En vampyr saga, det mörker jag kallar hem.
Författare: mellismelina Datum: 2019-11-26 06:37:53
Kategori: Heterosex och Fetish
Läst:
6 609 gånger
Betyg: 3.4 (9 röster) 5 medlemmar har denna novell som favorit
Hej, Mellismelina här, är en kvinnapå 24år, första försök att skriva en sexnovell, jag hoppas ni gillar den. Alla karaktärer är över 18år och som titeln säger är det en vampyr saga!
Kapitel 1 Offret Aila
Trumslagen ökar och jag vet att snart är det min tur att stiga fram. Nervöst går jag steg för steg över den kalla jorden som får mig att tänka på döden, min död. Jag ser människorna som jag kallat vänner dansa som vildar kring den varma elden. Jag går upp för trappan och står nu på en scen som är byggd i min ära. Det är nämligen så att jag ska offras då jag är den ända kvinnan utan familj i ung ålder som är ogift. Min röda klänning blåser i vinden och mitt blonda hår fastnar i munnen. Jag väntar irriterat på att trummorna ska stanna och att offer ceremonin ska börja. Jag måste vara stark men inom mig skriker jag. Jag hade ett liv, jag hade vänner, tyvärr ingen familj att prata om men jag har klarat mig. De ljög för mig, sa att jag aldrig skulle bli vald, de var så snälla, OM jag bara hade vetat. Jag känner hur hatet för människorna vid mina fötter började växa. Inte ska de få se mig gråta, inte ska de få mig skrika!
Ceremonin börjar och den visaste kvinnan från byn ställer sig bredvid mig. Hon höjer armen och trummorna stannar upp, människorna nedför slutar dansa. Alla är tysta och väntar förväntansfullt på att kvinnan ska börja prata.
”Vi har samlats här i natt för att ge den uråldriga det han begär. Vart 60de år har vi offrat en utav samhällets ogifta kvinnor och i natt gör vi det åter. Aila här har blivit klädd i den traditionella röda klänningen och kommer nu bindas med åtta rep för att representera de åtta gudarna”
Kvinnan pekar på mig och jag känner plötsligt hur två yngre män började vira flera svarta rep runt min midja. Jag känner hur det börjar bli svårt att andas men orkar inte säga något. Deras varma händer stryker mot min hud och efter flera varv rep trycks mina revben åt hårt. Jag inser att detta skulle vara sista gången någon röde vid mig med ömhet. Jag står och stirrar ut förbi ljuset och in i mörkret. Bortom elden finns havet och den frihet jag en gång känt finns inte mer.
Tiden går och ceremonin börjar ta sig mot sitt slut, jag vet vad som väntar. Kvinnan står nu framför mig med något skinande i handen.
”Med denna dolk jag ger dig ska du välja ditt öde.”
Den visa kvinnan ger mig en dolk smid i koppar, den är vacker att se på men jag vet vad den representerar. Det är brutalt att jag måste ”välja” att ta mitt liv. Jag har hört skräck historier, hur kvinnor som offrats har hittats kritvita tömda på blod. Kvinnorna har av skräck skurit sig själva tills de börjar förblöda. Känslan av att detta var mitt slut kröp sig över ryggraden.
Efter Ceremonin tar de mig till hästarna och hjälper mig upp på en utav dem. De rider med mig genom den mörka skogen och efter vad som känns som flera timmar är vi framme. Det är än mörkt ute och repen runt min midja är fortfarande obekväma och pushar upp mina bröst till hakan så jag har svårt att andas. Jag har fortfarande dolken i handen och har nu funderat flertal gånger om jag verkligen har styrkan att ta mitt eget liv. De slänger av mig från hästen och jag ser att vi är vid ett stenbrott, bredvid stenbrottet ser jag ett vattendrag. De två männen som red med mig ger mig båda en kalla blick och en utav dem pekade åt vilket håll jag måste fortsätta gå. Samtidigt som i en våg rider dem iväg och jag står nu här och ser på hur de försvinner in i mörkret.
Jag skär loss de svarta repen från min kropp, de tar ett tag men tillslut lyckas jag bli av med dem. Jag kollar mig omkring och inser att jag är långt ifrån samhället och de liv jag en gång hade. Den ända vägen att ta var framåt och det är där jag får gå. Jag snubblar ett antal gånger på rötter och stenar men jag fortsätter följa vattendraget som lugnar mig en aning med dess forsande ljud. Rakt framför mig ser jag en stor svart byggnad med rykande skorstenar. Jag närmar mig byggnaden med osäkra steg och vet inte vad som kan vänta mig när jag kommer fram. Mina tankar avbryts, jag ser dem, två glödande ögon som stirrar på mig genom den mörka skogen. Jag kniper mina händer hårt om dolken och känner hur jag skär mig. Det är nu eller aldrig, vad gör jag? Kan jag ta mitt liv, ska jag göra som alla andra?
Jag vet att jag står inför min död, de glödande ögonen iakttar mig. Långsamt backar jag bakåt, paniken stark. Vart ska jag gå, ska jag springa? Jag ser hur ögonen komma närmare och en gestalt börjar synas i nattens ljus. Blek och stor, väldigt stor! De är de ända jag hinner tänka innan mina ben lever sitt eget liv. Jag springer, jag springer såsom jag aldrig sprungit förr. Bort, bort från vad det nu är som jagar mig! Jag hör mina egna andetag och hur hjärtat bultar högre och högre. Mitt i flykten får jag lov att tvärstanna, ett stup på i alla fall 6 meter är framför mig. Panikslaget vänder jag mig om och tittar mig omkring, inser försent att jag har blivit fångad. Framför mig är den största mannen jag någonsin sett, med svart hår och glödande ögon, han kommer närmare, hans hud är nästan genomskinlig i nattens ljus. Vacker. Hans intensiva blick får mig ut balans, mina tankar drar sig mot mannen och hans glödande ögon, min kropp känns svag. Dolken faller ner på marken och jag tappar mitt sinne. Nu är slutet nära.
Kapitel 2 Monstret Haruk
Jag iakttar henne, jag är nyfiken. Jag ser hur hon klumpigt ta sig över rötter och stenar, min nyfikenhet ökar och jag kan inte slita blicken från det jag ser. Jag vet inte hur jag ska reagera, varje kvinna druidbyn har sent till mig har inom kort skurit sina vrister med dolken de alltid bär med sig. Mitt monster vaknar av den starka blod doften och jag har i ett ursinne attackerat dem. Jag minns starkt känslan av mänskligt blod i min mun. Denna kvinna dock, hon har inte gjort som de andra. Jag ler starkt och tittar på kvinnan som närmar sig mitt hem. Hon är liten men kurvig, hennes blonda hår lyser i månljuset och den röda klänningen klär hennes kurvor. Jag följer varje steg hon tar, min blodtörst ökar och jag känner hur starkt jag reagerar i hennes närhet. För att lugna ner mig själv springer jag mot mitt hem. Jag vill inte attackera henne än, min nyfikenhet är för stor för att förstöra detta. Jag står gömd i buskaget framför henne och ser hur hon andas tungt, jag hör hennes puls öka och jag gillar det. Jag planerar att leka lite med henne innan jag dödar henne. En vind drar försiktigt förbi mig och det är då jag känner det, hennes blod, doften är ljuvlig. Jag känner hur jag börjar bli hård och mina instinkter sätter igång, jag kan inte hindra det, jag vill inte hindra det.
Jag springer efter henne, vi springer genom skogen och jag hör och ser hur hennes andetag och puls ökar. Jag är galen, hennes doft gör mig galen. Jag ser hur hon tvärnitar framför mig, min egen fart saktar in med hennes. Jag har henne nu, hennes underbara doft och ljudet av hennes blod får mig att ta ett steg närmare. Steg för steg, jag är nu framför henne och ser in i hennes nästan vita ögon. Hon säger inget men jag kan känna hennes panik men också något annat, upphetsning. Rädslan kombinerat med hennes reaktion till mig får monstret inom mig att njuta, men en annan del av mig känner något annat. Lika mycket som jag vill suga henne tom på blod vill jag också hålla om henne. Min kuk börjar stå igen och jag slits av två viljor. Jag tar några steg bakåt, mina instinkter skriker, jag måste ta henne! Jag vill ha hennes blod! Jag stannar upp och tittar på kvinnan som nu ser förvånad ut. Med all min styrka skriker jag.
”SPRING!”
Jag försöker trycka ner varje lust att följa efter henne när hon springer förbi mig. Jag är splittrad och känner hur vansinnet inom mig sakta börjar försvinna. Jag måste äta! Jag springer djupt in i skogen och ser ett rådjur, detta får stoppa min hunger för tillfället.
Blodet som forsar in i min mun är inte alls tillfredställande. Jag känner hur nerverna börjar pirra och fattar inte vad det är för fel på mig. Jag är ett monster jag dödar, jag suger blod det är det jag gör! Jag har aldrig låtit en kvinna överleva, jag har aldrig klarat av att tygla min blodtörst under nätterna så nära blodsmånen. Varför var hon så annorlunda? Varför vill jag hålla henne under mig och trycka mig själv in i hennes våta kanal samtidigt som jag sjunker ner mina tänder i hennes lena hals. Jag vill suga hennes blod tills hon kommer med mig fortfarande i henne. Mina tankar gör att jag blir hård igen. Jag kan inte hindra mig själv, jag tar tag i min kuk och sakta stryker den med tanken på hennes nakna kropp.
Kapitel 3
”SPRING”
Hans mörka röst sköljer över mig som ett täcke och jag springer med full fart bort från honom och skräcken. Jag springer några meter men kan inte hindra mig själv att kolla bakåt, jag ser hur han försvinner djupt in i skogen. Vem var denna man/monster? och varför reagerar min kropp så starkt i hans närvaro?
Jag fortsätter springa och kommer tillbaka till det stora huset. Jag bankar hårt på dörren men får inget svar, utan att tänka drar jag i handtaget och lycklig får jag upp dörren. Jag går in i en lång korridor, högt i tak och jag kan se en brinnande eldstad längst bort. Bredvid eldstaden finns det en trappa som ser ut att leda till några rum. Jag går längst korridoren och närmar mig trappan.
”Hallå, ä..är någon där”
Mina tankar är överallt och jag förstår att jag är ensam i huset. Väl några steg upp för trappan ser jag ett porträtt av en stilig man, det är han! Mannen på bilden är mindre monstruös och mer ”vanlig” med gröna ljusa ögon. Jag tänker tillbaka på de glödande ljusa ögonen och ryser. Jag inser fort att jag precis har gått in i lejonets kula. Jag försöker samla mig men hör plötsligt hur ytterdörren öppnas. Paniken tar över igen och jag springer tyst upp för trappan, jag går in i det första rummet jag ser. Det är ett lyxigt sovrum med trämöbler. Sängen som står i mitten av rummet är stor med massa filtar och massiva kuddar. För att hitta en utväg kollar jag ut genom de tunga gardinerna och ser hur gryningen är nära. Jag hör hur fotsteg går upp för trappan och jag springer mot sängen. Det ända ställe jag kunde komma på att gömma mig var under den. Jag slänger mig under sängen och hoppas på att han inte ser mig. Tiden står stilla och jag försöker envist få mina andetag att lugna ner sig.
Jag ser honom komma in, steg för steg går han närmare sängen, han är vacker, så vacker. Inte vacker som människor vanligtvis förknippar med ordet. Utan han är vacker som en stenstaty i mitten av en fontän. Jag kan inte hindra mina tankar, jag skäms över mig själv. Jag ser hur hans sko klädda fötter kommer närmare. Han går fram och tillbaka, jag ser hur han frustrerat sliter av sig tröjan.
”VEM ÄR HON?”
Jag håller för munnen för att inte skrika till, hans röst är så hög och dominerande.
”Jag har haft flera kvinnor men ingen som henne! Jag kan till och med känna av hennes doft i mitt eget hem. Jag håller på att tappa förståndet!”
Jag hör hans mörka röst vibrera runt i rummet, han suckar djupt och min kropp reagera innan mitt huvud, jag känner hur jag börjar bli våt. Varför blir jag våt, nu av alla lägen? Hans röst gör mig svag och jag kan inte motstå att sakta dra handen mellan mina ben. Tanken på hans sensuella blick och hans väl skulpterande ansikte får mig att rodna. Fast jag fortfarande är rädd kan jag inte få hans blick ur minnet. Det var en hunger, en hunger jag just nu blir väldigt kåt av! Jag hör hur han lägger sig på sängen. Jag ser hur hans skor och byxor åker ner på golvet och tanken på honom naken ovanför mig får mina fingrar att leta sig under klänningen. Jag känner min bara hud mot mina fingrar och börjar stryka mig mellan läpparna. Jag känner hur min klitoris sväller och jag blir våt. Jag hör hur han börjar sucka eller stöna? Ljudet fortsätter ovanför mig, hör jag rätt, är det verkligen stön jag hör? Tanken gör mig mer kåt. Hans ben slängs hastig över sängkanten och jag hör hur han stönar högt.
”Om hon bara var här just nu, ååh, jag hade tagit henne så hårt!”
Jag hör hur hans rörelser blir snabbare och det är inga tvivel nu i vad han gör. Jag fantiserar hur det kan se ut när han tar på sig själv. Jag rör mig själv i samma takt som ljudet av hans rörelser och hör hur hans stön blir fler och fler. Snabbare och snabbare tar jag på mig själv och får lov att hålla för munnen för att själv inte låta. Tanken på att han tar på sig själv på grund av mig gör mig så kåt, jag är så nära, jag är på väg att komma snart. Jag hör ett högt stön ovanför mig och ser hur hans sperma kommer på golvet precis vid mitt ansikte. Jag kommer samtidigt och känslan är enorm, elektriska stötar sprider sig genom buken, ner i benen och upp i ryggen. Jag håller för både näsan och munnen för att inte låta medan jag sakta lugnar ner mig. Efter att jag har kommit känner jag en skam i hela kroppen, vad håller jag på med? Tar på mig själv när jag ska vara rädd för mitt liv. Jag ligger ett bra tag under sängen tills jag börjar höra hur hans andetag bli djupa och rytmiska. Han har somnat, jag kollar mot fönstret men de tunga gardinerna är i vägen och jag kan inte se något solljus lysa in i rummet. Sakta försöker jag ta mig upp från under sängen. Jag ställer mig upp och med lätta steg går jag mot dörren som leder ut till trappan. Jag tar mig ut ur rummet och funderar på vart jag ska gå.
Kapitel 4
(Aila)
När jag kom ut från rummet ville jag bara bort. Jag gick ut ur huset för att försvinna men insåg att jag inte visste vart jag skulle gå. Jag tänkte på dolken jag burit och bestämde mig för att leta efter den. Om jag hittade dolken hade jag i alla fall ett vapen! Men tyvärr hittade jag den inte. Efter ett misslyckat letande gick jag tillbaka mot huset. På vägen plockade jag lite svamp och bär för att tysta min hunger. Under tiden tänkte jag på känslorna jag upplevt i hans närhet och varför jag fick dem. Tankarna gick mot hypnos eller någon sorts förförelse, att det var mina egna känslor jag kände kunder jag inte erkänna. När jag väl var inne igen bestämde jag mig för att inte vara rädd längre. Jag hade ingenstans att ta vägen, jag var ett offer trots allt.
Det är nu skymning och jag sitter vid soffan framför eldstaden. Med ryggen vänd mot dörren inväntar jag mitt öde. Elden värmer mina ben och jag känner mig förvånansvärt lugn. Jag ser hur solen sakta börjar gå ner och hör hur någon går på övervåningen. På golvet utanför hans rum har jag lagt ett brev, jag hoppas han läser det och är mer mänsklig nu än vad han var i skogen.
(Haruk)
Jag vaknade av att någon gick i trappan utanför. Snabbt sätter jag mig upp och kollade ner på golvet, jag ser min egen njutning från natten innan. Arg på mig själv tar jag på mig mina byxor och skyndar mig mot dörren. Jag känner hur ilskan ökar, alla känslor jag har, men också förvirring. Varför var hon i huset. Det måste vara hon, ingen annan kommer hit. Varför har hon inte sprungit iväg? Jag öppnar dörren och ser en lapp ligga på golvet. Jag tar upp papperet och känner hur stark det doftar av henne. Hennes doft, doften som fick mig helt galen igår. Innan jag kan hindra mig själv känner jag hur ursinnet kommer till ytan. Hungern är stark. Jag går in till mitt rum igen och stänger dörren hårt. Hon är här, hon är i huset och hon har skrivit mig en lapp. Lappen! Jag tittar på den och försöker läsa vad hon har skrivit utan att tappa fattningen.
(Jag trodde jag kunde komma undan men jag kan inte! Jag är ett offer, ditt offer och du ska enligt de folket som offrade mig göra vad du vill med mig. Det var fel av mig igår att springa, men sprang gjorde jag. Jag har funderat hela dagen på vad jag ska göra. Jag ska vara ärlig, jag letade efter dolken i hopp om att ha ett vapen, men den hittade jag inte.)
Jag slutade läsa och kollade på bordet bredvid sängen. Där låg hennes koppardolk, jag tog med den hem igår natt. Den luktade som henne och jag kunde inte hejda mig från att ta den. Jag fortsätter läsa.
(Efter letandet kändes de bara hopplöst, jag sitter nu i ett sällskapsrum jag hittade här i huset. Det är på undervåningen och jag är vid vedspisen. Om du vill prata med mig vet du vart jag är, eller ja.. du väljer vad du vill göra! Hälsningar Aila )
Jag läser papperet igen och testar hennes namn på mina läppar.
”Aila”
Jag känner hur en varm känsla gå igenom hela kroppen. Hon var i huset, hon stannade fast jag är ett monster. Jag går mot trappan och ner för den. Väl framför dörren till mitt sällskapsrum tvekar jag, vad ska jag säga? Hur ska jag tygla mig? Inget spelar någon roll lägre, jag måste träffa henne igen. Jag går in tyst och ser hennes rygg vänd mot mig.
”Du stannade?!”
Det var en fråga lika mycket som ett påstående, jag hör hennes flämta till, som om hon inte visste att jag var i rummet.
(Aila)
Hans röst igen, den ger mig gåshud, jag kan inte hindra mig själv och känner hur jag stönar till. Utan att vända mig om svarar jag.
”Ja, jag är ditt offer trots allt och jag är här för att ge mig själv till dig!”
Jag hör hur han går närmare och börjar se honom i periferin, han står nu bredvid mig. Jag vågar inte kolla upp. Mitt hjärta dunkar och mina andetag blir snabbare, men denna gång är det inte rädsla jag känner. Hans mörka röst donar över mig och jag känner hur jag blir våt.
”Kan du känna det också? Dragningen?”
Jag kan inte hindra mig själv, jag kollar upp och ser hans glödande ögon. Han stirrar på mig med den där hungern.
”Ja aa. Jag jah jag kan känna den! Är det inte normalt att att känna så här runt dig?”
”Vad exakt är det du känner min lilla Aila?”
Hans röst förändrades och blev nästan retsam, som om han viste att hans röst fick igång mig. Men att höra mitt namn komma från hans läppar gjorde att jag fick rysningar. Han kom närmare och jag känner hur hans närvaro bli starkare och starkare. Det är som om han invaderar mina sinnen.
”Jag vill ha dig!”
Var det där jag, varför sa jag så?
Han är bara några centimeter från mig nu. Jag ser hur han fokuserar på mina läppar och ja jag vill så gärna att han kysser mig.
”Vad vill du att jag ska göra Aila? SÄG DET!”
Mina tankar snurrar, jag är som bortblåst från världen. Det ända jag kan tänka på är hans kropp, hans blick, hans läppar.
”Jag vill att du kysser mig”
Jag ser hur något förändras i hans beteende, hans blick blir intensiv och hans kropp stelnar. Han tar mitt ansikte mellan sina händer och kysser mig. Allting försvinner, hans läppar är mjuka och underbara, det pirrar i hela magen och jag känner hur underbart upphetsad jag är. Jag ger honom inträde till min mun och våra tungor går vilda. Jag känner något vasst mot min tunga och drar mig tillbaka.
”Vem är du? Eller vad är du?”
En liten panik känsla kryper sig över ryggen och jag ställer mig sakta upp från soffan.
”Jag är Haruk vampyr prins och den ända kvar av mitt slag”
Han ställer sig upp och går närmare mig. Jag backar flera steg och känner hur rädslan av att bli tömd på blod släcker min upphetsning.
”Aila spring inte från mig nu, inte när vi börjar få det så mysigt, jag kan visa dig saker du aldrig varit med om förr!”
Jag ser dörren och springer, men hinner inte dit. Hans händer är runt min midja och jag känner hur han drar mig närmare honom. Hans rygg är hård och varm, något jag är förvånad över då de jag läst om vampyrer så är de kalla varelser. Jag känner hur han juckar mot min rumpa och hans stånd är inget jag missar. Min egen våthet rinner ner för mina ben och jag stönar till ofrivilligt.
”Kommer du tömma mig på blod?” Jag frågade den frågan jag ville veta mest.
”Nej, jag kommer dock att dricka från dig, men de kommer att ge dig njutning. Aila!”
Han vrider mig mot honom och trycker min kropp närmare hans.
”Känner du hur hård jag är för dig! Jag har levt över 1500 år och aldrig känt en sådan här dragning till en kvinna förr. Din doft, ditt blod hela du lockar mig så fruktansvärt att de är svårt för mig att bara ha dig här, de är svårt att bara prata med dig. Jag vill ha dig för evigt hos mig, jag vill göra dig en med mig! Aila förstår du, du är den ända för mig nu!”
Jag känner hur genuint ärlig han är, hans värme sprider sig mot mig och jag gör något som förvånar mig själv, jag kysser honom. Hans händer stryker min rygg och jag känner hur klänningen sakta glider av min kropp. Hans kyssar blir mer intensiva och utan att bryta kontakten lyfter han mig och lägger mig på soffan.
”Du ska bara veta hur mycket jag vill ha dig, men jag vill varna dig! Om vi går lägre än så här kommer du vara bunden till mig, du kommer inte åldras och du kommer leva så länge jag lever. Du kommer alltid vara människa och om du dör, så dör jag också!”
Jag kunde inte svara, det ända jag kunde göra var att fortsätta. Jag slog mina armar om honom och drog hans kropp mot min. Jag vill vara med honom för alltid.Han blev vild ovanför mig och slängde av sig byxorna, jag ser hur hans snopp är hård och jag stönade av att se hur stor den är. Utan förvarning börjar han stryka sin penis mot min slida. Han separerar mina läppar med sin penis och gnider in den med min våthet. Jag känner mig euforisk, jag är i himlen. Jag känner hur han sakta glider in i mig, jag är våt och trots hans storlek glider han in lätt. Vi båda stannar upp och tittar på varandra när han är som djupast, jag känner hur hans penis pulserar i mig och jag vill att han ska knulla mig hårt. Våra ögon säger samma sak och han börjar pumpa sin penis in och ut.
”åh, ja snälla fortsätt du är så skön, jag har aldrig känt så här förut!”
Han knullar mig hårt och jag känner varje rytmiskt tryck mot min livmoderhalstapp. Han är så djupt i mig, hans kropp är hård och hans höfter gnider mot min klitoris. Jag tar på hans bröstkorg och känner hur han kysser mig, läpparna, hakan halsen. Hans rytm saktar inte in och jag är nära på att komma. Plötsligt känner jag hur hans kyssar slutar och två små sting känns vid halsen. Jag kommer på en gång, det är den sjukaste starkaste orgasmen jag någonsin haft. Hans läppar mot min hals när han suger mitt blod, jag känner hur han pulserar i mig och hur hans sperma sprutar. Han släpper taget och stönar högt, jag känner hur hans penis fortfarande pulserar och de ger mig en till orgasm. Vi båda slappnar av efter det bästa sexet i mitt liv och jag säger något jag aldrig sagt förut.
”Jag älskar dig!”
”Jag älskar dig med lilla Aila, vi är bundna tills döden skiljer oss åt!”
Fler noveller av samma författare
Kommentarer
Jag tycker mycket om din vampyrnovell men om jag skulle önska så var det en vampyrkvinna som tog mig på samma sätt som Aila blev tagen
En god historia i grunden. Men du måste jobba mycket mer med berättartekniken och språket.
Kommentera denna novell
Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.
Kan du inte göra en fortsättning på denna?