Det första hon lade märke till var att hon var naken och det andra var att hon blev filmad av en liten bevakningskamera. Huvudet värkte som efter en alldeles för glad kväll ute, och hon övervägde att bara blunda, somna om, glömma detta främmande rum och hoppas att hon nästa gång hon vaknade skulle vara hemma i sin egen säng.
Det var törsten som drev henne upp ur sängen. Med det tunna lakanet svept omkring sig satte hos sig med benen över sängkanten, rädd att svimma om hon ställde sig upp för snabbt. Rummet påminde om ett hotellrum – inrett med smak, men utan känsla.
Hjärnan kändes fortfarande seg, men än så länge kände hon sig inte rädd. Vad var det som hade hänt egentligen? Hon hade suttit på kontoret och filat på presentationen… just det! Presentationen! Hur skulle det gå med den nu? Jaja… Klockan hade säkert varit ett, halv två på natten och hon hade till slut gett upp, packat ihop datorn, tagit hissen ner och gått ut för att få tag på en taxi. Här blev minnet suddigt, hade hon fått tag på en taxi eller inte…? Ett fragment av en känsla kom tillbaka. Lättnad. Det hade stått en taxi precis utanför, chauffören hade suttit och läst en tidning och nästan suttit och väntat…

Det klickade till i rummet, en låskolv som sköts tillbaka, och en tung dörr som öppnades. När hon såg mansfiguren i dörröppningen blev hon för första gången rädd. Han såg ut som en riktig gangster, grova kängor, något stort vapen som såg väldigt farligt ut, och hårda mörka ögon. Utan ett ord räckte han över en halvliters vattenflaska som hon efter viss tvekan tog emot och öppnade. Vattnet var ljummet, men hon drack allt i ett svep och blev stående med flaskan i ena handen och den andra handen höll fast lakanet hon var insvept i.
”Det finns lite kläder i lådan där borta”, sa han plötsligt på bruten engelska. ”Badrum ligger här, och vatten finns i kylskåpet där. Ta en dusch, klä på dig, så kommer jag och hämtar dig sen.”
”Vad gör jag här?” utropade hon med begynnande desperation.
Viss tvekan. ”Det kan jag inte säga.”

Efter viss tvekan hade hon slängt lakanet över kameran, mest för att det kändes bättre så. I lådan lite sommarkläder. Förvånansvärt nog hade de prickat in hennes storlek någorlunda och hon valde en vit enkel klänning som knöts i nacken. Mannen kom tillbaka just när hon var klar. Med bubblande mage följde hon efter honom genom en korridor klädd med golvplattor som kändes svala mot hennes nakna fötter. Stora fönster mot en trädgård utanför skvallrade om exotiskt klimat, och fuktigheten i den varma luften som svepte in gjorde samma sak. Hennes rum måste ha varit luftkonditionerat.

Han stannade utanför en dörr, knackade två gånger i snabb följd och öppnade dörren utan att invänta svar. Med en rörelse med huvudet visade han att hon skulle kliva in vilket hon gjorde, och han stängde dörren efter henne utan att själv kliva in. Rummet påminde om det hon själv vaknat upp i, fast det var mer inbott, personligt på ett sätt som inte gick att sätta fingret på.
”Slå dig ner så länge! Jag kommer snart” hördes en mansröst från något inre rum, denna gång på perfekt engelska med lätt amerikansk brytning. Hon såg sig om och slog sig ner på soffan ett par meter in i rummet. Oron blandades med förväntan och nyfikenhet. Det hela kanske bara var ett skämt?
Mannen som uppenbarade sig i rummet var klädd i välsittande jeans och t-shirt. Han kan ha varit varsomhelst mellan trettiofem och femtio, vältränad, tilldragande med mörka drag. Utan vidare prat slog han sig ner mitt emot henne, drog efter andan och började berätta.

Han basade över en firma som arbetade med att lösa problem, som han kallade det för. Anledningen till att hon var där var att hon det senaste halvåret arbetat med en sammanslagning mellan det företag hon vad anställd av, och ett annat internationellt företag. Nu var problemet det att ett tredje företag, mannens kund, skulle lida ganska stora förluster om sammanslagningen blev av, tillräckligt stora för att göra ansträngningar för att hindra att den blev av, eller i alla fall få den att senareläggas. Utan henne skulle en underskrift på planerat datum inte kunna bli av. ”Alla organisationer har sina svaga punkter” mös han.
De tänkte inte döda henne ”om inget extremt inträffar”, och hon valde att tro på det. I nuläget kunde han inte säga hur länge hon skulle behöva vara kvar där, men hon kände sig inte lika bekymrad längre. Mannens professionella beteende och svala framställning gjorde att hon mer kände det som att hon talade med en kollega än en kidnappare av det traditionella slaget.

Men det fanns ett men.
”Under våra förberedelser har vi följt din Internettrafik noga, och vi har hittat en del intressanta saker” log han. Konstigt, med tanke på hur rigorös säkerheten var, men om det stämde hade de även sett hennes privata MSN Messenger-korrespondens. Hon rodnade vid tanken, men slog genast bort den. Det var knappast något som de var intresserad av.
Mannen betraktade henne, alltjämt leende.
”Inte minst så har vi fäst en hel del intresse vid dina dialoger med…” här reste han sig, gick bort till ett skrivbord där han tog upp en tjock pappershög och läste på första sidan, ”…MindMaster. Kreativt namn.”
Pappershögen landade framför henne på det låga bordet och hon såg att det var en utskrift av hela hennes dialog med MindMaster, en dominant kille som hon aldrig vågat träffa, men som hon ändå vänt ut och in på BDSM med. Då hon bläddrade bland pappren såg hon att vissa passager och stycken var markerade med grön överstrykningspenna. Det kräves inte mycket tankeverksamhet för att inse att hon berättat precis allt för honom; fad hon drömde om, vad hon var rädd för och vad hon varit med om, hur män utnyttjat henne, hur hon utsatts för en serie våldtäkter i de sena tonåren och vilka spår det lämnat. Och den här mannen framför henne hade läst allt.
”Varför visar du detta för mig?” mumlade hon.
”Du och jag har samma intressen” svarade han, något vänligare. ”Det kommer inte så många kvinnor hit, och definitivt inte några som uttalat har samma intressen som jag. Med andra ord så kommer jag att ta ut min rätt som kidnappare och utnyttja dig lite medan du är här.” Det sista sa han lätt och nästan roat, som om han skämtat om att hon skulle hjälpa honom med att dammsuga lite nu när hon ändå var här.
När hon inte fick fram något svar reste han sig, sträckte ut handen mot henne för att hjälpa henne upp. ”Kila tillbaka till ditt rum nu. Du och jag ska äta middag ikväll och prata mer om det här.” och med det föste han henne mot dörren, och ut i den fuktiga värmen igen där killen från innan stod och väntade.

Återigen tassade hon över de svala golvplattorna, men den här gången klädd i en svart klänning, enkel med snygg. Hon hade fått den tillsammans med en order om att göra sig lite fin, smink som verkade oanvänt fanns i en låda i badrummet, och med hjälp av några hårnålar hade hon satt upp håret. De bruna ögonen glimmade uppskattande när han öppnade dörren och tecknade åt henne att följa med, tillbaka till samma rum som tidigare. Hennes mage värkte av nervositet och oro, hela eftermiddagen hade hon målat upp hemska scenarier för sig själv, där mannen från tidigare med galen blick slog henne blodig, piskade henne tills hon svimmade, våldtog henne, struntade i hennes böner om nåd och hjälp.

Väl ensam innanför dörren tog han emot henne, i skjorta den här gången, och genast fick hon ett glas vin i handen och som tacksamt började klunka i sig. Om hon var full skulle det i alla fall inte göra lika ont. Tyst ångrade han sig, ställde sig framför henne, tog tillbaka vinglaset och begravde henne i sin famn.
”Jag förstår att du är rädd” viskade han mot hennes hår ”men det är nu du måste börja lita på mig.” Tårarna kom igen och hon snyftade tyst mot hans bröst medan han smekte henne över ryggen. Plötsligt kändes det lite bättre, hon nickade och han släppte henne, gick och satte sig i soffan.
”Sätt dig här framför mig” sa han och pekade på golvet. Hon gjorde som han sa, satte sig på knä framför hans fötter med händerna på ryggen och tittade försiktigt upp mot honom.
”Från och med nu måste du alltså lita på mig.” började han, ”Jag vet att du är undergiven, och du vet det själv också, det är bara det att du inte har kunnat utöva det eftersom du varit rädd att det skulle påverka ditt arbete. Du har inte råd att vara svag på arbetstid.” Hon nickade.
Han betraktade henne.
”Du ska få ett safe word” sa han plötsligt, ”men du ska inte få något stoppord, bara ett pausord” fortsatte han illmarigt. ”Det kan du använda om det blir för jobbigt, då tar vi en paus och du får en minut på dig att motivera varför vi ska sluta. Om jag inte håller med så fortsätter vi, och du blir straffad.”
Hon drog efter andan för att protestera men innan hon visste ordet av gav han henne en snabb örfil och genast hade hans uppsyn blivit hård och kall.
”Res dig upp. Nu! Klä av dig.” beordrade han. Dimmig av örfilen kom hon upp på fötter, vinglade till men fann balansen och började fumla med blixtlåset i ryggen men fick till slut upp det. Hans blick svepte över henne när klänningen gled mot golvet. Hon drog efter andan och tvekade ett ögonblick innan hon drog av sig trosorna och lät dem ligga på golvet.
”Ställ dig mer bredbent. Lite till. Händerna bakom ryggen. Sådär ja.”
Hon sneglade på honom. Det började bli mörkt i rummet, skuggorna i hans ansikte blev djupare och mörkare. Hon såg inte längre hans ögon.
”Från och med nu gäller följande” började han. ”Du gör exakt som jag säger, ber om tillåtelse innan du talar, och du tilltalar mig Sir. Förstått?”
”Ja, Sir.”
”Bra.” Han reste sig, gick iväg, kom tillbaka efter ett tag med ett ljus som han tände och ställde på bordet bredvid sig. Hon såg ner på sin kropp som nu badade i ett varmt ljus, betraktade sin platta mjuka mage, bröstvårtorna som styvnade av den svala luften, sitt släta venusberg, vågade inte titta på honom.
”Vänd dig om, ryggen mot mig. Ställ dig på knä… bredare isär med knäna. Luta dig framåt, armbågarna mot golvet.”
Skammen brände, och det blev inte bättre av att han började massera hennes skinkor, hårt, med ena handen, och den andra tryckte mot svanken, så att hon blev tvungen att vända upp rumpan ännu mer mot honom och det kändes som att han kunde se rakt in i henne. När han var nöjd med svankningen började han ömsom smeka, ömsom knåda hennes skinkor, lår, insidan av låren, men kom aldrig åt mellan dem. Till sin förvåning började hon snart märka att hon slappnade av av behandlingen och nästan längtade efter att han skulle smeka henne ’där’ också. Istället vandrade hans fingertoppar ner mellan hennes skinkor, fann hennes ringmuskel och började vant massera den. Detta var hennes stora skräck. Ingen hade fått komma till så, på det sättet, sen hon var sexten och hennes pojkvän på ett klumpigt och smärtsamt sätt tvingat sig in där… instinktivt spände hos sig i hela kroppen men vågade inte säga något utan hoppades att han skulle gå vidare. Som från ingenstans kom en brännande smärta över hennes ena skinka, och så en till över andra. Hon skrek rakt ut av förvåning och av rädsla, men det resulterade bara i en omgång till. Han slutade inte förrän hon slutat skrika och istället bet sig hårt i underarmen, där hon stod med rumpan i luften.
”Slappna av i stället. Det kommer att göra mindre ont” viskade han och hon hörde att han log. Smärtan avtog och lämnade efter sig ett mjukt rus, hon kände sig. Han fortsatte att massera, men utan att försöka trycka in fingret. Till sin förvåning upptäckte hon att det började kittla av en lustliknande känsla och av nyfikenhet så svankade hon lite till och hans fingertopp gled in och fortsatte att massera från insidan istället. Just när hon började känna sig upphetsad på allvar drog han sig tillbaka och tryckte istället utan förvarning in två fingrar i hennes fitta. Hon ryckte till, det gjorde ont. Hon var inte van vid så mycket på en gång. Han vred på handen och försökte töja ut henne lite mer. Det var som att han redan kände henne. Utan att tveka hittade hans fingertopp hennes G-punkt och masserade den nästan omärkligt vilket resulterade i att hon stönade till av vällust, men genast bet sig i armen igen, arg på sig själv för att uppskatta hans behandling. Som om hennes stön var den bekräftelse han behövde drog han ut fingrarna och klappade henne lekfullt på baken och sa till henne att resa sig så att de äntligen kunde få lite mat i sig.

Nästa rum badade i varmt ljus från en mängd stearinljus. Som en gentleman drog han ut stolen för henne, och hon såg något som glimmade på sitsen. Hon tog upp det och såg att det var ett metallhanlsband. Han tog det ur hennes hand och beordrade henne ner på knä på golvet där han satte fast halsbandet runt halsen på henne, kände efter så att det inte satt för hårt, och sen fick hon sätta sig på sin stol, alltjämt naken.
”Jag tänkte att vi tar det lite enkelt. Hoppas att du gillar skaldjur?” Nog gillade hon skaldjur alltid. På bordet fanns allt från hummer till jätteräkor och musslor. Middagen var trevlig, de hade inga problem att hitta samtalsämnen. Han gav henne tips om hur hon kunde hantera besvärliga manliga kollegor och hon berättade om hur det var att arbeta i Sverige. Mitt i middagen kom hon på sig själv med att fullständigt glömt bort att hon satt där naken, med halsband framför en vilt främmande karl, men valde att inte fokusera på det.

När maten var uppäten fick han genast ett annat uttryck igen, lutade sig lite tillbaka och betraktade henne på ett sätt som fick henne att känna sig naken igen. Hon kände på sig att reglerna sen tidigare gällde igen, och vågade inte möta hans blick eller säga något. Han knäppte med fingrarna en gång och pekade på golvet bredvid sig. Efter en ögonblicks tvekan bestämde hon sig för att ignorera honom. En skarpare knäpp och samma gest, och hon sneglade på honom under lugg, såg att han såg det och tittade genast ner i tallriken igen. När han reste sig och med bestämda steg gick emot henne ångrade hon sig redan, men nu var det för sent. På vägen snappade han åt sig den vita handduken som varit svept om vinflaskan. Innan hon visste ordet av hade han lagt handduken ett varv om halsen på henne, och vred om. Nästan direkt började det sticka i läpparna och det blev svårt att andas, men hon rörde sig inte ur fläcken. Med ett stadigt tag om handduken ryckte han ner henne på golvet och vred om lite till. Precis när svarta skuggor började dansa i ögonvråna och hon att svimma gav han henne en hård örfil och släppte greppet så att hon kunde andas igen. Han gav henne inte ens ett par sekunder att hämta sig, utan tog tag i håret på henne och drog så att hon tvingades att ställa sig upp. Han drog med henne till andra änden av rummet som inte varit upplyst av stearinljusen. Medan hennes ögon vande sig vid mörkret band han ihop hennes händer framför henne och hon såg kroken i taket, repet som hängde ner från den och den prydliga raden med piskor på väggen. Nu kom paniken krypande på allvar. Hon försökte kämpa emot tårarna så att han inte skulle se, men gråten kom expolsionsartat. Han verkade inte ta någon notis om det, utan fäste repet som hängde från taket i hennes händer och drog till så att hon stod med armarna rakt upp i luften och inte kunde göra någonting.

Inte för att hon försökte göra något. Hon hängde snarare i repet, snorande och storgråtande, livrädd för vad han skulle göra med piskorna.
Plötsligt fanns han där framför henne, som han funnits när hon kommit in först i rummet. Med varma starka armar om hennes kropp som höll upp henne, lugn och varm röst som viskade mot lugnande hennes hår.
Hon var oförmögen att svara.
”Det är piskorna va?” Hon nickade. Han fortsatte med mild röst, som om han pratade med ett barn. ”Du lydde mig inte. Jag kommer att bestraffa dig för det hur mycket du än gråter, men du måste fortfarande lita på mig.”
Hans varma, smekande händer lugnade henne än en gång och snart upphörde snyftningarna. Han gick iväg och kom tillbaka med papper som han höll mot hennes näsa och hon snöt sig som ett barn, vilket båda skrattade åt.
”Sådär ja. Lika bra att få det överstökat va?” sa han slutligen. Utan att vänta på svar försvann han bakom hennes rygg och hon hörde ett svagt rasslande ljud. Så blev det helt tyst i rummet, som om han väntade på något.
Med en smäll kom första slaget. Hon skrek mer av förskräckelse än av smärta, men hann inte tystna innan nästa slag kom. Vid det laget hade hon insett att det inte gjorde så ont så hon skrek inte längre. Efter ytterligare ett par slag började det svida. Piskan måste vara ganska ”utspridd” för varje slag träffade inte bara rumpan utan även en del långt ner på ryggen och högt upp på låren. Varje slag sved mer och mer, och snart började hon kvida. Ännu fler slag och till slut skrek hon rakt ut varje gång piskan träffade henne. Efter ett tag tog han en paus och hon fick samla sig. Skinkorna kändes glödheta, men smärtan försvann mer eller mindre så fort han slutat slå.
Repet från taket blev längre så hon kunde ta ner armarna ett tag. Från där han stod tätt bakom henne lossade han hennes händer och bakband henne i stället. Hon kände nu hans kuk tydligt under byxorna, log lite för sig själv och tryckte rumpan mot det hårda. Bakom sig hörde hon en undertryckt suck och noterade att han fumlade lite med repen.
”Så du är inte mer än människa du heller” tänkte hon triumferande och gned sig lite till mot honom.
Med ett ryck for hennes armar upp i luften och hon tvingades att stå framåtlutad. Den lilla makt som hon nyss känt var borta igen. Först när han utan förvarning körde in kuken i henne märkte hon hur våt hon blivit. Då hans ollon tryckte mot hennes öppning hade hon först varit nervös för att det skulle göra ont eller att han skulle vara för hårdhänt, men trots att han inte verkade bry sig det minsta om hur det kändes för henne så var det bara skönt. Hon njöt av att bli ursinnigt knullad ett tag och märkte knappt hur han återigen börjat fingra runt hennes bakre hål. Först när han tryckte in ett finger, och så ett till blev hon fullt medveten om vad han höll på med, men obehaget neutraliserades av den underbara känslan att bli hårt och hänsynslöst knullad.
Så drog han sig ur, och började istället trycka mot hennes bakre hål. Genast kom paniken tillbaka, det var det här hon fruktat.
”Sir... Snälla... Jag vill verkligen inte… inte det!”
Trycket lättade och hon andades ut men lättnaden var kortvarig. Utan förvarning träffade ett brännande slag över hennes skinkor. Hon skrek åter igen rakt ut, enbart av smärta. ”Nu har du träffat Mr. Rotting. Säg god dag.” Ytterligare ett svidande rapp. ”Medan du får bekanta dig lite till med honom kan du ju fundera över vad det var jag sa innan, och vad du gjort fel. Vad tror du om 15 rapp? Räkna högt!”
Första rappet brände. Vid femte rappet hade hon gråten i halsen och vid tionde fick hon inte fram ett ljud, halsen var alldeles hopsnörd. Som påminnelse fick hon ett extra hårt slag och med tårarna rinnande utefter kinderna började hon åter igen räkna.
”Har du kommit på vad det var jag sa och vad du gjorde fel?” frågade han med fem rapp kvar.
”Sir, ni sa att det skulle göra mindre ont om jag slappnade av, men det gjorde jag inte.” snyftade hon.
”Helt rätt…” dröjande masserade och smekte han hennes rumpa, som om han funderade på något. ”Tror du att du behöver de sista fem slagen, eller ska vi prova igen?”
Hon nickade med tårarna rinnande, tänkte att det var strunt samma. ”Prova igen, Sir.”
”Då så.” Han lösgjorde hennes händer från repet, och äntligen kunde hon stå upprätt igen. Efter att hon mjukat upp handlederna lite föste han henne mot nästa rum, där det stod en stor säng. Hon kröp ner och la sig på sida under det tunna täcket, han kom efter och la sig bakom henne, kramade henne bakifrån.
De låg så ett tag, och hon undrade hur denna man kunde kasta henne så fram och tillbaka mellan olika extrema känslor. Från panik och rädsla till trygghet och värme tillbaka till panik och rädsla. Hon lät honom krama henne, smeka hennes bröst och mage. Hon protesterade inte när han började leka med hennes klitoris utan njöt snarare av det. Då han sträckte sig efter tuben vid sidan av sängen blundade hon och öppnade inte ögonen igen, inte när hon kände att han runkade upp kuken, inte när han smekte glidmedel runt och i henne anal. Då han sakta började tränga in i henne lekte han samtidigt med hennes bröst och klitoris. Som tidigare neutraliserade det obehaget och i hemlighet men fortfarande med ögonen ihopknipna, njöt hon tyst av situationen. Det var bara när den grövsta delen av hans kuk skulle in som det gjorde riktigt ont men som om han redan visste så höll han om henne så hårt att hon knappt kunde andas.

Hur kunde hon känna sig så trygg samtidigt som hon blev våldtagen? Det gick inte ihop. Det var som om han visste bättre än hon vad som var bra för henne.
Sen gick det ganska snabbt. Han juckade försiktigt, drog sig ur och kom över hennes rumpa.
”Sir…?”
Antagligen uppfattade han den irriterat frågande undertonen för han småskrattade.
”Ikväll var för din skull, gumman. Imorgon