(Så länge det finns ett uttalat intresse för mina dagboksanteckningar så fortsätter jag att plocka. Var så goda!)

++
Lille

Min Käre Herr Dagbok,
jag måste skaffa nya sidor till dej igen.

Ali njöt speciellt utav att visa upp sin totala makt över mej. Visa upp för andra hur jag lydde honom blint. Snabbheten och min maximala lydnad och att jag aldrig nekade någonting utan bara precis slaviskt utförde vad han beordrade mej, utan egen värdering. Jag såg i hela hans kroppsspråk att han njöt och jag såg också hur ”min lille Herre”
var spänd i sin väntan på en utlösning och släckning.

(I början av vårt förhållande tycktes det räcka med att jag löd honom perfekt inför honom ensam, men mot slutet av förhållandet verkade det som om han behövde ha denna maktdemonstration inför andra också, för sitt ego. Jag var naturligtvis tvungen att ställa upp när han ville det. Han visste att jag inte ville men efter hand som månderna gick så struntade han mer och mer i min vilja, något som lite skrämde mej men tjusade min bacill och Luther förstås, som gott tyckte att jag kunde ha det eftersom jag hade lovat att lyda.)

Men detta var inte min grej. Jag tycker som många av mina väninnor att sex är någonting, visserligen gränslöst mellan två, men framförallt mellan två. Det har med känslor, beröring och kommunikation mellan två att göra. Finns det fler inblandade så blir det spänt, nervöst, roll-osäkert och konstig i någon sorts flytande konkurrens. Man har skjutit över målet, nämligen kärleksförklaringarna och kärlekshandlingarna mellan två.
Men i samma andetag måste jag också säga att om min Herre bestämmer att någon annan får vara med så är det hans beslut och jag MÅSTE rätta mej efter det. Då är det inte längre någonting som en slavinna kan ha synpunkter på eller lägga sej i.
Min bacill trivs bäst när jag blir tvingad att göra och utstå sådant som jag innerst inne inte vill, det är ju det som blir underkastelsen inför någon annans vilja. Min bacill tycker att desto mer tvång desto bättre är det och det är då den belönar mej med den underbara underkastelsekänslan.

(Herre BB har förstärkt detta till att bacillen går ett steg längre från underkastelsekänslan och framkallar den obeskrivliga njutningsspiralen UNDERKASTELSEBERUSNINGEN, som inte kan beskrivas, måste bara upplevas för att kunna fångas och knappt då.)

Jag ville vara slavinna och hans slavinna och då var detta med andra bara en sträcka av vägen dit, en prislapp att betala. Det var bara att lyda. Jag hade ju inget ansvar för vad jag gjorde, det hade han. Om jag inte löd honom eller på rätt sätt så hade jag ansvar inför honom och då såg han till att jag blev bestraffad på lämpligt sätt, för att lära mej. Jag ville lära mej att lyda min Herre och lyda blint.

Om han beordrade mej att klä av mej, så klädde jag av mej, (oavsett var jag befann mej) snabbt och satte kravet på mej själv (eller han gjorde det) att det inte fick ta många sekunder förrän jag var naken. Snabbheten förhindrade mycket av den egna värderingen och tankarna. De flesta av mina kläder var (och är fortfarande) också anpassade för snabb avklädning.

Jag tror att han lade grunden till mycket av detta under lydnadsträningen. Många av kommandoorden som MIN KROPP lärt sig att följa underlättade detta för honom men för mej också. Min kropp satte bara igång och jag kände det hända.

(Jag kan inte utelämna lite av mina tankar om att serva min Herre med munnen. Du har säkert märkt Käre Herr Dagbok, att jag aldrig talar om att jag ska njuta utav att smeka honom med munnen, av att suga honom.
Nej, bacillen kräver att det ska vara TVÅNG, tvingade handlingar som inte det minsta tar hänsyn till vad jag vill.
Därför kallar jag det för munservice, tjänstgöring, munarbete, ansträngningar och inte för egen njutning utav att med tungan och läpparna smeka, vidröra, läppja på, stimulera, kittla och hetsa denna mannens gudomliga och underliga lem.
Det första står för tvång och det andra står för egen njutning.
Det är inte jag som skall njuta, det är min Herre.
Att sedan jag också får njuta himmelskt utav att utföra det är min egen hemlighet och att min njutning på senare tiden ger mej sexuella psykiska orgasmer är en hemlighet mellan mej och min vän och tillfällige Herre BB, eftersom det är han som har lagt in dessa svindlande och ofattbara njutningsfaser i mitt undermedvetande.)

(Vidare kan du få uppfattningen att jag är någonting annat än en EN-MANS KVINNA och då har du förstått mej fel. Jo, jag har haft några Herrar men erkänner alltid bara EN Herre åt gången och sedan är de separerade utav de tydliga tidsgränserna. Min totala lojalitet mot den som är min Herre börjar i samma ögonblick som jag svär honom min lydnadsed och upphör i samma ögonblick som min begäran om frihet träder i kraft. På senare tid sker det sista med fördröjning på en månad eller tre månader (uppsägningstid). Under det väntan är jag exakt lika mycket hans slavinna hela tiden och han har rätt att göra som han vill med mej. Något riktigt missbruk av makt då har jag varit rädd för men aldrig sett hända.)

Herre A:s uppvisningar av mej skedde flera gånger.

Denna gången hände det när vi var på resa i Frankrike och stannade till i den vackra staden Lille.

Då tog han upp 5 unga killar i 18-22 års åldern på hotellrummet. Själv måste jag ha varit 20 kanske precis fyllda 21. (eftersom det var på vårresan och jag fyller år på sommaren, sommarflicka).

Jag fick uppfattningen att han kände dem sedan tidigare eller i varje fall några av dem. Rumsservice (min konkurrent - *ler finurligt*) kom upp med en rullvagn full av mat och dricka.

Jag fick servera dem. De talade så snabb franska att jag kunde inte fånga och förstå allt vad som sades i rummet, men jag kände de tydliga blickarna på min kropp. Jag var ju den enda feminina varelsen i rummet.

Plötsligt, som en blixt från klar himmel, befallde han att jag skulle klä av mej naken med det intränade kommandoordet

NAKEN!

Mina händer började genast, innan jag riktigt hunnit fatta det, att knäppa upp knapparna och ta av blusen. Det var intränade (inrisade) automatiska rörelser och jag lät dem lydigt fortsätta och snabbt gick det.

Sekunderna efteråt stod jag naken och kände återigen rumskylan och blickarna mot min kropp. Under tiden som armarna skötte avklädningen och jag blev mer och mer bar för blickarna, så tänkte jag på att jag strax skulle stå naken inför de unga killarna, några yngre och andra lite äldre än mej själv.

Några av dem hade säkert sin uppfattning om den blonda svenska flickan och fick det bekräftat nu. Kanske skulle få dem att åka till Sverige och söka eget. Men ack så besvikna de skulle bli om de trodde att alla svenska flickor var så lydiga.

Men så tänkte jag att om han vill visa upp mej naken inför dessa killar så skulle han få göra det. Det var ju han som bestämde.

Jag ställde mej automatisk och lydigt i orderställnigen och kände mej ännu mer utlämnad. Det kändes som om jag stod på en scen med en hel publik framför mej. Det hettade i kinderna och jag kände rodnaden, som jag ofta gör när jag tvingas vara naken inför andra.

Den av killarna som satt framför mej stirrade rakt på mitt renrakade sköte (som jag kände verkligen exponerades genom de särade benen (måttet på hur mycket benen skulle vara särade var intränat och det behövde jag aldrig tänka på) och jag minns att jag önskade att jag skulle kunna dra ihop blygdläpparna och stänga av hans blickfång.
Att dra ihop benen var under min värdighet som slavinna, då skulle jag skämmas mer än jag gjorde nu.

Jag försökte slå bort det och koncentrera mej på att titta på min Herre. Han skulle i denna ställningen ha hela min uppmärksamhet och fick den. Min kropp stod där för honom och till hans förfogande. Så måste det vara.

Jag hade blicken på honom precis hela tiden och kunde då fokusera på honom och tänka bort de andra i rummet.

Jo, det kittlade också till lite upphetsande i magen och egentligen inte lite ändå. Att vara helt naken och utlämnad inför alla dessa manliga sökande ögon. Jag kunde förstå hur det måste kännas att vara strippa.

Så fick jag nästa order:

SUG!

Jag kände att jag skulle strunta i alla de andra och bara koncentrera mej på min Herre.

Jag sprang fram, kastade mej på knä framför honom där han satt i en fåtölj, drog ner gylfen, tog fram lemmen, böjde fram huvudet, gapade, tog in den i munnen och började suga honom som han hade tränat mej att göra.

Återigen pladdrades det i rummet och jag kunde inte uppfatta någonting, var väl för koncentrerad förstås.

Han sade någonting och de flesta killarna ställde sej så att de kunde se mitt munarbete i närbild. Jag hade ansikten runt omkring mej. Jag minns att jag mötte ett par ögon mörka och djupa pojkögon bara 15 cm iväg, men slog snabbt ner blicken och koncentrerade mej på min uppgift, att göra det skönt för min Herre.

Dels VILLE jag göra det så bra och skönt för honom som det bara gick och dels ville jag inte att han skulle bestraffa mej. Jag visste att det alltid hängde i luften och han ville visa som makt behövdes inte något stor anledning.

Jag upplevde en skamkänsla, som sköljde över mej i vågor men som också byttes till en stark vällust. Och jag kände mej lycklig över att han var stolt över att kunna visa upp min lydighet. Jag minns att jag såg stoltheten i hans ögon och på hans ansiktsmin, när jag tittade up på honom.

Jag, som slavinna, skulle bara lyda honom, det gjorde jag och det VILLE jag. Samtidigt kände jag ett skydd i att det var främmande pojkar som jag förmodligen aldrig mer skulle se mer i mitt liv.

Han sprutade in min belöning i munnen och jag undrade om han skulle låta mej göra samma med någon av pojkarna eller VAD han skulle befalla mej efter detta. Det kändes både skrämmande och pirrande skönt i kroppen. Detta att jag inte visste, men var tvungen att lyda honom i det han bestämde.

Jag behövde inte vänta länge förrän jag blev kommenderad upp på rullbordet, som snabbt på hans uppmaning blev tömt av pojkarna.

Jag tvingades ligga på alla fyra uppe på rullbordet och med varje knä och händerna ute vid bordets hörn. Men bordet var lite för kort för mej, så mina underben och fötter hängde stod rakt ut i luften utan stöd.

Kommandoordet FYRA innebar också att jag skulle svanka, öppna munnen och resa upp huvudet. När jag lydigt svankade kände jag hur mitt sköte blottades ännu mer och jag kände vinddraget i rummet.

Så pladdrades det igen och jag förstod att min Herre uppmanade eller tillät att en av pojkarna gick och ställde sig bakom mej och jag kunde se, genom att snabbt böja ner huvudet och titta under min egen kropp och mellan mina ben, (här tog nyfikenheten över lydnaden, men bara för att min Herre tillät det) att killen stod och onanerade bara en halv meter ifrån min blottade stjärt.

Jag förstod, utav de franska hejaropen, att han skulle skjuta prick på mitt sköte med utlösningen och den kom med en sådan kraft att jag kände kladden mot min spända hud och sedan rinna ner utefter höger lår.

Jag förstod nu snabbt att det var en tävling mellan dem.

Sedan var det nästa killes tur, allt under det att de andra kommenterade det på franska. Vad jag märkte var att det fanns en mycket artig ton mellan dem, som om de visade varandra respekt eller så var det språket.

När tre var kvar gick de fram och den ene ställde sej framför mej.

Min Herre kommenderade:

GAPA!

Jag löd naturligt omedelbart och såg killen stå, med sitt leende och burriga mörka hår och onanera bara en knapp halvmeter framför mitt ansikte. Jag förstod att han nu skulle försöka spruta in i min öppna mun. Jag kunde i närbild se hur han rörde handen fram och tillbaka över lemmen, som stod precis rakt ut och pekade på mej. (Min mor har lärt mej att det var fult att peka på någon).

Jag såg det röda huvudet och såg i detalj hur skinnet rörde sej över och tillbaka. Så inaktivt hade jag inte studerat denna ytterst manliga process. Hade inte ens sett den spruta fritt ut.

Min Herre ville alltid ha den inne i min kropp när han bestämde sej för att tömma sej i mej. Med handen hade jag aldrig fått göra det på honom, så detta var en ny observation för mej och inte helt njutningslös.

Han missade och jag fick kladden i pannan och håret medan de andra skrattade åt hans misslyckande.

Jag gapade lydigt maximalt hela tiden. Min Herre hade inte sagt åt mej att stänga munnen och jag fick inte ta några egna initiativ.

Killen flyttade sej undan och en annan ställde sig på hans plats, men blev uppmanad att backa lite för att de skulle stå på samma plats på golvet.

Han lem var smalare, men verkade stelare och försvann lite för mej när handen fördes framåt, men blottades när han drog tillbaka den. Han kittlade med den andra handen under pungen, kittlade var kanske fel. Han snarare rev med naglarna. Jag hörde på hans andning att han var nära en utlösning, men han stördes tydligen av sina kamrater. Han höll på ett bra tag och slutligen sprutade han mot mej och jag hann stänga ögonlocken i reflex eftersom jag upplevde det som det hade den riktningen. Kladden träffade nog där för det rann ner över näsan.

Den tredje hade redan satt igång samma handrörelser. Han höll den riktad lite högre och jag trodde det skulle träffa i håret. Men han var tydligen van vid att pinka med den och när han inom 20 -30 sekunder utlöste sej träffade det mej med en fullkomlig stråle rakt in i munnen. Jag svalde det inte eftersom jag inte var beordrad att göra det. Och ville helst inte heller.

Jag kväljdes lite och rörde tungan inne i munnen så att jag kunde låta det droppa ner på golvet tillsammans med en ordentligt mängd saliv.

Efteråt låg jag kvar eftersom jag inte hade fått order om att gå ner från bordet. Jag kände undersökande händer och fingrar på min kropp, men låg stilla och lät allt ske, eftersom min Herre tillät det.

Det kändes inte dumt med varma och lite svettiga pojkhänder på kroppen på många olika platser samtidigt, men jag hann inte riktigt uppfatta var.

Pojkarna lämnade rummet ganska snabbt. Som om de menade: ”Jaha, Nu var det avklarat, Hej då!”.

(Ibland undrar jag varför män är sådana, det kan väl inte bara tvärt ta slut. Eller är det så frikopplat från känslor.)

Efteråt frågade min Herre vad jag tyckte om scenen (som han kallade den) och jag svarade sanningsenligt att jag inte tyckte om den, men samtidigt så fanns där något pirrande kittlande i det, att inte själv ha det under kontroll. Jag trodde att han hade full kontroll över vad som hände. Han kommenterade inte mitt svar.

Slutar nu och låser in dej för natten.
Anna
++

Anna och stolpen


Hej igen mitt Hjärta och Käre vän!

Min 1:a Herre Ali. Han gav fullständigt fasiken i om jag KUNDE något eller inte - jag SKULLE utföra det som han hade bestämt och han backade inte.

(I motsats till min senare Herre B som hela tiden gjorde bedömningar, prövade logiskt och tänkte på konsekvenser i flera nivåer. Då blev det mycket lättare att lyda och bara slappna av och låta honom i fullt förtroende sköta allt. Det var ju precis så som jag tänkte mej en Herre, jag ska bara kunna koppla av hjärna och hänge mej i att bra lyda hans röst eller tecken. Men tro ingenting annat än att Herre B kan vara hård och superkrävande när det behövs. Men han är det på ett nästan kvinnligt avkännande och kärleksfullt sätt. Han kände mej och visste vad jag ville ifråga om tvång, lydnad och manlig egoism. Jag fick ofta ha mycket djupa psykologiska samtal med Herre B och han kunde och visste allt och delade gärna med sej.)

Uppe i Herre Alis sängkammaren hade han en stor träsäng, på vars gavlar det fanns trästolpar. Överst på dessa fanns en svarvad rund/avlång "boll". Jag tror att den var 5-6-7 cm i diameter.

När vi hade lagt oss en kväll och jag sög honom märkte jag att han inte riktigt var med. Plötsligt fick han för sig något och kommenderade mej upp i orderställningen.

Jag flög upp och ställde mej naken på golvet bredvid hans sängsida i orderställningen och väntade på order.

(Jag sov i hans säng i motsats till hos Herre B där jag (faktiskt tacksamt) blev hänvisad till en av madrasserna på golvet. När jag låg där kunde jag ligga och vänta på att bli använd och framkalla njutning för honom och kände överväldigande stolthet när han valde mej före Pia eller den tjejer som låg på sängens andra sida.)

(Jag vill inte ta upp en diskussion med en kvinna om dessa madrasser på golvet i hans sovrum eftersom jag vet att jag inte skulle bli förstådd. Jag vet också att detta för många av dagens unga tjejer är komplett vansinne och uttryck för extremt mansgrisbeteende, jag vet. Och jag hade säkert hållit med dem i normala fall, men Herre B var inte representant normala fall.
Som motargument kan jag säga att jag, Pia, Ulrika, Cecilia och Rebecka kunde inbördes kämpa om någon av dessa liggplatser, trots att vi visste att det var vår Herre som bestämde vem. Jag höll på att skriva sovplatser, men det stämmer inte för sömnen var ganska måttlig när vi dels hade kravet på oss att vakna bums och dels fick flera avbrott i vår sömn. Den mannen kan förb-e mej alltid. Och det var långt före VIAGRA:ns tid.
När jag senare läste medicin så fick jag veta att halten av Androgener i blodet är avgörande och det har ingenting med manlighet att göra. Men MAN var han ut i fingerspetsarna, förlåt för utläggningen!)

Jag fick springa ner till köket på 1:a våningen, hämta björkriset, springa upp och lämna till honom.

Anledningen till att björkriset förvarades i Höganäskruset i köket, när det ofta användes i sängkammaren var att det var så behändigt för honom att skicka ner mej springande för att hämta det.

(Tyckte han sedan att det inte gick tillräckligt snabbt fick jag springa ner och sätta tillbaka det i kruset och upp igen i O-ställningen, för att när han bestämde det, ner, hämta och upp igen och då lade jag alltid lite mer fart i springande. Att fuska och lägga det halvvägs skulle jag inte tillåta mej. Jag skulle helst enkelt lära mej att hämta det så snabbt som han ville, tyckte slavinna i mej själv och bacillen höll med. Men var han på det humöret kunde jag få springa så fram och tillbaka både tre och fem gånger, tills han tyckte att det var snabbt tillräckligt, ett mycket flytande begrepp i det huset.)

Ali gick upp och kommenderade mej fram till den högra sängstolpen, som stod fri (ytterst). Jag fick streta med benen och sätta mej ner på stolpen. Sedan bestämde han att bollen skulle in i min kropp (in i slidan).
Jag var nullipara, som nu, (har inte fött barn) och det försvårade det ordentligt för mej.

Han ställde sej snett bakom mej och piskade mej på stjärten med riset. Jag lydde och försökte trycka ner kroppen över stolpen, men lyckades inte först. Då kommenderade han mej att flytta mej åt sidan och tog en tub med salva (Vaselin) och kletade in bollen med och sedan tillbaka med mej igen.

Jag var ju hans frivilliga slavinna och skulle lyda honom.

Denna gången fick jag dra isär blygdläpparna med fingrarna också.
Mycket mer ris och jag verkligen försökte att trycka ner mej över träknoppen. Slutligen sved det till och träbollen kom in i min kropp. Sedan satt jag fast.

När jag satt där fick jag böja mej lite framåt och suga honom till utlösning när han stod framför mej. Som Du förstår kunde jag inte vila mej neråt, det gjorde för ont inne i mej, utan benen fick bära det allra mesta av min kroppstyngd.

När han hade utlöst sej i min mun och jag hade gjort honom ren, fick jag resa mej med ett generande "ploppande" ljud som följd.

Riktigt så strängt och tufft tror jag inte att jag ville ha det, men jag var 19 - 20 år då och stod ut. Han var ju prinsen på den vita hästen och jag såg honom i rosa ljus.

Jag menar att visst ska jag lyda min Herre, visst ska hans vilja få råda i rummet men det är viktigt att han ser till det rimliga, gör en intelligent bedömning av vad som är möjligt innan han kommenderar mej till något.

Vi tjejer är tänjbara men denna stolpes träboll var alltför stor för min kropp. Du vet att jag inte hade fött några barn och var naturligt mycket trång. Jag var tacksam för alla de inträngande i mej som han hade gjort tidigare och som hade tänjt lite på gränser varje gång.

Dessbättre gick det tillbaka igen, men jag fick en spontan blödning.

Kramar Anna
++

(Om det fortfarande finns intresse för mina dagboksanteckningar följer nästa gång ett utdrag ur email till en väninna Kimita. Mitt återbesök och helgtjänstgöring hos Herre B och hans då nya slavinna Pia, mitt stora hatobjekt.
Jag följer hellre, när jag läser, en spontan ”plock-ordning” än kronologisk, eftersom den senare har störst betydelse för mej, inte för läsaren.)

Sov gott Hjärtat!

Anna