Kampen för mig
Författare: Sneakerfan Datum: 2004-12-02 11:10:47
Kategori: Heterosex
Läst:
13 108 gånger
Betyg: 2.6 (160 röster) 1 medlem har denna novell som favorit
Äntligen på väg. Bort från skiten, bort från 16 år av att bara hanka sig fram dag för dag. Från och med nu är det bara jag som gäller, jag och ingen annan. Nu ska jag fixa en framtid för mig själv. Det kommer att bli tufft, det vet jag. Men jag satsar allt jag har, mig själv. En svensk 16- årig blondin med stora tuttar och snygg figur borde väl vara värd en hel del, och jag ska se till att få ut det mesta av det. Allt det här låter väl väldigt melodramatiskt, men låt mig berätta lite om mig själv, så kanske ni fattar.
Det är inte menat som någon snyfthistora för att ni ska tycka synd om mig, fan, det har jag haft nog av. Alla välmenande kärringar och gubbar som klappar en på huvudet och ojar sig. Gubbarna som nog helst skulle vilja klappa mig någon annanstans, samtidigt som dom försöker kika innanför tröjan på mig. Och kärringarna som ser ner på en, samtidigt som dom är bergsäkra på att jag stöter på deras ynkliga gubbstruttar. Nä fy! Nå, så här ligger det till.
Farsan, det har jag ingen aning om vem det är. Jag tror inte morsan har riktig koll på det heller. Morsan är för att göra en lång historia kort alkis. Jag kom tydligen till i fyllan och villan en gång, och vem av morsans sup och knullkompisar som är den skyldige är det ingen som riktigt vet. Växte i alla fall upp med morsan. Hon provade väl att vara mamma dom dagarna då hon var lite nyktrare, men det var inte ofta. För det mesta fick jag klara mig så gott det gick själv. Hemma var det en ständig ström av "kompisar". Ofta blev dom kvar i flera dagar när det var någon fest på gång. När jag var liten hade jag inget emot det. Då fanns det i alla fall mat hemma, gubbarna brukade ha med sig lite och slänga åt mig så att jag skulle hålla mig ur vägen. Jag var mest bara till besvär tyckte dom. Men det ändrade sig. En natt, jag tror jag var 13, vaknade jag av att en av gubbarna låg hos mig i sängen. Jag började förstås skrika, men han la handen över min mun. När han var klar med mig reste han sig upp, kliade sig lite i skrevet. Flinade åt mig och gick tillbaka ut i vardagsrummet och tömde upp en grogg.
Genom dörrspringan kunde jag se morsan, avslocknad i soffan. Själv låg jag kvar, utbredd i sängen, snyftande. Det gjorde ju så jävla ont! Jag tog med handen, fick blod på fingrarna och snyftade igen. Till slut somnade jag väl i alla fall.
Försökte prata med morsan på morgonen, men det var som om hon inte ville fatta något. Satt där, bakrusig och bara glodde på mig. Den dagen snodde jag morsans p-piller i badrumsskåpet, livrädd för att bli på tjocken. Gubben kom tillbaka på kvällen med en dunk hemkört. Bjöd generöst, och morsan kolkade i sig. Snart låg hon i soffan och snarkade igen, och gubben kom in till mig. Han gjorde klart för mig att det var ingen idé att bråka, ingen skulle höra mig i alla fall. Och hade morsan brytt sig? Gjorde jag som han sa åt mig så kunde det ju till och med bli lite skönt för mig. Vad skulle jag göra?
Jag var liten och klen, han stor och stark. Förresten hade han ju rätt, morsan trodde inte ord på vad jag sa. Det här var början på en väldig trafik hem till oss. Ryktet spred sig tydligen, och gubbarna stod nästan i kö för att fylla ner morsan så att hon skulle somna. Sedan var det min tur. En del kvällar var det flera gubbar där. Då satt dom ute hos morsan och drack medan dom väntade på sin tur. Dom var väl inte direkt elaka mot mig, gubbarna. Jag menar, det var ju ingen som slog mig eller något. Dom brukade ha med sig både godis och fickpengar till mig. Sprit fanns också att få, men det var jag inte intresserad av. Morsan var glad som en lärka. Plötsligt hade hon så mycket dricka som hon ville ha. Varför fattade hon nog inte, eller ville inte förstå. Det gick väl ett drygt år, sedan kände jag att jag hade fått nog. Varför gick hon inte till snuten, eller soss? Undrar ni säkert. Aldrig i livet! Det hade alltid varit den stora skräcken hemma hos morsan. Jag hade blivit itutad från det att jag var liten att soss bara var ute för att jävlas med folk, och snokade i allt som inte angick dom. Snuten var livsfarliga, dom brukade vara ute efter morsans kompisar ibland när dom gjort något för att få ihop pengar till sprit. Eller hade kokat hemma. En annan skräck var fogden. Morsan var alltid pank, låg efter med både räkningar och hyra. Nej, min lösning blev att jag började dra omkring med kompisar istället.
Sov över hos dom och var hemma så lite som möjligt. Ibland fick jag väl "betala" för mig, när jag sov över hos någon kille, men det var i alla fall mycket bättre än gubbarna hemma. Morsan blev sur förstås, besöken hemma, och medföljande dricka sinade ju, när inte jag fanns tillgänglig.
Kommer förresten ihåg en knäpp grej som hände en gång. Jag hade fått en ny tjejkompis, lika gammal som jag, och nu skulle jag följa med henne hem för första gången. Hon verkade lite nervös och pratade hela tiden om sin farsa som var periodare. Jag hade ingen aning om vad det var för något, fick för mig att det var något slags jobb som han hade. När vi kom dit fanns ingen hemma, så vi satte oss i köket och fikade. Sedan gick vi in på hennes rum för att lyssna på skivor. Vilket rum! Ingenting i stil med min kala "kärlekskammare" hemma hos morsan. Nå, när vi suttit där en stund hörde vi någon gå i ytterdörren.
- Det är nog Pappa, trodde min kompis. Någon ropade hej och sedan dök en man upp i dörren. Jag bara stirrade, och han verkade lika chockad han. Det var ju en av gubbarna som brukade vara hos morsan! Han hade varit med mig minst 5-6 gånger. Vi lyckades hålla masken båda två, och han försvann längre in i lägenheten. Sen, när jag skulle gå, kom han fram och stack till mig en femtiolapp samtidigt som han bad mig hålla tyst. Inte hade väl jag någon lust att berätta för någon vad som brukade hända på kvällarna hos morsan, men pengarna tog jag emot. Brände alltihop på godis och spel nere på fiket. Kompisens farsa kom förresten på besök i min säng igen redan veckan efteråt. Kanske han tyckte det var extra kul att ligga med en av dotterns kompisar, vad vet jag.
Var som sagt inte hemma så ofta, men någon natt blev det. Nu hade jag börjat ta betalt av gubbarna, inte pengar, men sprit. Kompisarna som jag hade var väldigt sugna på fester, och jag hängde på. Poppis som tusan, jag kunde ju fixa dricka. Hur det gick till var det ingen som visste. Vi söp och härjade, men på något konstigt sätt lyckades jag ändå fixa skolan. Fast sura miner och pikar fick jag ju, när jag klev ur olika bilar nästan varje dag utanför skolans entré, ofta med en odör av bakfylla hängande runt mig.
Dom snackade med morsan, men hon sket väl i det. Åttan rullade undan, det var på vårterminen i nian som det kärvade till sig.
Vi var som vanligt ute och röjde på fredagskvällen. Jag höll med brännvin, killarna med bil. Jag satt i baksätet med en kille, och två andra satt fram. Det var tre killar som jag inte var så värst bekant med, men dom verkade ju trevliga. Vi drack och pratade medan vi åkte omkring. Killen bredvid lade armen om mig, men det tyckte jag inte gjorde så mycket. Jag tyckte nog att det började gå lite fort, så jag kollade lite extra på han som körde. Han vände på huvudet och flinade mot mig, lika full han som vi andra. Jag hade ju trott att han var nykter i alla fall. Snabbare och snabbare körde han, och jag började känna mig lite orolig. - Ge mig en sup, sa killen vid ratten. Grabben bredvid gav honom flaskan, han satte den till munnen och började ta en stor klunk. Plötsligt sprang en katt över vägen, bilen började kränga. Det sista jag minns är en stor björk som kom rakt emot oss. Jag vaknade i en säng på sjukhuset. Nu blev det ett jäkla liv. Bilen var stulen, ingen av killarna hade körkort, han som körde låg på intensiven, tillståndet kritiskt. Soss började härja hemma hos morsan och allt var ett ena kaos. Jag hade brutit två revben, men i övrigt var det inget fel på mig. Fick åka hem två dagar efteråt. Morsan skitsur, gapade och skällde. Soss snokade, morsan var pank och ingen av gubbarna vågade sig dit. Det gick några veckor innan allt lugnade ner sig igen.
Snuten och soss höll förhör med mig, men jag spelade dum. Sa att jag bara hade stått och liftat, jag visste ingenting om någonting. Till slut verkade dom nöjda och lät mig vara ifred. Gubbarna kom tillbaka och morsan var nöjd igen. Låg i min säng och lät dom hållas, kände ingenting. Det var precis som att det inte var jag som låg där. Det var något jag lärt mig ganska fort efter första gången. Att koppla bort allt, bara vänta på att det ska ta slut.
Jag pallade att vara hemma en månad, sedan drog jag. Bodde hos olika kompisar igen fram tills dess att skolan slutade. Hade gett mig den på att jag skulle klara skolan av någon anledning. Nå, nu står jag här vid vägkanten och väntar på lift. Skolan slutade för en vecka sedan, och nu är jag på väg. På väg bort, mot mitt framtidsland.
Fler noveller av samma författare
