Kraft och motkraft 3

Författare: grimhunter Datum: 2018-09-13 19:19:42

Kategori: Homo

Läst: 2 899 gånger

Betyg: 5 (4 röster) 1 medlem har denna novell som favorit



Lördag. Jag vaknar lite grusig i ögonen. Försöker få ihop vad som hänt. Jag är hemma i alla fall. Tar telefonen från bordet vid sängen. Ännu ett meddelande:

Varför svarar du inte? /S

Ja, varför svarade jag inte. Jag la undan telefonen igen. Upp ur sängen och in i köket för att göra i ordning kaffe. Går in i badrummet och ser mitt eget trötta ansikte, håret oordnat, som om jag vridit och vänt mig många gånger i natt. Ett tydligt märke efter kudden snett över kinden och upp över ögat. Jag blev ståendes ett slag och bara försökte förstå vad jag själv tänkte genom att stirra in i mina egna ögon. När man fastnar så, betraktar varje del av ögat, så långt det nu går för att de rör sig, går det inte att undvika tanken. Vem bor där inne egentligen? Ljudet av vattenkokaren som slår av drar mig ur den meningslösa tanken.

Just som jag tänkt gå in i köket igen, hör jag mobilen ringa. Jag går in i sovrummet och ser vem som ringer. Numret känner jag igen nu. Det är Sebastian. Väntar, nästan för länge, men svarar slutligen.

– Ja, det är Axel.

Det är först tyst, tyst så som det är i en telefon. Så hör jag hans röst.

– Hej det är Sebastian. Är du upptagen?
– Nej, inte egentligen. Jag skulle just äta frukost. Det blev sent igår.

Den där tystnaden igen.

– Jag skulle behöva prata med dig. Kan du ses?
– Jag har inga särskilda planer för dagen.
– Vet du gamla Saturnus på Eriksbergsgatan? Vi kan träffas där vid tre.

Vi kommer överens om att träffas på Saturnus. Klockan tre är för långt bort och samtidigt för nära. Jag både vill och inte vill träffa honom igen. Jag kan inte låta bli att tänka på hans hud, hans hår, hans mjuka läppar. Jag får inget gjort. Ändå slår mig tanken att jag inte ska gå dit, bara inte dyka upp. Tjugo i tre bestämmer jag mig slutligen för att möta honom. Nej, jag ljuger för mig själv. I samma sekund han frågade om vi kunde träffas, bestämde jag mig.

Det är en varm dag och jag har tagit på mig jeans och en ljusblå skjorta. En enkel v-ringad brun tröja i fin ull över. Han sitter där på en orange stol utanför redan när jag kommer upp för backen. Vi är som kopior av varandra, fast hans skjorta är vit och tröjan blå. Vi beställer kaffe och sätter oss utanför. Någon måste börja och jag ställer frågan rakt ut:

– Du ville prata. Vad ville du prata om?

Jag hör att jag inte låter vänlig. Det är kanske därför han fortsätter vara tyst. Åter en väntan. Han ser heller inte på mig, rör i sin café au lait i den stora boulen, förmodligen mest för att göra något. Det blir mönster efter skeden när han rör. Så ser han upp på mig, låser blicken i min och börjar tala.

– Igår kväll. Jag söp mig full. Tog mig upp till ditt hus. Stod utanför din port, försökte minnas koden. Efter några försök träffade jag rätt och tog mig upp till din dörr. Jag ringde på. Du skulle ha sett mig. Jag bankade och betedde mig. Jag trodde att du var hemma, men inte ville öppna för mig. Jag vet inte hur jag ska säga eller beskriva vad jag känner. Så jävla rädd för vad jag känner för dig. Varför kan jag inte bara släppa det? Jag spjärnar emot med allt jag har av förnuft, men det går inte. Jag …

Orden som borde göra mig glad, skär mig, river mig, bränner mig. Jag orkar inte höra mer och jag avbryter. På något sätt håller jag mig från att skrika, men rösten är inte lugn. Ilskan tar tag i mig och jag känner blodet i mina öron när jag avbryter honom:

– Jag såg dig faktiskt. Jag såg i konferensrummet. Va fan ska jag tro! Vet du ens vad hon heter? Frågade du innan du drog upp kjolen på henne och började knulla hennes blöta fitta. Vad trodde du det var du gjorde?

Orden börjar som en väsning och växer till avsky. Han blir tyst. Vi sitter där.

– Om du inte har något att säga, så går jag nu.

Han säger inget. Jag reser mig upp från den orangemålade stolen, vänder mig om och går ner för gatan. Jag går hem. Birger Jarlsgatan, förbi parken med stenmuren, upp efter Odengatan. Framme vid huset slår jag koden, trycker upp dörren med trärosorna och upp genom trapphuset till min lägenhet. Jag lägger mig på sängen för att sova bort dagen.

Av söndagen minns jag inget alls. En dag som måste gå. Jag gick upp sent och la mig tidigt och sov sedan oroligt, men drömlöst. I vart fall kunde jag inte minnas några drömmar när jag vaknade på måndag morgon. Ny vecka. Arbetsdagen skulle börja med ett morgonmöte som i praktiken var obligatoriskt. Det var någon konsult som skulle gå igenom en ny hopplös policy som jag faktiskt gav blanka fan i just nu.

Min vana att stryka skjortorna och hänga in dem i garderoben, lägga fram underkläder, strumpor och välja slips och näsduk dagen innan räddade mig från att bli sen. Egentligen ville kroppen fortsätta sova, men jag måste till arbetet. Plikten. Den förbannade plikten och lojaliteten! Jag måste öka stegen, fast kroppen inte ville. Upp i hissen till konferensvåningen. Ut i det stora samlingsrummet bredvid lilla referensbiblioteket. Jag gick in i rummet, där redan några satt redo för presentationen. Längst fram stod konsulten och petade med presentationen och försökte få dator och projektor att tala med varandra. Jag satte mig långt bak, längst in mot väggen i konferensrummet. Raderna fylldes på, men stolen bredvid min förblev tom. Ingen vill sitta bredvid den som strålar av sorgsenhet.

Så kom han in i rummet. Sebastian. Det fanns flera platser lediga, men han trängde sig in, förbi de tre som satt längre ut på raden, in mot den lediga platsen bredvid min. Inte ett ord. Samma svala perfektion som alltid. En slips med diskreta blommor jag inte sett tidigare, balanserad knut mot den vita skjortkragen. Hans hud, hans vackra hals, läpparna jag kysst.

Det är märkligt hur känslig kroppen är. Det var säkert oavsiktligt. Tyg vidrör tyg, inte kropp mot kropp, ännu åtskilda men så nära att jag kan känna värmen från honom genom tyget. Bara lätt, kort, snabbt och jag känner värmen i bröstet, den som fyller mig varje gång jag ser honom. Som också fyllt mig med grå ångest, den som fick mig att avvisa honom, den som fick mig att gå. Jag vet i stunden där vi nu sitter att jag haft fel om allt, utom att jag är förälskad. Försiktigt så att det ska verka omedvetet, fast min tanke är helt koncentrerad på det ställe där tyget på min ärm möter tyget på hans kavaj, vinklar jag benet så att jag lätt, lätt stryker mot hans. Inte mer än att det märks, men kan tas för ett misstag. Han håller kvar, drar inte undan sitt ben. Jag lyfter upp min arm som för att rätta till mitt anteckningsblock och låter armen återgå till där den var. Han drar inte undan sin arm, men svarar heller inte.

Så känner jag det! Ett svagt mottryck mot mitt ben. Inte mer än att det kunde vara oavsiktligt, men det får värmen i min bröstkorg att växa. Jag känner också att min balle börjar svullna. Det går inte att stoppa. Min kuk börjar alltid läcka försats så snart den är halvhård och jag känner att det redan börjat. Inte nog att det snart kommer att synas att jag har stånd, det finns risk för att det blir mörka fläckar av försatsen som går igenom. Så ett nytt, tydligare tryck mot mitt ben. Det är kört! Min kuk är inte längre halvhård, jag sitter med fullt stånd! Jag kämpar för att hålla igen, återfå kontrollen, bara få kuken att slakna så att jag kan smita ut ur salen med värdigheten i behåll. Jävlar vad jag vill ha honom!

Paus i presentationen. Folk börjar resa sig, några står kvar i raderna mellan de sammanlänkade stolarna. Sebastian går ut före mig. Ser hans veka nacke och tanken vandrar ner mot hans vita stjärt. Bort, bort ut, så att ingen ser hur det är ställt med mig! Jag försöker hålla blocket så att utbuktningen inte ska synas. En kollega hejdar mig för att fråga om något som jag bara halvt lyssnar på. Sebastian har tagit sig ut ur salen. Jag ursäktar mig till kollegan med att jag behöver gå på toaletten innan vi börjar igen och går ut i salen och mot toaletterna.

Dörren går igen bakom mig och där står han. Det är som om han väntat på mig. Vi verkar vara ensamma. Jag går fram till honom, och så sträcker jag ut min hand för att smeka hans kind in mot hans kortklippta nacke. Jag kysser honom. Vi står nära, nära och han måste känna min styva kuk så som jag känner att han också är hård.

– Kom!

Han rör sig in mot en av toaletterna. Jag följer med och stänger dörren. Kontrollerar tre gånger att dörren är låst. Han drar ner sina byxor och hans kuk svajar fram. Jag går ner på knä. Jag vill suga honom, känna smaken av honom igen. Ta hans sats i min törstiga käft. Slickar kuken, upp efter skaftet mot ollonet. In med tungan mellan förhud och ollon, drar tillbaka för att kunna suga honom. Smeker pungen och tar sedan ett ordentligt grepp om hans rosa, hårlösa pung. Sträcker så att hans kuk blir ännu mera spänd. Det är så gott och jag vill bara ha hans sperma! Gör mitt bästa för att få honom att komma. Vet att vi har ont om tid, att någon när som helst kan komma in. Sebastian smeker mitt hår, stönar och jag hör hur han lågt viskar att jag ska suga hans stora kuk, att han är nära och vill ge mig sperma. Runkar hans kuk, så suger jag igen, vill ha den salta, sträva satsen!

Så sprutar han. Jag är inte beredd. Första sprutet går rakt över min kind, men så fångar jag hans kuk och får resten av satsen i käften. Är rusig av kåtheten. Ser upp på honom och ser hans rosa kinder, den tydliga upphetsningen. Reser mig upp så vi står öga mot öga. Plötsligt ser jag hur han ler och lutar sig framåt.

– Vänta! Du kan inte gå ut sådär.

Så känner jag hur han slickar min kind, slickar upp sin egen sperma från mig.

– Så, nu är du fin igen.

Han ler och jag är kåt som fan, men vet att vi inte hinner mer. Jag greppar ändå om hans bak och låter honom förstå vad jag vill, egentligen.

– Jag måste få knulla dig igen.
– Inte här!
– Ikväll, hos mig?
– Ikväll! Men vi måste ut härifrån igen.

Vi rättar till våra kläder och jag smiter ut först, för säkerhets skull. Sebastian kommer ut strax efteråt och väl ute i tvättrummet kan jag inte låta bli att kyssa honom igen. Vi hinner precis slita oss från varandra innan dörren går upp och kollegan jag stått och pratat med innan kommer in i tvättrummet. Jag vänder mig snabbt om och går ut. Tillbaka in i konferensrummet där presentationen redan börjat igen. Jag smiter in och sätter mig på en ledig stol längst bak i rummet. Jag är lycklig och känner smaken av hans sperma i munnen och doften av honom dröjer kvar i min näsa. Sebastian kommer inte tillbaka, men när jag kommer tillbaka till kontoret ligger blocket som jag måste ha glömt på toaletten på mitt skrivbord. När jag vänder på det, står det skrivet: Kl. 18?

Kanske borde jag ha lagat middag. Visat mina bästa egenskaper. Men jag var bara kåt. Och förälskad. Han skulle komma hit igen! Klockan blev 18 och lite mer än så innan det ringde på dörren. Vill inte verka ivrig, fast jag var det. Öppnar dörren, en hand på dörrposten och en på handtaget. Jag är inte beredd, fast jag vet att det är han. Det är Sebastian. Det är han, han är här hos mig igen! Hur kunde jag vara beredd på den känslan.

Redan i hallen kysser jag honom. Stryker över hans korta, välklippta röda hår, känner hans ögonfransar mot min kind när han kysser min nacke. Knäpper upp hans randiga skjorta. Drar in doften av hans hud, smeker hans bröstkorg. Slickar hans bröstvårtor, biter lite lätt.

- Kom! Det är bättre i sovrummet.

Han kränger av sig skorna och följer mig med uppknäppt skjorta in i sovrummet. Väl där puffar jag honom lekfullt ner på sängen. Sebastian tar av sig byxorna och drar ner de prydliga underkläderna. Hans kuk svajar upp, fint uppåtböjd ur hans röda kukhår. Medan jag snabbt klär av mig mina jeans och den mjuka blå tröjan jag haft, vänder han sig på sängen och visar sin magnifika, vita röv. Han putar och står med benen lite isär, och jag ser en tunn sträng av försats från hans styva. Han tittar bakåt mot mig, medan jag tar av boxershorts och strumpor. Han smeker ena rövhalvan, ner mellan och låter fingret stanna över hans lilla hål. Slår med fingret över hålet.

Jag kan inte vänta mer nu. Går ner på knä, drar isär så hans stjärthål blottas. Ut med tungan. Vill smaka. Slickar från den känsliga huden bakom pungen och uppåt. Slickar hans lilla rosa rövhål. Låter tungan gå runt, gör tungan hård och sticker in den en bit. Hör honom stöna. Smeker över hålet. Vill få honom så kåt att han bara tar emot min grova kuk. Vill att hans röv öppnar sig så jag kan knulla upp honom, ta honom, tömma djupt i hans stjärt. Smeker igen med ett finger över hålet som är blött av min saliv. Pressar lite och det ger med sig. Slickar på mitt finger och för in fingret djupt i honom.

- Mmm, öppna min kåta röv. Gör mig reda. Ge mig kuk och sperma!

Sebastian stönar och jag smeker hans kuk medan jag slickar hans stjärthål. Min kuk står orimligt hård och försatsen bara rinner. Jag är så jävla kåt och vill knulla av mig. Ta honom. Använda honom. Älska honom.

- Är du redo för att bli knullad nu, ta emot min feta kuk?

Sebastian vrider sig och bara ler. Han vet att jag inte kan motstå honom, att han kontrollerar mig, fast det är han som ska bli påsatt. Att jag behöver honom.

Jag ställer mig bakom honom och sätter kuken mot det villiga hålet. Kladdar med min försats över hålet. Sebastian drar isär och visar att han är redo för kuk. Jag daskar ett par gånger över den vita stjärten och sätter kuken i läge. Så börjar jag pressa på. Den där lilla början, den där ollonet precis glider in, är nästan det bästa. Han är trång, men det märks att han vill. Trycker lite till och jag glider in djupare. Han är som gjord för att bli knullad, fast han är så trång. Prövar några tag, för att han ska vänja sig vid grovleken. Ställer mig så att kuken kommer rätt och pressar sedan plötslig in hela vägen till roten i en enda långsam, bestämd rörelse. Hör att han blivit överraskad, men han är annars tyst. Jävlar vad skönt att knulla röv!

- Duktig. Nu är hela kuken inne. Det var väl det här du ville ha. Du vet att du är min nu!

Hans röv omsluter min alldeles för hårda kuk. Det kommer att gå för snabbt för mig, det vet jag. Jag är så upphetsad av att ha tagit kontrollen och att han så uppenbart njuter av att jag använder honom. Greppar hans höfter och börjar knulla. Stadigt. Så snabbare. Hårdare. Jag börjar dunka på. Kåtruset tar helt över och jag håller inte alls igen. Gång på gång, hårt och djupt, stöter jag in i honom. Ett par gånger glider jag ur, men sätter snabbt kuken på plats. igen Varje gång jag glidit ut och stöter i botten, belönas jag med ett djupt stön från Sebastian.

- Knulla upp mig, ge mig sperma, använd mig, betäck mig! Du måste ge mig din kuk. Sluta inte, bara knulla på. Ge mig sperma i röven!

Det går inte att hålla emot. Det är för skönt. Jag vet att jag borde hålla igen, men jag vill inte. Två stötar till och jag tömmer. In med kuken en sista gång till roten och så pumpar jag seg sperma i hans vita röv. Njuter av att ha kommit, men lite skamsen att jag helt struntat i honom. Glider ur och ser hur öppen hans röv är.

Han flyttar sig runt, lägger sig på rygg i sängen och drar upp benen så att hans röv är helt blottad.

- Du vet vad jag gillar.

Det vet jag ju. Han vill bli utspänd och sugen. Ett finger, två fingrar och så ett tredje glider in. Jag känner min egen sperma kladda.

- Sug mig. Få mig att komma. Ta min sats.

Tar hans uppåtböjda kuk i munnen. Den glider in i min mun. Vill ta hela. Försöker finna en rytm, så att jag kan suga honom djupt och stöta fingrarna i honom. Det är inget dramatiskt när han kommer. Känner hur han gradvis spänner sig och så kommer hans salta, sträva sats. Röven liksom öppnas och sedan klämmar om de tre fingrarna djupt i hans stjärt när kuken pumpar sperman. Jag smeker stället mellan pung och rövhål precis när han kommer och kan känna rörelsen när säden stadigt töms.

Vi måste ha somnat ett slag efteråt. Bredvid honom känner jag att det finns lugn igen. Utanför har vårnatten blivit lite mörkare. Ljud utifrån gör klart att det trots allt måste finnas något utanför den säng där vi nu ligger. Vi ligger tätt. Jag håller om honom. Från min högerfot som fångar fotsulan på hans högerfot, min vänstra som möter hans, min håriga bröstkorg mot hans rygg och armen kring hans släta bröstkorg. Doften av hans hud. Det är så jag slutligen vet att det är vi. Jag vill inte röra mig, men hör hur han plötsligt suckar. En djup andning och så vänder han sig mot mig, min hand kvar över hans axel. Ett långt tag ser han bara på mig. Så börjar han forma ljud. De kommer inte så lätt. Så hör jag honom viska:

- Behöver dig. Kan du hjälpa mig att inte vara rädd mer för att jag älskar dig?

Ser hur han sväljer. Vi ligger kvar så. Jag stryker honom över håret och så blundar han. Min hand rör sig förbi hans öra och ner över kinden. Så kysser jag honom. Håller kvar min högra hand på hans kind och ser åter in i hans ögon. En nöjdsuck från hans vackra läppar, bröstkorgen som sänks när oron tycks lämna honom. Först då, när nattljuset och det dova sorlet från trafiken utanför omfamnar oss, vet jag att han kommer att stanna kvar och att han inte längre är rädd för det som finns utanför hans hjärta.



Kommentarer

Denna novell har inga kommentarer.


Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.

copyright