Tom fortsatte att träna mej under våren och jag tog hand om honom på mitt eget lilla vis. Något mer seriöst förhållande var det aldrig tal om. Vi var ju så olika och eftersom båda accepterade villkoren så kändes det helt ok.
Frampå vårkanten debuterade Tom med Yster i hoppning. Jag hade alldeles för dåliga tävlingsnerver för att klara det själv. Dessutom gav det oss flertillfällen att träffas. Man får ju inte vara dum.
Så var det då dags för min egen tävlingsdebut med Yster. Det var en strålande försommardag i Skabersjö. Precis som Tom förutspått gick det som på räls. I första klassen petade vi en bom, men i andra klassen gick vi felfritt och blev placerade. Lyckan var fullkomlig! Tom kramade mej hårt och gratulerade. Han hade legat lågt hela dagen eftersom han såg på mej att det inte var läge att driva med mej som han alltid brukade göra. Jag är inte speciellt stolt över mitt tävlingshumör, om vi säger så. Men när vi stod och förberedde Yster för hemfärden släppte spänningen och jag var minst lika tramsig som vanligt. Tom var inte sen att hänga på och bråkade med mej på sitt flörtiga sätt.
Som vanligt svor jag en ed över min ”ringa längd” när jag skulle stänga igen lastbilen, efter att ha lastat Yster.
”Såja, lugna dej. Det kan väl vara praktiskt att vara kort också!” sa Tom.
”Nämn ett tillfälle!” kontrade jag. Det kunde han inte.
Jag hoppade upp i lastbilen och drog igång motorn, gasade min vana trogen rejält. Och ”tjoff” där satt vi! Hjulen grävde sej ner i det våta gräset och bilen stod absolut stilla.
”Helvetes jäv…” började jag, men Tom bara skrattade åt mej.
”Kan du aldrig göra nåt lugnt och sansat?”
Jag blängde på honom. ”Jaha! Vad ska vi nu göra Besserwisser?!”
Tom hoppade ur bilen, konstaterade att vi inte kunde komma loss av egen kraft, upptäckte också att det bara var vi och en personbil kvar på ”parkeringen”.
”Hur fan kan man ha parkering i en kohage?” undrade jag surt. Tom svarade inte eftersom han just tagit upp sin telefon och höll på att prata med någon.
”Så! Nu är det fixat! Brorsan kommer med traktorn om en halvtimme!”
”Toppen” sa jag och klev ur bilen.
Jag gick in till Yster och fyllde hans hönät. När jag skulle hänga upp det blev jag irriterade igen.
”Kan du förklara vad folk tänker på när de sätter krokarna så högt upp?”
”Normallånga människor, såklart!” svarade Tom och tog hönätet ifrån mej. Det gick en stöt genom min kropp när han sträckte sej över mej och hängde upp nätet. ”Kvinna behärska dej!” tänkte jag. ”Du är ju helt mör idag, någon mer fysisk aktivitet är inte till att tänka på.”
Tom vände sej om och tittade på mej, kunde han läsa mina tankar?
”Jag vet vad vi gör!” sa han och jag försökte tolka hans min. ”Dina händer, tack!”
”Va?” Jag sträckte fram mina händer mot honom och innan jag hann säga ”pelhamsstång” hade han svept ett grimskaft runt mina handleder.
”Backa!” Tom tryckte sin kropp mot min och jag tog stöd mot väggen.
”Få se hur lång du är!” Och fastän att jag visste att jag gick rakt i fällan sträckte jag upp mina armar ovanför huvudet. Tom fäste grimskaftet i kroken.
”Vad ska du göra?” undrade jag även om jag började ana.
”Ombytta roller, bara. Du ska få för alla svordomar och ditt dåliga tävlingshumör.” Det pirrade till i magen på mej och jag blev alldeles varm.
”Men om det kommer nån då?”
”Å vem skulle komma ut här nu?” Nej, det hade han förstås rätt i. ”Blunda!” Han la något över mitt ansikte och band för mina ögon. Det visade sej senare vara hans snusnäsduk.
”Benen då?” flinade jag.
”Dom behöver vi ha fria!”
Försiktigt började han knäppa upp min skjorta, knapp för knapp. Jag kände min puls öka. Tom la sej på knä och kysste min mage, masserade mina bröst sakta, nöp i mina bröstvårtor. Jag tryckte huvudet bak mot Ysters hönät och undrade vad han tänkte. Men jag släppte tanken när Tom började knäppa upp mina ridbyxor.
”Detta är inte sant!” mumlade jag.
”Inte?” han drog sakta ner mina byxor till knäna och började kyssa mej överallt.
”Jag fixar nog inte…” började jag
”Sssch…Det gör du visst det!” Jag kände hur han tog tag i min ena stövel och jag höll emot så att han kunde dra av den och ena byxbenet. Han smekte mej sakta på låren, kysste mina ljumskar och började leka med sin tunga. Jag la upp mitt ena ben på hans axel och lät honom leka med mej.
Samtidigt undrade jag hur länge det andra benet skulle kunna bära mej, eftersom jag vid det laget var alldeles knäsvag.
”Ååå gud” viskade jag. Jag bet mej i insidan av kinderna för att inte skrämma Yster med mina ljud.
”Snälla kom” viskade jag. Jag kände att Tom reste sej upp, han tog tag om mej och lyfte upp mej.
”Alldeles perfekt längd på dej ju” viskade han. Mina ben klamrade sej runt hans midja. Och så äntligen kände jag honom komma in i mej sakta, sakta.
Jag vet att jag gnydde till och jag hörde min häst sluta tugga på sitt hö.
Men sen hörde jag inte mer, det dånade i huvudet, mitt blod rusade runt i min kropp och jag kände Toms starka händer på mina höfter. Nästan samtidigt nådde vi vårt mål, min instruktör och jag. Efteråt kysste han min svettiga hals och småskrattade.
”Å nästa gång låter du bli att sätta sporren i låret på mej, din häxa!”