Att dressera en kvinna del 5

Författare: Peter L Datum: 2004-07-16 14:58:10

Kategori: Kinky och BDSM

Läst: 23 708 gånger

Betyg: 2.7 (320 röster) 1 medlem har denna novell som favorit




- Jag skulle ocks behva g p toaletten, sa hon frsynt nr jag kom tillbaka efter mitt besk. Vi satt och tittade p TV, Ann-Sofie p golvet och jag sittandes i en av ftljerna. Det var sent nu och vi hade under kvllen avslutat en middag. Jag tog fram en stor glasskl, som jag innan placerat under sidbordet bredvid min ftlj, stllde ner den p golvet och sa "Varsgod".
- Du inbillar dig vl inte att jag....??
- r det s att det inte passar s slipper du. Men vad du tnker gra istllet r ditt problem, fr p toaletten fr du inte g. Jag gick ver till henne och fyllde p hennes glas till bredden med cider. - Var nu en duktig flicka och tm ditt glas.
- Fan ta dig. Jag tar vl sklen d.
- Nej inte frrn du tmt ditt glas. Jag frstod nu att hon var rejlt kissndig. Det hade nmligen inte behvts mycket vertalning. Irriterat tog hon upp glaset och frskte tmma det s snabbt som mjligt. Men jag kunde ocks se att hon slngde oroliga blickar p glassklen dr den stod p golvet och vntade p henne. Sjlv satte jag mig p kanten av soffbordet s att jag hade glassklen mitt framfr mig p golvet. Nr hon ftt i sig allt i glaset frgade jag henne om hon skulle vara snll. Med blicken i golvet svarade hon att hon skulle vara det. Jag beordrar henne att stlla sig bakom sklen, sedan fick hon dra upp sin klnning. Jag instruerade henne: Hon skulle stta sig p huk ver sklen. I sin hukande stllning skulle hon sra p knna s mycket hon kunde fr att knet skulle vara fullt blottat. Hennes hnder skulle varken f rra sklen eller golvet, utan de skulle hon hela tiden hlla p knna. Hon skulle inte f utrtta sina behov frrn jag hade sagt "var s god" och drefter gett mitt "nu".
Jag r ingen strre lskare av det som kallas "wetsex", dremot gillar jag, och anvnder mig grna av, den frnedrande effekt det kan ha p en kvinna att tvingas utrtta sina behov infr mig. Nu satt hon redo och tittade upp mot mig. Ifrd den svarta klnningen uppkavlad runt midjan och de svarta strumporna som slutade uppe p lren och blottade ett rakat kn. Hon vntade snllt p att jag skulle ge mitt tillstnd fr henne att bli av med sitt trngande behov. - Var s god, din snuskiga lilla slampa... Hon tittade upp mot mig med stora gon. Andades.
- ...nu kan du tmma dig! Hon slappnade av i kroppen och strlen skt ner mot sklen med full kraft. Men Ann-Sofie hade missbedmt sitt lge ver sklen. Strlen trffade inte mitt i, utan hgt upp p kanten. Nr hon strp fldet, fr att kunna ndra sitt lge, stegrade sig strlen och skt ivg en liten kaskad som gick i en bge ver kanten p sklen och landade p golvet mellan mina ben. Det intrffade verraskade henne s mycket att hon brjade vingla p sina hga klackar. Fr att rdda balansen blev hon tvungen att ta ner ena handen frn knt och stta den i golvet snett bakom sig.
Jag knde mig tvungen att gripa in och stlla situationen till rtta. Jag bjde mig fram och tog ett kraftigt tag om hennes nackhr samtidigt som jag vred upp hennes ansikte fr gonkontakt. Jag tittade henne i gonen och sa lugnt att nu brjar vi om frn brjan. Hon rttade till sig genom att flytta ftterna ngra centimeter bakt. Sen var hon tvungen att bja verkroppen mer framt fr att f strlen i sklen. Jag hll henne hela tiden i nackhret fr att kunna behlla gonkontakten. Nu stod hon ter redo och vntade p mitt tillstnd. Det var mer panik i gonen nu. Jag frstod att det mste trycka p rejlt. Att vara fruktansvrt kissndig och bara f slppa ivg lite grann, fr att sedan bli tvingad att hlla inne med resten, frestar p. Hon andades snabbt och sttvis, med ppen mun och vidgade nsborrar. Jag gav henne mitt tillstnd och hennes ansiktsdrag slappnade av, strlen skt terigen ner mot sklen och nu trffade hon bttre. Jag slppte taget om hennes hr och rtade p mig. Jag lt henne sitta kvar extra lnge nr hon var klar. Hon tittade nu hela tiden ner i golvet och jag frstod vad hon knde. Att tvingas utrtta sina behov p golvet framfr mig nr blsan var full gick vl an, vra mest grundlggande behov tar alltid verhand, men nu nr friden intrtt och trycket slppt fanns bara skamknslan ver det intrffade kvar. Hon hade ter trotsat och satt sig emot, det skulle behvas smisk p hennes nakna stjrt. Frst skulle hon f torka upp p golvet efter sig och ven tmma och diska sklen. Men sen smisk. Jag bestmde att rottingen var nog det som skulle behvas. Ilskna kyssar p bara skinkor som stller till rtta och fostrar.
*****************************
Jag kom p henne med att ligga i soffan.
Nr jag kom hem fr kvllen lste jag upp och ppnade ytterdrren. Jag klev in i hallen och skulle precis hnga upp min jacka p en galge nr jag skymtade Ann-Sofie i gonvrn. Hon befann sig halvvgs upp ur soffan och hon tittade p mig med uppsprrade rdda gon. Jag hade kommit p henne nr hon lg och sov. TV'n stod p, s jag frstod att hon hade legat och tittat p ngot program, men somnat. Titta p TV fr hon gra nr hon r sjlv, men hon fr aldrig under ngra som helst omstndigheter sitta i vare sig tresitts soffan eller i ngon av de bda ftljerna. "h nej", fick hon ur sig samtidigt som hon sprang in i arbetsrummet och stngde drren. Det hr var inte bra. Det hr var absolut inte bra. Hon hade hr trotsat mot en av mina regler, visat prov p olydnad. Jag har frklarat fr henne att jag krver disciplin och varje snedsteg kommer att bestraffas. Det hr var ett mycket grovt snedsteg och straffet mste bli drefter. Jag ringde i en liten klocka. Hon ppnade drren och stllde upp sig lite oskert i drren.
- Kom in, sa jag. Du befinner dig inte i dressyr, s det r bara att komma in i rummet.
- Frlt mig, frskte hon samtidigt som hon kom fram och frskte lgga armarna om min hals.
- Det du gjorde i kvll var mycket dumt, sa jag samtidigt som jag fngade upp hennes handleder och bnde ner armarna. - Snlla. Frlt jag ska inte gra om det, pep hon ynkligt. Men jag kunde inte nja mig med ett litet ynkligt frlt. Hr behvdes helt andra tag fr att visa vad hon fr gra och inte gra. Jag gav henne instruktioner om hur hon skulle kl sig och sedan sa jag t henne att g in p sitt rum. Jag hade ocks informerat henne om att nr jag sedan ringde i den lilla klockan s skulle hon komma ut fr att ta emot sitt straff. Och under bestraffningen s skulle hon lyda under samma regler som under en dressyr. Jag gick ut i badrummet fr att tvtta av mig.
Den lilla klockan ringde och Ann-Sofie stllde upp sig i drrppningen. Hon hade en kort, tajt kortrmad topp i svart p verkroppen och svarta strumpor som slutade hgt uppe p lren. P ftterna hade hon sina rda stilett klackade pumps.
- Kom fram till mig, sade jag. Hon tog tv steg fram sedan hejdade hon sig med ett "h nej, frlt". Hon hade brjat g utan att jag givit mitt "nu". Hon var nervs och osker infr det som skulle ske, det frstod jag. Med tiden kommer du att bli trygg i mina regler, tnkte jag. Men det tar tid verkar det som.
- Du trilskas och stter dig p tvren hela tiden. Du gr det knappast lttare fr dig, fortsatte jag. Kom ver hit ...nu, sa jag sedan. Nu lgger du hnderna p ryggen. Hon gjorde som hon blev tillsagd och stod med ryggen mot mig dr jag satt i en av ftljerna. Jag tog fram tv lderremmar som jag spnde fast runt hennes handleder.
- Luta dig fram, ta std med hnderna i bordet. Lyft vnster fot, nu. Hon gjorde som jag sa och jag kom t att stta en liknande lderrem runt hennes vrist. Sedan gjorde jag om proceduren med hger fot. - Nu stter du dig ner p kn. Jag tog fram hundhalsbandet och satte det p plats och drog t. Hon flmtade till lite nr halsbandet slt sig ttt kring hennes hals. Jag hakade fast kopplet i en av ringarna i nacken p hennes halsband. Jag beordrade upp henne i stende samtidigt som jag hjlpte till genom att dra i kopplet. Efter det ledde jag bort henne till mitt matsalsbord. Bordet r fr fyra personer och jag stllde henne mot ena lngsidan. Beordrade henne att stlla sig mer bredbent. Drefter bjde jag mig ner och satte fast en liten kort rem i bordsbenet, i andra nden p remmen fanns en liten karbinhake som jag fste i en ring i lderremmen runt hennes vrist. Att behva bja mig s hr bakom henne dr hon stod kndes inte alls bra, men vad skulle man gra? Hon mste ju spnnas fast. Jag kunde inte d veta att detta frnedrande jobb skulle lsa sig sjlv framver. Jag gjorde om samma sak med andra benet. Jag satte en lng rem i halsbandet, i en ring som befann sig under hennes haka. Gick runt bordet och drog till i remmen s att hon blev liggandes p mage ver bordsskivan. Under bordet hade jag satt fast en lite hake som jag kunde lsa remmen med. Drefter tog jag tag i hennes ena arm, dr hon lg med hnderna uppe vid hakan, och vred ner den s att den kom att ligga snett bakt ut med hennes kropp. Satte en lite kort rem runt bordsbenet, strax under bordsskivan, och drefter fste jag karbinhaken i en ring i lderremmen om hennes handled. Proceduren gjordes om med andra armen. Hennes gon band jag fr med en svart bindel. D var jag ntligen klar. Ann-Sofie lg nu vikt ver bords skivan p mage med ftterna i golvet, armarna pekade snett bakt och benen var srade. Hennes huvud hade jag vnt s att hon hade ansiktet t vnster. Jag r hgerhnt och vill ha koll p hennes reaktioner nr hon tar emot mina gvor. Hennes underbart rundade stjrt sg mycket inbjudande ut dr hon lg fastspnd och helt utlmnad. Jag sg att hon gjorde ett frsk att lyfta hgerfoten, men remmarna var mycket korta, s det enda hon lyckades med var att lyfta lite grann p den skyhga klacken.
- Nej du ska st alldeles still din lilla olydiga slyna, sa jag. Jag ska nu lra dig att dansa och jag kommer att hlla takten med min taktpinne, sa jag med rottingen i handen. Du kommer att f 20 stycken
- h nej, pep hon. Jag svarade inte utan satte p musiken i stllet. Det var en instrumental lt med mycket rytm och trummor. Jag vred upp volymen lite till s att musiken fyllde hela rummet. Jag hade rottingen beredd i hgerhanden och fjrrkontrollen till stereon i vnsterhanden. Jag sg ner p hennes vita skinkor som oroligt skruvade sig i sidled. Musiken pumpade p. Jag tryckte p fjrrkontrollens paus knapp. Tystnaden i rummet blev total. Samtidigt hade jag brjat min sving med rottingen som nu kom rusande genom luften med ett vinande och landade med kraft ver hennes bda skinkor. Smllen var hg och Ann-Sofie skrek till. Hon riste dr hon lg p bordet och drog med armar och ben, men remmarna hll henne obevekligt kvar p plats. Nr hon hmtat sig lite satte jag ter igen p musiken och lt den g en lng stund. Tryckte p paus knappen, musiken tystnade och rottingen gjorde ter sitt besk ver hennes stjrt. Ann-Sofie skrek. Andra rappet hade varit hrdare. Musiken startade igen fr att g ngra takter. Jag tryckte fr tredje gngen p paus knappen. Musiken tystnade. Ann-Sofie spnde sin kropp fr att ta emot rottingen. Men inget hnde. Jag stod helt still och var alldeles tyst. Ann-Sofie brjade stna och gnlla, hon vred och putade med stjrten. - Nej du kan inte gra s hr mot mig, skrek hon frtvivlat. Jag sg att hon bjde vnster ben lite fr att frska lyfta foten frn golvet. D landade jag tv snabba, kraftiga rapp med rottingen. Det frsta rappet tog ver bda skinkorna det andra tog lngre ner p lren. Ann-Sofie skrek rakt ut. Hon vred sig och riste spasmiskt i hela kroppen. Remmarna hll henne p plats. D kom det jag nsta hade frsttt skulle komma.
- Guuuuuuult!, skrek hon.
Nr vi inledde vrt frhllande p allvar hade jag gett henne tv skerhets ord, gult och rtt. Gult betydde att hon nrmade sig grnsen fr det hon klarade av. Rtt dremot betydde att jag skulle sluta omedelbart med det vi hll p med. Det var hennes livlinor och hon skulle bara anvnda sig av dem i yttersta ndfall. Srkilt livlinan rtt, anvnde hon sig av den s innebar det mer eller mindre att vrt frhllande skulle ta slut.
Att ge sin kvinna smisk r ett ansvarsfullt jobb. Det gller att hela tiden knna var man har henne, att veta i vilket stadium hon befinner sig i. Jag hade drivit henne vldigt lngt nu, det visste jag. Normalt nr jag delar ut smisk brukar jag brja ltt fr att successivt ka kraften i smiskandet, p s stt hinner kvinnan vnja sig. Nu hade jag brjat direkt med kraftiga rapp. Det hade varit medvetet. Dels fr att visa henne att jag menade allvar med mina regler, dels fr att se var hennes grnser lg. Hon hade inte anvnt sitt skerhets ord enbart fr smrtans skull, jag hade lngt ifrn anvnt all den underbara kraft som finns i rottingen, utan den ovana kombinationen att ligga fastspnd med frbundna gon helt utlmnad och ta emot smisk hade blivit fr mycket fr henne. Jag tog av henne gonbindeln. Hon lg kvar med ansiktet t vnster. Hennes gon var trfyllda och hon snyftade. Mycket p grund av frnedringen att ha kapitulerat, att ha behvt anvnda sitt skerhets ord. Hade jag gtt fr lngt? Det r mitt jobb att styra min kvinna och jag mste hela tiden ha full kontroll p hennes reaktioner. Det r min uppgift att ta henne till nya hjder, inte att f henne att kapitulera. Jag var inte helt njd med den uppkomna situationen. - Du har 16 stycken kvar, sade jag.
- Neej du fr inte, jag klarar det inte, snyftade hon.
- Du kommer med tiden lra dig att jag alltid hller vad jag lovar. Detta kommer ocks att bli en trygghet fr dig p sikt. Jag har lovat dig 20 och du ska f 20.
- Nej, nej, var det enda hon fick framsnrvlande.
- Du fr sjlv vlja nr du vill ha dem. Nu, om tio minuter, en timme, du bestmmer. Jag kommer att dela ut alla i en fljd. Jag kommer att g ut lst fr att sedan ka kraften.
- Nej, nej hhh, nej. Hon snyftade och grt lite med skakande axlar. Jag sade ingenting utan stod helt stilla bakom henne.
- Jag tar dom nu, sa hon snyftande efter en stund.
- Duktig flicka, svarade jag. Jag stllde mig redo snett bakom hennes. Hon spnde sin kropp, gjorde sig redo fr rottingens besk. Hon andades snabbt och sttvis. Jag landade frsta rappet ver hennes bda skinkor. Kraften hade varit svagare n de hon hade tagit emot hittills. Hon stnade. Andra landade med ytterligare lite mer kraft. Hon pep till lite. Nummer tre kom ttt efter, lngre ner p lren. "Aj" kom det ver hennes lppar. Det riste och drog i hennes remmar. Nummer fyra fljde med ytterligare kraft, denna gngen tillbaka ver bda skinkorna. Med nummer fem var kraften i rappen ter p samma niv som innan pausen. Hon vred sig och skrek. Nummer sex landade nere p lren. Hon ryckte och slet i sina remmar men utan mjlighet att komma loss. Men jag mrkte nu att hon slppte taget om sig sjlv p ett helt annat stt. Hon tog emot rottingen nu, nstan vlkomnade den. Nu landade rottingen med kande kraft omvxlande p hennes skinkor och lr. Hon skrek och slet dr hon lg p bordet. Men skriken var annorlunda nu. Hon hade lyft sitt huvud s gott det gick och tittade rakt fram. De sista tre rappen hade hon tagit emot med putande rumpa och skrikit "Jaaaa" med fast stmma allt vad hon hade rtt ut i rummet. Jag hade givit dem med kraft ver bda skinkorna. Nu lg hon ter med huvudet p sidan vilandes mot bords ytan. Hon grt och skrattade om vart annat och slppte ifrn sig sm "ja". Hon hade klarat av det. Hon hade inte behvt anvnda sitt skerhets ord och hon hade varit uppe p hjder hon aldrig varit frut. Jag slppte loss henne. Man fr aldrig bli mjuk mot sin kvinna utan hela tiden flja de regler man satt upp fr henne. Aldrig gra avkall p protokollet. En kvinna br stllas mot vggen efter smisk, men det r inget mste. I det hr lget lt jag henne slippa. Jag vet att hon tycker det r jobbigt och efter denna session s trodde jag nog meddelandet hade gott hem nd. Man r ju ingen sadist. Istllet fick hon sitta p kn p golvet, med sitt huvud i mitt kn. Armarna hade hon p ryggen med handflatorna vnda utt, vilandes p sina mmande, rdrandade skinkorna. Hon lovade snyftande att hon ALDRIG, ALDRIG mer skulle g upp i soffan eller i ftljerna. Och jag visste att hon ALDRIG, ALDRIG skulle gra det heller.
Hon hade beordrats in i sitt rum och lg nu med rumpan i vdret i gstsngen som r hennes vid sina besk. Hon stod p kn men med huvudet nere i madrassen, ansiktet var vnt t ena sidan. Hnderna lg nedt ut med sidorna av hennes kropp och handflatorna var vnda uppt. Jag stllde mig p kn bakom henne i sngen. Jag inspekterade hennes stjrt och lr. Rottingen hade tecknat ilsket rda rnder i hennes vita hull. Men det hade inte gtt hl p skinnet, jag knde mig stolt. Att ge sin kvinna smisk handlar inte om att skada, utan man ger det av krlek. Jag tog fram oljan jag haft med mig och brjade smekande smrja in hennes mmande stjrt och lr. Min behandling var lng och hon stnade hgt hela tiden. Sedan tog jag tag i hennes nackhr s att hon blev stende p kn med mig ttt bakom. Jag vred hennes huvud s att jag kom t att kyssa hennes mun ver hennes axel. Hon besvarade kyssen girigt och hennes tunga letade sig djupt in i min mun.
*****************************
Tiden hade gtt och Ann-Sofie hade blivit en mycket lraktig och lydig kvinna. Jag har sett prov p par, dr de i sina frhllande skriver ngot sorts inbrdes kontrakt och sedan kallar det "slavkontrakt" eller ngot annat krystat. Jag har aldrig frsttt meningen med detta. Varje tnkande mnniska frstr ju att detta papper aldrig skulle hlla rent juridiskt. Och vad r d meningen med det? r det s att man som man och ledsagare knner ett behov av ett lite papper att kunna komma springandes med nr kvinnan inte gr som man tnkt sig, ja d har man inte kontroll. Regler, frordningar och hela den vrld man skapat t kvinnan ska finnas i hennes medvetande. Det r dr det ska finnas lagrat och d med frdel i den del av hjrnan som styr hennes reflexer.
Vi satt p restaurangen och hade precis avslutat en delikat middag, nr jag stllde fram den lilla asken p bordet. Ett halvr hade gtt och Ann-Sofie hade lrt sig leva som min kvinna. Alla de praktiska bestyr med att avsluta hennes liv i stersund och flytta ner till Stockholm hade vi klarat av. Som min kvinna skulle hon inte f ga ngot, det var jag som gde henne. Hennes skerhets ord skulle hon f lmna ifrn sig, de skulle vara ondiga, de var jag som nu ansvarade fr henne. Som min kvinna skulle hon dremot f bra mina ringar. Ett tecken p att vi hrde ihop. Ann-Sofie lyfte p det lilla locket och tittade med stora gon ner p de bda ringarna. De var inte av 24 karats guld och de var heller inte menade att bras p fingrarna. Hon tittade upphetsat upp mot mig med ett litet leende p lpparna. Ringarna var av kirurgiskt stl och de skulle bras mellan benen, en i vardera inre blygdlpp. Ett tecken p att jag gde henne.
******************************
Vi befann oss nu i ett arbetsrum lite lngre in i studion. "dra upp klnningen och stt dig upp p bordet", sade mannen som skulle utfra jobbet. Han hade presenterat sig som Tommy. Tommy var stor och lng med en rejl kulmage. Han hade ett tunt lngt hr som var samlat i en hstsvans, hgst upp fanns en kal flck. Armarna var tatuerade nda ner till handlederna. Ann-Sofie tittade frgande p mig. Jag satt helt still p en stol bredvid utan att gra en min. Hon drog upp klnningen och satte hnderna p det hga arbetsbordet fr att med ryggen mot det kunna hva sig upp. Hon missbedmde kraften som behvdes och kom inte upp. Tommy gick fram till henne. Tog tag i henne under armarna, lyfte upp henne som om hon vore en lite docka och satte ner henne p bordsskivan. Han hade inte gjort en min ver att Ann-Sofie varken hade trosor eller hr under klnningen. Han har skert varit med om en hel del frut, tnkte jag. Sedan fick Ann-Sofie lgga sig ner p rygg och dra upp och sra p benen. Hon lg med huvudet vnt t mitt hll och tittade mig i gonen. Tommy satte sig tillrtta p en hg pall och gjorde sig redo.
Ann-Sofie knep ihop gonen och ppnade munnen lite, ett svagt stn kom ver hennes lppar. Frsta ringen satt p plats. Hon ppnade gonen igen och fortsatte att titta p mig. Hennes andhmtning var nu lite snabbare. Tommy jobbade snabbt och effektivt vidare mellan hennes ben. Inte frsta gngen han gr detta, sg det ut som. "Aj, aj" kom det ver Ann-Sofies lppar. Det ryckte spasmiskt i hennes bda ben, den andra ringen hade tydligen gjort lite ondare. "S ja, nu r det snart klart", sade Tommy lugnande. Ann-Sofie ppnade sina gon igen, som nu var blanka. Hon log mot mig. Ringarna var p plats och hon hade varit en duktig flicka. Tommy avslutade jobbet och Ann-Sofie fick sedan sina sktselrd och instruktioner fr lkningen av Tommy.
Vi gick ut ur arbetsrummet och fram till kassaapparaten. Jag betalade och fick tillbaka vxel. Tommy och jag hade ett kort samtal om ingenting, sen var det tack och adj. Jag sade t Ann-Sofie att komma med. Hon stod i bakgrunden och tittade i golvet. Hon hade sttt dr och lyft sina ftter prvande, som om hon ville testa hur det kndes att g med sina nya smycken. Nr vi satt i bilen instruerade jag henne att hon inte skulle ta ringarna fr givna. Hon skulle f jobba varje dag fr att visa att hon var vrd att bra dem. Och skulle det vara s att jag en dag gjorde bedmningen att hon inte lngre sktte sig s skulle de avlgsnas. Hon lovade mig att hon aldrig skulle gra mig besviken. Jag stannade vid en tunnelbanenedgng. Rckte ver hennes handvska. I den fanns det ndvndigaste hon skulle behva den nrmaste tiden. Jag frde upp min hand och smekte hennes kind och sedan kysstes vi. Hon klev ur bilen fr att kunna ta tunnelbanan till min lgenhet. Sjlv skulle jag vidare till Arlanda fr att dr sedan ta ett flyg till en konferens. Med lite semester och ngra rundor golf, i anslutning till konferensen skulle jag bli borta en dryg vecka. Nr jag kom hem skulle vi brja vrt nya liv tillsammans, som man och kvinna.
***************************
Jag ppnade drren till lgenheten, tnde lampan i hallen, det var tyst och stilla. Jag tog av mig klderna och gick in i badrummet fr att tvtta av mig lite efter den lnga resan. Drefter gick jag in i kket, tnde lampan ver kksbordet och tog ett glas vatten. Jag stod och tittade ut genom kksfnstret samtidigt som jag sakta drack mitt vatten. Ute var det mrkt, det var sen kvll. I vardags rummet var det ocks slckt, bra s skulle det vara. Jag tog fram den lilla klockan och ringde kort i den. Drren till det som frut hade varit mitt arbetsrum, men som den senaste tiden ocks hade fungerat som sovrum, ppnades. Ann-Sofie uppenbarade sig i drrppningen. Hon stod nu helt still med rak rygg. Ftter och benen ttt ihop. Axlarna var nerdragna, avslappnade och ngot tillbakadragna. Magen var indragen och brsten strvade framt. Armarna hngde ledigt vid hennes sidor. Huvudet bar hon hgt. Hon hade intagit sin grundposition. P verkroppen hade hon en svart, tajt topp som slutade vid naveln. Benen var kldda med svarta stay-ups som gick nda upp till grenen. P ftterna hade hon sina rda hgklackade pumps.
- Kom fram till mig ...nu, befallde jag. Hon gick vrdigt fram mot mig. Stannade, formerade effektivt sin kropp i grundpositionen och neg drefter djupt fr mig.
- Vnd dig om och g drefter ner p alla fyra och tryck ansiktet mot handlovarna. Hon stod kvar utan att gra en ansatts att rra sig.
- Nu, sa jag. Hon neg djupt, vnde sig om och intog den befallda positionen. Jag satte mig ner p kanten av soffbordet s att jag befann mig alldeles bakom henne. Jag kunde inte lta bli att knna en viss stolthet ver min egen frmga att ha uppntt denna fullndade disciplin. Nu stod hon p kn med sina hrligt rundade skinkor rtt upp i luften. Hon hade gtt ner p armbgarna fr att kunna trycka ansikte mot handlovarna. Armbgarna pekade 90 grader ut frn var sida av kroppen, helt enligt det hon lrt sig av mig. - Sra p benen och svanka ...nu. Hon ppnade upp sig nnu mer fr mig.
Jag tnkte tillbaka p det senaste halvret. Allt arbete som jag lagt ner hade nu gett resultat. Ann-Sofie hade varit mycket lraktig nr hon vl hade kommit till insikt om sina behov. Fr knappt en mnad sedan hade vi varit p en fest. Det hade varit ett cocktailparty med mat och dryck som intogs stende. Jag hade dr bett henne fylla p mitt glas. Hon hade reflexmssigt gjort en djup nigning och var precis p vg att vnda sig om fr att utfra det jag sagt nr hon hejdade sig. Hon hade kommit p att vi inte befann oss hemma utan p en fest med en massa mnniskor runt omkring oss. Hon hade gett mig ett frlget leende och jag hade lugnt besvarat det. Sedan hade hon vnt sig om fr att g bort mot borden med de framdukade frfriskningarna. Jag hade inte brytt mig om att titta efter om ngon annan hade sett vad som just hade skett. Det skulle skert ha sett lite underligt ut fr en utomstende betraktare. Istllet hade jag tittat efter henne dr hon gtt efter dryck till sin herre. I det gonblicket frstod jag att hon redan hade gtt mycket lngt in i sin nya vrld, utan mjlighet att lngre varken kunna eller vilja tervnda.
Nu stod denna kvinna p kn framfr mig med sin stjrt och sitt kn fullt blottat. Mina ringar som hon nu bar i sina inre blygdlppar syntes tydligt i hennes sltrakade skte. Det sg bra ut. Jag bjde mig fram och drog lite prvande i bda ringarna. Det hade lkt fint. Jag knde stolthet och respekt fr denna kvinna som nu hade gett mig allt hon hade. Hon skulle nu vara min och jag knde det stora ansvar som vilade p mig, att lotsa denna kvinna genom hennes liv. Min krlek fr henne var grnsls. Jag hade nu bara ett problem. Vad skulle varelsen heta?



Kommentarer

Miss 16 Oktober 2006, 13:04

Du skriver otroligt bra. Har du funderat ver att skriva bcker?

nskar attt jag var ann-sofie 21 Mars 2006, 13:55

skit bra berttelse!


Kommentera denna novell

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.