jag fick naken hämta handbojorna från sovrummet och sprang snabbt ut i hallen och in i sovrummet och hoppades att inte Janne skulle se mej. När jag kom tillbaka på väg mot gästrummet såg jag att Janne satt inne i vardagsrummet med ryggen mot mitt håll. Jag kastade mej ner på knäna och överlämnade intränat slaviskt och ödmjukt handbojorna till Stefan.

Han nickade mot mej och jag förstod att jag skulle ta dem på mej och lydde.

Jag såg att han hade lagt ifrån sej björkriset, som jag hade varit ute och skurit (klippt av med tång) under torsdagen, på sängen.

Gästrummet, som egentligen var ett mycket stort förrådsrum inne i lägenheten som ersättning för det vindsutrymme som inte fanns och källarförråden som vad så små att de lockade till skratt i sin löjlighet. Hyllor var ett bättre ord.

Förrådet däremot var 13 m3 enligt kontraktet och eftersom sängen var ställd i den inre delen var golvet fritt framför. Där hängde kedjan och där fick jag ställa mej framåtböjd medan Stefan fäste handbojorna med ett hänglås i den nedåt hängande kedjan men så högt att jag fick stå nästan på tårna starkt framåtböjd och med armarna och händerna högt mot taket bakom min rygg och rakt upp.

Det fanns en växande aning inom, ett förfärande hot, en misstanke om att Janne skulle få se mej så här. Framåtböjd med armarna bakom ryggen och upp mot taket och så spänd i kroppen att jag tvingades att stå på tårna och hade fallit framåt om inte kedjan hade hållit min kropp på plats i en balans som värkte i armarna.

Golvet var av slät grå betong och Stefan tog en krita och ritade en rund ring en bit ifrån sidan av min ena fot och sade åt mej att sätta foten eller tårna inom den ringen. Sedan ritade han en ring långt ifrån för min andra fot att hålla sej inom. Just denna övningen hade han gjort förr, men den gången hade han bara lagt två vita sockar på golvet.

Hans order kom, men jag hade förstått den innan:

”Dina fötter får inte lämna ringmarkeringarna på golvet! Och inte förrän du får order om det.”

Det var en order från min Herre och jag förstod och accepterade att mina fötter skulle vara där till varje pris. Jag tittade ner och kontrollerade att jag höll båda fötterna inom ringarna. Ringarna var så små att jag inte ens kunde sätta ner hälarna.

(Jag mätte senare med ett måttband från min sylåda och det var 77 centimeter mellan insidorna av de ritade ringarna.)

Tiotusentals tankar av alla slag virvlade runt i mitt huvud och jag kände hur det spände värkande i lårmusklerna och vaderna på grund av den framåttvingade kroppsställningen. Ställningen gjorde att jag var tvungen att böja på knäna. Mitt huvud var i samma höjd som mina knän och jag kände att Stefan lät sin hand känna över min nakna stjärt, som utmanande och utlämnad tvingades att skjutat ut bakåt.

Jag hoppades vid mitt liv att han SJÄLV skulle risa mej, men befarade annat. När han hade blandat in andra var det alltid han själv som hade lett och dirigerat mej och händelserna. Att visa upp mej i min lydighet MOT HONOM, som man visar upp en lydig hund vid en dressyrtävling. Precis så kändes det ofta.

Det är vid de här tillfällena som man känner att man vill sjunka gnom golvet och bara försvinna. När man känner att kan bara inte kan ta en enda sekund mer av denna ofattbara händelsen.
Men man sjunker inte igenom golv, man står tvingat lydigt och fastlåst kvar som ens Herre vill att man ska stå.

Håret hängde ner över huvudet och låg mot golvet och jag såg ingenting framåt, därför vred jag huvudet mot höger sida.

Stefan satte fram en vilfåtölj vid väggen framför mej men snett till vänster, sedan ställde han sej på min högra sida och lämnade sin avslutande befallning.

”Jag ska gå in och hämta hit Janne.
När han kommer in hit SKA Du be honom förlåta dej för att Du har förolämpat honom och skadat hans hand.
Du SKA be honom om att han piskar Dej med riset för att han ska förstå att Du ångrar Dej och som straff.
Du SKA tala om för honom att Du inte är tillräckligt bestraffad förrän HAN bestämmer det.
Du SKA också tala om för honom att han får göra vad han vill med Dej.
Han kommer att få nyckeln till hänglåset vid Dina handbojor och HAN kommer att befria Dej, men Du får inte lämna rummet förrän Han bestämmer det och Du SKA lyda honom, som Du lyder mej. Har Du förstått?”

”Ja, Herre!”

Jo, jag förstod varje ord, men jag höll inte med om det och tyckte att det var hemskt orättvist under tiden som jag kämpade med min slavinneinställning om att ”Rättvisa var något som ens Herre bestämde!”

Det kändes fruktansvärt att behöva böja sej och förödmjuka sej inför Janne. Jag tyckte illa om Janne tidigare, men nu HATADE jag honom och jag hatade vad han fick göra med mej och att jag var tvungen att BE honom bestraffa mej och sedan vara utlämnad åt hans nåd eller onåd. Jag skakade i hela kroppen av förödmjukande ilska. Jag förstod att jag inte kunde visa min ilska. Då skulle det bara bli värre – värre för mej.

”Innan jag går ut och hämtar hit honom så kan jag ge Dej ett gott råd. Du vet hur jag tappar lusten att risa Dej när jag har utlöst mej och Du vet att det är så för de flesta män. Rådet är att Du erbjuder Dej honom att suga av honom när han piskar Dej, så går det säkert över fortare. Han får ju befalla Dej att göra det ändå när han vill. Bara ett gott råd!”

När Stefan hade det tonfallet så betydde det att det INTE var ett råd utan en befallning, trots hans mjuka röst. Jag visste det.

Han lämnade rummet och jag hörde hur han samtalade med Janne i vardagsrummet och strax efteråt kom de båda in.

Jag skämdes som en hund, där jag stod naken, framåtböjd med jättesärade ben och kände hur luften svepte omkring min kropps hemlighet, som blottades mellan mina ben. Jag visste var Jannes blickar var och kände dem bränna.

Jag ville inte att han skulle se mej så här, utan kläder som skydd, uppbunden och hjälplöst utlämnad åt hans fräcka blickar och nu också åt hans ris och egoistiska krav på mej.

Ilskan vällde upp inom mej och jag kämpade med den men kunde inte hålla tillbaka tårarna som flödade och kände hur rösten svek mej. Hur jag lyckades att samla ihop den igen och uttala de beordrade orden, vet jag knappast. Under hela tiden kände jag hur musklerna på båda sidorna av mina i ställningen böjda knän, i låren och vaderna spände och värkte. Jag kände hur Stefan hade hängt upp min kropp till det yttersta.

”Snälla Janne! Förlåt mej för vad jag gjorde mot Dej, att jag skadade Dej och förolämpade Dej!”

F-n vad arg jag var. Jag skakade i kroppen av tillbakahållen ilska, som likväl vällde fram i förödande vågor. Och jag var tvungen att lyda min Herre.

Janne skulle åka därifrån efter helgen men jag skulle stanna kvar hos Stefan. Hade jag bara vetat detta skulle jag gjort undantag för denna situationen när jag gav mitt löfte, tänkte jag ångrande, men visste samtidigt att Luther aldrig skulle tillåta att jag INTE lämnade över mej helt och hållet, utan fler förbehåll än vad jag hade. Nej, men det KÄNDES så, just då.

Jag visste att han inte tyckte att det var något med ”skadan” i handen utan att han bara utnyttjade situationen till sin fördel. Att själv få det skönt och att förödmjuka mej.
Han hade nog känt att jag inte tyckte om honom och nu hade han chansen att hämnas fullt ut.

Jag undrade också om Stefan hade sagt något om min roll som hans slavinna. Och om Stefan, som älskade att visa upp min lydnad inför andra, hade iscensatt det hela.

”Snälla Janne, bestraffa mej med björkriset som ligger på sängen så att Du förstår att jag ångrar mej!”

Han hämtade björkriset som såg yvigt och spretigt ut och höll det i den skadade handen med ett fast grepp. Jag kände hans blick på min stackars stjärt och kände hur den bjöds ut mot honom. Han ställde sej bakom mej och snett till höger om mej så att jag kunde se honom.

De beordade orden fortsatte att rinna ut ur min mun men jag hatade hela den fruktansvärda situationen:

”Det är Du som bestämmer när jag är tillräckligt bestraffad.
Du får också göra vad Du ville med mej. Det är Du som har nyckeln till hänglåset och jag får inte lämna rummet förrän Du bestämmer det och jag måste lyda Dej i allt vad Du säger!”

Det kändes så förnedrande att själv höra ordet, som munnen måste säga och samtidigt förstå hela innebörde av dem.

”Jag ska se till att Du får ett ordentligt kok stryk, så att Du aldrig glömmer det! Är det mer Du ska säga innan jag sätter igen?”

Han visste det! F-n ta honom!

”Jo, Snälla Janne, om Du vill kan jag suga av Dej under tiden som Du bestraffar mej!”, erbjöd jag lydigt och tänkte på vad Stefan hade sagt.

Egentligen var det dubbelt jäkligt att behöva ta emot pisk och dessutom göra det skönt för min pinare under tiden.

Så motsägelsefullt, men jag har sett mitt psyke reagera på det tidigare och vet att desto mer Herre A piskade mej, desto mer det sved, brände, stack och gjorde ont, desto mer intensivt försökte jag skapa njutning för honom. Jag kände hans totala makt över mej. det var som om jag var tacksam för att han mitt i alla smärta inte skapade MER smärta. Fullständigt galet, men ändå!

”Ånej Du! Mej lurar Du inte Din hora!”

Usch, det var hemskt. Ordet ”HORA” brände och förolämpade mej mer än vad riset på stjärten skulle kunna göra och nu fick jag både ock.

”Du ska få suga av mej sen och Du ska göra det jävligt skönt och länge. Du kan ju hålla på länge, vet jag.”

Stefan HADE avslöjat det. Janne kunde inte veta DET annars. Då hade säkert Stefan avslöjat min slavinneroll för honom också. Men Stefan var min Herre och vad han gjorde var rätt för mej. Jo, så är det.

Så brände det första slaget på min vänstra skinka.

”Ajjjj, Satan!”

Jag avskyr att svära och tycker att det är en förolämpning mot vårt språk och ser egentligen ner på dem som svär jämt och ständigt. Men detta kom spontant och kunde inte hejdas av mitt förstånd.

”Jag HATAR honom” kände jag och mumlade tyst inom mej för varje träff på min rumpa. Jag var van vid att räkna högt och tacka för slagen, när min Herre höll i riset, men nu hjälpte det faktiskt där inne i själen när jag tänkte: ”Jag hatar honom” vid varje träff istället.

Hela situationen, med min fastlåsta kroppsställning och förödmjukandet i att tillåta att bli misshandlad av honom var så fruktansvärt avskyvärd och förkrossande förolämpande.

Jag tvinga mina fötter att hålla sej inom cirklarna. Kanske detta också perceptionsmässigt hjälpte mej att lite avleda smärtsensationerna.

Men det värsta hade inte kommit ännu.

Jag hade varit mycket noga med att hålla mina fötter inom de uppritade ringarna, i min lydnad inför Stefan, som satt snett framför mej och tittade på bestraffningen.

Plötsligt började Janne rikta slagen underifrån och träffade mina blygdläpparna och hela det känsliga området.

Det gjorde så ont, brände och sved så fruktansvärt mycket att mina båda ben for ihop samtidigt, i försök att skydda detta utsatta och superkänsliga området, som blivit en tydligt medveten träfftavla för riset.

Stefan satt i fåtöljen snett framåt till vänster och jag tittade på honom i ett ”förlåt” och flyttade samtidigt isär mina ben igen. Bara detta att flytta isär mina ben och ytterligare blotta mej för riset, var en prestation som det krävdes min järnvilja att utföra.

Tortyren fortsatte, träff efter träff och snart gjorde det så ont att hela den känsliga området blev som bedövat, men det hindrade inte honom.

Jag har aldrig i mitt liv hatat en människa så mycket som jag hatade Janne. Man tänker att man skulle kunna döda och jag undrar om det ligger så långt ifrån sanningen, även om mitt dödande har begränsats till flugor och mygg. Hade han varit en fluga så skulle jag inte tveka en sekund!

Jag var förödmjukad, förolämpad, förkrossad och tillintetgjort, men underkastelsekänslans lindrande endorfin satte INTE in. Förmodligen därför att jag inte accepterade honom som min Herre, bara som en stor buffel och egoistisk tönt. Likväl har jag sökt, uppmuntrat och frammanat ”manlig egoism” hos de män som varit mina Herrar, men här fanns ingenting sådant.

Bara ett accelererande HAT som etsande stärktes av varje brännande slag på mitt bedövade underliv. Han slog underifrån och ovanifrån, men hela tiden så att han träffade mitt underliv.

”Jag hatar honom, Jag hatar honom, Jag hatar honom!”

Det var dessa intensiva meningar som fick mej att stå ut. Mitt i allt visste jag att om jag BAD Stefan att tala om för honom att SLUTA så skulle han göra det, men DÅ skulle jag ha brutit mitt lydnadslöfte.

Mitt lydnadslöfte var viktigare än detta, även om min övertygelse tvekade vid flera av träffarna så stod jag ut. Endast Gudarna vet hur jag kunde stå ut. Men jag har hört väninnor som har fått förmånen av att föda barn och som har sagt samma. Sekund efter sekund, minut efter minut…..

Janne gick och ställde sej vid mitt ansikte och jag såg att han hade öppnat byxorna framtill och hans lem stod rakt ut och nickade uppfordrande mot mej. Precis som om den ville vara min vän.

Ytterligare förödmjukelse, men jag visste att jag måste igenom det.

”Nu kan Du få slicka på den, men Du får inte ta in den i munnen förrän jag säger åt Dej.”

Fullständigt förkrossad och förnedrad öppnade jag munnen, sträckte ut tungan och började att vidrörande slicka hans fula lem.

Han höll fortfarande riset i handen, men hade flyttat det över till sin vänstra. Jag förstod att det gällde att framkalla så mycket njutning jag bara kunde hos denna hatade karl, som höll riset i handen.

Jag slickade på den och fick som TACK rapp efter rapp över stjärten, men nu stod han inte så att han kunde slå direkt på skötet. Min tunga är under många år tränad till uthållighet och den jobbade på.

Jag visste att koncentrera beröringarna till undersidan av den och lyckades med tungan och läpparna att föra tillbaka hans förhud och kunde därefter komma åt den på normala män känsliga strängen på under sidan.

Resultatet lät inte vänta på sej.

”In i munnen nu då Hora!”

Jag gapade upp och lät läpparna glida över hela ollonet, men fortsatte att jobba med tungan på undersidan, som jag har blivit lärd att göra.

Så tog han tag i mitt huvud med båda händerna och började att använda det som om han onanerade med det. Jag var tvungen att låta det ske och försökte att att hjälpa till med tungan så mycket jag kunde, men det verkade som om det var mest mina läppar som han ville ha om den. Därför pressade jag ihop läpparna omkring den. Så ganska plötsligt sprutade den in i min mun och jag försökte att samla det i munnen för att INTE svälja.

Den triumfen skulle han inte få, om jag kunde avhjälpa det, tänkte jag hatande och hämndlystet. Jag menar det var inte på så värst många sätt jag kunde hämnas. Min utlämnade kroppsställning lämnade inte mycket utrymme för hämnd, från min sida.

När han tog den ifrån min mun så lät jag all den ovälkomna vätskan tillsammans med renande saliv droppa ner på golvet. Jag skulle ju få städa sedan.

Han hade fått nyckeln till hänglåset av Stefan och började att låsa upp det. Mina arma muskler fick äntligen lindring, när jag reste mej upp, så var det knappast att mina böjda knän ville räta ut sej.

En blick från Stefan som satt framför mej fick mej att rätta upp mej och sedan sträcka upp mej i orderställningen, vänd mot Stefan.

Det verkade inte som om Janne reagerade på den ställningen och skönt var det. Den skulle ha känts ytterligare förnedrande om jag hade stått i den framför honom.

Men han kallade bort mej till sängen och klädde av sej själv under tiden.

Sedan fick jag ”tjänstgöra” som hans slavinna i sängen, med både läppar, svalg och ljumskar, men jag orkar bara inte tänka på det nu längre. Då tror jag att jag exploderar av ilska, förödmjukelse och övertryck.

Vad jag kan säga är att Stefan hela tiden satt i stolen och Janne var lika hänsynslös och oresonlig i sina krav på hur han ville att en flickkropp skulle agera för hans njutning. Vid några ställningar, som han ville pröva en flickkropp i var jag tacksam för att jag var så vig och böjlig i kroppen efter år av egna eller Herre-ledda gymnastikövningar. Vid ett av försöken fick jag dubbelvikt slicka hans pung under tiden som han var inne i min slida och pumpade på för fullt.

Jag säger fortfarande JA TACK till och min bacill hetsas fortfarande av ”manlig egoism” men inte Jannes! Till och med hur mycket MER av manlig egoism som helst hos en annan Herre, men inte hos honom. Hans bara retade mej till vansinne. Förklara det den som kan. Men ibland är det nog så att personkemin inte stämmer.

++

Nu ska jag gå och sätta på en kopp kaffe och njuta av söndagsmorgonen och blommorna på balkongen.

När klockan slutligen blir 07.00 ska jag gå in och väcka Stefan med min mun och själv njuta av tungberöringen och mitt kravlösa läppjande, som mycket väl kan vara en halv timme eller mer (tills hans vaknar riktig). Under tiden får jag känna fröjden i mitt hjärta och lättnaden i mitt psyke av att Janne åkte hem sent i går kväll för att vara i sitt hem på morgonen. Han tillhör tydligen gruppen som föredrar att köra bil om nätterna.

Jag hoppas att aldrig få se honom mer.

Inför Janne, som jag inte känner någon som helst respekt för, så kan jag fundera på vad det kan vara för nöje att stå och piska en i taket uppbunden tjej på hennes sköte. Hos honom kan det ju inte vara en förstärkning till Makt utan bara för en utlösning eller kanske ren och skär sadism.
Att han sedan ville pröva en massa näst intill omöjliga ställningar med en böjlig tjej, som inte FÅR neka, har jag lättare att förstå och sett krav på sett tidigare.

Inför en Herre skulle jag aldrig tillåta mej att ställa dessa frågor. Då är det inte min sak som slavinna att ifrågasätta och undra utan bara göra som jag är tillsagd och har inte att göra med svaret på frågan Varför.
Han har bestämt och säger det. Det räcker för en kvinna som så hemskt gärna vill kalla sej TOTAL OCH FULLSTÄNDIG SLAVINNA.

Vad INTE Janne lyckades med det var att väcka min bacill eller få mej att tycka illa om min slavinneroll.

Nu ska jag med kvinnlig list, som övergår mannens förstånd, försöka att långsamt lirkande och försiktigt påverka Stefan att avstå från kontakter med Janne framöver. Männen vet inte riktigt hur det går till, men helt plötsligt känner de det och helt naivt proklamerar att de har ändrat uppfattningar i olika frågor. *Ler finurligt och utmanande*

Kaffet kommer nog att få min vrede att stilla sej, hoppas jag.

Tänk ändå vad sällan som jag är arg, kanske en gång var tionde år, men då känner vreden inga gränser, som nu!

Tack för pratstunden, det hjälpte något!

Anna



22 september
Min älskade Herr Dagbok!

När jag sätter mej ner med pennan i handen vet jag inte riktigt vad jag ska skriva. Om inte händelser under veckan pockar på det.

Tankar om VILJA.

Jag har en vilja av stål (eller järn) och jag skulle inte vilja ha det annorlunda.

I början tyckte jag att det var motsägelsefullt att både vara en stark kvinna med vilja av stål och en undergiven slavinna som helt utan egen värdering avkopplande lade sin vilja i sin Herres händer.

I min slavinneroll skämdes jag för min starka vilja och kvinnliga styrka.

Samtidigt förstod jag att det var just min stålvilja som tvingade mej genom alla dessa ”svåra” uppdrag och därmed att inte bryta mitt lydnadslöfte.

Utan stålviljan hade lydnadslöftet fått samma innebörd som hos många ungdomar, (inte alla dessbättre) som rycker på axlarna och säger: ”Stäm mej!” eller ”Jag ljög!” (Det har man säkert snappat upp ifrån Amerikanska filmer.)

Ungefär som det INTE fanns någon skam i att ljuga.

Men vad är då den individens ord värt?

Blir väl något av ”Peter och vargen”-effekten.


Tillbaka till min vilja: Så förklarade min vän, mentor och Mästare, beteendevetaren Herre BB:

Om Du är en stark kvinna som GER Dej till Din Herre blir den gåvans storlek skyhögt mycket större och hans Herre-status hissas uppåt i motsvarande grad.

Alternativet med en viljelös slavinnekropp som måste styras i allt måste bli påfrestande för de flesta Herrar.

Jag tror säkert, sa han, att det finns dominanta unga män som vid första tanken skulle ta emot denna viljelösa slavinnekropp för att få fritt utlopp för sina sexuella drömmar, men de skulle snart mötas av kravet på sej att träna in allt och skulle likväl INTE få slavinnans vilja att styra och dominera, eftersom hon INTE HAR någon vilja.

Hela hon blir menlös och ganska jobbig att hantera och framförallt bjuder hon inget motstånd och ger ingen egen slavinneutveckling.

Min starka vilja då?

Jo, jag ser det så här, som den antingen-eller-tjej jag är:

En man förklarade hur man laddar upp ett bilbatteri: Jag lyssnade och tror att jag förstod det.

Batteriet töms ut på sin laddning från plus till minut (eller kanske tvärtom) och när man sedan laddar upp det fyller man på omvänt.
Den förklaringen köpte även min kvinnliga logik. Det är som att fylla på nytt vatten i kaffekannan när det gamla är slut, eller?

Min vilja av stål laddas upp genom att jag nollställer den och låter min Herre ha hand om den i ett tillstånd av fullständig viljelöshet för mej.

++

Jag vet en mycket parant och vacker kvinna i min ålder (33) i en västkuststad. Vi kan kalla henne för Jenny och hon är en mycket omtyckt personalchef på ett stort företag. På sitt arbete tvingas hon jämt och ständigt att ta beslut som ibland djupt påverkar andra människor och hon uppträder på den arenan som en stark, empatisk och mycket omtyckt lagledare. Hon respekteras av både de anställda och företagsledningen och ingen där skulle vilja dra på sej hennes missnöje.

Jag hört andra säga att Jenny har en speciellt rynka i pannan som de alla har lärt sej att respektera som en förvarning för en storm, som ingen (hög eller låg) vill blåsas bort av.

Men jag vet att när hon kommer hem på fredagskvällen klär hon av sej naken i hallen, tar på sina hand- och fotbojor av läder och ett läderhalsband (slavsymbolerna).

Sedan (säger hon själv) TÖMMER hon sin hjärna och går in till sin man, som också i rollspelet är hennes Master. Han tar ALLA beslut och hon kopplar av, laddar upp och njuter av sin slavinnelydande roll fullständigt obekymrad om vad som ska hända. Och fullständigt befriad från varje antydan om egna beslut. Hon BARA lyder honom.

Jag har varit vän i familjen långt innan hon kom fram till denna SPECIELLA relationslösning, som utlöstes av hon var på väg att ”gå in i väggen”, som det populärt kallas. Stressöverbelastning och neural härdsmälta kan vara andra ord för samma.

Men hon är ärlig och uppriktig när hon nu säger att denna hennes slavinneroll är räddningen för att hennes hjärna inte ska bli totalt överbelastad.

Hon kopplar av sin BESLUTshjärna fullständigt och säger, ”kroppen han få jobba på högvarv för att utföra det som han beordrar mej, men JAG är befriad från alla beslutstvång. Jag gör helt enkelt bara som han säger åt mej och det vet ju Du (Anna) hur det är, eller hur?”.
”Min hjärna bryr sig inte vilka beting han lägger på min kropp, som bara lydigt och nästan automatiskt utför. Jag vet att det blir mycket sexuellt njutning och många utlösningar för honom och det är Okej för mej. Då tycker jag också att jag gör nytta.”

Hon känner speciellt denna uppladdning när hon efter helgen går med lätta steg till sin arbetsplats och nya utmaningar. Hemma finns inga utmaningar, bara knutlösande, ansvarslös och avkopplande lydnad.

Det är bara jag och hennes syster som känner till hennes hemlighet och hon vill bevara den så.

++

Jag märkte på Stefan, när vi var ute på fest tillsammans med andra, att han ALDRIG känner sin manlighet hotad av mej, som jag vet att många män gör. Han vet att han när som helst kan få mej att inta den perfekta slavinnans ödmjuka kroppsställning, på knä framför honom eller stående i orderställningen och väntande på order om han ville njuta av henne.

Det har gjort att han avslappnat kan vara överdrivet uppvaktande och artig mot mej inför andra.

I någon sorts kvinnlig tacksamhet blir jag likadan mot honom.

++

Vi har alla olika egenskaper och smakriktningar. Stefans är att han njuter utav att visa upp mej för andra. Visa upp min totala och slaviska lydnad. Han vet att jag inte tycker om att bli förnedrad och sparar mej ibland, men…

++

När vi är ute på kalas, partyn eller bjudningar så skulle jag inte ens drömma om att HAN skulle hämta kaffe, tårta eller kakor åt sej själv. Det är mitt jobb och han har ALDRIG beordrat det, men lät sej snabbt skämmas bort.

Nej, han går och sätter sej och jag går och hämtar åt honom.

Hans syster kallade honom för ”j-la mansgris” och fick de andra tjejerna med sej i sitt öppna fördömande av honom tills jag högt och tydligt talade om att det var ett sätt för mej att visa min ofantliga KÄRLEK för honom.

Då tvärtystnade anklagelserna och jag såg senare hur mer än jag stod framme vid serveringsborden för att ”hämta” åt männen. Jag hade satt etiketten ”kärleksförklaring” på mitt underkastande och slaviska beteende och plötsligt blev det inne i gruppen.

Och säg vilken tjej som inte smälter för kärleksförklaringen?

Men jag såg Stefans roade leende när han tittade gillande på mej tvärs över rummet. Och vi båda visste vad det betydde: ”Om de bara vetat!”

Det var faktiskt bara EN kvinna som inte ”hämtade” åt sin man och jag förespådde att det äktenskapet var i utförslöpan. (Sju månader efteråt var de skilda.) Jag förstod att hon inte ville förklara en kärlek som hon inte kände.

Jag tror att hans syrra, som tillhör ”de andra”, hade dödat honom, eller i varje fall sagt upp bekantskapen med honom om hon vetat att jag naken fick ligga på alla fyra för att han skulle ha sina fötter uppe på min rygg. Eller att jag naken och utlämnad hade fått ligga på rygg framför honom med särade ben och massera mej själv bara för att han ville se det eller som en belöning för att jag varit EXTRA duktig.
Du ska veta att med tanke på den kravnivån som gäller i det huset är ”extra duktig” någonting som är skyhögt över allt annat, om han inte är på extra gott humör. Men underbart att uppnå!

++

Stefan har stärkt upp min kärlek till honom skyhögt. Om det sedan är han som har påverkat hjärta eller min egen kärlek som har växt vet jag väl inte.
Om mitt hjärta skulle välja mellan honom och Herre B idag så skulle mitt hjärta välja honom.
Men bacillen skulle välja Herre B och det är bacillen som jag måste låta styra mej för att må bra.

Skulle Herre B kalla på mej idag så skulle jag ha kommit i konflikt, men likväl varit tvungen att lyda och Stefan hade låtit mej gå, det vet jag.

Han har ibland varit bekymrad för att Herre B skulle ringa, skriva eller lämna en kallelse genom Ulrika eller Pia och jag har hört honom sucka uppgivet. Han VET att jag MÅSTE gå.

Han vet inte hur nära mitt hjärta han ligger nu. En Herre kan tappa de signalerna eftersom han när som helst kan få njutningar, som ANNARS är kvinnans kärlekssignaler till den hon älskar. För honom bleknar de bort och blir suddiga om han inte kan läsa min blick förstås.

Kanske han har saknat de signalerna när han har beordrat mej ”att suga honom och VISA hur mycket jag älskar honom”. Jag har verkligen lagt ner ännu mycket mer intensitet i uppdraget för att förklara mitt hjärtas värme för honom, men KAN han märka någon skillnad mellan visad kärlek och en totalt underkastande och lydig slavinna?

Jag vet att Stefan också, mellan utlösningarna, behöver och vill ha kärlek, men han har så svårt att uttala det ordet.

Kram
Anna


++
27 september
Högt ärade Herr Dagbok!


Jag måste erkänna att jag ser NER på en man (Herre) som är svartsjuk. En Herre BEHÖVER aldrig vara svartsjuk. Han har sin slavinna under sin kontroll och hon är (jag är i varje fall) 100 %-igt lojal, trogen och lydig. Antingen eller… Max eller noll!

Min nuvarande Herre är svartsjuk och därför har jag öppet och ärligt talat om för honom att jag kommer att lämna honom. När jag gav honom mitt lydnadslöfte gjorde jag undantag för att jag skulle bli fri om Herre B kallade på mej och jag annars skulle bli fri efter 1 månads uppsägningtid.

Han lovade att jobba på sin svartsjuka, men jag vet att det är en mycket djup känsla som styrs ifrån Amygdala ”mandelhjärnan” – i rädslan för att bli övergiven. Det är en krampartad känsla som sliter med sej allt förstånd (enkelt uttryckt). Om han lyckas får vi se.

Men jag ser skillnad på att en Herre visar en upplevd svartsjuka och en som känner men inte visar.

Han har accepterat att bli kallad för min ”tillfällige” Herre.

Men jag är 100 % lojal, trogen och lydig mot honom så länge han är min Herre. Även om jag skulle träffa en MAN som var nära den perfekta Herren så skulle jag stänga av alla mina IN-signaler i min lojalitet inför den som är min Herre.

Kram
Anna

++



5 oktober
Käre Herr Dagbok, min innerlige vän.

(Nu är här jag igen och ser att jag måste köpa fler blad, bara tolv sidor kvar att klottra på.)

Vi är många kvinnor som gärna vill ha en man som vi kan yppa, diskutera, bearbeta förtroliga KÄNSLOR med. Som Du vet är det ganska ovanligt att hitta män (förutom Dej) som jag öppet och ärligt kan tala om känslor med. Och jag blir helt rabia’t om han skulle skämta bort min känslor, om han inte är min Herre förstås, för då har han även den rätten – given av mej.

Kvinnan är den som ärligt och öppet visar på problem och mannen är den konstante problemlösaren, rak, logisk och enkel! Och det är inte det hon vill. För henne är att visa fram, vända och vrida och ”titta på” ett sätt att bearbeta. Hon vill bli lyssnad på!

Det är allmänt sett svårt att förstå varför inte män kan tillåta sej att ha känslor, utom när de är ”tända” förstås.
Det är ju så enkelt och känslorna är ju så närvarande.

Hittar vi ingen man så vänder vi oss till väninnor och se då funkar det.

Att efter en het, omtumlande och njutningsfull kärleksstund få ligga tillsammans med Mannen och bara låta allting långsamt landa och falla på plats och då i detta lugnet få berätta om upplevelserna, vilket man tyckte var skönt och inte, vad man ser fram emot nästa gång, vilka ytterligare fantasier och önskningar som man skulle vilja smaka och nosa på.

Det är himmelriket för många tjejer.

Tyvärr är det inte så för många män. De har en mycket mer starkt slutande bana. Hos många män känner man att efter utlösningen är det glömt och förlåtet och man känner sej önskad någon annanstans, trots att han någon minut tidigare har visat både glöd och intensitet.

Han går in i vila inför uppladdningen och nästa utlösning.

Efter att ha följt bl a amerikansk forskning på området så vet jag att mannen (ofta) BEHÖVER mer än kvinnan. Det är ju helt enkelt bara fråga om hur mycket Androgent hormon som individen (man eller kvinna) har i sitt blodsystem. Ingen blir förvånad över att män har mer manligt hormon i sitt blod än vad kvinnor har. Men visst finns det kvinnor som har förhållandevis hög Androgenhalt och liknar männen i krav på orgasm. (Jag går inte djupare in på det än så här.)

Jag accepterar att mannen behöver mer och därför är det också så givande skönt att ta på sej slavinnerollen och bara stå till hans tjänst och låta allting viljelöst flyta i hans takt. Och känna att man fyller en funktion.

Då blir jag inte heller det minsta (det ligger i rollen) förnärmad när han efter utlösning önskar att jag inte var där förrän hans eld nästa gång behöver släckas. När jag har ”slavinnedressen” på mej är det hans rytm som gäller.

Dessutom, kära systrar, binder denna min roll HONOM till MEJ på ett sätt som är svårt för icke invigda att fatta och förstå vid första tanken.

Ingen slavinna – ingen Herre.

Med en slavinna - en Herre som är HJÄLPLÖST bunden vid sin slavinna så länge hon vill och lever upp till sin roll.

Den klassiska frågan: ”Vem är starkast, Herren eller slaven?” är i grunden lätt att svara på, men tala inte om svaret för honom, för då blir hans ego hotat. Men en RIKTIG Herre känner till det och uppskattar därför sin slavinna ÄNNU mer! Och hon blir bättre slavinna om hon uppskattas som slavinna.

Med den vetskapen har jag MYCKET högt ställda krav på DEN som blir min Herre och eftersom jag vet vad jag har att ERBJUDA anser jag mej har rätt att ställa krav – före mitt heliga lydnadslöfte.

Efter är det ENDAST hans krav som gäller.

Jag har förstått att DET jag har att erbjuda som den totala och fullständiga slavinnan ger mej den rätten. Men mitt lydnadslöfte är också ett antingen-eller-erbjudande, efter omsorgsfull prövning och god prognos. Precis som MÅNGA andra kvinnor kan jag ”köpas” med trygghet, känsloförnimmande, kunskap, stabilitet och djup kärlek, men aldrig med pengar.

Men helt motsägelsefullt så kan VILKEN kvinna som helst (om hon vill – och kan) konkurrera ut mej och erbjuda i varje fall SAMMA slavinna som jag kan.

Det som skiljer är den mental inställningen, alltså vad som sker inne i huvudet.

++

Att hitta en man som spontant och ärligt kan och vill uttrycka känslor är svårt och blir någon sorts bonus i allas vårt sökandet efter EN man.

Stefan kan denna konsten lite, men bara när jag INTE är hans slavinna. När jag har slavinnerollen ska jag inte komma och snoka i hur han känner det, utan bara se till att han får njuta på det sättet och med den intensiteten som han bestämmer. Det är Ok! Säkert har jag själv lämnat honom de signalerna, när jag formade honom till Herre. Då var han en duktig elev.

Trots Herre B starka manliga ställning och utstrålning i huset kunde han mycket väl bjuda på dessa bearbetande ögonblick, som inte sällan blev timmar.

Men den klart lysande stjärnan på den himmeln var Herre BB. Han kunde tillåta att vi låg i timmar och fritt kände och vände på olika känslor.
Han hade också den pedagogiska förmågan att förklara hur allt fungerade, men också varför man kände så eller så. T o m vilken del av hjärnan som var inblandad i upplevelserna, alltså en levande guldgruva för en naken psykologistuderande elev. De kunskaper som han har gett mej sitter som fastetsade i mina olika minnesfack, inte minst för att de så ofta blev kopplade till känslor och empiriska upplevelser.

På tal om Herre BB, jag undrar om jag inte ska kopiera in Stinas email (Jag har flera Stinor som väninnor) när hon hade varit hos Honom.

Jag har det här och kopierar in det direkt. Stina var då (2002) precis 20 år och är en härlig norrländska lika lång som jag 177 men tyvärr ännu smärtare i kroppen än jag. Hon hade problem i sitt förhållande med Mattias men nu har hon brutit det och hittat en för henne RIKTIG Herre i Örebro!

Sorry, jag orkar inte rätta hennes svenska utan gör det enkelt för mej och bara kopierar rakt av. Dessutom är hennes språk lite av henne själv. (Har en känsla av beröva henne hennes själ om jag skulle försöka, men Mattias namn är ändrat.)

Ibland undrar man hur den svenska skolan, som vi betalar med skattemedel, sköter sitt uppdrag att lära ut vårt kära språk till ungarna, men OK!

Detta är hennes upplevelse av min Herre BB.

++++++++++ email +++++++++++++++
Älskade Anna,

Ja kenner ofta att du e min bästa vänn.

Ja måst berätta om din Herre BB när ja va hos han. Ja ringde först som du sa och han sa ja kunde komma. Ja var skitnervis och tänkte först att int åka dit. Så tänkte ja att du skulle bli besviken om ja int åkte till han. Du hade haft besvär.

Ja visste int att han var så gammal. Det störde mej int men ja trodde int de. Han så snell ut och lungn.

Ja kom in genom dörren och han kramade om mej på störten. Nu förstår ja vad du menar med den kramen som kenns in i bröstbenet. Ja blev så lungn på en gång. Första gången i mitt liv att en främmande kar har kramat mej. Och det har kennts lungnt och skönnt. Trodde int de va sannt.

Vi gick in i hans kök och han hadde dukat fram kaffe. När ja satt mej på stolen och drack kaffe kende ja mej stilla ock lungn ock fin hela tiden. Det var som om ja hadde kennt han hur länge som helst.

Han fråga om dej och om du hadde berättat om de. Han sa att de måst vara frivilligt annars kunde ja gå nu.

Ja tala om att ja hadde vart slavinna åt Mattias men att han int ville på riktit. Ja fråga han om han kunde lägga in i mej att ja fick kenna den psykiska orgasmen så var ja så tacksam.

Du vet att ja lätt blir nervis för det mesta men där satt ja lungn ock fin som ja aldri kennt i hela mitt liv.

Han fråga om ja ville vara slavinna hos han nu när han jorde de ock ja sa att de va OK. Han sa han måst veta om de ble förmycke el förlite ock då ändra på direkten annars blev de fast.

Vi gick in i hans stora rum och ja fick sätta mej i hans stol.

Sedan mins ja int mer än att han fråga om ja hadde sovit gott. Va va då sovit gott tänkte ja.

Men ja svara han

”Ja tack Herre!”

Ja kende min munn säja de. När ja sa Herre till han så kende ja något konstit i magen och ja ville bara säja det igen Herre Herre Herre. För varje gång kenndes det bara skönnare och skönnare trodde ja skulle svima av så skönnt de va.

- NAKEN!

Ja kennde igen den order från din orderlista ock ja skynda mej att klä av mej. De kenndes så skönnt att stå framför han naken o ja som är så blyg för andra.

Utan att ja kunde styra de ställde ja mej i orderställningen o vänta på va min Herre skulle säja åt mej att göra. De killa i hela magen

- SUG!

Ja kasta mej ner framför han och tog fram hans hårda kuk ock börja suga han. De kenndes så jävla skönnt i hela kroppen. Ju mer ja jorde skönnt för han ju mer skönnt kenndes de för mej trode ja skulle dö så skönnt. Ja vet att du har berätta för mej men trodde alri att det var så hellvetes skönnt.

Ju mer ja sög han ju skönnare kenndes de som du sa en stigande spiral bara skönnare och skönnare hela tin. man tror man vill dö. Ja bara sög han ock sög. Du har lärt hur ja ska göra med tunga ock de jorde ja. Han ville långt ner i halsen ock ja har allti börja kräkas när Mattias har gjort de nån gång men nu va de OK. Han kom int enda ner. Han spruta o de va som strålen jorde ont men ja svalde ock titta lydit på han.

Du sa att detta var skönnare än en vanli orgasm och du kan int tro va rätt du har.

Aldri i hela livet har ja kennt nåt så skönnt ock ville aldri de skulle sluta.

Tillslut sa han ja skulle sluta och de jorde ja. Då kennde ja de skönnt att ja löd han men int lika skönnt. Vill fortsätta Han gav mej andra order å och ja löd han ock det kenndes skönnt de å. ja stanna hela natten ock på moronen ville ja int gå. Ja var rädd att de skönna skulle ta slut. Han sa att de skulle stanna kvar och att ja fick komma tillbaka om det blev förmycke el förlite annars behövde ja int komma.

Ja vet att du har berätta hur du gör på moronen ock ja fråga han om ja skulle gå upp och göra frukost ock vänta när han åt. De kenndes skönnt att tänka på att stå naken i orderställningen och vänta på min Herre. Men ha sa att ja int behövde de. Ja hadde så gärna gjort de. Ble besviken

På natten sa han ja skulle ligg på rygg och han ville in i mej. ja jorde som han sa men tala om att ja va grymt trång därnere ock att Mattias åkt till sjukhuset när han hadde gått sönder i kuken. Han fick hemskt gärna men då ville han int så ja suga han igen o de va gått.

Han kunde 3 gånger på natten och på moronen 1 gång till. Ja ville int gå.

En konsti sak till Mattias vill att ja ska svälja de där ecklia men ja bara kräkes när ja försökte. Nu gick de hur bra som hälst ock de smaka gått också mycke konstit. Ja ville bara ha mer och mer hela tiden. Smaka som citronkräm ock ja bara älskar citroner och citronkräm. Att han kan ändra så som ja känner och smakar.

Till slut sa han att ja skulle gå och då kenndes de skönnt att lyda han, men när ja kom ut till taxin kennde ja min gamla oro och engsla igen och ville spring in. Det var så lungnt och skönnt inne hos han.

Snella Anna kan du int fråga han om ja får komma tillbaka bara för att kenna lungne.

GUD va jävla skönnt!!!!!!!!!!!

Ja e gärna hans slavinna hur mycke som helst om han vill ha mej till de.

TACK ANNA!!!!!!!!!!!!!!!!!

När ja kom hem till Mattias så va ja slavinna åt han och de va skönnt nästa lika. Ja tror ja bryter med Mattias nu och hitta en RIKTI Herre!

Skriver snart igen!

Din egen Stina

++++++++ email slut ++++++++++++++++++++++++++





++

Stefan 2 den 28 september

Min Käre Herr Dagbok och vän.

Jag besiktigade Mazdan 323, men den är kall. Temperaturmätaren står oftast horisontalt alltså mellan 40 och 120 (kan det bli 70 gr C?) och jag fick rådet att byta till vintertermostat. Det fixade de på verkstaden. Men värmemätaren håller sej lågt ändå, kanske inte mer än 50-60 och framför allt strömmar det INTE in varm och skön luft från ut/inblåset, trots att jag ställer reglagen på MAX, längst till höger. Och det kommer att behövas inför den begynnande vintern. Satt och frös i bilen på väg till jobbet härom morgonen., osv --------------


(Nu tvivlar jag på att ALLA läsare är intresserad av ALLA detaljerade utdrag ur dagboken och tänkte att jag istället skulle fortsätta med mer för BDSM-are intressanta avsnitt.)

Jag är inte särskilt teknisk (på motorer), nåja, jag kanske skulle kunna skryta med nu, när jag behärskar DJUPT, att jag är tekniskt teknisk, men inte teknisk. Nej, det var ett dumt skämt! Men dagböcker tillåter sådant utan att suddas i.

Stefan, som är måttligt teknisk, är duktigare på fotboll än bilar. Men han bättrar sej på slavinnor (läs: slavinna – hoppas jag).

Usch förresten, grymma tanke, tänk om han har en slavinna till som han besökte ibland, när han är borta länge och inte talar om var han har varit (en slavinna får inte fråga) och jag får ligga i sängen och vänta i den ställning som han har bestämt i förväg.

Oftast är det att ligga på alla fyra i sängen, naken naturligtvis. När jag väntar så, får jag lägga ner huvudet på kudden, förmodligen därför att min stjärt kommer ännu högre upp och skötet blottas mer mellan de starkt särade benen. Fast ibland har jag fått order om att ligga på rygg, med särade ben och vänta så att han kan använda mej när han kommer in nattens mörker. Det har hänt att jag somnat och det är en rysligt obekväm ställning att sova i. Jag får bjuda all min koncentration att inte lägga mej på sidan, utan ligga kvar.

Men det känns härligt när han tar sig rätt till det han har rätt till och tränger hård och krävande in i mej och sedan tillfredställer sej på min halvsovande kropp, som naturligtvis instinktivt svarar emot honom.

Han har också börjat i högre grad än tidigare ta upp det som Malins Master använder ofta på henne, att väcka på nätterna för att bli tillfredsställd på något vis, oftast av munnen – inte sällan av DJUPT.

Jag blir osäker, har jag missat att berätta om att mina tidigare Herrar också har haft detta krav på mej. Efter det att han hade talat med Malins Hasse så fick jag uppfattningen att detta var nytt för honom. Ville han tycka att det är nytt för min kropp, så OK!

ANNA.

Det betyder upp i O-ställningen och stående bredvid sängen vänta på order om hur han vill njuta av min nakna, nattvarma och sömndruckna kropp.

Numera vaknar jag av ANNA ganska ofta och då är det bara att vackla upp, O-ställningen och vänta. Det kan kännas svalt om kroppen, när man plötsligt lämnar täckets värme. Men det ger en så tydlig signal om att jag INTE förfogar över min kropp. Det gör min Herre.

Han överraskade mej härom natten. Klockan 03.54 väcktes jag av

ANNA!

och for upp och väntade. Jag minns att jag blötte läpparna med tungan inför vad som skulle komma.

- RIS

När ordern kom, blev jag först konfunderad men lydde snabbt, ut i köket, grep riset och tillbaka in igen. Sedan fick jag ställa mej i

- FRAMÅT!

Alltså uppe i sängen, där han låg på rygg och med en fot vid varje sida av hans bröstkorg och framåtböjd nå ner till den pekande lemmen med munnen och suga honom. Allt under det som han hade min blottade stjärt ovanför sitt huvud och kunde bestämma mina sugansträngningar med riset. Men Gud ske lov! Jag fick stimulerade den med mina läppar och min tunga och slapp DJUPT, Gud vad underbart och vad jag hade längtat efter detta, tänk att längta sig sjuk efter att få ”suga” på lemmen.

Och jag lovar att jag njöt av varje slick och varje gång mina läppar försiktigt tvingade ner förhuden och jag fick lemmens huvud fritt för min försiktiga behandling. Det blev upp-och-ner för mitt huvud så tungan kunde inte jobba så bra.
Att han piskade på mej kände jag mest som ett eggande, men följde lydigt hans anvisningar. Men så, efter att jag få stå så i kanske 20 minuter och började bli ganska så trött i ryggen och lårmuslerna, kom ordern:

DJUPT!

och samtidigt träffade ett slag rakt över mina blygdläppar. En obeskrivlig, skärande och brännande smärta drev mitt huvud ner över lemmen och tvingade den på mindre än en sekund rakt ner i halsen, samtidigt som mitt smärtskri vällde ut över lemmens huvud där nere.

- Fortsätta att skrika, annars ska jag hjälpa Dej, hotade han.

Men jag behövde ingen hjälp för att fortsätta att skrika med de få ljud som kom fram och förbi den hårda ”proppen”. Jag glömde att svälja men det gjorde tydligen ingenting. Jag menar jag har ju inget ansvar för vad jag glömmer, mer än inför min Herre och han hade min stjärt på för sej behagligt träffavstånd och kunde ju snabbt få anpassat mitt agerande till sin vilja, men han var tydligen alltför upptagen av att njuta av de vibrationer som skriken gav där nere, för hans lem spändes och pumpade ut sin lava där nere i halsen. Den slappade ordentligt men skulle vara kvar där nere tills jag fick befallningen UT och den kom.

Samtidigt kunde jag föra tillbaka min högra hand och hålla om mina brännande och sårade blygdläppar.

Som slavinna kan jag ju inte säga att Han INTE fick slå där, men kände av den träffen att jag kommer att GÖRA PRECIS ALLT för att undvika det igen. Det gjorde ”j-ligt” ONT.

Så kommer den första tanken tillbaka: Tänk om han har en annan slavinna? Nej, det finns väl inte så många slavinnor. Visserligen har jag kommit kontakt med många nu när det blivit tillåtet att tala om, men nej. Det är ju dessutom jag som har lärt honom att uppskatta en slavinnans tjänster och företräden. Han har inte behovet djupt inom sej. Eller har inte haft det men det har vaknat!
-*-
Men precis som Malin menar jag att det inte SKA finnas utrymme för en annan slavinna efter som jag i gengäld gör och utför ALLT en kvinna KAN göra.

Han har hotat mej med att låta andra män titta på mej i min underkastelse, men jag hoppas att det bara är ett hot. I vilket fall som helst har jag fått i uppdrag (och måste genomföra) att fråga Malin om adressen till föreningen i Halmstad. Jag är inte alls intresserad av att visas upp inför en massa andra så, men överlåter samtidigt bedömningarna åt min Herre. Det känns trots allt skönt att tänka så.

Jag funderade på Malins Herre och ersättning, nej, jag fick inte uppfattningen att han hade ”fått betalt” utan det var väl andra favörer istället, dessutom var det innan den nya lagen trädde i kraft. En i mitt tycke ganska fånig lag. Ska man förbjuda något ska det vara totalt och inte halvvägs.
Den forensiska psykologin visar faktiskt att lagar är normgivande, visar vad samhället fördömer, så det skulle inte förvåna mej om den betalda prostitutionen kommer att avta i Sverige.
Och fortsätter väl som vanligt inom äktenskapets inhägnad *ler underfundigt*

Jag hävdar frivilligheten, precis som Du, och menar att varje vuxen individ själv får bestämma över sitt liv och sina handlingar – så länge man inte skadar någon annan.

Däremot är jag tveksam ifråga om de tjejer och killar som sitter fast i narkotika-skiten, de är inte i valsituationen. Där kanske lagen gör större nytta, samma nytta som att ta flaskan från en alkoholist.

Vet Du jag drömde i förrgår natt att Du lät en annan man läsa vad jag skrivit och jag blev arg då, men sedan jag vaknat så tänkte jag: So what!
Men jag hade velat veta det.

Nej, nu måste jag sluta.

Kramar
Anna


Käre Herr Dagbok.

29 september

(Den varning som jag har inom mej (intuitionen) sammanfaller med logiken ifråga om SPRIALEN. Jag tror mer och mer att den är påtaglig. Att både Herre och slavinna driver utvecklingen i den riktningen.

Mycket kräver mer!

Hur långt ska man gå. Jo, naturligtvis kan man göra en överenskommelse i förväg, men jag vet inte hur långt jag VILL gå, eftersom jag har en känsla av att själva gränsflyttandet hissar upp underkastelsekänslan.


Dessutom finns det i alla kittlingsmodeller en mättnad som kräver mer kittlande för att kännas rätt och nå fram till sexuell stimulans. Jämför gärna den toleransökning (stimulera mer för att nå samma resultat) som sker vid olika former av narkomanier.
Vår hjärna har lätt att uppleva denna toleransökning (ökad kittlingsfas) när något ska hetsas mot en fortsatt och framför allt högre njutningsfaser.

Har istället en känsla av att vilja bestämma det under vägen, men det är just det som är det farliga i SPIRALEN. Man blir så att säga ”hemmablind”. Dessutom är det inte jag som bestämmer.
-*-
Det är just när han ställer mej inför nya uppgifter, nya beordrande, som verkar ogenomförbara, oöverstigliga som den härliga och eggande underkastelsekänslan sätter in och ger en ny hisnande känsla.

Visserligen förbannar jag mitt lydnadslöfte ibland, suckar lite, (en suck som jag inte låter min Herre se eller höra) men sätter alltid blixtsnabbt igång att lyda och då i det ögonblicket sätter underkastelsekänslan in med sin bedövande, överväldigande och eggande kraft och det känns underbart ner i magen, men kittlar också behagling utefter ryggraden.
Alltså stort motstånd omedelbart innan, tvingad till att starta och sedan underkastelsekänslan.)

Det är kravet på blixtsnabbt agerande som ger mej en belöning snabbare. Men det gör också att jag inte hinner tänka efter och värdera, bara kasta mej rakt in i uppdraget. Tankebearbetningen sker sedan under tiden, men då är det igång.

Det är precis samma som när jag får ris på stjärten. Jag är ALLTID lika rädd för riset innan de första träffarna (de kan göra jäkligt ONT) – detta på det fysiska planet det andra på det psykiska – MEN LIKA.

Stefan har satt igång en egen spiral och jag är rädd för att bromsa honom, för att inte skrämma honom ifrån Masterrollen, om Du förstår vad jag menar. Jag tror (känner) att om jag skulle sätta stopp eller försöka bromsa honom lite skulle han genast sätta båda klackarna i golvet och tvärbromsa. Han MÅSTE få signalen att det är OK att vara Herre och att han gör rätt när han ökar kraven på mej.

Inget ”bromsa lite”, som jag skulle vilja, utan tvärt. Förmodligen för att han är rädd om mej. Män har ju svårt ibland, när det gäller känsliga saker, att anpassa. Det ska vara antingen eller. Ok, jag är sådan själv också, men inte när det gäller känslomässig anpassningen. Det tycks som om män inte alltid har svårt med anpassning och småjusteringar, inte när det gäller en skruv som justerar ett arbetsmoment.

Jaja, jag har väl heller inga små skruvar, så istället får jag ”tåla steken när jag givit mej i leken” och låta honom dra iväg. Tänk så skönt det hade varit att få komma tillbaka till Herre B och låta honom ta över total, så behövde jag aldrig vara rädd för spiraler. Hos honom ska jag bara lyda och inte tänka. Hos honom sköter han tänkandet och jag den totala lydnaden, plus lite andra uppgifter han ger mej. Han kunde låtit mej utföra mycket värre saker än Stefan och det hade bara varit OK. Jag menar att om Herre B hade sagt till mej att göra en annan man lycklig på något sätt så skulle jag bara, utan egen värdering, skrida till verket. Och starta de förförelsekonsterna som en kvinna genetiskt bär med sej.


++


2 okt
Käre Herr Dagbok!

Usch!

Jag känner att Stefan vill blanda in andra män att titta på när han tränar mej eller när han förödmjukar mej eller faktiskt också låna ut mej för test av träningen.

Han talar ibland om det och det känns som om det inte är långt borta. Han låg och spånade för någon kväll sedan, om att jag skulle besöka ett hotellrum. Han hade nästan skrämmande klart för sig hur det skulle gå till. Nu vet jag inte om han bara uttryckte sexfantasier, (för det kan även tjejer göra) eller det var något som han hade tänkt att låta gå i uppfyllelse, eller om det bara var för att testa mej eller det var för att se om jag tände på det. Han gör så ibland. För att få kvittens på sin Herresroll.

Och jag menar fantasin har ju aldrig skadat någon och den har inga steg, den kan avbrytas så fort man vill. Kanske var det bara det, men det lät ”rysligt”, men också lite skrämmande mysigt, när han talade om det och han hade säkert tänkt en del på det.

- Vi ska ta in på ett hotell i en stad. På kvällen efter maten ska Du duscha och klä Dej i det svarta ”raff-setet”: Trosor, BH, höfthållare och gamla mörka strumpor, kjolen, allt i svart och vit blus. Sedan ska Du få en lapp med ett rumsnummer på, Du ska gå dit, kontrollera ”jättenoga” att nummer på lappen och på dörren stämmer, (annars kan det bli katastrof) sedan knackar Du på dörren, öppnar den direkt, går in, stänger dörren efter Dej, går rakt in i rummet, som är tomt, tar av Dej kjolen och blusen och ställer Dej i O-ställningen och inget fusk. När sedan det kommer ut en främmande man ifrån badrummet säger Du följande:


”Min Herre har skickat mej. Han vill att Du kontrollerar min lydnad och jag har här en lista på de kommandon som jag kan och är tränad på. Min Herre säger att Du har rätt att bestraffa mej på valfritt sätt om Du inte är nöjd med min lydnad eller mitt sätt att utföra. Jag kommer att lyda Dej i ALLT och jag får inte gå härifrån förrän Du är nöjd med mej och tillåter mej gå, även om det tar ett helt dygn, har min Herre sagt.”

För Dej min Käre Herr Dagbok, kan jag erkänna att jag blev ganska upphetsad och det var så att säga RYS-MYSIGT att tänka på. Det var ju INTE verklighet, bara som vi spånade.
Och när han märkte att jag blev upphetsad, han kontrollerade mej med handen, så gick han mycket mer in på detaljer.

Jag tänkte på om det skulle bli någon form av otrohet, men Nej det är det inte, helt oavsett vad som sker på ett sådant rum så har jag som slavinna inget ansvar mer än inför min Herre och som jag förstår flyttar han sedan över min ansvarsvarande till den tillfällige Herren (förmodligen hans bror). Att vi skulle resa till en annan stad är förmodligen att hans bror inte är känd där, som han är hemma.


30 sidor. Det har blivit långt så jag tror att jag måste bryta här och spara Börje till nästa gång – om det blir någon.

Om vi ses igen.

Kram
Anna