Hur man är otrogen med sin chef
Författare: mountainmama Datum: 2022-09-28 16:10:44
Läst:
84 585 gånger
Betyg: 4.8 (40 röster) 29 medlemmar har denna novell som favorit
I den här novellen är båda huvudkaraktärerna gifta på varsitt håll. De har därför något längre startsträcka än i mina andra noveller. Lämna gärna en kommentar om du fick ut något av läsningen!
--------------------------------------------------------------
ALVAS BERÄTTELSE
”Det här blir skit” sa Alva till sig själv i badrumsspegeln.
Det var faktiskt helt sant – Alvas hår har bångstyriga tendenser. Det är långt, mörkt och lockigt och liknar lätt ett skatbo om hon inte är försiktig. Just denna måndagsmorgon var det extra viktigt att det tämjdes, för det var första dagen på hennes nya jobb.
”Det blir det inte alls, älskling.”
Jonas, Alvas make sedan ett år tillbaka, kom in i badrummet och gav henne en kram bakifrån. De log mot varandra i spegeln.
”Tror du jag kommer överleva dagen?” frågade Alva.
”Självklart.”
”Tänk om min nya chef är dum i huvudet. Eller bara allmänt gammal och mossig.”
”Du kan charma vem som helst.”
Alva fick en puss på hjässan innan Jonas lämnade badrummet för att åka till jobbet. Hon suckade, tog fram hårsprayen och försökte platta till håret så pass att hon i alla fall inte skulle se ut som en vilde när hon anlände till sin nya arbetsplats.
För fem år sedan var Alva ganska vilsen. 23 år gammal hankade hon sig fram på ströjobb och ägnade de flesta kvällar åt att dricka vin med sina vänner. Men så kom Jonas in i hennes liv: världens snällaste, finaste Jonas. Han tog henne under sina vingar och knuffade henne i rätt riktning. Och här är hon nu – 28 år gammal, gift och med en nytagen examen i kommunikation i bagaget – och tar på sig strumpbyxor (!) under sin knälånga svarta klänning för att ta sig till jobbet som kommunikatör på en revisorsfirma.
Under de båda intervjuerna hade hon bara fått träffa HR-personer. Chefen var, hette det, för upptagen för att hinna med intervjuerna. Allt hon visste om honom var att han hette Nils Lundkvist, själv var revisor och startade byrån för ungefär femton år sedan. Han hade på egen hand fått företaget att växa och numera var det runt fyrtiotalet anställda. När de nu skulle expandera ytterligare såg de behovet av en kommunikatör, vilket alltså skulle bli Alva. Hon var, som man brukar vara när man kastas ut i arbetslivet, livrädd när hon tog sin handväska och lämnade det hus hon och Jonas nyligen flyttat in i.
*
Foajén på Lundkvistbyrån är inte vad man förväntar sig från en revisorsfirma. Man tror att den ska vara lika gråbeige som många av revisorerna själva är, men icke. När Alva klev in genom porten möttes hon av ett marmorerat golv och ett glastak högt, högt uppe ovanför sitt huvud. Förundrat tittade hon upp och fick det bekräftat som hon redan visste: det var blå himmel ute, trots att det hunnit bli september.
”Alva! Välkommen.”
Hon tittade hastigt ner igen och fick syn på Lena, en av de HR-personer hon tidigare träffat. De log mot varandra och skakade hand. Alva hade redan stor respekt för sin nya kollega, som var kort och satt men med mycket pondus. Hon var klädd i brun polotröja, vilket omedelbart fick Alva att känna sig överklädd.
”Kom” sa Lena bestämt. ”Vi ska gå en runda och introducera dig.”
Alva halvsprang efter Lena genom huset, skakade många händer och nickade artigt när hennes nya arbetskamrater en efter en presenterade sig. De flesta var precis som hon befarat: revisorsaktigt torra. Då slapp hon i alla fall ha dåligt samvete över sina fördomar. I slutet av rundan nådde de ett stort hörnkontor på översta våningen, där dörren var öppen och Alva kunde se rakt ut genom det stora fönsterpartiet. Det var för tillfället tomt, men vem det än var som satt där inne, avundades hon den utsikt över staden personen hade.
”Här inne sitter Nils” sa Lena. ”Högsta chefen. Vår tanke är att du ska jobba direkt under honom eftersom du bildar din egna lilla avdelning. Vi får utvärdera efter hand.”
”När får jag träffa honom?”
”Han kommer in efter lunch idag. Jag har sett till att han bokat in dig i sin kalender i eftermiddag.”
De gick tillsammans en bit bort i korridoren, där Lena visade in Alva på ett tomt kontor. Där fanns några möbler, typiska kontorsmöbler, och en splitterny dator. Och så ett fönster som vette mot innergården – rakt in i väggen på huset mitt emot. Kul.
”Här ska du sitta” förklarade Lena, som om Alva inte redan förstått det.
*
Förmiddagen löpte på, som förmiddagar ofta gör, och Alva kände sig yr efter all den information Lena tryckt in i hennes huvud. När lunchen kom gick de tillsammans ut på stan och slog sig ner på ett fik med varsin sallad. Byråns treat.
”Hur känns det nu, då?” frågade Lena. ”Tror du det kan bli bra?”
”Det kan nog bli hur bra som helst” svarade Alva sanningsenligt. ”Men jag är såklart lite nervös över att träffa chefen.”
”Givetvis. Han är bra, Nils. Han jobbar oerhört hårt. Ibland undrar jag hur hans fru står ut med att han alltid är antingen bortrest eller inne på kontoret.”
”Han måste vara väldigt passionerad.”
”Åh, det är han.” Lena skrattade. ”Han är outtröttlig.”
En stund senare, när Alva just återvänt till sitt kontor, plingade datorn till med ett mejl från Nils. Han bad henne titta in på hans kontor så fort hon fick tid. Hon hade knappast något bättre för sig, så hon tog block och penna och gick ut i korridoren. Nils dörr var stängd, men han ropade åt henne att komma in när hon knackade försiktigt.
Hon öppnade dörren och höll på att smälla igen den lika fort. Bakom skrivbordet, med staden som bakgrund, satt Nils. Han var inte en mossig gamling. Fan också. Han var ung, och trots att han satt ner kunde Alva se att han var både lång och smärt. Håret på hans huvud var mörkbrunt, till och med mörkare än hennes eget, men hans ögon var intensivt gröna. Ovanligt. Han log mot henne, där hon stod stelfrusen i dörröpningen, och tecknade åt henne att komma in.
När hon hade satt sig i stolen mitt emot hans var det han som först tog till orda. Hans röst var djup, men varm. Kontoret doftade som honom: manligt. Bara det. Manligt.
”Hej, Alva” sa han. ”Välkommen.”
”Tack.”
Hon hoppades intensivt att han inte skulle ha märkt av det lätta darret på hennes röst, men han gav henne ett snett leende som fick henne att tvivla på den saken. Nils – vad är det ens för ett namn på en grekisk jävla gud? – lutade sig bakåt i sin skrivbordsstol. Hon mötte hans blick.
”Jag gissar att Lena redan berättat företagets historia?”
Alva nickade.
”Bra. Då skippar jag det. Du kanske vill berätta lite om dig själv?”
”Eh… ja. Okej. Jag är precis nyutexaminerad kommunikatör och skrev mitt examensarbe-”
Nils höll upp en hand i luften för att stoppa henne. Han log. Igen.
”Jag har läst ditt cv, Alva.” Åh, sättet han sa hennes namn på. ”Jag vill veta vem du är.”
”Jaha.”
Hans långa fingrar snurrade sakta på en penna medan han väntade på att hon skulle prata, men hon kunde inte fokusera. Kunde inte få sin hjärna att tänka de tankar hon så desperat behövde. Hon var bara… trollbunden. Det här var ett misstag. Hon skulle inte kunna sköta sitt jobb om hon behövde jobba med den här mannen varje dag. Och det, mina vänner, var första gången Alva någonsin känt så för en man. Inte ens Jonas kunde få henne att känna sig som en liten våt pöl.
”Nå?” sa Nils uppfodrande.
”Ja. Jo. Jag bor här i stan med min man, Jonas, men jag kommer Skåne.”
”Du pratar inte skånska.”
”Nej. Den har jag slipat bort.”
”Synd. Jag tycker om skånska. Mer, då? Vad gör du på fritiden?”
Han såg faktiskt genuint intresserad ut. Det gjorde honom bara ännu mer attraktiv.
”Jag vandrar ofta på helgerna” svarade Alva. ”Och jag spenderar orimligt mycket tid i second handbutiker.”
”Second hand, alltså?” Det verkade roa honom. ”Det har jag nog aldrig provat.”
”Men vandra har du provat?”
”Att gå? Ja.”
Nu var det Alva som var road.
”Nej, att vandra. Det är annorlunda. Man har med sig speciell utrustning för att klara av längre sträckor. Ibland tältar jag längs leden under sommarhalvåret.”
Nils tittade misstroget på henne, som om han inte kunde förstå att någon frivilligt skulle sova i tält. Utomhus.
”Hm. Nej, då har jag väl aldrig provat det heller.”
De skrattade båda två, vilket gav åtminstone Alva löjliga fjärilar i magen. Han var verkligen det perfekta människoexemplaret. Innan hon hann säga något mer, satte Nils fart med att berätta bakgrunden till den nya tjänsten och fråga henne vad hon ville få ut från den. Samtalet dem emellan blev snabbt allt mer uppsluppet, och när Nils visade henne något på sin datorskärm sneglade hon på honom då och då när han inte kunde se. Herregud. En stund senare reste hon sig på vingliga ben och lämnade Nils kontor bakom sig.
På kvällen hade Jonas gjort världens mest osexiga rätt (köttfärslimpa) för att fira Alvas nya jobb. Hon berättade allt: om sitt lilla kontor, lunchen med Lena, alla system hon skulle behöva lära sig, men hon utelämnade det faktum att hon flera gånger under eftermiddagen föreställt sig sin nya chef naken.
”Jag är glad att du verkar trivas, älskling” sa Jonas när de satt i soffan efter middagen.
”Jag med” svarade hon.
Hon vred på sig. Nils hade väckt någonting i henne, något hon inte känt på evigheter. En djup kåthet, en slags brinnande åtrå som behövde släckas. Lika bra att försöka släcka elden innan den tog fart. Hon flyttade sig närmre Jonas och tryckte sig mot honom.
Han var inte sen att hänga på hennes sällsynta invit. I början av sin relation hade de en hel del sex, som man brukar, men med tiden rann sexlivet mer eller mindre ut i sanden. Jonas var alltid så trött efter jobbet och värre skulle det väl bli, nu när Alva också börjat jobba. Det är kanske så när man är gift, att man börjar ta varandra för givet och plötsligt är det inte längre lika spännande. Man lär känna varandras kroppar utan och innan, men inte på ett sexigt sätt, utan på ett sätt som får en att vilja se och ha mindre av den andre.
Jonas la sig över henne i soffan, kysste henne, och tio minuter senare var det hela över. Han rullade nöjt av henne och satt snart i sitt eget soffhörn igen. Alva log mot honom, men hon var långt från nöjd. Åtrån som växte inom henne hade inte släckts. Tvärtom. Men det var en mörkhårig man med knivskarp käke hon suktade efter.
*
NILS BERÄTTELSE
En månad eller så senare stod Nils i sitt stora, vita och påkostade kök i sitt stora, vita och påkostade hem. Allting var så vitt och stelt och pråligt och han trivdes egentligen inte med det, men vad gör man inte för att hålla sin äkta hälft nöjd? Hans fru, Katta, kom in i köket. Trots att klockan bara var sju var hon oklanderligt klädd i blå kjol, matchande kavaj och vit skjorta. Ungefär vad man kan förvänta sig från någon som jobbar som jurist på sjukhus. Det korta, blonda håret låg i vanlig ordning alldeles perfekt, inte ett enda hårstrå vågade väl röra sig utan Kattas tillåtelse.
”God morgon, älskling” sa hon och gav honom en puss på kinden.
”God morgon.”
De var ett power couple, en enad front, väloljade i sin relation efter nästan femton års äktenskap. Nils var lycklig med Katta, det var han, men ibland kunde något saknas. Värme, kanske? Det var inte bara köket som stundtals kunde kännas ovälkomnande.
Den senaste månaden hade någonting förändrats. Inte med Katta, men med Nils. Och det berodde på henne. Alva. Första gången hon klivit in på hans kontor höll han på att ramla av stolen. Hon var visserligen ordentligt klädd i svart klänning och strumpbyxor, men hennes hår stod åt alla håll och hennes kinder var täckta av ljusa fräknar. Hon hade en aura kring sig, men han kunde inte riktigt sätta fingret på vad den var. Han hade fått göra sitt allra, allra bästa för att hålla blicken fokuserad i hennes och inte låta den glida iväg någonstans. Snabbt hade han förstått att hon inte bara var vacker, utan också både klipsk och rolig. Deras första möte skulle bara vara ett kort tag, men diskret hade Nils skjutit upp sitt nästa möte i kalendern för att få ha henne hos sig så länge som möjligt.
Nils är en rättskaffens man. En laglydig man, en man vars största passion är revision, för guds skull. En man som aldrig lämnat sin frus sida eller ens låtit sina ögon vandra åt ett annat håll. Förrän nu, då. Förrän nu. Han hade spenderat otaliga timmar med Alva de senaste veckorna, fler än nödvändigt, och mellan deras möten kunde han knappt vänta till nästa. Hon doftade alltid kokos och det var så nära magi man kan komma i vår konkreta värld. Men: Nils är en rättskaffens man. En man som aldrig skulle lämna sin frus sida. Dessutom är Alva både gift och elva år yngre än honom. Inte en chans. Men drömma kan man ju få göra, hade han något osäkert intalat sig själv.
Katta hällde upp kaffe i en take away-mugg. Frånvarande tittade Nils på den svarta vätskan.
”Hur dags var det ikväll?” frågade hon.
”Va?”
”Hur dags var galan ikväll?”
”Jaha. Vid sju.”
”Klädkod?”
”Kavaj.”
”Okej.” Hon skruvade på locket på muggen och gick mot hallen. ”Vi syns ikväll.”
Han nickade och Katta försvann. Som unga – okej, yngre – hade de passion. Visst? De träffades som studenter, han på ekonomihögskolan och hon på juristlinjen, och hade funnit en gemenskap i sina höga ambitioner. Otaliga timmar hade spenderats i sängen, där de blandat sex med prat om framtiden. Men så hade de gift sig, fortfarande unga, och arbetat hårt på sina karriärer. Några barn blev det inte, däremot ett hem så skinande att det skulle kunna vara med i någon slags städreklam på tv. Och sex, när hände det senast? Ett år sedan? Två? De hade båda gett upp på den delen av livet för länge sedan.
*
Tolv timmar senare slog sig Nils till bords med de andra från företaget. En gång per år köper han ett bord på en välgörenhetsgala för lokala näringsidkare – lika ospännande som det låter – och varje år får han tvinga sig att se glad ut hela middagen. Så kan det bli när man är något av en introvert grubblare och mycket hellre hade spenderat kvällen med sina siffror än i en stor folksamling. Men detta året var det annorlunda, för nu hade han Katta på ena sidan och Alva på den andra. Och så Jonas på andra sidan om henne, förstås, men det tänkte inte Nils låtsas om.
Egentligen var inte Alva en av det tiotal kollegor som skulle gå på galan, men en av de andra hade hoppat av i sista minuten och Alva fick fylla den lediga platsen. Hon och Nils hade kommit varandra nära den senaste månaden – hade utvecklat egna små skämt, ätit utelunch ihop några gånger och skrattat ihop tills de båda fått träningsvärk i magen. En fin vänskap hade spirat, en vänskap kantad av stark attraktion och en innerlig längtan efter varandra, men dit kunde det ju förstås aldrig gå. Han var ändå glad att få spendera kvällen med henne vid sin sida. Och sin fru vid sin andra sida, påminde han sig om.
När huvudrätten precis serverats var Katta i full färd med att ge en av Nils kollegor juridiska råd. Jonas underhöll större delen av bordet med en anekdot från någon Greklandsresa. Alva satt tyst och verkade fokusera på sin mat, så Nils lutade sig diskret mot henne.
”Är maten till belåtenhet för fröken?” frågade han lågt.
”Den är utsökt, tackar som frågar” svarade hon.
Han hade god lust att ta reda på om hennes mun också var utsökt. Kvällen till ära var hon klädd i en mörkblå långklänning med lågt skuren rygg. Han ville inget hellre än att låta sina fingrar följa konturen av hennes skulderblad, få henne att rysa, se till att hon fick gåshud på armarna.
”Jag gillar din klänning.”
Helvete. Olämpligt, Nils. Tur inte HR-Lena hörde. Alva sneglade upp på honom och log sådär som bara hon kan: hon rynkar lätt på näsan när hon ler. En man kan bli driven till vansinne för mindre än så.
”Tack.” Alva viskade nu. ”Du är snygg i kostym.”
”Jaså, minsann?”
”Ssch.”
Han tvingade sig själv att luta sig bort från Alva och återigen hoppa in i kollegornas konversation, men koncentrationen hade sett bättre dagar. När desserten höll på att serveras ursäktade sig Alva och reste sig upp. Trots att hon druckit två glas champagne och för ovanlighetens skull gick i högklackat, tog hon sig utan problem ut från salen mot korridoren. Nils följde henne med blicken.
”Så du är Alvas nya chef?” sa Jonas.
Motvilligt tittade Nils på Alvas man. Han såg alldaglig ut: genomsnittlig på alla sätt och vis. Alva hade berättat att han jobbar som solcellsförsäljare. Nu är ju visserligen Nils varken astronaut eller lejontämjare, men solcellsförsäljare? Jisses. Okej, det är möjligt att det är ett helt normalt och vettigt jobb, men Nils hade tydligen inte mycket till övers för mannen som nu försökte starta en konversation med honom.
”Det stämmer” sa han kort.
”Härligt. Hon har berättat att ni kommer bra överens. Fast hon nämnde aldrig att du är så…”
”Så vadå?”
”Ung.”
”Aha.”
”Vi trodde båda två att du var en gammal gubbe, men hon har inte berättat för mig att vi hade fel.”
Innan Jonas sa något mer reste sig Nils, tog sitt gubbiga namn och gick efter Alva ut i korridoren. Han stod inte ut mer. Han tittade inte ens på Katta innan han gick, men hörde att hon fortfarande var upptagen i konversation. Ute i korridoren, skymd från allas blickar, stod Alva lutad mot en vägg. Hon blundade och hade böjt huvudet bakåt. När Nils kom gående vred hon på nacken och mötte hans blick. Han såg samma beslutsamhet i den som han kände i sin egen.
”Väntar du på mig?” frågade han skämtsamt, i ett försök att lätta upp stämningen.
”Ja” svarde hon allvarligt, och det var allt han behövde.
”Kom.”
Han lät sina fingrar snudda vid hennes arm och gick sedan före henne ner i korridoren. Längst ner svängde han vänster in i en precis likadan korridor. De gick fort, som de vore jagade, men det var förstås bara samvetet som sprang efter dem. Allra längst ner fanns rummet han letade efter: vilrummet. Han öppnade dörren och visade in Alva.
”Vilrum?” frågade hon. ”Hur känner du till det här?”
”Det är inte första gången jag smitit från ett event. Men det brukar vara av helt andra orsaker.”
När han stängde dörren bakom dem såg han till att också låsa den. Om någon skulle ifrågasätta dem kunde han alltid säga att de behövde prata företagshemligheter. Som att någon skulle gå på det? Helvete. Han vände sig mot Alva. De stod nu mitt emot varandra, finklädda upp till tänderna, i det dunkla lilla rummet. Intill dem stod en enkel säng med en kudde och en filt på. Alvas bröstkorg höjdes och sänktes snabbt under hennes klänning.
”Din fru verkar trevlig” sa hon.
”Din man verkar…” Nils tvekade.
”Vadå?”
Hon tog ett steg närmre honom, modig som hon var, och snyggade till hans ficknäsduk. Han kunde känna hennes rörelser genom de många lager tyg som skilde dem åt.
”Det här är så fel” mumlade hon.
”Vi gör ju inget.”
”Men vi vill. Eller?”
Nils fångade hennes blick i sin, såg till att det inte skulle finnas några tvivel kvar. Hennes ögon lös, trots mörkret i rummet, och han kom på sig själv med att förundras över den skönhet som finns i världen. Överallt kan den hittas: till och med i ögonen på din närmsta kommunikatör.
”Ja” nickade han. ”Vi vill.”
”Hur lång tid har vi på oss innan vi måste tillbaka?”
”Två minuter. Inte mer.”
”Då behöver vi nog utnyttja tiden till max.”
Hans tankar snuddade vid Katta, som satt där ute och gissningsvis talade om för någon av de andra runt bordet hur nöjd hon är med den nya städfirman där hemma. Ett styng av dåligt samvete drabbade honom, men så följde han konturen av Alvas läppar med blicken och alla knutar inom honom löstes upp. Hon såg var hans blick befann sig, la båda sina händer på hans bröstkorg och ställde sig på tå. Det var en markant höjdskillnad dem emellan, men Nils var vänlig nog att böja ner huvudet och låta sina läppar röra hennes. Det var i alla fall tanken, en snabb puss, för att få det ur systemet. Men det var som magneter som drogs mot varandra: han kunde inte släppa henne.
Alvas fingrar strök försiktigt över sidan av hans hals just som deras tungor möttes. Magi. Hon smakade champagne och läppstift och doftade kokos och hårspray. Nils händer smög sig runt till Alvas rygg och tog henne i ett stadigt grepp, pressade hennes kropp mot hans. Han kände hur hennes bröst hamnade mot honom, vilket fick honom att fördjupa kyssen ytterligare. Hon stönade lätt mot hans mun.
Någonstans ute i korridoren hördes steg och de slet sig motvilligt från varandra, båda lätt andfådda och svårt medtagna. En slinga av Alvas hår hade ramlat ur uppsättningen, så Nils strök den bakom hennes öra. De log mot varandra.
”Oj då” sa hon.
”Oj då” sa han.
”Vad gör vi nu?”
”Nu går du ut härifrån och går tillbaka till bordet som om ingenting har hänt. Jag gör samma sak strax.”
”Okej. Och vi pratar aldrig om det här mer?”
Nils gav henne en sorgsen skakning på huvudet.
”Det kan vi inte, Alva. Vi är båda gifta. Och jag är din chef, dessutom. Jag tror vi bara behövde få det gjort en gång.”
*
ALVAS BERÄTTELSE
Tiden som följde den där kyssen var plågsam. Nils hade mycket riktigt hållit sitt avstånd: bara bjudit in henne till strikt nödvändiga möten där de endast diskuterat strikt nödvändiga frågor och tagit strikt nödvändiga beslut. Inga kyssar. Inga ansträngda andetag. Inga lustfyllda blickar. Bara arbete. Alva trodde hon skulle dö varje gång hon såg honom komma gående i korridoren, i sina välsittande kostymbyxor och skjorta, som han var modell på ett modehus i Milano snarare än revisor (okej, och VD) på en medelstor svensk firma. Hon avundades den där Katta, som förvisso var precis lika vacker som sin make, men hade en kyla omkring sig som gjorde Alva fruktansvärt obekväm. På galan hade Katta smitit ifrån bordet några minuter, och stämningen runt bordet hade lättat betydligt och skämten flödat fritt. Så fort hon kom tillbaka tyckte Alva sig se flera av sina kollegor räta på ryggarna.
Hur som helst, Jonas frågade en gång vad det var Alva gick och grubblade på hela tiden, men hon sa bara att det var jobbet, vilket han nöjde sig med. Hon sa inte att hon i princip varit otrogen mot honom, att hon gärna hade gått längre om möjligheten funnits där och då, och att hon drömde om Nils varenda eviga natt. Drömde om hans hårda kropp, om hans frustande skratt som hon älskade att locka fram, om hans mörka hår och rivande skäggstubb. Plötsligt tedde sig Jonas som världens mest ointressanta man och hon stod knappt ut att prata med honom längre. Förbannade varje morgon där hon behövde vakna till hans ansikte.
Ungefär en och en halv månad efter kyssen, kallade Nils in Alva till sitt kontor. När hon kom in satt han bortvänd och tittade ut genom det stora fönstret. Hon harklade sig för att låta honom veta att hon var där.
”Kom in och stäng dörren” sa han kort.
Hon gjorde som han sa trots att hennes blodådror frusit till is. Aldrig tidigare hade hon hört honom låta sådär kylig. Nästan som hans fru tagit över honom och styrde hans röst. När hon satte sig i stolen snurrade han runt på sin stol och fäste blicken i hennes. Han såg inte irriterad ut. Snarare orolig.
”Jag har blivit inbjuden som talare på en stor konferens nere i Köpenhamn” sa han.
”Vad kul. Köpenhamn är fint.”
”Jag skulle behöva min kommunikatör med mig.”
Alva önskade för en sekund att hon inte behövde vara hans kommunikatör. Hade mycket hellre varit hans. Bara hans. Punkt.
”Jag kan följa med dig.”
”Fint. Jag bokar allt. Det är tisdag till onsdag, tre veckor från nu.”
”Inga problem.”
Han tittade mot dörren och Alva förstod att det var hans signal för att få henne att gå. Givetvis fanns det en poäng i att hålla avstånd dem emellan, men det gjorde ont när han var så kort i tonen. Som om hon inte vore vatten värd. Hon reste sig, slätade till sin blus och gick mot dörren.
”Och du, Alva.”
”Ja?” Hon vände sig om. Nils hade vänt sig mot fönstret igen.
”Inga dumheter. Bara jobb.”
Aj.
*
Tre veckor kan passera fort, men de kan också släpa sig fram. För Alva var det i detta fall det senare alternativet. Varje dag brände det i henne när hon såg Nils och hans artiga – men avståndstagande – leenden mot henne i korridoren. Varje kväll brände det i henne, fast på ett annat sätt, när Jonas berättade samma skämt för femtionde gången och sedan somnade i soffan. Saknar alla äktenskap passion? Eller bara de som inte riktigt hade den från början?
Men så kom i alla fall dagen då det var dags att åka på konferens. Alva mötte en morgontrött Nils på tågstationen tidigt på tisdagmorgonen. Under den tid de jobbat ihop hade hon aldrig sett honom så trött. Han hade till och med knäppt en av skjortknapparna fel, vilket han rättade till under ett generat mummel när Alva påpekade det. När de väl tog plats på tåget plockade han upp sin dator, kopplade i hörlurar, sa ”ursäktar du mig?” till Alva och satt sedan och jobbade hela vägen ner till Köpenhamn. Fem timmars restid, och med undantag för när han frågade om hon ville ha kaffe när han ändå skulle köpa åt sig själv, sa han ingenting alls till henne.
De var framme till lunch, då de tryckte i sig varsin macka på stationen innan de var tvungna att halvspringa till konferenscentret. Alva kom på sig med att alls undra varför hon skulle följa med om hon ändå så uppenbart inte var önskad. När språngmarschen äntligen var över var det Nils tur att inta scenen nästan omedelbart, och Alva tog plats i det stora publikhavet. Förtrollat lyssnade hon på hans timlånga tal om innovativa sätt att bedriva revision, möjligen världens tråkigaste ämne men med världens hetaste frontfigur. Nils var fantastisk på scen: tydlig, men naturligt karismatisk och rolig. Hade han bara inte varit så dum i huvudet på sistone hade hon kanske applåderat med de andra när han var färdig.
Efter Nils tal var det paus på konferensen, och hela salen strömmade ut genom dörrarna på en och samma gång. I brist på alternativ följde Alva med dem, men just som hon nästan var ute tog en hand tag om hennes arm.
”Vart tror du att du ska?” sa Nils roat.
”Fika?”
”Jag har en bättre idé. Kom.”
”Ska vi inte vara kvar på konferensen?”
”Nej.”
”Men varför följde jag då med på resan?”
”Ska du fråga frågor eller ska vi gå?”
Nils skrattade högt och ledde henne ut genom sidoingången där de en timme tidigare kommit in. De lämnade konferenscentret och gick ut i Köpenhamn, som dagen till ära var klätt i vinterskrud med snö på varje tillgänglig yta. Vant ledde Nils henne upp och ner längs gatorna, pekade ut spännande hus som han verkade veta allt om och höll henne i en stadig armkrok när de passerade de mest isiga gatupartierna. Nere vid vattnet tog han med henne ut på Nyhavnsbron, där de lutade sig mot räcket och tittade på de färgglada husen.
”Ska jag ta en bild på dig?” frågade Nils.
”Va? Ja. Okej.”
Han tog av sig sina skinnhandskar, tog upp mobilen ur rockfickan och knäppte en bild på henne. Hon gjorde sitt bästa för att le, som om de bara var en helt vanlig chef och anställd ute på konferensresa. När bilden var tagen tittade Nils ner i mobilen. Hon såg att han zoomade in på bilden, och hon såg att han log.
”Vad är det?” frågade hon. ”Ser jag konstig ut?”
Hon fick inget svar. Istället fick hon en blick som var så varm att den kunde ha smält all snö i Köpenhamn: kylan var som bortblåst från hans ögon.
”Fan” sa han.
”Vadå?”
”Jag lovade mig själv att hålla avståndet, Alva. Lovade mig själv att inte bjuda med dig på den här resan, men så gjorde jag det ändå. Det har varit ett helvete de senaste månaderna.”
Han kom tillbaka till hennes sida, och de ställde sig återigen lutade mot räcket så de kunde blicka över Nyhavn.
”Om det varit ett helvete för dig har det varit en skärseld för mig” svarade hon. ”Du har varit så avståndstagande att du fått det att kännas som hela grejen var mitt fel.”
”Nej! Förlåt. Det har inte varit meningen att få dig att känna så.”
Nils lät sin hand nudda hennes. Det varade bara i en sekund, men hon visste att avtrycket skulle stanna för evigt.
”Jag tyckte väl det var konstigt att jag skulle följa med på resan när jag inte hade något jobb att göra här” sa hon.
”Du skulle ju filma mitt tal. Det gjorde du väl?”
Hon tittade förskräckt upp på honom, men när han bara blinkade åt henne knuffade hon till honom. Han fångade upp hennes hand mot sitt bröst och höll fast den där. Hade inte rocken varit så tjock hade hon kunnat känna hans hjärtslag. Plötsligt ville hon inget hellre än att få känna hans hjärtslag: de kändes så oåtkomliga, som de var på en annan planet och inte alldeles nära.
”Slåss inte” sa han.
”Retas inte.”
”Jag gör vad jag vill.”
”Vad vill du göra, då?”
”Kyssa dig.”
Innan Alva hunnit svara, hade Nils vänt sig om så han pressade henne bakåt. Just som hennes rygg trycktes mot det hårda räcket på bron, nådde hans läppar hennes. Alldeles för lång tid hade passerat sedan sist, och nu förstod hon plötsligt varför hon känt sig så tom de senaste månaderna. Han tvekade inte, var inte försiktig, utan tog för sig av hennes mun och såg till att hon klämdes fast mellan honom och räcket. Hans händer, fortfarande utan handskar, försvann in i hennes hår. I den sekunden hade Alva kunnat offra precis allting annat i sitt liv om hon bara kunde få ha honom en liten stund. Det var fullständigt perfekt: snön hade just börjat falla omkring dem, Nils skäggstubb rev henne över huden och hon kände sig mer åtrådd än någonsin förr.
”Ska vi gå till hotellet?” frågade hon.
Nils slet sig, backade ett halvt steg och log menande.
”Ja tack” sa han. ”Men jag bor ofta på det där hotellet, så vi behöver bete oss när vi checkar in.”
Han tog hennes hand i sin och visade henne vägen till hotellet. De gick genom snötäckta gator, passerade restauranger med igenbommade uteserveringar, julskyltade butiker och glada turister som stod ivägen för buttra danskar. Hand i hand hela vägen. Alva noterade fler gånger än en att hon fick avundsjuka blickar från kvinnor de passerade, men hon förstod dem, för det var antagligen samma blick hon själv gett Katta på den där galamiddagen. Åtminstone innan kyssen, för efteråt måste blicken varit skuldmedveten istället.
Något kvarter från hotellet släppte Nils hennes hand, och som genom ett trollslag blev de återigen chef och undersåte. Han höll avstånd till henne, gick fortare och anlade en neutral min. Det var skrämmande likt den avståndstagande Nils hon behövt stå ut med sedan kyssen. Väl framme i receptionen klev han fram till disken medan Alva stannade någon meter bakom honom.
”Nils!” utbrast den unga receptionisten glatt. ”Velkommen tilbage.”
”Tack, Mathilde” svarade han svalt. ”Jag har bokat två rum idag.”
Wow, tänkte Alva, han måste verkligen vara här ofta. Receptionisten vågade knappt möta hans blick innan hon började knappa på datorn. Alva ignorerade hon fullständigt.
”Undskyld, men de eneste værelser vi har i dag har en dør imellem. Går det godt?”
”Vad säger du, Alva?” Nils vände sig om. ”Går det bra?”
”Förlåt, jag förstår verkligen inte danska.”
”De enda rummen de har idag har en dörr emellan dem.”
”Jaha.” Hon gjorde sitt bästa för att se helt obrydd ut. ”Det får väl gå.”
Han vände sig om igen, sa något till receptionisten på danska (!) och tog emot deras nycklar. Tillsammans gick de mot hissen, tryckte på knappen, väntade i tystnad och klev sedan in efter att dörrarna öppnat sig. Alva tittade upp på Nils, men när han sneglade tillbaka såg hon att det fortfarande var chef-Nils som var där.
”Kameror i hissen” sa han lågt.
”Ah.”
Det var en evighetslång hisstur upp till sjunde våningen, så lång att Alva hade kunnat svära på att de tog en omväg. Men så stannade de till sist, dörrarna öppnades igen och de möttes av en lång korridor med grön heltäckningsmatta på golvet. Nils gav henne nyckeln till hennes rum och gick till sin egen dörr.
”Lämna in dina saker och kom sedan in till mig. Okej?”
Hon nickade. ”Okej.”
Hon klev in och lät rumsdörren smälla igen bakom henne. Mycket riktigt var det en dörr in till Nils rum mitt emot hennes säng. Behändigt. Hon ställde sin väska på skrivbordsstolen, gick in i badrummet och tittade sig själv i spegeln. Språngmarscher, snöfall och kyssar hade gett hennes kinder en lätt rodnad och hennes hår såg ut som en lejonman. Så snabbt hon kunde fräschade hon upp sig, gjorde sig redo för att vara otrogen med sin chef och gick sedan ut i rummet igen. Just som hon lyfte på handen för att knacka på Nils dörr ringde hennes telefon. Jonas. Ytterst motvilligt svarade hon: ville inte bli påmind om hur hennes moral och deras relation var på väg ut för ett stup.
”Hej” sa hon i telefonen.
”Hej, älskling. Hur är Köpenhamn?”
”Jo, det är bra. Vi kom precis till hotellet.”
”Jaså, redan? Ska ni inte göra stan först?”
”Det har varit en lång dag.”
De pratade några minuter till, samtalet lika trist som samtalen mellan dem brukar vara. Hon var medveten om att det var hon som hade förändrats och att Jonas var likadan som den dagen hon blev kär i honom, men kanske var det det som var problemet: allting var alltid likadant med honom. Samma sak, dag ut och dag in, så tråkigt att hon hade kunnat skrika. Hon lovade att höra av sig innan de skulle ta tåget hem nästföljande morgon, och Jonas avslutade med ett ”puss puss” som hon kände sig tvungen att svara på.
*
När samtalet var över och telefonen satt på ljudlöst knackade hon äntligen på hos Nils. Hon var nervös. Hade kalla fötter men en varm kropp som gjorde att hon inte kunde tänka klart. För en sekund fick hon en impuls att försöka gömma sig innan Nils skulle hinna öppna dörren, men hon tvingade sig själv att stå kvar. Och tur var väl det, för när han öppnade för henne mindes hon med ens varför hon riskerade sitt äktenskap. Han hade tagit av sig skor, strumpor, jacka och kavaj. Kvar hade han sin skjorta, prydligt nedstoppad i kostymbyxorna. Och så skärpet förstås. Det är något visst med en man med skärp: så mycket han kan göra med det, så många användingsområden det kan ha om bara fantasin vill. Alva tittade honom uppifrån och ner, och så upp igen. När hon återvände till hans grekisk gud-ansikte log han mot henne.
”Vad tittar du på?” sa han roat och flyttade på sig så hon kunde komma in i rummet.
”På dig.”
Nils stängde dörren, tog tag i Alvas arm och drog henne till sig. Han slukade henne fullständigt: erövrade hennes mun med sin och lät sin tunga uppsöka hennes. Alva förvånades av hur snabbt hennes kropp påverkades, hur hon genast började andas ytligare och hur hennes hjärtslag snabbades på. Hon ville ha denna man mer än hon någonsin velat ha någonting annat. Ville lära sig vad han tyckte om, ville få honom att känna saker, ville se varenda millimeter av honom. Döm om hennes besvikelse när han backade undan från kyssen.
”Förlåt” sa han. ”Jag kunde inte tygla mig. Men om vi ska göra det här vill jag ta min tid.”
Alva började knäppa upp hans skjorta. Långsamt. Först den översta knappen, som blottade en bit av hans hals, och sedan nästa. Nils svalde hårt just som deras blickar möttes.
”Tid finns” sa hon. ”Vi har all tid i världen.”
”Tåget går vid nio imorgon bitti.”
Hon himlade med ögonen mot honom, vilket fick honom att skratta till. Nu var hon nere vid hans mage, där hon kämpade med de små, vita skjortknapparna. När hon nådde byxlinningen hjälpte han henne att dra upp skjortan ur byxorna. Hennes fingrar darrade lätt av nervositet när hon knäppte upp den sista knappen, farligt nära hans skrev. Och så öppnade hon upp skjortan.
”Men herregud, Nils.”
”Vadå?” sa han oroligt.
Det gick inte att få ur sig något svar, för hon blev genast upptagen med att studera hans urmejslade överkropp. Revbenen skymtade lätt under huden, och hon följde vartenda ett med sitt pekfinger. Nils rös. Precis som hon misstänkt var hans kropp hård: manligt kantig och en skarp kontrast till hennes egna kvinnliga former.
Nils tröttnade snabbt på att bli studerad. Han drog av sig skjortan och slängde iväg den i rummet. Han tog Alvas handled i ett fast grepp och höll hennes handflata mot sin bröstkorg.
”Jag måste känna din hud mot min” förklarade han. ”Annars tror jag att jag dör.”
”Du kan få känna mer än min hand, om du vill.”
Han släppte henne, och tittade sedan hypnotiserat på när hon först drog av sig sina strumpbyxor och sedan den stickade klänning hon burit under dagen. När hon stod framför honom i trosor och bh (skönt att hon omdömeslöst valt snygga underkläder denna dag) var han tvungen att hålla i sig i ryggen på skrivbordsstolen. Hon ville att han skulle säga någonting, ge henne en komplimang, men han var tyst. Istället la han sina händer på hennes bara överarmar och smekte henne nedför armarna, fascinerat, som att han inte kunde tro att hon stod framför honom. Med långsamma, nästan distraherade, rörelser knäppte Nils upp sitt skärp. Alva kände hur hennes knän blev svaga. Nu var det hon som fascinerat tittade på honom. Han drog ut skärpet ur dess hällor och la det på skrivbordet bredvid honom. Fortfarande med blicken på hennes kropp knäppte han sedan upp byxknappen, drog ner dragkedjan och fick av sig byxorna.
Alva tog Nils hand i sin och drog med honom till den stora sängen. De stannade intill sängkanten och tittade på varandra. Hennes nervositet hade försvunnit, för kåtheten var oändligt mycket starkare och stängde ute allt annat. Hon la sig på rygg i sängen, hoppade in så hon skulle ligga i mitten, och Nils följde efter som en hund som följer efter ett köttben. Hans hud var varm mot hennes när han sjönk ner över henne, stödd över armarna så han kunde studera hennes ansikte. Hon log.
”Är du säker på det här?” frågade han.
”Otroligt säker. Du, då?”
”Samma här.”
Han kysste henne igen, men betydligt långsammare och mer försiktigt denna gång. Han hade alltså inte skämtat när han sa att han ville ta sin tid. Alva lät sina händer smeka honom över ryggen, även den hård. Han pressade sitt hårda skrev mot hennes, vilket fick henne att le, för hon kunde redan känna att han var stor. Hon släppte hans rygg för att knäppa upp sin bh. När hon drog undan den slet sig Nils från kyssen för att studera den del av hennes kropp som nyss blottats. Hon hörde honom dra efter andan, men bara för en millisekund, för sedan hade han sänkt sin mun över den ena bröstvårtan.
Alva körde in sina fingrar i hans hår och stönade till när hans tunga cirkulerade runt hennes bröstvårta. Hon höll på att tappa förståndet helt: orkade inte vänta en enda sekund till på att han skulle tränga in i henne.
"Jag vill ha dig” mumlade hon. ”Nu.”
Nils lyssnade på henne men gav henne ändå inte allt hon ville ha. Han kysste sig vidare från hennes bröst, ner över hennes mage, och sedan ner över hennes sköte utanpå trosorna. Han körde in pekfingrarna innanför troslinningen över hennes höfter och drog ner trosorna. Alva blundade. Mjukt och försiktigt dök Nils mun upp mot hennes renrakade fitta. Han fortsatte kyssa henne där nere, men när hon gnällde till lät han äntligen sin tunga möta hennes mest känsliga punkt. Han slickade henne med ökande intensitet, visste instinktivt exakt hur hon ville ha det. Ett finger letade sig in i henne – tack gode gud för långa fingrar – och snart ett till. Hennes rygg böjde sig i en båge när han masserade hennes G-punkt med sina fingrar och hennes klitoris med sin tunga. Hon la sina händer i hans hår, tryckte honom mot sig, red hans ansikte. Det började närma sig för henne. På riktigt. Började närma sig. Mycket. Hennes andetag blev snabbare och ryckiga och plötsligt exploderade hon mot honom.
*
NILS BERÄTTELSE
Nils blev tårögd av hur mycket det värkte innanför hans kalsonger. Alvas orgasm hjälpte knappast heller. Ett år eller så har hunnit passera sedan han senast gav någon en orgasm: och Kattas orgasmer är lika åtstramade som hon själv är. Alva däremot, hon skrek. Högt. Kastade sig från sida till sida och pressade Nils huvud mot sin fitta, och han fick så gott han kunde hänga med i svängningarna. Men det gjorde han så gärna, för det var bland det mest upphetsande han någonsin varit med om.
När Alva var igenom torkade Nils sig om munnen och la sig över henne igen. Hennes bröst: mjuka, runda med ljusbruna bröstvårtor och slät hud, trycktes mot hans hårda bröstkorg. Hud mot hud. Det hade han saknat allra mest. Hon log mot honom, inte alls uttröttad utan snarare eggad.
”Tack för idag” sa han skämtsamt, vilket fick henne att göra en missnöjd grimas.
”Skämta inte ens om det” sa hon.
Hennes händer landade på hans höfter. Hon försökte dra ner hans kalsonger. Han hjälpte henne, han är ju trots allt en gentleman, och snart vilade hans kuk mellan hennes ben. Den sista tröskeln innan totalt förfall. Alva hade absolut inget tålamod kvar. Hon lät helt sonika sin hand söka sig ner till Nils kuk, där hon tog honom i ett stadigt grepp. Med hans blick i sin styrde hon honom dit hon ville att han skulle befinna sig.
Nils bestämde sig för att, efter att ha försökt låta bli sedan den gången hon först klev in på hans kontor, knulla henne. Som om han hade kunnat stå emot, när hon låg där, våt som efter ett ösregn och mer eller mindre bönade och bad att han skulle inta henne. Långsamt, ytterst långsamt – plågsamt långsamt – började han trycka sig inåt. Millimeter för millimeter, centimeter för centimeter. Hennes ögon vidgades lätt när hon fylldes upp. Nils höll på att komma på direkten, för hon var oändligt trång runt hans kuk, på en nivå han aldrig tidigare upplevt.
”Jävlar” muttrade han därför.
Hon gnydde lätt till svar, men lyfte på benen och la dem runt honom, riktigt klamrade sig fast. Nils intog henne, erövrade henne, gjorde henne till sin. När han kommit så långt in han kunde, började han röra sig ut och in med försiktiga rörelser. Han var fortfarande livrädd att komma för tidigt, men hennes fitta var alldeles för skön för att inte njuta av fullt ut.
Alva tjöt till av förvåning när Nils la en hand bakom hennes rygg och svängde henne runt så hon hamnade överst. Hennes förvåning varade bara någon sekund innan hon fann sig och började rida. Han fick sin överkropp omsorgsfullt smekt av hennes varma händer, och hennes hår kittlade honom i ansiktet när hon lutade sig fram för att möta hans läppar med sina. Hans händer smekte henne också: hennes bröst, hennes midja, hennes rygg, hennes rumpa. Hon lyfte och sänkte sig över honom, upp och ner, och knep åt då och då som om hon masserade honom inifrån. Nils hade bara två tankar i huvudet vid det laget: det här är magi. Och att han gift sig för ung.
Till slut gick det inte längre. Hans kropp började dra ihop sig, förberedde sig.
”Jag kommer snart” varnade han henne.
”Kom. Jag går på piller.”
Kondom. Helvete. Han hade inte ens tänkt tanken. Var alldeles för orutinerad. Tur att de båda är gifta i alla fall, det minskade risken för sjukdomar. Mer än så hann Nils knappt tänka innan han föll över kanten, drogs med in i en orgasm som var kraftigare än han upplevt på många, många år. Han tryckte Alva mot sig, höll henne tätt mot sitt bröst, när han sprutade henne full av sperma. De kysstes, slarvigt och hett, och hon klämde ut de sista dropparna ur honom med sin magiska fitta. När han slappnade av i kroppen tittade de på varandra och log. Det var i det närmsta romantiskt. Fram tills han telefon ringde.
Han kände igen ringsignalen: har en speciell för Katta, och förstod därför direkt att det var hon som ringde. Snacka om att ryckas tillbaka till den kalla verkligheten.
”Fan” sa han. ”Förlåt, men jag måste ta det här.”
Alva klev av och la sig vid sidan om honom i sängen. Han höll på att få panik. Man vet aldrig vilket humör Katta ska vara på. Han tog upp mobilen som låg på sängbordet och tryckte på den gröna knappen.
”Hallå?” svarade han.
”Hej, älskling” kvittrade Katta. ”Hur är det i Köpenhamn?”
Hm. Glad. Det var ett tag sedan.
”Det är bra. Hur är det där hemma?”
”Det vet jag inte.”
”Inte?”
”Nej. Jag är också i Köpenhamn.”
Han satte sig upp i sängen så hastigt att Alva höll på att rulla ur sängen av blotta förskräckelsen.
”Är du?” frågade han.
”Javisst. Jag tänkte att det kunde vara en rolig överraskning. Jag kom precis till Hovedbanegården. Bor du på samma hotell som vanligt?”
”Ja.”
”Vilket rumsnummer?”
”722.”
”Fint. Jag är där om fem minuter. Puss puss.”
Hon la på luren i örat på honom, en ovana hon har som Nils alltid avskytt, och han slängde mobilen på sängen bredvid sig. Alva såg lika förvirrad ut som han kände sig.
”Katta är här” sa han. ”Hon kommer till mitt rum om fem minuter.”
”Oj. Herregud.”
Alva for upp ur sängen, började samla ihop sina kläder och halvsprang bort mot den delade dörren. Hon var fortfarande naken, precis som Nils, och rummet luktade sex. Hans hjärta slog dubbelt så fort som vanligt, precis som det brukar göra i närheten av Alva, men denna gång var det av en helt annan anledning. Han hade gjort bort sig ordentligt. Han fick inte ut några ord till Alva, var alldeles för panikslagen för att kunna forma några, och hon verkade känna något liknande. De stirrade på varandra i tio sekunder innan hon öppnade dörren bakom sig, klev igenom den med sina kläder i famnen, och sedan var hon borta.
*
Tack gode gud att Katta åtminstone ringde innan hon dök upp. Febrilt öppnade Nils ett fönster och förbannade det för att man bara kunde öppna en glipa. Han bäddade till sängen och förbannade sig själv för att han inte kunde få täcket att se lika slätt och fint ut som det gjort innan de hade sex på det. Han drog på sig sina kläder och förbannade sig själv för att han spridit ut dem över rummet. Det enda han inte förbannade, var det faktum att han legat med Alva. Det var säkert för tidigt för att hinna känna något alls, men när han sprang runt i rummet och försökte återställa det, kände han ändå att det var värt det. Även om han aldrig mer skulle prata med Alva, skulle han kunna leva lycklig resten av sitt liv, för han fick ha henne en kort stund. Alldeles för kort, faktiskt. Pinsamt kort. Han hade gärna tagit en andra omgång, men det var omöjligt nu.
Just som han hade klätt på sig ordentligt och tvättat händerna minst fjorton gånger för att få bort lukten av Alvas fitta på sina fingrar, klev Katta in på rummet. Givetvis hade hon lyckats få en nyckel från Mathilde. Nils visste att rummen var mycket lyhörda – hade exempelvis hört Alvas telefonsamtal tidigare – och försökte därför hålla nere volymen på sitt samtal med Katta.
”Hej” sa han lågt och gav henne en puss på kinden.
”Hej” sa hon högt och såg sig om i rummet. ”Oj, vad sängen är rörig. Ska jag gå ner till receptionen och klaga på städningen?”
Nils sneglade på sängen. Den var visserligen inte fullt så prydlig som innan, men någon annan än Katta skulle knappast ha reagerat på det.
”Nej, då. Jag har legat och vilat lite.”
”Jaså. Mitt på dagen? Det var inte likt dig.”
”Jag börjar bli till åren.”
Hon fnös åt hans skämt, precis som hon brukar. Förr i tiden tyckte han att det var charmigt att hon såg hans försök till humor som löjlerier, men nu kom han på sig själv med att vilja fnysa tillbaka.
De gick ut för att äta middag på stan, men inte förrän efter Katta högljutt klagat på att han gått med på att bo i ett rum med delad dörr. Han plågades av dåligt samvete middagen igenom. Inte mot Katta som blivit bedragen, utan mot Alva som blivit utslängd ur hans rum och sedan kvarlämnad. Men vad skulle han göra? Han kunde ju inte fråga Katta om hans kollega kunde följa med ut på middag, när Katta nu gjort sig besvär att komma till Köpenhamn för lite kvalitetstid med sin make.
När de promenerade tillbaka till hotellet, efter en hutlöst dyr middag där Nils drack ett glas vin och Katta drack resten av flaskan, var hon mer uppsluppen än vanligt.
”Vet du vad vi borde göra när vi kommer tillbaka till rummet?” sluddrade hon lätt.
”Vadå?”
”Vi borde ha samlag.”
Han tittade förskräckt ner på henne, hoppades att hon skämtade, men det gjorde hon givetvis inte. Han kunde väl för fan inte ha sex med henne när Alva var i rummet bredvid och antagligen skulle höra allting de gjorde och sa under kvällen. Desperat ville han få kontakt med Alva, be om ursäkt, förklara. Men hon måste väl förstå? Hon var ju också gift.
De återvände till rummet vid nio-tiden. Katta gick på toaletten, varpå Nils tog upp sin telefon för att skicka ett sms till Alva. ”Förlåt.” skrev han, och raderade sedan sitt skickade sms. Han fick svar nästan direkt: ”Det är lugnt. Jag förstår.”. Han raderade även det sms:et just som Katta kom ut från toaletten. Hon hade klätt av sig helt naken i ett uppenbart försök att förföra honom. Varför just nu? Varför inte för en vecka sedan, en månad sedan, ett år sedan?
”Vad gör du?” frågade han.
”Jag sa ju det. Jag vill att du tar mig.”
”Katta…”
”Vadå?” fräste hon. ”Det var ju evigheter sedan.”
”Jag är bara trött idag. Det har varit en lång dag.”
Hon suckade ilsket, besviket kanske, och gick fram till sin weekendväska där hon drog ut ett nattlinne som hon drog över huvudet. Där efter plockade hon fram sin sovmask, sin sedvanliga sömntablett och de öronproppar hon måste ha för att kunna sova. Nils har alltid tänkt att det skulle vara obehagligt att stänga sig ute från världen på det sättet: att varken kunna se eller höra eller förnimma någonting på natten. Men det hade alltid varit ganska skönt för hans del, för det gav honom några timmar på natten då han kunde jobba i ett alldeles tyst hus.
Katta tog bara en halv sömntablett – hon hade ju ändå druckit vin vilket bara det brukar göra henne trött – innan hon drog på sig sovmasken och tryckte in öronpropparna. Hon la sig under täcket, farligt nära där Alva och han befunnit sig för några timmar sedan, och snart blev hennes andetag längre. Tyngre. Mer automatiska. Med en suck la han sig bredvid henne, fortfarande fullt påklädd, och tog fram sin mobil. Han ägnade en god stund åt att svara på mejl, läsa nyheterna och scrolla Facebook. Han tittade på sin fru både en och två gånger innan han vågade ta fram sin telefon för att smsa Alva igen.
”Det var inte meningen att kvällen skulle bli såhär.” skrev han.
”Jag tycker vi hade trevligt så länge det varade.” svarade hon.
”Har du fått i dig någon middag?”
”Jag är faktiskt nere i hotellrestaurangen och äter just nu.”
”Jag kommer.”
Nils brydde sig inte om att försöka meddela Katta att han skulle gå. Hon var ändå okontaktbar till klockan sex imorgon bitti, då hon skulle vakna som om hon har en inbyggd väckarklocka, vilket hon säkert också har. Han tog på sig skorna, gick bort till hissen och åkte ner.
*
Mycket riktigt satt Alva i restaurangen, ensam vid ett bord i hörnet, och höll på att äta upp det sista på tallriken. Hon hade samlat ihop håret i en knut uppe på huvudet och bytt om från klänning till ett par fladdriga byxor och ett kort linne. När hon fick syn på honom log hon. Han bemötte leendet just som han slog sig ner mitt emot henne.
”God kväll” sa han. ”Här sitter du.”
”Här sitter jag.”
”God mat?”
”Väldigt.”
”Alva, jag är hemskt ledsen f-”
Hon skakade på huvudet, hindrade honom från att prata färdigt.
”Jag hade gjort samma sak om situationen var omvänd” sa hon. ”Oroa dig inte för det.”
”Tack. Jag önskar att vi hade haft mer tid. Jag var inte färdig.”
”Inte?”
”Inte på långa vägar.”
”Var är din fru nu?”
”Sover. Totalt utslagen.”
Deras blickar hakades fast i varandra. De sökte bekräftelse från den andre: ville se om de båda tänkte samma sak. Det gjorde de. Som ett väloljat maskineri reste de sig upp och lämnade restaurangen. När de klev in i hissen ställde de sig motvilligt en bit ifrån varandra.
”Rummen är väldigt lyhörda” sa Nils lågt.
”Jag vet. Jag hörde när hon försökte förföra dig.”
”Herregud.”
”Varför tror du jag gick ner och åt? Jag var inte ens särskilt hungrig.”
”Om du missade slutet av den diskussionen kan jag meddela att jag sa nej och hon gick och la sig.”
Hissen stannade och de klev ut. Nils kände en stark ogrundad oro över att Katta skulle öppna rumsdörren och se honom och Alva när de tillsammans gick in på rum 721. Det visade sig att Alvas hotellrum var precis likadant som hans eget, om än spegelvänt. Han såg till att dörren mellan rummen var ordentligt låst innan han vände sig om mot henne.
”Vi måste vara tysta” sa han så lågt att det knappt hördes.
”Det kan bli svårt” viskade hon tillbaka.
Han tog några steg närmre henne. Hon tog några steg närmre honom. Luften mellan dem sprakade av elektricitet.
”Klä av dig” sa han kort.
Hon såg förvånad ut, men hennes ögon glimmade till. Hon drog linnet över huvudet och slängde av sig sina byxor.
”Jag glömmer ibland att du är min chef” sa hon.
”Då kanske jag behöver påminna dig.”
”Det tror jag nog att du behöver.”
Alva slet av sig även sina underkläder och stod nu naken framför honom. Han söp in henne, följde hennes kurvor med blicken och drog in doften av kokos i lungorna. Så ungdomlig, så len, så oändligt förtrollande.
”På mage i sängen.”
Hon lydde omedelbart. Nils särade på Alvas ben, så hon blottades för honom där hon låg. Hennes andetag var darriga och hon flåsade tungt mot täcket. Han ställde sig på knä i sängen, mellan hennes ben, och smekte försiktigt hennes skinkor med ena handen. Den andra handen använde han för att knåda sin ömmande kuk som fängslades bakom gylfen. Hans fingrar följde Alvas kropp ner från skinkorna till hennes våta fitta. Den var precis lika len som resten av henne, vilket gjorde honom fullständigt galen. Han smekte henne, fingrade henne, kände sig för och kände sig fram. Det fick henne att vrida sig i sängen, puta med rumpan åt honom och gny lätt.
”Var tyst, Alva.”
Han fortsatte sin behandling, nu med fokus på hennes klitoris och med två fingrar inne i henne. Hon kunde inte vara tyst. Kunde inte.
”Alva” varnade han lågt. ”Tvinga mig inte att påminna dig igen.”
När hans fingrar arbete ännu mer intensivt höll hon på att komma. Och fort gick det. Hon stönade ner i täcket, försökte uppenbarligen lägga band på sig, men lyckades inte. Nils suckade, böjde sig ner mot golvet och tog upp hennes trosor. Han rullade ihop dem till en liten boll.
”Gapa.”
Alva gjorde som han sa, ingen tvekan, men spärrade upp ögonen när han tryckte in hennes trosor i munnen på henne. Det fick hans kuk att bulta ännu hårdare. När han började knäppa upp sitt skärp med ena handen, fortfarande med andra handen i och på Alva, kom hon. Hennes skrik dämpades tack och lov av trosorna i munnen, men precis som första gången kastade hon sig av och an. Synen som utspelade sig framför Nils ögon var mer än vad han någonsin trodde han skulle få se igen.
Han lät skärpet hänga öppet, knäppte upp byxknappen och öppnade upp gylfen. Han drog ner byxorna och kalsongerna bara precis så mycket som krävdes för att få ut kuken innan han la sig över Alva. Hon trycktes ner i madrassen under honom, fick säkert svårare att andas, men han brydde sig inte. Målmedvetet tog han tag om kuken och styrde den in i henne. Hennes fitta välkomnade honom, bjöd in honom, talade om för honom att den tyckte om att ha honom där. Alva var om möjligt ännu trängre i den ställningen.
”Du är så jävla skön” viskade han i hennes öra.
Hon kunde inte svara, men han vågade inte ta ut trosorna ur hennes mun ännu. Istället började han knulla henne med hårda tag. Han tog tag om hennes armar, vilka vilade på lakanet ovanför hennes huvud, och höll fast henne ordentligt. Det fanns ingenting hon kunde göra för att komma loss, men hon verkade inte vilja det heller. Nils intog Alva om och om igen, medan hans fru sov bara några meter bort. Hela situationen var sjuk: tabu, fel, galen. Men han kunde inte bry sig mindre där och då, när Alva svankade under honom för att han skulle kunna ta henne ännu hårdare.
Nils drog sig bakåt, men såg till att dra med sig Alva så han inte skulle glida ur henne när han ställde sig på knä. Han kunde inte tänka sig något värre än att lämna hennes fitta. När hon stod tillrätta på alla fyra framför honom, la han sina händer om hennes midja och fortsatte sin erövrig. Han smiskade till Alva lätt över skinkan, och hon gav ifrån sig ett dämpat, gillande ljud. Han smiskade även den andra skinkan, men lite hårdare denna gång. Och så den första skinkan igen, riktigt hårt. Han fortsatte så ett par gånger tills en lätt rodnad uppkommit på hennes stjärt. Det klädde henne alldeles utmärkt.
Han drog sig ur henne – bister kyla om hans kuk – och sa åt Alva att stå kvar. Snabbt gick han runt henne så han istället stod på knä framför henne, med sin kuk mitt framför ögonen på henne. Försiktigt tog han ut trosorna ur hennes mun. Hon tittade upp på honom under ögonfransarna. Nils smekte henne ömt över håret.
”Du är helt fantastisk” sa han. ”Makalös. Sug nu, tack.”
Han la en hand under hennes haka och styrde in kuken i hennes väntande och villiga mun. Som vem som helst säkert kunnat räkna ut vägrar Katta befatta sig med oralsex, varpå Nils inte haft sin kuk i en kvinnas mun sedan tonårstiden. Och då var det jämnåriga tjejer, förstås, som inte riktigt visste hur man skulle göra. Därför höll han på att fullständigt förgås när Alva visade var skåpet skulle stå. Hon svalde när hans kuk kom längst in i munnen, så hon kunde ta honom en bit ner i halsen, och masserade samtidigt hans kukskaft med tungan. Nils la sina händer på hennes huvud och knullade försiktigt hennes ansikte, mun och hals, men han kunde för sitt liv inte förstå hur någonting kunde vara så skönt.
När han kände att en orgasm nalkades drog han sig ur Alvas mun och la sig på sängen bredvid henne. Han tog helt enkelt tag om henne och lyfte henne dit han ville ha henne: med hennes fitta över hans mun. Hon hade absolut inga protester, utan sjönk ner över honom som om hon gjort exakt det tusentals gånger förut. Nils använde sin tunga för att tala om för henne hur mycket han åtrådde henne, hur mycket han ville uppfylla alla hennes drömmar, och hon svarade på behandlingen genom att klamra sig fast vid sänggaveln och flåsa högt. Desto mer han masserade hennes klitoris, desto snabbare flåsade hon, och till slut fick han lägga en bestämd hand över hennes mun för att se till att hon höll nere volymen.
”Jag kommer” mumlade hon dämpat.
Det gick förstås inte att svara när han hade munnen djupt i hennes fitta, men han tog henne fram till kanten och han tog henne över den. Hon red hans ansikte vilt när han kom, så vilt att han blev lika sjöblöt som hon, och han älskade det. Älskade att ha sex med någon som inte skämdes över sig, som verkade styras av kåthet precis som han själv.
Alva höll på att falla ihop över honom, men han räddade sig själv i sista sekund. Med ett stadigt grepp flyttade han ner henne en bit och spetsade henne på sin stenhårda kuk. Plågsamt hård var den. Han sjönk in i henne, och hon såg så nöjd ut att han fick hålla inne ett skratt. Hon red honom, långsamt och utmattat, och han drog henne ner mot sig för att kyssa henne. Deras tungor virvlade runt varandra, deras svettiga kroppar pressades tätt ihop och Nils kände sig lycklig för första gången på åratal. Det var perfektion. Hon mot honom och han i henne.
”Jag kommer snart” mumlade han mot hennes mun.
”Var vill du komma?”
Han hade inte insett att det fanns alternativ. Desperat ville han komma, i henne, på henne, det spelade ingen roll. Han ville bara få komma med henne.
”Lady’s choice.”
”I mitt ansikte” sa hon utan att tveka.
Okej, möjligen kan det ha varit det sexigaste han någonsin hört någon säga. Alva klev av honom och ställde sig snabbt på knä på golvet. Som i en feberdröm reste Nils sig upp, ställde sig framför henne och tittade ner på henne medan han runkade sig själv. Hon såg förväntansfull ut, vilket gjorde att han bara behövde ta några tag innan han kom. Och som han kom. Trots att det bara var några timmar sedan senast sprutade han stråle efter stråle med sperma i hennes ansikte. Alva blundade men hade munnen lätt öppen. Det rann över henne, in i munnen, droppade ner på brösten. När han runkade ur sig det sista stoppade han in ollonet i munnen och blev renslickad, vilket bara det var en fantastisk service.
Han hjälpte Asta upp på fötter och in i duschen, där de klev in tillsammans för att skölja av sig. Det kändes bisarrt att han nu skulle gå och lägga sig bredvid sin fru, vilket han absolut inte hade lust med. Hellre hade han stannat kvar och varit med Alva en stund – eller egentligen helst hela natten – men varje sekund han var borta från hotellrummet ökade risken att Katta skulle märka något. Han sköt bort tankarna på henne och fokuserade istället på Alva, som precis börjat tvåla in sig.
”Tillåt mig” sa han gentlemannamässigt.
”Om herrn insisterar” sa hon.
De tvålade in varandra, spolade av varandra, torkade av varandra: allt under ett ständigt kyssande och smekande av varandras kroppar. Han hade hunnit bli hård igen när det var dags att klä på sig. Alva slog sig ner på sängkanten medan han drog på sig kläderna.
”Jag hade gärna stannat, Alva. Om du bara visste.”
”Jag vet precis” svarade hon. ”Men det är såhär det får bli.”
Nils knäppte sista skjortknappen, gav Alva ett sorgset leende och en sista kyss och gick sedan till dörren. Han låste upp den, vände sig om och tittade på sin kommunikatör en sista gång, och lämnade sedan rummet. Det var beckmörkt i hans eget hotellrum. Så tyst han kunde låste han dörren bakom sig och smög sedan fram till sin sängkant för att tända lampan. Han flög bakåt när han mötte Kattas blick, där hon satt klarvaken och lutad mot väggen.
”Jaha” sa hon. ”Det här var ju tråkigt.”
Fler noveller av samma författare
Kommentarer
Hoppsan - Alva bytte visst namn till Asta en gång på slutet. Hoppas att ni trots det tyckte om novellen. Spana gärna in mina andra också! Fler är på gång i detta nu :)
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Suveränt berättad och skriven.