Nattsällskapet (6)

Författare: dan-mari Datum: 2023-05-19 14:27:13

Läst: 16 508 gånger

Betyg: 3.5 (5 röster) 2 medlemmar har denna novell som favorit

Nattsällskapet (6)
Av Dan-Mari

ETT SPEL OM MAKT OCH UNDERKASTELSE

Det har gått en vecka, sedan Klara kroppsmålades på galleriet. Kroppsmålningen var en förövning för att hon senare målas under vernissagen. Men under denna förövning hände något som fick Konstnären att överge projektet att måla på Klara en gång till. Eftersom konstnären varit förutseende nog att låta fotografera Klara efter kroppsmålningen har han istället tilldelat en särskild vägg med dessa fotografier av Klaras kolorerade kropp, att visas upp i naturlig skala på utställningen. Bilderna är beskurna vid halsen så det är en anonym torso som vernissagebesökarna kommer att få se.

När Klara är på väg in till vernissagen, föreställer hon sig hur de förstorade bilderna av henne, täckt med färg, kommer att beundras av vernissagegästerna, när de går omkring i lokalerna med sina förfriskningar. Framför allt, är hon nöjd med, hur det löste sig med att temat ändrades. Att hon slipper bli kroppsmålad inför alla, som Konstnären ursprungligen planerat, utan kommer att kunna gå omkring bland gästerna och vara den värdinna hon egentligen är och också är bra på.

Temat för utställningen är numera: ”Punishment and Lust, in Human Behavior”. Konstnären själv, vet hon, är eld och lågor. Därför är hon själv fylld av tillförsikt när hon är på väg mot city, denna vernissagedag. Hon har på sig, sin nyinköpta ljusblåa byxdress, speciellt inköpt för detta tillfälle och som godkänts av Theo, som annars vill styra hur hon ska klä sig. Hon har dessutom, efter ett samtal med Theo, fått slippa vibratorn i sin vagina efter hennes vädjan, att en dag som denna, måste hon känna sig säker. Därför har han tillåtit henne, att undantagsvis, lämna vibratorn hemma.

En timme senare öppnar utställningen. Lokalen, som ligger i ett bostadshus några trappor upp, börjar fyllas av en förväntansfull publik. Många har blommor med sig och Ally, hennes assistent, har ett sjå att sätta dem alla i vatten. Människorna går tankfullt runt i de olika rummen och diskuterar lågmält. De som är bekanta med Konstnären eller Klara, konverserar mer högljutt. Klara trivs verkligen när det är vernissage. Hon får, med sina skratt och sin spiritualitet, blomma ut, då hon är i allas centrum.

Konstnären ska strax hålla sitt framträdande och Klara går upp på ett podium och klappar i händerna för att påkalla allas uppmärksamhet.

– Ja, vi här på galleriet är så glada, att vi i år, har fått hit denna intressanta artist från Spanien. Jag vill utbringa en skål och hälsa er alla hjärtligt välkomna! Därmed ska jag överlåta mikrofonen till Konstnären själv. Han har bett att få förklara sitt tema för er.

Därmed går Klara ner och ställer sig tillsammans med den övriga publiken som förväntansfullt applåderar när Konstnären går upp på podiet. Han håller ett kort anförande på temat erotik, lust och straff. Han menar att det finns en dualism i oss, en sexuell ambivalens när det gäller straff å ena sidan och lust. Lusten att dominera för en del människor och lusten för andra att underkasta sig andras viljor trots att det kan vålla dem smärtor. Han berättar att han har velat undersöka detta fenomen på något sätt. Det har också varit ett underliggande tema, hävdar han, när han har målat en del av sina studier.

Innan han talat färdigt uppenbarar sig en muskulös kvinna ”Misstress Liz” i läderklädsel, med en piska i munnen. Hon går upp till Konstnären och klär långsamt av honom: den vita skjortan och de svarta byxorna får falla till golvet. Till slut står han där i bara kalsongerna (gröna). Men han ser inte ut att ha något att invända emot det. Hon sätter sedan på honom ett par handfängsel, av den typ som Klara så väl känner till. En bock som har stått i bakgrunden drar hon nu fram. Med ett krafttag lyfter hon upp honom och lägger honom rakt över bocken.

När han ligger där med stjärten i vädret fäster hon hans armar och ben vid bockens ben. När detta är överstökat, frilägger hon hans ända genom att dra ner hans kalsonger. Det går ett sus genom vernissagepubliken. ”Vad är det här!?”

Ytterligare ett sus uppstår när hon tar fram spöet och ger den berömde Konstnären en omgång på hans håriga bak. ”Smach, smasch, smasch… Av smällarna kan man förmoda att det inte är lätta slag han serveras med. Det syns på hans stjärt, om inte annat, som snart får en klarröd ton.

Efteråt, då hon lossar honom från bocken och han drar upp kalsongerna bryter det ut en våldsam applåd. Han sätter på sig en rökrock och kramar om ”Misstress Liz”. De båda går ner från podiet och blandar sig med publiken.

Från att det har varit dödstyst i lokalen, under happeningen, bryter det nu ut ett högljutt sorlande och man hör ord som ”vågsamt”, ”utlämnande” och ”banbrytande”. Att inte Klara smiskades (vilket var hans första idé) var av den anledning, att han vid närmare eftertanke, tyckte det skulle stämma bättre, med hans konstnärliga framtoning, om han utsatte sig själv och sin kropp för smärta. Klara går upp på podiet och tackar Liz från Nattsällskapet för hennes medverkan i happeningen och för lånet av lekverktygen.

Klaras syster Sara kommer lite senare, har med sig en blomsterkvast. Hon tittar särskilt på fotografierna av Klara där färgerna tycks strömma ner utan ordning över hennes nakna kropp.

– Fantastiskt fint, är det du Klara? Jag hörde, att man sa att det skulle vara du?

Klara hör henne inte. Andra besökare pockar på hennes uppmärksamhet. Hon återvänder till Sara som är fascinerad av bocken som Konstnären hade fått sin avbasning vid. Hon menar att den inte är så helt olik den där bocken som fanns på gymnastiken förr i tiden, med sina ljusa träben och en stoppad mörkbrun läderdyna överst. Med det undantaget, att de fyra benen sticker snett ut från hörnen. Påminner lite om ”skräddare” en sådan där insekt som kan gå på vatten. Benen kan höjas och sänkas i många lägen och har söljor överallt där man kan trä rep eller remmar genom.

– Har han varit bunden i de här? Hon pekar på söljorna där fortfarande repen slappt hänger kvar.

– Javisst, det har han.

– Att han vågade, inför alla människor.

– Jag tror han gillade det.

– Jag skulle gärna vilja… åtminstone testa, men aldrig inför folk. Blev han piskad?

– Jovisst, det var ju själva idén…

… svarar Klara som umgåtts med idén att själv lägga sig på bocken någon gång. Men det får bli en annan gång. Hon kan än så länge glädja sig åt att evenemanget verkar ha blivit en succé. Folk börjar droppa av. Snart är det dags att stänga. Konstnären har gett sig iväg med agenten och sina vänner till någon krog för att fira. Klara tackar Liz och Thomas och Ally, för väl genomfört arbete och säger att hon vill stanna kvar ett tag för att se att allt är i ordning innan hon släcker och slår på larmet.

När hon hör att de går ut, så går hon själv in på toaletten. Behöver kissa, men egentligen för en viktigare orsak: att få en intim stund med sig själv innan hon åker hem. Det händer ofta, eller om sanningen ska fram, varje dag, att hon onanerar på denna toa, men det blir för det mesta som hastigast, bara något hon gör, för att snabbt bli av med sina spänningar. Men nu tänker hon ta det lugnt, njuta av stunden.

Hon drar ner byxor och trosor och sätter sig för att låta kisset flöda. Lyssnar till det pysande ljudet som övergår till ett vibrerande pruttande när luft slipper ut ur hennes tarm. Hon har lätt för att få en uppblåst mage, efter konsumtion av chips i kombination med mousserande vin och det är skönt att lätta på trycket. När kisset flödat färdigt, inriktar hon sig på att njuta en stund i ensamhet. För att lättare kunna sära på benen drar hon sina trosor och byxor över knäna tills de faller till golvet. Knäpper upp blusen och sticker in en hand. Greppar om ett av brösten, lite som en förberedelse, för att sedan föra ner den andra handen, till sitt sköte. Stryker med handen längs insidan av låren och ljumskarna. För in handen mot de urinblöta blygdläpparna och börjar massera på och runt klitoris.

Hon behöver för en gång skull inte ha bråttom. Särar ytterligare lite på benen, blundar, roterar ett slag med två fingrarna på klitoris. Känner hur den blodfylls alltmer. Fantiserar att Theo, hennes Master, äntligen kommer för att ge henne ett ordentligt knull. Trycker in ett finger, sedan två, så även tre, in i vulvan. Spetsar sedan handens alla fingrar för att pressa in dem så långt det är möjligt, föreställer sig att det är Theo, med sin kuk på väg att penetrera henne.

Hjärtat bultar och andhämtningen blir häftigare. Pressar in mer och mer av handen rytmiskt i vaginan, föreställer sig hans penis som fyller hennes vagina. Börjar känna att hon är på väg att komma, lutar sig tillbaka och tar stöd med ryggen mot toastolens vattenbehållare och lättar stjärten från sittringen. Blundar, kisar med ögonen och föreställer sig att hon öppnar sig för Theo. Inbillningskraften är stark, hon tycker precis det ser ut som om han står och iakttar henne i dörröppningen. Som om han även här, i hennes ensamhet, behärskar henne.

Hon önskar att det vore så och hennes iver ökar ännu mer. Ger sig helt hän åt sin fantasi: tänker att han låter sin stora kuk drivas in till botten, där han släpper ifrån sig sin säd… Hon spänner lårmusklerna och glider in i orgasmen… Eftersom hon för en gångs skull är helt ensam på galleriet då hon masturberar, känner hon sig fri att släppa loss och skriker högt:

AAAAAAAAAH! ÅÅÅÅÅÅÅÅ! Såååå… så jävla SKÖÖÖNT!”

När muskelsammandragningarna klingar av, sjunker hon andfådd ner på toalettsitsen och slår upp ögonen. Siluetten av fantasifiguren står kvar i dörröppningen. Står och ser på henne. Hon blinkar, det tar en stund för henne att förstå. Det är ingen fantasi. Det är inte heller hennes Master som står där i dörren, det är en främmande man. Hon skriker till. Smäller igen toadörren och låser om sig.

Hur länge har han stått där? Hon hade blundat en god stund, medan han hela tiden måste ha stått och sett på henne. På sitt byte. Han måste ha gömt sig någonstans och väntat tills de andra gått. Hon rusar upp och drar på sig trosor och byxor och knäpper igen blusen, helt chockad av den oväntade intränglingen. Hon har ingen mobil med sig heller, där på toaletten. Den ligger i hennes handväska som finns i ett skåp i köket. Vad ska hon göra? Hon tänker: att hon har tre alternativ. 1. att stanna kvar på toaletten, 2. försöka rusa ut i köket och få tag i mobilen och kalla på hjälp, eller 3. öppna dörren och se om hon kan lura bort honom och sedan rusa ut ur lokalen för att ropa på hjälp. Hon bestämmer sig för det 3:e alternativet. Hon ser sig om efter något tillhygge men det enda hon hittar är toalettborsten. Inte mycket till försvar men greppar den ändå.

Hon låser upp dörren och går ut från toaletten med toaborsten i högsta hugg. Då ser hon, till sin lättnad, att han inte står direkt utanför toalettdörren, som tidigare. Han står en bit bort, i andra änden av rummet och vänder henne ryggen.

– Har du något vin kvar? hör hon honom fråga och spänningen släpper.

– Vi stängde för en stund sedan. Det är möjligt att det tagit slut, men jag ska se. Det har varit många här idag.

Hon undrar varför ingen upptäckt att han var kvar. Hon ser på honom och kommer ihåg att hon sett honom tidigare under vernissagen. Hon hade uppfattat honom som konstsamlare eller möjligen någon för henne okänd konstkritiker. En herre i fyrtioårsåldern, med ett mycket fördelaktigt utseende. När hon nu ser honom på närmre håll kan hon se att han har smala, kisande och skrattglada ögon, ett kraftigt käkparti och en charmig grop i hakan. Mörkhårig, men med några gråa hår vid tinningarna. Han är klädd i en höghalsad polotröja och svarta läderbyxor, bär en olivfärgad jacka över axlarna. Kort sagt: en ganska tuff klädsel, tycker hon. Hon ler mot honom och kommer att tänka på vad han nyss har sett och hört och rodnar:

– Jag ber om ursäkt, jag trodde jag var ensam!

– Det är jag som ska be om ursäkt, jag hörde ljud och gick för att se. Och så stod dörren öppen och där satt du. Han ler.

– Jag hoppas att du inte tog illa vid dig?

– Absolut inte. Du såg ut att ha gjort det skönt för dig…

Han beger sig ut i köket. Hon observerar att hans mörka röst har en engelsk brytning, men talar en tämligen felfri svenska. Det är bara betoningarna som det är lite si och så med. Hon tycker det bara bidrar till hans charm. Hon följer efter ut i köket och finner ett par flaskor i kylen åt dem.

– Jag antar att du såg Konstnärens performance. Vad tyckte du?

– Intressant, men jag uppfattade det mer som ett jippo. Jag föredrar att man tar saker mer på allvar.

Hon håller med honom. Hon hade själv haft de tankarna.

– Är du intresserad av något av hans verk? frågar hon trevande efter att de har slagit sig ner på ett par stolar i köket med var sitt glas Chardonnay.

– Vet inte. Oljorna är fina, men jag tror att jag hellre skulle vilja köpa en eller flera av de fotografiska bilderna. Jag tror dessutom att man numera i allmänhet får bättre värdetillväxt av att satsa på fotografier. De där fotona av den kroppsmålade kvinnotorson, skulle jag mycket väl kunna tänka mig, att köpa. Efter vad jag fått berättat för mig, så är det bilder av en kroppsmålning som Konstnären utfört ganska nyligen. Stämmer det?

– Ja.

– Fin målning! Och på en kvinna med perfekta former, efter vad jag kan se. Någon känd person?

– Nej.

– En proffsmodell?

– Nej inte det heller. Det är jag, svarar Klara, rodnande.

– Det menar du inte, fantastiskt! Du har en väldigt attraktiv kropp, det har inte färgen lyckats dölja. Fulländad skulle jag vilja säga. Vad är priset för en fotoserie?

– Vi har inte ännu hunnit prissätta dem. Konstnären måste komma överens med fotografen och så… Men om jag får ditt anteckna namn och adress så ska jag höra av mig.

Han nickar och tar upp ett visitkort ur bröstfickan och ger henne. Hon kastar en blick på det. Ett adelsvapen tronar högst upp och namnet George, earl of… och så ett långt, som hon förmodar, ortsnamn eller grevskap. Hon ser på honom, han ser så snäll och trygg ut. Påminner henne om en engelsman som var verksam i Sverige en gång i tiden och som hon träffade som barn.

De samtalar en stund om konstmarknaden och han verkar vara ganska insatt. Deras samtal är helt och hållet professionellt. Hon är därför helt oförberedd när han ber henne att ta av sin dräktjacka. Hon tar dock av den utan protester (det är ju ganska varmt trots allt) och hänger den över stolens armstöd. Hon är nu helt upptagen med att förklara sin syn på vilka konsttrender som är för handen, enligt hennes uppfattning. Men hon ser att han hela tiden har blicken på hennes bröst som kanske skymtar genom den halvgenomskinliga vita blusen.

– Du bär ingen behå? Påståendet rymde en fråga.

– Haha, nej, jag tycker det är skönast utan.

– Jag skulle vilja att du knäpper upp ett par knappar på din blus.

Hon ser frågande på honom. Vad tar han henne för? Någon slags hora? Hon beslutar sig för att ignorera hans önskemål och försöker fortsätta på sitt resonemang. Lägger ut texten om multimedial konst, som hon tror är på väg ut. Men, enligt hennes uppfattning, är konst som använder återvunna material och även den konst som uppmuntrar publikens deltagande något som kommer mer och mer. Flera av de kommande utställningarna på hennes galleri kommer just att handla om klimat- och miljökonst, berättar hon. Han avbryter henne:

– Det svarta halsbandet med metallringen du har om halsen: Berätta vad det symboliserar?

– Åh, det är privat. Det vill jag hålla för mig själv.

– Om jag säger, att jag vet vad det betyder?

– Jaha?

Det är uppenbart att mannen är intresserad av henne. Även om hon tycker att han är en ovanligt attraktiv man, undrar hon samtidigt vad han är för någon. Varför sa han, att han känner till symboliken med det svarta bandet? Är han en av de invigda?

– Vill du fortfarande inte öppna din blus för mig? Jag tycker att jag skymtar de vackraste bröst, jag kanske någonsin sett. Jag kan se dem genom tyget och att få känna på dem skulle jag betrakta som en ynnest!

Stoltheten över brösten har alltid varit Klaras svaghet. Hon suger i sig varje beröm hon får för dem. Hon lyfter sina händer och knäpper försiktigt upp de små pärlemorknapparna: den första, den andra, den tredje, fjärde och femte, tills blusen glider isär. Han flyttar sin stol närmre och sticker in handen i glipan mellan hennes bröst. Håller med handen under det vänstra bröstet, lyfter och väger det med sin torra, varma hand. Låter sedan pekfingret och tummen bearbeta bröstvårtan som blodfylls och hårdnar. Klara känner hur hon rodnar igen.

– Jag vill att du ställer dig här, framför mig.

Hon tvekar, men gör som han säger. Det där med att han känner till symboliken med halsbandet… det innebär att han i så fall vet, att hon är tillgänglig för honom och att han har rätt att ta henne här och nu. Visserligen har han inte sagt det rakt ut, men nog har han antytt.

När hon står framför honom med heta kinder, känner hon sig skamsen, men framför allt dum. Hon har inte helt lämnat sin roll som konstvetare och gallerist. Därför har hon svårt, att på hans uppmaning, ställa sig framför honom, för att beskådas. Det sårar hennes självkänsla. Det känns inte heller, rätt i tiden att behandla en kvinna så, för att utrycka det milt.

Han letar efter blixtlåset på hennes byxdress och finner det slutligen där bak. Med en resolut rörelse för han ner låset för att sedan dra ner byxorna med bägge händerna, över höften, ända ner till knäna. Hon står nu med sin öppna vita blus och sina svarta trosor blottade. På ett konstigt sätt känner hon sig lugnare, nu när han har tagit initiativet och hon känner att ansvaret är hans. Nu får han bestämma.

– Du har trosor?

Han får inget svar, det är ju uppenbart, varför skulle hon inte ha det?

– Många bär inte trosor, jag menar bland dem som har ett sådant där band om halsen. Får jag be dig att dra ner dem en bit.

Nu blir det genast svårare igen. Att hon, på hans begäran, frivilligt och aktivt, ska dra ner sina trosor och därmed i hans åsyn, blotta sitt kön. Till på köpet, här på hennes eget galleri! Det kräver att hon ger avkall, på en stor del av sin integritet. Att hon självmant gör den rörelse som blottställer hennes underliv för denne okände man. Men hon vill inte höra den uppmaningen igen, så hon för in sina tummar i troslinningen och drar ner dem över höfterna, ner till knäna, där byxorna sitter.

– Tack Klara.

Han ser granskande på hennes underliv:

– Du fortfarande har ett runt och fylligt ungfickssköte, ser jag.

Det är inte något som hon tänkt på, eller ens visste kunde ha någon betydelse. Hon har aldrig betraktat denna region som något att bedöma. Varken att vara stolt eller skämmas för. Han lutar sig framåt mot hennes sköte för att se bättre:

– Du är rakad, ser jag. Men jag ser också att det börjar komma lite fjun här och där. Du är blond eller hur?

– Jo blond, åt det lite röda hållet.

– Jag ser det, jag tycker att du ska låta ditt könshår växa ut igen. Det kommer att bli en liten fin lockig buske det är jag övertygad om.

Han sträcker fram handen och drar med ett lätt tryck med pekfingret mellan de yttre blygdläpparna. Tar bort fingret som nu är blött av det flöde som sipprat ut från hennes inre regioner. Han håller upp det blänkande fingret framför hennes läppar: för henne att slicka på. Hon öppnar munnen halvvägs och han sticker in fingret. Hon suger. Finner det helt naturligt. Hade väntat sig känna den typiska doften av skaldjur från sin fitta men känner inget.

Då ringer det på porttelefonen. Sir George, (hon tänker på honom nu som det) går bort och trycker på samtalsknappen.

– Vem är det?

– Det är Liz, vi skulle hämta sällskapets pall och lite andra saker.

– Hm, vi har tänkt använda den ett tag. Ni kanske kan återkomma senare?

– Javisst, vi säger så.

Efter detta avbrott sätter han sig på stolen framför henne igen med korslagda armar:

– Hur känns det?

Hon har svårt att uttrycka hur hon känner det. Här står hon med byxor och trosor nerdragna. Vad kommer han att göra med henne? Hon känner sig eggad, i sin undergivna roll, men har svårt att sätta ord på det, eller att kunna svara på hans fråga. Hon har alltid haft svårt att uttrycka känslor överhuvudtaget. Hon beslutar sig för att svara med en fråga:

– Vad betyder bandet?

– Bandet betyder att du är öppen och tillgänglig för mig och för andra invigda.

– Men jag har redan en Master.

– Ja, jag har talat med din Master, så han är införstådd att låna ut dig ikväll. Jag vill se till att du kommer att vara väl förberedd inför din introduktion som vi hoppas, ska kunna ske inom kort.

Bitarna faller på plats. Hon slår ner blicken och känner att hon bara vill överlämna sig till denne man med det snaraste.

– Nå vad säger du?

Vad ska hon säga? Det var en öppen fråga, men hon svarar till sist:

– Det var överraskande… men jag vill gärna vara…

Hennes andhämtning är häftig och hon har nästan svårt att få fram orden:

– … jag vill gärna vara er tjänarinna… så länge ni vill ha mig.…

Hon inser plötsligt att hon helt spontant har slutat dua denne man och att det känns helt riktigt. Skulle hon nu benämna honom som sin Master? Som om han förstod hennes dilemma med titulaturen:

– Du kan kalla mig Sir George. Som den goda undergivna tjänarinna du är, så hoppas jag att du kommer att känna njutning av att lyda de uppgifter jag kommer att ge dig. För att: just nu, Klara, ska du betrakta mig som ägare till dig.

Hon nickar. Han sträcker fram sin hand mot gropen i hennes navel, rör runt med den lite innan han drar med fingret hårt över huden, ner mot hennes venusberg. Nageln rispar ett vitt spår på hennes mage där den skrapat huden. Hon ryser lite. Känner hur han trycker in sitt finger mellan hennes blygdläppar. Snart får det sällskap av ytterligare ett som tillsammans trycker sig upp en bit i Klaras vulva. Han talar med låg röst, nästan viskande:

– Du ska tänka på mig som din härskare och att jag för ögonblicket äger dig, din hud och dina kroppsöppningar.

Hon lyssnar på hans röst, antar att han ser på henne men hon har sin blick nerslagen. Han fortsätter alldeles vid hennes öra viskande, på ett vänligt men lite högtravande sätt:

– Det innebär att ALLT: ditt svalg, din slida och din tarm, måste vara beredda att öppna sig för mig, eftersom du nu är under min regim. Du ska känna att även dina vackra bröst och stjärt också är underkastade mig.

Hon andas häftigare nu med munnen halvvägs öppen och ögonen slutna, benen känns svaga och darriga och hon undrar hur hon ska kunna röra sig. Han fortsätter med sin viskande röst:

– Allt, även din svett, ditt piss och dina fisar ska du uppfatta som… ja som vad, Klara?

– Som… som er egendom?

– Precis så, Klara. Som min egendom.

Hela tiden under det han talat, är de två fingrarna inne i hennes slida och han verkar inte göra sig någon brådska att ta bort dem eller göra något annat med dem. Bara håller dem där. Hon undrar om han njuter av att dominera henne, lika mycket som hon gör av att underkasta sig hans vilja. Hon tvingar sig att stå still trots att hon skulle vilja röra sitt underliv över hans fingrar. Förstår att hon snart kommer att hamna på den där bocken där Konstnären legat tidigare på dagen.

– Detta är, som du förstår, min deklaration till dig. Har du något svar på den?

– Ja, jag tillhör er, Sir George… är allt hon får fram.

Han gör en gest med handen, men hon är så förvirrad att hon inte uppfattar det, som en befallning.

– Du lyder inte mitt tecken? Varför det?

– Oh! Förlåt jag uppfattade det inte!

– Klä på dig.

– Ja Sir.

Förvånad drar hon upp sina trosor. Innan hon hinner dra upp byxorna gör han en gest för att stoppa henne. Han tar upp en sax ur jackfickan och ger henne den.

– Klipp av dig trosorna. Från och med idag ska du inte bära några trosor alls. Hon ser ner på sina trosor med saxen i hand. Hon väljer att först klippa av trosan i grenen, lyfter ut grenbiten och klipper tvärs över. Över sömmarna går det lite trögt, men sedan går det lättare. För att kunna lossa trosorna helt, måste hon också klippa ett snitt från troslinningen och nedåt. När hon klippt färdigt, tar Sir George tag i delarna och drar ut dem. En besynnerlig men häftig känsla uppstår i hennes underliv.

– Ge mig nu saxen och dra upp dina byxor.

Hon lämnar ifrån sig saxen och drar upp de ljusblå byxorna till midjan, undrar i sitt stilla sinne om det kommer att bli en fläck i grenen nu eftersom hon inte har trosor på sig och känner hur blöt hon är därnere.

– Det här med… Vad var det, straff och lust?

Hon kan inte svara på hans fråga, eftersom han pressat in den sönderklippta svarta trosan i hennes mun. Medan han talar, som för sig själv, om att förseelser måste leda till påföljder, om det ska vara någon ordning i världen, för han henne bort, där bocken står och upp henne på det lilla podiet. Bocken står kvar där med repen runt om, där de lämnats efter Konstnärens happening. Han står bakom henne drar up blixtlåset på på de ljusblåa byxorna. Hon betraktar bocken med sin rygg av svart läder och de fyra utstående benen med sina söljor. Platsen för verkställandet av hennes kommande bestraffning. Känner dess dragningskraft och vill bara lägga sig över den snarast möjligt.

– Att du inte var uppmärksam på mitt tecken gör att jag måste straffa dig.

– Ja, Sir.

– Jag får be dig att hämta ett spö?

Hon beger sig efter spöet och finner det nedanför podiet. Räcker honom, och lägger sig därefter raskt på magen över bocken. Han tar hennes ben som han särar och binder dem vid bockens ben varpå han fäster armarna vid de främre benen. Hon känner hur stretchtyget spänner över hennes båda stjärthalvor. Han låter henne vänta en god stund innan första slaget kommer. Trots att hon har byxor på sig, svider rappet ordentligt. Först ett på hennes vänstra skinka sedan ett på den högra. Fortsätter så, omväxlande på vardera halvor. Några enstaka gånger låter han slaget träffa, rätt på hennes känsliga punkt, mittemellan.

Hon älskar svedan. Hoppas, men är inte säker, att hon kommer att klara hela omgången. Hon förstår att det här blir en helt annan sak nu, än när hennes man smiskar henne. Trots munkavlen ger hon ifrån sig ett skrik, för varje rapp när det landar med en smäll på hennes bak. Till slut bränner stjärten som eld.

Så upphör slagen. Hon ligger och väntar men inget verkar hända. Så tycker hon att det verkar som Sir George nyper i hennes byxor. Men det dröjer att tag innan hon fått klart för sig vad Sir George håller på med. Blir i det närmaste chockad! Han trycker sin sax genom tyget och klipper sedan, lugnt och metodiskt sönder hennes byxor i grenen, den byxdress som hon köpt för dyra pengar! Men hon vågar varken protestera eller röra sig. Kan bara ligga där med stjärten i vädret och benen brett särade.

Hon hör bara saxens ljud när den klipper genom det tunna tyget. Ibland känner hon saxens kalla sida när han kommer åt hennes hud. Hon känner att saxen rör sig runt hennes underliv, över skinkorna ner på insidan av låret, tvärs över, där den frigör hennes sköte och över på det andra låret. Det tar en god stund innan han känner sig färdig efter att ha putsat lite här och där. Hon anar att han måste ha frilagt hela hennes underliv med saxen.

– Såja det blir bättre. Från och med nu ska du vara mer tillgänglig.

Som en bekräftelse på denna ökade tillgänglighet känner hon hans hand, när den tränger in i hennes vagina samtidigt som, vad som måste vara hans tumme, trycker på hennes analöppning. Tummen gör sedan ett par bestämda tryckningar för att markera hans fråga:

– Har du tränat din ringmuskel?

Hon nickar.

– Känns inte så, du verkar spänd där. Din Master måste göra något åt det.

– Ngh!

Han befriar henne från både hand- och fotfängsel och säger till henne att sätta sig på en stol vid sidan om. Hon kravlar sig upp från bocken, sätter sig framför honom och väntar på nästa order. Han tar ut trosan från munnen och slänger på golvet.

– Har din Master gett dig några förhållningsorder hur du ska sitta?

– Nej, Sir George, inte vad jag kan komma ihåg.

– Då ska jag ge dig det. Du får tre förhållningsorder: Från och med nu ska du alltid sitta med naken stjärt mot underlaget. Det betyder att: du får INTE bära trosor och att du ska bära kläder som lämnar vägen till ditt underliv öppen. Därför ska du hädanefter bära, exempelvis kjol eller klänning. Och du ska vika upp dessa innan du sätter dig, så att din stjärt sitter direkt mot underlaget. Om du, mot förmodan, skulle vilja ha byxor, måste de vara uppklippta så att ditt underliv är blottat. Som jag nu gjort med din byxdress.

Hon nickar och undrar i sitt stilla sinne hur hon ska kunna klara det utan att hon ställer till med skandal i sin bekantskapskrets eller på andra ställen.

– Den andra förhållningsordern är att: när du sitter får du från och med nu inte, som du gör nu, sitta med knäna intill varandra. De ska vara lätt särade. Minst tio centimeter mellan dem för att signalera din tillgänglighet. Det innebär förstås att du inte får lägga dem i kors. Har du uppfattat det?

– Ja Sir George.

– Den tredje förhållningsordern är: att när du står framför en Master ska munnen vara lätt öppen och dina armar vila utmed sidorna och när du sitter ska händerna vila i dit knä med handflatorna uppåt. Det är så du ska visa din undergivenhet. Är det uppfattat.

– Ja, Sir George.

– Gott! Res dig upp och lägg dig på andra hållet, på rygg, över bocken.

Hon gör som han säger och han fäster återigen hennes ben vid de utstående bockbenen så att hon blir liggande i en båge över bocken. Hon hoppas nu på att han kommer att penetrera henne. Men han är inte riktigt nöjd med hennes ställning, utan drar ett rep runt varje knäveck och spänner sedan ut hennes ben så att hon kommer att ligga med ännu mer skrevande ben, krumma som en groda. Hon förstår att hennes stjärt och sköte, nu måste vara fullt blottade för hans blickar och undrar, förhoppningsfullt, om det kommer att locka honom att äntligen penetrera henne med sin lem.

Hon ser honom ta av sig sina läderbyxor och kalsonger och lägger hopvikta på den stolsits där Klara nyss suttit. Hon försöker se vad han har för instrument, där mellan benen. Storleken finner hon svårbedömd men tror att det är på den övre skalan. Hon ser att han har en stor tatuering på nedre delen av sin mage men har svårt att se vad den föreställer.

Hans lem sväller ganska snabbt upp till sin fulla potens. Hennes blygdläppar förnimmer snart hur han drar sin mandom ett par gånger längs hennes springa. När han sedan trycker in den, ger hon till ett litet utrop. Medan han låter sin kuk känna sig för i hennes slida, kan hon se att han har plockat upp spöet och håller det i handen. Hon tror först att han samtidigt vill ge henne smisk. Men så ser hon att han håller det så att handtaget kommer mot hennes huvud. Hon uppfattar det som att han vill att hon ska ta det i munnen. Hon håller upp sitt huvud och gapar innan han sticker in det. En stund får hon suga på spöskaftet samtidigt som han långsamt gör sina rörelser i hennes vagina för att sedan dra ut det samtidigt som hans kuk lämnar hennes slida.

– Du vill väl att jag fyller ditt andra hål också?

Utan att invänta svar trycker han in, det nu uppblöta spöskaftet, i Klaras anus. Han pumpar ett tag för att hitta den rätta vinkeln och för spöet långt upp i hennes tarm, känns det som. Hon hade hoppats att han nu skulle fortsätta att knulla henne. Men han kommer fram och ställer sig på höger sida bredvid Klaras huvud, ser ner på henne och frågar med sin lågmälda röst:

– Är du min undergivne nu?

Hon tänker först svara ”ja Sir” men känner att det finns ett bättre alternativ att visa sin undergivenhet på: hon ser upp på honom och gapar. Han förstår vad hon menar och böjer sig lite mot henne, samlar saliv för hennes väntande mun. Hon känner en besynnerlig glädje över att få motta den spottloska, som hon, när den träffar hennes gomsegel, sväljer med ett leende.

Hon blir medveten om att ollonet från hans penis ligger an mot hennes kind och vänder sig mot höger. Nu ser hon, att tatueringen föreställer ett stort varghuvud framifrån. Åsynen av hans penis nedanför tatueringen får hennes kåthet att gå upp några grader. Ollonet snuddar hennes näsa och hon känner den lätt söta doften från hans kön blandat med hennes egen doft. Begäret växer i henne. Hon gapar och låter lemmen komma in i hennes munhåla. Efter en stund drar Sir George ur sin lem och skiftar position. Han ställer sig bakom hennes huvud vilket gör att hon måste böja huvudet bakåt, om hon ska kunna ta emot hans lem. Hon får därmed sitt huvud upp och ner.

Hans styva kuk har en böjd form och strävar uppåt. Han håller ner den så att den kan komma in i hennes väntande mun. Den är längre än hon först uppfattat och när den fyller hennes mun vet hon inte om hur hon ska kunna ta emot den i sin helhet. Hon försöker öppna sin strupe så att den kan komma längre in, men får en kräkreflex, stor salivavsöndring och våldsamt hostande. När hon hämtat sig tränger han in på nytt, nu slappnar hon av i strupen och får inga kräkreflexer. Känner hur långt den kommer in i hennes svalg. Bara lite ofrivilliga ljud ”onk, onk, onk’…” hörs från hennes salivalstrande mun. Blusen har glidit helt isär och hennes blottade överkropp, frestar Sir George att nypa och massera bröstvårtorna, samtidigt som han låter sin kuk fara fram och åter i hennes mun och strupe.

Det dröjer dock inte lång stund förrän han drar ut den styva kuken från hennes mun.

– Du är en bra kuksugare, det måste man medge, Klara.

– Tack Sir George.

Han går bort till hennes andra ände. Där ställer han sig för att med en eftertänksam min se Klaras på underliv där spöet tittar fram ur hennes anus. Han spelar med sin kuk upp och ner över blygdläppanar innan han åter låter sin kuk tränga in i hennes vagina. Hon känner att det här är en man som exakt vet hur en kvinna ska knullas. Han passar in så att hans kuk får den rätta vinkeln för att både stimulera hennes klitt och g-punkt och ändå verkar hans kuk tränga längre än någon annan tidigare gjort. Hon känner rytmen i hans kropp när han med sin stora lem far fram och åter i hennes inre. Försöker att känna in upplevelsen: föreställer sig att det är både Sir George och Theo som kör fram och tillbaka i hennes slida och tarm. Det får hennes kåthet att sjuda upp, lika hastigt som upphettad mjölk i en panna.

– Rhooo, ååååh, ooooh!

Hon sprattlar i alla sina bindningar. Kan inte låta bli. Men underlivet kan hon inte röra för att möta kuken i sin vagina, bara ta emot den orgasm som han ger henne. Känner hur plaskblöt hon har blivit därnere. Förstår att det troligen också har gått för Sir George. Märker hur deras blandade safter rinner nerför hennes stjärtsprund när han lämnar henne. Ser på honom under tystnad när han klär på sig. När han har klätt sig går han fram, tar tag i hennes huvud och kysser henne på munnen.

– Glöm inte mina förhållningsorder!

Så vänder han och går iväg. Han upptäcker toaborsten som ligger på golvet där Klara släppt den. Han plockar upp den och slänger åt Klaras men missar och den blir liggande på golvet vid sidan om henne. Hon hör dörren stängas. Nu är hon lämnad åt sig själv – i sitt eget galleri, tre trappor upp i ett gammalt hus på Östermalm. Att ligga så här: utfläkt, utan möjlighet att röra sig är påfrestande. Mest för psyket. Tiden tycks henne lång.

Hon börjar tro att hon måste ligga där till morgonen, då hennes medarbetare kommer tillbaka. Då minns hon att det är lördagskväll och de kommer inte tillbaka förrän på måndag. Hon försöker komma åt någon repända med handen men Sir George har bundit henne effektivt. Hon förstår att hon bara har att finna sig i denna situation. Hon hör ljud från andra lägenheter i det gamla huset. Någon som spolar. Ljud från rören. En tv som står på.

Plötsligt hör hon att dörren öppnas och Liz röst. Visst ja, de skulle ju komma och hämta bocken. Hon hade glömt det. För varje annan person än Liz och Robert skulle hon känt sig förödmjukad av att påträffas i en sådan ställning, med brett särade ben, sönderklippta byxor och blottat underliv som det rinner sperma ifrån. Till på köpet med ett ridspö utstickande från stjärthålet. Men nu är hon bara glad.

Efteråt, när de frigjort henne från bocken, har hon ett långt samtal med Liz medan Robert samlar ihop rep och andra detaljer. Klara frågar förstås vem Sir George är och får veta att han kommer från England där han var medlem i en liknande sammanslutning och hade grundat Nattsällskapet i Stockholm en gång i tiden och är nu ordförande i sällskapet.

– Han hade förresten ett önskemål.

– Vadå?

– Att du skulle pierca dig.

– Var då?

– Han vill att du ska ha en ring genom din klitoris, och han ville att jag skulle beställa det.

Klara hade aldrig piercat sig och är ganska chockad av förslaget. Men anar att hon inte borde neka till det.
Robert har inte tid att köra hem Klara och att åka taxi med blottad rumpa är väl som att be om att bli våldtagen tänker hon. Som väl är, kommer hon på att den korta poplinjackan som hon drar över sig, i viss mån döljer det stora hålet i byxgrenen. Men för henne själv blir hålet högst påtagligt när hon sätter sig på det läderklädda och kalla baksätet med sitt nakna underliv. Det påminner henne hur sårbar hon är.

Hon minns den order hon fått av Sir George att hålla isär knäna. Måttar hur brett tio centimeter kan vara. Blir återigen kåt. Sätter handväskan i knäet, utnyttjar diskret det urklippta hålet för att stimulera sin vulva med högerhanden. Lyckas under färden, att hålla på, utan att taxichauffören märker något. Fantiserar om att hon ber honom köra ut i skogen och sedan sätter sig gränsle över honom och låter hans förvånade kuk få fritt inträde genom hennes generösa byxhål. Med dessa fantasier håller hon ”grytan kokande” tills hon når hemmet och kan avsluta det hela i sin egen säng.

Nästa morgon har hon ett mms på mobilen med det medföljande meddelandet:

”Tack för igår. Du skötte dig bra!
Skick gärna filen vidare till din man”.
/George

Med hjärtat i halsgropen klickar hon på ikonen. Hon möts av en film av sig själv med särade ben. Hon stänger genast filen, men öppnar den efter en stund igen. Filmen är fruktansvärt tydlig: hon ser sig själv på toaletten med sin fuktblanka hand som pumpar ut och in mellan de utbredda benen, hårt och snabbt, under det att hennes ansikte förvrids då orgasmen kommer. Hon ser och lyssnar rodnande på sina våldsamma skrik med det avslutande ropet: ”så jävla SKÖÖÖNT!”. Undrar när hon ska våga visa denna film för Rolf.
Hon raderar i varje fall inte filmen från sin mobil.

- - --- - - - --- --- - - --- - --- --- --- --- - --- --- - --- - - - - - -

Denna morgon, några dagar efter den händelserika vernissagen, går Klara upp sent. Hon vill koppla av. Tänker ta det lugnt innan hon tar sig in till galleriet. Succén för Konstnären visade sig ha varit stor, även om någon tidning hade ondgjort sig över vernissagedagens ”skandalartade spanking”. Andra skrev att den speciella performance som Konstnären hade gett, kanske kommer att gå till konsthistorien. Bilderna på sig själv kroppsmålad av den kände Konstnären var ju också något att glädjas åt. Flera bildbyråer hade redan hört av sig och; kanske bilderna av henne, någon gång i framtiden, kommer att bli utställda på något prestigefyllt konstmuseum. Klara gladdes också åt att hennes galleri omnämndes som ett ställe att besöka, om man vill möta det samtida avantgardet och vara med om ”oförväntade upplevelser”.

Och en oväntad upplevelse, hade det ju onekligen blivit för Klara själv. Hon hade fått känna på hur det känns att stå till förfogande och att bli fjättrad och smiskad över den nu kända smiskbocken. Hon praktiserar lite yoga och tar en simtur i poolen innan hon går ut till köket för att få sig något till livs. Till frukosten går hon igenom de sms som kommit under morgonen. Ett från Rolf, hennes man, som har en del förhållningsorder till hantverkarna som ska arbeta nästa vecka. Och så ett från hennes master, Theo. THEO!!! Hon ser åter på det korta sms:et:

Kommer ikväll: lydnadstest
samt koll av teckenkunskap.
/Master Theo

Klara känner glädje och upprymdhet. Äntligen har hennes Master bevärdigat henne ett besök. Antagligen har Sir George uppmanat honom att träna henne inför introduktionen. Hon blir kåt bara hon tänker på det. Hon har inte glömt hur han påverkat henne de få gånger hon fått träffa honom. I hennes sinne har han blivit mer som en älskare. Hon tänker att det kan väl inte skada med lite romantik även om det är en lydnadstest. Hon ber därför Olga att hon ska förbereda middag för två i matsalen på kvällen.

Under dagen fantiserar hon om hur kvällen kommer att gestalta sig. Försöker tänka på Sir Georges instruktioner, om att vika undan klänningen när hon sätter sig och att hålla tio centimeters avstånd mellan knäna när hon sitter. Efter en vecka tycker hon att hon klarar det ganska bra.

När hon kommer hem på kvällen visar det sig att Olga, som har städat i deras konstkabinett, haft ner en dyrbar vas som naturligtvis gått i tusen bitar. Klara blir upprörd över hushållerskans slarv och skäller ut henne. Hushållerskan rör en inte min men försvinner ner till sig. Lika bra att hon är ur vägen, tänker Klara och bestämmer att det i stället får bli lite snacks och en god flaska vin, när Theo kommer. Med några levande ljus, kanske det blir lite romantiskt ändå. Hon ägnar ett par timmar inne på toaletten åt att ta lavemang (lika bra att förbereda sig) duscha och smörja in kroppen i de oljor hon råkar ha hemma. Särskilt noggrann är hon med analöppningen som hon smörjer i med glidmedel.

Hon har inte fått någon instruktion om hur hon ska vara klädd och har svårt att bestämma sig för vad hon ska ha på sig. Hon väljer en enkel svart, halvlång klänning och på benen ett par stay-ups. Ett par svarta högklackade skor till det, blir bra, anser hon. Eftersom hon numera inte får använda trosor, så kommer hon, förutom strumporna, att vara helt naken under klänningen. Vibratorn som hon har haft i sitt sköte hela dagen, får förstås sitta kvar.

Kvällen går i spänd förväntan. Klara repeterar tecknen, testar om hon kan utföra det som de befaller. Böjer sig framåt, särar benen, särar skinkorna, går ner på knä… Är lite osäker, vad som menas med en del av tecknen. ”Suck it” är ju tydligt, men vad gör man vid tecknet ”be prepared”, antagligen ska man göra sig beredd att penetreras eller smiskas. Men hur? Ska man lägga sig på rygg eller på mage? Medan hon funderar över detta så kommer nästa sms:

Ta upp sakerna i den röda väskan
och lägg dem snyggt och prydligt
på ett bord.
/Master Theo

Äntligen något att göra. Hon hämtar väskan och plockar upp sak efter sak och lägger på det stora blanka matsalsbordet. Den långa piskan snurrar hon och lägger dekorativt i en spiral med en boll i mitten. Paddeln och två ridspön lägger hon bredvid varandra. Prövar sedan att lägga ridspöna i kors men lägger dem slutligen som hon först tänkt, parallellt och prosaiskt bredvid varandra. Handbojor, remmar och rep lägger hon för sig, så dekorativt hon kan.

Repen ägnar hon mycket tid att lägga snyggt. Snurrar dem i spiral, som tampar på ett fartygsdäck. Tre stycken dildos i olika storlekar får stå mellan ljusen som hon har tänt. Analkulorna i olika storlekar placerar hon prydligt i en ring. Arbetet med dessa leksaker har fått henne på gott humör och hon blir kåt när hon tänker på, vad dessa saker kan komma att användas till, på henne.

Slutligen hittar hon i botten på väskan, några tuber glidmedel som hon också placerar på bordet. Ler när hon ser den eufemistiska beteckningen på ett av dem: ”backdoor glide”. Det svarta halsbandet fäster hon runt sin hals och ser till att metallringen är framåt. Vid niotiden, när hon finjusterat uppställningen och står och betraktar sitt verk, kommer det ett nytt sms.

Beklagar, fått förhinder.
Skickar Liam. Han är din
Mästare i kväll och som du
i allt ska lyda och respektera.
/Master Theo

Besvikelsen är stor för Klara. Hon hade verkligen sett framåt mot mötet med Theo. Att få styras av HAN, hennes Master! En stund efter det att hon läst färdigt messet ringer det på dörren. Olga som tydligen kommit upp igen går rutinmässigt på väg att öppna, men blir hejdad av Klara.

– Jag öppnar själv Olga.

Hon vill verkligen inte blanda in något tjänstefolk. När hon öppnar dörren står där en lång, gänglig yngling, antagligen knappt tjugo år.

– Jaha, vad vill du?

– Jag är Liam, men du får kalla mig Master.

Vadå, är det du som…?

– Ja, jag är fruns Master idag. Theo har sänt mig.

Tankarna går runt hos Klara, hon tror sig känna igen honom. Är det inte den ljushåriga grabb som kom in med spegelbordet, det som hon skulle ställa sig på? För inte så länge sedan, men likafullt som en evighet. Såsom det kändes.

– Javisst, stig på. Jag är Klara.

– Jag vet, jag har sett dig på klubben. Du, jag har en del tunga grejer med mig i bilen. Jag har kört upp den bakom huset, jag såg att det fanns en ingång för bud och leveranser där. Det går väl bra?

– Javisst, det går bra. Vad är det för något?

– Det får du se, blir det korthuggna svaret.

Än mer undrar hon om hur en sådan där ung pojkvasker ska kunna spela dominant.

– Är du inte väl ung för att vara Master?

– Jag är nitton, ska snart fylla tjugo och praktiserar, kan man väl säga. Min farfar Robert jobbar på klubben, så det är genom honom…

Trots sin ungdom verkar han ha stor självsäkerhet. Han går förbi henne, in i hallen och fortsätter in i huset med henne efter sig. Utan ett ord inspekterar han vardagsrum och kök. Går sedan in i matsalen där leksakerna ligger uppradade, ägnar dem en flyktig blick och går vidare in i gymmet. Går sedan tillbaka genom galleriet, där Klara och Rolf har en stor del av sin konstsamling.

Han ägnar inte tavlorna eller skulpturerna någon uppmärksamhet. Men när han upptäcker den trasiga Mingvasen som blivit liggande på golvet stannar han upp:

– Är det du?

Klara tänker först säga, som sanningen är: att det inte är hon själv som förorsakat skadan, men känner potentialen och nerven i hans fråga och svarar:

– Ja, jag råkade riva ner den.

Han vänder och går tillbaka till matsalen med henne efter sig. Där stannar han och ser på henne.

– Gå och hämta en sax och ett glas med läsk och lägg dem på en bricka. Om det inte finns läsk så går det lika bra med en öl eller ett glas vatten.

Klara skyndar sig ut i köket där hon hämtar kökssaxen, och en pilsner i kylen. Hon ställer flaskan och glaset på en bricka tillsammans med saxen, lite konfunderad. Hon har utan invändningar lytt hans order, men när hon går tillbaka med brickan reflekterar hon över sig själv och sin svaghet: han är ju bara en pojkspoling som gör anspråk på att behärska mig, en gift fru som är betydligt äldre än vad han är.

Liam står och ser på matsalsbordet med alla sexleksakerna när hon kommer fram till honom. Han låter henne stå med brickan en god stund innan han tar flaskan och häller upp ett glas som han ställer på brickan. Han tar sedan saxen och säger åt henne:

– Lyft upp brickan hit upp och håll den där. Inget av det som finns i glaset får skvimpa ut. Det är meningen. Förstår du det?

– Ja Master.

Hon lyder honom och lyfter upp brickan i ögonhöjd, försiktigt så att inte något skvalpar ut. Hon undrar om han har gjort det här förut, om han fått instruktioner eller om han kan hitta på ett sådant här maktspel naturligt och spontant.

Medan hon funderar över detta, har han gått ner på knä och börjar klippa upp nedre delen av hennes fina svarta klänning. Från fållen upp mot midjan. Klipper den i remsor. När han kommit runt klipper han sedan av alla remsorna en och en. Bit efter bit faller de till golvet. När hon sedan står där med helt naken underkropp lägger han tillbaka saxen på brickan, tar ett par steg tillbaka och granskar henne, där hon står med brickan, rädd att inte något ska skvätta ut. Sedan går han fram och griper ett ridspö. Smäller det mot sitt eget ben, ”smack”, som för att testa svikten.

– Du har varit en stygg flicka, eller hur?

– Ja Master.

– Vad ska en stygg flicka ha?

– Smisk?

– Just det, smisk.

Med ens blir det som hon faller in i en annan roll. Nu blir han en farbror, och hon den lilla flickan som snart kommer att få sitt välförtjänta straff.

– Ställ ifrån dig brickan och ställ dig böjd framåt med händerna på bordet. För nu kommer du att få känna på ”pappa-spöet”.

– Tack Master.

Darrande men förväntansfull, ställer hon sig framåtböjd, med bägge händerna placerade på kanten av det blanka mahognybordet. Han ger henne ett lätt tryck i midjan. Hon förstår vad det betyder och svankar så att hennes nakna ända ska bli mer tillgänglig. Väntar på första slaget, vilket kommer omgående. ”Smack, smack och smack”. Smärtan efter varje träff gör att hon ger till ett skrik för varje slag. Trots att hon inte vill, eftersom hon är rädd att hushållerskan kan höra.

– Aj!, aaaj, aaaj.

Han upphör ganska snart med smisket och letar upp ett par hopkopplade fängsel i läder som han fäster vid hennes anklar. Hon kan se att de har en mycket kort kedja mellan sig.

– Res dig upp och gå runt bordet.

Hon gör som hon blivit tillsagd, men kedjan gör att hon blir tvungen att trippa med små steg, så det tar en lång stund, innan hon har kommit runt bordet. Hon tänker att hon går som en sådan där japansk geisha hon sett på film som knappt har några fötter. En gång, tar hon av misstag, ett för långt steg och håller på att ramla omkull, men lyckas komma på benen igen. Efter ett par varv gör han tecknet ”kneel down”.

Hon går ner på knä det snabbast hon kan. Det är svårt när benen är så sammankopplade. Ännu svårare visar det sig vara att ta sig upp. Men han hjälper henne upp igen. Sedan runt ett par varv igen. Ett nytt tecken: ”bend ower” och hon böjer sig framåt. Då gör han med handen ett tecken, där han håller fyra fingrar uppåt samtidigt som han upprepade gånger särar dem två och två.

Hon kommer ihåg tecknet: ”buttocks spread”, och tar ett fast grepp om sina skinkor och drar dem isär. När hon är stående i den ställningen går han går runt och inspekterar henne.

– Bra, men du måste svanka mer.

Jäklar, tänker hon för sig själv, jag måste tänka på det: svanka, svanka, svanka…. Han säger till henne att lossa på fotremmarna vid anklarna och lägga tillbaka dem på bordet. Så håller han pek- och långfingret nedåt och isär, vilket hon vet beordrar: ”Legs spread”, ett av de begripligaste tecknen, enligt Klara, som genast särar sina ben.

Han går runt och granskar henne från alla håll. Denna gång har hon inte glömt att svanka. Hon följer hans hand uppmärksamt efter nya befallningar och ser de dubbla fingrarna uppåt som säras, tar snabbt tag i sina skinkor och drar dem åt var sitt håll, samtidigt som hon svankar allt vad hon kan. Han har ingenting att anmärka och går bort och tar en klunk ur glaset. Det var ju nästan beröm och Klara känner sig lite stolt. Då säger han något som hon har svårt att ta in:

– Jag tog med ett par kompisar. De sitter nog i bilen och jag tror att de är ganska…

Ett par kompisar…? Herre gud! Vad menar han, kommer det fler? Hon ryser.

– Jag tror att de gärna skulle vilja se på en stund, när jag tuktar dig. Jag tänkte faktiskt, att vi ska göra så, att DU ska få gå och bjuda in dem.

– Jag? Neej! Det kan jag inte. Dessutom är jag ju nästan naken!

– Visst, men är det inte så att jag är din Master? Och jag befaller dig att gå och hämta dem. Har du något problem med det?

Om jag har, tänker Klara. Men hon svarar inte på frågan. Det är ju otvivelaktigt så att hon har gett honom makten. Då kan hon ju inte ifrågasätta hans order. För en order är det ju. Han tar hennes tigande för ett medgivande:

– Då så, då får du gå till dem. Jag vill att du ska hälsa dem välkomna. Du ska säga till dem att de ska komma in och se på när jag tuktar dig. Är det uppfattat?

– Ja Master.

– Vad ska du göra?

– Jag ska gå… och be att de ska komma och se på… när du tuktar mig.

– Just det, skynda på nu!

Hon ryser, vid tanken på, att hon ska förnedra sig genom att gå ut och invitera hans kompisar för att bese när hon under förödmjukande former kommer att ”tuktas”. Hon tröstar sig med att bilen med kompisarna står på baksidan av huset och då kan inte grannarna se henne när hon går ut halvnaken. Å andra sidan så måste hon gå spiraltrappan ner till det planet där hushållerskan bor. Men det är inget att göra. Hon går. Benen bär henne nästan inte, när hon går ner på darrande ben, förbi hushållerskans dörr, som lyckligtvis är stängd.

Hjärtat bankar och slår när hon öppnar ytterdörren och känner den svala kvällsluften mot sitt nakna underliv. En lampa lyser upp platsen och en bit bort ser hon en svart pickup. Men ingen människa för det går inte att se genom rutorna om det sitter någon i bilen. Hon går ett par steg mot den. Då öppnas båda sidodörrarna. Två personer går ut. Nej TRE personer. Förutom två pojkar ser hon en flicka som går ur bilen. Klara samlar upp allt det mod hon har och går fram till dem.

– Min Master vill att… att ni ska få se… a … att… ni ska få… jag menar att ni ska få se när han tuktar mig.

– Säger du det, ja det vill vi väl gärna. Eller hur? Den ene killen vänder sig till den andre som nickar.

– Då är ni välkomna.

Klara vänder på klacken. Men innan hon går in, vänder hon sig mot de andra och sätter upp ett pekfinger framför munnen för att de ska vara tysta. De smyger in. Hon före och ungdomarna efter. Det passerar Olgas rum utan att hon upptäcker det.

Klara går uppför spiraltrappan följd av de andra. Hon gissar att deras uppmärksamhet är fokuserad på hennes nakna ändalyckt när de går uppför trappen. När det kommit upp, leder hon dem bort till matsalen där Liam håller på att gå igenom sexleksakerna.

Han pekar med ett finger på golvet framför: tecknet ”come to me”. Och hon skyndar sig fram och ställer sig framför honom. Hon är så koncentrerad av att försöka efterkomma hans tecken och tillsägelser så snabbt och så korrekt som möjligt, så när hon ställer sig, stoppar hon av ren nervositet tummarna i munnen, kanske för att hon känner sig som en liten flicka. Hon vet inte varför, men det är något hon gör ibland, biter på naglarna, när hon är nervös eller vill vara fokuserad.

– Händerna ska du ha utmed sidorna!

Jäklar där fick han mig… hon tar genast ner händerna. Hon förstår att: detta måste straffas. Hon kastar en blick åt vänster. Liam har placerat matsalsstolarna en bit ifrån bordet, utefter en vägg. Där har hans kamrater gått och satt sig.

– Gå bort och ställ dig vid andra sidan av bordet.

Hon går runt och ställer sig vid den långsida av bordet som vetter mot ungdomarna men ställer sig med ryggen åt dem. Efter vad hon sett, så verkar de vara i samma ålder som Liam eller kanske till och med något yngre än han. Liam står kvar vid den andra sidan bordet och framför henne. Den här gången ser hon till att ha armarna utmed sidorna. Han gör tecknet ”legs spread” och så snabbt det går, breder hon ut sina ben. Långt isär. Denna gång kommer hon ihåg att svanka ordentligt. Hon vet att hon är bra på att böja ryggen så att stjärten blir inbjudande och sexig. Hennes unge Master går nu runt bordet och ställer sig bredvid henne.

– Du ställde dig inte korrekt för en stund sedan eller hur?

– Nej Master.

– Vad brukar sådana fel leda till?

– Smisk.

– Har du gjort dig förtjänt av smisk?

– Ja, jag tycker det, Master.

– Vad tycker du att vi ska använda?

Hon pekar på ett av ridspöna som ligger på bordet.

– Bra, det tar vi.

– Tack Master.

Han kupar handen och gör tecknet ”bend over” och hon böjer sig framåt och lägger handflatorna på bordet som förra gången. Han hämtar ridspöet, ett vanligt halvmeterlångt spö, med en läderlapp längst ut.

– Hur många slag?

– Så många slag som Master bestämmer.

– Tio slag blir nog lagom.

– Tack Master.

Han låter spöet smälla över hennes skinkor och hon kan som tidigare, inte låta bli att ge ifrån sig små skrik efter varje slag. Till slut svider det ordentligt, men hon lyckas nästan hela tiden hålla sin position. Endast en gång misslyckas hon med att svanka och reflexmässigt krummar med ryggen vilket resulterar i en skarp tillsägelse och två extraslag.

Liam hittar en belysningsknapp och tänder upp rummet i skarpt ljus. Sedan gör han tecknet ”buttocks spread” och hon måste släppa bordet för att ta tag i sina skinkor som hon för isär. Hon försöker koncentrera sig på att svanka och låta bli att tänka på pojkarna och flickan som sitter bakom och ser rakt in i hennes stjärtsprund.

– Vad är det för något, hon har mellan benen?

De hade upptäckt den blå svansen till vibratorn, som sticker ut mellan blygdläpparna. Liam svarar att det är en vibrator som Klara är beordrad att bära och att den kan sättas igång utifrån av någon, via mobil. Killen fortsätter att fråga Liam:

– Går den att sätta igång? Kan du sätta igång den?

– Jag vet inte om min app funkar på den. Jag ska se.

Liam håller på en lång stund och fixar med mobilen utan att något händer. Han ringer sedan till någon, kanske Theo eller Liz, tror Klara. En lång stund får hon stå där och vänta, framåtlutad med särade ben och skinkor, medan Liam får instruktion och lösenord för appen. Klara är osäker på om hon vill att han ska få i gång den. Hon vet hur skönt det är, men samtidigt vet hon hur känslig hon är för vibrationerna och vad det brukar leda till. Och hon vill helst inte tappa all kontroll inför dessa ungdomar.

Inget händer på en lång stund, men så börjar det plötsligt surra i slidan. Först ett långt surr, sedan surr med högre intensitet och korta pauser, däremellan svagt sedan starkare, bzzzt, bzzzt, bzzzt, bzzzt… Snart övermannas hon av kåthet. Hon skulle vilja släppa skinkorna för att massera sitt sköte istället. Men det får hon inte, eller törs inte. Hon kan bara stå där med särade ben och hålla ut sina skinkor. Hon hör hur en av killarna frågar:

– Har den gått igång?

– Ja, jag tror det, det ser så ut.

Klara förstår att hon avslöjat vad som sker i hennes underliv, med sitt ansiktsuttryck och sin andhämtning,. ”Bzzzt, bzzzt, bzzzt, bzzzt” fortsätter det outtröttligt och hennes enda önskan just nu är att han INTE ska stänga av den.

– Kan man höra den?

– Gå fram och lyssna så får ni höra.

Klara ser mellan sina ben att de kommer fram bakom henne, alla tre och lyssnar.

– Ja, man kan höra hur det vibrerar.

En av dem sätter örat mot hennes underliv:

– Det låter ”bzz, bzz”.

– Får jag höra?!

Snart lyssnar alla på vibrationerna som får Klara att stöna mer och mer. Vill inte att hon ska vara så känslig, så påverkbar. Hon önskar att någon av dem ville ta henne mellan benen, köra upp en hand åtminstone. Men ingen gör något sådant. De bara lyssnar. Nu ändras vibrationerna och blir mer oregelbundna. ”Bzzt, bzzt, bzzt, bzzzzzzzzzzz, bzzt, bzzt, bzzt bzzzzzzzzzzz…” och Klara kan inte stå still. Men innan hon nått den klimax som hon längtar efter, så stänger Liam plötsligt av vibrationerna.

– Du tror väl inte, att du kan få orgasm utan att be din Master om lov?

Klara andas fortfarande häftigt, är alldeles torr i munnen och kan inte samla sig till något svar.

– Tror du det? frågar han nu lite strängare.

– Nej Master, förlåt.

– Bra då har vi klarat av det. Hädanefter frågar du mig om lov att få orgasm, är det klart?

– Ja Master.

– Res på dig och ställ dig här. Han visar med handen.

Klara lyder och ställer sig så snabbt hon kan framför honom. Han sträcker upp ett finger och gör en cirkelrörelse i luften. Hon minns att det är för tecknet: ”get naked” som det står i instruktionen. Hon river snabbt av sig överdelen, eller resterna, av den trasiga klänningen och håller fram den mot Liam.

– Släpp den.

Hon låter den falla till golvet och står nu helt naken så framför dem, så när som på strumpor och skor. Hon är osäker på om de också ska av, men avvaktar. Ser att de tre ungdomarna åter har satt sig på varsin stol. Pojkarna till vänster och flickan till höger och närmast.

– Vilka fina bröst du har, kommer det från en av pojkarna. Flickan håller med.

– Tack! kommer det från Klara, för den oväntade komplimangen.

Hon är glad att få komplimanger för sina bröst och känner sig lite stolt. De är både fylliga och toppiga och hon gillar att massera dem. Leka med bröstvårtorna när de är hårda och blodfyllda.

– Den undergivna har inte rätt att säga något förrän jag ger henne löfte att tala, kommer det från Liam som försöker låta barsk. Han går bort och flyttar på en stol för att frigöra ett hörn av salen.

– Det här får bli din skamvrå. Kom här Klara, du får stå i skamvrån ett tag.

– Tack Master,

Hon går bort och ställer sig en dryg meter från hörnet, vänd mot vägen.

– Sära på dina ben.

Hon flyttar ut sina ben.

– Sära dem tills de når väggarna.

Hon flyttar benen ännu längre ut. Han är inte nöjd förrän hon har spärrat ut benen så mycket att hon står med fötterna invid de båda väggarna, brett isär och med armarna utmed sidan och händerna vid låren. Hon är tacksam att hon kan stödja fötterna mot väggarna men är överraskad av hur pinsamt hon tycker det är ”att stå i skamvrån”. Hon förstår nu begreppet skamvrå bättre, för hon känner verkligen skam. Att bara stå och stirra in i väggen och inte få veta vad som händer bakom henne. Kommer någon att bestiga henne eller kommer hon att få en risbastu?

Inget sådant händer. Hon får bara stå där. Det är tyst en lång stund. Det är alldeles tyst. Hon vill gärna vända huvudet lite men vågar inte. Efter att tag hör hon en del ljud, men vet inte vad det kan vara. Häftiga andetag vittnar om att det är någon eller några som bär på något tungt. Sedan försvinner ljuden bort någonstans.

Det känns som en evighet att stå där i hörnet och inte veta vad som sker, eller vad som ska ske. Hon vet inte om hon står där alldeles ensam eller om någon bevakar henne. Hon förstår iallafall, att inte alla kan vara kvar i matsalen. Det är hennes hem, men hon känner att de har intagit både henne och hennes hem. Är de på väg att stjäla? Hon blir därför glad när hon hör Liams befallande röst igen.

– Vänd dig om men ställ dig som förut.

Hon vänder sig mot ungdomarna och ställer sig på samma sätt, skrevande, så att fötterna tar stöd mot väggarna. När hon ser upp ser hon att Liam och de andra står med någonting i handen.

– Det här är en rolig lek. Nu ska vi leka: ”klä julgranen”.

Liam gör ett tecken till en av killarna som kommer fram till Klara. Nu ser hon att han har en klämma med en kedja och i änden en tyngd. Det är något som hon har tidigare erfarenhet av och hon stålsätter sig mot smärtan. Han fäster den försiktigt i Klaras högra bröstvårta. Den klämmer hårt om bröstvårtan och smärtan får henne att ropa till. Nu kommer flickan fram och klämmer fast en likadan på det vänstra bröstet.

– Aaaj! Oh!

Smärtorna känns först outhärdliga men avklingar efter en stund. En av de andra står med en klämma med tillhörande vikt i handen och frågar Liam:

– Vad ska jag sätta denna?

– Den får du sätta i hennes fitta.

– Hur då?

– Jag ska visa.

Liam och hans kamrat går fram. Liam hukar sig ner framför Klara och nyper fast den på högra blygdläppen. När han släpper den känner hon hur tyngden drar blygdläppen nedåt.

– Så här, förklarar han för sin kamrat. – Du kan sätta din på den andra.

Hon känner att Liam drar ner den vänstra blygdläppen för att visa vad vikten ska sitta. Så känner hon även den andra blygdläppen dras ner av en vikt. När kamraten har satt fast den sista klämman känner hon sig lättad, men också duktig av att hon har klarat detta. Vikterna under blygdläpparna känns, men inte lika mycket som de som tynger ner bröstvårtorna.

Liam låter henne stå kvar en stund på det sättet. Det känns bättre att vara vänd mot rummet och se vad som händer. Hon ser att Liam visar de olika sakerna som ligger på matsalsbordet. Och de testar och undersöker dildos, handklovar, piskor med mera medan Klara står med särade ben med vikter som hänger under bröst och sköte. Klara upplever att hon helt har förlorat sin värdighet inför dessa ungdomar; att hon bara är en kropp de kan roa sig med.

Flickan håller upp en boll med remmar med ett frågande uttryck. Liam nickar, tar gagen och går fram till Klara som öppnar munnen. Han trycker in den i munnen och fäster den bakom hennes nacke. Klara gillar gagen, den gör att hon inte behöver förväntas att svara på svåra frågor eller tala. Han skrattar:

– Nu är väl julgranen färdigklädd? Nej vänta vi har ju fotkedjan också.

Liam hämtar den korta fotkedjan och säger till Klara att stå ihop med benen. Sedan befaller han Klara att själv sätta dit fotbojan runt sina anklar där de suttit tidigare. Därefter befaller han henne att lägga händerna bakom ryggen.

– Nu ska jag visa er hur man enkelt binder någon med hjälp av ett rep. Så här, man viker det dubbelt och så för man in den så här, och trär genom öglan och drar sedan åt. Så gör man samma sak igen och igen tills repet är slut. Så här och så här…

Att pojken lärt sig att effektivt binda kvinnor och undergivna är helt säkert, hon känner hur repet stramar åt, runt både handleder och underarmar. Naken, utklädd i dessa vikter som vajar och tynger bröstvårtor och blygdläppar är hon helt utelämnad för vad de kan tänkas vilja hitta på med henne.

Från hennes öppna mun rinner saliven nedför hakan och droppar ner på brösten. Men skammen att vara utelämnad retar också hennes sexuella känslor enormt. Hon skulle ju tidigare ha kunnat gå bort eller springa iväg. Men hon ville ju inte. Hon vill – och hon vill ha mer. Mer av dominans och egen förnedring. Det är så hon fungerar det vet hon, särskilt där nere, djupt i sitt fuktiga, varma sköte.

Liam har hittat den andra delen av hundkopplet som han fäster vid öglan på hennes halsband. Sedan hämtar han ett svart sidenband som han spänner över hennes ögon och det blir svart.

– Kom så går vi.

Ledsagad i kopplet dras hon sakta, trippande, iväg genom rummen. Ibland har hon svårt att hänga med, kedjan medger inte något normalt steg och hon snubblar till ibland. Hon vet inte om de går iväg med henne eller bara går runt. Men så märker hon att de måste ha kommit till gymmet. Det är inte att missta sig på, det hörs av det ekande ljudet och den svaga lukten av klor från poolen som ligger vid ena långsidan.

En av pojkarna frågar:

– Får man ta på henne?

– Absolut, ta så mycket du vill, hörs Liam en bit bort.

Hon känner en hand stryka runt sitt vänstra bröst. Sedan en hand som formar sig över hennes ena skinka. Hon gissar att de tillhör samma kille. Så kommer det en hand in mellan hennes ben framifrån och hon förstår att minst två av Liams kamrater undersöker hennes känsligaste ställen.

– Hon är våt härnere, konstaterar en av dem. – Betyder inte det att hon är…?

…kåt, javisst! Jag tror hon älskar det här, svarar Liam raskt.

Ytterligare en hand, känner hon, som försiktigt smeker det högra bröstet. Den är mindre och lite svalare. Är det flickan? Handen känner på bröstets tyngd. Vikten som är fästad vid bröstet drar extra mycket i bröstvårtan när handen kommer åt vikten. Hon kan bara försöka stå kvar som en staty och försöka vara oberörd, vilket inte alls är lätt.

Hon får stå så en stund. Märker att de håller på med något. Repen lossas runt hennes armar och kedjan mellan anklarna. Hon leds mot något. De vänder henne om och hon känner med ryggen något kallt, metalliskt. Någon lyfter upp hennes högra lår och sätter det mot en kall platta eller balk. Likadant med det andra låret. Hon har stöd för lår och ben men sitter liksom i luften. En rem träs runt hennes midja och som dras åt. Hon hör att de mumlar men uppfattar inte riktigt vad de säger.

– … ska vara här… koppla den dit… nej där…

Någon tar tag i hennes högra ben och för det åt sidan. Hennes lår ligger på något: en typ av balk uppfattar hon det som. Två remmar fäster låret vid balken. Samma med det vänstra benet som är fastsatt på en balk åt andra hållet. Klara känner att det måste vara en sorts delad stol för att lämna hennes centrala delar fria och öppna.

Armarna fästs likaså med ett par remmar vid metallbalkar på var sida och spänns fast med två remmar på vardera underarmen. Någon tar av henne de högklackade och fäster hennes anklar med remmar. Hon kan föreställa sig vilken anblick hon är: Underarmar fästa rakt ut åt sidan och låren brett isär. Underlivet exponerat utan att kunna röra en lem. Sedan blir det tyst ett tag.

Så hör hon ett maskinljud bakom sig: ”eeeeee” och känner en rörelse som berättar för henne att hon hissas upp en bit mot taket. Hon gissar att hon sitter i någon sorts stol eller ställning som är höj och sänkbar. Sedan blir det nästan helt tyst igen. Hon hör ett annat maskinljud och mummel en bit bort, som om de håller på att testa något.

Plötsligt känner hon att någon tar bort klämmorna från blygdläpparna. Det gör nästan ondare än när de satte dit dem. Så känner hon en mänsklig hand stryka något mot könet. Något kallt, mjukt och fuktigt. Handen stryker också över analöppningen. Smörjer in den med sval olja eller kräm. Sedan väntan. Hon hör en av pojkarna fråga:

– Vad är det där?

– Vadå?

– Där nere?

– Ja, det är en tatuering, det står något.

Klara förstår att de upptäckt hennes tatuering, den som sitter på mellangården, det lilla utrymmet mellan vulvan och analöppningen.

– Får jag se.

– Jag också… Vad står det?

– Nu ser jag, det står ”ÄGD AV MASTER THEO”, läser flickan. Och så ser det ut som en piska därunder.

Någon trycker mot analöppningen. Tryckningarna fortsätter i snabba stötar, hon antar att det är en dildo eller analplugg av något slag för att bearbeta hennes slutmuskel.

– Nej det går inte, hon är för trång.

– Jo, det ska gå, fortsätt bara.

Det gör ont, men hela situationen gör att Klara står ut med det. Dessutom kan hon inte göra något annat än att möjligtvis skrika, men det är också svårt på grund av gagen. Hon försöker slappna av, släppa in dildon i sin tarm. Hon känner, att vad det än är, så har den kommit längre in. Det känns som om stjärthålet är helt fyllt.

– Det går bättre, nu är den inne.

– Bra då sätter vi dit den.

Den sak som nyss fyllt hennes ändtarm dras ut och byts ut till något annat, ännu större, som pressas in. Sedan är det helt stilla. Plötsligt tar Liam av henne ögonbindeln och hon ser. Ser i det bländande ljuset att hon sitter, nästan en och en halv meter upp ifrån golvet. Under sig kan hon se de fyra ungdomarna sitta på klinkgolvet. Liam håller på att fixa med en fjärrkontroll.

Nu ser hon att: under sig, mellan sina särade lår, har de placerat en maskin med en pistong eller dylikt som sticker snett upp och rakt mot hennes underliv. Den har börjat röra sig långsamt och hon känner att den påsatta dildon tränger längre och längre in i hennes stjärthål för att sedan vända ut igen. Ringmuskel verkar ha accepterat intränglingen. Det gör inte ont längre. Hon är glad att hon tränat sin ringmuskel under de sista dagarna.

Långsamt ökar Liam takten för att sedan lämna över fjärrkontrollen till en av de andra. Liam tar upp sin mobil, och nu känner Klara vibratorn också ”bzzz, bzzz, bzzz” och hon känner hur skötet börjar bli hett och fuktigt och hennes andhämtning blir häftigare. Pistongen i underlivet går nu fort in och ut, in och ut, in och ut…

Hon skulle vilja gunga underlivet, pressa ihop benen för att komma närmare orgasmen, men hon är helt fastlåst och kan bara passivt känna den långa stångens pumpande i sin tarm och hur den samverkar med vibrerandet i vaginan. Så väller extasen upp i henne. Hon skulle vilja skrika jag vill komma, jag vill komma, men ur hennes mun kommer bara:

– gank, ngk, ganggk!

Liam lossar gagen ur hennes mun och saliven rinner ner mellan hennes bröst i en lång sträng. Fradgan i munnen, gör det lite svårt för henne att formulera något till en början, men till slut får hon fram:

– Master, kära Master, låt mig få komma?

Liam, som antagligen anar att hon kommer att få orgasm, vare sig han vägrar, eller tillåter, svarar:

– Du har min tillåtelse att komma.

Hon blundar, känner att det är på väg, önskar att någon av dem kommer att böja sig fram och massera hennes klitoris men detta händer inte. Efter en stund, när hon ser ungdomarna som andlöst är upptagna med att observera och iaktta varje detalj mellan hennes särade ben, rodnar hon över sig själv. Ser hur de är koncentrerade på vad som sker när dildon pumpar in och ut, in och ut, in och ut… mellan hennes skinkor och hon känner att orgasmen är på väg, även om ingen berör hennes klitoris. Och orgasmen kommer med besked. Muskelsammandragningarna i hennes slida är överväldigande. Hon måste skrika, skrika, SKRIKA!

Aaaaaaaah! AAAAAAAAAh! AAAAAAAAh! Ooooooh!

Ur skötet anar hon ett sådant flöde av kåtsaft hon aldrig tidigare haft. Fontänorgasm har hon hört talas om. Det måste vara en sådan. Sammandragningarna i slidan vill hon, bara ska fortsätta. Och fortsätter gör de, en lång stund, intensivt. Men inget räcker för evigt och till slut så ebbar de långsamt ut och hon öppnar ögonen igen.

Hon ser på de fyra ungdomarna, som fascinerade, ser på henne. Hon undrar vad de tänker. Tänker om henne, en nästan medelålders fru, som uppenbarligen släppt all kontroll och inför allas blickar, gett sig hän på detta förnedrande sätt. Men hon erkänner för sig själv att hon är exhibitionist och att det har höjt hennes upplevelse, att bli betraktad av dem.

Liam har stannat vibratorn nu. Han drar också tillbaka pistongen på ”knullmaskinen” och tar upp en större dildo. Den har en mindre dildo under, som han fäster på pistongen. Han ber flickan hämta burken med glidmedel som han klämmer ut på sin hand och gnider därefter åter in Klaras sköte och stjärt. Sedan trycker han in den större dildon i hennes slida, samtidigt som han passar in den mindre i ändtarmen.

Det visar sig inte vara helt lätt, men efter att ha hållit på en stund med det, tar han fjärrkontrollen och vrider på reglaget. Hon både ser och känner pistongen med denna dubbel-dildo som sakta åker in i hennes underliv och vänder. När den nått yttersta läget åker den ut ur hennes slida och pistongen måste stoppas. En av pojkarna hjälper till att få in den i ett bättre läge. När den åter är inpassad en bit in i Klaras vulva och anus sätter Liam på maskinen igen.

Till slut rör sig dildon obehindrat i hennes underliv utan att åka ut, varken ur slida eller tarm. Upplevelsen av att dessa hål är fyllda, förstärks av att vara totalt fjättrad till armar och ben. Hon känner kåtheten välla upp, inom sig igen. Pistongen rör sig fortfarande långsamt, men pumpar stadigt fram och tillbaka ”tjoook…… tjoook……… tjoook……… tjoook………” Klara tycker att det känns lite som den där gången när männen på hotellet penetrerade alla hennes hål.

Liam räcker över fjärrkontrollen till en av pojkarna som drar upp hastigheten, ”tjuuk… tjuuk … tjuuk… tjuuk …” Sedan ger han den till nästa pojke som ökar hastigheten ännu mer, ”tjuk, tjuk, tjuk, tjuk” Sedan får flickan den och hon ömsom ökar och sänker hastigheten, vilket ser ut att roa henne. En av pojkarna ser hon har stuckit in handen i sin byxlinning.

En ny orgasm är på väg tror Klara, och hon känner fortfarande upphetsningen av att sitta fastbunden. Att vara i händerna på dessa ungdomar som leker och kontrollerar henne, samtidigt som de kan se vad som sker i hennes fitta och rövhål. Nu minns hon; och det finner hon också upphetsande: att hon måste fråga sin Master om LOV att få komma.

– Snälla master… får jag… får jag komma?

– Nej, din master säger nej…

– Snälla…

– Nej jag skojar, du får komma. Kör hårt!

Flickan som har hand om kontrollen vrider upp den till det högsta läget. Det låter chikchikchikchikchikchikchikchik… pistongerna arbetar i högsta fart i hennes underliv och det låter som ett snälltåg i hög fart. Det dröjer inte många minuter förrän Klara får sin andra orgasm. Häftig som den förra, men annorlunda. Slutligen saktar dildon ner till ett långsamt läge, men fortfarande aktiv i Klaras underliv, där den stilla rör sig in och ut. ”tjoook…… tjoook…… tjoook………” I detta läge kommer Liam på den bisarra idén – att han, medan hon fortfarande sitter som hon gör, med två dildos som långsamt rör sig i hennes båda öppningar – presentera sina kompisar för Klara:

– Det här är två av mina kompisar, Hugo och Lukas och det här är Lisa, min tjej.

Hugo, är en korthårig, fräknig kille och Lukas har långt brunt hår. Flickan är blond och så där ungflickssöt som flickor kan vara i övre tonåren, barn och vuxen på samma gång. Påminner henne lite om hennes syster Sara. De ser alla snälla ut tycker Klara. Liam verkar ha slutat att vara dominant för ögonblicket och Klara vill därför fråga honom om en sak. Hon nickar ner mot apparaten:

– Är det min man som arrangerat det här?

– Det vet jag inte, kanske, jag har bara blivit tillsagd att ta hit ”prylarna” och så skulle jag vara Master.

– Det har du gjort bra Liam.

– Tack frun, kan vi få bada i poolen?

– Javisst.

Liam stannar maskinen, drar ut pistongen så att den blöta dildon lämnar Klaras stjärt och sköte. Han trycker sedan på en knapp vid stolen och hon åker ner mot golvet. Sedan hjälps ungdomarna åt att lossa remmarna runt hennes midja, ben och armar. Liam går också fram och lossar vikterna vid Klaras bröst. Hon ser att stativet hon suttit på måste vara tungt. En konstruktion med en hög lodrät skena vid ryggen som de båda stolsarmarna löper vid. Stolen har två utstående reglerbara balkar där hennes armar tidigare var fästa och likaledes två balkar för låren, alla reglerbara i sidled där de kan låsas i olika lägen.

Klara frågar Liam om de ska ta med sig apparaterna när de går. Men han svarar att det är sagt att de ska stå kvar där i gymmet ett tag. Det gör henne glad. Hon ser framåt mot att få använda dem igen. Inte minst för att de ser ut som övriga träningsmaskiner i gymmet och hon slipper gömma dem om svärföräldrarna skulle komma på besök.

Så slutar aktiviteterna den kvällen, eller natten, för det hade blivit sent. Liam och Lisa klär av sig nakna och hoppar i poolen. Klara ser att de omfamnar varandra i vattnet och verkar raskt vara inbegripna i ett intensivt samlag, där de guppar upp och ner. De andra pojkarna prövar klättervägen, medan Klara går in i duschen därintill. Innan ungdomarna ger sig av, tar sig Klara och ungdomarna, en kopp te och en macka i köket.

Dagen efter, kommer Klara för sent ihåg, sexleksakerna på matsalsbordet. När Klara ska ta hand om dessa så har Olga redan ”gjort rummet”, som hon kallar det, och dammsugit och svabbat matsalen. Leksakerna är borta. Rodnande måste Klara gå och fråga Olga var de är.

– De där sakerna som låg på matsalsbordet, var är de?

Olga svarar inte men går och hämtar den röda väskan med grejerna, som hon, med sin bistra min, överräcker till Klara.

– Här har frun.

Klara tänker att hon kanske bara är sur för att hon måste plocka reda på alla prylar som ligger utströdda. Hon beslutar sig för att inte bry sig om det. Hon går in och sätter väskan, där hon tog den, inne i sin mans arbetsrum. På väg ut får hon syn på ett brev som ligger på hans skrivbord.

Brevet fångar hennes uppmärksamhet eftersom adressen är handskriven och i så motto skiljer sig från det övriga posten, som består av fönsterkuvert med firmamärken och avsändare. Brevet är adresserat till Klaras man, Rolf och har placerats där av hushållerskan Olga som har till uppgift att hämta posten. Klara vänder på det. Ser om det finns någon avsändare eller firmastämpel, men nej. Luktar på det, känner efter om det har någon parfymdoft. Men inget sådant.

Det kanske är ett harmlöst brev som skiljer sig bara genom den handskrivna adressen, men något gör att Klara inte kan släppa tanken på det. Hennes nyfikenhet är väckt. Vad innehåller brevet och vem har skickat det? Rolf ska inte komma hem på flera dagar… Hon lägger tillbaka brevet i högen, men tanken på brevet släpper henne inte.

- - --- - - - --- --- - - --- - --- --- --- --- - --- --- - --- - - - - - -
forts.

Fler noveller av samma författare

Titel	Kategori	Betyg	Datum
Nattsällskapet (7)	Bdsm	4.2	10/12-23
Nattsällskapet (6)	Bdsm	3.5	19/5-23
Nattsällskapet (5)	Bdsm	3.7	30/3-23
Nattsällskapet (4)	Bdsm	3.8	17/3-23
Nattsällskapet (3)	Bdsm	3.4	14/3-23
Nattsällskapet (2)	Bdsm	4.0	14/3-23
Nattsällskapet (1)	Bdsm	4.3	11/3-23

Visa samtliga noveller »

Kommentarer

dan-mari 27 Maj 2023, 12:10

Tack för din kommentar. Det ligger nog i farans riktning för Klara, att Olga kan få det ansvaret i framtiden. /Mari

den styrande 23 Maj 2023, 22:21

En suverän fortsättning. Du beskriver på ett bra vis den undergivnas lust, längtan efter att få komma, upphetsningen men också oron inför bestraffning. Bra att hon får lära sig positionerna också. Det ska undergivna ägda kvinnor kunna. Ser fram emot fortsättningen. Kommer Olga få ta om hand om Klara?

Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.