När systrar älskar, del 2

Författare: polly winther Datum: 2018-10-09 07:35:35

Kategori: Lesbiskt

Läst: 7 036 gånger

Betyg: 4.2 (7 röster) 1 medlem har denna novell som favorit



När systrar älskar, del 2

Regnet verkar ha upphört. Solen pressar sig in under de storblommiga gamla rullgardinerna. Vera kommer inte att somna om. Det vet hon. Kan knappt ligga still. Kroppen spritter fortfarande av upprymdhet. Över att helt och hållet ha gett efter.

Och här bredvid henne ligger föremålet för alla känslor. Selma. Med världens finaste nacke. Som hon inte vågar röra, eftersom Selma inte ska vakna än.

Vera tänker att det var gårdagskvällen som fick henne att förstå fullt ut hur mycket hon verkligen känner. Att det var liksom klargörande att få leka Selmas flickvän, inför Julia, Manon och den jättegamle men oförargligt charmige Guy-Manuel. Så hisnande härligt att få vara nära Selma inför deras varma leenden.

Som när de satt och drack upp det sista av vinet, bland alla ljusen och nattflyna i uterummet. Selma lutad i Veras famn. Böjde huvudet bakåt och drog busigt i Veras utsläppta hår, tills deras våta läppar och tungor möttes.

Syrsorna gned högt ute i trädgården, Guy-Manuel var inne i köket, men Manon satt kvar, ombytt till nattlinne. Hon fick sitt kastanjebruna hår flätat av Julia, och båda kikade i smyg. Det märkte Vera. Kanske var det första gången Manon såg två tjejer kyssas med varandra.

”Visst är de söta”, viskade Julia, alldeles tillräckligt högt för att Vera skulle höra, och fick en rodnande nickning till svar från sin styvdotter. Fortsatte med något på franska som Vera inte riktigt förstod. Hörde i alla fall orden lesbienne och amour och såg att Manon rodnade ännu mer.

Strax efteråt tackade Vera och Selma för sig, och sexet började nästan redan på stigen hem. Trots det plötsliga ösregnet. Så himla romantiskt men ändå så fel. För Selma är ju inte Veras flickvän. Selma är hennes syster.

Hon viker sakta undan täcket. Sätter sig upp och letar fram ett par trosor ur väskan. Vill undvika att se på Selma. Men kan väl inte bara gå, utan att säga något. Så hon lutar sig tvekande fram. Placerar till slut en lätt puss i Selmas nacke, strax under örat.

"Jag kommer snart tillbaka."

"Mmm..."

Selma svarar utan att öppna ögonen. Vänder bara på sig. Svankar och sträcker ut. De vita lakanen skyler bara delvis hennes nakna, bruna kropp. Blottar tillfälligt en höfts branta kurva, en armhålas vackra linjer, ett gosigt bröst som lekfullt gungar fram. Innan hon kryper ihop igen under täcket.

Vera tvingar sig bort. Kryper i den stora rutiga flanellskjortan, knäpper med tre knappar, och tassar ut ur rummet och nerför trappan.

I badrummet kissar hon. Snurrar upp det långa håret i en enkel knut, och sköljer av ansiktet. Ackompanjeras som vanligt av dånet i de gamla vattenledningarna.

När hon möter sig själv i den rostiga spegeln hajar hon till. För något tycks ha hänt med hennes ansikte. Dragen är liksom renare. Som om en mask fallit av. Eller så är det bara de murriga 70-talstapeterna och den trötta gamla glödlampan, som skapar någon sorts ovanlig lyster. I vilket fall så kan hon nog se det där som många killar verkar gilla, och som hon omedvetet lärde sig att använda redan i tolv- trettonårsåldern. Det liksom både sårbara och självständiga i hennes sneda, gröna ögon. Det som Nils brukade kalla dömande. Söta, dumsnälla Nils, vars okomplicerade kärlek väl mest gick ut på att dyrka hennes rumpa. Som väl i ärlighetens namn är den kroppsdel som fått flest killar på fall.

Vera plockar med sig en badhandduk. Går vidare till köket, dricker snabbt ett glas vatten, och låser sedan upp den gnällande verandadörren. En mjuk doft av sommarregn slår emot henne, och klinkerplattorna känns kalla under fötterna.

Över den stora rottingfåtöljen hänger Selmas klänning på tork. Hennes svarta bh ligger tappad på golvet bredvid och Vera hänger upp den också. Hoppar sedan i mormors röda och lite för små gummistövlar, och ger sig ut i trädgården. Hon bara måste få utlopp för det nästan akuta behovet av en stunds ensamhet och distans.

Himlen är mestadels blå, och säkert blir det varmt idag också, även om några av molnen över trädtopparna på andra sidan sjön ser ut att bära på mera regn. Stigen nerför är fortfarande hal av nattens skyfall, och Vera måste ibland hålla i sig i granruskorna som kantar den. Spindeltrådar klibbar över hennes bara lår och plötsligt brakar något stort till inne bland snåren. En tjäder kanske, eller en älg?!

Den äventyrliga promenaden är som tur är snart över. Träden skingras och sjön öppnar upp sig framför henne. Bryggan i klyftan mellan klippstenarna är lika gisten som vanligt, men hon kan utan problem gå allra längst ut. Dit solen når henne, och luften är underbart frisk att andas in.

Hon får av sig stövlarna och drar sedan ner trosorna. Står för säkerhets skull still och lyssnar ett tag, men utan att höra något annat än vattnets rofyllda kluckande under de murkna brädorna. Så hon tar av sig skjortan också, likt någon fräsig blondin i en sådan där gammal löjlig film. Svenska synden, eller vad det heter. Fast där var de nog av de lite yppigare slaget. Mer som Julia kanske.

En fågel går ner för landning en bit bort. Skapar ett växande V på den nästan spegelblanka sjön. Dumt att stå och tveka, tänker Vera och höjer armarna i en elegant spets ovanför huvudet. Och dyker i.

Kontrasten blir total när det gyllenskimrande vattnet plötsligt dånar runt henne. Kylan tvingar genast upp henne till ytan igen, men inte tillbaka upp på bryggan. Hon har bestämt sig för att vara i ett tag, och väntar ut det lätt panikartade i att inte riktigt bottna. När hon med kraftiga bentag börjar simma utåt känns det mest bara lite pirrigt hisnande.

Och hisnande är verkligen ordet som kan sammanfatta hennes tillvaro just nu. Så jävla full av... orgasmer. För det är ju verkligen jätteskillnad, jämfört med när hon är med en kille. Hon minns att hon med Nils ibland kunde komma två gånger i rad. Men då var det verkligen speciellt. Med Selma är det som ett pärlband. Hela tiden.

När den stora näckrosdungens stjälkar smeker hennes mage är det dags att vända. Hade det varit i en sådan där film så hade hon upptäckt någon på klippstenarna nu. Typ en vilsen bonddräng. Men det gör hon som tur är inte. Hon är fortfarande helt ensam. Ingen skrattar åt den förmodligen komiska synen när hon till en början misslyckas med att häva sig upp på bryggan igen.

Väl där låter hon vattnet rinna av hennes huttrande kropp. Hon löser upp håret, tvinnar ihop och kramar ur det över axeln. Älskar doften som pölarna runt hennes fötter framkallar ur det torra, solvarma trät. Tar sedan upp handduken, och ryser till av frotén mot de superstyva bröstvårtorna. Allt känns liksom extra mycket, som om hennes kropp fortfarande är laddad av sexet igår.

Men vad beror det egentligen på? Beror det på att Selma är Selma, eller på att Selma är tjej?

Vera sätter sig ner på handduken, smekt av solens allt varmare strålar. Minns de första gångerna hon förvånat insåg att hon kunde tycka att andra tjejer var fina. På det sättet.

Som när de just hade flyttat till Sandgatan, och mamma hittade en kvarglömd låda med gamla serietidningar, på en hylla i den stora garderoben i hennes sovrum. Mest Fantomen, som hon aldrig i livet skulle ha fått för sig att titta i. Om det inte vore för ett av omslagen.

Fantomen var i någon sorts strid mot en kurvig kvinna i långt svart hår och asiatiska drag. Hon såg både stark och mystiskt vacker ut, och Vera blev tvungen att bläddra lite i tidningen. Förstod snart att kvinnan var prinsessa, men också ledare för någon sorts ondskefull piratorganisation, med mål att ta över en ö som Fantomen vaktade.

Allt var verkligen jättetöntigt, men på en av sidorna satt prinsessan i en lyxig pool och pratade telefon. Utan bikiniöverdel, och med de överdrivet stora brösten precis ovanför vattenytan. På nästa uppslag steg hon upp ur poolen, och visade sig vara helt naken. Två tjänarinnor fanns genast vid hennes sida. De var också nästan nakna, minns Vera. Bara tunna saronger runt höfterna.

Senare samma kväll tog hon med sig tidningen till sängen när hon skulle sova. Hon lade sig på mage, med uppdraget nattlinne, och täcket hopföst under snippan. Guppade upp och ner med rumpan, och fantiserade om att hon var med där vid poolen. Att hon fick hjälpa till att ta hand om prinsessan. Kanske massera hennes kropp med olika oljor.

Efteråt tryckte hon ner den löjliga tidningen i botten av återvinningskassen, som mamma tömde i soprummet morgonen därpå.

Det var förresten samma år som det där med Julia hände. Som ju knappt hann bli någonting innan Hampus satte stopp för det. Och länge trodde hon att det aldrig skulle bli något mer, med någon tjej. Utåt har hon nog alltid framstått som väldigt hetero, och faktiskt varit lugn med det. Fantasierna om tjejkroppar blev aldrig något mer än ett hemligt rum att dra sig tillbaka till. Särskilt under alla de där nätterna med mammas gråt ute i köket.

Och hon hade det ju fint med Emil, med Nils, och sedan lite med John. Trygga relationer som hon aldrig ångrat, även om det alltid varit hon själv som gjort slut. Lagom engagerande tvåsamhet med en kille var liksom fullt tillräckligt. Innan Selma dök upp.

Hon knyter upp håret igen, och vänder sig om på bryggan. Sträcker ut sig på mage på handduken. Får sämre koll på omgivningen, men kan ändå slappna av. Om någon vill ligga i buskarna och kika på hennes vita rumpa så får de väl göra det.

Hon fortsätter att sortera bland det förflutna. Minns att den sortens nyfikenhet på Selma nog fanns redan från början. Även innan hon fattade att Selma var lesbisk.

Fast det var inte förrän under sensommaren för ett år sedan som hon tvingades erkänna nyfikenheten för sig själv. Då hade de vetat om varandra i ett år, umgåtts en del, men inte riktigt hittat fram. Trots att de båda ville, och bara bodde några kvarter ifrån varandra. De hade liksom inget gemensamt, delvis på grund av åldersskillnaden. Selma var inte ens sjutton, gick fortfarande på gymnasiet. Vera hade både hunnit jobba och resa, och skulle strax flytta från Stockholm och börja plugga i Lund.

Mamma Cilla var nere i en lång dålig period, och låtsades knappt om Selma. Men Breana, Selmas mamma, som redan från början hade varit mån om att de skulle få en fin syskonrelation, fixade några tider hos familjeterapeuten Elisabet.

Att prata hos Elisabet gjorde först varken till eller från. Hon var snäll och söt i sitt stora röda hår, och hade en mysig mottagning i sitt eget hus, där man satt i sköna fåtöljer och tittade ut i hennes enorma trädgård. Men hon var också lite vimsig, och säkert inte så van vid att bara träffa ungdomar.

På den sista träffen hade hon plötsligt lite nya tankar. Hon förklarade hur viktigt det var med närhet och beröring, för att anknytningen skulle bli starkare. Helst skulle det vara hud mot hud, och eftersom det var en varm sommardag så kanske det kunde vara mysigt om Vera och Selma vågade klä av sig litegrann. Till bh och trosor kanske?

Vera tyckte att det kändes som en jättekonstig grej, medan Selma genast följde Elisabets förslag. Hejdade sig bara lite när hon just skulle dra tröjan över huvudet.

”Fast... jag har ingen bh på mig idag.”

”Det gör väl ingenting”, tyckte Elisabet. ”Ingen kan se in här, och dörren har vi ju låst.”

”Okej.”

Selma hade små stringtrosor i vit spets. Så olikt hennes stil i övrigt, minns Vera att hon tänkte. Och Vera fick såklart också klä av sig. Men bh:n behöll hon på. Kände sig ändå hemskt naken och generad.

Elisabet hade fixat i ordning med en massa kuddar på rummets stora orientaliska matta, och bad Vera och Selma att göra det så bekvämt för sig som möjligt där.

”Jag skulle vilja att ni tänker att ni är på en savann i Afrika. Att det finns fullt med farliga djur omkring er som du Vera vill skydda din lillasyster från.”

”Jaha...”

Vera fick lägga sig ner bland kuddarna, och Selma kröp genast tätt intill henne. Passade in sina långa, kalviga ben längs Veras, och verkade omedelbart leva sig in i Elisabets märkliga lek.

Selma hade fortfarande sina rastaflätor, och Vera minns hur otroligt mjukt det lilla otyglade krullet i hennes nacke såg ut. Och så hennes varma, mörkbruna hud. Brösten som blivit betydligt större än Veras, och var så hopplöst svåra att inte råka snudda vid, när Selma rörde sig i hennes famn. Och så trycket av den putande, nakna rumpan, mot Veras mage och venusberg. Det sökande i Selmas lysande ögon och halvöppna mun, som med ens trängde undan det barnsliga och naiva. Den plötsliga känslan av att något var väldigt fel.

De var väl meningen att de skulle ligga kvar så, och fortsätta prata som vanligt. Men det gick inte. För Vera blev helt yr. Nästan illamående av vad hon först efteråt förstod var en nästan primitivt stark upphetsning.

Elisabet insåg kanske vad hon ställt till med. Med blossande kinder avbröt hon i alla fall hastigt, samtidigt som Vera låtsades ha kommit på något viktigt hon var tvungen att rusa iväg till. Sa inte ens hejdå till Selma.

Att de skulle träffas igen kändes först helt otänkbart. Men en kväll någon vecka senare, bara någon dag innan Vera skulle flytta ner till Lund, hörde Selma plötsligt av sig. Berättade att hon var ensam hemma och undrade om Vera ville komma över.

”Nu direkt”, undrade Vera, som just köpt ett glas vin på en uteservering.

”Ja! Nu!”

Bara några ögonblick senare låg de tysta tillsammans på sängen i Selmas flickrum. Vera minns hur de båda var helt förundrade, inför det obönhörliga begär som styrt dem hit. Inför det självklara i att kyssas.

Hon minns att hon var så våt att det hade gått igenom jeansen, och hur trevande, men samtidigt målmedvetet som de drog av varandra kläderna, och lät kropparna förenas. Hon minns den hisnande känslan av att för första gången smeka en snippa som inte var hennes egen. Ända fram till orgasm. Hon minns till och med att den stora vita taklampan var tänd. Som för att de skulle hinna uppleva så mycket av varandra som möjligt.

Efteråt gick Vera genast hem för att duscha. Länge. Ville snabbt få bort varenda fingeravtryck av Selma från sin skälvande kropp. Därefter till Nils, som hon just gjort slut med. Knappt hade hon kommit över tröskeln innan hon tog av sig trosorna inför hans minst sagt förvånade min. Och på alla fyra i hans säng, med klänningen runt midjan, lät hon honom sedan knulla henne så mycket han ville. Tog slutligen emot hans utlösning i munnen.

Men det hjälpte inte. För redan två veckor senare åkte Vera upp till Stockholm igen, och tio minuter efter att hon stigit av tåget drog Selma ivrigt ner hennes strumpbyxor och trosor, på toaletten på en av centralens caféer. Vera minns hur snabbt hon krånglade undan tröjan och bh:n under jackan, hur hårt Selma sög på hennes små bröst, samtidigt som hon resolut tryckte upp fingrarna i henne. Hur hopplöst svårt det var att inte skrika rakt ut när orgasmerna välde fram.

Med cafépersonalens irriterade knackningar på dörren kom dock skammen ikapp på riktigt. Därefter ångest, och ansträngningar att under resten av dagen med Selma låtsas som ingenting. När de skildes åt, efter en stel lunch och sväng på stan, var det med en tyst överenskommelse om att aldrig låta det onämnbara hända igen.

Ett överenskommelse som länge efterlevdes. Under resten av hösten och hela vintern. Vera såg till att deras träffar alltid var fullspäckade med aktiviteter; konserter, bowling, bio, till och med en chokladprovning. Och så föreslog hon ofta att Breana skulle följa med, vilket Selma inte var så förtjust i, men ändå accepterade.

Och de hade väl egentligen trevligt tillsammans, och lärde känna varandra bra. Men det förblev stelt och liksom ytligt. Med den allt mer akuta känslan av en fördämning nära att brista.

Och så en kväll i juni. Den första varma, strax efter skolavslutningarna. Senaste gången de sågs.

Vera stod på balkongen hemma hos Selma. Strax på väg hem. Skulle bara dricka upp den lilla slatten rosévin. Breana hade gått ut med några vänner, och det livsfarliga i att vara ensamma i lägenheten ville Vera inte inse förrän det var för sent. När Selma smög upp bakifrån, och lade händerna på hennes höfter. Under den nya, tunna, blommönstrade sommarklänningen med v-ringad rygg, som Vera känt sig så snygg i. När Selma långsamt drog ner hennes trosor.

Vera först stel som en pinne. Försökte ignorera. Fokusera på en tant med en hund nere på gatan, och djupare insupa dofterna från den prunkande lilla gröningen. Gav upp när hon kände Selmas bröst mot sin bara rygg, och insåg att Selma redan var spritt språngande naken. Lät sig sedan enkelt ledas in till sängen.

Så skrattretande enkelt. Att i ett hulkande kåtrus förenas med Selmas bruna kropp. Fly till det varma våta mellan hennes brett särade lår. Tillsammans skrika ut extasen.

Sedan ångest igen. Snabbt ner till sommarjobbet i Lund. Hade tänkt förtränga och blicka framåt, och satsa på John. Istället bara fortsatt ältande. En fullkomlig fixering vid Selma.

Selma som själv alltid verkat ganska obekymrad. Kanske betyder allting mindre för henne, som ju tycks ha blivit så väldigt aktiv och erfaren, med en massa sexuellt utlevande väninnor. Men vad vet egentligen Vera. De har ju aldrig vågat prata om deras relation. Bara signalerat.

Fast nu måste de prata ut, tänker Vera och reser sig upp. Innan helgen är över.

Hon borstar av mage och lår, och tar på trosorna och skjortan. Inser plötsligt det vansinniga i att ligga kvar på bryggan, istället för att utnyttja varenda chans att få vara med Selma.


*


”Och jag saknar ju DIG... Jättemycket!...”

”Vaa?...”

Det dröjer en stund, men sedan förstår Vera att det inte är med henne som Selma pratar. Det är med någon i telefon.

Lite skamsen kilar hon in via verandan. Hör Selmas röst från den lilla balkongen ovanför. Fast tystare nu. Vilket plötsligt gör henne kall inombords. För varför är Selma här då, i fall hon bara sitter och längtar efter någon annan, och inte vill att Vera ska höra?

I köket doftar det kaffe. Och på en skärbräda har Selma skivat upp honungsmelonen. Vera tar en banan från skafferiet, och blandar frukterna i en skål. Häller yoghurt över.

Kanske är det bara med Breana Selma pratar. Kanske med Liv, eller med den där nya?

Hon häller upp kaffe och slår i en skvätt havremjölk. Går ut igen, och sätter sig på trappan nedanför verandan. Med den lilla frukosten bredvid sig.

Kaffet smakar gott efter simturen, och frukterna gör sig bra tillsammans. Selma hörs inte alls nu. Förmodligen har hon gått in från balkongen. Vera plockar upp sin mobil. Kollar det vanliga ett tag. Lyckas sedan inte hindra sig själv från att klicka fram och börja bläddra bland Selmas bilder.

Selma lägger alltid upp så himla mycket. Mer än vad Vera brukar hinna med att lajka. Mest är det bilder från olika beachvollyturneringar, med drösvis av tjejer i bikinis. Vera har aldrig riktigt förstått grejen med den sporten.

Förra helgen var Selma tydligen på någon sorts hemmafest, och från tidigare bilder känner Vera igen Liv, med sina fina, lätt asiatiska ansiktsdrag. Hon är sjukt söt i keps och stor, rutig skjorta, och om Vera tolkat det rätt så har Liv velat vara mer än bara kompis med Selma. Kanske har de haft sex. Vera har inte vågat fråga, och vill helst inte behöva tänka på det.

Men den där lite kraftiga, kortklippt blonda tjejen, som ser ganska mycket äldre ut... kan det vara hon den nya? Den polyamorösa?

Vera följer tagen till tjejens, eller snarare kvinnans, egna sida. Hajar till lite inför namnet: Nathalie. Så... flickigt. Stämmer liksom inte med hennes butchigt rockabillyaktiga stil.

Sidan är öppet för vem som helst och Vera kan inte låta bli att scrolla. Får mest se gamla raggarbilar med regnbågsflaggor, tatueringar och flottiga killfrisyrer från typ 50-talet. Nästan bara selfies, och ibland ganska lättklädda. På en av bilderna har Nathalie ett sånt där grabbigt nätlinne. På en annan bara ett par oljefläckade snickarbyxor. Hon är väldigt väldigt kurvig.

På några bilder från midsommar går hon plötsligt knappt att känna igen. Killkläderna är utbytta mot en prickig klänning, och dekolletaget är verkligen helt galet. Som på någon sorts överdriven seriefigur.

Och så mitt i allt annat: Oj...

Det är egentligen ett jättefint foto, från ett sovrum i mjukt morgonljus. På en säng bland vita lakan ligger någon naken på rygg. Någon med mörkbrun hudton. Allt man kan se är personens platta, vältränade mage, upp till precis början av brösten. Och så Nathalies hand, som vilar strax under naveln. Världens sötaste navel, som Vera såklart känner igen.

Hon lägger ifrån sig mobilen av två anledningar. Dels för att hon har sett mer än vad hon ville, dels för att hon hör Selmas steg inifrån huset.

”God morgon.”

”God morgon.”

Selma går ut på gräsmattan. Ogenerat topless i bara en löst sittande omlottkjol. Tycks liksom sprudla av något och hjular förstrött två gånger framför Vera. Som tittar bort.

”Gud vad jag älskar gräsmattor”, utbrister Selma fånigt, och slår sig ner på trappan. Borstar bort några våta grässtrån från de ljusa handflatorna. Rynkar sedan ögonbrynen i en bekymrad min.

”Är du sur?”

”Nej.”

”Okej... Fast jag blev ju helt orolig när du plötsligt bara var borta.”

”Jag behövde vara själv lite... Och du verkar ju ha andra som du saknar mer”.

Vera ångrar sig i samma stund som orden kommer ut ur hennes mun. Och tvingas fortsätta prata.

”Alltså... Jag känner att vi liksom inte kan fortsätta så här. Och börja om från början varenda gång. Tydligen klarar vi ju inte av att bete oss som vanliga systrar, och då... kanske det är bäst att vi slutar ses, helt och hållet.”

Selma har sänkt blicken, och ser nu ännu mer bekymrad ut.

”Men det skulle vara så jäkla omöjligt”, säger hon sammanbitet. ”Och jag förstår egentligen inte varför vi måste låtsas. Jag satt hela resan igår och fantiserade om hur vi skulle börja pussas direkt när jag hoppade av bussen...att vi skulle fortsätta där vi slutade sist.”

”Men det gjorde vi ju också. Pussades alltså.”

”Bara jättekort. Sedan blev du helt stel och avvisande... fast att jag visste att du ville. Det visade du ju sen...”

Selma tittar upp, och flyttar närmre. De nakna brösten snuddar mot Veras arm. Bröstvårtorna så retsamt utstående, och kyssen är oundviklig. Fast också kort och lite avvaktande.

”Förlåt”, viskar i alla fall Vera. ”Du har rätt, vi borde kanske sluta låtsas. Inför varandra. Så vi kan börja prata om det här.”

”Men även inför andra”, fyller Selma snabbt i. ”Jag vill fortsätta som igår kväll. Det var så himla fint. Jag vill att andra ska få se att vi... inte kan låta bli varandra.”

”Men det går ju inte”, svarar Vera, samtidigt som hennes kropp vill skrika ja, ja, ja!!!

”Det är ju redan alldeles för många som vet att vi är systrar. Och det går ju liksom inte att bara: ’Hej, det där vi sa om att vi har samma pappa, glöm det! Vi är ihop istället! Härligt va!’”

”Det kan visst gå” insisterar Selma med låg, sammanbiten röst. Sitter sedan tyst en stund innan hon fortsätter.

”Jag menar inte att vi typ ska ringa runt och berätta för varenda en vi känner. Men vi kan väl våga testa lite. De flesta av mina vänner skulle bara tycka att det var coolt. Och jag tror min mamma också skulle kunna... acceptera.”

”Fast absolut inte min.”

”Nej, Cilla kanske inte är den första vi skulle berätta för... Men det är ju inget olagligt eller så, när det är halvsyskon. Jag tror det är mycket vanligare än vad vi tror, och jag har faktiskt hittat en jättefin blogg med två norska systrar som lever ihop, och är helt öppna med att de är ett kärlekspar. Och så bor de i ett jättefint hus, som är lite likt det här. Och då tänker jag att vi kan försöka vara ganska mycket här, och att vi kan ta hand om huset, så att det inte behöver säljas.”

Vera stirrar stint rakt fram. Försöker dölja att hon blivit helt rörd över att Selma verkar ha funderat så mycket. På dem som par. Letat fakta, och målat upp en framtid. Men hon kan inte dras med. Vågar inte än.

”Men, om vi skulle försöka som... par... Gud, det känns helt sjukt att bara säga det!... Men om vi skulle göra det, då hade jag släppt fram så himla mycket känslor och blivit helt svartsjuk på alla dina andra tjejer”.

”Fast de är inte så många som du tror, och om du undrar så var det mamma jag pratade med nu. Hon hälsar, by the way. Och kanske blir det du som kommer att vilja testa att vara med andra, att upptäcka mer av din... lesbiska sida, eller nåt.”

Vera skruvar på sig. Vet inte hur hon ska svara. Känner sig både upprymd och liksom hopplöst gammalmodig. Som om hon tycker att de typ måste gifta sig och lova evig trohet för att det ska vara någon idé.

”Viktigast är väl att vi vet var vi har varandra, fortsätter Selma. Tar sedan ett djupt andetag, innan hon lägger till:

”Och jag är verkligen... kär i dig.”

Vera skälver nästan till, och rodnar. Helt förstummad. Måste gömma sig i en kram, som genast fylls av en massa systerlig ömhet.

Selma är så jäkla vacker när hon sedan med blanka ögon ser på Vera, och de stillsamt stryker bort tårarna från varandras kinder. När hon tar Veras högra hand och lägger den på sitt vänstra bröst.

Så mjukt. Så skönt.

Och så en kyss igen. Lite längre och djupare den här gången.

Den stora flanellskjortan glider av Veras ena axel. Öppnar sig. Trots att Vera inte riktigt vill. Inte än.

Selma böjer sig fram. Pussar på Veras nyckelben. Men när hon fortsätter ner skjuter Vera henne ifrån sig.

”Har inte jag alldeles för små för din smak”, kan hon inte låta bli att fråga, och ser den där Nathalie framför sig igen. Känner hur hon fullständigt förstör den laddade stunden.

”Världens perfektaste...”, försöker Selma, men drar sig i samma stund undan. Kanske inser hon att Vera hittat bilden. Kanske inser hon Veras svartsjuka. Kanske förstår hon att de trots allt är nära något stort nu. Och att Vera bara behöver lite lite tid till.

Tunga regndroppar börjar plötsligt slå mot verandataket, sekunden innan Vera känner dem mot sin bara axel.

”Vi går in”, föreslår hon och reser sig hastigt upp.


*


Vera spottar ut tandkrämen, sköljer av ansiktet och tar tre djupa andetag. Berusad av en lycka som hon nästan helt vågar släppa fram. Som snurrar i hennes huvud, bubblar i hennes bröst och trycker i hennes sköte.

Hon måste ta upp mobilen igen, men inte för att snoka vidare bland Selmas bilder. Öppnar istället sin egna kamerarulle och det avfotade kortet från igår. Det på mormor Karin. Och på Mina, som är så märkligt lik Manon.

Och kanske skulle mormor förstå. Om hon höjde blicken och lyckades titta tillbaka genom kameralinsen och decennierna som gått. Fått se sitt Lyckebo och sin dottterdotter, just på väg till ett kärleksmöte med en annan flicka. Kanske skulle hon rent av bli stolt. Vera vågar nästan tro det.

Selma är kvar i köket. Står lutad med rumpan mot den ena arbetsbänken. Armarna i kors framför de nakna brösten, och ögonen alldeles våta. Som om hon gråtit ganska mycket. Vera ställer sig bredvid.

”Jag fattar inte... blev du arg nu”, snyftar Selma. Sänker samtidigt armarna, som för att förtydliga att hon inget har att dölja.

”Jag är är typ sjukt nervös, men vågar till slut säga att jag är kär i dig... och då bara går du.”

”Förlåt, förlåt”, börjar Vera. ”Jag... vet bara inte om jag kan tro på att det är sant... att det kan bli vi två.”

”Det är klart att det är sant! Och jag menade inte att vi ska vara med andra var och en för sig. Jag tänkte bara att du kanske har fantiserat och vill prova olika saker... med andra tjejer, och att det ju går att vara tre någon gång, om en vill... Men att inget ju kan komma emellan dig och mig!”

”Är du säker på det sista”, måste Vera fråga, och får en ivrig nickning till svar.

”Isåfall är jag också kär. I dig. Tokkär.”

Flanellskjortan faller äntligen helt av Vera. Hud mot hud kramas och kysser de varandra igen, med regnet dånande där ute. Nästan som på film, tänker Vera, men måste snart fråga sig vilken typ av film. För det är så fascinerande, hur sömlöst det ömma glider över i det heta, och blandas. Vera har aldrig upplevt det med någon annan. Med killar har sex och kärlek alltid varit mycket mer separerat. Med Selma är allt blandat och samtidigt. Och det är så himla häftigt.

Hennes starka rygg, hennes varma, söta nacke. Brösten som trycks mot Veras egna.

Kyssarna fumligt djupa, samtidigt som de sista plaggen försvinner; Selmas kjol knyts upp, bådas trosor glider ner längs de långa benen. Och det är ju hit de precis alltid är på väg. Till att få vara helt nakna tillsammans, även om det råkar vara i ett kök.

Selma sätter utmanande upp sin ena fot på den näst nedersta, halvt utskjutna kökslådan, och allt stegras som vanligt snabbt. Vera smeker med fingertopparna över insidan av Selmas lår, och snuddar vid snippan. Öppningen mellan de inre blygdläpparna är som fylld av varm, flytande honung.

”Du är redan jättevåt gumman”, kan Vera inte låta bli att kommentera. ”Känn själv.”

”Okej.”

Vera tar om Selmas vänstra hand, och leder den till snippan. Märker hur Selma genast för upp ett finger i sig själv.

”Ahh...”

Släpper inte handen. Ser till att Selma håller den kvar.

”Ska jag... fortsätta”, frågar hon, och Vera nickar, rusig över att plötsligt vara den som styr.

Hon kysser Selmas långa, smala hals, fortsätter över den utspända huden över nyckelbenen. Lever sig med i de djupnande andetagen.

Selma är snart långt inne i onanin. Hon tar med sin lediga hand om sitt högra bröst. Ger det till sin syster.

Vera pussar först lätt runt bröstvårtan. Trycker sedan mot den med tungan, känner hur den styvnar. Omsluter sedan hela den mörka vårtgården med sina läppar, och suger hårt. Så som hon vet att Selma tycker om.

”Aaahhh.”

Selma smeker vant över sin klitoris. Vera vet ju hur snabb hon kan vara, och vill vara med så nära som möjligt. Så hon söker ögonkontakt med Selma. Håller om hennes spända kropp. Känner musklerna arbeta.

”Fina du...”, viskar hon och försöker kyssa sin syster. Och Selma vill också, men det är såklart svårt, när hon samtidigt stönar allt högre.

”Såja, såja...”

Vera håller ett fast grepp om Selmas nacke, och nästan tvingar in sin tunga i hennes mun. Selma onanerar nu med båda sina händer, och andas häftigt ut och in genom näsan. Men skriker som vanligt rakt ut när orgasmen väller upp inom henne.

”Aaaaahhhh!!!!... Shit!...”

Vera fångar upp Selma. Håller hennes darrande kropp intill sig.

”Gud, så fin du är... så himla fin...”

Selma gråter lite igen. Men ler också. Skrattar till och skakar på huvudet.

”Så jävla skönt!”

Hon håller upp sin glänsande fingrar mot Vera, som sträcker ut sin tunga, och leder in dem i sin mun. Ser sin syster djupt in i ögonen, och får smak på mer.

Selma står kvar med foten på den utskjutna lådan, och Vera sjunker nu ner framför henne. På knä på den gamla trasmattan. Tittar först bara, och dansar igen med fingertopparna över Selmas lår och ljumskar. Behöver som vanligt samla sig en liten stund, inför den väldiga intimiteten.

Selma, som inte kan låta bli sin snippa, särar smekande på de mörka, lite utstickande blygdläpparna inför Vera. Blottar den glänsande, ljusrosa insidan.

”Kan du förstå att min fitta har längtat efter dig, ända sedan igår kväll!”

”Jag märker det...”, svarar Vera, och börjar stillsamt att kyssa Selmas underliv. Sträcker ut tungan och fångar upp en droppe sekret från slidmynningen.

”Åååhhh...”

Snart slickar hon djupt mellan de hala blygdläpparna. Tränger in med tungan så långt det går. Blundar en stund, och verkligen njuter av de mjuka smakerna av Selmas kön. Uppehåller sig sedan allt mer vid klitoris. Virvlar snabbt med tungspetsen över det känsliga området.

Selma stödjer med ena handen mot bänken bakom henne. Tar om sina bröst med den andra. Skjuter fram underlivet. Kvider och juckar mot Vera.

Vera fortsätter metodiskt att slicka, och för dessutom upp fingrarna i Selma slida. Som är så himla mjuk och skön att få vara i.

Hon stöter fingrarna ut och in, och växlar då och då tempo. Ibland snabbt, ibland långsamt och djupare. Vågar även låta ett finger glida upp lite i Veras rumpa.

Och så kommer signalerna om att en ny orgasm är på väg. Slidan känns plötsligt trängre, samtidigt som klitoris liksom höjer sig. Selma spänner hela sin kropp, och blir för en stund alldeles tyst, innan allt måste ut.

”Fuck... fuck.... faaaAAAAAHHH!!!”

Selmas ben viker sig nästan. Hon vill kyssas igen, och Vera ställer sig upp. Möter Selmas läppar och håller samtidigt om hennes sköte. Låter fingrarna genast fortsätta med det tungan nyss gjorde; gnider över klitoris med snabba, målmedvetna cirkelrörelser. För hon märker att Selma knappt verkar ha kommit ur orgasmen innan nästa är på väg.

”Shit!!!... shit!... ah!... ah!...

Selmas tredje orgasm spänner hennes kropp i en krampaktig böj. Desperat trycker hon undan Veras hand, för att sedan sjunka ihop i hennes famn.

”Förlåt, förlåt, förlåt!...”, gnyr hon mot Veras bröst. ”Jag måste vara världens mest egoistiska älskarinna, men... jag kan liksom inte stoppa mig själv... när du är så jävla skön.”

”Selma, när du kommer... Det är det vackraste man kan se”, försäkrar Vera och drar med fingertopparna över Selmas rygg.

Selma hämtar sig, och de står kvar ett tag vid köksbänken. Tätt tillsammans, med omslingrande tungor och händerna ömt kupade om brösten. Genom den öppna dörren till verandan hörs fortfarande regnet slå mot de stora rutorna.

”Hur vill du... ha det”, frågar Selma, och låter en hand leta sig ner.

”Vi kanske kan gå upp till sängen?”

”Mm.”

De skyndar snabbt upp för trappan. Tillbaka till mormors sal.

Fönstren står öppna och Vera ser att fönsterbrädan blivit lite blöt av regnet. Hon låter det vara, och lägger sig på rygg i den obäddade sängen. Selma kryper upp bredvid henne. Blir stående på knä, och verkar vilja säga något.

”Kan inte jag få... se dig nu?”

”Okej...”

Vera känner hur hon rodnar direkt. Mest för att hon faktiskt vill. Vill det som hon aldrig brukar vilja med någon annan.

Med raka vrister lyfter och särar hon på benen. Tar om snippan och vågar först inte titta på Selma. Blundar istället, och glider längs den våta springan och upp över klitoris.

Hela skötet känns liksom extra mycket. Som om en massa nya nervtrådar bildats och letat sig ut i hennes ben och upp genom magen. Kanske beror det på ovanan vid att vara helt rakad, men mest beror det nog på Selma.

Efter ett tag använder hon båda händerna. Hon svankar kraftigt och sticker bakifrån två fingrar djupt upp i slidan, samtidigt som hon fortsätter att smeka över klitoris. Hon stönar till och tittar upp på Selma, som tyst står kvar på knä, och med andaktsfull min tycks följa Veras minsta rörelse.

Och Selma onanerar också. Liksom förstrött, som om hon inte riktigt märker det själv.

”Fan, så fin du är”, suckar hon plötsligt och lägger sig ner, med läpparna intill Veras uppåtstående små bröst. Hon kysser de toppiga vårtgårdarna, onanerar alltjäm.

Och kanske är detta så intimt det kan bli. Att onanera tillsammans. Tätt tillsammans. Med den man älskar.

För Vera älskar Selma. Som syster. Och som flickvän. Och hon tror att Selma känner likadant.

Är i alla fall säker på att Selma tycker om hennes kropp. Rumpan, benen, de barnsliga brösten, som älskar att omslutas av Selmas stora läppar.

När Selma tittar upp och möter Veras blick är det vid precis rätt ögonblick.

”Finaste, finaste”, viskar hon, innan Vera avbryter:

”Ååhh... Jag kommer nu... jag kommer... AAAAHHHH!”

Och så forsar äntligen orgasmen genom Veras kropp. Selma håller om henne. Är med henne hela tiden. Kramas och kysser.

”Mmmm...”

Efteråt myser Vera i Selmas famn. Huden knottrad under hennes varsamma händer. Långa, innerliga kyssar.

”Men alltså...”, börjar Selma efter ett tag. ”Har jag chans på dig nu då?”

”Mm... Det har du.”

”Gud... så fantastiskt härligt.”

Och det är det verkligen. I alla fal nu. Till minst hundratio procent. Hur det kommer att vara om en vecka, när verkligheten trängt sig på, går inte att veta. Men det känns för tillfället totalt oväsentligt.

Ännu fler kyssar, innan Vera sträcker ut och vänder sig på mage. Hon lyfter busigt på rumpan, och Selmas hand är genast där.

”En borde fan gjuta av och ställa ut ditt ass på museum”, kommenterar Selma, tätt intill Veras öra.

Hon nafsar lätt i örsnibben, låter tungan leka med de två tunna guldringarna och daskar samtidigt till Veras ena skinka med handflatan. Ganska hårt.

”Aaauuh!!!...”

Men Vera ligger kvar. Svankar och putar ännu mer, medan Selmas fingrar letar sig in mellan blygdläpparna. Ännu svullet känsliga av orgasmen.

Selma kysser henne samtidigt. Först längs nacke, rygg och ryggslut. Sedan ut över rumpan, och ner mellan skinkorna.

Ivrig och med mycket saliv trycker hon tungan mot Veras analöppning. Kan på samma gång smeka runt hennes klitoris och slidmynning med fingrarna.

Och det är ju så himla himla skönt. Att få ge sin kropp åt Selma. Att gå upp på alla fyra, och svanka så mycket det går. Rodnande kan hon sedan inte låta bli att be Selma, be om att fylla henne sådär igen.

”Självklart baby”, svara Selma leende och sträcker sig mot nattygsbordet. Där necessären står kvar. Den som kom fram i går kväll.

Selma plockar upp tuben med glidmedel. Och så en glasstav, ganska stor och formad som en sammansmält rad av kulor i olika storlekar. Klatschar sedan till Veras rumpa igen.

”Aahh!!!”

Vera smeker själv över sin klitoris och när Selma börjar pressa staven mot hennes analöppning blir reaktionen nästan löjligt förutsägbart, redan innan staven hunnit tränga in. Orgasmen spränger fram med en känsla av något som brister inom Vera, och fontänsprutar ut.

”Mmmmmmmhhh....”

Vera begraver ansiktet och genansen i kudden. Selma slickar igen, lika hänförd av det blöta lakanet som vanligt.

”Fina, fina...”, suckar hon och håller samtidigt kvar staven.

”Ska jag fortsätta att försöka?”

”Mm...”

Vera ligger kvar med ansiktet i kudden, och hjälper till att sära på skinkorna med båda händerna.

”Bra, det kommer att gå!”, utropar Selma nästan triumferande. ”Det går!”

”Mmmmmmmmmm!!!”

Känslan när staven lite för snabbt tränger in i Vera är så stark att den gränsar till panik. Hon måste upp från kudden och märker att hon börjat hyperventilera.

”Såja, såja!”

Selma håller först staven helt still, och trots att hon samtidigt pullar slidan ganska hårt får Vera kontroll över andningen igen. Samlar sig så gott det går, innan Selma även börjar föra staven ut och in.

Stavens form får analöppningen att ömsom vidgas och ömsom dra sig samman under penetrationen. Det känns liksom fel och onaturligt, men samtidigt så gränslöst jävla skönt. Och när Vera trycker fingrarna mot sin klitoris igen når hon klimax nästan direkt.

”Ahahahahahahah... AAAHH!!!”

Orgasmen får Veras rygg att kuta sig som på en katt. Selma fångar upp henne. Kramar henne bakifrån, kupar handen om ett bröst, och kysser mellan skulderbladen.

”Shit!... Faan!... Aahhh! Vad gör du med mig!!!”

”Bara sätter på dig lite”, svarar Selma med lugn ton. ”Det brukar en göra med sina flickvänner”.

Vera kommer upp på knä. Vrider huvudet över axeln så att hon kan kyssa sin syster, samtidigt som staven långsamt glider ur henne. En stund av fullständig ömhet, tillit och kärlek.

Selma smeker försiktigt över Veras öppna anal. Låter ett varsamt finger glida in. Håller kvar det medan muskeln sakta drar sig samman igen.

”Får jag... slicka dig igen?”, frågar Vera efter ett tag, med en röst som knappt bär.

”Gärna.”

Vera lägger sig ner på rygg. Selma ställer sig på knä över henne. Hon svankar och sträcker på sig, låter Veras händer dyrka hennes kropp. Ler sedan åt Veras förföriskt utsträckta tunga, och trycker fram snippan över Veras ansikte.

Och Vera pressar åter sina särade läppar mot Selmas ljuvliga underliv. Glider med tungan längs den drypande öppningen.

Selma böjer sig bakåt. Stödjer sig med den ena handen och tar om sina fylliga bröst med den andra. Börjar rulla med höfterna; gnida sig mot Veras öppna mun och stöna högt.

Vera försöker följa med i de allt kraftigare rörelserna. Hon håller om Selmas skinkor och vet att hon är bra på att slicka, vet hur skönt hon gör det.

Efter ett tag får hennes tunga sällskap av Selmas fingrar. Vera tränger då ännu djupare in i slidan, medan Selma med hypersnabba små cirkelrörelser masserar sin klitoris. Bara under några korta sekunder, innan orgasmen spränger fram.

”AAAAAHHHH!!!”

Så himla fint, när Selma skakande skriker ut allt det sköna, och sedan genast är beredd att återgälda.

Vera ligger kvar på rygg. Torkar av sitt våta ansikte med lakanet, medan Selma vänder på sig. Hon ställer sig på alla fyra över Vera, som nu återigen kan se rakt upp i sin systers underliv.

”Åååhhh!”

Ömsesidigt tungkysser de varandras svullna sköten. Vera så rusigt kåt, men också märkligt högtidlig i denna... liksom mest klassiska av lesbiska sexpositioner. Förenad med Selma, men också med ett superstarkt systerskap av miljontals kvinnor som älskat med kvinnor, genom alla tider och över hela världen.

Och nu är det snart dags Vera igen. För pärlbandet bara löper på. Utan ände, i all evighet.

”Ah... ah... ah... AAAHHH!!!”

Till slut är i alla fall en återhämtning nödvändig. Selma vänder sig om. De omslingras, kysser varandra djupt och länge. Kropparna symbiotiskt glänsande av saliv och slidsekret.

De rullar runt på sängen så att Vera nu hamnar överst. Hon ligger ett tag alldeles stilla med huvudet mellan Selmas mjuka bröst. Lyssnar på hennes hjärta, och hennes allt lugnare andetag. Närstuderar Selmas mörka och liksom urmoderligt stora bröstvårtor.

”Du älskling...,” hör hon Selma börja i en utandning. ”Du vet väl att du är sjukt bra på att ligga... Värsta flatsexgudinnan.”

Vera sätter sig upp, grensle över Selmas midja, och möter hennes leende. Det lyses upp av solen, som hittat fram bakom molnen och reflekteras in via de öppna fönstren.

”Tack!... Men jag har faktiskt övat en del, i fantasin. Och så har jag ju världens bästa lärare.”

Vera sträcker på sig. Löser upp håret. Selmas stillsamt beundrande händer över magmusklerna, över brösten.

”Jo, det har du ju kanske rätt i”, svarar Selma med låtsat eftertänksam min. Cirklar med fingrarna runt Veras vårtgårdar.

Skrattande måste Vera böja sig fram, och överösa Selmas ansikte med nya pussar.

”Det har slutat regna”, konstaterar hon sedan. ”Om du vill kan vi cykla bort till Fröred, på andra sidan sjön. Nära Julias hus. Det finns ett café där som man kan äta lunch på. Och så är det mycket finare att bada, om man vill det.”

”Okej. Låter mysigt. Men om jag plötsligt bara måste ha dig igen?...”

”Så finns det en fin gammal sjöbod som man kan stänga in sig i.”

”Åhå! Intressant... måste bara lyckas ta oss härifrån först...”

”Mm...”

Och det är nog inte det lättaste. För Selma håller så fast och härligt om Veras rumpa, och hennes lår är ju så himla perfekt att trycka snippan mot. I sköna böljande rörelser...

”Aahhhh!...”

Selma hjälper henne. Följer med i rytmen, och har samtidigt mer att säga.

”Du...”, inleder hon med lurig min. ”Jag skulle verkligen älska om du red mig någon gång. Alltså med dildo... strap-on.”

”Okej... Men vad då... har du en sån?”

”Nej... men det går ju att skaffa... om du vill alltså?”

”Mm... kanske.”

Vera gömmer ansiktet mot Selmas hals. Lite generad, över att känna sig dum och oerfaren. Som inte riktigt är säker på hur en strap-on fungerar. Och nog trodde att det, precis som staven, mest hade med porr att göra. Men på samma gång nyfiken...

”Skulle du... ta mig på andra sätt också?”, frågar hon försiktigt.

”Gärna... Bakifrån till exempel. När du kanske har en tunn klänning på dig, och står och diskar eller något...”

”Oj... Har jag inga trosor?”

”Nej... och så lyfter jag klänningen, och du svankar, och så tränger jag in i dig.”

”Mmm...”

Gud. Så jäkla härligt att höra om Selmas fantasier. Fyllda av begär till Veras kropp, som böljar allt kraftigare över Selmas lår.

Och när Selma klatschar till hennes rumpa igen känns det verkligen sjukt omöjligt att avsluta det här samlaget. Särskilt när Vera lutar sig lite bakåt, och sträcker ut sitt ena ben, medan Selma lyfter på sitt.

Selma trycker upp sitt underliv mot Vera. Och Vera kan inte låta bli att skratta till, av den oemotståndliga känslan av snippa mot snippa.

Njutningsfullt saxar de varandra. Gnider mot varandras kön och ljumskar, och förenas i en allt häftigare rytm.

”Aaahhh!... Aaaahhh!...”

Vera håller hårt om Selmas ben. Sluter ögonen. Förlorar sig.

Till det plötsligt händer igen.

Selma blir stel som en pinne under Vera. För det är hon som just har sett. Vem som kommit upp för trappan, och in i rummet. Barfota, i sin blårandiga och nu alldeles regnvåta klänning.

Vera vrider på huvudet och går av Selma. Förstår att alla försök att dölja och skyla är meningslösa, men kommer sig inte för att bli upprörd. Inte heller att säga hej. Försöker bara förtvivlat läsa av Manons allvarliga blick, som varken uttrycker genans eller förskräckelse.

”Est-ce le... chien, qui est...” börjar Vera trevande, men tystar sedan tvärt.

Tittar istället förfärat på Manon. På hur beslutsam hon är, när hon med korsade armar drar den randiga klänningen över huvudet.



Kommentarer

nightcare
18 Oktober 2018, 21:13

Du är en väldigt bra författare!

123karlpedal
16 Oktober 2018, 16:56

Helt underbar noveller blev så kåt. Kommer du skriva en del 3??

indulgence
9 Oktober 2018, 17:32

Båda delarna skrivna med så mycket känsla och inlevelse.
Bra gjort! Fortsätt gärna.

indulgence
9 Oktober 2018, 17:31

Båda delarna skrivna med så mycket känsla och inlevelse.
Bra gjort! Fortsätt gärna.


Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.

copyright