Plockar bort en kändis från min bucketlist
Författare: freeasabird Datum: 2021-11-30 10:03:59
E-post: pkarlsson582@gmail.com
Kategori: Heterosex och Age play
Läst:
24 650 gånger
Betyg: 4.3 (12 röster) 5 medlemmar har denna novell som favorit
Kunde inte förstå varför det var smockat med folk och även vakter på hotellet när jag checkade in efter en begravning. Normalt borde det vara i princip heldött här en vardag. Jag hade helt missat att ett av våra riksdagspartier hade någon session där och i princip alla sängplatser var tydligen bokade i staden. Tack vare en släkting så var jag i princip den enda "normala" människan som bodde på hotellet.
Efter begravningen så blev det några pilsner hemma hos en släkting så jag kom ganska sent tillbaka till hotellet och det verkade sammanfalla med att middagen var slut för politikerna. När jag klev in i hissen så fick jag sällskap av ett helt gäng politiker, det var t.o.m någon jag kände igen från TV och tidningar.
Missade tydligen att trycka på min våningknapp i hissen så rätt var det vad så åkte jag med gruppen i hissen ut ur denna. När jag kom ut så såg jag en stor skylt med texten abonnerat. Oh shit tänkte jag, bäst att vända. Men jag stoppades redan efter några steg av en klart överförfriskad äldre man.
- Äh vafan är det med ungdomen idag. Pallar ni inte med. Hur ska ni då klara sena förhandlingar och liknande. Kom igen nu häng med på en Whisky.
Ingen verkade reagera på att jag inte hade någon namnskylt eller passerbricka men det var flera som plockat av dessa såg jag. En snygg kostym hade jag ju i alla fall, så på det sättet smälte jag ju in i något avseende.
Jag hann få i mig både en och två stadiga Whisky och även påbörjat ett glas rödvin innan jag insåg att det var dumt att ytterligare utmana ödet. Bäst att strax gå. Men vem var det där? Var det inte?
Bara några meter ifrån mig stod en väldigt välklädd kvinna. Hon var vänd ifrån mig men det var något väldigt välbekant med henne. Det var många som kom fram till henne och hälsade så till sist stod hon vänd rakt mot mig. Jo jäklar det var ju hon, det gick inte att ta miste på.
Det var väldigt svårt att låta bli att stirra alltför tydligt men det var ju också lite spännande. Råkade till och med få ögonkontakt någon gång vilket naturligtvis var lite pinsamt. Rätt många överförfriskade äldre män var uppenbarligen väldigt intresserade av henne men det syntes mer än väl att intresset inte direkt var ömsesidigt.
Helt plötsligt var hon dock ensam och direkt började hon gå rakt mot mig. Hoppades att hon var på väg mot någon hon kände men hon stannade precis framför mig. Oj helvete tänkte jag. Hur ska det här sluta. Jag såg vakten som följde henne. Det här kommer sluta illa, det var jag helt övertygad om.
- Hej, dig känner jag inte igen. Vad heter du?
- Öh, Peter.
- Första gången du är med på kongressen?
- Eh, ja det skulle man kunna säga.
- Jag förstår, annars skulle jag ha kommit ihåg. Trevligt med lite ungt folk på den här nivån också. Ska du vara med imorgon också.
- Nej, jag åker imorgon faktiskt.
- Synd, men vi kanske ses någon annan gång?
- Det är väl inte helt otroligt.
- Eller vid närmare eftertanke så tänkte jag faktiskt dra mig tillbaka och ta ett glas vin på rummet. Börjar bli trött på alla fyllon här. Följer du med?
- Öh, jag vet inte. Är det lämpligt?
- Det avgör jag. Ingen utom killen bakom mig kommer någonsin att få veta. Kommer du?
Vad har jag gett mig in på. Borde definitivt säga nej men samtidigt var det väldigt lockande.
- Ok, ja jag hänger på.
- Bra, kom så går vi.
Det blev bara vi tre i hissen och det var tomt på våningsplanet när vi klev ur.
- Jag vill inte bli störd om det inte är extremt viktigt. Säg att jag har migrän, sa hon till vakten innan vi steg in på rummet.
- Ville du ha ett glas vin.
- Ja ett till kan jag nog tåla.
- Kan du öppna flaskan som står där på bordet och hälla upp två glas. Det ligger en korkskruv på bordet. Jag ska svida om lite.
- Visst.
Hon var nog borta nästan tio minuter kändes det som. När hon till sist kom ut hade hon tagit av sig dräkten och hade nu istället en svart blank morgonrock på sig. Hon såg ut som en helt annan människa.
Jag satt i den enda fåtöljen i rummet och hon satte sig på sängkanten.
- Skönt att få av sig de officiella kläderna. Nu kan jag äntligen slappna av lite. Berätta lite om dig själv och hur du hamnade här.
- Eh, ja jag vet inte riktigt.
- Jag vet att du heter Peter men inget mer. Kanske du inte riktigt hör hemma här?
- Nej, det stämmer nog dessvärre.
- Som jag sa tidigare att hade vi träffats tidigare så skulle jag ha kommit ihåg det. Jag minns väldigt väl i princip alla jag träffar, sannolikt en yrkesskada, och dig hade jag definitivt kommit ihåg. Hur kom du in?
- Jag bor på hotellet men hamnade i en fårskock i hissen och sen drog någon fyllegubbe in mig hos er när jag försökte gå med hänvisning till att vi unga var klena och borde lära oss att festa lite bättre.
- Haha, det var inte dåligt. Då var det ju i alla fall inte avsiktligt intrång. Hoppas att du inte är någon som är ute efter sensationer eller skvaller hoppas jag.
- Nej knappast, tycker direkt illa om sådant. Bara en helt vanlig idrottsintresserad KTH-student.
- Låter bra. Hur känns det att sitta här med mig?
- Bra faktiskt. Tvekade väldigt av förståeliga skäl i och med att jag var där jag inte borde vara men nu känns det bra.
- Trevligt. Jag får lov att säga detsamma. Skönt att träffa någon som inte är inom samma bransch. Ganska ytligt, känns som man mest spelar ett spel.
- Jag förstår det. Vet inte riktigt hur jag ska säga men jag har nog redan väldigt mycket ändrat uppfattning om dig. Naturligtvis i positiv riktning.
- Åh tack! Jag får rätt mycket skit för att jag ofta är så sur och bitchig speciellt på TV.
- Som du sa, ett spel ni spelar. Skönt att se att det finns något helt annat bakom fasaden.
Hon lyste helt klart upp.
- Tack igen! Jag mår helt plötsligt mycket bättre. Känns som jag kan slappna av med dig redan efter så kort tid.
- Jag gissar att ni lever ett ganska stressigt liv och är förstås alltid påpassade?
- Jo det stämmer nog. Svårt ibland att veta vem som är vän eller fiende.
- Och ändå vågade du ta med mig hit?
- Haha, lite farligt måste man ju leva. Tror inte någon kommer att märka något om vi är lite försiktiga.
- När tror du att det är lämpligt att jag glider iväg?
- Du tänker väl inte gå redan?
- Inte om du vill att jag ska stanna?
- Du får gärna stanna. Äntligen lite avslappnat samtal om något annat än politik och intriger.
- Lite nyfiken faktiskt på varför just jag hamnade här?
- Skäms faktiskt lite men jag ville nog bara ha hit en snygg kille att dricka ett glas vin med. Att du dessutom visade sig vara trevlig var ju naturligtvis en bonus. Något liknande kan jag inte minnas att jag gjort tidigare, det var mer ett infall jag fick efter en hemsk arbetsdag. Vad var det som fick dig att sluta tveka att följa med?
- Det var nog mest ren nyfikenhet att se vem du var privat. Och kanske lite spännande att träffa en kändis. Faktiskt glad att jag gjorde det.
- Glad?
- Ja att det visar sig att man kan ha ganska fel uppfattning om någon och när det visar sig vara något helt annat.
- Var det så illa du tyckte om mig?
- Nej inte alls. Men väldigt positiv nu.
- Åh tack, hoppas det inte bara är smicker?
- Nej absolut inte.
- Blir faktiskt lite generad på något sätt. Jag är inte riktigt van.
- Folk tenderar att vara lite skraja för mäktiga lite tuffare kvinnor.
- Inte du?
- Nej, faktiskt inte.
- Men nu sitter jag här som vem som helst.
- Kanske inte vem som helst.
- Jag menar väl kanske min klädsel som kanske inte riktigt är så strikt som den brukar.
- Jag gillar båda men kanske denna lite mer ändå. Fortfarande samma vackra kvinna men i två olika versioner.
- Vet inte riktigt vad jag ska tro. Menar du verkligen det du säger?
- Ja absolut.
- Jag blir helt... Jag brukar kunna bedöma om folk är ärliga. Kom och ge mig en kram snälla du.
Jag reste mig upp och hon gjorde detsamma. Vi förenades i en lång kram.
- Åh vad skönt. Jag vet inte men det känns så bra.
- Kan bara hålla med.
- En till är du snäll.
Denna gång en lite tightare kram. Jag kunde tydligt känna hennes varma kropp mot min. Rent relexmässigt gled min hand ner längs hennes ryggrad. Hon ryste till så jag stoppade.
- Nej fortsätt. Det var så skönt.
Jag fortsatte rörelsen nedåt. När jag kom ner mot ändan tryckte hon tydligt sitt underliv emot mig. Jag svarade på samma sätt.
- Åh du är så skön
Jag kände henne dra upp min skjorta ur byxlinningen och hon började smeka mig på ryggen. Jag drog upp hennes morgonrock på ryggen så jag kom åt att smeka hennes rygg också. Hon kändes väldigt mjuk och varm.
Hon tog ett halvt steg bakåt och började knäppa upp min skjorta. När den gled av så knöt jag upp hennes morgonrock och lät den glida av. Där stod hon nu bara iklädd ett par i princip genomskinliga spetstrosor.
- Du är inte klok, vill du verkligen?
Jag svarade inte utan började istället knäppa upp mina byxor. Hon stod helt tyst och tittade på mig när plagg efter plagg togs av. Till sist hade jag bara kalsongerna kvar.
- Vill du att jag fortsätter?
- Oh ja. Definitivt ja.
Jag var väl inte fullhård men kuken gungade ut. Hon såg nästan förskräckt ut.
- Oh jösses, oj...
- Din tur.
Såg ut som hon tvekade lite först men sen gled trosorna ner. Vi stod och tittade på varandra ett tag helt tysta. Det var rätt fascinerade att se henne nu jämfört med det man sett på TV och liknande tidigare. Nu var hon bara en mjuk varm sensuell kvinna. Vad jag tyckte om det kunde hon knappast ta miste om.
- Jag måste drömma, sa hon. Eller är du en synvilla?
Jag gick fram till henne och gav henne en kram. Hon tryckte sig tätt intill. Vi mer eller mindre föll ner i sängen.
Hon var verkligen het. Vi låg en lång stund och hånglade som kåta tonåringar men till sist hamnade hon ovanpå mig. Hon satt ett tag över mina höfter och tittade mig stint i ögonen.
- Om jag gör det jag vill så kommer jag säkert att ångra mig. Gör jag det inte så kommer jag att ångra mig resten av livet.
Hon höjde sig något och styrde utan att tveka in kuken i hennes helt underbara fitta.
Det var uppenbarligen inte bara jag som var kåt, hon red som om det var sista gången i livet. När hon mattades något så lyfte jag runt henne så jag kom överst istället. Nu var det min tur att verkligen ge allt, vilket hon definitivt gillade.
- Ah Ah Ah Ah Ahhhhhh... Herregud vad du är skön!
Det var verkligen helt fantastiskt att älska med denna kvinna, hon var verkligen helt inne i det hela och bjöd verkligen på sig själv. Tyvärr började det kännas lite oroväckande skönt så jag drog mig ur.
- Nej, sluta inte. Du behöver inte oroa dig. Men..., jaaaa...
Hon hade definitivt inte något emot att bli slickad. Det var väldigt intressant och stimulerande att känna hennes respons på det jag gjorde, hon låg inte still en sekund. Men plötsligt var det som hon frös till och spände hela kroppen. Hon tog tag i mitt huvud och pressade det mot sig sen skakade hon till kraftigt och då var det som spänningen släppte igen. Jag kände hur det formligen rann ur henne.
- Det här är inte klokt. Har aldrig känt något så intensivt. Kom här så får jag krama dig hårt.
Det kändes verkligen som hon menade det när hon kramade och kysste mig.
- Lägg dig på rygg och slappna av. Oroa dig inte...
- Jag varnar dig, det var väldigt nära att jag kom alldeles nyss.
- Det är precis det jag vill, sa hon när hon ännu en gång styrde in kuken precis där jag ville. Kom i mig...
Hon red i långa djupa tag. Samtidigt såg hon mig djupt i ögonen vilket av någon anledning gjorde mig extremt upphetsad. Det hela var helt löjligt skönt.
Hon måste ha märkt att jag var på väg att komma då hon började uppmana mig med en lugn mild röst.
- Slappna av, låt det komma, ge mig, din kuk är så skön, du är så skön, ...
Det var helt galet, det svartnade för ögonen och det kändes som kuken exploderade djupt inne i henne. Hon fortsatte rida tills hon såg att jag slappnade av då lade hon sig ner på min mage.
- Du är allt bra skön du. Var har du varit hela mitt liv?
- Du märkte kanske att jag inte var så missnöjd heller?
- Haha, nej det känns inte som du fejkade direkt. Herregud vad det rinner. Det här blir inte lätt att förklara för städerskan. Får hälla ut lite rödvin och skylla på att jag somnade.
- Det var ju innovativt. Gjort det förut?
- Nej men medge att det var en bra idé?
- Absolut, tur man själv har en torr ren säng.
- Hörrudu, egentligen borde du få ta rätt efter dig, sa hon och log.
- Jag varnade dig. Kanske bäst jag går förresten. Kolla klockan.
- Oj jäklar. Får förklara mina röda ögon imorgon med att jag filade på mitt tal sent. Tur att det är klart. Hur kan jag träffa dig igen?
- Det blir lite knepigt ett tag framöver. Har fått ett stipendie i USA för att bl.a göra Exjobb. Du får naturligtvis mitt telefonnummer och adress om du vill. Men hur var det du sa? Du kommer säkert att ångra dig att du träffade mig.
- Jag tvivlar...
Jag klädde på mig och när allt var lugnt utanför rummet gled jag obemärkt iväg till mitt eget rum.
Efter att ha spenderat lite mer än ett halvår i USA kom jag hem strax innan midsommar. Nöjd att vara klar med studierna och skönt att komma hem till Sverige igen. Ringde runt lite till kompisarna men de var antingen bortresta eller så skulle de fira midsommar med släktingar eller dylikt. Man får väl göra detsamma tänkte jag så jag bokade en biljett till Gotland. Traditionellt firande på släktgården var kanske inte förstahandsvalet men nu hade jag ju inte träffat någon av dem på en längre tid och det var ju i alla fall roligare än att sitta själv i en lägenhet i stan. Bestämde mig redan då att stanna några veckor. De flesta släktingarna brukade åka hem efter ett par dagar så då blev det lugnt och skönt där. Lite lugn avkoppling med golf samt lite sol&bad skulle ju inte vara helt fel.
Midsommarfirandet blev faktiskt riktigt lyckat på många sätt. Kul att träffa en del släktingar och även en del riktigt spännande grannar...
Någon/några veckor senare var jag inne i Visby. Jag hade väl sett någonstans att det var den berömda Almedalsveckan men hade inte insett att det skulle vara så mycket folk där. Varför inte gå dit och kolla på spektaklet tänkte jag. När jag var nästan framme så tyckte jag att jag hörde en bekant röst i högtalarna. Kan det verkligen vara? När jag kom fram insåg jag att det var precis den jag trodde. Det var någon form av frågestund och det var faktiskt rätt intressant att lyssna på. Dels för att det man pratade om var intressant men även för att se henne in action. Jag hamnade ganska långt fram så jag såg henne väldigt väl. Hon såg solbränd och sommarfräsch ut.
Precis när hon fått en fråga så tittade hon först ned som att hon tänkte efter men sedan när hon tittade upp såg hon rakt på mig. Hon såg ut som hon sett ett spöke och kom för ett tag av sig men proffsig som hon var så såg det nog mest ut som en konstpaus.
Hon blev avbytt efter ett par minuter men jag såg henne stå i bakgrunden och prata med en yngre tjej.
Det såg ut som båda tittade åt mitt håll vid ett flertal tillfällen. Sedan var de plötsligt borta.
Jaha, det var det. Då har man varit här också tänkte jag men det fick väl räcka med det. Jag plockade upp mina prylar och var på väg att gå när någon tilltalade mig.
- Hej, är det du som är Peter?
Visst var det hon tjejen som varit uppe på scenen.
- Ja det stämmer.
- Här, jag har en lapp med någon form av information här till dig. Varsågod.
- En lapp, från vem.
- Jag gissar att det står på lappen. Hej då.
- Hej
Var definitivt lite spänd på vad det skulle stå på lappen. Hade hon blivit irriterad för att jag kom och störde hennes framträdande eller vad. Jag gick ner mot hamnen och satte mig på ett fik så avsides det gick för att läsa i lugn och ro. På lappen stod: "Hej, jag har inte ångrat mig en sekund. Måste träffa dig! Ring närsomhelst (07.....) Puss. X"
Naturligtvis ringde jag men det får bli i en fristående fortsättning...
Fler noveller av samma författare
Mycket bra novell!
Skriva gärna den fristående fortsättningen snart :)