Tapas, vin och kyssar (Jack & Viktoria – del 2)
Författare: merÄnord Datum: 2022-03-19 15:28:37
E-post: meranord6@gmail.com
Kategori: Heterosex
Läst:
8 216 gånger
Betyg: 4.4 (6 röster) 4 medlemmar har denna novell som favorit
Fortsättning på historien om Jack & Viktoria. Läs gärna den första delen här:
https://www.sexnovell.se/novell/32813/stackars-jack-jack-och-viktoria-del-1/
Det fanns något där redan från början. Jag har ju varit med förr och vet hur lätt det är att, efter ett tag med nätdejting, förälska sig i bilden man målat upp av den andra personen utifrån tvådimensionella foton, meddelanden man skickar till varandra och telefonsamtal. Been there, done that. Men det här kändes annorlunda. Men hursomhelst så tog vi det ganska försiktigt båda två. Jag hade ju precis blivit bedragen och lämnat mitt ex och Viktoria hade bara två år tidigare gått igenom en uppslitande skilsmässa. Därefter hade hon dejtat lite grann, men ingenting riktigt seriöst.
Till skillnad från en del puckon till män, inleder jag aldrig en nätdejtingkontakt med sexprat. Man kan knappast ha alla hästar i stallet om man som man förväntar sig att kvinnor går igång på att få en icke efterfrågad kukbild och ett ”Hej! Vilken sexig kropp du har – vill du knulla?” som en första kontakt på en dejtingsida. Missförstå mig rätt, jag gillar att prata om sex och om vad man gillar, fantiserar om och så vidare. Men tro det eller ej, även om jag är man, så vill jag helst ha börjat känna den andra personen (kvinnan) innan vi tar det till den nivån.
Så. Jag och Viktoria pratade inte om sex. Ingenting alls faktiskt. Under ett par veckors tid skickade vi meddelanden till varandra via dejtingsidan – fyra-fem om dagen. Därefter började vi prata i telefon. Jag är alltid lite nervös när jag ska prata med en dejt för första gången på telefon – tänk om rösten inte passar med bilden jag fått av henne? Men jag behövde inte oroa mig. Hon hade en lugn och behaglig röst med en lätt skånsk dialekt. Hon var uppvuxen utanför Kristianstad, men bodde nu i Göteborg. Själv var jag uppvuxen i Visby och hade därmed Sveriges charmigaste dialekt. Men numera bodde jag i Helsingborg.
Det gick lika lätt att prata i telefon som att skriva till varandra. Samtalen flöt på och blev allt längre allt eftersom tiden gick.
Idag var det fredag i början av juli och vi hade chattat och pratat i nästan ett par månader. Viktoria hade precis kommit hem från en resa till Kreta med sina två tonårsdöttrar och igår hade hon lämnat dem hos deras pappa där de skulle vara de nästkommande tre veckorna. Jag hade också en dotter, Julia, men hon var lite äldre, 22 år och hade flyttat hemifrån strax efter studenten och bodde numera i Malmö där hon pluggade till socionom.
Jag satt på verandan till mitt radhus och valde ut bilder till en fotoutställning i Köpenhamn som jag skulle medverka på i slutet av augusti. Jag hade fortfarande ganska gott om tid även om det var mycket jobb kvar. Det var en fantastisk juliförmiddag, klarblå himmel, lätt bris och strax under 30 grader varmt. Jag satt under ett stort parasoll och hade ett glas iste på ett litet bord bredvid solstolen där jag satt med min laptop i knäet. Så ringde mobilen och jag visste redan vem det var innan jag tittade efter. Viktoria såklart. Vi hade pratat i nästan fem timmar under gårdagskvällen och natten efter att hon och barnen kommit hem med flyget från Grekland under eftermiddagen.
”Godmorgon…eller vad säger man”, sa hon med den där bommulsmjuka rösten som jag blivit lite förälskad i.
”Godmorgon? Haha…jag har varit vaken sedan halv sju och hur mycket är klockan nu…elva?”, svarade jag.
”Haha…jo. Själv har jag sovit som en prinsessa fram till strax efter tio. Vad gör du?”.
”Inget särskilt. Sorterar och väljer ut lite bilder inför utställningen.”.
”Ah…den i Köpenhamn? Du…vad tror du om att träffas? Idag? Här i Götet? Vi kan ju gå ut och äta någonstans tänker jag.”, sa hon lite försynt.
Jag log för mig själv.
”Jamen absolut. Jag kan ta Öresundståget. Vad kan det ta härifrån - två och en halv timme? Och de går halva natten dessutom, så vi behöver inte stressa för att jag inte ska missa sista tåget hem.”.
”Bra! Då bokar jag bord. Ska vi säga vid sju? Så möter jag upp vid centralen först?”.
”Blir jättebra. Kul. Det är ju på tiden att vi träffas. Då ses vi lite senare!”.
Jag satt kvar med mina foton en stund, men hade svårt att fokusera då jag helt plötsligt blivit väldigt rastlös. Jag bestämde mig för att ta bilen till havet och ta mig ett dopp innan jag behövde göra mig i ordning för Göteborgsresan.
Nu, fyra-fem timmar senare, satt jag då äntligen på tåget mot Göteborg och vi hade precis passerat Ängelholm. Eftersom det var så varmt hade jag på mig ett par ljusblå shorts som gick ner till strax under knäna, en vit kortärmad sommarskjorta och blå sneakers. Jag hade också med mig en ryggsäck som jag hade packat med lite ombyte samt schampo, deo och tandborste. Även om jag inte tog någonting för givet så skadar det ju inte att vara förberedd för alla eventualiteter. Jag hade också med mig en flaska vitt från Italien.
Julieftermiddagen, Skåne och Halland svepte förbi utanför mitt tågfönster. Jag och Viktoria hade lovat varandra att inte ha för stora förväntningar på kvällen, men hur lätt var det? Vi hade ju pratat intensivt i flera veckor – även när hon var i Grekland. Och delat tankar och drömmar om det mesta. Så jag var faktiskt riktig nervös, vilket jag inte brukade vara när jag gick på dejt. Jag hade ju gjort det där som jag lovat mig själv att inte göra – att bygga upp något ganska stort redan innan vi träffats på riktigt. Få se om det är ett luftslott eller något som kan bli stabilt på riktigt, tänkte jag för mig själv när tåget rullade in i centrala Göteborg.
Visst är det något speciellt med den svenska sommaren? Underbara sommardagar som aldrig tycks ta slut och människor som, svältfödda på ljus och värme, strålar ikapp med solen. Så var det också när jag klev av på perrong 13 på Göteborgs centralstation som myllrade av sommarglada människor i kjolar, klänningar, shorts, kortärmade skjortor och t-shirts. Jag rörde mig i samma riktning som alla andra och försökte hitta Viktoria i folkvimlet. Och där borta…där stod hon ju! Hon stod precis i slutet av perrongen i mörkblå ärmlös miniklänning med vita hjärtan. Den tog slut strax nedanför hennes knän och upptill hölls den upp av smala knytband. Hon strålade verkligen. Med ögonen… ansiktet…hela ansiktet. Och de där söta smilgroparna – Gud vad hon var fin! Jag kom fram till henne och allt runt omkring oss bara försvann. Det var hon jag. Bara vi.
”Hej!”, sa jag och slog armarna om henne.
”Hej! Äntligen!”, svarade hon och besvarade min kram.
Viktoria var ungefär tio centimeter kortare än jag, så vi var båda av medellängd. Hon lutade sitt huvud mot min ena axel och jag kunde inte låta bli att nosa lite i hennes hår. Hon doftade sommarblommor.
Till slut släppte vi lite motvilligt taget om varandra. Och nu var vi båda lite generade och nervösa.
”Just det. Jag köpte de här på centralen i Helsingborg. Det var ju rätt varmt på tåget, så det mår nog inte jättebra längre.”, sa jag och sträckte fram tre röda rosor som såg lite småtrötta ut.
”Jättefina. Tack!”, sa Viktoria och strålade.
Vi lämnade centralen för en kortare promenad till restaurangen där hon bokat bord. Det var en mysig liten tapasrestaurang som låg vid Brunnsparken med utsikt över kanalen. Vi hade ett litet avsides bord i ena hörnet på verandan på restaurangens baksida som vette mot kanalen.
Inledningsvis så kändes det lite stelt och det var tydligt att vi båda var rejält nervösa. Och jag kan inte säga att vi klickade fullständigt, men vi hade trevligt och samtalet blev lättare efter ett par glas rött. Efter ett par timmar var vi mätta och belåtna och kände att det hade varit skönt att röra lite på sig, så vi tog en promenad. Vi gick en bit längs kanalen och pratade om allt och ingenting. Samtalet flöt på lättare nu och vi skämtade och skrattade medan vi gick. Vi hade inte rört vid varandra sedan den där kramen på perrongen, men då och då ”råkade” våra händer snudda vid varandra och varje gång spreds det en värme genom bröstet och hela vägen ner till skrevet på mig.
Efter en stund vände vi tillbaka och var tillbaka i Brunnsparken och satte oss på en parkbänk. Dagen och den tidiga kvällen hade varit varm, men nu när det var lite senare på kvällen kändes luften faktiskt lite småkylig. Viktoria satte sig närmre mig och jag såg att hon frös.
”Fryser du?”, frågade jag och tog hennes vänstra hand i mina.
”Oj, du är ju jättekall. Här, vänta lite, jag tror att jag har en tröja i ryggsäcken.”, sa jag och fiskade upp en ljusgrå tröja.
”Tack!”, sa hon leendes och drog på sig den.
Jag lade armen om hennes axlar och hon flyttade sig än närmre och lade sitt huvud mot min axel. Jag kunde känna doften från hennes lätt subtila parfym. Vi satt tysta en bra stund. Det var ingen obekväm tystnad på något sätt – tvärtom. Att vi satt så här, tätt intill varandra, kändes så självklart.
”Du…?”, började jag.
”Ja?”.
”Du har ingen soffa eller någon extrasäng eller så? Jag känner att jag inte vill att den här kvällen ska ta slut riktigt än. Annars får jag nog börja titta på hur tågen går.”.
Hon skrattade, vände upp huvudet mot mig, såg mig i ögonen och tryckte min ena hand lite.
”Flane! Jag har gott om plats. I min säng…jag vill gärna att du stannar över natten. Jag vill inte heller att den här kvällen ska ta slut.”, sa hon och skrattade så där härligt porlande igen.
Jag sa ingenting utan avbröt henne mitt i skrattet när jag böjde mitt huvud mot hennes och kysste henne. Vår första kyss. Det finns inte mycket som är bättre än den där första gången då man rör vid varandra. Lite trevande, lätt lekande, men ändå törstande. Hon hade de mjukaste och underbaraste läppar som jag någonsin kysst. Våra läppar och tungor dansade sin dans som om de aldrig gjort något annat. Det var en perfekt kyss. En perfekt stund. En perfekt kväll.
”Vi kanske ska börja dra oss hemåt. Hitta en spårvagn.”, sa Viktoria och jag såg hur hennes kinder fått en betydligt varmare nyans än innan.
Vi gick hand i hand genom sommarkvällen och en stund senare satt vi på spårvagnen till Mölndal. Viktoria bodde i ett nytt villaområde i utkanten av Mölndal tillsammans med sina flickor. Det var ett vitmålat trähus med två våningar och en rejäl trädgård både på fram- och baksidan På baksidan hade de också en pool som var inramad med ett stort trädäck.
Vi gick husesyn och Viktoria berättade att hon och hennes exman hade byggt huset bara ett år innan skilsmässan. Hon tyckte att det var skönt att han inte hade bott där längre, för det kändes verkligen som hennes eget. Han satt inte kvar i väggarna, som hon sa.
Barnen hade hela ovanvåningen för sig själva med ett varsitt rum, badrum och ett litet mindre sällskapsrum med platt-tv och tv-spel.
Viktorias sovrum låg på nedervåningen och de stora inglasade skjutdörrana vette mot baksidan och därifrån kunde man gå direkt ut på altanen. Hon hade också ett eget badrum och i anslutning till det också en ganska stor bastu.
Hon ursäktade sig för att gå och ”pudra näsan”. Jag gick ut i köket och lyckades hitta två vinglas som jag tog med ut på altanen tillsammans med flaskan med vitt vin som jag tagit med mig.
Efter en liten stund hörde jag att skjutdörren till Viktorias sovrum öppnades och när jag vände mig om såg jag att hon hade bytt om…till bikini! Både överdel och underdel gick helt i vitt och såg mer ut som spetstrosor och spets-bh än som bikini. Jag kände hur hjärtat slog några extraslag och att min kompis där nere vaknade till liv. Hon hade alldeles lagom stora bröst som såg ut att de skulle passa perfekt under mina händer. Hon hade satt upp sitt hår i en slags liten knut där bak. Hon var kvinnlig, graciös, sensuell och…vacker!
”Jag tänkte att vi kanske kunde bada lite om en stund?”, sa hon när hon kom fram till soffan där jag satt. Hon strök mig lätt med ena handen över min underarm. Min kompis jublade och reste på sig…
”Haha…jo, visst. Men jag har inga badbyxor med mig.”, svarade jag och skrattade lite.
”Äh…bada i boxershortsen. För det antar jag att du har på dig? Säg inte att du har gamla y-frontkalsingar?”, sa hon med spelad förskräckelse och höll händerna över munnen.
”Hahaha…näe, y-frontingar har jag inte haft sedan tonåren någon gång. 30 år sedan eller så. Minst.”, sa jag och skrattade.
”Jag tog förresten med mig en flaska vitt och tog mig friheten att leta rätt på ett par vinglas i ditt kök. Men vinet har legat i ryggsäcken hela kvällen, så det är ju knappast kallt längre.”.
”Vad bra. Jag hade faktiskt tänkt att köpa något själv idag, men glömde bort det. Hade tankarna på helt annat håll tydligen.”, sa hon.
Vi drack ett varsitt glas av det ljumma vinet. Till skillnad från inne i Göteborg var det inte kallt här på verandan, men det berodde på att Viktoria hade ett par stora gasollampor som spred en behaglig värme. Om vi hade varit nervösa och haft svårt att få flyt på samtalet i början av kvällen, så var det helt bortblåst nu. Vi pratade på om allt möjligt. Hon berättade om sitt jobb som gymnasielärare i svenska, religion och historia och om sina flickor som var 14 och 16 år. Jag frågade hur hon hade råd med ett sånt här fantastiskt hus på en lärarlön, men hon förklarade att hon var ensambarn och fått ärva efter sin pappa när han gick bort för tre år sedan. Hennes mamma hade gått bort för 36 år sedan, så under större delen av uppväxten var det bara hon och hennes pappa. Och han gifte aldrig om sig. Han hade haft ett framgångsrikt företag i säkerhetsbranschen som han sålt när han fyllde 70 och gjort sig en ordentlig vinst. Så stor att Viktoria aldrig skulle behöva oroa sig över sin ekonomi.
”Men nu tycker jag att vi badar!”, utbrast hon och tog mig under armen och drog med mig upp ur soffan.
”Men du måste klä av dig de där kläderna först såklart”, fortsatte hon och släppte sedan min hand och sprang över altangolvet bort till polen och dök i.
Jag slog ett slags personligt rekord i avklädning och jag tänkte ”äh, vad fan!” och klev även ur mina boxershorts. Viktoria hade inte hunnit vända sig om innan jag också dök i och såg därför inte att jag var helt naken.
När hon hörde mitt plask (jag var allt annat än graciös), vände hon sig om och simmade för att möta mig. Jag dök upp genom vattenytan precis framför henne. Så nära att våra överkroppar möttes och även…
”Men hallå där! Oj!”, utbrast Viktoria och skrattade glatt.
”Vem är det här som hälsar på? Han känns…ivrig.”, fortsatte hon och lät väldigt glad och nöjd.
Hon stack ner handen under vattnet och kände efter. Det gick som en blixt genom hela kroppen och kuken växte ytterligare under hennes beröring.
”Mmmm…den här gillar jag redan. Och han mig känner jag.”, sa hon och la sedan båda armarna runt min hals och kysste mig. Passionerat.
Och det där med kyssar. En del kan sin sak. Andra inte. Viktoria tillhörde definitivt de förstnämnda. Det var något med hennes underbart mjuka läppar och nåt hon gjorde med sin tunga. Det är svårt att beskriva vad hon gjorde, men hon gav mig de absolut bästa kyssarna som jag någonsin fått.
Vi hade förflyttat oss lite mot den grunda delen av poolen och jag stod lutad mot den ena kanten och jag kunde känna hur hon tryckte sin kropp mot min. Och hon slutade aldrig att kyssa mig. Så la hon sina ben bakom mitt ryggslut så att hon hamnade helt perfekt. Hon rörde på sin höft och så att hon kom åt att smeka sig själv mot min kuk genom det tunna tyget till bikinin. Det var himmel och helvete på en och samma gång. Underbar tortyr. Det var så skönt, men kompisen där nere ville mer…mycket mer. Jag också.
”Kom. Vi går upp”, sa jag lätt grötigt. Det gick inte att ta miste på att jag var upphetsad.
Viktoria gick före mig i den breda trappan upp ur poolen och vickade förföriskt på höften.
”Vänta. Stanna där.”, bad hon med ryggen vänd åt mitt håll. Och sen såg jag hur hon långsamt drog av sig överdelen till bikini och lät den falla ned på trädäcket nedanför. Därefter gjorde hon samma sak underdelen. Jag har nog aldrig sett någon klä av sig på ett mer sensuellt sätt. Snart stod hon naken framför mig – fortfarande med ryggen vänd åt mig. Hennes stjärt och höft var välformade. Hela hennes kropp var täckt av små fina vattendroppar från poolen.
Det här måste vara peaken, tänkte jag. Nu kan det inte bli bättre så här. Det här är det vackraste jag någonsin sett och någonsin kommer att se. Skulle jag dö imorgon så skulle jag dö lycklig.
Till slut vände hon sig om och såg på mig med halvöppen mun och ögon som glänste av brinnande lust. Så sänkte hon blicken till mitt skrev och flämtade.
”Åh…kom! Kom till mig. Jag vill ha dig. I mig. Nu”. Hennes vädjan lät nästan desperat.
Nu såg jag henne naken för första gången. Och brösten var faktiskt precis så perfekta som de hade sett ut när hon hade bikinitoppen på. Med små rundade bröstgårdar och bröstvårtor som såg ut som att de skrek efter min beröring. Nertill var hon valansad och hade en liten söt buske strax ovanför skötet.
Jag tog de sista stegen uppför trappan från poolen och följde henne tillbaka till soffan där vi tidigare suttit. Viktoria la sig ner på rygg och sträckte sina armar mot mig.
Viktorias hus hade hörntomt och på den ena sidan höjde sig en brant stenklippa upp sju-åtta meter och längst upp var det bara skog. Lövträd och någon enstaka tall. På andra sidan, mot den närmaste grannen såg en hög mur till att hela tomten var insynsskyddad.
Jag la mig ner i soffan med Viktoria under mig. Vi behövde inte några ord och ingen av oss ville dra ut på det längre. Hennes ögon var helt glansiga av febrig upphetsning och hon tog emot mig genom att lägga sina händer över min svank när jag långsamt trängde in i henne. Äntligen.
”Ååååh….Guuuuuud!”, flämtade hon när kuken nu letat sig halvvägs in. Min kuk var ett par centimeter över medellängd och dessutom hyfsat grov, så jag fyllde väl ut Viktorias sköte. Och det kändes som att kuken både var hårdare och otåligare än någonsin förr, men jag ville inte ha för bråttom utan lät den fortsätta att långsamt tränga sig in. För varje liten centimeter flämtade Viktoria av njutning.
När jag till slut nått hela vägen in böjde jag mig ner över hennes och kysste först henne mellan brösten och sedan upp över halsen innan jag nådde läpparna. Hon mötte hungrigt min kyss och pressade sina händer hårdare mot mitt ryggslut.
”Ta mig. Hårt. Nu. Jag behöver dig.!”, bad hon och stötte upp med höften.
Vad annat kunde jag göra än att göra denna fantastiskt vackra kvinna till viljes?
Jag drog mig ur henne sånär som på ollonet för att därefter stöta in igen. Hårt. Hela kuken hela vägen in. Och sedan knullade vi. Nej, förlåt…vi älskade faktiskt. Det här var något mer än bara ett fantastiskt knull. Något mycket större.
Ingen av oss släppte taget om den andre. Jag pressade både kropp och kuk ner mot henne och hon hjälpte till med sina händer runt min rygg och våra läppar och tungor möttes i de skönaste av kyssar.
Jag hörde att hon var på väg att komma. Hon hade börjat gny allt mer och snart övergick det till stön och flämtningar. Och jag kunde känna hur hennes sköte kramade om min kuk med sina hettande och våta väggar. Jag tog tag om hennes höfter och lyfte upp henne lite så att hon kunde lägga sina ben om mina höfter och på så sätt kunde jag komma än längre in än tidigare.
Jag var också nära nu. Jag kände det. Och därför ökade jag takten ytterligare. Jag lät kuken stånga sig in och ut hårdare och snabbare. Hårdare och snabbare. Nu var vi båda riktigt nära.
”Snart!”, stönade jag och Viktoria svarade med att skjuta upp höften än mer och hennes naglar rev mig över ryggen.
Jag förde ned min ena hand och lät pekfingret glida in i hennes bakre hål och då…precis då så kom hon i en våldsam orgasm. Som en explosion.
”Aaaaahhhh….åhhh…. nnnngggghh! Aaaaaaaaaaah!!!”, hon skrek ut sin njutning. Snyftade. Skrattade.
Och då…precis i stunden efter…när jag kände hur hennes underliv krampade runt min kuk…kom jag också. Och så här i efterhand kan jag säga att det var en i det närmaste andlig uppleveles. För en kort sekund existerande ingenting annat än vi och vi var ett. Jag tömde mig fullständigt inuti i henne. Jag vet inte hur mycket det var, men det kändes som om att min kuk aldrig skulle sluta spruta. Efter en liten stund lade vi oss ned i soffan igen. Jag på rygg med Viktoria inklämd på sidan mot ryggstödet. Hon vilade sitt huvud mot mitt bröst och kysste det ömt. Jag hörde hur hon snyftade.
”Gråter du?”, frågade jag lite oroligt.
”Nej…jo. Lite. Men det är för att jag är så himla glad. Så himla lycklig”, sa hon och skrattade mellan snyftningarna.
Jag log tillbaka. Med hela mitt ansikte…mitt hjärta…fan, hela min kropp kändes det som.
Och redan då visste jag.
Att jag älskade henne.
Fler noveller av samma författare
Kul med en kärlekshistoria med erotiska äventyr.