Vägen tillbaka Del 4
Författare: Kid Datum: 2018-03-26 10:28:32
E-post: lotek52@hotmail.com
Kategori: Heterosex
Läst:
23 162 gånger
Betyg: 4.3 (8 röster) 4 medlemmar har denna novell som favorit
Vägen tillbaka Del 4
Det är eftermiddag och Marie sitter på sitt kontor och arbetar. Plötsligt öppnas dörren och Sven kommer in. Hon känner hur pulsen ökar när han låser dörren.
- Hej Sven, säger Marie. Är du inte less på att vara tillsammans med mig efter konferensen.
- Snarare tvärtom, svarar han. Jag kan inte tänka mig bättre sällskap.
Han går fram till Marie och ställer sig framför henne.
- Ta fram den, säger han.
Marie som sitter ner, tittar upp på honom med förvånad blick..
- Kom igen, det har du gjort förut, säger han.
Hon drar ner gylfen i byxorna och stoppar in handen. Hon tar ut kuken och börjar runka honom. Han tittar ner på henne och ler belåtet. Han lägger en hand på hennes huvud och för munnen mot kuken.
Hon gapar och tar emot honom. Långsamt börjar hon suga honom. Munnen glider upp och ner längst skaftet samtidigt som hon runkar honom. Han är oerhört kåt, dels av avsugningen, men också av det faktum att hon lyder honom blint. Det gjorde hon på konferensen också och det urnyttjade han till max. Nu vill han testa om hon även lyder honom villkorslöst på jobbet. Han börjar närma sig en utlösning. Han pressar in sin kuk i hennes mun och sprutar in sin säd, långt ner i halsen. När hon försöker dra tillbaka huvudet håller han kvar det med handen. I omgångar sprutar han ner i halsen medan hon kämpar med att svälja allt som kommer. När han tömt sig i hennes mun får hon fortsätta att suga honom till dess den står hård igen.
Då dra han upp henne från stolen och vänder henne mot skrivbordet. Han lägger en hand på ryggen och pressar ner överkroppen över skrivbordet. Han drar upp hennes kjol över höften och tar av henne trosorna.
- Måste du ha trosor på dig, frågar han. De är bara i vägen.
- Ja, det måste jag, svarar hon tvärt.
Helst skulle han vilja slicka henne men han är alldeles för kåt för att vänta. Han sätter ollonet mot öppningen och pressar in sin stake. Ett stön av njutning kommer från Marie. Han sätter upp en väldig fart och knullar henne hårt. Han håller ett stadigt grepp om hennes midja medan han stöter in sin kärleksstav. Han känner hur hon kramar kuken varje gång den glider in.
Det tar inte lång stund innan det drar ihop sig. Han stöter in kuken hårt några gånger innan han pressar in hela staken och sprutar in sin säd. När hon känner hans heta strålar kommer hon i en underbar orgasm. Hon pressar sig mot kuken och stönar ut sin njutning. Han står kvar en stund med kuken inne i den varma källan. Han känner hur hon kramar runt skaftet. Sakta drar han sig ur med ett belåtet stön.
- Du är en på miljonen, säger han. Jag vill ha dig för alltid.
- Det går inte, det vet du, svarar hon och rätar på ryggen.
Hon drar ner kjolen och skyndar mot badrummet för att tvätta sig.
När hon kommer tillbaka sitter han kvar och väntar på henne.
- Har du inte gått ännu, frågar hon.
- Nej, vi är inte klara med varandra, svarar han.
- Jag måste arbeta, förklarar hon men protesterar inte när han drar henne mot sig.
Han smeker handen över hennes lår, upp mellan benen. Eftersom trosorna blev kvar i rummet när hon gick och tvättade sig så är hon naken under kjolen.
- Så här ska du alltid vara, säger han och kramar över fittan.
- Jag måste arbeta, svarar hon och tar några steg ifrån honom.
Hon tar upp trosorna och tar dem på sig. Sedan sätter hon sig vid skrivbordet.
Sven har inte gett upp utan reser sig upp och går mot henne. I samma ögonblick ringer hennes mobil. Med ett leende på läpparna svarar hon i mobilen.
- Är det Marie Hansson jag pratar med, frågar en kvinnlig röst.
- Ja, det är det, svarar Marie.
Hennes leende försvinner från ansiktet samtidigt som hon håller upp en hand mot Sven. Hon vet inte ännu vad samtalet gäller men känner på sig att det här inte är ett trevligt samtal. Sven stannar omedelbart upp när han ser hennes ansiktsuttryck.
- Heter din son Arvid Hansson, frågar kvinnan.
- Ja, det gör han, svarar Marie. Vem partar jag med?
- Det här är från sjukhuset, säger kvinnan. Er son har varit med om en bilolycka. Kan ni komma till akuten.
- Va?....bilolycka…herregud….javisst, jag kommer, stammar Marie fram.
Hon tittar upp på Sven medan tårarna samlas i ögonen.
- Arvid har råkat ut för en olycka, viskar hon fram. De vill att jag kommer till akuten.
- Jag skjutsar dig, säger Sven. Du kan inte köra bil nu.
När de kommer till akuten blir de förda till ett rum för att vänta på läkaren.
- Hur mår min son, frågar Marie med gråten i halsen.
- Jag vet inte, svarar sjuksköterskan. Läkaren kommer alldeles strax.
När sjuksköterskan har gått sätter de sig ner men Marie har ingen ro i kroppen.
- Jag kan inte sitta här, säger hon. Jag kvävs.
De går ut i korridoren.
- Du har rätt, säger Sven. Det är bättre med luft här.
Marie lägger armarna på hans axlar och kramar om honom medan gråten tar över. Sven lägger lite tafatt händerna runt hennes midja och håller om henne. Han vet inte hur han kan göra det lättare för henne annat än att finnas till. Han känner hennes doft i näsan, hennes fingrar i nacken och höften som pressas mot honom när hon söker tröst. Han rodnar av skam när han känner hur kuken styvnar men han kan inte hjälpa det. Han älskar henne och gör vad som helst för henne.
- Du kanske ska ringa din dotter, viskar han försiktigt.
- Bra idé, svarar Marie och bryter kramen. Det glömde jag.
Med darrande hand tar hon fram mobilen och pekar på henne namn.
- Hej mamma, svarar Lilly hurtig.
Marie får svälja för att inte bryta ihop.
- Mamma, har det hänt någonting, frågar Lilly oroligt. Prata med mig!
- Det är Arvid, viskar hon fram. Han har råkat ut för en olycka. Han ligger på akuten.
- Jag kommer, mamma, ropar Lilly och avbryter samtalet.
När samtalet är över, kryper Marie på nytt in i hans famn. Sven håller om henne och njuter av den underbara omfamningen.
- Nu kommer läkaren, säger Sven.
Marie sätter sig på en bänk då hennes ben knappt orkar hålla upp henne.
- Hur är det med min son, viskar hon fram. Kan jag träffa honom?
Läkaren sätter sig bredvid henne.
- Arvid är svårt skadad, säger han med mild röst. Han är medvetslös. Vi kämpar med att få honom vaken men han svarar inte på behandlingen.
- Vad är det som har hänt, frågar hon medan tårarna rinner ner för kinden.
- Det var 5 ungdomar i en bil som körde av vägen i hög fart. Chauffören omkom medan de andra fyra är alla svårt skadade. Arvid satt i mitten på baksätet. När bilen kraschade mot ett träd, slungades han ut genom framfönstret och landade med ryggen på en sten. Han hade tur i oturen och missade trädet. Annars hade han inte varit i livet.
- Vad gjorde han i bilen, frågar Marie. Han har ju skolan.
- Det som gör det svårare är att han är berusad, säger läkaren.
- Arvid dricker inte sprit, protesterar Marie.
- Han hade ganska hög alkoholhalt i blodet, svarar läkaren. Tyvärr kan jag inte säga mer annat än att vi gör allt vi kan för att väcka honom. Jag återkommer så fort jag har något nytt att berätta.
Marie brister i gråt när läkaren har gått. Sven sätter sig ner och drar in henne i sin famn.
Lilly står på skolgården och snurrar.
- Hur ska jag ta mig hem, frågar hon sig själv. Jag har tre mil hem?
Hon underrättar sin kompis om vad som hänt medan hon slår ett nummer på mobilen. Göran tittar på den ringande mobilen och svarar.
- Hej Lilly, saknar du mig, frågar han glatt.
- Göran, du måste hämta mig, gråter hon fram.
Göran rusar upp från stolen och ut på gården. Han startar bilen och sätter fart.
- Jag är på väg, säger han. Vart åker jag?
- Vet du var gymnasieskolan är, frågar hon. Du kör storgatan söderut i tre mil, ungefär. Jag står vid vägen.
- Jag är på väg, svarar han och ökar farten när han lämnar centralorten.
Göran kör mycket fort. Det är tillåtet att köra 70 km i timmen men han ligger snarare på det dubbla. Han hörde Lillys rädsla i rösten och vill nå henne snabbt.
Han ser Lilly stå vid vägen när han kommer fram. Hon hinner knappt sätta sig i bilen innan han har vänt bilen och är på väg hem igen.
- Vad har hänt, frågar han.
- Mamma ringde och sa att Arvid ligger på akuten. Han har varit med om en bilolycka.
- Är han inte i skolan, frågar Göran.
- Det frågar jag mig också, svarar Lilly, men tydligen inte.
Lilly sneglar på hastighetsmätaren och ser att den snuddar vid 130 kim i timmen. Hon tittar upp på Göran och ser hans oroliga ansikte. Han är lika orolig som jag, tänker hon, trots att det inte är hans son. Hon känner en kärlek till Göran när hon inser hur mycket Arvid betyder för honom. När de kommer till parkeringen utanför akuten, springer de in. När de rundar ett hörn och kommer in i en korridor mot akuten stannar Göran upp. Han ser hur Marie står tätt mot en man och håller armarna runt hans hals. Det ser mycket intimt ut. Göran backar tyst tillbaka och återvänder till bilen.
- Mamma. Vad har hänt, frågar Lilly.
- Lilly, är du redan här, frågar Marie.
- Ja, Göran hämtade mig, svarar hon och vänder sig om.
- Är Göran här, frågar Marie och känner en längtan efter honom.
- Han var ju strax bakom mig, svarar Lilly. Jag trodde han skulle följa mig in.
Lilly påminner sig om den omfamning som mamma och mannen, som står bredvid henne, hade när hon kom in. Det är väl inte därför han inte följde mig ända in, tänker hon.
- Då åker jag tillbaka till jobbet, säger Sven.
- Tack för att du skjutsade mig, säger Marie och kramar om honom.
- Jag meddelar jobbet att du kommer att vara borta ett tag, säger Sven.
- Jag kommer att dyka upp då och då, svarar Marie, men jag kommer inte att arbeta heltid på ett tag.
- Ha inte bråttom tillbaka till jobbet, säger Sven. Stanna hos din son, det är betydligt viktigare. De får helt enkelt klara sig utan dig.
Han smeker med handen över hennes kind och lämnar dem. Lilly ser den smekande handen och inser att den är betydligt mer än bara kamratlig. Du hade rätt, Arvid, tänker hon och syftar på hans tankeförmåga.
Marie sätter sig ner bredvid sin dotter och berättar vad läkare ha sagt.
- Jag förstår inte det här, säger Lilly. Han borde vara i skolan och inte i en bil. Han har väl aldrig druckit sprit?
- Jag förstår inte heller, svarar Marie. Jag är rektor på samma skola men har ingen förklaring. Jag visste inte att han skolkade. Varför har ingen lärare berättat det för mig?
- Du kan väl inte hålla reda på honom, säger Lilly. Skolan är stor. Det finns många elever.
Båda tystnar och sitter kvar på bänken. Någon timme senare kommer läkaren tillbaka.
- Vi har gjort allt vi kunnat, säger han. Han är fortfarande medvetslös men vi skjutsar in honom i ett rum och sätter bevakning på honom.
- Han kommer väl att vakna, frågar Lilly.
- Jag kan inte lova det, svarar han. Nu kan vi bara avvakta och se om han orkar ta sig tillbaka.
Marie och Lilly följer Arvid in i rummet.
- Vi har full bevakning genom apparaterna här, förklarar sjuksköterskan. Om det händer någonting så larmar den och då kommer vi direkt.
De sitter ytterligare några timmar utan att någonting händer. Marie sitter bredvid sängen och smeker hans hand med tårar förblindar hennes ögon.
- Mamma, vi kan inte sitta så här, säger Lilly. Jag föreslår att vi går i skift. Vi åker hem och äter. Sedan återvänder en av oss till Arvid. Efter några timmar avlöser vi varandra, annars orkar vi inte sitta här.
- Du har rätt, säger Marie. Vi åker hem och äter. Sedan återvänder jag till Arvid.
Två timmar senare återvänder Marie till Arvid. När hon kommer in i rummet ser hon Göran stå på knä vid sängen. Han har en prästkappa på sig och ett band i handen medan han läser en bön. Marie, som är trött och fortfarande chockad, missförstår hela situationen och tror att han ger honom sista smörjelsen.
- Vad gör du, skriker hon och slår mot honom. Du ska inte läsa någon mässa över min son! Han är inte död, han ska komma hem till mig.
Hon skriker våldsamt och ger honom en våldsam örfil. Göran är för chockad för att försvara sig så han smiter ut ur rummet.
- Försvinna härifrån, skriker Marie efter honom. Jag vill aldrig se dig igen! Hör du det? Försvinn ur mitt liv!
En sjuksköterska kommer springandes och lugnar ner henne. Marie sätter sig ner på stolen vid sängen och tar Arvids hand.
- Du måste komma tillbaka till mig, viskar hon. Jag klarar inte av att förlora dig också.
Efter ytterligare någon timme kommer en äldre sjuksköterska in i rummet.
- Jag ska bara kontrollera att han har det bra, förklarar hon för Marie och studerar maskinen.
- Visst är det en fin präst vi har, fortsätter sjuksköterskan. Tänk att han tar sig tid att besöka Arvid.
- Han ska inte läsa någon dödsmässa över min son, fräser Marie. Min son ska inte dö.
- Dödsmässa? Vad pratar du om? Han läser ingen dödsmässa. Han ber till gud om att ge Arvid styrka till att återvända till sin familj.
- Va? Marie tittar förvånad på henne.
- Han kom till oss när min man var sjuk och läste för honom, förklarar sjuksköterskan. Sedan höll han mig sällskap ett tag. Varje dag så länge min man var sjuk kom han och besökte oss. Vi ska tacka gud att vi har fått en sådan fin präst. Han är ju ung också så vi får förhoppningsvis behålla honom länge hos oss.
- Vad har jag gjort, flämtar Marie när sanningen går upp för henne. Hur kunde jag anklaga honom för dödsmässa?
Det är Lillys tur att hålla Arvid sällskap. Hon är inne på det tredje dygnet. Hon sitter bredvid sängen. Hon är fruktansvärt trött. Hon har inte sovit ordentligt sedan han skadade sig.
- Älskade lillebror, säger hon och tittar på honom. Kan du inte vakna nu. Jag saknar dig så mycket.
Hon lägger ner huvudet mot hans mage. Hon känner hur tröttheten tar ut sitt pris. Hon närmar sig den djupa sömnen allt mer Plötsligt spärrar hon upp ögonen. Nu är hon klarvaken. Hans hand ligger i mitt hår, tänker hon. Hennes hjärta slår våldsamt i hennes kropp.
- Arvid, om du hör mig så slit i mitt hår, viskar hon fram.
Hon ligger still och avvaktar. När hon är på väg att ge upp, känner hon hur handen långsamt griper runt håret. Mycket sakta drar han i hennes hår. Det känns knappt men han drar henne i håret.
Tårar förblindar henne när hon försiktigt lyfter på huvudet och tittar på honom. Han håller fortfarande ögonen slutna. Hon tar hans hand i sin.
- Arvid, krama min hand, är du snäll, viskar hon fram .
Mycket sakta ser hon hur handen sluter sig om sin hand. Hon lösgör sig från handen och rusar ut i korridoren.
- Han har vaknat, skriker hon. Arvid har vaknat.
En dörr kastas upp och tre sjuksköterskor kommer springandes. Den sista av dem stannar upp bredvid Lilly som inte vet vart hon ska ta vägen. Tårar rinner ner för kinden när hon börjar hyperventilera. Hon får inte luft och börjar slå omkring sig när sköterskan håller i henne. Hela hennes kropp protesterar av trötthet och chock.
Sjuksköterskan håller Lilly stadigt i sina armar medan hon slänger med kroppen för att komma loss. Då tar sjuksköterskan ett drastiskt beslut och kysser henne. Kyssen är mjuk och oerhört öm. Hon smeker tungan över hennes läppar. Lilly sliter sig loss och stirrar med tårfyllda ögon på den unga sjuksköterskan. De stirrar båda på varandra.
- Förlåt, men jag visste inte vad jag skulle göra, förklarar sjuksköterskan som är rädd för att Lilly ska bli arg. Jag ville inte ge dig en örfil.
Lilly tar ett steg fram mot henne och kysser henne. Den här gången är kyssen betydligt intensivare. Tungorna brottas kärleksfullt med varandra innan kyssen avbryts. Båda stirrar på varandra igen. Sjuksköterskan tar hennes hand och sätter sig på en bänk. Hon drar ner Lilly bredvid sig och drar henne mot sig. Lilly kryper ihop mot hennes kropp och känner hur mycket hon trivs i hennes famn. Plötsligt kastas en dörr upp och läkaren kommer springandes längs korridoren.
Lilly skyndar efter honom, in i rummet.
- Det är ingen tvekan om att han är på väg att vakna, säger den äldre sjuksköterskan.
- Underbart, säger läkaren och ler. Äntligen händer det någonting.
Han vänder sig mot Lilly och ler stort.
- Jag tror din mor vill vara här nu, säger han.
- Javisst, jag ringer, svarar Lilly.
Hennes händer darrar så hon klarar inte av att ringa upp henne.
- Jag hjälper dig, säger den unga sjuksköterskan. Vi går ut i korridoren.
- Se i telefonboken, säger Lilly. Det står mamma.
Hon hittar telefonboken och klickar på mamma. Sedan lämnar hon över mobilen till Lilly. Mamma svarar på första signalen.
- Mamma, skynda dig hit, säger Lilly. Arvid vaknar nu.
20 minuter senare kommer Marie springandes i korridoren, med en puls som hotar att spränga hjärtat.
Efter ytterligare ett dygn är Arvid helt vaken. Då får de ta emot ytterligare ett dystert besked.
- Du har skadat ryggen när du landade på stenen, säger läkaren. Det innebär att du, åtminstone för tillfället, inte kan röra på benen. Däremot reagerar du reflexmässigt så jag tror att du kommer att gå men det krävs mycket träning.
För varje gång mamma och Lilly besöker Arvid tycker de att han utvecklas mer och mer. Nu kan han röra på tårna och foten. Det är inte mycket men det är i alla fall en bättring.
- Vad duktig du är som tränar så flitigt, säger mamma. Du ska se att du kommer att kunna gå igen.
Lilly ser att han är på väg att säga någonting men avbryter det. Vad är det du inte vill berätta, tänker Lilly men säger ingenting högt.
Det är sent en kväll och Linda, den unga sjuksköterskan, kommer in i rummet.
- Hej Arvid. är du är ensam nu, frågar hon.
- Ja, mamma och syrran har åkt hem, svarar han.
Hon ser att han ligger i tankar. Det är någonting som stör honom.
- Vad är det, frågar hon. Du kan prata med mig om allt. Jag för ingenting vidare.
- Jag är rädd att jag inte……orden stockar sig för honom och tårar fyller hans ögon.
- Att du inte kan gå, fyller hon i.
- Nej, att jag inte kan älska, viskar han fram.
- Jodå, svarar hon. Det är bara fantasin som sätter stopp. Jag kan tipsa dig om härliga ställningar.
- Nej, det är inte det, säger han med låg röst.
Linda tittar på honom och lyser upp när tanken äntligen slår henne.
- Åh, du är rädd att du inte kan få stånd, konstaterar hon.
Han rodnar och nickar på huvudet.
- Har du försökt med handen, frågar hon.
Han nickar på huvudet och torkar bort tårarna från kinden.
Linda är noga med att inte skämta bort problemet.
- Är du beredd att prova en sak, frågar hon.
- Vad som helst, svarar han.
- Blunda och tänk på en flicka du skulle vilja älska med, föreslår hon.
Han sluter sina ögon och tänker på Agneta, trots det svek hon utsatte honom för.
- Tänk dig att du älskar med henne nu.
Hon är fortfarande hans favorittjej, trots att hon inte vill ha honom. Plötsligt känner han en smekning. Han koncentrerar sig hårt och fantiserar om hur Agneta smeker honom. Med en lycka som övergår allt annat känner han hur kuken svullnar. Han blir orolig över vad som händer om han sprutar ut över sängkläderna.
- Schyss, stilla nu, hör han henne viska.
Plötsligt känner han en värme runt sin kuk. Han kan inte hålla sig utan öppnar ögonen och ser Linda suga av honom. Han njuter enormt av den sköna behandlingen. Hon sitter med lätt särade ben medan hon lutar sig över honom. Han lägger en hand på hennes ena knä och smeker den sakta upp över låret. Den smekande handen hinner högt upp på låret innan han känner hur det drar ihop sig runt kuken. Utlösningen kommer med kraft. I våg efter våg sveper njutningen genom hans kropp.
- Åh guud, viskar han medan tårarna rinner ner för kinden av glädje.
Hon rätar på ryggen och drar täcket över honom. Han suckar tungt och ler.
- Jag tror inte att du behöver vara orolig över att inte få stånd, viskar hon.
Han sätter sig upp och drar in henne i sin famn.
- Tack, säger han och kramar henne. Om du visste hur mycket det här betyder för mig.
- Roligt att vara till hjälp, svarar hon och ler. Tänkte du på din tjej?
- Jag har ingen tjej, svarar han ledsamt.
- Du som ser så bra ut, säger Linda. Vem tänkte du då på?
- Jag tänkte på dig, svarar han och rodnar.
Han vill inte berätta att den enda tjej han riktigt älskat inte vill veta av honom. Därför tar han till en vit lögn och säger att han tänkte på henne.
- På mig? Det var snällt sagt, säger Linda. Om du vill kan jag komma in i natt.
Han tittar upp i hennes leende ögon.
- Vill du det, frågar han glatt.
- Absolut, svarar hon. Jag kan inte säga när jag kommer men jag kommer. Du måste bara hålla tyst om det.
Han lägger sina läppar mot hennes och kysser henne.
- Du är bäst, säger han. Jag lovar, jag säger ingenting.
- Det är bra, svarar hon och reser sig upp.
- Kan jag fråga dig om en sak, frågar han.
- Frågan är fri, svarar hon.
- Vet du hur det är med de andra som var i bilen, frågar han.
- Jag vet inte så mycket, svarar hon. Han som körde bilen omkom. De andra är skadade men hur mycket, det vet jag inte.
- Okey, svarar han. Då lever min kompis i alla fall.
Arvid kryper ner under täcket. Nu vet han att Jörgen är död och att Krille är skadad. När han tänker på det så inser att han trots allt har klarat sig bra.
Dagen efter sitter Marie och Lilly inne i Arvids rum på sjukhuset. Han sitter i sin rullstol med ett leende på läpparna. En stor del i det har Linda som besökte honom under natten. Nu vet han hur han gör om han vill älska i rullstolen. Den andra anledningen är det han ska visa dem nu.
- Lilly, ställ dig en bit ifrån mig, ber Arvid.
Han fattar tag i handtagen och pressar upp sin kropp. För ett ögonblick står han ostadigt men han återfår snart balansen. Med vilja av stål flyttar han sakta fötterna och rör sig mot sin syster. Det går inte fort men till slut kan han omfamna henne.
- Åh lillebror, vad duktig du är, säger Lilly och kramar om honom.
- Jag blir så glad när jag ser dig gå, säger mamma. Du är så duktig.
- Allt är tack vare Göran, säger Arvid och ler stolt.
- Det kunde jag ana, svarar Lilly och ler.
- Göran? När träffade du honom?
Mamma tittar förvånad på sin son.
- Vet du inte det, frågar han lika förvånad. Pratar inte ni med varandra? Han har kommit varje kväll sedan jag vaknade och tränat med mig. Det är hans metoder som har hjälpt mig.
- Mamma, varför ar du så förvånad, frågar Lilly. Vad har hänt mellan er?
Marie tittar upp mot sina barn och inser att det är dags att berätta sanningen. Hon berättar allt utan att försköna sitt misstag.
- Mamma, hur kunde du, frågar Lilly med tårar i ögonen. Göran, som är världens finaste kille.
- Jag vet, svarar Marie. Jag ångrar mig så fruktansvärt mycket.
- Nu förstår jag varför han ville komma så sent och träna, säger Arvid. Han påstod att han hade så mycket på jobbet men det var inte sant. Han ville inte visa sig för dig, mamma.
- Du måste prata med honom, säger Lilly. Du måste förklara dig och hoppas på att han förlåter dig.
- Jag anade att något var fel med Göran, säger Arvid, för han skrattade och skämtade inte som han brukar göra. Han var helt enkelt ledsen.
- Jag måste prata med honom, säger Marie. Du har rätt, Lilly. Han måste få en ursäkt och sedan får jag hoppas på att han förlåter mig.
Göran sitter på sitt kontor och förbereder sin predikan när Agnes kommer in i rummet. Hon arbetar som kyrkovärd. Det är en 53-årig kvinna som vigt hela sitt vuxna liv till kyrkan. Hon har mörkt långt hår som hon för det mesta har uppsatt i en knut i nacken. Hon har en grovhuggen kropp med kraftiga lår och har en vaggande gång. Två stora och mycket känsliga bröst kompletterar hennes lite manhaftiga sätt. Det har fått männen i hennes liv att hålla sig undan. Förutom arbetet som kyrkovärd anser hon sig ha ytterligare en uppgift. Hon ser som sin uppgift att stå till Görans förfogande, precis som hon gjorde för den föregående prästen, när det gäller det sexuella. Att hon själv har ett behov av återkommande sex påverkar naturligtvis hennes beslut.
Eftersom Göran också har stort behov av sex, och inte har någon partner, så passar det honom utmärkt. Under hela hans tid som präst i församlingen har han haft ett förhållande med Agnes. Det har fortsatt efter att han träffade Marie.
- Det blir mycket folk idag, säger hon glatt. Du är en populär präst.
Hon går fram och kysser honom. Kyssen är fylld av kärlek och varar länge.
- Du verkar nervös, säger hon. Du kanske vill koppla av innan du går in.
Hon viftar med handen att han ska ställa sig upp och han lyder. Hon spänner upp bältet i byxorna och drar ner dem tillsammans med kalsongerna. Hon greppar hans kuk och smeker handen över pungen. Kuken reser sig upp omedelbart. När munnen glider ner över staken, stönar han av njutning. Han tittar ner på henne och konstaterar att hennes makt över honom bara blir större med tiden.
Ingen kan få honom att njuta som Agnes, förutom Marie förstås, men hon vill inte veta av honom längre. Han lägger en hand på hennes huvud och glider fram och tillbaka i hennes mun. Det tar inte lång stund innan han känner hur det drar ihop sig. Han pressar in hela sin kuk i munnen och sprutar in sin säd, långt ner i halsen. Göran håller hennes huvud i ett stadigt grepp och stönar ut sin njutning. Hon fortsätter att suga honom till dess kuken står på nytt. Då avbryter hon av sugningen. Hon tittar upp på honom med kåta ögon samtidigt som hon runkar honom.
- Nu har du gjort mig kåt, säger hon och reser sig upp.
Hon går fram till skrivbordet och Göran följer snällt efter. Hon sätter sig på skrivbordet och drar upp sin klänning. En blick på honom är allt som behövs för att han ska ta av henne trosorna. Hon greppar hans kuk och runkar den innan hon sätter ollonet mot sin kärlekstunnel. Hon lägger upp fötterna på hans höfter och pressar sakta in honom i den heta värmen. Han blundar och njuter av att kärleksstaven vilar djupt in i hennes inre. Agnes ler när hon ser hur mycket han njuter. Jag ska nog få dig beroende av mig, tänker hon medan han sakta börjar knulla henne.
Han blundar och njuter när hon kramar hans livskamrat. Han ökar inte takten utan glider sakta fram och tillbaka. Han vill inte stressa utan njuta i varje sekund av föreningen. Trots att han knullar henne sakta känner han hur kuken svullnar och det börjar dra ihop sig. Agnes studerar hans ansikte och ser hur mycket han njuter. Så här har han aldrig knullat henne förut. Hon föredrar den hårdare stilen men låter honom hållas. Om det här kan få dig att stanna hos mig så gärna för mig, tänker hon. Tids nog ska jag få dig att lyda mig bättre, fortsätter hennes tankar.
Göran njuter oerhört av att knulla långsamt. Varför har jag inte provat det här förut, tänker han. Trots att det drar ihop sig runt pungen så ökar han inte takten. När säden rusar genom kuken, pressar han in den i hennes heta källa och sprutar om och om igen. När hon känner de heta strålarna, kommer hon i en underbar orgasm. Han kysser henne ömt och kärleksfull medan de sveper genom åtrån tillsammans. Han håller kuken länge intryckt i den heta värmen.
- Tack Agnes, det här behövde jag, säger han och drar sig ur.
- För all del, svarar hon. Du kommer att få göra rätt för dig i natt.
Ända sedan Marie avslutade förhållandet med honom har han tillbringat nätterna med Agnes. Det har varit ljuvliga nätter där han har fått njuta enormt mycket.
- Nu måste du göra dig klar för predikan, säger Agnes.
Hon hjälper honom med prästkappan och kragen och ger honom en kyss innan han går in i kyrkan. Han stannar upp och stirrar när han kommer in. På första bänkraden sitter Marie med ögon våta av tårar. Han stålsätter sig för att inte visa någonting. Varför är hon här, tänker han. Varför sitter hon på första raden? Han påbörjar sin predikan och ganska omgående släpper osäkerheten på att Marie sitter och lyssnar på honom. När gudstjänsten är över reser sig alla upp för att gå ut. Göran gör sig klar för att gå och ta adjö av sina besökare vid dörren.
- Får jag fråga prästen en sak, frågar Marie högt i kyrkan.
- Eh…javisst, svarar han osäkert.
- Du som predikar om kärlek, börjar hon, hur ber man om förlåtelse om man har betett sig illa mot den man älskar? Hur får man tillbaka den kärlek man en gång fick av honom? Hur gör en vimsig kvinna i chock som vill be sin älskade om förlåtelse?
Göran tittar på Marie med stor förvåning. Han ser att stora delar av församlingen har stannat upp och inväntar hans svar. Han ser hennes vackra ögon som är fyllda av tårar och känner själv att tårar rinner ner för kinderna.
- Kärleken är stark, svarar Göran. Jag tror att om du pratar med honom, precis som du gör nu, så har du hans förlåtelse. Det är jag övertygad om.
När han håller ut händerna mot henne, går hon fort in i hans famn.
- Förlåt mig, viskar hon. Jag menade inte vad jag sa. Jag var i chock och uppförde mig illa mot dig. Jag älskar dig, Göran. Kan du förlåta mig?
Han svarar henne med en kyss, fylld av kärlek. Det är nu först som församlingen förstår att det är prästen själv det handlar om.
En spontan applåd från dem påminner Göran om att församlingen står kvar och tittar på dem med ett leende.
- Jag älskar dig också, svarar han.
- Ska jag vänta på dig, frågar hon.
- Nej, det tar en tid innan jag har jobbat klart, svarar han. Jag kommer lagom till middagen.
- Bra, då ses vi då, säger Marie och kysser honom igen.
När hon promenerar hem känner hon en kärlek och lycka inom sig som hon inte har känt på väldigt länge. Arvid kommer hem från sjukhuset imorgon och Göran är åter tillbaka i hennes liv.
När Göran kommer in i det bakre rummet sitter Agnes där. Hennes ansiktsuttryck talar om att hon vet om att Marie och han är tillsammans igen. Han hinner se att hennes ögon är blanka innan hon viker undan blicken. Han går fram till henne och ställer sig på huk framför henne.
- Förlåt mig, säger han. Det var inte meningen att svika dig så här men jag älskar Marie så mycket.
- Det förstår jag, svarar hon och gör ett tappert försök att le. Jag är en stolligt gammal kärring som för ett ögonblick hade din kärlek.
- Du har fortfarande min kärlek, svarar han. Du är varken stollig eller gammal. Det är bara det att jag älskar Marie lite mer. Jag vill inte sluta träffa dig. Så länge du vill ha mig i närheten så finns jag här för dig. Jag älskar dig, Agnes. Du får aldrig tvivla på det.
Agnes tittar på honom med tårfyllda leende ögon. Hon smeker en hand över hans kind och kysser honom försiktigt. Sedan ställer hon sig upp och lämnar rummet. Göran står kvar på huk och tittar efter henne. För första gången sedan han blev präst i denna församling får han ta av sig prästkappan själv.
Forts. följer
Fler noveller av samma författare
Tack så mycket, pirkalisa.